Fredrik Backman – Folk med ångest

I Fredrik Backmans bil Folk med ångest spinner han vidare på att måla upp osannolika historier och krydda dom med en klurig och tillspetsad dialog. I den här boken är det är rånare som försöker råna en bank på 6500 kr. Problemet är att det inte längre finns några kontanter på en bank. Så då är det inte så knotigast att rånet misslyckas. Det leder istället till en gisslans situation som är bokens story. Vi får lära känna rånaren, de som blir gisslan och poliserna som får den otacksamma uppgiften att reda upp hela soppan.

Backman är en mästare på att fånga upp dom små detaljerna. Som när den ena polisen förhör den ca 20 åriga bankkassörskan för att försöka får ett signalement på rånaren.
Polisen: -Kan du beskriva rånarens utseende?
Bankkassörskan: -Gud vilken ytliga fråga!
Polisen: -Jo, men jag behöver vet om personen lång eller kort?
Bankkassörskan: -Jag brukar inte dela in personer i långa eller korta, jag tycker det är exkluderande.
Det är ett bra exempel på när Backman fångar upp tidens strömningar.

Sen kan jag tycka att vissa dialoger i boken inte passar så bra för ljudbok. När han skriver ut vem som pratar. Är det en snabb dialog med korta svar blir den lite styltigt när uppläsaren måste upprepa namnen hela tiden. Det fungerar så mycket bättre när man läser bilen tyst för sig själv. Det drar ner betyget lite. Annars gör Anna-Maria Käll en väldig bra inläsning.
Fredrik Backman får en stark trea för sin Folk med ångest. Det är en varm och humoristisk skildring av vår samtid om dock något skruvad. Tyvärr passar inte den snabba dialogen så bra för ljudboksformatet i alla lägen.


Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

Emma Frans – Sant, falskt eller mittemellan

I dagens vetenskapsfientliga samhälle så tycker jag att personer som Emma Frans bör lyftas fram. Personer som bär vetenskapens flagga högt och kan förklara skillnaden mellan vetenskap och trams. En som kan säga vad som är Sant och vad som är Falskt, och till och med vågar säga att något är Mittemellan. Bara för att många människor vill att något ska ara sant och att många personer delar en sak på nätet gör det inte sant. I den här boken är hon vår guide bland snåriga påståenden, vår Mythbusters. Här avslöjar hon bland annat: Blir vi lyckligare av pengar(Sant), Blir barn mer aktiva av socker(Falskt) och Kan man bota depression med motion(Mittemellan).

Jag gillar att hon sätter in dessa myter i sitt personliga perspektiv vilket gör att det inte blir med en pekpinne. Med den här boken punkterar hon också myten om den grå, trista vetenskapsmanen. Obs det är min uppfattning som inte är vetenskapligt belagd.

Emma Frans får en trea för sin viktiga, roliga och underhållande bok Sant, Falskt eller Mittemellan.

Uppläsare: Emma Frans

Betyg:

Mattsson & Hellström – Stay Metal

Jag är uppväxt i en liten mellansvensk stad på 80-talet. På den tiden var livet enkelt, svart eller vitt, man var antingen hårdrockare eller synthare. Själv var jag synthare. Så med det är inte så konstigt att jag skrollade förbi en svart bok med titeln Stay Metal. Men efter ett tips från författaren hamnade den i min bokhylla. Tack för det, för den här boken vill man inte missa. Enköping är en annan mellansvensk småstad, det är världens och kanske hela universums mittpunkt, i alla fall om man frågar Kenny ”Metal” Bladqvist. Enligt honom själv är han gudsgåva till hårdrocken, kvinnorna och mänskligheten, för oss andra är han bara en misslyckad övervintrad rocker. Som ett komplement hans trumiskarriären, som han ser det, kör Metal lastbil och en dag blir han övertalad att ta sig an 18 åriga Lancelot Vik som praktikant. Lance är Metals raka motsats och i smyg under deras långkörningar spelar Lance in deras dialoger, som oftast är monologer av Metal. Dialogen mellan dem påminner lite om den mellan Agne och Svullo på 90 talet, en försynt frågeställare och en bullrig besserwisser. Dessa inspelningar ger Lance sedan ut i podden Stay Metal. Det är upprinnelsen till den här är en rolig men också eftertänksam historia. För under allt buller och vulgärt språk som vår antihjälte häver ur sig så finns det något mer. Ett djup där vänskap, mobbing, religion och kärlek tas upp, ja genom Metals hårdrocksdimmiga filter men ändå. Det är också en beskrivning av småstad vs storstad och nutid vs dåtid.

Jag kommer att tänka på En man som heter Ove när jag lyssnar på den här boken. Det kan till en början vara svårt att se likheterna mellan Ove och Kenny, men dom finns faktiskt. Innerst inne bultar ett stort hjärta i dessa två omaka män.

Jag gillar att bli överraskad av en bok och det blev jag av den här boken. Det finns ingen som kan försvara Metals dåliga människosyn, speciellt vad det gäller hans syn på homosexuella, men hans grabbiga och politiskt inkorrekta språk är ändå väldigt befriande att lyssna på. Alla som är uppväxta i en småstad har nog mött en ”Metal” någon gång och ofta är mycket snack och inte lika mycket verkstad. Så det finns en hel del igenkänning i den här boken.

Sist måste jag berömma Håkan Mattssons inläsningen, underbar. Hans härligt gnällig dialekt påminner om Fredrik Lindström när han levererar Kennys mer än lovligt grabbiga repliker.

Uppläsare: Håkan Mattsson

Betyg:

André Vifot Haas och Erik Nahlén – Svenska folket rasar

Svenska folket är kända att knyta handen i byxfickan och mumla lite när vi blir kränkta. Men när någon trampar oss på någon av dom riktigt känsliga tårna då släpper vi på alla spärrar. Dessa ”tår” kan vara trillingnöten i Aladdin asken, kastade blommor på Skansen eller förändringar i Kalle Ankas jul. Det här är en välformulerad och rolig bok om de händelser som fått det svenska folket att skapa Facebookgrupper, ringa klagomuren eller skriva uppretade insändare. Författarna bygger på ett underhållande sätt upp storyn kring dessa händelser, ger bakgrundsfakta och kommer med vassa kommentarer. Allt utan att göra narr av Mats 38 som inte tror att han kommer att överleva om han inte får se tjuren Ferdinand på julaftonseftermiddagen. Ett extra plus till att dom läser boken själva.

Uppläsare: Författarna själva

Betyg:

Cathy Catarina Söderquist – Carpe Diem för helvete

Vad får än att välja en bok? Det kan vara att man känner igen författaren, omslaget, baksidestexten eller så kan det vara titeln. Carpe Diem för helvete är verkligen en titel som man blir nyfiken på. Baksidestexten börjar ”Allting började med att jag, Lise Berg, 51 år, inte alls lyckades fånga någon dag. De ofångade dagarna som passerade var lika gråa som en regntung himmel över London”.  Det är också ganska lovande. Det här är en feelgood bok som är helt ok men kanske inte så mycket mer. Det blir ibland lite väl mycket av det goda, det goda är i den här boken en medelålders kvinna. Det blir ibland lite för mycket frånskild-kvinna-som-minsann-klarar-sig-själv attityd för min smak. Nu kan det kanske  bero på att jag som man inte tillhör målgruppen. Men visst finns det en hel del roliga episoder i boken så det är helt klart värt att lägga 2 timmar på den här boken.

Uppläsare: Marie Oliv

Betyg:


Bok nr: 982

https://www.storytel.se//books/92911-Carpe-diem-foer-helvete?appRedirect=true

T Oldrup, Å Persson – 101 historiska myter

Det här är som en Illustrerad-Vetenskap-extra-allt. Det ligger förståss en hel del efterforskningar för att spräcka alla dessa myter.  Men det bästa med boken är att de presenteras på ett lättsmält sätt. Och det är inte bara att spräcka myterna man försöker sätta in dom i ett sammanhang och även hitta förklaringen till mytens uppkomst. Så det är en ambisös bok, men det är klart att alla 101 myter inte är lika spännande. Det hade inte gjort något om man tagit bort 20-25 myter. En riktigt bra uppläsning av Fredde Granberg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg


Boknr 976

https://www.storytel.se//books/87389-101-historiska-myter?appRedirect=true

Fredrik Backman – Min mormor hälsar och säger förlåt

mormor

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Min kommentar: Det finns många paralleller mellan Fredrik Backman och Jonas Jonasson. I en deckarfierad värld är det två författare som med sina mustiga karaktärer och sitt kluriga språk gått rakt in i svenska folkets hjärtan. När dom nu samtidigt kommer med sina uppföljare är jämförelsen ofrånkomlig.  Jag ÄLSKADE Ove, jag kan komma på mig själv att tänka hur Ove skulle lösa en viss situation i vardagen. Så jag vet inte om han kanske står i vägen lite för Elsa och mormor. Det här är en betydligt mörkare historia än Ove. Det är också en mer komplicerad historia. Jag kanske är lite korkad men jag har svårt med invecklade fantasi historier som Sagan om ringen och Harry Potter. I den här boken känns som att Backman försöker krångla till det lite för mycket för min smak. Jag tycker Jonasson lyckades bättre med uppföljaren än Backman.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Jonas Jonasson – Analfabeten som kunde räkna

9789164222558_200_analfabeten-som-kunde-rakna_ljudbok

Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet, till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.

Min kommentar: Allan har bytts mot Nombeko, men annars känner man igen sig. Jonassons kluriga och igenkännande språk finns där. Nombeko skriver brev till Jimmy Carter, blir bekant med Kinas blivande ledare och träffar/hjälper kungen och Fredrik Reinfelt vilket är helt i linje med Allan i Hundraåringen. Det är säkert ett omöjligt uppdrag att följa upp en sådan dundersuccé som Hundraåringen men jag tycker att Jonasson spänt bågen och även om hans pil inte når himlen den här gången sån når han betydligt högre än trädtopparna. Det är inte illa. Så måste man ge Björn Granath en extra guldstjärna. Det som gör Jonassons böcker speciella är det lite ”gubbiga” språket. För att få ut full potential av det måste det vara en gubbe som läser det och gubben Granath gör det med glans.

Uppläsare: Björn Granath

Betyg:

5

Fredrik Backman – En man som heter Ove

9173486604

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Min kommentar: När jag i min barndom läste (eller lyssnade på lokalradion) Sören och Anders Bert och Sune böcker hände det att jag skrattade högt för mig själv. Något som känns lite fånigt när man kommer på att man gör det. Den här boken lägger på en dimensions till. Jag kommer på sig själv att man sitter med en tår i ögat. Backman lyckas med humor, kluriga formuleringar och en stor skopa värme få ihop berättelse om vikten att vara behövd. Mellan alla deckare men lyssnar på är det uppfriskande att få lyssna på en riktig feelgood bok. Många jämför den här bolen en med Jonas Jonassons Hundraåringen vilket till viss del är sant, men jag kommer att tänka på Mike Larssons rymliga hjärta av Olle Lönnaeus som också är en bok man når bra av. Så Fredrik Backman och Ove är väl värda sin 5:a i betyg.

Uppläsare: Torsten Wahlund

Betyg:

5

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑