Hornsplitter av Malin Johansson

Den lilla byn Glommersträsk i Norrlands inland är tudelad. Ska framtiden byggas runt en vindkraftspark eller kring ett hotell och en restaurang i form av världens största älg? Samhällets ödesfråga kretsar kring berget Vithatten och bevakas intensivt av lokaljournalisten Lo Björn, som efter några år i Stockholm har återvänt hem till Norrland. På den lilla lokalredaktionen handlar nästan allt om kommunens stundande beslut.

När en sprängning i närheten av Vithatten sker och en person mister livet skärps motsättningarna. Det som tidigare ”bara” splittrat byn blir plötsligt livshotande allvar och Lo hamnar mitt i händelsernas centrum. I spåren av olyckan börjar hon dessutom rota i ett flera år gammalt försvinnande av en ung kvinna i trakten. Frågan växer sig allt starkare, hänger händelserna ihop?

Det här är ännu en spänningsroman som utspelar sig i Norrland, men långt från de större städerna och med mycket begränsad kontakt med omvärlden. I princip är det bara genom Los samtal med huvudredaktionen som civilisationen gör sig påmind. Det skapar en nästan klaustrofobisk känsla som ett slutet rum där rykten, lojaliteter och misstankar snabbt får fäste.

Johansson är skicklig på att skildra både för- och nackdelarna med ett litet samhälle i sin debut. Vi möter gubbarna som sitter och skvallrar och mer än gärna förklarar hur världen egentligen fungerar, vare sig någon vill lyssna eller inte. Samtidigt finns det mer nyanserade och sårbara porträtt, inte minst av den unga Peggy en av bokens stora styrkor. Hennes inre kamp mellan längtan efter bekräftelse och kärlek, och tvivlet på sig själv, är finstämt skildrad. Särskilt intressant är relationen till pappan, som hon både analyserar och på sitt sätt försöker styra.

Utöver det starka persongalleriet spelar naturen och berget Vithatten en avgörande roll i berättelsen. Miljöskildringarna ger lyssnaren en tydlig känsla av plats, och naturen blir nästan en egen karaktär i historien.

Visst begås det brott och visst finns här klassiska spänningsmoment men det är inte det som är bokens egentliga huvudspår. Den största spänningen ligger i det vägval som samhället står inför. Vilket Glommersträsk ska överleva in i framtiden?

Det finns en uppläsare som är självskriven när det kommer till böcker som utspelar sig i Norrland och det är Lo Kauppi. Att huvudpersonen och heter Lo gör ju inte saken sämre. En fantastisk insats som höjer en redan bra bok.

I Hornsplitter får vi följa dramatiken i en liten by i Norrlands inland genom lokalreportern Los ögon. Malin Johansson lyckas skildrar hemligheter, den lilla byns för och nackdelar på en suggestiv vis i sin debut. Snyggt och en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg 

0

Vintervila av Christina Erikson

När sommaren övergår till höst sker ett brutalt mord på Yttre Borgö. Ett mord som skakar om ön och mordutredningen hamnar på Emelie och den nyinflyttade Felix bord. Men de inte är de enda som är intresserade av mordet. Miranda är tränad för strid och har sina intressen i mordet precis som den egensinniga 14 åringen Vincent.

För Emelie och Felix är det hotet att polisen från fastlandet ska ta över utredningen, inte Miranda och Vincent.

Det här är den första boken i en serie som ska utspelar sig på denna fiktiva ö i Östersjön. Det är intressant att se hur man bygger upp en fiktiv miljö och i det här fallet en ön. Min hjärna går igång och börja fundera på hur stor ön måste vara för att ha en polisstation i den här storleken. En ö som denna gör också att det ”slutna rummet” skapas.

I övrigt så är en klassisk svensk deckare. Ett mord, en grupp poliser och ett antal misstänkta. Själv är jag mest fascinerad av den egensinniga 14 åringen Vincent. En pojke med seriemördare som specialintresse samt att hans autistiska drag gör att han ser mönster som inte alltid polisen ser. Annars känns det som författare slänger in alla grepp man ser i spänningsromaner idag. Som min gamla käpphäst med seriemördare i Sverige. Något som gör att det ibland kan bli lite för mycket av det goda, eller det onda.

Spännande val av inläsare i form av Gerard Hoberstorfer. Han förstärker bokens suggestiva känsla med sin röst.

Christina Erikson tar oss med till en fiktiv ö i Östersjön där ingen går säker. Vintervila är fullmatad med det mesta inom spänningsgenren, ibland kanske lite för mycket. Jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

0

Ur djupen ropar jag av David Lagercrantz

Professor Hans Rekke finner en dagbok efter sin far, en man han alltid upplevt som kall och hård. I texterna träder en helt annan gestalt fram – skuldfylld, vacklande och kanske skyldig till något oförlåtligt. Samtidigt får Rekke veta att han har en syster han aldrig känt till, som parallellt gräver i samma mörka historia. Frågan blir snart inte bara vad som har hänt, utan vem som har rätt till sanningen. Parallellt befinner sig Rekkes parhäst Micaela Vargas i fritt fall. Hennes kriminelle bror Lucas har gillrat en fälla som hotar både hennes yrkesliv och heder. Micaela hamnar i ett moraliskt och existentiellt gränsland där varje val får konsekvenser.

Det här är den fjärde boken i serien och än en gång så blandar författaren in verkligheten i sin serie. I det här fallet så bygger historien på att hans egen far, den legendariske DN medarbetaren Olof Lagercrantz efterlämnade en bok där han erkände en rad otrohetsaffärer. Det har diskuterats huruvida det är rätt att använda en känd persons historia som ram i en deckare. Själv tycker jag bara det ger en extra krydda och jag fascineras även hur skickligt författaren väver ihop den sanna berättelsen om sin far med den fiktiva berättelsen om Micaela och Rekke. Det gör att vi lyssnare behöver fråga oss hur mycket David det finns i Hans Rekke? För den som vill veta mer om den verkliga historien så ska det sägas att Lagercrantz även släpper en bok som bygger på manuset hans pappa lämnade efter sig. Den heter Intränglingen och den läser han in själv.

Som serie så tycker jag verkligen Lagercrantz har fått till en ram utifrån vilken han kan berätta flera olika historier. Vilket gör att böckerna kan bli så olika som de är. Smart.

Det är Reine Brynolfsson som läser och det gör han med en ära. En perfekt Rekke. Sen kan jag ändå lockas av tanken att höra Lagercrantz själv läsa, speciellt när det är så självbiografiskt och han blir mer och mer Rekke själv.

Rekke får en syster och hittar en efterlämnad dagbok i Ur djupen ropar jag. En en gång blandar David Lagercrantz fantasi och verklighet på ett kittlande sätt. Spännande och välskrivet och väl värd sin fyra i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson 

Betyg:

0

Själasörjaren av Sara Rörbecker

Prästen Anna flyttar tillbaka till sitt barndoms Småland efter ett kraschat förhållande i Stockholm. I samman veva som hon flyttar in i prästgården i Askeryd så försvinner den lilla flickan Emmy‑Lo i skogen. Ett försvinnande som engagerar hela samhället och det gör att Anna snabbt hamnar i en central roll, både som präst och som medmänniska. När en person söker upp henne för själavård och antyder en möjlig koppling till försvinnandet ställs Anna inför ett skoningslöst moraliskt dilemma. Som präst har man absoluta tystnadsplikt vilket betyder att inget som sägs i förtroende får föras vidare. Inte ens om ett litet barns liv kan räddas.

Här är en spänningsroman där moraliska dilemman står i centrum. När författaren sen utsätter sin huvudperson som är präst för dessa så ställs saker verkligen på sin spets. Just att ha en präst som huvudperson i en spänningsroman är inte heller så vanligt. Om huvudpersonen inte är polis eller privatdeckare så är ju journalist rätt vanligt, men präst kan jag inte komma på något exempel på.  Det är intressant att följa Anna i hennes strävan att passa in och viljan att göra rätt i sitt ämbete.

Annars tyckte jag skildringen av hennes kompis Mikaela är intressant. En kvinna som kanske inte är den vassaste kniven i lådan och har en stävan att hitta någon att älska. Att sökandet behöver gå via ett one night stand med en IT konsult från Nässjö må vara hänt. Hon är en karaktär som gör att boken känns trovärdig och ger en balans mot det kyrkliga arbetet som också beskrivs i boken. 

Det är den erfarna Angela Kovács som läser den här debuten. Bara det känns som en bra kombo. 

En prästs moraliska dilemman är huvudingrediensen i Själasörjaren. Addera småländska skogarna, försvunna barn och en bygd i oro och du har det mesta Sara Rörbeckers debut. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Angela Kovacs

Betyg:

0

Tundradöden av Roger von Bonsdorff

När Märta Isberg är ute och plockar hjortron med familjen överraskas de av en löpeld på tundran. Efter att lågorna slocknat upptäcks tre förkolnade lik. När liken obduceras konstateras att de tre var döda innan de brändes på tundran. Strax efter att liken hittas på tundran sker ett sabotage på rymdbasen Estange som till en början inte ser ut att ha någon koppling till liken på tundran. På grund av platsen liken hittas på så kopplas den norska polisen Odd-Harald och hans finska kollega Tapani in för att jobba med Märta. Det betyder att trion från morden vid Treriksröset året innan är återförenade i ännu en mordutredning. 

Spåren efter mördaren leder genom både Sverige, Norge och Finland vilket gör att alla tre i den omaka trions egenskaper behövs.

Det här är den andra delen i serien Mord utan gränser. Jag tycker Von Bonsdorff har fått till ett intressant persongalleri här. Förutom polistrion så gillar jag Märtas uppfinningsrika make Rune. Hans outtröttliga optimism i kombination med naivitet är ett upplyftande inslag. Men den viktigaste i persongalleriet är ändå miljön som beskrivs. Nu vore det ju näst intill tjänstefel att inte spela det kortet. Samtidigt ska det göras och här görs det bra.

Även om det kommer många spänningsromaner med Nordkalotten som skådeplats så tycker jag den här serien har något genuint över sig. Just det gränsöverskridande gör att tankarna går till TV serien Bron.

Precis som den första boken så är det Viktoria Flodström som läser in den här. Något hon gör tryggt och säkert även om jag tror serien skulle blivit ännu mer genuin om vi sörlänningar skulle fått oss en dos dialekt här.

I Tundradöden får vi åter följa hur svensk, norsk och finsk polis tillsammans tar sig an mord landets nordligaste delar. Roger von Bonsdorff skildrar miljöer och människor som får mig att vilja åka norr ut. Snyggt, en fyra från mig.

Uppläsare : Viktoria Flodström

Betyg:

0

Jag gav allt jag hade av Johan Mjällby

Sverige lärde känna honom den 5 september 1998 när han vinner en nickduell mot målvakten David Seaman och trycker in 2-1 mot England i EM kvalet på Råsunda. Det är ett mål som på så många vis representerar fotbollsspelaren Johan Mjällby. Först för att det görs på hans Råsunda sen att det görs med mer vilja än finess och det viktigaste, det leder till en seger. Som fotbollssupporter stod jag, eller rättare sagt ramlade jag ner för norra stås läktare på Råsunda när det målet gjordes. Det var i den vevan jag började följa det svenska landslaget i fotboll vilket betyder att jag har sett merparten av Mjällbys framträdande i den gula landslagströjan, iallafall på hemmaplan. Något som gör att jag följer Johans karriär med stort intresse. Från valet att satsa på fotboll istället för tennis, via spel i AIK, Celtic och landslaget till en kortare karriär som tränare. Genom allt detta finns en röd tråd, viljan att vinna. En vilja som sätter allt annat åt sidan och framförallt den egna hälsan. En vilja som gjort honom respekterad både hos supportrar med och motspelare. 

Jag kan förstå att personen som inte har ett fotbollsintresse hoppar över den här boken då det mesta handlar om fotboll. Samtidigt är det alltid intressant att få en inblick i människors liv. Johan har skrivit boken tillsammans med sportjournalisten Mathias Lühr, eller om det är Mathias som skrivit boken tillsammans med Johan. Det låter jag vara osagt och i min värld spelar det ingen roll. Här är det historierna och inblickarna i spelargångar, omklädningsrum och livet på träningsplaner som ska stå i centrum. 

Det är Johan själv som läser boken. Ja visst finns det en del att anmärka på som inläsning, men här väljer jag ändå Mjällby före Malmsjö alla dagar i veckan. 

Det är få svenska fotbollsspelare som representerar en riktig vinnarskalle mer än Johan Mjällby. I boken Jag gav allt jag hade får vi följa hans karriär med ett enda mål, att vinna. Jag som stått på läktaren och tittat på delar ut en vinnande trea i betyg.

Uppläsare: Johan Mjällby 

Betyg:

0

Mellan himmel och här av Cassandra Brunstedt

Majlis, en nybliven pensionär som lever ett stillsamt liv i Fjällåviken vid Höga Kusten. När hon får ett svårt sjukdomsbesked så bestämmer hon sig för att själv ta kontroll över slutet. För inte ska hon belasta dottern Ronja som är i kast med att föda sitt första barn i Stockholm. När dottern samtidigt blir bedragen av sin man så blir det ännu mindre aktuellt att belasta dottern med sina sorger. Men det visar sig att mor och dotter behöver varandra när båda drabbas av var sin livskris. Så Majlis packar väskan och tar med katten Gul och beger sig till Stockholm. Med sig i bagaget har hon också vetskapen om sin sjukdom som kommer att kosta henne livet inom en snar framtid, men inte ska hon belasta sin jänta med det nu när hon har det så jobbigt.

Det här är en berörande roman om relationen mellan en mor och en dotter. En roman som är lågmäld, varm men ändå skakar om med sina existentiella frågor. För hur hanterar man att man har ett bäst före datum på livet och hur hanterar man att en nära anhörig har det. I den här boken är det inga dramatiska utspel eller någon som höjer rösten och kastar saker omkring sig. I stället får vi följa händelseförloppet genom en mor, en dotter, en nyfödd liten tjej och en katt.

Det är också en krock mellan generationer och en krock mellan småstad och storstad. Majlis är den som ut i fingerspetsarna representerar den äldre generationen från det lilla samhället. Hon som aldrig vill vara till besvär, som vill vara alla till lags och tros att hon efter ett helt arbetsliv på en mekanisk verkstad endast får en chokladask och en mugg i avskedspresent så är det som det är. Hon som trots att hon tycker om färg helst tar på sig ett par jeans för att inte sticka ut och inte ens när hon vet att hon ska dö ber om hjälp. Vi har alla mött de kvinnorna i livet. Sen har vi dottern Ronja som sett världen, flyttat till storstaden, startat ett eget företag och ska nu kröna allt med att för första gången bli mamma. Visst finns det lite Fjällåviken kvar i henne men mycket av det har suddats ut när hon levt livet.

Jag måste erkänna att det inte är så ofta jag tar mig an den här typen av böcker. Ofta för att jag är lite rädd att det ska vara för mycket datingdravell. Missförstå mig rätt här, jag har inget emot kärlek och att människor träffas och börjar tycka om varandra. Men när man ska beskriva vånda, oro och man ska tolka vad det betyder om hon eller han skivar si eller så i ett sms så blir jag lätt uttråkad. Men den här boken har inte så mycket av den varan vilket jag tycker är bra. Något som visar att det går att bli belönad med en Storytel Awards som årets Feelgood genom att bara berätta en fin historia. Och här kanske det är på sin plats att tolka genren ordagrant. För även om temat i boken är död så är det en varm och fin historia som får mig att må just bra.

När en bok blir belönad med Storytel Award så är det både författaren och uppläsaren som får pris. Just för att kombinationen av berättelse och uppläsning är så viktigt och här kan vi verkligen pratat om en match made in heaven, om titeln får ursäkta. Charlotta Jonson ger liv till karaktärerna på ett fantastiskt sätt. Att kunna lägga till en liten droppe mer norrländska när hon gestaltar mamma Majlis är uppläsarkonst i den högre skolan. Så snyggt.

I Cassandra Brunstedts nyligen Storytel Award belönade bok får vi följa mor och dotters kamp när livet är utmätt.  Man skulle kunna tänka sig att Mellan himmel och här skulle vara en mörk och sorglig berättelse, och det är den delvis, men jag ser den ändå som en väldigt ljus och hoppfull historia. Jag delar ut en berörande fyra i betyg. 

Uppläsare: Charlotta Jonsson

Betyg:

0

Om jag slutar andas av Peter Westberg

Efter succén med uppsatsen om mannen som låg död i sin lägenhet i flera år, får vi nu följa Diana som tagit klivet vidare från tidningsvärlden till ett TV-team som dokumenterar Stockholms mest utsatta. Under sitt arbete möter hon Jennifer, en ung kvinna vars liv redan slitits itu av hemlöshet, missbruk och prostitution. Jennifers kamp griper tag i Diana som gör vad hon kan för att hjälpa, samtidigt som verklighetens hårda villkor gör sig ständigt påminda. Mitt i detta får Diana dessutom ett oväntat besked från Serbien, en person hon trott varit död i tjugo år lever. Något som omkullkastar hela hennes livshistoria. Parallellt kämpar vännen Amina med en hemlig relation som påverkar henne djupt.

Den här boken tar oss tillbaka till Sveriges utkant, en plats där mörkret ofta dominerar, men där små ljusglimtar känns desto mer betydelsefulla. Jennifers öde väcker starka känslor. Jag gläds åt hennes framsteg, men känner nästan frustration när hon gång på gång ändå fuckar upp det. Samtidigt är det just motgångarna som gör berättelsen så realistisk och tung. Livet på samhällets skuggsida är inte enkelt, och även stora insatser leder sällan till snabba vändningar.

Precis som i Ensammare kan ingen vara får vi ta del av två parallella historier. En i Stockholm och en i Serbien. Upplägget med olika inläsare, Sofia Berntson för Stockholmsdelen och Viktor Åkerblom för delarna från Serbien, fungerar bra även i den här boken och hjälper till att hålla historierna isär. Dock är Stockholmsdelen betydligt mer framträdande och, enligt min mening, också mest intressant. Det är nästa så att man skulle klarat sig utan Serbien delen. Ytterligare en sak som skiljer de två böckerna åt är att historien var betydligt tydligare i Ensammare-boken.

Det jag verkligen uppskattar är att Peter lyckas förmedla en allvarlig och engagerande ton genom hela boken. Kontrasten mot hans tidigare bok Torpedflickan är tydlig, men samtidigt glimtar hans humor till även här ibland. Som när han inte kan hålla sig borta från liknelsen med att Stefan Holm bygger lego. Det ger berättelsen en välbehövlig lätthet mitt i allt det svåra.

Sammanfattningsvis är detta en stark och berörande ljudbok som vågar gå på djupet med svåra ämnen. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien, som enligt uppgift ska bli ännu mörkare. Det bådar gott för alla oss som uppskattar realistiska och känslostarka berättelser i ljudboksformat.

Peter Westberg tar oss återigen med oss till Sveriges utkant. I Om jag slutar andas så korsas Diana och Aminas väg med den av livet kantstötta Jennifer och vi får uppleva båda mörker och ljus och medkänsla och svek. Jag gillar det här och delar ut en tonsäker fyra i betyg. 

Uppläsare: Sofia Bernston och Viktor Åkerblom

Betyg:

0

Vår sjätte attaché av Denise Rudberg

När kriget snart är inne på sitt tredje år så tränger det närmare och närmare det neurala Sverige. Fler och fler rapporter kommer, speciellt från det ockuperade Polen om nazisternas grymheter. För inte kan det vara så att de sätter upp läger? I Stockholm har vi de tre kvinnorna Signe, Iris och Elisabeth som med olika förutsättningar alla är med och drar sitt strå till kampen mot ondskan.

När Elisabeths man Dinty, om än i ett skenäktenskap, blir fängslad i Polen för att ha smugglat dokument så blir insatserna höga. Både på det politiska och det personliga planet. För Signe så försätter kampen att få adoptera samt den komplexa relationen med professor Svartström. Iris brottas å sin sida med frågor om identitet, moderskap och arv när hon konfronteras med sin sons biologiska fars familj.

Det här är den sjätte delen i Rudbergs hyllade serie Kontrahenterna. En serie som legat på min lista ända sedan den första boken i serien kom ut för sju år sen. När den här boken ni gick och vann Storytel Awards för bästa Roman så fanns det inga bortförklaringar kvar. Ja, visst skulle jag fått mer ut av boken om jag började från början men en ordentlig genomgång av persongalleriet i början gjorde att det var lätt att komma in i boken. Trots att jag inte lyssnat på de tidigare.

Jag gillar att få se kriget ur ett svenskt och framför allt ett kvinnligt perspektiv. Även om de skiljer nästan ett halvt århundrade så kan man ändå se paralleller med Katarina Wennstams Sekelskiftes serie. Vi rör oss i samma kvarter och även om kvinnor fått rösträtt 1942 så är det långt ifrån ett jämställt samhälle som skildras.

Jag kan inte bestämma mig om det är miljöerna, personerna eller det historiska perspektivet som tilltalar mig mest. Nu behöver jag kanske inte välja utan kan njuta av mixen. Själv tycker jag kopplingarna till Estland är intressanta då min mamma flydde till Sverige därifrån under den tiden boken utspelar sig. Annars är det Polen som har en betydligt mer framträdande roll i den här historien.

Precis som de senaste böckerna i serien så är det den fantastiska Marie Richardson som läser. Det är ingen som blir förvånad att firma Rudberg/Richardson blir prisade. Ljudbokssamspel när det är som bäst.

Vår sjätte attaché är som titeln antyder den sjätte boken i Denise Rudbergs serie Kontrahenterna. I den här prisbelönta boken kombineras relationer, historia och spänning i en orolig tid som skulle kunna vara vår egen. Sexan får en fyra i betyg. 

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

0

Skyfall av Johanna Ginstmark

Det hänger tunga regnmoln över Österlen när den tidigare kommissarien Göran Danielsson grips misstänkt för mord. Att gripa en tidigare kollega är ett tufft beslut. Om du sen är kvinna och kommer utifrån så ska det visa sig vara mer än bara tufft. Maria Larsdotter behöver ta sig igenom ett moraliskt minfält för att göra sitt jobb. Det ska visa sig i utredningen att Danielsson under sina tretti år som kommissarie aktivt skyddat familjen Dalsgård. Men inte ens sanningen är alltid ett skydd misstankar från lokalbefolkning och kollegor när man tar obekväma beslut.

Det här är tredje gången vi besöker Österlen tillsammans med Johanna Ginstmark och hennes karaktärer. Det är just karaktärerna med Maria Larsdotter i spetsen som bygger den här boken och serien. Hon framstår som allt mer sammansatt genom att visa sig både stark och sårbar. I den här boken får vi följa hennes kamp mot både yttre hot och inre tvivel. Relationerna, särskilt de som präglas av gamla lojaliteter och nedärvda hemligheter, är laddade och trovärdiga. Familjekonflikterna och det förflutna fungerar inte bara som bakgrund, utan som en aktiv kraft som driver handlingen framåt.

Sen har vi miljön. Det skulle inte vara några problem att flytta den här historien valfri brittisk kuststad. För om vi blev insnöade i Stormnatt så är det regn och tunga skyar som präglar den här boken. Även mentaliteten bland lokalbefolkningen rimmar väl med det brittiska. När man samlas och blir lagom arga över något. Inte så att man demonterar på gatorna som i Frankrike utan mer knyter näven i byxfickan och muttrar lite.

Tempot i boken är inte så högt, vilket jag uppskattar. Det gör att spänningen och det psykologiska spelet byggas upp under kontrollerade former. Något som gör att man hinner med att se de små snygga detaljerna som finns längs berättarstigen.

Det är den för mig relativt okända Gabriella Boris som läser in den här boken. Men bara för att jag inte känner till henne så betyder det inte att hon inte läst in så många böcker. Tvärt om, när jag skrollar igenom listan med hennes böcker så är den hur lång som helst. Det som går att konstatera är att Ginstmarks böcker sticker ut bland alla romaner i långa serier. Jag tror att det finns något bra i att uppläsare hoppar mellan gener ibland och på det viset tar med sig sin berättarstil in i det här fallet en spänningsroman.  

I Johanna Gimstmarks tredje boken från Österlen ställs Maria Larsdotter in för faktum att gripa sin tidigare kollega. Det är skuld, svek och lojalitet som står i fokus i Skyfall. Med känslan av en brittisk deckare delar jag ut en regntung fyra i betyg.

Uppläsare: Gabriella Boris

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑