
Stockholm, juni 1899. Staden står i lummig försommargrönska då sommaridyllen skakas av att en ung pojke hittas död i en koffert vid ett kallbadhus i Riddarfjärden. Polisen avskriver dödsfallet som ett urspårat pojkstreck och riktar sina misstankar mot de ligapojkar som plågar stadsborna med kriminella upptåg. Olga, Hildur, Edit och Fredrika tar sig själva an att utreda dödsfallet. De ifrågasätter att det bara skulle röra sig om ett olyckligt slut på några pojkars lek och undrar om det kan ligga en större grymhet bakom tragedin.
Moder blod är fortsättningen i serien Sekelskiftesmorden. Katarina Wennstam skildrar ett Stockholm i en tid av utveckling och förnyelse, en kontrasternas stad där utsatthet och fattigdom står sida vid sida med stora förändringar och löften om blomstrande möjligheter.
Det här är den fjärde boken i den omåttligt populära och prisbelönta serien om Olga, Hildur, Edit och Fredrika. Jag har inga problem att se varför serien är så populär. Det är så många russin i den här kakan. På toppen har vi naturligtvis de fyra huvudkaraktärerna, fyra olika kvinnor med olika förutsättningar och olika drömmar, men alla framgångsrika och drivna inom sitt område. I lagret under har vi de fängslande historierna, och under dem beskrivningarna av Stockholm runt förra sekelskiftet. Som en tjock, stabil botten har vi engagemanget för kvinnors rättigheter, oavsett om det handlar om den egna kroppen, ekonomin eller bara vanligt sunt förnuft.
I den här boken tycker jag att vi får lära känna våra huvudpersoner på ett djupare plan, både genom glädje och djupaste sorg. Sedan har vi de detaljerade miljöbeskrivningarna. Visst tycker jag att vissa klädbeskrivningar är lite väl ingående, men det vägs upp av till exempel skildringen om den svåra förlossningen som ligger till grund för bokens titel. Jag är imponerad av det målande språket.
Eftersom jag ofta lyssnar när jag ska gå och lägga mig finns det kvällar och nätter då nattsömnen blir lidande om boken är fängslande. Den här boken var en sådan, vilket måste vara ett gott tecken.
Att det är Katarina Ewerlöf som läser Sekelskiftesmorden tycker jag, precis som rätten till fri abort, borde skrivas in i grundlagen. Hon gör ett lika gediget jobb här som i de tre tidigare böckerna.
Vi är nästan framme vid sekelskiftet i Katarina Wennstams serie om kvinnorna i Stockholm. I Moder blod hittas en pojke död i en koffert vid en badinrättning. Den här fjärde boken är minst lika bra som de tidigare och jag delar ut en fin fyra.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Betyg:











