Olof Lundh – Landslaget enlig Lundh

Olof Lundh är en av dom få grävande fotobollsjournalister vi har i det här landet. Som fotbollsfans så håller man inte alltid med om det som skrivs, men det är så det ska vara. Olof Lundh har varit journalist under hela den tiden jag har följt landslaget. Jag var inte på hans första jobb Skottland på Ullevi men skulle gissa att jag har sett ca 80% av landslagets hemmalandskaper och ett antal borta sedan dess. Det gör ju den här boken som en odyssé för mig. Det är intressant att få se och höra det man själv upplevt inifrån eller från ett journalist perspektiv. Boken har fått en hel del uppmärksamhet dagarna efter den släpptes, speciellt kring hur Zlatan har behandlats eller behandlat andra. Har man följt svensk fotboll de senaste 20 åren är det inte mycket till nyheter. Det nya är möjligtvis att det finns spelare och ledaren som pratar om det, om än anonymt. Att Zlatan är vår genom tiderna största är det ingen som ifrågasätter, men jag tycker det är bedrövligt hur förbundet särbehandlat honom och låtit honom styra och ställa. Historien om när han, genom förbundet, försökte stoppa Ljungbergs hederspris säger ju de mesta. Annars hade jag stor behållning av kapitlet om hur man pusslade ihop startelvor samt när man skulle få fram Hamréns efterträdare. Även en fjäder i hatten att Olof själv läser boken.
För oss som följt svenska landslaget de senaste 20 åren är Landslaget enligt Lundh ett måste. Olof Lundh bjuder på underhållande och intressanta berättelser om svensk fotboll. En stark 3:a i betyg.
Uppläsare: Olof Lundh
Betyg:

Ben Woodward – Rage

Ett par månader innan det amerikanska valet kommer den rutinerade journalisten Bob Woodward med din andra bok om Donald Trump. Till skillnad från den första Fear så har han den här gången även byggt innehållet på intervjuer med Trump. Något som naturligtvis ökar den redan höga trovärdigheten Woodward redan har. Innan jag börjar berätta hur jag uppfattar innehållet och vad jag tycker om det ska jag lägga in några brasklappar. Det finns alltid en önskan om uppmärksamhet från journalister som skriver den här typen av böcker och det gäller speciellt när det rör politiker tätt in på ett viktigt val. Man bör också ha en förståelse att trots att vi i Sverige ofta tycker att vårt svenska samhälle är ganska likt det amerikanska så är olikheterna ibland både många och stora. Det gäller synen på media, hur man uttrycker sig, värderingar, hur man lever osv.
Med det sagt så är jag ändå så förundrad hur det kan sitta en man på världens mäktigaste stol och förvånansvärt ofta bete sig som ett litet barn. Och inte ett snällt litet barn utan ett tjurigt och elakt barn. Vi får följa händelsens bakom när James Comey fick sparken från FBI. Där det visas hur besatt Trump kan bli. Under den tiden kunde han inte göra något annat. Det är ju bara tur att ingen katastrof inträffade just då. Katastrofen eller den stora utmaningen kom ju efter Comey och Muller utredning, pandemin. Hur han hanterade eller inte hanterade pandemin och Black lives matter demonstranterna är det som upptar bokens senare del. Woodward försöker pressa Trump om att försöka pressa Trump att vara självkritisk. Men det är ju som att dunka huvudet blodigt mot en vägg. Han viker inte en tum. Sen tror jag man måste vara väldigt intresserad av amerikansk politik för att lyssna på den här boken.
Den legendariska journalisten och författaren Bob Woodward har en en gång granskat Trump. Jag lyssnar på den här boken med skräckblandad förtjusning, blir en trea i betyg.
Uppläsare: Robert Petkoff
Betyg:

Jeffrey Archer – Fågelvägen

Jag lärde känna Jeffrey Archer via Blodsbröder för snart 15 år sen. Den fick mig såld och dom andra böckerna jag lyssnat på av honom har alla fått bra betyg.
Charlie Trumper var i början av förra seklet en lite pojke vars största önskan var att få ta över sin farfars grönsaksvagn i ett av Londons fattigare delar. Just den önskan går i uppfyllelse, och mer där till. Det här är en släktsaga, men det är samtidigt en historia om kärlek, affärer, död, juridik, krig, konst, pengar, hämnd. Ja, ni hör, en historia om livet när vi får följa Charlie genom livets alla skiftningar.
Det är lätt att man avskräckt av att boken är nästan 26 timmar men Archer lyckades göra historien spännande i dom små händelserna. Som en flygresa eller en aktion. Magdi Saleh är en ny bekantskap som inläsare för mig som gör en väldigt bra inläsning.
Trots att boken stäcker sig över nästan en hel livstid så är det inte fören i sista meningen vi får förklaringen till titeln, så snyggt.
Jeffrey Archer bjuder på en välskriven släktsaga som sträcker sig över större delen av 1900-talets England. Fågelvägen är lång men spännande i dom små episodens i boken. En välförtjänt femma från mig.
Uppläsare: Magdi Saleh
Betyg:

Jonas Jonasson – Hämden är ljuv AB

Författaren till hundraåringen är tillbaka och för alla som gillar den och hans andra böcker så kommer ni känna igen er, speciellt språkligt. På sitt lite underfundiga sätt tar han oss med på en resa som huvudsakligen utspelar sig i Kenya och i Stockholm. Ett annat utmärkande drag är i hans böcker är alla vägar som korsas av personerna i boken. Det sker i samma utsträckning i den här boken. Viktor Svensson är en man som går över lik för att få det han vill. Men det gör också att han lämnar en massa svikna människor efter sig. Det är där Hämden är ljuv AB kommer in. Precis som namnet speglar hjälper företaget till att hämnas på människor som Viktor. En annan färgstark karaktärer i boken är den afrikanska medicinmannen Ole Mbatian. När han kommer till Stockholm blir han som Jack i Crocodile Dundee, en bushman i storstaden. Det är inte så att man gapskrattar men man har ett litet leende i mungipan genom hela boken.
Jonas Jonasson är tillbaka med sitt underfundiga språk i en småtrevligt historia. I Hämden är ljuv AB blandas kulturer på ett underhållande sätt, en fyra i betyg.
Uppläsare: Viktor Åkerblom
Betyg:

Fredrik Reinfelt – 3 november 2020 Ödesvalet

För oss som följer utvecklingen i USA med skräckblandad förtjusning är Fredrik Reinfeldts bok ett måste. Till skillnad mot tex Bob Woodwards Fear är det här är inte en bok om Trump utan om valet den 3 november. Men då han är den ena av de två huvudrollsinnehavarna i höstens val så tar han naturligtvis mycket plats ändå.
Jag har lärt mig mycket om det ibland väldigt märkliga amerikanska valsystem. Som att det det skiljer sig relativt mycket från delstat till delstat.
Sen tycker jag att genomgång av alla 50 delstater lite väl mycket Statistik årsbok över det hela.
Det är väldigt modigt av en före detta stadsminister att gå ut och dra slutsatsen att världens enda supermakt är på väg mot att bli en auktoritär stat, speciellt Trump skulle bli återvald. Men det är både logiskt och lätt att följa hans resonemang.
Nu tror jag man har störst behållning av boken nu de närmaste två månaderna, då den har ett väldig tydligt bäst-före-datum.
Fredrik Reinfelt gör en gedigen genomgång av det amerikanska valsystemet och presidenter genom tiderna. Men det är konsekvenserna av utgången i valet som gör 3 november 2020 Ödesvalet intressant, en trea i betyg.
Uppläsare: Per Juhlin
Betyg:

Jan Guillou – Slutet på historien

Efter 10 böcker har Jan Guillou kommit till Slutet på historien. En släktsaga som började med tre bröder i Norge vid förra sekelskiftet och som täcker hela 1900 talet. Vi har fått följa med över hela världen även om Europa varit navet för historien. Det har varit en spännande, lärorik och intressant historia. Så mina förhoppningar på denna sista bok var riktigt höga.
Vem som varit huvudperson i böckerna har skiftat och den här gången är det Eric Letang. Advokaten som vi har mött i andra sammanhang.
Att Guillou har blandat in sina gamla karaktärer och sig själv har vi sett i de senaste böckerna. Att han sen använder sista boken till att tycka till Expressen kan jag tycka är mindre charmigt. Men bortsett från det så är det en välberättad historia.
Jag hade förväntat mig ett något mer storslaget slut, som det blev nu känns det mest som att historien bara rann ut i sanden.
Men det gör inte så mycket när Tomas Bolmes trygga röst för oss i hamn efter den långa seglatsen som började i Bergen. Jan Guillou har nu kommit till Slutet på historien. Det blev inget bombastisk slut men det betyder inte att det inte är värt att lyssna. Historian är värd en fyra i betyg.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

Katarina Wennstam – Dockorna

Vi är redan framme vid den tiondet boken i Justitia serien och den sjunde boken om Shirin. Denna mångsidig jurist som engagerar dig i dina klienter och kämpar med som identitet. Det är inte alla bokserier som håller så länge. I Katarina Wennstams fall tycker jag det beror att hon lyckas hålla varje bok aktuell. Hur illa män behandlar kvinnor ser tyvärr ut att vara en outtömlig källa och det skulle då tala för att serien kommer att fortsätta länge till. Om samhällsengagemanget bastonen i det Wennstam skriver så består det av betydligt fler toner. Det här är först och främst en deckare, det är ett brott som ska lösas. I den här boken är upprinnelsen när den framgångsrika manusförfattaren Julian Gross hittas död nedanför klipporna på Söder Mälarstrand dagen efter sin egen storslagna 50 års fest. Charlotta Lugn och på sikt även Shirin blir inblandade och engagerade i fallet som visar sig ha trådar bakåt i tiden.
Böckerna om Charlotta och Shirin skulle nog inte vara kompletta om dom inte lästes av Alexandra Rapaport. Nu är det som tur är inget vi behöver fundera på eftersom hon läser dom med sin lugna och trygga röst.
Katarina Wennstams Dockorna är som de andra böckerna om Shirin en spännande och samhällsaktuell deckare. Vilket ger den en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Alexandra Rapaport
Betyg:

Petra Mede – Skam och högmod i Sävedalen

Petra Mede tar med oss till 70-talets Sävedalen. Ja, nu är det ju just Petras barndomsår vi får följa, men det där villakvarteret skulle nog lika gärna kunna legat i Sundsvall, Åkersberga eller i Arboga. Så tidsandan och villakvarter har Petra och jag gemensamt, sen är jag rädd att likheterna slutar. Men det gör ingenting. För oss som gillar Petras knivskarpa humor som levereras med en tajming som inte många komiker och skådespelare har så sitter man och ler genom hela boken. En sak är säker, det finns ingen annan uppläsare i världen som skulle kunna läsa in den här boken med den pricksäkerhet som Petra levererar. Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan. Hon kan allting, förutom slalom. Ja, nu vet inte om Petra Mede kan åka slalom men är inga problem att se den lilla taniga flickan i den här boken framför sig. Som tex när hon börjar skolan och tycker att skoldagen är alldeles för kort. För kort för att hon ska hinna prata med alla klasskompisarna eller prata inför alla sina klasskompisar. Genom hela boken driver hon med sig själv och sin självcentrering. Det finns något skönt att boken utspelar sig under dom oskyldiga åren innan hormoner och annat hugger sina klor i den unga fröken Mede. Skulle i och för sig säkert vara en underhållande bok det också.
Det här är en perfekt bok att lyssna på tillsammans, till exempel när man åker bil. Det är inte alla böcker som passar för det.
Petra Mede läser sin egen bok Skam och högmod i Sävedalen. Om man säger att det är självbiografi över en barndom i ett vanlig villakvarter låter det inte så kul, fel fel fel. Petra Medes är knivskarp som bara hon kan vara, klar fyra.
Uppläsare: Petra Mede
Betyg:

Christian Svahn – Inkarnation

En ung flicka tar sitt liv och en man blir avrättad utanför stans största köpcenter. Det är två händelser poliskommissarie Lenny Haraldsson får ta sig an. Det här är en klassisk svensk polisdeckare, på gott och ont. Den har en stad, en uppsättning poliser och ett eller flera mord som ska lösas. Staden i det här fallet är Malin Fors-land, Linköping. Det här är en välskriven och spännande bok och som har några oväntade vändningar. Sen är frågan om den sticker ut? För konkurrensen i denna typ av deckare knivskarp. Svaret blir nog ett nja.
Jag gillar Fredde Granbergs väldigt nedtonade inläsning av boken.
Christian Svahns debut Inkarnation är en klassisk svensk deckare. En stad, en grupp poliser och några brott. Välskriven, spännande men saknar det lilla extra för att sticka ut, så en trea i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Gregg Hurwitz – Mörkret ger vika

Evan Soak, alias Orphen X, är en av dom där näst intill perfekta hjältarna. Smart, vältränad, kan det mesta inom vapen och teknik, gör goda saker och så vidare. Som person känns det som han har allt, sen var det den där detaljen att han sedan 12 årsåldern varit i ett hemligt agentprogram. Nu har han kommit till punkten att ta hämnd på mannen som startade hela Orphen programmet. Problemet är bara att han nu mer är USAs president, världens bäst bevakade person. När någon samtidigt försöker undanröja alla spår av Orphen programmet så blir jägaren också jagad. Då endast en Orphen agent kan fånga en Orphen agent så blir det en dubbeljakt mellan Orphen A, Orphen X och presidenten. Det gör att det blir en riktig spännande jakt, på högsta nivå.
Visst skulle han kunna skippa lite vapendetaljer ibland men å andra sidan kan jag uppskatta alla nördiga detaljer om vodka, så det jämnar nog ut sig. Jag gillar verkligen Hurwitz böcker, helt i klass med Baldacci.
Jonas Malmsjös släpiga röst är som gjord för den här boken.
Evan Smoak alias Orphen X tar sig an att mörda USAs president i Mörket ger vika. Gregg Hurwitz spelar ut hela sitt breda register av action och spänning, kan inte bli annat än en femma.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑