Olivier Norek – Ytspänning

Kommissarien och gruppchefen Noèmie Chastain på Parispolisen blir skjuten i ansiktet under en inbrytning. Hon har tur och överlever men hennes ansikte blir vanställt. När hon anser sig klar att återgå i tjänst blir hon motarbetad och skickad till den lilla byn Avalone. Där med uppdraget att lägga ner polisstationen. När sen ett barnlik flyter upp i dammen blir hon mot sin vilja indragen i ett 25 år gammalt mord. Det här är en blandning av hård och mjuk deckare och visar på skillnader mellan storstad och landsbygd. Men framförallt får vi följa den tuffa och rebelliska Noèmie i hennes kamp. En kamp att kunna vara polis och att vara människa med ett vanställt ansikte. Historien tar många oväntade vändningar. Jag kan inte franska vilket gör att jag ibland hade lite svårt att hänga med i alla namn. Men annars är det alltid intressant att lyssna på deckare som inte är från England eller Norden. Det är inte så ofta jag reagerar på det men man gjort en del raka översättningar från franskan vilket gör att vissa uttryck blir lite konstiga på svenska. Men det tar inte bort charmen och finessen i Noreks i övrigt fina språk.
Olivier Norek bjuder på spänning och en intressant och rebellisk huvudperson i den franska deckaren Ytspänning. Blir en fyra i betyg.
Uppläsare: Jonna Eriksson
Betyg:

Mattias Edvardsson – En familjetragedi

I den tredje fristående boken i Lundasviten(som den visst kallas) står återigen familjen i centrum. Men vad som är en familj och hur relationer mellan människor ser ut är inte hugget i sten. Det här är en bok där vi vet att det går åt skogen men inte hur. Persongalleriet består av Steve och Regina som vi från början vet blir mördade. Sen har vi Bill och hans dotter som har en inneboende juridikstudent Karla samt Jennica. Exakt hur relationen mellan dessa ser ut nystas sakta men säkert upp. Det här är precis som Edvardssons två tidigare böcker, En helt vanlig familj och Goda grannar, en annorlunda och klurigt berättad historia. Just sättet att berätta historien skiljer Edvardsson från många andra författare och var det som gjorde att jag fick upp ögonen för honom. Att använda sig av mer än en uppläsare är rätt vanlig i amerikanska ljudböcker men betydligt mer ovanligt i Sverige. Även här skiljer Edvardsson ut sig när han i den här boken använder sig av hela 5 uppläsare. Ni som brukar läsa mina recensioner vet att jag gillar när man hittar nya sätt att berätta historier på och det har Edvardsson lyckats med ….. igen.
En en gång överraskar Mattias Edvardsson oss med en annorlunda, spännande och klurigt berättad historia. En Familjetragedi får en femma av mig.
Uppläsare: Magnus Roosmann, Frida Hallgren, Per Juhlin, Christoffer Svensson, Johanna Lazcano
Betyg:

Hans Rosenfeldt, Michael Hjorth – Som man sår

Riksmord blir kallade till Blekinge där tre personer blivit skjutna av en prickskytt på loppet av en dryg vecka. Vanja, Billy och dom andra har inte mycket att gå på då de inte hittar varken samband mellan offren eller vittnen.
Samtidigt i Stockholm har Sebastian Bergman dragit sig tillbaka och driver psykologmottagning långt från händelsernas centrum. Men vad vore en Rosenfeldt/Hjorth bok utan att Sebastian Bergman skulle bli inblandad på något sett, vilket han naturligtvis blir. Det här är en deckare med flera lager och bottnar. Så när man tror att man förstår hur det hela hänger ihop så tar handlingen en ny vändning. Historien är mycket skickligt berättad vilket gör det svårt att lägga ifrån sig boken, varför man nu ska göra det.
Det är en klar fördel att ha läst/lyssnat på de övriga böckerna i serien då det är många trådar som löper bakåt i tiden.
Jag har nästan bara hört Niklas Falk läsa in böckerna om. Sebastian Bergman men jag måste säga att han gör det riktigt bra. Det höjer böckerna ett snäpp.
Mannen som är så lätt att avsky, Sebastian Bergman, är tillbaka. Rosenfeldt/Hjorth bjuder på spänning och många vändningar i Som man sår. En lysande 4:a från mig.
Uppläsare: Niklas Falk

Betyg:

Anton Berg – Trohetseden

Sanningen kring de aderton fick ju inte sin lösning i Anton Bergs första bok i serien så det mysteriet kan fortsätta. Historien är helt uppdiktad, men likt Anders Jallai lyckas Berg på ett snyggt sätt väva in historiska händelser dom morden på Carl Algenon och Cats Falk mfl. Det tillsammans med att man känner igen Bergs röst från bl.a. Spår och P3 Dokumentär gör den ganska osannolika historien trovärdig. I och med att en Rembrant tavla stjäls på Nationalmuseum och vår hjälte Alex Sköld börjar leta ledtrådar där får boken också en DaVinci koden känsla.
Jag tycker om hur Axels och kollegan Stinas lite udda son Davids relation beskrivs. Denna kille med sina speciella behov är en av bokens höjdpunkter, i det lilla.
Jag ser redan fram emot en uppföljare.
Anton Berg läser sin egen bok Trohetseden. En bok i DaVinci koden stil som både har spänning, värme och känns trovärdig. En stark fyra från mig.
Uppläsare: Anton Berg
Betyg:

Dag Öhrlund – Dom meddelas redan i natt

Vi har redan kommit fram till den tredje boken om domaren Suzanne Eriks. För mig känns det fortfarande som den nya serien. Jag har inte riktigt kommit in i den än. Ja, Eriks vill rensa upp i Sverige. Rensa upp dom som hon stör sig på på ett eller annat sätt. Det kan vara högt i form av våldsmän och sexualförbrytare och lågt i form av kollegor som fiser. Till din hjälp så fortsätter hon att tvinga väninnan och prästen Jessica. Detta omaka och på pappret oförvitliga par begår det ena mordet, brottet övergreppet efter det andra. Visst finns det en handling i boken. Men till slut känns det bara som Öhrlund staplar vålds och sexhandlingar på varandra. Det är tur att Öhrlund skriver så bra annars skulle boken falla ganska platt.
I Dom meddelas redan i natt möter vi för tredje gången psykopaten och domaren Suzanne Eriks. Jag tycker det är tur att Dag Öhrlund skriver så bra, annars skulle boken falla platt. Blir en trea i betyg.
Uppläsare: Anna Maria Käll
Betyg:

Anders Roslund – Litapåmig

Anders Roslund är en mästare på att ha en känsla för samtiden och bygga sina berättelser på den känslan. Det gör att berättelsen blir trovärdig och aktuell. Att hans böcker sen är spännande så att man knappt kan lägga ifrån sig är en bonus man kan leva med. I den här boken är det prostitution, människohandel och organhandel som står i centrum. Ämnen som han och Börje tog upp redan i Box 21. Det här blir som en fristående fortsättning på den boken. Vår käre Evert Grens, denna fyrkantiga man med ett stort rättspatos släpper släpper i den här boken lite på sin ”känslogard”. Tillåter en annan människa att komma innanför hans mur. Hela den processen är väldigt fint beskrivet i den här boken. Jag gillar också hur Roslund växel drar mellan sina två huvudkaraktärer Hoffman och Grens.
Anders Roslund levererar som vanligt en aktuell bok som sätter fingret på de utmaningar vi har i det svenska samhället. Att Litapåmig och bjuder spänning och känslor gör den inte sämre. En fyra från mig.
Uppläsare: Thomas Hanzon
Betyg:

Leif Appelgren – Ingen ond man

Leif Appelgren är en ny bekantskap för mig. Nu en bekantskap som givit mig spänning och fått mig att fundera. Det här är en spänningsroman som mestadels utspelar sig i Sveriges utsatta delar med tungt kriminella men även i dom fina salongerna. Men precis som välden ser ut i verkligheten så är det inte svart eller vitt. Vem som är ond och vem som är god är inte självklart. Ett av de finare personporträtten i den här boken är städaren som stoppar och anmäler gruppvåldtäkten. En handling som sätter hela hans tillvaro på spel. Det finns för övrigt fler trovärdiga personporträtten i boken. Annars är det att man måste fundera över vem som är ond eller god som är bokens behållning. Jonas Malmsjö gör som alltid en stabil inläsning.
Leif Appelgrens bok Ingen ond man är en spännande och välskriven bok. Det bästa med den är att den får en att fundera, gillar den och ger den en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Stefan Di-Omnia – Suicidium

Sexuella övergrepp mot barn är ett av den mest vidriga och tabubelagda ämnen att ta upp i en bok. Samtidigt går det att ta upp den typ av ämnen, om man tar upp det på rätt sätt. Det tycker jag att författaren gör i det här fallet. Man får inga eller väldigt sparsamt med detaljer om själva övergreppen. Istället ligger övergreppen som en dov ton i bakgrunden genom hela boken. För boken handlar om så mycket mer. Det här är en bok om uppväxt och vänskap, om rika och fattiga, om kärlek och hat. Vi får följa dom något omaka vännens Jonathan, Carl-Magnus och Sergio. Det är Jonathan varas pappa tagit livet av sig vi får följa mest. Hur han växer upp och tacklar livets med och motgångar. Att det bygger på verkliga hände ger boken en extra krydda. För i vissa delar överträffar verkligheten dikten, ibland på gott och tyvärr ibland även på ont.

Fredde Granberg gör en riktig bra inläsning av den här boken, så lugn och värdig röst.

Stefan Di-Omnia är tillbaka med en ny true crime berättelse. Suicidium tar upp lika hemska som fina ämne i en lika spännande som välberättad historia. Blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Karin Smirnoff – Sockerormen

Efter Jana Kippo serien har Karin Smirnoff flyttat handlingen söderut och bakåt i tiden. I den fristående romanen befinner vi oss i 80-talets Södertälje. Astrid, Kristin och Miika är tre barn som har den ovanliga kombinationen av intresse för klassisk musik och fattigdom och utsatthet. Utsattheten bestå av döda eller frånvarande föräldrar och musik intresset, speciellt hos Astrid, bestå av en begåvning utöver det vanliga. Musikintresset, men framför allt utsattheten är något deras musiklärare Frank Leide utnyttjar. Det här är en roman om vänskap, mod, förbjuden kärlek och utsatthet. För lika äcklad som man blir av det Leide gör och tänker, lika fascinerad blir man av beskrivningen av barnens mod och förmåga att överleva i en värld som vänder dom ryggen när dom behöver det som mest. Det är också en skildring av ett svenskt 80-tal som inte bara var hubbabubba rosa. Jag kommer at tänka på Torbjörn Flykts 80-tals skildring i Underdog som inte heller var en ljus historia.   

Socker ormen är en lika hemsk som underbar skildring av utanförskap och förbjudna handlingar. Karin Smirnoffs språk och skildringar av ett svenskt 80-tal är bra, riktigt bra. Det är en stark fyra i min bok.

Uppläsare: Ella Schartner

Betyg:

Lee Child, Andrew Child – Vaktposten

Lee Child är framme vid bok nummer 25 om sin fd. militärpolis Jack Reacher. Som vanlig börjar boken med att Reacher kliver av bussen i en anonym småstad någonstans i USA och som vanlig blir han indragen i någonting. Den här gången är det en kidnappning IT kille han lyckas förhindra men blir som vanlig indragen i något större. Grundstoryn är att den lilla staden sedan någon vecka är utsatt för en cyberattack där IT killen är ansvarig.

En av dom saker jag hakat upp mig på i de senaste böckerna är Reatchers dåliga teknikkunskap, en okunskap på gränsen till förakt. Ja han är lite äldre men att använda en mobiltelefon idag kräver inte en ingenjörsexamen. Det göra att det krockar en hel del när temat i boken är dataintrång och cyberattacker. Sen är det som vanlig en spännande och välskriven bok. Jag kan inte rå för att jag blir imponerad när Reacher genom att skrämma fyra eller fem motståndare i en uppgörelse bara genom att berätta hur han kommer att göra dom illa. Det i kombination med hans förmåga att lösa problem gör honom till en litterär superhjälte för mig.

Men det här är en av de sämre böckerna i serien. Historien med det utslagna datasystemet i staden håller inte och då hjälper inte ens Reatchers superkrafter för att rädda det hela.

Lee Child har kommit fram till den 25:e boken om Jack Reacher. Tyvärr tycker jag Vaktposten är en av de sämre i serien. Även om huvudpersonen är lika bra som vanlig känns historien inte trovärdig, tyvärr bara en trea i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosman

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑