15 år med Ljudboksbloggen – 2012, året då bloggen blev en vana

I firandet av att Ljudboksbloggen fyller 15 år har turen nu kommit till 2012.

Om 2011 var året då bloggen föddes så var 2012 året då den började bli en naturlig del av min vardag. Jag lyssnade mer, skrev fler recensioner och började upptäcka de där böckerna som fortfarande dyker upp i minnet många år senare. Lyssna, skriva recension, repeat.

En av de böcker som gjort allra starkast intryck på mig genom åren är Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall och Per E Samuelson. Det är fortfarande en av de bästa ljudböcker jag har lyssnat på. Berättelsen om Olle Möller är nästan så osannolik att man tror att den är påhittad. Under sitt liv blev han anklagad och dömd för mord vid två olika tillfällen, brott som han troligtvis aldrig begick. Författarna bygger berättelsen på artiklar, rättegångshandlingar och verkliga händelser men fyller samtidigt i luckorna för att skapa en levande berättelse. Resultatet är både fascinerande och gripande. Har du inte lyssnat på den så tycker jag verkligen att du ska göra det.

Jag och Per E Samulson på Bokmässan 2022.

Jag har alltid dragits till spänningsromaner som inte bara underhåller utan också säger något om samhället. Två böcker som gjorde just det under 2012 var Två soldater av Roslund & Hellström och Svikaren av Katarina Wennstam. Den första tar oss rakt in i gängkriminalitetens värld medan den andra börjar som en berättelse om våld kring fotboll men utvecklas till något betydligt mörkare om våld i nära relationer. Det är författare som vågar använda spänningen för att rikta strålkastarljuset mot verkliga samhällsproblem, och det har alltid tilltalat mig.

Sedan finns det böcker som kanske inte hamnar högst upp på några officiella topplistor men som man ändå aldrig glömmer. För mig är Den senila skalbaggens tröst av Jens Månvinge en sådan bok. Det är den sanna historien om en svensk man som hamnar i ett av Thailands mest ökända fängelser efter att ha smugglat narkotika. Där får vi följa hans kamp för att överleva under extrema förhållanden. Och mitt i allt detta spelar faktiskt en senil skalbagge en viktig roll. Bara titeln gör ju att boken är svår att glömma.

När jag ser tillbaka på 2012 inser jag att nästan alla böcker som fastnade hos mig på något sätt hade verkligheten som utgångspunkt. Oskyldigt dömda människor, samhällets baksidor och livsöden som var märkligare än fiktionen själv. Kanske var det redan då som jag började förstå vilken kraft berättelser faktiskt har.

Årets ljudbok 2012

Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall och Per E Samuelson, uppläst av Björn Granath.

Vilken bok minns du starkast från 2012?

0

15 år med Ljudboksbloggen: 2011 – året då allt började

Som ett led i att fira att Ljudboksbloggen fyller 15 år tänkte jag blicka tillbaka på de böcker som präglat min resa genom ljudboksvärlden. Det handlar inte nödvändigtvis om de bästa böckerna varje år, utan om böcker som av någon anledning har stannat kvar hos mig genom åren.

Och vi börjar förstås med 2011. Det var året då Ljudboksbloggen föddes. På den tiden gick många av oss fortfarande till biblioteket för att låna hem ljudböcker i stora CD-boxar. Streaming hade ännu inte blivit det självklara sättet att lyssna som det är idag. Bara det säger en del om hur mycket både ljudboksvärlden och vi lyssnare har förändrats under de senaste 15 åren.

En av de absolut största böckerna 2011 var Jag är Zlatan av David Lagercrantz. Jag tror att många minns den som boken som fick unga killar att börja läsa. För egen del blev den något annat också. Jag hade följt Zlatan sedan den där första landskampen på Råsunda ungefär tio år tidigare och nu fick jag plötsligt komma närmare berättelsen bakom karriären. Det var en bok som verkligen fångade mig. Att den dessutom lästes in av den då relativt okände Jonas Malmsjö gjorde inte saken sämre.

2011 var också året då jag upptäckte debutanten Anders de la Motte. Hans böcker Geim och Buzz handlade om småfifflaren HP som hittar en mobiltelefon på ett tåg och dras in i ett spel som utspelar sig i verkligheten. Tänk er The Game med Michael Douglas, fast i svensk thrillerform. Det var ett sätt att skriva spänning som jag inte hade stött på tidigare och jag blev fast direkt. Mattias Linderoth gjorde dessutom ett fantastiskt jobb som uppläsare.

Från bokmässan 2024.

När jag lyssnade på böckerna 2011 kunde jag naturligtvis inte ana att jag drygt tio år senare skulle sitta på Bokmässan och prata om just de här böckerna tillsammans med Anders. Och jag håller fortfarande fast vid att han är en stark kandidat till titeln som den trevligaste författare jag någonsin mött.

Apropå drömmar och sådant som känns lite overkligt. 2011 lyssnade jag på Dead Man’s Grip av Peter James, den sjunde delen i serien om Roy Grace. Vid det laget var jag redan fast efter Levande begravd och jag minns att jag inte ens orkade vänta på den svenska översättningen utan lyssnade på boken på engelska direkt. Så mycket tyckte jag om serien.

Från Bokmässan 2025.

Och precis som med Anders de la Motte känns det nästan lite surrealistiskt att tänka tillbaka på att jag många år senare faktiskt fick möjligheten att intervjua Peter James själv. Det är sådana ögonblick som får mig att inse hur långt den där lilla ljudboksbloggen faktiskt har tagit mig.

När jag ser tillbaka på 2011 handlar det egentligen inte bara om böckerna.

Det var året då Ljudboksbloggen startade, men också året då flera författarskap och berättelser gjorde entré i mitt liv. Författare som jag fortfarande läser, lyssnar på och i vissa fall även har fått möjlighet att träffa och intervjua.

Det är kanske det som är det fina med berättelser.

Man vet aldrig riktigt vart de kommer att leda en.

Årets ljudbok 2011

Jag är Zlatan av David Lagercrantz, uppläst av Jonas Malmsjö.

Vilken bok minns du starkast från 2011?

0

Ljudboksbloggen fyller 15 år

För 15 år sedan publicerade jag ett inlägg med rubriken:

”Hej världen, en anspråkslös ljudboksblogg är född.”

Jag hade ingen aning om att jag 15 år senare skulle sitta här med över tusen recensioner bakom mig och försöka sammanfatta vad som egentligen hände.

När jag startade Ljudboksbloggen handlade det egentligen om två saker. Jag älskade ljudböcker och jag var nyfiken på det då stekheta nya fenomenet bloggande. Det fanns ingen affärsplan, ingen strategi och inga stora mål. Jag ville bara tipsa och dela med mig av mina tankar om det böcker jag lyssnade på. Ungefär på samma sätt så som jag gör här 15 år senare.

På den tiden såg ljudboksvärlden dessutom ganska annorlunda ut. Många av oss gick fortfarande till biblioteket och lånade hem boxar med CD-skivor. Streaming hade ännu inte slagit igenom fullt ut och långt ifrån alla jag pratade med visste ens vad en ljudbok var.

Sedan hände något.

Den lilla anspråkslösa bloggen växte sakta men säkert till vad som, så vitt jag vet, är Sveriges största blogg om ljudböcker. Nu ska jag erkänna att konkurrensen kanske inte är den blodigaste i just den kategorin, men ändå.

Det som förvånar mig mest när jag tittar tillbaka är dock inte antalet recensioner. Det är allt annat som följde med på köpet.

Jag lärde mig att hantera kamera och videoredigering och började spela in korta videorecensioner. Det har hittils blivit nästan 500 stycken på min Youtube-kanal. Det ledde i sin tur till att jag tillsammans med Peter Westberg startade podcasten Ljudboksklubben.

Plötsligt satt jag inte längre bara hemma och skrev om mina favoritförfattare. Jag fick möjlighet att sitta ner och prata böcker med dem också.

Under åren har jag fått intervjua över hundra författare och uppläsare som jag tidigare bara kände genom deras böcker och deras röster. Jag har fått samtala med människor vars berättelser följt mig genom pendlingar, promenader och otaliga timmar med hörlurar i öronen. Vi har hittills släppt över 160 avsnitt av Ljudbokskubben, och det är bara början.

Jag har också fått möjligheter som jag aldrig hade kunnat föreställa mig den där dagen 2011.

Jag som dyslektiker har fått stå på scener på Bokmässan. Jag har fått sitta i jurygrupper för Crimetime Awards och Storytel Awards. Jag har fått dela ut priser på Cirkus och moderera samtal med några av Nordens främsta författare.

Men om jag ska vara helt ärlig så är det inte recensionerna, poddavsnitten eller scenerna som betyder mest.

Det är människorna. Alla författare, uppläsare, bokälskare och vänner som jag har lärt känna längs vägen. Det är mötena jag kommer bära med mig längst.

För att fira att Ljudboksbloggen fyller 15 år tänkte jag därför göra något lite speciellt. Under de kommande veckorna kommer jag att resa tillbaka genom åren och lyfta fram böcker som betytt något särskilt för mig. Det handlar inte nödvändigtvis om de bästa böckerna varje år. Istället handlar det om böcker som av någon anledning har fastnat. Böcker som öppnat dörrar, lett till nya upptäckter eller bara stannat kvar långt efter att sista kapitlet tagit slut. Det kan också vara böcker vars författare jag många år senare fått träffa och ställa frågor hur det tänkte när de skrev som det skrev.

Det blir en resa genom ljudboksvärlden. Hur den förändrats under de senaste 15 åren. Men också en resa genom mitt eget liv som ljudbokslyssnare, bloggare, poddare och ljudboksfantast.

Men innan vi börjar titta tillbaka så skulle jag vilja passa på att säga tack. Tack till dig som har läst bloggen genom åren. Tack till dig som kommenterat, tipsat, delat och hejat på. Tack till alla författare, uppläsare och människor i bokbranschen som trott på mig och gett mig möjligheter jag aldrig hade kunnat drömma om.

Och tack till alla nya vänner som ljudböckerna har fört in i mitt liv.

Med början med ljudboksåret 2011 imorgon kommer jag gå igenom vad jag lyssnade på, år för år. Kommer också utse årets ljudbok för det åren jag går igenom.

Häng gärna med på resan. För det här är bara början.

2

Ön av Malin Sanglert

Elias ser verkligen framåt att få spendera sommaren med flickvännen på hennes släkts ö. Inte bara för sol, bad och tid med henne. Han vill få ett sammanhang i en släkt och han är villig att jobba hårt för det. Oavsett om det handlar om att gå med på att bli spådd med tarotkort eller hjälpa till att riva ut isolering. Men idyllen på ön visar sig inte vara så vacker. 

Efter att en släkting gått bort så börjar motsättningar och gamla hemligheter komma upp till ytan. När Elias gör en hemsk upptäckt så blir det som inte var bra ännu sämre. Elias slits mellan att vara den perfekta pojkvännen och att passa in. Allt på en ö man inte kan ta sig ifrån. 

Det här är den femte boken i Malin Sanglerts Arvserie. En löst sammansatt serie där böckerna inte har mer gemensamt än att historien kretsar kring gamla hus och familjehemligheter. I övrigt är de helt fristående. Jag gillar konceptet. Vi känner igen tonen i böckerna. I den här boken så förstår vi väldigt tidigt att saker kommer att gå åt skogen, frågan är bara vad och hur. 

Tempot i boken är relativt lågt, inga tvära kast. Något som gör att spänningen hela tiden ligger och puttrar under ytan. Att förlägga handlingen på en ö, och en ö med bara släktingar på, gör att man automatiskt får ett slutna rummet mysterium. Något som också spär på spänningen. 

I Elias sökande efter sanningen så snubblar han över både fågelburar på vinden och gamla brev med hemligheter. I de passagerna får boken ett stråk av Tordyveln flyger i skymningen. Bland övriga karaktärer så sticker den lynniga flickvännen och den stränga mormorn ut. 

Jag förstår att man vill har väldigt många trådar oknutna och dörrar öppna för att hålla spänningen vid liv, samtidigt så är det ibland lite väl många gissningar och osäkra antaganden kan jag tycka.

Det är Viktor Åkerblom som gestaltar den unge Elias, något han gör bra. 

Ön är en psykologisk thriller där släkthemligheter blottas. Malin Sanglert fortsätter med sin arvsserie i långsamt tempo och med krypande spänning. Jag delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Viktor Åkerblom

Betyg:

0

Trollkarlen av Tina N Martin

En städare vid teatern känner en frän lukt i foajén och det visar sig att lukten kommer från ett badkar som står på  scenen.  Syran i badkaret visade sig innehålla människoblod. Samtidigt visar sig en skådespelare vara försvunnen och i hennes loge hittas en liten häxhatt.

Hos polisen är Idun Lind avstängd från sitt utredningsarbete på grova brott men hon blir ändå involverad i utredningen kring teatern. 

Det visar sig snart att flera anställda på teatern är i fara och gärningsmannen är skoningslös. 

När Idun och hennes kollegor börjar rota så hittar de trådar som går tillbaka till Musikhögskolan i Luleå och en specifik klass för 25 år sen. En hårt sammansvetsad klass med endast sex personer. Frågan är vad som väger tyngst, sammanhållning eller konkurrens och om det har någon betydelse 25 år senare?

Det här är den femte boken om Idun Lind. Jag måste erkänna att jag inte lyssnat på någon av de fyra tidigare men hade ändå inte några problem att komma in i boken. Det jag möjligen missar är hur de olika poliserna förhåller sig till varandra. Men det är ett pris man får betala när man hoppar in mitt i en serie tycker jag. 

Som framgår av texten ovan så är det en teater som är spelplatsen. En plats jag själv inte känner till så väl. Men det visar sig snabbt att det finns gott om hierarkier som bara det gör att det skapas spänningar. 

Jag kommer inte spoila något men det visar sig att gärningsmannen följer en känd berättelse för sina gärningar. Även om vi rör oss i teaterns värld så tycker jag att det är på gränsen till för fantasifullt. Det är väldigt effektfullt och gör historien spännande. Samtidigt så tycker jag det naggar i trovärdighetskanten.  Seriebrottslingar på den här nivån är väldigt ovanligt i Sverige. 

Det här är en bok som utspelar sig i Norrland och då är det näst intill lag på att Lo Kauppi läser boken. Och det gör hon med en ära.

I Trollkarlen så får vi följa med bakom kulisserna när Idun och hennes kollegor jagar mördare på teatern. Det här är femte delen i Tina N Martins serie om Idun Lind. Spännande och väldigt många udda brott gör att jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare : Lo Kauppi

Betyg:

0

Reykjavik av Ragnar Jónasson och Katrín Jakobsdottir

Sommaren 1956 tar femtonårige Lára Marteinsdóttir hos ett par på den lilla ön Videy, strax utanför Reykjavíks kust. I början av augusti försvinner hon spårlöst. Trots en stor insats så hittas hon aldrig, inte ett spår. Tiden går och fallet med den försvunna Lára blir ett mysterium, något som alla i och kring Reykjavík känner till. Trettio år senare,1986, börjar journalisten Valur Róbertsson en egen utredning av Láras fall. Som en ung hungrig journalist vill han ta reda på vad som verkligen hänt med Lára. Lever hon eller är hon död? Trots att det är trettio år sen så visar det sig finnas starka krafter som är beredda att gå långt för bevara hemligheterna om vad som hänt Lára. Något Valur själv får erfara.

Det här är den första boken deckarförfattaren Ragnar Jónasson och den före detta statsministern Katrín Jakobsdóttir skriver ihop. Det blev en bestseller på Island när den kom 2022. En riktigt spännande duo.

Det här är en bok full av nostalgi. Den utspelar sig till största delen under sommaren 1986. Vilket gör att det som går på bio är Top Gun och Purpurfärgen. Det är också sommaren när Reykjavík firar sitt 200-årsjubileum och när världens alla ögon riktas mot Island dagarna då Michail Gorbatjov och Ronald Reagan möts Reykjavík. Jag gissar att de flesta islänningar vet vad de gjorde då, lite som Palmemordet eller VM bronset 94 för svenskar. Det är smart att använda den typen av välkända tidsmarkörer när man förlägger handlingen i en bok.

Det här är en både intressant och välskriven bok. Samtidig måste vi ta upp elefanten i rummet, isländska namn. Det är en utmaning, kanske speciellt när det kommer till ljudböcker. Jag märker att jag verkligen måste koncentrera mig för att hålla isär alla karaktärerna. Det är inte alltid man direkt vet om det är en man eller en kvinna. Slutar efternamnet på dóttir så kan man kanske utgår från att det är en kvinna. Men efternamnet skrivs ju inte alltid ut, speciellt inte när man kommit in i boken och man bör veta.

Till skillnad från många andra böcker från Island jag lyssnat på så lutar men sig inte så mycket på att beskriva den storslagna naturen i den här boken. Det är större fokus på själva historien.

Jag gillar den även om det är lite väl många, lite naiva, antaganden om vem som är som är skyldig när upplösningen kommer.

Det är Marie Richardson som tar sig an alla isländska namn, något hon gör med bravur.

En försvinner en 15 årig flicka när hon sommarjobbar 1956 och 30 år senare tar en journalist upp tråden för att försöka ta reda på vad som hänt. Deckarförfattare Ragnar Jónasson och före detta stadsministern Katrín Jakobsdóttir blandar spänning, nostalgi och en massa isländska namn i boken Reykjavík. Det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

0

Diamater och rost av Anne Holt

Ett värdigt farväl till Hanne Wilhelmsen

En liten pojke gör ett makabert fynd ute på en åker. I ett badkar ligger en naken död äldre kvinna. Det visar sig att hon arbetat som språkgranskare och bland annat haft kontakt med deckarförfattaren Kristine Hoff, som råkar vara sommargranne med Hanne Wilhelmsen.

Mot sin vilja tillbringar Hanne sommaren i familjens nya hus i Vestfold. För att lindra tristessen börjar hon umgås med Kristine, och när det visar sig Kristine och den döda kvinnan kände varnadra väcks Hannes aldrig riktigt slumrande lust att lösa brott till liv igen.

Parallellt med mordutredningen får vi lära känna den döda kvinnan, hennes familj och inte minst den norska författareliten från 1990-talet fram till metoo-eran. Det är en mörk berättelse om vänskap, svek, makt och offentlig förödmjukelse där Anne Holt väver samman personliga tragedier med en skarp blick på kulturvärlden.

Redan på omslaget får vi veta att detta är den sista boken om den före detta poliskommissarien Hanne Wilhelmsen. Det känns nästan lite sorgligt redan innan man har börjat lyssna. Hanne har genom åren utvecklat en alldeles egen form av bitterhet sedan hon gått från hyllad polis till vresig rullstolsburen grubblare. Men om kroppen begränsar henne är det inget fel på hjärnan. Med skarp analysförmåga och en hel del manipulativ skicklighet lyckas hon få människor i sin omgivning att både agera och berätta sådant hon behöver veta.

Det är också här som Anne Holts styrka ligger. Spänningen uppstår inte främst genom högt tempo eller spektakulära actionsekvenser, utan genom att Hanne är så mycket smartare än de flesta omkring sig. Hon ser samband som andra missar och kan dra slutsatser långt innan resten av omgivningen har förstått vad som egentligen pågår. I dagens spänningslitteratur, där tempot ofta är högt och dialogen rappt underhållande, kan den här typen av berättelser nästan kännas lite gammaldags. Men det är inte ett problem. Tvärtom. Jag skulle snarare vilja kulturminnesmärka serier som Anne Holts böcker om Hanne Wilhelmsen, Håkan Nessers Barbarotti-serie och Jørn Lier Horsts böcker om William Wisting. Inte för att de är mossiga utan för att de representerar något som inte får försvinna, den långsamma, intelligenta kriminalromanen där människor och motiv är viktigare än tempot.

Jag brukar annars hävda att många bokserier är för långa. Här har vi tretton böcker utspridda över tre decennier, och ändå känner jag redan en viss saknad när jag vet att det här är slutet. Det är väl ännu ett bevis på att man ska vara försiktig med att vara alltför tvärsäker.

Apropå saker man får äta upp så har jag också ofta sagt att författare helst inte ska skriva om författare eller om bokbranschen. Risken är att det blir alltför mycket navelskåderi. Men två av det tre senaste böckerna i serien har haft bokvärlden som fond, och jag har älskat båda. Så även där får jag snällt svälja mina tidigare invändningar.

När det gäller ljudboken vill jag också lyfta fram Magnus Roosmann. Jag har nämnt det i tidigare recensioner av serien, men det är fortfarande ganska ovanligt att en manlig uppläsare läser en bok med en kvinnlig huvudperson. I den här berättelsen är dessutom nästan alla centrala karaktärer kvinnor. Ändå fungerar det utmärkt. Magnus Roosmann är undantaget som bekräftar regeln, och ett väldigt bra undantag om du frågar mig. Hans lugna och precisa inläsning passar Hanne Wilhelmsens värld perfekt.

En äldre kvinna hittas död i ett badkar långt hemifrån, det är upptakten i Anne Holts Diamaner och rost. Det här är den trettonde och sista boken om Hanne Wilhelmsen. Lite vemodigt men vi känner igen den alltid kluriga intrigen och det generar en fin final fyra i betyg. 

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Det lovliga bytet av Peter Nyström och Peter Mohlin

John Adderley, före detta FBI-agent och numera utredare vid länskriminalen i Karlstad, fastnar i en bilkö orsakad av en poliskontroll. Medan han väntar ringer han jobbet för att höra vad som pågår. Samtalet avbryts när ett misstänkt fordon försöker undvika att fastna i kontrollen och John tar upp jakten. Efter ett dramatiskt stopp lyckas föraren fly till fots, men i bilens baklucka görs en betydligt mer obehaglig upptäckt, ett lik.

Samtidigt får Gustav Bolinder, ägare till ett framgångsrikt värmländskt familjeföretag, ett skrämmande mejl. En länk leder till en webbkamera där hans vuxna dotter syns fastkedjad vid en betongvägg. Kidnapparna kräver tjugo miljoner kronor och hotar att döda henne om familjen kontaktar polisen. Beslutet blir att hålla allt hemligt och betala lösensumman.

Men situationen kompliceras när John Adderley hör av sig. Den kidnappade kvinnan visar sig ha en koppling till den döda personen i bilens baklucka, och polisen vill veta var hon befinner sig. Snart tvingas familjen konfrontera mörka hemligheter som länge hållits gömda, samtidigt som Adderley och hans kollegor dras in i en allt mer komplicerad utredning.

Det lovliga bytet är den femte delen i serien om John Adderley, FBI-agenten som gömmer sig i Karlstad med ett bagage som ständigt gör sig påmint. Precis som i de tidigare böckerna blandar Mohlin och Nyström skickligt en välkonstruerad kriminalgåta med huvudpersonens privata problem och relationer.

Upplägget är kanske inte unikt. Nordiska deckare är fulla av utredare med komplicerade privatliv. Men precis som Jo Nesbø lyckas göra Harry Hole till något betydligt mer än ännu en trasig polis, lyfter Mohlin och Nyström sin serie långt över genomsnittet genom starka karaktärer, högt tempo och en berättarteknik som gör det svårt att sluta lyssna.

Jag ska erkänna att jag tycker mycket om den här serien. Författarduon vet exakt hur man bygger spänning utan att tappa fokus på människorna bakom brotten. Och dessutom måste jag ge en extra eloge för smeknamnet ”Fuckup” på den facklige representanten. Oavsett vad man tycker om karaktären är det ett namn som är omöjligt att glömma.

Ljudboken läses som vanligt in av mästerlige Reine Brynolfsson. Efter fem böcker i serien känns hans röst nästan lika självklar som John Adderley själv. Brynolfssons lugna och precisa berättande ger både tyngd och trovärdighet åt historien.

Trassliga familjeband och ett urspårat kidnappningsdrama är vad vi möts av i Det lovliga bytet. Petrarna Mohlin och Nyström släpper för femte gången lös den stilige FBI agenten John Adderly i Karlstad. Välskrivet som vanligt och en fyra betyg. 

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Betyg:

0

Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson

En sekt med rötterna i Jehovas vittnen har bosatt sig på en ensligt belägen bondgård på Söderslätt. När en tonårsflicka hittas död i ett badkar på gården så avskrivs det först som ett självmord men när Gunni Hilding och hennes kollegor på Trelleborgspolisen börjar gräva i fallet så kommer de snart fram till att det är något som inte stämmer med dödsfallet. Vid en rekonstruktion så stämmer vittnenas historier lite för bra, som om någon instruerat dem vad dom ska säga. Samtidigt slits Gunni mellan plikten, sitt förflutna och lojaliteten med sin egen familj som står den karismatiske sektledaren nära.

Det här är den tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt och det känns som vi börjar känna Gunni och hennes kollegor. Efter att ha letat efter en försvunnen pojke i Gravglänta och jagat en mördare i Vykort från en mördare så är de nu dags att ge sig in i en kristen sekt. Då allt utspelar sig på 90-talet så är det antingen Jehovas vittnen eller Livets ord som skulle kunna vara aktuella i Sverige. Men då den sistnämnda var väldig centrerade i Uppsala så känns just Jehovas vittnen rätt naturlig. För vi ska komma ihåg att det här utspelar sig före Knutby och dagens alla konspirationsteoretiker på nätet. Det finns något kittlande i just sekter, där vanliga regler inte gäller. Där för sekten karismatiska ledare kan göra nästan vad som helst, ja naturligtvis i samråd med någon form av gud eller Jehova.

I den här boken och serien så bygger mycket på karaktärerna, som i många deckare. Gunni är en intressant huvudperson, just för att hon som person inte sticker ut så mycket. Själv är jag också lite extra svag för Hasse. En bufflig polis som längtar efter pension, ser mellan fingrarna för delar av reglementet men ändå har rättvisa i första rummet. Han ska också ha en extra fjäder i hatten då han bjuder sina kollegor på mazariner. Jag tycker det är intressant att handlingen utspelar sig på 90-talet. Vi får vår dos av populärkulturella referenser som gör att man blir varm i hjärtat av nostalgi. Samtidigt så är jag inte säker på att det finns plats för en Hasse i dagens poliskår.

Det är precis som i de två tidigare böckerna Anna Maria Käll som läser. Vid en första anblick så kan hon nästan kännas lite tråkig när hon läser. Det sticker inte ut någonstans, men med en huvudkaraktär som Gunni så är det ju precis så det ska vara.

I Flickorna vid altaret beger vi oss för tredje gången till Söderslätt och den här gången står en sekt i centrum. Mattias Edvardsson låter både karaktärerna och historien ta plats. Lägg till kryddan av 90-tals känsla och jag delar ut en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

0

Det stora svarta av Patrick och Jesper Ersgård

Julen närmar sig i Stockholm, men för Sam Milton är det knappast tid för glögg, pepparkakor och julstämning. Tankarna kretsar fortfarande kring Jasmina, som försvann ur hans liv under sommaren. Är hon ens vid liv? Och vad var det egentligen som hände?

När Sam till slut får svaret är det värre än han kunnat föreställa sig. Jasmina har dömts till livstids fängelse och sitter inspärrad i ett av Rysslands mest ökända fängelser. Som agent försöker han använda de kontakter och resurser han har tillgängliga, men när chefen Mona vägrar agera inser Sam att han bara har ett alternativ kvar, att ta saken i egna händer.

På klassiskt Sam Milton-manér beger han sig rakt in i fiendeland med målet att frita Jasmina. Men som vanligt blir inget så enkelt som det först verkar. Under sitt uppdrag snubblar han över spåren till något som kallas Det stora svarta – en plan vars konsekvenser riskerar att skaka om hela världsordningen och kasta Europa in i kaos. Plötsligt vilar två omöjliga uppdrag på Sams axlar, att rädda kvinnan han älskar och samtidigt förhindra en katastrof av globala proportioner. Allt medan den ryska säkerhetstjänsten jagar honom genom ett snöigt, kallt och ytterst ogästvänligt Ryssland.

I den fjärde boken om den ofrivillige agenten Sam Milton har bröderna Ersgård flyttat handlingen till Putins Ryssland. Till skillnad från tidigare delar är Sam den här gången inte lika motvillig till sin roll. Det är han själv som tar initiativet och aktivt kastar sig in i faran. Samtidigt känns karaktären välbekant. Oavsett vem som sätter händelserna i rullning tycks Sam alltid hamna mitt i händelsernas centrum, där faror, missförstånd och oväntade vändningar väntar runt varje hörn.

I mina tidigare recensioner har jag liknat Sam Milton-serien vid 90-talets actionkomedier, och den jämförelsen håller fortfarande. Den här gången har dock humor och action fått sällskap av ett mörkare tonläge som ger berättelsen ytterligare djup. Kombinationen fungerar överraskande bra och gör att serien utvecklas utan att tappa sin egen identitet. Bröderna Ersgård har i mina ögon skapat ett eget revir inom svensk actionspänning, en genre som fortfarande är relativt ovanlig i svensk litteratur.

Jakten genom Ryssland för tankarna till Fredrik Lundbergs Drakens år. Båda böckerna delar känslan av högt tempo, stora insatser och huvudpersoner som gärna tar risker men samtidigt behåller glimten i ögat. Det gör att även de mest halsbrytande situationerna bjuder på underhållning.

När det gäller ljudboksupplevelsen känns Fredde Granberg som det självklara valet. Han växlar obehindrat mellan humor och spänning och fångar både de actionfyllda scenerna och de mer lättsamma ögonblicken. Resultatet är ännu en inläsning som lyfter berättelsen ytterligare och gör Sam Miltons senaste äventyr till en mycket underhållande lyssning.

I Det stora svarta är det dags för den ofrivilliga agent Sam Milton att bege sig till Ryssland. Bröderna Patrick och Jesper Ersgård bjuder än en gång på hisnande action med glimten i ögat. Snyggt och absolut värt sin fyra i betyg. 

Uppläsare: Fredde Granberg 

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑