15 år med Ljudboksbloggen – 2025, året då jag stod på Cirkus stora scen

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2025.

Och när jag tittar tillbaka på året så är det svårt att inte tänka på hur långt den här lilla, anspråkslösa ljudboksbloggen faktiskt har tagit mig.

För andra året i rad hade jag äran att sitta i juryn för Storytel Awards och vara med och utse årets spänningsroman.

Bara det är stort.

Men att dessutom få kliva ut på Cirkus stora scen och dela ut priset var något helt annat.

Jag minns att jag stod där och tänkte:

”Hur hamnade jag här egentligen?”

Från att som dyslektiker låna CD-boxar på biblioteket till att stå på en av Sveriges mest prestigefyllda scener för ljudböcker. Det är ändå en ganska lång resa.

Årets vinnare blev Död mans kvinna av Katarina Wennstam, den andra delen i hennes serie Sekelskiftesmorden. Katarina själv kunde inte närvara eftersom hon låg hemma med en nyopererad fot, men eftersom priset även går till uppläsaren fick jag istället lämna över priset till Katarina Ewerlöf.

Jag och Katarina Ewerlöf på Storytel Award 2025

Det blev ett speciellt ögonblick.

2025 var också året då Ulf Kvensler fortsatte att visa varför han har blivit en av Sveriges mest intressanta thrillerförfattare.

Efter framgångarna med Sarek och Brandmannen kom Låt vågorna göra resten. När jag intervjuade Ulf berättade han att det faktiskt var den första bok han skrev.

Han tyckte dock att den var lite för skruvad för att debutera med och lade den åt sidan.

Det säger en del om kvaliteten på hans författarskap. När man kan gömma undan en bok som Låt vågorna göra resten i några år och ändå slå igenom med andra titlar först.

En annan författare som gjorde starkt intryck på mig under året var Anton Berg.

Många känner honom främst från P3 Dokumentär och Spår, men för mig var det med Bytet som han verkligen tog nästa steg som romanförfattare.

Boken utspelar sig i Antons hemtrakter kring Oskarshamn under 1990-talet. Vi får följa två unga killar på väg in i vuxenlivet, med sommarjobb, vänskap, tjejer och Bruce Springsteen som bakgrundsmusik till tillvaron.

Det finns något väldigt fint i hur Anton skildrar den där perioden i livet när allt fortfarande ligger framför en.

Att han dessutom läser in boken själv gör att berättelsen känns ännu mer personlig.

När jag ser tillbaka på 2025 tänker jag på kontraster.

Den stora scenen på Cirkus.

De psykologiska thrillrarna.

Nittiotalsnostalgin i Oskarshamn.

Och känslan av att fortfarande bli överraskad av nya berättelser efter alla dessa år. Det är kanske det som är det fina med ljudböcker. Man blir aldrig riktigt färdig.

Årets ljudbok 2025

När jag summerade ljudboksåret 2025 hamnade faktiskt en bok som jag inte nämnt ovan högst upp på min lista:

Anden i maskinen av John Ajvide Lindqvist.

Den tredje delen i Blodstorm-serien blev för mig årets starkaste ljudboksupplevelse.

Vilken bok minns du starkast från 2025?

Nio fingrar av Christoffer Orcander

Advokaten Henry Svan får via en gemensam bekant ett uppdrag att hitta en försvunnen person och med tanke på betalning är svårt att tacka nej. Men efter att kommit ett avhugget finger och en begäran om 10 miljoner så här han helt plötsligt indragen i ett kidnappningsdrama. Saker blir inte bättre när det dyker upp ett lik under isen. 

Det här blir en jakt på en försvunnen person, en jakt som går genom ett vinterbitet Bohuslän och avslöjar den ena familjehemligheten efter den andra längs vägen. 

Det här är den andra boken i Christoffer Orcanders serie om advokaten Henry Svan. Efter att ha kommit tillbaka från ön i första boken så är han nu tillbaka på fastlandet. Men vi är kvar på västkusten och känner igen oss i den suggestiva stämningen. För att späda på den stämningen så är det vinter under hela historien. Så mycket vinter så att en bil har snökedjor, om det nu förekommer i Bohuslän.

Henry Svan är huvudperson inte sticket ut speciellt mycket. Visst har en blick för detaljer men annars är han en rätt vanlig man. Vi får även möta ett par vindpinade karaktärer i den här boken, men det är inte karaktärerna som lyfter den här boken. Här ligger fokus på intrigen och vändningarna. För även om tempot är rätt lågt så går det undan när historien vänder vid några tillfällen. För att få dessa två motsatser att gå ihop så krävs det mycket av författaren men Orcander styr det hela med en stadig hand på ratten. Det här är en välskriven bok. 

Precis som i Död mans grepp så är det Ludvig Josephson som läser boken. Hans röst är en bidragande orsak till den speciella stämning som råder i boken.

I Nio fingrar så hamnar Henry Svan mitt i ett kidnappningsdrama som går fel. Christoffer Orcander fortsätter sin serie på Sveriges framsida där vi bjuds på mörker, lögner och hemligheter. Det blir en fyra i betyg. 

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg:

15 år med Ljudboksbloggen – 2024, året då rösterna gjorde skillnaden

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2024.

När jag tittar tillbaka på året inser jag att det framför allt var ett år som påminde mig om varför jag älskar ljudböcker. För en ljudbok är som allra bäst när en bra berättelse möter rätt röst. När uppläsaren inte bara läser boken, utan tillför någonting extra.

Ett av de bästa exemplen på det under 2024 var Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén.

Historien om Bo och hans hund Sixten är en berättelse fylld av värme, kärlek, sorg och vänskap. En sådan där bok som smyger sig in under skinnet utan att man riktigt märker det. Men det som gjorde den till en riktigt stor ljudboksupplevelse för mig var Lennart Jähkel.

Hans röst passade berättelsen perfekt. Det är svårt att tänka sig någon annan läsa den. Han lyckades ge Bo både värdighet, humor och sårbarhet på samma gång.

Det är ljudbok när den är som bäst.

2024 blev också ett speciellt år för mig personligen.

Jag hade den stora äran att sitta i juryn för Crimetime Award och vara med och utse årets deckardebut.

Det innebar att jag fick lyssna på samtliga deckardebuter som kom ut det året, och till slut var jag med och utsåg En bra man av Tina Trender till vinnare.

Det jag minns allra starkast är dock inte själva juryarbetet.

Det är ögonblicket när vinnaren avslöjades. Jag stod bredvid Tina när motiveringen lästes upp. Jag visste redan att hon skulle vinna. Hon visste det inte.

Att få se glädjen i hennes ansikte när hon förstod att det var hennes namn som skulle läsas upp är ett av de där ögonblicken som stannar kvar. Sådant går inte att planera. Det bara händer. Och sedan stannar det kvar som ett fint minne.

2024 vill jag också lyfta fram en person som gör väldigt mycket för ljudboksvärlden, nämligen Samuel Karlsson.

Många pratar varmt om ljudböcker, men Samuel gör ett konkret arbete varje dag genom Facebookgruppen Vi som älskar ljudböcker. Att hålla en god ton och skapa en trivsam mötesplats för tiotusentals ljudboksälskare är inte alltid enkelt, men han gör det med stort engagemang.

Samtidigt är han förstås också författare.

Under året kom Ljus och skugga, där vi får möta journalisten Tasha Tikkanen, som slits mellan landsbygd och storstad. En både fin och spännande berättelse som dessutom läses in av Mirja Turestedt.

Och som ni kanske förstått vid det här laget så är jag alltid lite extra svag för böcker där Mirja står bakom mikrofonen.

När jag ser tillbaka på 2024 tänker jag på röster.

Lennart Jähkel som gav liv åt Bo och Sixten.

Mirja Turestedt som tog oss med in i Tasha Tikkanens värld.

Och glädjeropet från Tina Trender när hon insåg att hon hade vunnit Crimetime Award.

Det är sådana saker som påminner mig om att ljudböcker inte bara handlar om berättelser.

De handlar också om människorna bakom dem.

Årets ljudbok 2024

När jag summerade ljudboksåret 2024 hamnade faktiskt en bok som jag inte nämnt ovan högst upp på min lista:

Honungsfällan av Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö, uppläst av Lars Berge.

En dokumentär berättelse om penningtvätt, makt och Swedbanks största skandal. Kanske ett oväntat val, men också ett bevis på hur bred ljudboksvärlden faktiskt är.

Vilken bok minns du starkast från 2024?

15 år med Ljudboksbloggen – 2023, året då Ljudboksklubben tog fart på allvar

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2023.

När jag ser tillbaka på året är det svårt att inte tänka på Ljudboksklubben. Det var året då podden på allvar började hitta sin form och sin publik. Vi hade gäster som Pascal Engman, Mattias Edvardsson och Jens Lapidus, alltså författare som jag några år tidigare bara hade suttit hemma och lyssnat på.

Det var fortfarande lite surrealistiskt att plötsligt sitta mittemot människor vars böcker jag följt under många år.

Samtidigt försökte vi hela tiden hålla fast vid vår grundidé. Att prata om böcker vi själva tyckte om. Inte bara de största namnen eller de mest omskrivna titlarna, utan böcker som fick oss att känna att fler borde upptäcka dem.

En sådan bok för mig var Flykt av Emmy Walt. Jag minns att jag skrev till Peter Westberg direkt efter att jag hade lyssnat klart. ”Henne måste vi ha med i podden.” Och så blev det också.

Det är faktiskt en av de saker jag tycker allra bäst om med Ljudboksklubben. Att en bok man lyssnar på hemma i hörlurarna plötsligt kan leda till ett samtal med personen som skrivit den. Det är fortfarande ganska häftigt.

2023 var också året då min poddkollega Peter Westberg släppte Edda Headshot.

En gaming-feelgood om den äldre damen Edda som börjar spela dataspel.

Det låter kanske som en ovanlig idé, men det fungerade väldigt bra. Inspirationen kom från Silver Snipers, laget med äldre gamers som faktiskt finns på riktigt.

Och det var också tack vare den boken som Ljudboksklubben gjorde sitt första riktiga scenframträdande.

På releasefesten intervjuade jag Peter, uppläsaren Sofia Berntson, förläggaren Hans-Olov Öberg och hela gänget från Silver Snipers inför omkring 120 personer på Malmen i Stockholm. Se avsnittet från releasen här.

Jag minns att jag stod där och tänkte: ”Hur hamnade jag här egentligen?” Från att skriva recensioner hemma vid datorn till att stå på scen och intervjua människor inför publik. Det var en ganska häftig känsla.

Och så måste jag förstås nämna Jo Nesbø och Blodmåne.

2023 kom den trettonde boken om Harry Hole. När serien startade kunde nog ingen ana att den skulle hålla så länge och fortfarande kännas relevant.

I början av boken befinner sig Harry i Los Angeles och försöker mer eller mindre supa ihjäl sig när ett telefonsamtal från Oslo drar honom tillbaka till Norge.

Egentligen borde den klassiska försupne polisen vara en figur som känns uttjatad vid det här laget.

Men Jo Nesbø kommer undan med det.

För han skriver helt enkelt så förbaskat bra.

När jag ser tillbaka på 2023 så handlar det framför allt om möten.

Mötet med nya författare.

Mötet med publiken.

Och mötet mellan bloggen, podden och ljudboksvärlden.

Det var året då jag började känna att Ljudboksklubben inte längre bara var ett roligt sidoprojekt.

Den hade blivit en naturlig fortsättning på hela den resa som började med Ljudboksbloggen.

Årets ljudbok 2023

Flykt av Emmy Walt, uppläst av Lo Kauppi.

Vilken bok minns du starkast från 2023?

15 år med Ljudboksbloggen – 2022, året då Ljudboksklubben föddes

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2022.

Och när jag tittar tillbaka på året så är det egentligen en sak som sticker ut mer än allt annat.

Det var året då Ljudboksklubben föddes.

Tillsammans med författaren Peter Westberg startade jag podden med en ganska enkel tanke. Vi ville prata om ljudböcker som vi själva tyckte om. Inte för att vi måste. Inte för att någon bad oss. Utan för att vi älskar berättelser och ville dela den känslan med andra.

Ärligt talat hade jag ingen aning om vart det skulle leda.

Fram till dess hade jag framför allt skrivit om ljudböcker. Nu fick jag plötsligt möjlighet att prata om dem också, och ganska snart även med författare och uppläsare som jag själv hade lyssnat på i många år.

När Peter och jag summerade ljudboksåret 2022 var vi dessutom ovanligt överens.

Till minne av en mördare av Pascal Engman och Johannes Selåker var årets bästa bok.

Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig ännu längre än så. Den ligger fortfarande någonstans på min personliga topp 10-lista över de bästa ljudböcker jag har lyssnat på.

Det är en berättelse som lyckas kombinera klassisk spänning med något nytt och eget. Mörk, välskriven och otroligt svår att släppa. Och när Jonas Malmsjö läser händer det som så ofta händer när han står bakom mikrofonen. Berättelsen lyfter ytterligare en nivå.

2022 bjöd också på en av de bästa psykologiska thrillers jag har lyssnat på under senare år.

Det sista han sa av Laura Dave.

När Hannahs man Owen plötsligt försvinner lämnas hon ensam med fler frågor än svar. Vem var han egentligen? Vad har han dolt? Och hur väl känner man egentligen den person man delar sitt liv med?

Ju längre berättelsen går desto fler frågetecken dyker upp, precis på det där sättet som riktigt bra psykologiska thrillers ska fungera.

Dessutom gör Lo Kauppi en fantastisk inläsning som lyfter berättelsen ytterligare.

Och så måste jag förstås nämna Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist.

När det skulle utses vem som skulle ta över Millenniumserien efter David Lagercrantz var John ett av namnen som nämndes. Uppdraget gick till slut till Karin Smirnoff, men John hade redan skrivit stora delar av sin egen version.

Istället för att lägga manuskriptet i byrålådan arbetade han om det och resultatet blev Blodstormen-serien, med Skriften i vattnet som första del.

Med facit i hand känns det som att det blev något väldigt bra av den vägen också.

Att John dessutom läser in serien själv gör att man kommer ovanligt nära berättelsen. Jag har alltid haft en svaghet för när författare själva läser sina böcker, och här fungerar det väldigt bra.

När jag ser tillbaka på 2022 minns jag det framför allt som året då mitt ljudboksliv tog ytterligare ett steg.

Från blogg till podd.

Från recensioner till samtal.

Och från att skriva om böcker till att få diskutera dem tillsammans med författare, uppläsare och andra bokälskare.

Årets ljudbok 2022

Till minne av en mördare av Pascal Engman och Johannes Selåker, uppläst av Jonas Malmsjö.

Vilken bok minns du starkast från 2022?

Hulda av Ragnar Jónasson

En pappa ska bara gå ut till bilen och hämta lådan med juläpplen då dörren går i baklås. Inne ligger frun i badet och deras baby ligger och sover på ovanvåningen. När mannen tillslut kommer in så är babyn borta. Detta händer 1960 utanför Reykjavik.

20 år senare dyker det första konkreta spåret av babyn upp i form av en nalle. Den hittas i en fiskastuga långt norrut och kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir får i uppdrag att följa upp det. Så hon beger sin norr ut med en yngre kollega. Väl där isoleras de av en storm som gör att telefon och ström slutar fungera. Under de förhållandena ska det ta reda på vad som hände en decembernatt 1960.

Det här är den fjärde boken om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir där den första boken i serien Mörkret kanske är den mest kända då de blivit filmatiserad av Lasse Hallström med Lena Ohlin i huvudrollen.

Det här är en historia som utspelar sig i början på 80-talet. Vilket betyder ett enklare och lite naivare liv, även på Island. Framförallt när stormen sveper in och ström och telefon slås ut så fanns inga mobiler som kan rädda en.

Visst vill man veta vad som har hänt med den försvunna babyn men bokens storhet ligger i Huldas liv tycker jag. Strävan efter att lyckas på jobbet, vara en bra mamma och slåss mot sina tvivel. Men lugn, vi får svar på det mesta även om det kommer väldigt mycket den sista halvtimmen.

Det är Marie Richardson som gestaltar Hulda i den här boken, precis som de tidigare böckerna. Jag tycker hon gör det bra, speciellt när Hulda tvivlar på sig själv och vad hon vill.

Ett barn försvinner på julafton 1960 och 20 år senare blir fallet aktuellt igen. Isländske Ragnar Jónasson blandar vardagsliv, tvivel och polisarbete i spänningsromanen Hulda. Jag delar ute en isande fyra i betyg. 

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

15 år med Ljudboksbloggen – 2021, året då berättelserna tog mig längre än någonsin

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2021.

När jag tittar tillbaka på året slås jag av hur olika de böcker som gjorde störst intryck på mig egentligen var. En utspelade sig längs gränsen mellan Mexiko och USA, en annan långt ute i rymden och en tredje i arbetarklassens Glasgow. Men alla tre hade något gemensamt. De berättade historier som stannade kvar långt efter att jag hade lyssnat klart.

Först måste jag nämna Amerikansk jord av Jeanine Cummins.

Det här var en bok som både hyllades och kritiserades när den kom. Men oavsett debatten så minns jag framför allt berättelsen. Historien om Lydia och hennes son som tvingas fly genom Mexiko efter att deras liv slagits i spillror är både gripande och svår att värja sig mot.

Den svenska ljudboken läses in av Mirja Turestedt, som gör ett fantastiskt jobb med att förmedla både rädslan och hoppet i berättelsen.

Det som känns lite overkligt när jag tänker tillbaka på boken idag är att varken Mirja eller jag kunde ana att vi några år senare skulle sitta i samma poddavsnitt tillsammans med Jeanine Cummins och prata om just den här berättelsen. Sådant är fortfarande svårt att ta in ibland.

2021 var också året då Uppdrag Hail Mary av Andy Weir kom på svenska.

Science fiction är egentligen inte den genre jag oftast dras till. Men Andy Weir är ett undantag.

Han har en förmåga att göra avancerad vetenskap både begriplig och underhållande. Det finns ett driv, en humor och en värme i hans berättelser som gör att man följer med oavsett hur osannolika förutsättningarna är.

Och så finns förstås Rocky. Ja, en rymdvarelse. Att jag skulle bli så engagerad i en fiktiv utomjording trodde jag nog inte själv. Men det säger ganska mycket om hur skickligt berättad den här boken är.

Jag lyssnar fortfarande mest på spänning, men det är ofta romanerna som stannar kvar längst i minnet.

En sådan roman var Shuggie Bain av Douglas Stuart. Berättelsen om den lille, udda pojken Shuggie och hans uppväxt i Glasgow under 1980-talet är både hjärtskärande och vacker. Det är ingen enkel historia, men det är precis den typen av berättelse som lever kvar långt efter att sista kapitlet tagit slut.

Lägg dessutom till Viktor Åkerbloms fantastiska inläsning så får man en ljudboksupplevelse som verkligen visar vad formatet kan åstadkomma när allt fungerar.

Se avsnittet från OYB eventet 2025 eller den längre intevjun med Viktor Åkerblom från 2024.

När jag ser tillbaka på 2021 minns jag tre väldigt olika berättelser.

En flykt genom Mexiko. Ett räddningsuppdrag i rymden. Och en pojkes uppväxt i Glasgow.

Tre helt olika världar. Men alla tre påminner om samma sak.

Att de bästa berättelserna ofta handlar om människor som fortsätter kämpa trots att oddsen är emot dem.

Årets ljudbok 2021

När jag summerade ljudboksåret 2021 ser jag att jag utsåg En familjetragedi av Mattias Edvardsson till årets bästa ljudbok 2021.

Vilken bok minns du starkast från 2021?

Död mans grepp av Christoffer Orcander

När advokaten Henry Svan konstaterat att hans pappa aldrig kommer få lämna ålderdomshemmet så bestämmer han sig för att sälja hans hus. Sagt och gjort så beger han sig ut till ön. Det är tänkt att bli en kort tripp men när han snubblar över ett lik i den gamla konservfabriken så ändras förutsättningarna. Liket i fabriken gör att Henry bli indragen i saker där händelser i svunnen tid kommer upp till ytan. Speciellt händelsen natten där öns arvtagare försvann spårlöst. Det blir en tid där Henry börjar tvivla på människor runt sig och sig själv.

Det här är den första boken om advokaten Henry Svan. Christoffer Orcander tar oss med ut till västkustens karga ör där väder, vind och skrock styr mycket av livet. Vi blickar mer bakåt än framåt när historien sakta men säkert nystas upp.

Jag har precis summerat mina 15 år som recensent av ljudböcker och skrev då om Peter James bok Dead mans grip från 2011, som fick titeln Död mans grepp på svenska. Även om James bok också handlar om ond bråd död och även om det går att åka båt mellan Brighton och västkustens öar så har Orcanders bok ett mörker och ett vemod som James inte har. Det är kanske det som är Västkust noir.

Tempot i boken avspeglar livet på ön. Det är ingen som springer i rulltrappan här, och då beror det inte på att det inte finns några rulltrappor utan för det är mot all vett och sans på ön. Vi får även en inblick i vad som gäller vad det gäller vad man får och inte får göra på sjön. Som att man inte bär grönt på en båt. Kalla det skrock eller bara som det alltid har varit.

Det är Ludvig Josephson som läser boken. Hans röst speglar bra det långsamma och lite eftertänksamma tempot boken har.

I Död mans grepp åker Henry Svan ut till västkustön för att sälja sin pappans hus. Christoffer Orcander bjuder på en psykologisk laddad thriller med många trådar bakåt i tiden. Det blir en trea i betyg från mig. 

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg:

15 år med Ljudboksbloggen – 2020, året då verkligheten blev märkligare än fiktionen

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2020.

Och 2020… ja, det var året då världen stannade.

Pandemin slog till, världen stängde ner och mycket av det vi tog för givet förändrades över en natt. Mitt i allt det där märkliga fortsatte jag att lyssna på ljudböcker. Kanske mer än någonsin. Berättelserna blev ett sätt att fly verkligheten, men ibland också ett sätt att förstå den.

En av de böcker som gjorde allra starkast intryck på mig det året var Ghettokungen av Sammy Jeridi.

Det finns böcker som man tycker är bra och så finns det böcker som man minns exakt var man var när man lyssnade på dem. För mig var Ghettokungen en sådan bok. Jag gav den högsta betyg när jag recenserade den och det ledde faktiskt till att Sammy och jag fick kontakt.

På den tiden bodde han först i Nordnorge och senare på Kanarieöarna, så våra första samtal skedde digitalt. Men några år senare stod jag plötsligt på releasefesten för Ghettoprinsessan och träffade honom för första gången i verkligheten. Det blev faktiskt min allra första releasefest.

Lite märkligt när man tänker på det. Man börjar skriva recensioner hemma vid köksbordet och plötsligt står man mitt i litteraturvärlden och träffar människorna bakom berättelserna.

2020 var också året då jag upptäckte Arvet efter oss av Erik Lewin.

Erik är säkerhetschef till vardags och skriver spänningsromaner vid sidan av. Det märks. Hans böcker har en realism som gör att man ibland funderar på hur mycket som faktiskt skulle kunna hända på riktigt.

I Arvet efter oss handlar det om ekoterrorism. När boken kom kändes det nästan som science fiction. Idag känns den betydligt mer aktuell.

När jag några år senare fick intervjua Erik slog det mig att han var precis lika intressant som sina böcker. Han är nog det närmaste en James Bond-agent jag har kommit. Väldigt trevlig, väldigt kunnig och väldigt samlad. Det dröjde faktiskt tills kameran var avstängd innan vi lyckades få honom att le.

Och så går det förstås inte att prata om 2020 utan att prata om pandemin.

Mitt under allt det där lyssnade jag på Som pesten av Hanne-Vibeke Holst.

Problemet var bara att boken beskrev något kusligt likt det som höll på att hända runt omkring oss. Smittspridning, oro och jakten på ett vaccin. Att lyssna på den under pandemin var ibland nästan surrealistiskt. Flera gånger fick jag stanna upp och fundera på om jag lyssnade på en roman eller följde nyhetssändningarna.

Det var både fascinerande och ganska skrämmande.

När jag ser tillbaka på 2020 så minns jag ett år där verkligheten ibland blev märkligare än fiktionen. Men också ett år där ljudböckerna fortsatte vara en form av sällskap när mycket annat stod still.

Årets ljudbok 2020

Ghettokungen av Sammy Jeridi, uppläst av Jonas Malmsjö.

Vilken bok minns du starkast från 2020?

15 år med Ljudboksbloggen – 2019, året då flera nya världar öppnade sig

I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2019.

När jag tittar tillbaka på det här året inser jag att det var ett år då flera olika världar öppnade sig för mig. Nya författarskap, nya karaktärer och serier som skulle komma att följa mig under många år framåt.

Först måste jag börja med En perfekt storm av Leffe Grimwalker och Dan Buthler.

Det här var mitt första möte med antihjälten Alex Storm. Jag minns fortfarande hur golvad jag blev av det rappa språket, det höga tempot och den där ständiga glimten i ögat som gjorde att boken stack ut från mycket annat jag lyssnade på.

Det roliga är att jag inte förstod då hur stor den här världen skulle bli. Det som började med en enda bok har med åren vuxit till ett helt universum av karaktärer, sidospår och författare. Två av karaktärerna skulle senare utvecklas till Bamse och Ludde, skrivna av min framtida poddkollega Peter Westberg. Men det visste varken jag, Peter eller Leffe 2019.

Delar av Storm-gänget bokmässan 2023. Se hela avsnittet.

Ibland är det först i backspegeln man inser att man bevittnade början på något stort.

2019 var också ett starkt danskt år. Visst fortsatte Jussi Adler-Olsen att leverera böcker om Avdelning Q, men årets största danska upptäckt för mig var Kastanjemannen av Søren Sveistrup.

Det här är en sådan där bok som suger tag i en direkt. Mörk, tät och oerhört välkonstruerad. När Netflix-serien senare kom var det många som upptäckte berättelsen, men som så ofta gäller fortfarande den gamla sanningen:

Jag och Mattias Linderoth på Storytel Award galan 2024.

Boken är bättre. Särskilt när den läses av Mattias Linderoth, som gör ett fantastiskt jobb med att ge berättelsen liv.

Men vi måste också resa över Atlanten. För även om Styrkan av Don Winslow kom ut på svenska året innan så var det först 2019 som jag lyssnade på den.

Historien om den korrupte polisen Denny Malone i New York är rå, mörk och intensiv. Men det som verkligen lyfte upplevelsen för mig var Jonas Malmsjö.

Vissa uppläsare har en förmåga att få miljöerna att leva. När Jonas Malmsjö läser känns det nästan som om New York reser sig framför dig. Gatorna, makten, våldet och sveken blir påtagliga på ett sätt som få uppläsare lyckas med.

När jag ser tillbaka på 2019 så ser jag ett år fyllt av starka världar.

Årets ljudbok 2019

Kastanjemannen av Søren Sveistrup, uppläst av Mattias Lindroth.

Vilken bok minns du starkast från 2019?

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑