Sammy Jeridi – Ghettokungen

Leon är något så ovanligt som en just gangster. Han driver det något ovanliga förtaget Ghettosäljarna. Allt han gör syftar till att göra livet bättre för sin lillebror Emir. Sen har vi kriminalkommissarien Eva Möller, en lite trasig ensamvarg som på olika sett korsar Leons liv. Jag gillar persongalleriet i den här boken. Det finns både onda och goda, men samtidigt är dom goda inte alltid genomgoda och dom onda inte alltid genomonda. Det ger boken en bra dynamik.
När vi kommer till handlingen så är den snabb och ”fräck” och cirkulerar mest kring Leons nuvarande och förflutna liv. Att författaren sen lyckas sätta in Sveriges mest eftersökta vapen i centrum för historien är en extra krydda.
Sist men inte minst så gör Jonas Malmsjö, som vanlig, en riktigt bra inläsning.
Ghettokungen av Sammy Jeridi är snabb, spännande och har ett bra persongalleriet. Den får årets andra femma, lyssna på den!
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Daniel Ezpeleta – Var är Olle?

Jag är en stor förespråkare av att bryta normer. Vem har sagt att en bok måste följa ett visst mönster. Vid en första anblick så ser den här boken ut som en podcast inom true crime, men det är inte hela sanningen. Skillnaden mellan den här boken och podcast som P3 dokumentär och Spår är att Daniel Ezpeleta har med sin bandspelare dokumenterat allt och använder det i den färdiga boken. Vi får vara med när han öppnar brev från tingsrätten eller när han åker till sjukhuset och besöker Olles pappa. Och bara för att man som journalist/författare får en tråd att följa krävs ett manus för att det ska bli spännande att ta del av för oss som lyssnar. Något jag tycker Ezpeleta lyckats riktigt bra med. Sedan finns det några men. Jag tycker inte historien är riktigt så spännande som man hoppas på, det är forfarande lite för många frågetecken kvar och jag blir illa berörd av hur historien tärt på Olles pappa och syster. Jag har inga problem att sätta mig in i deras ovisshet och vilja att få veta vad som hänt, men att det ska genomsyra större delen av deras liv är tragiskt. Gränsen mellan viljan att veta och besatthet är hårfin och jag tycker tyvärr att dom går över den flera gånger och då finns det en risk att det blir lyteskomik.
Daniel Ezpeleta lyckas skapa ett helt nytt ”bokformat” med sin Var är Olle? Sen tycker jag inte historien och människorna håller för mer än en fyra i betyg.
Uppläsare: Daniel Ezpeleta och Björn Andersson
Betyg:

Jørgen Jæger – Villospår

Den första boken i serien, Monster, lyssnade jag på dom en serie. Måste säga att jag gillar bokformatet bättre. I den här boken är Cecilie tillbaka. Tyvärr måste hon åka och identifiera hennes sambo Bernard som befaras drunknad i Drammen. Nu visar det sig att det inte är Bernard på bårhuset, trots att en annan kvinna redan har identifierat honom. En kvinna som visar sig vara hans fru. Livet vänds totalt upp och ner för Cecilie och det är bara början. När hennes situation blir värre tar hon hjälp av din före detta chef Ole Vik. Det här är en spännande deckare med många vändningar. Korrumperade poliser, organiserad brottslighet, kopplingar utomlands. Vi får följa både polisens och Oles arbete, samtidigt som frågetecknen kring Bernard hela tiden hänger över historien. Med Magnus Roosmanns uppläsning blir det en riktig spännande bok.
Jørgen Jæger är med Villospår tillbaka med en spännande historia om Cecilie och Ole. Norsk krim på den över halvan av deckare, klar fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Gina Dirawi – Paradiset ligger under mammas fötter

Det här är en bok som jag är övertygad funkar så mycket bättre som ljudbok än i tryckt form. Att Gina läser boken själv år ett riktigt lyft, tror det skulle vara svårt att hitta någon annan som skulle kunna göra den rättvisa. Språket är upplyftande nyskapande och som medelålders vit man är det inte helt enkelt att hänga med i svängarna jämt. Och då beror det inte bara på att min arabiska är lite haltande, det beror lika mycket på att jag inte hänger med i alla referenser till amerikansk nutidskultur. Men visst är uttrycket Bad-hijab-day riktigt upplyftande. I den här boken får vi följa med in i en stängd värld. En värld jag inte känner till speciellt väl, en värld där de muslimska kvinnor dominerar. Jag blir lite förundrad över två saker, först den stora utseende fixering och sen den starka sociala påverkan gruppen eller församlingen har på speciellt dessa unga kvinnor.
Handlingen utspelar sig i en norrländsk småstad är de två unga kvinnorna har sina utmaningar att passa in, både i skolan bland svenskar och i den muslimska gruppen kring moskén. Där efter förflyttar sig handlingen till ett palistinskt flyktingläger där livet har sina andra utmaningar. Förflyttningen av handlingen skapar en dynamisk i handlingen som matchar språket i boken.
Gina Dirawi läser sin egen bok Paradiset ligger under mammas fötter. Boken får en fyra för sitt upplyftande och nyskapande språk om två unga kvinnor och deras kamp mot och i världen.
Uppläsare: Gina Dirawi
Betyg:

Jørn Lier Horst, Thomas Enger – Nollpunkt

Vi har fått lära känna Jørn Lier Horst via kommisarie Wisting och hans journalistdotter Line. I den här boken har han en liknande uppsättning vad det gäller huvudpersoner. Nu är det polisutredare Alexander Blix och journalisten Emma Ramm. De är inte släckt den här gången, men det betyder inte att det inte finns länkar mellan dem. Jag tycker Horst är en mästare att skriva deckare i ett lågt tempo, när han skriver ihop med Thomas Enger så har tempot skruvas upp, rejält. Det här är en mördarjakt i högt tempo. Det svåraste som finns när det det gäller en deckare med flera brott är trovärdigheten. Tror jag på det här? Är frågan jag ställer jag mig varje gång och börjar jag tvivla är det svårt att hämta igen det. I den här boken var jag aldrig nära att tvivla. En riktigt trovärdig, snabb och välskriven bok.
Som vanligt en riktigt bra uppläsning av Jonas Malmsjö. Jag brukar inte recensera bokomslaget, men den här boken har ett ruskigt snyggt omslag som verkligen passar boken.
Nollpunkt av Lier Horst/Enger är årets bästa bok, hittills. Den spännande mördarjakten i högt tempo är värd sin femma i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Helene Flood – Terapeuten

Psykologen Sara har sin mottagning i sitt hem. Hon och hennes man Sigurd har ärvt ett stort hus i Oslo. Huset är i behov av omfattande renovering men tid och pengar gör att det går långsamt. En dag försvinner hennes man och det blir upprinnelsen till en spänningsroman där vi vill veta vad som hänt. Så långt har boken alla ingredienser för spänning. Jag valde boken för att den fått så bra kritik så mina förhoppningar är riktigt stora. Vi får bit för bit får reda på vad som hänt men jag blir inte fast. Tycker inte boken suger tag i mig, tycker det går lite för långsamt. Historien har några oväntade kast och en spännande upplösning men det räcker inte. En stjärna i kanten för My Holmstens uppläsning.

Jag tycker inte Helene Floods Terapeuten riktigt fångar mig, blir inte så spännande jag hade hoppats på. Så betyget kommer bara upp i en trea.

Uppläsare: My Holmsten

Lotta Luxenburg – Förföljda

I Lotta Luxenburgs tredje bok i serien om poliserna Nick och Klara är det deras grupp som angripen. Det är klart att det blir extra intressant när en series huvudpersoner angrips av mördare, men det kan också bli för mycket av det ”goda”(eller onda). Något som jag tycker är fallet i den här boken. Priset man får betala är att man tappar i trovärdigt när lite för många i en grupp poliser blir angripna och deckare bygger till stor del på trovärdighet. Iallafall för mig. Sen är jag ju väldigt förtjust i persongalleriet i den här serien. De fina Petra och Holly och den onde åklagaren, så den boken har har om inte allt, så mycket. För tillfället är nu min bokhylla tom vad det gäller böcker i serien. Men jag hoppas att det snart kommer nya böcker i serien för jag gillar den.

Förföljda är inte den bästa bok i Lotta Luxenburgs serie. Boken brister lite i trovärdighet men vägs upp av sitt persongalleriet, så en tre är ett rimligt betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Lotta Luxenburg – Spårlöst

I den andra boken om kriminalpoliserna Nick och Klara så är det en kvinna som blir bortförd efter en blöt möhippa i stan. Det blir upprinnelsen till en jakt, helt i samma stil som i hennes första bok Försvunnen. Jag gillar också att hon behåller och bygger vidare på persongalleriet från den första boken. Det betyder att vi förutom poliserna i Nicks grupp även får träffa Petra och Holly från den första boken. En kvalificerad gissning är att dom kommer hänga med även framöver.
Så måste jag hylla Maria Lyckows uppläsning. Hennes röst ger trovärdighet till berättelsen. Precis som första boken är boken inte så lång, vilket jag uppskattar. På minussidan kan möjligen sättas upp att upplösningen kändes lite väl banal. Men det är taget när boken i övrigt håller hög klass.
Lotta Luxenburgs Spårlöst börjar med att en kvinna kidnappas. Den får en fyra för sina fina och trovärdiga karaktärer och spännande och kompakta historia.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Lotta Luxenburg – Försvunnen

Lotta Luxenburg har legat i min bokhylla under en längre tid men ett tips från en kompis fick mig att få ”tummen ur”, tack Erika.
Ska man lyckas att ta sig igenom bruset med en deckare i Stockholmsmiljö behöver boken ha något extra. Det tycker jag Lotta har, men det lilla extra är inte helt enkelt att sätta fingret på. Vi får lära känna en grupp med poliser med Nick Johansson och Klara Phil i spetsen. Just dessa två karaktärer är två väldigt levande karaktärer, med fel och brister. Lägg sedan till en historia med ett försvunnet barn i centrum. Ett ämne som inte kan lämna någon oberörd.
En annan sak på plussidan med den här boken är att den inte är så lång, under 7 timmar. Inga onödiga transportsträckor
Bäst av allt, det ligger två böcker till i serien i bokhyllan och väntar.
I Försvunnen försvinner ett barn. Lotta Luxenburg har lyckats fånga spänning, rädsla och medkänsla i en deckare under 7 timmar. En klar fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑