Våldets ö av Michael Hjorth och Bjarni Thorsson

En kvinna hittas död i ett stall utanför Reykjavik. Fallet hamnar på den relativt oerfarna utredaren Helgas bord. När hon åker hem till den döda kvinnan upptäcker hon att hennes tioåriga son är försvunnen. Spår i hemmet tyder på att han flytt därifrån. Spåren efter pojken leder ut i det förrädiska vulkanlandskapet. Helga inser att hon behöver hjälp och får det motvilligt från polisen Bjarki. Han jobbar nu mer som trafikpolisen men är även medlem i ett eliträddningsteam vilket är vad som behövs för att hitta pojken.

När ytterligare ett mord sker och kopplingarna till det första mordet är tydliga så inser Helga att det är en seriemördare de jagar. Det gör att alla resurser som går att få fram sätts in och Bjarki blir utlånad från trafikenheten till Helgas team. Det hela utvecklas till en kamp mot klockan för att inte fler kvinnor ska mista livet. Teamet måste använda all sin polisiära skicklighet och lite till för att komma mördaren på spåret.

Michael Hjorth som bland annat har skrivit serien om Sebastian Bergman tillsammans med Hans Rosenfeldt har nu hittat en ny partner nämligen isländske Bjarni Thorsson. Båda med bakgrund i filmens värld, något som märks i den här boken. Jag har inga problem att se det isländska höglandet framför mig i bokens slutscener, trots att jag aldrig varit i närheten av Island. Den här duon tar de bästa från det karga isländska och kombinerar det med tempot i den svenska deckartraditionen. Shit det här är bra.

Ja, som alltid när det kommer till isländska namn så tar det lite tid i början innan man kommer in i det. Men väl inne så får vi lära känna en brokig skara. Helga relativt ny på jobbet och har sina rötter i Sverige. Två saker som får den kantige och buttre Benny att tvivla på hennes kompetens. Men hennes skarpa intellekt och juridiska skicklighet gör att hon ändå klarar sitt jobb. Hennes intelligens står i stor kontrast till den fysiskt starka och totalt orädde Bjarki som inte tvekar att gå sin egen väg. Det är denna samling själar som ska ta sig an jakten på en seriemördare.

En sak jag gillar är skarpa hjärnor som ser saker som vi andra inte ser och den varan finns det gott om i den här boken. Våra poliser ställs även inför moraliska dilemman vi flera tillfällen. Både polisiärt och personligen vilket alltid är intressant.

Det här är en spänningsroman som har det mesta. Mörker, spänning, högt tempo och allt med det karga isländska som fond. Jag gillar det här och tycker det är ett väldigt intressant samarbete där det känns som de två författarna tar det bästa från sina länders respektive krimtraditioner. Riktigt snyggt.

Boken läses av för mig okände Einar-Hugo Strömberg. Det är modigt att välja en okänd uppläsare när man ska sätta ett nytt bokprojekt som detta i sjön. Men Einar-Hugo gör ett kanonjobb. Inte bara att navigera genom alla isländska namn och platser han hjälper till att lyfta den redan spännande historien ytterligare ett snäpp. Det här är förhoppningsvis inte det sista vi hör av Einar-Hugo.

I och med boken Våldets ö så har det svensk isländsk författarparet, Hjorth/Thorsson, födds. Det här är en tät och delvis mörk seriemördarjakt med det isländska landskapet som fond. Jag gillar det höga tempo och de komplexa karaktärerna så mycket att jag delar ut en fyra i betyg 

Uppläsare: Einar-Hugo Strömberg

Betyg:

0

Förädarens hjärta av Olle Lönnaeus

Samtidigt som ryska stridsvagnar rullar in i Ukraina hittas en kvinna död på Grand hotell i Lund. Det enda namnet polisen kan hitta kring henne är Johan Bonde som kontaktas. Johan är idag författare och journalist men träffade den döda kvinnan, Vera, på hotellet första gången som 15 åring på ett fredsläger i DDR. Han blev blixtförälskad i den mystiska ryska flickan då. När han sedan som ung journalist träffar henne igen dagarna innan muren faller i Berlin 1989 så blossar förälskelsen upp igen, i alla fall från Johns sidan. Han kommer att träffa henne en sista gång i Kaliningrad 1994 också. Så fick Vera Kulitjenko att ta sig till Johans Lund? Det är något Johan tar sig an att ta reda på. Något som visar sig svårare och farligare än han kan tänka sig.

Det är inte bara Johan som tvivlar på att Veras död är ett självmord. Kriminalinspektör Amina Jankovic är trött på sina inkompetente kollegor som alldeles för lättvindigt avskriver dödsfallet som självmord. Så Amina och Johan börjar rota i Veras död och snubblar dö över spioner, en svenska högerextremist och en rysk lönnmördare. Något som gör det minst sagt farlig för inte bara dem utan även personer i deras närhet. När de sen kommer en mullvad inom SÄPO på spåren blir de riktigt hett under fötterna.

Det här är den första boken i en ny serie om journalisten och författaren Johan Bonde hemmahörande i Lund. Jag vet inte hur mycket likhet det finns mellan Johan och författaren och journalisten Olle Lönnaeus, hemmahörande i Lund. Men bara tankar på likheter kittlar tycker jag.

Det här är en skickligt berättad historia där vi smidigt förflyttas mellan fredsläger i DDR, murens fall och det pågående kriget i Ukraina. Allt detta är en fin kuliss till den här kombinerade spionthrillern och spänningsromanen som är själva historien. Det är en kombination som jag personligen gillar. Just att vi till stora dela av historien utspelar sig utanför Skåne skiljer ju den här boken från Lönnaeus tidigare böcker.

Våra två huvudpersoner, Johan och Amina, är lagom kantstötta för att kännas verkliga. Så jag ser framemot att träffa dom igen.

Det är Jonas Malmsjö som läser boken, något han som han som vanligt gör väldigt bra. Inte mycket mer att kommentera på den fronten.

Olle Lönnaeus har börjat på en ny serie med en författare och journalist i huvudrollen. Förrädarens hjärna är en spionthriller som knyter ihop murens fall, kriget i Ukraina med vad som ser ut att vara ett mord i Lund. Riktigt snygg, börjar året med en stark fyra. 

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

0

Smugglarens väg av Markus Lutteman och Stefan Örning

Stefan Örning växer upp i Skogås utanför Stockholm. Han blir kär i en ung kvinna och bestämmer sig för att åka till Colombia. Ja visst hade han har smugglat en del hasch från Holland innan men när han börjar jobba för Medellínkartellen så spelar han i en helt annan division.

För egen del så smugglar han bland annat 400 000 dollar, fasttejpade på sin egen kropp, från Miami till Colombia. Det blir starten på en sju år lång och tidvis våldsam resa. Vi får följa Stefans liv i Colombia, både vardag med fru och barn och hans liv i världens mäktigaste och brutalaste brottssyndikat under slutet av 80 och början av 90-talet.

Men det var när två av Stefans kurirer åkte fast på Arlanda med ett par kilo kokain gömt i preparerade resväskor som svensk polis fick upp ögonen för Stefan. Det var det då största beslaget av kokain i Sverige. En drog som på den tiden endast användes av ett litet antal kändisar. Men storleken på beslaget gjorde att Stefan blev internationellt efterlyst av Interpol. Något som påtagligt begränsade hans liv, trots att han levde under en falsk identitet vi den här tiden.

Det här är verklighetsbaserade historien om den ende svensk som arbetat för både Medellínkartellen och Calikartellen, Colombias då mäktigaste kokainimperier. Jag tycker det är kittlande att få en inifrån berättelse av en värld man bara sett i dokumentärer och i TV serien Narcos. Ämnet är också rykande aktuellt med Trumps krig mot narkotikasmuggling kring Venezuela.

Det är svårt att inte dra paralleller till Markus bok El Choco som och handlar om smuggling av kokain från Sydamerika. Men till skillnad från Jonas i den boken åkte aldrig Stefan in i fängelse, i alla fall ingen längre tid, i Colombia. Då Jonas gjorde ett misstag som han djupt ångrade och fick sota för så fortsatte Stefan att smuggla kokain och leva ett kriminellt liv. Det gör att det är lättare att känna sympati för Jonas än för Stefan. Nu tror jag inte att boken är skriven för att vi ska känna just sympati utan för att beskriva ett kriminellt liv. Men samtidigt så handlar litteratur om känslor och visst är det svårt att inte bli arg och irriterad på val som Stefan gör i sitt liv.

Det är Björn Bengtsson som läser den här historien. Jag har inte tänk på hans röst som ”kriminell”, om man nu kan karakterisera en röst så, men hans lite släpiga sätt att läsa den här boken ger den en trovärdighet och djup.

Markus Lutteman är äntligen tillbaka med en biografi. Smugglarens väg är en bok om Stefan Örnings liv som just knarksmugglare. Intressant men lite svårt känna sympati för mannen, om man nu måste det? En fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg:

0

10 bästa ljudböckerna 2025

Så här på årets sista dag så lägger vi bakom oss ännu ett år fullt med spännande, intressanta, roliga och givande ljudböcker. För min del slutade det på 113 st lyssnade böcker, något färre än senaste åren, men vem räknar.

I helgens avsnitt av Ljudboksklubben avslöjade jag min topp 5 så då tänkte jag komplettera det med platserna 6-10 för att få en komplett topp 10. 

Så här ser min topp 10 bästa ljudböcker 2025 ut:

1. Anden i maskinen, John Ajvide Lindqvist

2. De märkta barnen, Jenny Rogneby

3. Låt vågorna göra resten, Ulf Kvensler

4. Djävulens bästa trick, Anders Roslund

5. Kurragömma, Søren Sveinstrup

6. Den som vaktar flocken, Johan Rundberg

7. Frusen sorg, Jan Melander

8. Au pair, Jina Zachrisson

9. Onskan söker sorgen, Leif Appelgren

10. Död mans kvinna, Katarina Wennstam

Ska man summera ljudboksåret förutom topplistan så måste jag nog ändå sätta när jag delade ut pris Storytel Award galan på Cirkus som årets höjdpunkt.

Att få stå på en scen med stora delar av ljudbokssverige framför sig är både rörande och hedrande. Att man sen råkar blanda ihop Storytel och Spotify får man leva med även om det var jobbigt och pinsamt precis när man gick av scenen och tills man kom tillbaka till sitt bord och beklagade sig för sina bordsgrannar. Att en av dom råkade vara Pekka Heino som skulle upp på scenen några minuter senare tänkte jag inte så mycket på just då. Men det blev rätt bra ändå.

Grattis Katarina Wennstam till den välförtjänta visten med boken Död mans kvinna i kategorin Spänning.

Senare under året satt jag även med i Crimetime Award juryn för att utse årets deckardebut. I år var det väldig många bra böcker som var med och tävlade vilket gjorde att vi i juryn hade ett hårt jobb att enas. Vinnaren blev till slut Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink.

Jag blev också kontaktad av en journalist som skrev för Ica Kuriren under sommaren som skulle skriva en artikel om ljudböcker. Jag tror egentligen att hon ville prata med mig för att får bakgrundsinformation om ljudböcker men det slutade med en artikel om mig och ljudböcker och en med Sofia Berntson som jag tipsade om.

När det kommer till Ljudboksklubben så fortsatte vi på den inslagna vägen. Även om vi under våren gick ner på att släppa avsnitt varannan vecka samt att men poddkollega Peter pga pappaledighet och mer skrivande inte var med på varje inspelning. Med 32 släppta avsnitt är det svårt att ta fram favoriter men visst kittlade det lite extra att för första gången ha med internationella gäster som Peter James, Jeanine Cummins och Yrsa Sigurðardóttir. De två sistnämnda tillsammans med sina svenska uppläsare Mirja Turestedt och Gunilla Leining. I början av året fick vi komma till en av mina stora favoriters skrivarlya nämligen Anders Roslund.

På årets bokmässa gjorde vi inte mindre än 11 intervjuer på scen, i presscentret och i Micke Ressems hotellrum. Att får stå på Storytels nya scen och köra matchmaking med ljudböcker samt att köra frågesport med fem av våra mest älskade uppläsare var två riktiga höjdpunkter.

Jag är så oerhört tacksam för att jag får uppleva genom ljudböcker. Så tack alla som följer mig här på bloggen och i andra kanaler. Nu ser jag fram emot 2026 med förhoppningen om att det ska innehålla lika många spännande, roliga och givande ljudböcker.

0

Staben av Moa Berglöf och Joakim Zander

Julias karriär som politisk reporter körde i diket efter en felbedömning. Men trots att hennes arbetsgivare förbjudit henne att jobba med de frågorna vill hon tillbaka. Det man kan tänka sig är den slutgiltiga spiken i kistan som politisk reporter är när hennes man Alfred får jobb som presschef hos stadsministern. Ett hedersamt jobb men väl på plats möts Alfred av falskspel, undanhållande av sanningen och en gnagande känsla att något inte står rätt till i maktens korridorer. 

När Julia får ett tips från Alfreds företrädare kan hon inte längre hålla sig från att gräva vidare. Något som kan kosta henne både jobb och äktenskap. 

Det här är en politisk thriller som det slår gnistor om. Jag älskar den här typen av böcker där det känns som man får komma in där de viktiga besluten tas. För det finns händelser som om jag lyssnat på den här boken för ett år sen skulle tyckt var lite överdrivna och inte så trovärdiga. Men tack vare Trump(kanske det enda vi kan tacka honom för) så är det inget som känns för överdrivet. Jag vet inte hur det går till på Rosenbad. Men bara vetskapen om att den ena författaren jobbat i den miljön ökar trovärdigheten i historien. Just trovärdighet är A och O här tycker jag.

Det är den erfarna Angela Kovács som läser boken. Något hon gör bra. Men av någon outgrundlig anledning försöker hon ge sig på att göra värmländska på några karaktärer, en dialekt hon inte riktigt behärskar. Det är första, och förhoppningsvis sista gången, jag hör henne göra det.

Staben är en politisk thriller som utspelar sig i maktens korridorer. Moa Berglöf och Joakim Zander har fått ihop historia helt i min smak. Jag delar ut en nagelbitande fyra i betyg. 

Uppläsare: Angela Kovács

Betyg:

0

Regnmannen av Jonas Karlsson

Ingmar är en pensionerad teaterregissör som har dragit sig tillbaka till sitt hus. Efter att hans fru gått bort så har deras trädgård hans största intresse, speciellt rosorna. 

Men för att rosor ska växa och frodas behöver de vatten. Så efter en torr och het sommar så inför kommunen bevattningsförbud med slang, något som övervakas som Berlinmuren av grannen. Det är då Ingemar hittar kranen bakom sly och buskar. En kran med oanade egenskaper.

Just nu går filmen baserad på den här boken upp på bio. Ingemar spelas av Robert Gustafsson och grannen spelas av författaren till boken Jonas Karlsson. Filmen är regisserad av Hannes Holm, han som regisserade En man som heter Ove. Men jag skulle ändå inte kalla den här boken en ny Ove bok. Ja visst finns det likheter som den grinige gubben i centrum, men storyn här har inte samma djup som i Ove. 

Det är inte egenskaperna i kranen som är storheten i den här boken utan hur människorna runt den reagerar. Reaktionerna är väldigt olika. Uppmärksamheten stiger först Ingemar över huvudet men ger honom sedan en tankeställare. Det är mer än man kan säga om lokalpolitiken. Det är nog någonstans där boken spårar ur tycker jag vilket är synd. 

Men visst är det ändå en mysig och fin historia.

När det är författaren själv som läser boken blir jag extra glad, när det sen också är en stor dramatiker så blir det högsta betyg för den här inläsningen här.

Regnmannen är en fin historia om en ensam man som kommer på att han kan styra vädret med en kran i sin trädgården. Jonas Karlsson kommer inte upp i Backman-klass men visst är det mysigt. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Jonas Karlsson 

Betyg:

0

Utan Spår av Anders Sundkvist

En sommarkväll när småtjuvarna Dagge och Branislav är ute med båten i skärgården utanför Luleå så hittar dom några paket som ligger och flyter på vattnet. Det visar sig vara narkotika. Som julafton för de två, men också livsfarligt.

Kriminalpolisen Demian Vide är född och uppvuxen i Luleå. När hans gamla barndomshem blir till salu samtidigt som han efter en incident på jobbet i Stockholm sammanfaller så bestämmer han sig för att flytta hem. Trots att det är ett steg nedåt på karriärstegen så tycker han det är ett klokt beslut.

I det nya jobbet ingår, förutom yttre tjänst även att vara mentor till två kriminalare Khaled och Julia. Khaled jobbar med kriminalärenden och den relativt nya Julia får ta sig an ett två år gammalt fall med den försvunne journalisten Lisa Wegelin.

Det här är den första delen i en ny kriminalserie som går under namnet Brottsplats Nord och kommer då utspela sig i Luleå med omnejd. En spelplats som inte är så vanligt förekommande i spänningsromaner.

Det här är min första bok med Anders Sundkvist även om han har en treboksserie bakom sig. Det jag slås av är hans persongalleri med Demian Vide i spetsen. Jag gillar att känslan av ett djup i karaktärerna. Att Demian tar en återträff med två av sina barndomsvänner från mammas gata är intressant. Speciellt då den ena är den ovan nämnda småtjuven Dagge och den andre en lyckad lokal företagare. En klart ovanlig trio.

Jag hade inga stora förhoppningar innan jag började lyssna. Får erkänna att jag såg den som ännu en deckare, ett antal poliser och handlingen är förlagd till en stad i Sverige. Mall 1A i deckarskolan. Men här blev jag positivt överraskad. Jag drogs med i historien och ser redan fram emot uppfäljaren.

Det är den erfarna Magnus Roosmann som läser. Det är också en anledning till att jag känner mig trygg när jag lyssnar på boken. Behöver inte vara orolig att den drar iväg åt något oväntat håll.

Utan spår är en modern och smart svensk deckare som utspelar sig i Luleå. Anders Sundkvist har mejslat fram trovärdiga karaktärer som engagerar mig. Jag delar ut en fyra i betyg här. 

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Krigets vägar av Jonas M

Det har gått snart tre år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022, och många av oss minns känslan av chock och vanmakt. Men där andra stannade vid att förfasa sig, valde Jonas M att agera – på riktigt. Han köpte en pickup, målade den militärgrön, packade bilen med förnödenheter och styrde mot Lviv. Väl på plats delade han ut det han tagit med sig och överlämnade pickupen till soldater som behövde den. Det blev starten på över femtio resor längs krigets vägar, till fronten och de områden där hjälpen behövs som mest.

I den här reportageboken får vi följa Jonas M:s färd genom ett Ukraina i krig. Genom hans berättelse öppnas en dörr till vardagen bortom rubrikerna – den närmare verkligheten för både civila och soldater. Vad saknas mest? Hur är livet egentligen när bomberna faller och vardagen ändå måste fortsätta? Vi får se kriget genom Jonas M:s ögon och genom alla de människor han möter längs vägen.

Jonas M skriver under pseudonym, inte för sin egen skull, utan för att fokus ska vara på människorna och livet i Ukraina – inte på honom. Trots det framträder en person med både militär erfarenhet och djup livskunskap. Han är långt ifrån en glad amatör som packar bilen med en gnutta tur och kör mot okända faror; snarare har Jonas de färdigheter och den kyla som krävs – en blandning av Jason Bourne och MacGyver, om man får skoja. Att laga punktering eller köra bil med mörkerglasögon är bara några exempel på färdigheter som har varit ovärderliga.

Berättelsen bjuder på både sorg och hopp. Visst gör det ont att läsa om vänner som går förlorade till kriget, men samtidigt är det nästan rörande att höra om hur människor klipper gräset vid vägkanten, mitt i krigets tumult – ett bevis på livets envetenhet, och Ukrainas enorma storlek. Jag var själv i Kiev 2012 under fotbolls EM. Så det är på samma gator som jag drack öl i plastglas som det idag pågår ett krig.

Boken är tekniskt detaljerad när det gäller vapen och fordon, och militärjargongen. Något jag kan tycka är lite onödig ibalnd, men det vägs upp av möten fulla av värme, klokskap och oväntade insikter. Jag har lyssnat på ganska många böcker om kriget i Ukraina. Då ofta med en politisk vinkel, men vill förstå mer än vad nyheterna rapporterar? Då är det här boken jag kan rekomendera.

Och inläsningen av Lars Winclair höjer helhetsupplevelsen ytterligare. Han ger liv åt både de faktaspäckade delarna och de känslomässiga ögonblicken – på ett sätt som gör att jag både tror på berättelsen och rycks med av den. Vad mer kan man begära?

Pseudonymen Jonas M tar oss med till fronten i Ukraina. Kriget vägar ger oss en realistisk inblick i hur kriget vardag ser ut. Intressant, lärorikt och definitivt lyssningsvärd. Belönas med en trea!

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg:

0

Sködebarn av Hans Rosenfeldt

Ett nyfött spädbarn hittas dött på en gammal kolerakyrkogård i skogen utanför Haparanda. Den stora frågan är: var är kvinnan som fött barnet?

Efter ett års sjukskrivning efter Thomas död är Hanna Wester tillbaka i tjänst – och kastas direkt in i den makabra utredningen. Samtidigt återvänder yrkesmördaren Katja till Haparanda med ett uppdrag: att hitta två gravida kvinnor som har rymt. Hurvida det har något med den unge KD politiken som sitter i morgonsoffan och berättar att han och hans fru äntligen väntar barn efter flera missfall är oklart. Klart är att kort där efter ringer hans telefon och en kvinna hotar, på bruten engelska, att avslöja vem som verkligen bär deras barn.

Det här är uppföljaren till Vargsommar, som kom som bok 2020 och blev TV-serie 2024. Återigen får vi följa den inåtvända polisen Hanna Wester i ett mörkt och kargt Norrbotten. Hans Rosenfeldt visar åter sin skicklighet i att skapa komplexa karaktärer – precis som med Saga Norén och Sebastian Bergman.

Jag har nyligen lyssnat på Jenny Rognebys De märkta barnen, där stulna barn och surrogatmammor står i centrum. Även om böckerna i övrigt skiljer sig åt finns vissa beröringspunkter när det kommer till vilka som utnyttjar ”systemet”.

Det här är en historia med flera trådar som sig bör knyts ihop på slutet. Trådar som stäcker sig långt från Haparanda. Tråden som nystar sig in i Ryssland för tankarna till Gregg Hurwitz serie om Orphan X och det hemliga agentprogrammet. Att sy ihop en historia med hemliga agentprogram, en kantig polisänka i Haparanda är riktigt snyggt. Hatten av.

Precis som i första boken är det Lo Kauppi som står för inläsningen. Hon är, i mina öron, den okrönta drottningen av norrländska ljudböcker – en krona jag gärna sätter på hennes huvud.

Äntligen kommer Hans Rosenfeldt med uppföljaren till Vargsommar.  Skördebarn börjar med ett dött spädbarn och en försvunnen kvinna. Uppföljaren är nästan lika bra vilket säger en hel del, det blir en fyra.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg

0

Den sista lägerelden av Olof Lundh

Fotbolls VM 1958 brukar räknas som det första tv-sända mästerskapet i Sverige. Sedan dess har det varit en huggsexa om rättigheter på sport. En huggsexa som accelererat de senaste åren då antalet kanaler som kan och vill sända sport har ökat.

För mig har sport i TV alltid varit det jag sett fram emot mest. På 70 och 80-talet var utbudet begränsat och sport var lika ovanligt som tecknad film i svensk TV. I slutet på 80 talet startade TV3 sända och när dom köpte rättigheterna till Hockey VM i Globen 1989 så slog det ner som en bom. Det var den första gången vi fick känna på vad som komma skulle. För samtidigt som utbudet ökade så var och är det ändå de ändå de stora mästerskapen som är det vi är mest intresserade av.

I den här boken får följa spelet bakom kulisserna när de stora TV kontrakten ska skrivas. Ett spel som inte alltid tål dagens ljus. Bara det som Svenska fotbollsförbundet sysslat med sedan 90-talet skulle kräva en egen bok.

Man behöver inte vara sportnörd som mig för att uppskatta den här boken. Men intresse för media och samhällets drivkrafter underlättar. För även om det är idrott som står i centrum så är det här en beskrivning av hur TV utvecklats sedan slutet på 80-talet och hur idrotten blivit rika(eller varit giriga) under samma tid. För det är få evenemang/ligor som människor är villiga att lägga så mycket pengar på idag som TV sänd idrott.

Olof läser boken själv vilket som alltid ger ytterligare tyngd till orden.

Fotbollsjournalisten Olof Lundh visar åter igen att sport är så mycket mer än det som sker på en arena. I Den sista lägerelden så får vi reda på allt fult, och lite fint, spel bakom TV-bolags kamp om rätt att sända sport på TV. Som sportnörd delar jag ut en fyra.

Uppläsare: Olof Lundh

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑