Ninni Schulman – Käraste Lena

Lena, en kvinna i 30-årsåldern hittas död i sitt hem utanför Mora. Då hon hänger i en lampkrok så talar det mesta för att det är ett självmord. Något Lenas föräldrar vägrar tro.

Det är hösten 1983 och Ingrid Wolt gömmer sig forfarande för sin före detta man utanför Mora. Där startade hon Siljans detektivbyrå sommaren innan i samband med den unga pojkens försvinnande. En detektivbyrå hon sen lade ner men Lenas föräldrar övertalade ändå henne att ta en titt på Lenas död.

Historien är berättad växelvis ur två perspektiv, Ingrids försöka ta reda på vad som hänt och Lenas påväg mot sin död. Som en skugga över allt reser sig Ingrids hämndlystna före detta man som jagar henne.

Jag tycker att det här både snyggt och spännande. Lägg till dimensionen av nostalgi med referenser som slagningar i telefonkatalogen, Falcon Creast på tv och den exotiska rätten plankstek.

Att förlägga handlingen på 70, 80, eller 90-talet är en stark trend i spänningslitteraturen just nu. För mig, och andra, som växt upp under den tiden är det a walk down memory lane som ofta är trevligt. Men det är viktigt att nostalgin och tidsandan håller sig till att vara en krydda till historien. Något jag tycker Ninni Schulman lyckats väldig bra med både i den här boken och i Som vi lekte.

Det här är en serie jag verkligen längtar efter nästa bok i.

Även den här gången är det Mirja Turestedt som gestaltar Ingrid och även denna gång med den äran.

Ingrid fortsätter lösa fall kring Siljan och den här gången gäller det ett förmodat självmord. Med Käraste Lena levererar Ninni Schulman ännu en gång trovärdighet, spänning och nostalgi. Det blir en fin fyra från mig

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg

Ljudboksklubben – Charlotte Al-Khalili

Veckans gäst är är Charlotte Al-Khalili. Hon debuterade redan 2018 men det var med Malström, som släpptes 2022, som hon gjorde sig ett namn på riktigt.

Vi diskuterar vägen till framgång, känslan av mottagandet för just Malström och pressen på att skriva en lyckad uppföljare. Det blir också en del prat om prokrastinering, att fightas på topplistan – och Viktor Åkerblom får välförtjänt kärlek.

Hällpetters Maria Bergström – Daglösa

Uppe bland slagghögarna vid Falu koppargruva hittas en död kvinna av en förbipasserande. Det konstateras snabbt att hon är mördad då kroppen är skenad och hon är iklädd endast en rosarutig bikini mitt i vintern. Den enda ledtråden till hennes identitet är ett svartvitt fotografi föreställande två tonårsflickor.

Vid polisen i Falun blir det kriminalkommissarie Anders Mareé och hans grupp som får ta sig an fallet. Mareé är en snäll man, omtyckt som chef och efter en skilsmässa också en ensam man. Så han går helt och fullt upp i fallet. Han kan inte att släppa fotografiet på tonårsflickorna. Det måste var en ledtråd till fallets lösning.

Det här är en lågmäld och fin deckare. Tempot är relativt lågt och det går att dra flera paralleller till min favoritförfattare i Norge, Jørn Lier Horst. Mareé och Wisting har flera liknande dra. Två godhjärtad, ensamma män som kämpar med relationen till sina barn.

Med målande beskrivningar flyttas vi till Falun med omnejd, men det är inte bara beskrivningar av miljön. Vi får möta lokalbefolkningen som inte vill ha ett nytt skid-VM eller som jobbar i hemtjänsten.

Boken utspelar sig i nutid men skulle lika gärna förläggas till 70,80 eller 90-talet. Uppläsaren Reine Brynolfsson hjälper till att skapa den här tidlösa känslan.

Hällpetters Maria Bergström tar oss med till sitt Falun i sin debutdeckaren Daglösa. Det här är en lågmäld deckare där tempo inte är uppskruvat till max, något jag gillar och belönar med en fyra.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg

Chas Newkey-Burden – Tayler Swift – Hela Berättelsen

Att Taylor Swift är vår just nu största och mest lysande stjärna på musik himlen är svårt att argumentera emot. Hennes prisskåp, list och ekonomiska framgångar talar sitt tydliga språk. Lägg till hennes i döden lojala fanskara av Swiftis världen över. I den här boken får vi följa hennes karriär från tonårsidol till megastar, via alla albumen, pojkvänner, med och motgångar.

Den brittiska journalisten har riktat in sig på att skriva den här typen av biografier över välkända artister. På listan hittar vi bl.a. Adel, Paris Hilton, Michael Jackson och Amy Winehouse.

Jag har inget förhållande till Taylor Swift musik. Ja, det är klart att man känner igen vissa av hennes låtar men skulle du be mig räkna upp några skulle jag få problem. Så vi kan börja med att konstatera att jag inte finns med i målgruppen för den här boken. För boken är helt klart skriven för Tayler Swifts fans. Artisten beskrivs som en blandning av grannflickan och gud. För även om författaren lite plikttroget även refererar till minder smickrande recension så kommer de ofta med en ursäkt eller förklaring vad det kan bero på. Det går till och med så långt att författaren försvarar artisten när hon anklagas för textstölder.

Det står En Biografi på bokens framsida. Det som tilltalar mig med en biografi är att man kan få höra historierna bakom redan kända historier eller kanske till och med helt okända historier om huvudpersonen. Gärna från källan själv eller åtminstone från någon närstående. Det saknas helt i den här boken. Det märks tydlig att författaren aldrig varit i närheten av huvudpersonen. Extra tydligt blir det när författaren citerar skvallerkällor med  ”Taylor ska ha skrattat åt allt Jake sa när dom åt glass och frozenyougurt och Taylor valde regnbågsfärgat strössel….”

Nä, jag är som sagt inte målgruppen för den här boken men var ändå nyfiken på att lära mig mer om en av vår tids största artister. Ja, jag har lärt mig mer men samtidig har jag suttit och varit irriterad över denna opartiska och opersonliga hyllning som boken visar upp. Det finns en riska att jag betraktas ännu mer som den gråa medelålders man jag nu är. Men det här var inte bra.

Skådespelaren Alexandra Dahlström gör med den här boken en av sina första inläsningar. Hon gör vad hon kan för att rädda upp boken och hennes. Hennes lite spröda och ibland lite naiva röst passar bra, speciellt för Tayler Swift tidiga år.

Den brittiska journalisten Chas Newkey-Burden har skrivit ”Biografin” Tayler Swift – Hela Berättelsen. Jag vet att jag inte är i målgruppen för den här boken men den är inte bra. En opartiska och opersonliga hyllning kittlar inte mig och jag delar ut en två i betyg.

Uppläsare: Alexandra Dahlström

Betyg:

Christian Unge – Klubben

En van stannar till mitt på Stureplan i Stockholm och dumpar en naken livlös man, mitt på dagen, och försvinner sedan spårlöst. Mannen visar sig vara en av Sveriges rikaste och mest kända affärsmän. Något som sätter stor press på polisen. Fallet hamnar på grova brotts bord där kriminalkommissarie Hanna Mansouri precis börjat efter en längre sjukskrivning.

Utredningen rivstartar och blir snabbt mer komplex. Hanna får direkt visa sig på styva linan, både för sig själv och för polisledningen. Men en halv taskig relation, en upprorisk tonårsdotter och en hemlighet från det förflutna gör hon ändå så gått hon kan. Med skicklighet, lite tur och mod så lyckas hon metodiskt nysta upp härvan runt Klubben. En klubb som visar sig var något för endast de mest förmögna i samhället.

Efter fyra böcker om akutläkaren Tekla Berg växlar Unge spår och beskriver nu Stockholms undre och övre värld. Visst finns det små inslag av sjukvård men det här är en mer klassisk spänningsroman med våld, knark och smutsiga affärer.

En bok som är över 17 timmar kan jag ibland dra mig lite för att börja på, då jag så gott som alltid avslutar de böcker jag börjar med. Så det är modigt att börja en ny serie med en bok i den längden, speciellt när hans övriga ligger på 10-12 timmar. Jag tycker boken är lite i längsta laget, men då den är spännande in till slutet så funkar det. Samtidigt gillar jag det ambitiösa upplägget med många karaktärer och strukturen runt själva Klubben.

Jag gillar den här boken. Den har ett driv och man vill veta hur det ska gå för de karaktärer man får sympati för, vilket inte bara är Hanna.

Ännu en gång har Unge en kvinnlig huvudperson i sina böcker och det är den alltid lika bra Mirja Turestedt som ger liv åt Hanna Mansouri.

Christian Unge startar med Klubben en ny serie om den polisen Hanna Mansouri. Det är en spännande historia om pengar, svek och upplevelser ut över det vanliga. Lite lång men värd sin fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

Monica Nebelius Lüning – Förtjänst och skicklighet

En av Varbergs mest förmögna män blir brutalt mördad genom att bli överkörd av en bil, flera gånger. Polisen Gabriella får fallet på sitt bord. På andra sidan gatan från polisstationen börjar den nya domaren Ingrid sin tjänst. Hon är tillbaka i hemstaden efter en tur ute i världen. Så för att få en bättre insikt i polisens arbete så får Ingrid följa med Gabriella på jobbet. Parets arbete blir snabbt mer än ett mentorsuppdrag. Detso mer rättsväsendet behöver gräva i den förmögna mannens trassliga familjeliv desto mer svetsas paret samman.

Men det visar sig att det finns fler som bär på trassliga familjeband. Både Gabriella och Ingrid har sina mörker som dom i och med den nya vänskapen vågar blotta för varandra.

Jag tror inte att jag har lyssnat på någon deckare från Varberg tidigare. Så ytterligare en svensk stad har fått en knappnål min deckarkarta. Så ur den synvinkeln är det har en klassisk svensk deckare. En polisstation med några duktiga poliser och naturligtvis ett riktigt svin också. Det som börjar sticka ut är att vi får det från en domares perspektiv också med Ingrid.

När det kommer till karaktärsbeskrivningarna så känns det två huvudpersonerna nästan som två äldre damer. Inte åldersmässigt, men till sinnet. Det ska absolut inte ses som något negativt. Det förstärker bara att det är två mogna karaktärer med medkänsla, långt ifrån den försupna snuten som gillar opera. Ett exempel på värme och medmänsklighet är brevskrivningen av narkomanen Liam Andersson. En vindpinad själ som både Gabriella och Ingrid tar till sitt hjärta.

Charlotta Jonsson är en ny bekantskap som uppläsare för mig. Jag ser att hon läst in ett på uppmärksammade romaner och feelgoodböcker innan. Det kanske hjälper till att ge boken den varma stämning jag tycker den utstrålar, trots misshandel och ond bråd död.

Monica Nebelius Lüning sätter Varberg på den svenska deckarkartan. Förtjänst och skicklighet är en spännande deckare som visar mänsklighet och värme. Jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Charlotta Jonsson

Betyg:

Ljudboksklubben – Alexandra Pascalidou

Veckans gäst är mångsysslaren Alexandra Pascaliodu. Hon har ett djupt rotat samhällsengagemang i form av bland annat ideella framträdanden och inte minst författarskapet. Hon har en bakgrund som journalist och har också hunnit med en karriär som programledare som bland annat innefattar Eurovision.
Vi pratar om hennes böcker Mammorna och Var är papporna. Hur var det egentligen att skriva dem och hur har reaktionerna sett ut?

Det blir ett trevligt samtal med både skratt och djupdykningar i allvarliga, högaktuella ämnen.

A C Bernervall – Min är hämden

En ung kvinna hittas våldtagen under en löprunda i Stockholm. Hon vägrar dock göra en anmälan och kort där efter hittas en man mördad med sitt könsorgan avskuret.

Den nybakade polisen Stella Carlsson Wallin blir av olika anledningar indragen i mordutredningen som efter ytterligare ett mord växer.

Förutom polisen Stella så få vi också följa den superrika överklass kvinnan Monica. Vi får tidigt vet att hon har ett mörker från sin uppväxt. Något hon dövar med terapi, sex och alkohol. Ett mörker som även påverkar relationen till sin dotter.

Det här är en spännande bok med bra driv. Men det känns som författaren vill lite för mycket. För att skick ut i spänningsgenren behöver man ibland ta i lite extra. Ett mord räcker inte. Det det man sätter i pant när man tar i är trovärdigheten. I den här debutromanen har vi flera mord, en ung polis som har bytt kön, en sexmissbrukare, bibelcitat och familjehemligheter i massor. Så det trovärdigheten naggad i kanten.

Kul att höra Eva Röse läsa igen. Var över ett år sen kunde jag konstatera när jag gick igenom mina listor. Hennes röst passade väldigt bra till den här boken full av kvinnliga karaktärer.

Debutanten AC Bernervall sparar inte på krutet i Min är hämden. Bra driv och kittlande, men lite för mycket av det goda, eller onda. Så det blir en trea från mig.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

Niklas Turner Olovzon – Sandslott

Tassby kommer aldrig bli sig likt igen. Borta är bygemenskap och borta är Lia-Kullas status som byns centralpunkt. Allt efter händelserna med den försvunna thailänske bärplockaren.

Till svenskön Koh Lanta i Thailand åker den före detta skådespelerskan Sophie med sin familj. Kort efter ankomsten förvandlas lyxtillvaron till en mardröm när sonen försvinner en stormig natt. Sophie vägrar köpa polisens och andras teori om att sonen drunknat. Så beväpnad med moderskänslor, ett kraschat äktenskap samt skuldkänslor fortsätter hon letandet. Ett letande i ett korrupt och smutsigt samhälle.

En av de få personerna som hon har kontakt med i Sverige är Elin som varit med om att förlora en son och sen få tillbaka honom. Elin har lämnat Luleå för Tassby och bor nu inte långt från Lis-Kulla.

Det är verkligen karaktärerna som står i centrum i den här boken. Karaktärerna och relationerna de har. Det var en stor del även i Isberg men här känns det som Turner Olovzon verkligen vågat satsa ännu mer på det området, och det betalar sig. Det är där spänningen byggs upp. Trådar knyts mellan Luleå, Tassby och Thailand samtidigt som andra trasslas upp. Allt för att förstå bakgrunden och komma närmare än lösning. Snyggt tycker jag. Snyggt är även alla små Madonnacitat som kryddar upp historien.

Det var Magnus Roosmann som läste den första boken, och det är naturligtvis huvudanledningen att han läser även denna bok. Men det gör att boken ställer sig till en av de få där uppläsarens kön inte följer huvudpersonens. Nu ska det sägas att Roosmann gör det bra.

När Niklas Turner Olovzon följer upp succén Isberg så hoppar vi mellan Tassby och Thailand. I Sandslott är det tre kvinnor, hemligheter och spänning som står i centrum . Det blir en stabil fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Anders Nilsson – De förbjudna kapitlen

Sommaren 1982 stegar en kvinna in på SÄPO för att begära ett arbetsintyg allt för att kunna få ut sin pension. Efter lite om och men hamnar hon hos SÄPOs chef för kontraspionage mot Sovjetunionen Tore Forsberg. Mötet öppnar dörrar till hemligheter som påverkade inte bara Sverige utan hela världen under andra världskriget.

Så vi förflyttar oss till 1940 när den röda armé rycker in i norra Finland. Mannerheim, det finska folket med hjälp av Sverige gör vad de kan för att hålla stången. Så när Sverige står på randen att bli indragna i kriget så rekryteras den egensinnige Teddy Ternberg till en nystartad hemlig underrättelsetjänst i Stockholm. En grupp som visar sig ha en central roll i det som sen kommer att hända.

Det här är, enligt författaren, den sanna berättelsen över vad som hände i svensk underrättelseverksamhet från andra världskriget och genom hela kalla kriget. En historia som skiljer sig en del från det vi lärde oss i skolan. Speciellt när det kommer till Stalins invasion av Finland och det som sedan hände i Sverige.

Historien är dramatiserad så att det känns som vi är mitt i den med dialoger och allt. Visst tar det ett tag innan historien tar sig, men när den väl gör det så går det undan.

De förbjudna kapitlen är vid första anblicken långt från Johan Falk som Anders Nilsson annars är känd för. Men när det kommer till spänningen så finns det ändå likheter.

Visst underlättar det om man gillar historia och samhällsutveckling men det här är ändå en spännande historia som är värd sina timmar att lyssna på.

Jonas Malmsjö gör som offras ett bra jobb och hjälper till att ge tyngd till historien.

De förbjudna kapitlen är den första delen i Anders Nilssons nya serie Spionernas krig. Det här är en dramatiserad historiebok förpackad till spänningsroman, helt i min stil. spännande, kittlande och värd en 4:a i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑