Krigets vägar av Jonas M

Det har gått snart tre år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022, och många av oss minns känslan av chock och vanmakt. Men där andra stannade vid att förfasa sig, valde Jonas M att agera – på riktigt. Han köpte en pickup, målade den militärgrön, packade bilen med förnödenheter och styrde mot Lviv. Väl på plats delade han ut det han tagit med sig och överlämnade pickupen till soldater som behövde den. Det blev starten på över femtio resor längs krigets vägar, till fronten och de områden där hjälpen behövs som mest.

I den här reportageboken får vi följa Jonas M:s färd genom ett Ukraina i krig. Genom hans berättelse öppnas en dörr till vardagen bortom rubrikerna – den närmare verkligheten för både civila och soldater. Vad saknas mest? Hur är livet egentligen när bomberna faller och vardagen ändå måste fortsätta? Vi får se kriget genom Jonas M:s ögon och genom alla de människor han möter längs vägen.

Jonas M skriver under pseudonym, inte för sin egen skull, utan för att fokus ska vara på människorna och livet i Ukraina – inte på honom. Trots det framträder en person med både militär erfarenhet och djup livskunskap. Han är långt ifrån en glad amatör som packar bilen med en gnutta tur och kör mot okända faror; snarare har Jonas de färdigheter och den kyla som krävs – en blandning av Jason Bourne och MacGyver, om man får skoja. Att laga punktering eller köra bil med mörkerglasögon är bara några exempel på färdigheter som har varit ovärderliga.

Berättelsen bjuder på både sorg och hopp. Visst gör det ont att läsa om vänner som går förlorade till kriget, men samtidigt är det nästan rörande att höra om hur människor klipper gräset vid vägkanten, mitt i krigets tumult – ett bevis på livets envetenhet, och Ukrainas enorma storlek. Jag var själv i Kiev 2012 under fotbolls EM. Så det är på samma gator som jag drack öl i plastglas som det idag pågår ett krig.

Boken är tekniskt detaljerad när det gäller vapen och fordon, och militärjargongen. Något jag kan tycka är lite onödig ibalnd, men det vägs upp av möten fulla av värme, klokskap och oväntade insikter. Jag har lyssnat på ganska många böcker om kriget i Ukraina. Då ofta med en politisk vinkel, men vill förstå mer än vad nyheterna rapporterar? Då är det här boken jag kan rekomendera.

Och inläsningen av Lars Winclair höjer helhetsupplevelsen ytterligare. Han ger liv åt både de faktaspäckade delarna och de känslomässiga ögonblicken – på ett sätt som gör att jag både tror på berättelsen och rycks med av den. Vad mer kan man begära?

Pseudonymen Jonas M tar oss med till fronten i Ukraina. Kriget vägar ger oss en realistisk inblick i hur kriget vardag ser ut. Intressant, lärorikt och definitivt lyssningsvärd. Belönas med en trea!

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg:

0

Sködebarn av Hans Rosenfeldt

Ett nyfött spädbarn hittas dött på en gammal kolerakyrkogård i skogen utanför Haparanda. Den stora frågan är: var är kvinnan som fött barnet?

Efter ett års sjukskrivning efter Thomas död är Hanna Wester tillbaka i tjänst – och kastas direkt in i den makabra utredningen. Samtidigt återvänder yrkesmördaren Katja till Haparanda med ett uppdrag: att hitta två gravida kvinnor som har rymt. Hurvida det har något med den unge KD politiken som sitter i morgonsoffan och berättar att han och hans fru äntligen väntar barn efter flera missfall är oklart. Klart är att kort där efter ringer hans telefon och en kvinna hotar, på bruten engelska, att avslöja vem som verkligen bär deras barn.

Det här är uppföljaren till Vargsommar, som kom som bok 2020 och blev TV-serie 2024. Återigen får vi följa den inåtvända polisen Hanna Wester i ett mörkt och kargt Norrbotten. Hans Rosenfeldt visar åter sin skicklighet i att skapa komplexa karaktärer – precis som med Saga Norén och Sebastian Bergman.

Jag har nyligen lyssnat på Jenny Rognebys De märkta barnen, där stulna barn och surrogatmammor står i centrum. Även om böckerna i övrigt skiljer sig åt finns vissa beröringspunkter när det kommer till vilka som utnyttjar ”systemet”.

Det här är en historia med flera trådar som sig bör knyts ihop på slutet. Trådar som stäcker sig långt från Haparanda. Tråden som nystar sig in i Ryssland för tankarna till Gregg Hurwitz serie om Orphan X och det hemliga agentprogrammet. Att sy ihop en historia med hemliga agentprogram, en kantig polisänka i Haparanda är riktigt snyggt. Hatten av.

Precis som i första boken är det Lo Kauppi som står för inläsningen. Hon är, i mina öron, den okrönta drottningen av norrländska ljudböcker – en krona jag gärna sätter på hennes huvud.

Äntligen kommer Hans Rosenfeldt med uppföljaren till Vargsommar.  Skördebarn börjar med ett dött spädbarn och en försvunnen kvinna. Uppföljaren är nästan lika bra vilket säger en hel del, det blir en fyra.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg

0

Den sista lägerelden av Olof Lundh

Fotbolls VM 1958 brukar räknas som det första tv-sända mästerskapet i Sverige. Sedan dess har det varit en huggsexa om rättigheter på sport. En huggsexa som accelererat de senaste åren då antalet kanaler som kan och vill sända sport har ökat.

För mig har sport i TV alltid varit det jag sett fram emot mest. På 70 och 80-talet var utbudet begränsat och sport var lika ovanligt som tecknad film i svensk TV. I slutet på 80 talet startade TV3 sända och när dom köpte rättigheterna till Hockey VM i Globen 1989 så slog det ner som en bom. Det var den första gången vi fick känna på vad som komma skulle. För samtidigt som utbudet ökade så var och är det ändå de ändå de stora mästerskapen som är det vi är mest intresserade av.

I den här boken får följa spelet bakom kulisserna när de stora TV kontrakten ska skrivas. Ett spel som inte alltid tål dagens ljus. Bara det som Svenska fotbollsförbundet sysslat med sedan 90-talet skulle kräva en egen bok.

Man behöver inte vara sportnörd som mig för att uppskatta den här boken. Men intresse för media och samhällets drivkrafter underlättar. För även om det är idrott som står i centrum så är det här en beskrivning av hur TV utvecklats sedan slutet på 80-talet och hur idrotten blivit rika(eller varit giriga) under samma tid. För det är få evenemang/ligor som människor är villiga att lägga så mycket pengar på idag som TV sänd idrott.

Olof läser boken själv vilket som alltid ger ytterligare tyngd till orden.

Fotbollsjournalisten Olof Lundh visar åter igen att sport är så mycket mer än det som sker på en arena. I Den sista lägerelden så får vi reda på allt fult, och lite fint, spel bakom TV-bolags kamp om rätt att sända sport på TV. Som sportnörd delar jag ut en fyra.

Uppläsare: Olof Lundh

Betyg:

0

Sot av Sara Strömberg

En kvinna hittas död efter att ha fallit från hög höjd i ett av Åres finare hotell. Något Vera Bergström får nys om och nyheten växer ännu mer när det visar sig vara den välkända modeskaparen Ewa Åkerman som dött.

Någon dag senare sprängs en man i sin båt utanför Åre. Två fall som inte ser ut att ha något med varandra att göra. När polisen helt utesluter samband så gräver Vera vidare. Ett grävande som ger henne ett försprång mot polisen, men också utsätter henne för fara. Spåren leder långt utanför Jämtlands gränser.

Samtidig som Vera gräver så upptäcker den nyskilde psykologen Mikael en svårt skadad kvinna vid sitt sommarhus. Hon vägrar tala om vem hon är men Mikael tolkar det som rädsla för en misshandlande man. Men är det så? 

Det här är den fjärde boken om den truliga journalisten Vera Bergström. Trots att hon äntligen blivit sambo med den oroligt tålmodige Thomas är det ändå något som skaver lite. För när andra skulle känna sig lugn av att bli omhändertagen så börjar det krypa i kroppen på Vera. Jag tycker att det är det som gör henne intressant som karaktär. Sen blir det ännu mer intressant när hon tar hjälp av AI i sitt sökande efter sanningen. Något som också skaver lite hos en journalist från den gamla skolan.

Utan att avslöja för mycket så leder trådar utanför Sverige gränser.  Snyggt att kunna få in det samtidigt som Vera håller sig på hemmaplan. 

Det här är en serie som verkligen passar Katarina Ewerlöf som hand i handske. Den enda jag kommer på som skulle göra det lika bra är Helena Bergström. Med tanke på att hon spelar Annika Bengtzon och det finns vissa likheter mellan Annika och Vera. Men nu läser ju Helena Bergström inte in böcker så det resonemanget kan vi lägga ner.

I Sot drar historien sig ut i världen medan Vera Bergström håller sig i Jämtland. Sara Strömberg utvecklar sin truliga reporter och sina historier. Det här gillar jag och ger den en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg

0

Nattjägaren av Anders De la Motte

1995 i ett slott som ägs av familjen Cronier sker något fruktansvärt. Makarna Cronier hittas skjutna och deras kassaskåp är länsat på bla en Järnmask. Dottern Cassandra hade lyckats gömma sig och sonen Hector var inte hemma vilket gjorde att de överlevde. Polisen gick på linjen att det var ett inbrott som gått fel och dubbelmordet klaras aldrig upp.

I nutid, trettio år senare, ägs slottet fortfarande av syskonen, trasiga på olika sätt, Cassandra isolerar sig i slottet för att ägna sig åt konst och Hector har klena nerver och självmedicinerar med en del missbruk.

När Leo Asker hittar den stulna järnmasken i ett dödsbo börjar hon rota i det ouppklarade dubbelmordet från 90-talet. Så tillsammans med den nu nedläggningshotade Avdelningen för förlorade själar försöker det få reda på vad som hänt. En utredning som många i polishuset och på andra platser gärna sätter käppar i hjulen för visar det sig.

Martin Hill kämpar samtidigt med att ta sig ur Prepper-Pers grepp och samtidig ta reda på hur Prepper-Per tänkt hämnas på sin före detta arbetsgivare Tectron. Men det är lättare sagt är gjort , för som man säger ”Per spelar schack när alla andra spelar fia med knuff”.

Nattjägaren är den fjärde delen i Askerserien. En serie jag gillar men samtidigt har lite svårt att få grepp om. I den här boken så var det på gränsen till för mycket ”hokuspokus” för min smak. Hela spelet kring Nattjägaren är lite som Anden i glaset som var populärt när jag växte upp. Men samtidigt så går det att se förbi delar man inte gillar när boken i övrigt är bra. Jag är väldigt fäst vid både Leo Asker och Martin Hill som karaktärer. Det är också fascinerande hur de dras till den mytomspunna Prepper-Per mot sin vilja.

Jag har lyssnat på samtliga delar i serien och kan konstatera att det inte är den bästa boken i serien enligt mig. Men jag kommer med största säkerhet hänga på låset när nästa del släpps nästa år.

Precis som de övriga delarna i serien så är det Gunilla Leining som läser och precis som vanlig är det en stabil uppläsning.

I den fjärde delen i Askerserien får vi bekantas oss med något som kan uppfattas som en vålnad, kallad Nattjägaren. Anders de la Motte låter åter igen Leo och avdelningen för förlorade själar jaga en mördare. Inte den bästa boken i serien men en stabil trea i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

0

Frusen sorg av Jan Melander

En man hittas mördad vi sin stuga utanför Härnösand. Då mordet innehåller vissa rituella inslag så kallar den lokala polisen in Riksmordgruppen i form av utredaren Manfred Edlind och rättspsykiatern Carin Sundin. När ytterligare ett mord, den här gången på en kvinna sker så ökar pressen på utredningsgruppen. Vid en första anblick ser det inte ut att finnas några kopplingar mellan de två offren. Utredningen går framåt och en man grips. Men är det verkligen rätt man de har gripit?

Det här är en deckardebut som sticker ut. Vi har sett böcker där olika typer av Riksmordgrupper hjälper den lokala polisen så det är inget nytt. Vi har sett otal böcker där ett mord leder till fler och vi har definitivt sett poliser som jagas av egna demoner. Så man kan inte säga att boken innehåller så många nya pusselbitar. Ändå är känslan att de sätts ihop på ett väldigt snyggt och smart sätt. Ta bara Manfred och hans vilja att vara en i gruppen samtidig som har ändå gör sina misstag. Eller hans kollega som kanske dricker lite för mycket men är ändå knivskarp i sina analyser.

Jag tyckte att historien drog iväg lite i mitten av boken men det räddades upp av en bombastiskt slut. Som ni hör så har jag svårt att sätta fingret på exakt vad det är jag gillar med boken men efter lite funderande så tror jag det är den fina balansen mellan knivskarpt polisarbete och sårbara människoöden. Låter det pretentiöst? Ja, kanske men ibland känner man bara att en historia berör. Här ser jag redan fram emot en uppföljning.

Det blir inte sämre att det är Martin Wallström som gestaltar Manfred. Han hjälper verkligen till att bygga upp den Twin Peaks liknande stämningen i den här boken.

Frusen sorg är en lika snygg som smart deckardebut. Det märks att författaren Jan Melander är väl bevandrad i trakterna kring Härnösand och polisyrket. Jag föll som en fura och delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

0

Ur spillorna av Lisa Bjerre

Tidigt på juldagsmorgonen hittas en man ihjälslagen utanför Klara Kyrka i Stockholm. Då mannen identifieras som missbrukare så klassas fallet som ett klassiskt fylleslagsmål. Men även fylleslagsmål behöver polisen titta på. Polisen i det här fallet blir Diana Lang som precis fått en andra chans på grova brott efter rättsskandal  och hennes nya och lätt skeptiska kollega Simon.

Det visar sig att fallet är lite mer komplicerat än det först ser ut att vara och spåren lede via de hemlösas värld till mörka familjehemligheter.

Det här är den första delen i Lisa Bjerres nya serie Monstrum. Det är en serie i 5 delar som kommer släppas inom en dryg månad med start nu den 25 november. Spelplatsen är Stockholm och vi får möte många av samhällets mest utsatta. Ett kul och spännande upplägg där vi lyssnare får lite kortare böcker, 5-6 timmar, men betydligt tätare än vi är vana vid. Jag ska följa det här med pänning för att se hur det tas emot. Går det att göra trots att man inte heter Grimwalker i efternamn?

Jag tycker Lisa har fått ihop ett intressant persongalleri med Simon som är seriens Lisbet Salander, i alla fall när de kommer till förmågan att behärska datorer. En karaktärstyp som är rätt vanlig i nya deckare. Sen har vi Diana. Vi får tidigt veta att hon gjort ett ödestigert misstag på sitt tidigare jobb, men inte exakt vad. Det är förövrigt att återkommande tema att vi får en hint om att något hänt. Gissar att fler och fler frågetecken kommer att rätas ut under seriens gång.

Historien är rapp och känns aktuell. Jag berörs av offrets mamma som blint försöker hjälpa sin drogberoende son.

Den erfarna Angela Kovács står för inläsningen och det gör hon som vanlig med den äran.

Ur spillrorna är den första delen i Lisa Bjerres nya serien Monstrum. Det här är en mordet klassisk svensk deckare i Stockholmsmiljö med en spännande huvudkaraktär. Snyggt, det blir en stabil trea i betyg.

Uppläsare: Angela Kovács

Betyg:

0

De märkta barnen av Jenny Rogneby

Mitt i sommaren inkommer ett bombhot mot Karolinska Universitetsjukhuset i Stockholm. Polisen och bombskyddet är snabbt på plats och kan lokalisera en svart väska på en gräsmatta. Men väskan innehåller ingen bomb utan ett levande spädbarn.

Barnet tas snabbt om hand och läggs in på Astrid Lindgrens barnsjukhus för vård. Men fyndet förbryllar polisen och förvirringen blir inte mindre när det hittas en kod på barnets innerarm. Vem är flickan? Varför saknar ingen henne? Vem lämnade henne där?

När ytterligare ett barn hittas exploderar allt i media och trycket på polisen ökar. När misstänkta tas in så blir det den specialinrättade gruppen med förhörsledare som får ta sig an förhören. I den gruppen jobbar Annie Altin som mot sin vilja blir ihop parad med Alexander Tilly. Det ska visa sig att just deras olikheter är en fördel när spåren leder djupare ner i människor mörker och samtidigt högre upp i samhällets näringskedja.

Efter fem böcker om Leona och tre böcker om medlaren Angela Lans så växlar Jenny Rogneby in på ett nytt spår, i dubbel bemärkelse. Ny serie, den här gången om förhandlarna Annie och Alexander och nytt förlag. I den första boken är det handeln med barn som står i centrum. Ett ämne som jag tro få kan gå oberörda ifrån. Men som jag brukar säga, bara ett viktigt ämne räcker inte för en spännande bok. För att få till spänning så gäller det att författaren kan skriva och det kan Rogneby. Det finns två scener i bokens första halva där en au pair smyger in i ett kontor och ner i en källare där jag som lyssnare sitter på helspänn och helst bara vill skrika neeeej gå där ifrån! Det är spännande, men det är någonstans där boken tar fart på riktigt. Bokens andra halva är en riktig berg-och-dalbaneåktur som går långt utanför landets gränser.

Det här är en bok som väcker känslor. Ilska, glädje, rädsla och allt där emellan. Författaren vågar även vara politisk vilket piggar upp. Men drar sig inte heller att driva med schabloner. Det är en njutning när Alexander och hans sambo ska på parmiddag hemman hos ett hippsterpar som köpt allt i hemmet på second hand och har egna odlingar på balkongen.

Jag hade förmånen att får lyssna på den här boken i förhand och sträcklyssnade i princip boken. Och det var inte för att bli klar med den innan den kommer ut utan för att jag inte kunde sluta lyssna.

Gunilla Leining är en av våra mest erfarna uppläsare. Men då hennes stil att läsa in böcker är ganska neutral, dvs hon gör inte några ”gubbar”, dialekter eller liknande så blir betyget ofta bara att det är en bra inläsning. Men den här gången tycker jag hon höjer sig över betyget ”bra inläsning” hon hjälper till att höja spänningen i en redan spännande bok.

Förhörsledarna är Jenny Rognebys nya serie. De märkta barnen är en  fartfylld thriller på internationell nivå om ett ämne som verkligen engagerar. Jag kan inte göra något annat än att dela ut skalans högsta betyg, en femma från mig.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

1

Lucia är död av Katarina Wennstam

Under Lucianatten 1897 är det både kallt och mycket snö i Stockholm. Samma natt försvinner en ung kvinna från Dalarna som blivit utsedd till just Lucia på Skansen. Just för att det är så kallt så blir det en kamp mot klockan för att hitta henne, en kamp som Fredrika Nilsdotter blir en del av. 

Fredrika driver sin sedan något år sin detektivbyrå trots kvinnor inte får jobba som detektiver. Men historien kring den försvunna, eller som bokens titel hintar om att Lucian är död är bara en ram. Det här är en beskrivning av hur människor och framförallt kvinnor lever i Stockholm i slutet på 1800 talet. För detta ska få en mänsklig form så är det  väninnorna Fredrika, Edit, Olga och Hildur som står i centrum. Fyra kvinnor som spänner över alla de samhällsklasser som fanns i Stockholm på den tiden. Så jag skulle kalla det här en historisk roman snarare än en spänningsroman. Nu ska vi inte klyva hårstrån här då kategoriseringen inte  spelare någon roll. 

Jag gillar att lära mig en massa saker om Stockholm strax före förra millennieskiftet. Vem vill inte lära sig att den tidens bratz kallades Grilljannar. Jag gillar även att få en inblick i den gryende jämställdhetskampen. Sen tycker jag att kläderna tar en alldeles för stor plats. Ja jag vet att det var en viktig del i jämställdhetskampen, ja Hildur jobbar som sömmerska och ja kläderna var viktiga för Grilljannarna. Men precis som jag har svårt för långa och detaljerade beskrivningar av bilar eller vapen tycker jag det är för mycket beskrivningar vad alla har på sig i den här boken.

Efter boken får vi höra ett samtal mellan Katarinorna, författaren och uppläsaren. Vi i Ljudboksklubben har kört ett antal intervjuer med just författare och uppläsare och det brukar bli väldigt intressant. Det här borde fler böcker ha.

Den förra boken i serien, Död mans kvinna, vann tidigare i år Storytel Award i kategorin spänning. Jag tycker inte den här ljudboken når upp i den klassen men ser ändå fram emot nästa bok i serien.

Jag brukar väldigt sällan klaga på en uppläsare, och speciellt inte Katarina Ewerlöf. Men när hon ska gestalta personerna från Dalarna här så blir det inte bra. Det gör ont i mina öron när hon pratar dalmål i den här boken.

I den tredje delen av Sekelskiftesmorden så är Lucia är död. Katarina Wennstam fortsätter att teckna kvinnors kamp för ett anständig liv strax före förra sekelskiftet via brottsutredning, hyskor och sammetsklänningar. Blir en fyra.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

0

Onskan söker sorgen av Leif Applegren

Bara några månader efter att Greta blivit änka så får hon besöka av en man som utger sig för att vara en vän till hennes framlidne make. Mannen presenterar sig som Franko och har med sig både blommor, mat i form av rostbiff och potatissallad och till och med en box rosévin. Han uppträder mycket hövligt och beklagar att han var bortrest under makens begravning. Så trots att Greta känner oro så släpper hon in honom.

Greta är inte den första som får besök av mannen som kallar sig Franko. Ett rovdjur som ger sig på nyblivna änkor genom att läsa på om dem och sen via telefon eller besök vid graven kontakta dem med önskan att få besöka dem i deras hem. Väl där slutar det med att deras liv återigen slås i spillror.

Då Franko härjar i västerort utanför Stockholm så hamnar brotten hos Västerortspolisen och senare på åklagare Mats Ljunggrens bord. Det som först ser ut som enskilda brott blir när de läggs samman ett mönster. Ett mönster som också visar på att de grova rånen blir grövre och grövre. De inblandade inser att Frankos framfart måste stoppas. Så steg för steg tar det sig närmare honom.

Det här är den tredje boken om åklagare Mats Ljunggren. Varje bok har ett tema och den här gången har vi kommit fram till grova rån mot äldre. Ett ämne som engagerar och upprör, precis som våld mot kvinnor som var temat i boken innan. Just förmågan att engagera tycker jag är en av Appelgrens främst egenskaper. För visst blir man upprörd när någon ger sig på gamla människor när de är som mest sårbara. En grupp som oftast har som grundinställning att lita på andra människor. Vilket är en väldigt fin egenskap.

Så det Appelgren gör är att han förvandlar ganska enahanda polis och åklagar jobb till spänning på riktigt med en hög grad av engagemang. För här vill man verkligen att skurken ska åka dit, ordentligt. Och i centrum står åklagaren Mats Ljunggren. En riktig hedersknyffel. Det är så skönt att ha en riktigt reko huvudperson som ändå tar tuffa beslut och inte är mesig. Ljunggren har varit huvudpersonen även i de två tidigare böckerna. Nu är det två respektive fyra år sen de kom ut, men jag kommer inte ihåg att han hade en lika framstående roll i de böckerna.

Appelgren får mig engagerad och får mig att vara på tå genom hela boken. Något som är viktigt att vara, till sista ”sidan”.

Precis som de två tidigare böckerna så är det Jonas Malmsjö som läser. Tja vad kan man säga, en trygg och säker Malmsjö-inläsning.

En man sätter i system att råna äldre kvinnor i deras hem i Onskan söker sorgen. Shit va jag gillar Leif Appelgrens förmåga att få mig engagerad i en historia.  Jag delar ut en fin fyra i betyg. 

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑