En björn i Kongo av Anders Carlén

I början på 60-talet jobbade Björn Nilsson för FN i Kongo, en session som slutar med en brutal misshandel i djungeln. Sextio års senare börjar FN veteraner mördas i Sverige, en efter en.  En händelsekedja som gör att Esther Ndembe och Klas Bergs vägar korsas en en gång. Esther som kriminalinspektör och Klas som före detta elitsoldat och vän till Björn Nilsson. Det här är en spänningsroman som har ett par parallella historier som snyggt knyts samman. Boken utspelar sig på så skilda platser som Kongo, Svalbard, Sundsvall och maktens korridorer i Kreml och historien snuddar även vid personer som Dag Hammarsköld, Carl Bildt och Vladimir Putin. Även om vi är på exotiska platser och möter prominenta personer så är storheten med boken mötena i det lilla.

Jag uppskattar de historiska tillbakablickarna som sätter historien i ett verkligt perspektiv. Men det är inte bara tillbakablickar som gör det, vi får följa det dagsaktuella sönderfallet i Ryssland också. Allt detta stärker den fiktiva historien.

Visst kan man göra kopplingar till Coq rouge, men då skulle jag vilja säga Coq rouge med medkänsla. En medkänsla som både Klas och Esther bidrar med. Nu har vi en bok kvar i trilogin och jag ser fram emot den.

Precis som första boken så är det Ludvig Josephson som läser. Det gör han bra även om det finns ett antal replikskiften i början på boken som känns lite trevande och styltiga. Men det blir bättre under resans gång.

Anders Carlén fortsätter att ta oss med på resor, både i tid och rum. I En björn i Kongo korsas återigen Klas och Esters vägar även denna gång uppstår spänning och action. Snyggt och en fyra från mig.

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg:

Gästspelet av Linda Ståhl

När ett vattenrör i kylskåpet springer läck och orsakar en mindre översvämning hemma hos familjen Aronsson, tvingas de leta efter ett nytt boende under renoveringen. Valet faller på en lyxig villa, Svartvillan, utanför det lilla samhället Olofstrand. Samtidigt sker ett allvarligt våldsbrott mot en ung man i Simrishamn.

Familjen försöker finna sig tillrätta i sitt nya hem. Dottern Emily tillbringar mest tid med sin nya vän, mamma Cecilia kämpar med att nå fram till sin dotter och pappa Robert brottas med bekymmer på jobbet, där hans roll på det lokala fastighetsbolaget ställer till problem. Dessutom dyker den excentriske hyresvärden Jim upp när man minst anar det. Alla bär på mörka hemligheter som de gör allt för att hålla dolda.

Linda Ståhl väjer inte för svåra ämnen och den här boken är inget undantag. Det är en av hennes största styrkor som författare. Men det krävs mer än bara ett viktigt tema, skickligheten att placera det i ett relevant sammanhang är avgörande, och eftersom det är en spänningsroman måste den också vara spännande. Även det lyckas Ståhl med.

Man kan säga att Ståhl med den här boken har bytt sida och då syftar jag inte på att det är en ny serie på ett nytt förlag. Efter fyra böcker med Reub i Höllviken har hon nu flyttat, fast inte så långt. Vi stannar kvar i Skåne, men nu är det Österlen som står i centrum.

En spänningsroman med familjen som fokus, placerad i Skåne. Hmmm det känns bekant? Det är svårt att inte dra paralleller till Mattias Edvardssons Lundasvit, och särskilt till En helt vanlig familj. Rollbesättningen med mamma, pappa och tonårsdotter, miljön och viljan att dölja sina hemligheter, likheterna är många, men samtidigt är Ståhls bok långt ifrån en kopia. Båda har sina egna styrkor.

Jag upplevde att det tog nästan halva boken att sätta scenen. Emily är en tonåring på väg mot vuxenlivet, Cecilia gör allt för att komma nära sin dotter och Robert har bekymmer på jobbet, något som verkligen hamras in. Kanske en gång för mycket. Men ha tålamod, för det är i bokens andra halva som handlingen verkligen tar fart. Det är definitivt värt att vänta på.

Det här är första delen i en serie där Svartvillan står i centrum. Förmodligen får vi möta nya hyresgäster i kommande böcker. Jag tro och hoppas att Jim med sin hund får stanna kvar. Han är en udda person, som bland annat på grund av sin hörselskada har svårt att prata. Trots motgångar är han grundad i godhet. Jag älskar att det finns en snäll karaktär och vill gärna lära känna honom bättre.

Boken är inläst av Mirja Turestedt, som gör ett stabilt jobb. Den största utmaningen ligger i att ge röst åt den egensinnige Jim, att balansera hans talfel med värme och godhjärtenhet. Det är då vi ser, eller hör, vilket proffs hon är. Snyggt Mirja.

Linda Ståhl byter sida…på Skåne, från Höllviken till Österlen. Gästspelet är den första boken i serien som utspelar sig i Svartvillan. Spänning med familjen i centrum ger en fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

En liten droppe blod av Christoffer Carlsson

I den fjärde delen av Carlssons hyllade Hallandssvit kastas vi in i en suggestiv blandning av kriminalroman och spionthriller. Handlingen tar sin början när en författare i Halland får det chockartade beskedet att hans gamla vän och kollega, Johan Oskarsson, hittats död på ett pensionat under mystiska omständigheter. Polisen avfärdar det snabbt som självmord, men något känns fel. Snart leder spåren in i Oskarssons senaste projekt, en biografi om kultförfattaren Ingrid Klinga och vidare bakåt i tiden till hennes studieår i Uppsala under slutet av 1950-talet, mitt i det kalla krigets skuggspel och Sveriges kärnvapenambitioner.

Berättelsen växlar skickligt mellan nutidens utredning och dåtidens långsamma avslöjanden, där identiteter och lojaliteter ständigt sätts på prov. Spiondelen utspelar sig i en tid när Sverige gick till final i fotbolls-VM, en annan värld jämfört med dagens samhälle, men där spioneriet hade verkliga och dödliga konsekvenser.

Jag har i ett poddavsnitt i Ljudboksklubben sagt att jag ogillar författare som skriver böcker som handlar om författare som skriver böcker. Blir i mitt tycke ofta lite för mycket navelskåderi men är också ett uttalande som jag har fått äta upp. Det här är precis en sådan bok och jag får väl återigen krypa till korset och hävda att jag hade fel….eller att det finns undantag. För det kanske är just metaberättelse om författarskap som gör att Carlsson lyckas skapa en deckare med ovanliga grepp och flera lager. Vi lyssnare får oss också både en dos nutidshistoria och en inblick i dåtidens politiska och sociala klimat, bland annat kring kvinnors möjligheter till högre utbildning.

Boken innehåller moraliska dilemman som engagerar och tvingar mig att reflektera. Tempot är visserligen inte högt, men det ger utrymme åt eftertanke och fördjupning. Sammanfattningsvis är detta en deckare med djup och engagemang, där historia och brott vävs samman på ett skickligt sätt.

Det är författaren själv som läser boken, precis som de två senaste böckerna i serien. För visst gjorde genomprofessionella Martin Wallström ett fantastiskt jobb i Järtecken men jag tycker det ger en extra dimension av berättelsen när författaren läser själv. Håkan Nesser läste också ofta in sina egna böcker med en ära och jag tycker att jag får lite Nesserfeeling av vissa delar av historien. Det är ett gott betyg i min bok.

En liten droppe blod är ett smart namn på en intelligent historia. Christoffer Carlsson tar upp ämnen som mörkläggning, spioneri och ett svensk kärnvapenprogram. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Christoffer Carlsson

Betyg:

Hyenan av Karlsson och Haag

När Aminas bror mördas rasar hennes värld. Ja visst var han inblandad i en del skumma affärer, det viste hon om, men att han skulle bli mördad var ju inte meningen. Hon stänger in sig och det är först när hennes kompis Suados tar med henne ut som det börjar kännas bättre. Av en slump korsars Amina och Suados väg med de några år äldre Lydia och Emmas. Lydia är orädd och van att ta för sig. Hon har en verde mot orättvisor i samhället, speciellt orättvisor med män som behandlar kvinnor illa. De fyra unga kvinnorna bildar en grupp vars uppgift blir att ställa orättvisor till rätta. Allt under ledning av Lydia. 

Jakten på vem som mördat Aminas bror sköts av poliserna Martin och Kristina. Spåren leder mot ett gäng som leds av den ökände ledaren Hyenan. En brutal och ljusskygg man som styr genom skräck. Att Aminas bror har blivit mördad och möjligheten av en hänsynslös man kan definitivt kalla orättvist, något som måste ställas till rätta…

Det här är den första boken i Karlsson och Haags nya serie Systerskapet. Det är en spinn-off serie på deras Stockholm NU serie. Det betyder att vi rör oss i samma universum som Wollter och Bergström. 

Det är svårt att inte jämföra deras två serier. Trots att de rör sig i samma miljöer så är de rätt olika. Det här boken är betydligt tuffare i mina ögon. Om det beror på att den berättas genom unga människors ögon vet jag inte, men jag saknar lite av den värme som Wollter och Bergström sprider runt sig. 

Det här är spänningsroman där vi får följa polisens arbete att lösa ett mord och hur en man utnyttjar och förnedrar kvinnor, men det är ändå unga människors liv i förorten som står i centrum. En värld som här beskrivs som väldigt tuff, både i språket och i handlingar, speciellt för männen. Så även om det är kvinnorna som ska stå i centrum här så stjäl männen mycket av uppmärksamheten med sina handlingar och språk. Som vanligt alltså.

Min favoritkaraktär här är helt klart Amina. En ung kvinna som både visar sig både sårbar och tuff. Så jag ser fram emot att få lära känna henne mer i kommande böcker i serien.

Det här är Maria Antonious första bok hon läser in. Jag skulle säga att det är en av de svåraste typen av böcker att ta sig an. Att få den råa förortssvenskan att inte låta onaturlig och töntig är svårt. Det tycker jag hon lyckas riktigt bra med. Det finns några gånger när hon ger sig på dialekter där hon kanske skulle låtit bli. Men för att vara första boken är det riktigt bra, jag hoppas vi får höra henne i fler böcker.

Karlsson och Haag byter tillfälligt gubbar mot ghetto i sin nya serie Systerskap. I Hyenan får vi möta tjejer som fått nog och slår tillbaka. Tufft, spännande, förort och en trea från mig. 

Uppläsare: Maria Antoniou

Betyg:

Våldets ö av Michael Hjorth och Bjarni Thorsson

En kvinna hittas död i ett stall utanför Reykjavik. Fallet hamnar på den relativt oerfarna utredaren Helgas bord. När hon åker hem till den döda kvinnan upptäcker hon att hennes tioåriga son är försvunnen. Spår i hemmet tyder på att han flytt därifrån. Spåren efter pojken leder ut i det förrädiska vulkanlandskapet. Helga inser att hon behöver hjälp och får det motvilligt från polisen Bjarki. Han jobbar nu mer som trafikpolisen men är även medlem i ett eliträddningsteam vilket är vad som behövs för att hitta pojken.

När ytterligare ett mord sker och kopplingarna till det första mordet är tydliga så inser Helga att det är en seriemördare de jagar. Det gör att alla resurser som går att få fram sätts in och Bjarki blir utlånad från trafikenheten till Helgas team. Det hela utvecklas till en kamp mot klockan för att inte fler kvinnor ska mista livet. Teamet måste använda all sin polisiära skicklighet och lite till för att komma mördaren på spåret.

Michael Hjorth som bland annat har skrivit serien om Sebastian Bergman tillsammans med Hans Rosenfeldt har nu hittat en ny partner nämligen isländske Bjarni Thorsson. Båda med bakgrund i filmens värld, något som märks i den här boken. Jag har inga problem att se det isländska höglandet framför mig i bokens slutscener, trots att jag aldrig varit i närheten av Island. Den här duon tar de bästa från det karga isländska och kombinerar det med tempot i den svenska deckartraditionen. Shit det här är bra.

Ja, som alltid när det kommer till isländska namn så tar det lite tid i början innan man kommer in i det. Men väl inne så får vi lära känna en brokig skara. Helga relativt ny på jobbet och har sina rötter i Sverige. Två saker som får den kantige och buttre Benny att tvivla på hennes kompetens. Men hennes skarpa intellekt och juridiska skicklighet gör att hon ändå klarar sitt jobb. Hennes intelligens står i stor kontrast till den fysiskt starka och totalt orädde Bjarki som inte tvekar att gå sin egen väg. Det är denna samling själar som ska ta sig an jakten på en seriemördare.

En sak jag gillar är skarpa hjärnor som ser saker som vi andra inte ser och den varan finns det gott om i den här boken. Våra poliser ställs även inför moraliska dilemman vi flera tillfällen. Både polisiärt och personligen vilket alltid är intressant.

Det här är en spänningsroman som har det mesta. Mörker, spänning, högt tempo och allt med det karga isländska som fond. Jag gillar det här och tycker det är ett väldigt intressant samarbete där det känns som de två författarna tar det bästa från sina länders respektive krimtraditioner. Riktigt snyggt.

Boken läses av för mig okände Einar-Hugo Strömberg. Det är modigt att välja en okänd uppläsare när man ska sätta ett nytt bokprojekt som detta i sjön. Men Einar-Hugo gör ett kanonjobb. Inte bara att navigera genom alla isländska namn och platser han hjälper till att lyfta den redan spännande historien ytterligare ett snäpp. Det här är förhoppningsvis inte det sista vi hör av Einar-Hugo.

I och med boken Våldets ö så har det svensk isländsk författarparet, Hjorth/Thorsson, födds. Det här är en tät och delvis mörk seriemördarjakt med det isländska landskapet som fond. Jag gillar det höga tempo och de komplexa karaktärerna så mycket att jag delar ut en fyra i betyg 

Uppläsare: Einar-Hugo Strömberg

Betyg:

Förädarens hjärta av Olle Lönnaeus

Samtidigt som ryska stridsvagnar rullar in i Ukraina hittas en kvinna död på Grand hotell i Lund. Det enda namnet polisen kan hitta kring henne är Johan Bonde som kontaktas. Johan är idag författare och journalist men träffade den döda kvinnan, Vera, på hotellet första gången som 15 åring på ett fredsläger i DDR. Han blev blixtförälskad i den mystiska ryska flickan då. När han sedan som ung journalist träffar henne igen dagarna innan muren faller i Berlin 1989 så blossar förälskelsen upp igen, i alla fall från Johns sidan. Han kommer att träffa henne en sista gång i Kaliningrad 1994 också. Så fick Vera Kulitjenko att ta sig till Johans Lund? Det är något Johan tar sig an att ta reda på. Något som visar sig svårare och farligare än han kan tänka sig.

Det är inte bara Johan som tvivlar på att Veras död är ett självmord. Kriminalinspektör Amina Jankovic är trött på sina inkompetente kollegor som alldeles för lättvindigt avskriver dödsfallet som självmord. Så Amina och Johan börjar rota i Veras död och snubblar dö över spioner, en svenska högerextremist och en rysk lönnmördare. Något som gör det minst sagt farlig för inte bara dem utan även personer i deras närhet. När de sen kommer en mullvad inom SÄPO på spåren blir de riktigt hett under fötterna.

Det här är den första boken i en ny serie om journalisten och författaren Johan Bonde hemmahörande i Lund. Jag vet inte hur mycket likhet det finns mellan Johan och författaren och journalisten Olle Lönnaeus, hemmahörande i Lund. Men bara tankar på likheter kittlar tycker jag.

Det här är en skickligt berättad historia där vi smidigt förflyttas mellan fredsläger i DDR, murens fall och det pågående kriget i Ukraina. Allt detta är en fin kuliss till den här kombinerade spionthrillern och spänningsromanen som är själva historien. Det är en kombination som jag personligen gillar. Just att vi till stora dela av historien utspelar sig utanför Skåne skiljer ju den här boken från Lönnaeus tidigare böcker.

Våra två huvudpersoner, Johan och Amina, är lagom kantstötta för att kännas verkliga. Så jag ser framemot att träffa dom igen.

Det är Jonas Malmsjö som läser boken, något han som han som vanligt gör väldigt bra. Inte mycket mer att kommentera på den fronten.

Olle Lönnaeus har börjat på en ny serie med en författare och journalist i huvudrollen. Förrädarens hjärna är en spionthriller som knyter ihop murens fall, kriget i Ukraina med vad som ser ut att vara ett mord i Lund. Riktigt snygg, börjar året med en stark fyra. 

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Smugglarens väg av Markus Lutteman och Stefan Örning

Stefan Örning växer upp i Skogås utanför Stockholm. Han blir kär i en ung kvinna och bestämmer sig för att åka till Colombia. Ja visst hade han har smugglat en del hasch från Holland innan men när han börjar jobba för Medellínkartellen så spelar han i en helt annan division.

För egen del så smugglar han bland annat 400 000 dollar, fasttejpade på sin egen kropp, från Miami till Colombia. Det blir starten på en sju år lång och tidvis våldsam resa. Vi får följa Stefans liv i Colombia, både vardag med fru och barn och hans liv i världens mäktigaste och brutalaste brottssyndikat under slutet av 80 och början av 90-talet.

Men det var när två av Stefans kurirer åkte fast på Arlanda med ett par kilo kokain gömt i preparerade resväskor som svensk polis fick upp ögonen för Stefan. Det var det då största beslaget av kokain i Sverige. En drog som på den tiden endast användes av ett litet antal kändisar. Men storleken på beslaget gjorde att Stefan blev internationellt efterlyst av Interpol. Något som påtagligt begränsade hans liv, trots att han levde under en falsk identitet vi den här tiden.

Det här är verklighetsbaserade historien om den ende svensk som arbetat för både Medellínkartellen och Calikartellen, Colombias då mäktigaste kokainimperier. Jag tycker det är kittlande att få en inifrån berättelse av en värld man bara sett i dokumentärer och i TV serien Narcos. Ämnet är också rykande aktuellt med Trumps krig mot narkotikasmuggling kring Venezuela.

Det är svårt att inte dra paralleller till Markus bok El Choco som och handlar om smuggling av kokain från Sydamerika. Men till skillnad från Jonas i den boken åkte aldrig Stefan in i fängelse, i alla fall ingen längre tid, i Colombia. Då Jonas gjorde ett misstag som han djupt ångrade och fick sota för så fortsatte Stefan att smuggla kokain och leva ett kriminellt liv. Det gör att det är lättare att känna sympati för Jonas än för Stefan. Nu tror jag inte att boken är skriven för att vi ska känna just sympati utan för att beskriva ett kriminellt liv. Men samtidigt så handlar litteratur om känslor och visst är det svårt att inte bli arg och irriterad på val som Stefan gör i sitt liv.

Det är Björn Bengtsson som läser den här historien. Jag har inte tänk på hans röst som ”kriminell”, om man nu kan karakterisera en röst så, men hans lite släpiga sätt att läsa den här boken ger den en trovärdighet och djup.

Markus Lutteman är äntligen tillbaka med en biografi. Smugglarens väg är en bok om Stefan Örnings liv som just knarksmugglare. Intressant men lite svårt känna sympati för mannen, om man nu måste det? En fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg:

10 bästa ljudböckerna 2025

Så här på årets sista dag så lägger vi bakom oss ännu ett år fullt med spännande, intressanta, roliga och givande ljudböcker. För min del slutade det på 113 st lyssnade böcker, något färre än senaste åren, men vem räknar.

I helgens avsnitt av Ljudboksklubben avslöjade jag min topp 5 så då tänkte jag komplettera det med platserna 6-10 för att få en komplett topp 10. 

Så här ser min topp 10 bästa ljudböcker 2025 ut:

1. Anden i maskinen, John Ajvide Lindqvist

2. De märkta barnen, Jenny Rogneby

3. Låt vågorna göra resten, Ulf Kvensler

4. Djävulens bästa trick, Anders Roslund

5. Kurragömma, Søren Sveinstrup

6. Den som vaktar flocken, Johan Rundberg

7. Frusen sorg, Jan Melander

8. Au pair, Jina Zachrisson

9. Onskan söker sorgen, Leif Appelgren

10. Död mans kvinna, Katarina Wennstam

Ska man summera ljudboksåret förutom topplistan så måste jag nog ändå sätta när jag delade ut pris Storytel Award galan på Cirkus som årets höjdpunkt.

Att få stå på en scen med stora delar av ljudbokssverige framför sig är både rörande och hedrande. Att man sen råkar blanda ihop Storytel och Spotify får man leva med även om det var jobbigt och pinsamt precis när man gick av scenen och tills man kom tillbaka till sitt bord och beklagade sig för sina bordsgrannar. Att en av dom råkade vara Pekka Heino som skulle upp på scenen några minuter senare tänkte jag inte så mycket på just då. Men det blev rätt bra ändå.

Grattis Katarina Wennstam till den välförtjänta visten med boken Död mans kvinna i kategorin Spänning.

Senare under året satt jag även med i Crimetime Award juryn för att utse årets deckardebut. I år var det väldig många bra böcker som var med och tävlade vilket gjorde att vi i juryn hade ett hårt jobb att enas. Vinnaren blev till slut Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink.

Jag blev också kontaktad av en journalist som skrev för Ica Kuriren under sommaren som skulle skriva en artikel om ljudböcker. Jag tror egentligen att hon ville prata med mig för att får bakgrundsinformation om ljudböcker men det slutade med en artikel om mig och ljudböcker och en med Sofia Berntson som jag tipsade om.

När det kommer till Ljudboksklubben så fortsatte vi på den inslagna vägen. Även om vi under våren gick ner på att släppa avsnitt varannan vecka samt att men poddkollega Peter pga pappaledighet och mer skrivande inte var med på varje inspelning. Med 32 släppta avsnitt är det svårt att ta fram favoriter men visst kittlade det lite extra att för första gången ha med internationella gäster som Peter James, Jeanine Cummins och Yrsa Sigurðardóttir. De två sistnämnda tillsammans med sina svenska uppläsare Mirja Turestedt och Gunilla Leining. I början av året fick vi komma till en av mina stora favoriters skrivarlya nämligen Anders Roslund.

På årets bokmässa gjorde vi inte mindre än 11 intervjuer på scen, i presscentret och i Micke Ressems hotellrum. Att får stå på Storytels nya scen och köra matchmaking med ljudböcker samt att köra frågesport med fem av våra mest älskade uppläsare var två riktiga höjdpunkter.

Jag är så oerhört tacksam för att jag får uppleva genom ljudböcker. Så tack alla som följer mig här på bloggen och i andra kanaler. Nu ser jag fram emot 2026 med förhoppningen om att det ska innehålla lika många spännande, roliga och givande ljudböcker.

Staben av Moa Berglöf och Joakim Zander

Julias karriär som politisk reporter körde i diket efter en felbedömning. Men trots att hennes arbetsgivare förbjudit henne att jobba med de frågorna vill hon tillbaka. Det man kan tänka sig är den slutgiltiga spiken i kistan som politisk reporter är när hennes man Alfred får jobb som presschef hos stadsministern. Ett hedersamt jobb men väl på plats möts Alfred av falskspel, undanhållande av sanningen och en gnagande känsla att något inte står rätt till i maktens korridorer. 

När Julia får ett tips från Alfreds företrädare kan hon inte längre hålla sig från att gräva vidare. Något som kan kosta henne både jobb och äktenskap. 

Det här är en politisk thriller som det slår gnistor om. Jag älskar den här typen av böcker där det känns som man får komma in där de viktiga besluten tas. För det finns händelser som om jag lyssnat på den här boken för ett år sen skulle tyckt var lite överdrivna och inte så trovärdiga. Men tack vare Trump(kanske det enda vi kan tacka honom för) så är det inget som känns för överdrivet. Jag vet inte hur det går till på Rosenbad. Men bara vetskapen om att den ena författaren jobbat i den miljön ökar trovärdigheten i historien. Just trovärdighet är A och O här tycker jag.

Det är den erfarna Angela Kovács som läser boken. Något hon gör bra. Men av någon outgrundlig anledning försöker hon ge sig på att göra värmländska på några karaktärer, en dialekt hon inte riktigt behärskar. Det är första, och förhoppningsvis sista gången, jag hör henne göra det.

Staben är en politisk thriller som utspelar sig i maktens korridorer. Moa Berglöf och Joakim Zander har fått ihop historia helt i min smak. Jag delar ut en nagelbitande fyra i betyg. 

Uppläsare: Angela Kovács

Betyg:

Regnmannen av Jonas Karlsson

Ingmar är en pensionerad teaterregissör som har dragit sig tillbaka till sitt hus. Efter att hans fru gått bort så har deras trädgård hans största intresse, speciellt rosorna. 

Men för att rosor ska växa och frodas behöver de vatten. Så efter en torr och het sommar så inför kommunen bevattningsförbud med slang, något som övervakas som Berlinmuren av grannen. Det är då Ingemar hittar kranen bakom sly och buskar. En kran med oanade egenskaper.

Just nu går filmen baserad på den här boken upp på bio. Ingemar spelas av Robert Gustafsson och grannen spelas av författaren till boken Jonas Karlsson. Filmen är regisserad av Hannes Holm, han som regisserade En man som heter Ove. Men jag skulle ändå inte kalla den här boken en ny Ove bok. Ja visst finns det likheter som den grinige gubben i centrum, men storyn här har inte samma djup som i Ove. 

Det är inte egenskaperna i kranen som är storheten i den här boken utan hur människorna runt den reagerar. Reaktionerna är väldigt olika. Uppmärksamheten stiger först Ingemar över huvudet men ger honom sedan en tankeställare. Det är mer än man kan säga om lokalpolitiken. Det är nog någonstans där boken spårar ur tycker jag vilket är synd. 

Men visst är det ändå en mysig och fin historia.

När det är författaren själv som läser boken blir jag extra glad, när det sen också är en stor dramatiker så blir det högsta betyg för den här inläsningen här.

Regnmannen är en fin historia om en ensam man som kommer på att han kan styra vädret med en kran i sin trädgården. Jonas Karlsson kommer inte upp i Backman-klass men visst är det mysigt. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Jonas Karlsson 

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑