I somras blev jag kontaktad av journalisten Maggan Hägglund som ville skriva en artikel om ljudboken inför årets bokmässa. Så hon och jag träffades på ett café på Söder i Stockholm och pratade ljudböcker i över en timme.
När jag blev ombedda att räkna upp några av mina favorituppläsare så nämnde jag Tomas Bolme, Lo Kauppi, Fredde Granberg och Sofia Berntson. Så när jag fick följdfrågan vilken uppläsare hon skulle intervjua för att belysa ljudboken ytterligare så tipsade jag om Sofia. Jag tror att det var tänkt att bli en intervju men med tanke på hur mycket både jag och Sofia pratar så slutade det med att det blev två artiklar.
Kan ni tänka er, det är 14 år sen jag startade den här bloggen. 14 år!!!! Det har hänt en hel del med ljudboken under den tiden. För 14 år sen lånade jag böckerna på i CD format på biblioteket. För att slippa bära runt på CD boxen och CD-spelaren så konverterade jag skivornas innehåll till mp3 filer, döpte om dom så de kom i rätt ordning och flyttade de till min mp3-spelare. En process som tog en mellan halvtimme och en timme, per bok. Låter jag som en stenåldersgubbe, ja förmodligen men vad gjorde man inte för att få lyssna på ljudböcker.
Att som idag, med ett knapptryck, kunna börja lyssna på vilken bok man vill var en utopi som jag bara kunde drömma om då för 14 år sen.
Så jag skulle vilja kalla det som streamingtjänsterna gjort för ljudboken för en kulturrevolution. Jag har inga siffror på hur många som har hittat fram till boken via dessa tjänster men har många i min bekantskapskrets som aldrig eller sällan var i närheten av en bok när jag startade min blogg men nu gärna diskuterar böcker när vi ses. Något som borde få kulturredaktioner och kulturinrättningar runt om i landet att jubla. Men så ser det inte riktigt ut. Det är tyvärr rätt ofta man fortfarande möts av en skepsis när man ”bara” lyssnar på böcker. Det är inte riktigt lika fint som att läsa.
Själv kommer jag fortsätta att slåss för ljudboken på alla fronter jag kan. Oavsett om det är via min blogg, i podden Ljudboksklubben, från en scen på Bokmässan eller varhelst jag kan.
Om vi återgår till den här bloggen så startade den med målet att dela med sig av boktips och på den punkten har ingenting hänt. Jag vill fortfarande hjälpa människor att hitta rätt i den flodvåg med böcker som väller över oss. Förhoppningsvis har jag blivit bättre på att sätta fingret på vad jag tycker om böckerna jag lyssnar på nu efter nästan 1000 recensioner. Den skrivna recensionen är fortfarande det centrala i det jag gör, men för ca sju år sen så började jag även spela in kortare videoklipp med en kortversion på recensionen. Något som har blivit lite av en konstform i sig. Att kunna sammanfatta vad man tycker om en bok på under 30 sekunder är inte alltid så lätt. Men detta har lett till att bloggen också har en YouTube kanal med nästan 400 korta recensioner.
Men det som har betytt allra mest för mig personligen är möjligheten att starta podden Ljudboksklubben tillsammans med författaren Peter Westberg. En videopodcast där vi har intervjuat författare, uppläsare och andra i ljudboksvärlden. Något som har gett mig många nya vänner, gjort att jag fått äran att dela ut pris till bästa spänningsroman på Storytel Award galan, att jag fått vara med och utse årets deckardebut i Crimetime Award och fått intervjua författare och uppläsare på scener på Bokmässan. Upplevelser som berikat mitt liv i massor. Upplever som blev möjliga på grund av att jag startade den här anspråkslösa bloggen för 14 år sen.
När den svenske ambassadörens dotter blir mördad i Ligurien i nordvästra Italien så blir Laura Casassa från svenska riskmordgruppen inkopplad att bistå den italienska polisen. Hon är hos släktingar i Italien för att vila upp sig efter ett traumatiskt fall i Sverige. Jakten på mördaren leder 20 år bakåt i tiden.
Det här är en rätt klassisk deckare. En ung kvinna hittas död, liket är arrangerat, ett antal poliser, både lokala, nationella och i det här fallet internationella tar sig an fallet. Nu är det inte i Fjällbacka eller Ystad utan i Imperia i nordvästra Italien.
Så där har vi det första som sticker ut. Fantastiska miljöbeskrivningar. Jag har inte varit i den delen av Italien men visst blir man sugen. Vi får se en vardag i dagens Italien. I den stadsbilden ingår även en del flyktingar från Nordafrika. Vi får bland annat följa Malek Nasri en illegal invandrar från Tunisien. Här försörjer sig på att sälja billigt krafs till turister. Det är han som hittar liket när han ska kissa i en bergsskreva en morgon. Precis efter upptäckten möter han en kvinna med hund, bokstavligen med byxorna nere. Maleks rädsla beskrivs så bra. Samtidigt beskrivs kvinnan med hundens misstro mot honom beskrivs lika bra, om man nu kan använda ordet bra här. Att få med denna samhällsutmaning om hur vi behandlar varandra ger boken en dimension till.
Som jag har förstått så är det här den första boken om vår svenske polis Laura Casassa. En karaktär man verkligen tycker om. Så här gäller det att hålla utkik efter en uppföljare.
Det måste vara skönt för en debutant att ha en så erfaren uppläsare som Gunilla Leining att luta sig mot. Jag vet inte hur bevandrad Gunilla är i det italienska språket men jag har inget att anmärka på hennes uttal av alla italienska orter och företeelser i den här boken.
Ambassadörens dotter blir mördad i nordvästra Italien. Anna Martinengo debuterar med en klassisk deckare i annorlunda en miljö och med många kulturella kopplingar. Snyggt och jag delar ut en trea i betyg.
En bebis försvinner från sin barnvagn i Reykjavik, och kort därefter spolas barnets filt upp och modern hittas död. Elva år senare återförenas barnpsykologen Freyja och kriminalpolisen Huldar i ett nytt fall där en kvinnas kropp hittas i en övergiven bil. Spåren leder tillbaka till det gamla fallet, och snart nystas en väv av hemligheter upp som binder samman tre olika familjer.
Freyja är mån om att hålla isär det privata och det professionella. Något som gör hennes relation till Huldar svår och näst intill omöjlig när de jobbar tillsammans. När sen Freyja anklagas för dataintrång så är det frågan om Huldar kommer kunna hjälpa henne.
Det här är den sjätte och sista delen i serien om Freyja och Huldur. Då det här är den första boken jag lyssna på med Yrsa så man kan väl säga att jag kommer in på sluttampen. Men trots att det är en relativt komplex historia så funkar den att börja lyssna på. Även om det tog ett tag att komma in i historien. Men det berodde mer på att det läggs ut ett antal olika spår som i bokens andra hälft börjar stråla samman.
Skulle det göras film av den här boken blir det att använda den mörka och gråa färgskalan. Den isländska kylan och det karga landskapet förstärker den mörka stämningen och ger boken en unik atmosfär. Det kanske inte främjar turismen till Island, men nu åker man nog inte dit och förväntar sig strand och palmer.
Den här boken kombinerar klassisk nordisk noir med psykologisk spänning. Lägg till starka karaktärer.
Det är Callin Öhrvall Delmar som tar sig an den här mörka och komplexa historien. Något hon gör med pondus.
Efterspelet är den sjätte och avslutande delen i populära isländska kriminalserie. Med försvunna barn och mördade kvinnor visar Yrsa Sigurðardóttir upp ett mörkt Island. Komplex intrig och bra miljöbeskrivningar gör att jag delar ut en fyra i betyg.
En kropp fastnar i en trål i vattnet utanför Landskrona. Men det är något som inte stämmer med liket. Förutom att dykardräkten är ovanlig så visar det sig att liket dödförklarats och begravds redan för ett halvår sedan. Innan polisen fått klarhet i vad som hänt stjäls liket efter en skottlossning. My Englund tar hjälp av journalisten Erik Larsson för att ta reda på vad som hänt. Snabbt kommer de underfund med att allt är större än dom tror.
Jag gillar verkligen när men blandar verkliga hädelser med rena fantasier. Men med tanke på hur upp och nervänd vår värld ser ut idag så känns det nästan som att dikten ibland är mer verklig än verkligheten själv. Så med tanke på det så ligger den här boken rätt i tiden. Två verkliga händelser som tas upp i den här boken är Sveriges NATO ansökan och sprängningen av North streem. Sen om och hur dessa händelser hänger ihop i dikten och i verkligheten vet vi inte, men det är heller inte intressant för boken.
Redan titeln är en blinkning till Gullious Hamilton serie vilket är snyggt. Nu tycker jag att det finns mer en blinkning som liknar varandra mellan Johanssons och Guillous bokserier. Alla böcker i Johnssons serie bygger precis som Hamiltonböckerna på verkliga händelser. Det var därför jag och många andra har älskat Hamiltonböckerna i 35 år. Jag tycker att Johansson tagit upp Guillous mantel här, men inte bara tagit upp den, han har utvecklat genren.
Då delar av boken kretsar kring dykning så går det även att hitta likheter med Anders Jallais Anton Modin serie. Även den liknelsen tycker jag är en fjäder i hatten.
Så med en kombination av djup research och varma karaktärer så har Tony Johansson skapat en serie som verkligen flyger.
Det är Reine Brynolfsson som läser även den här boken i serien. Hans mogna röst passar perfekt till den här boken.
Nationens fiende är en politiskt thriller i Hamiltonklass. Tony Johansson varvar verklighet och dikt så snyggt att jag sätter upp en fyra på betygstavlan.
I ett villaområde där lugnet råder ska en åttaårig flicka gå med sin sexåriga bror till sin mormor och morfar. En promenad syskonen gjort flera gånger. Den här promenaden skiljer sig från de övriga, för de kommer aldrig fram. En förälders värsta mardröm blir en vecka senare ännu värre när flickan hittas strypt. Pojken är däremot spårlöst borta. Ett nästan hopplöst fall för poliserna Alina Rosander och Hreinn Sigururson.
Parallellt får vi träffa Julia, en 17 år ung kvinna på glid. Har ingen relation med sin mamma och är fast i missbruk driver hon omkring. När hon var i nioårsåldern blev hon och sin lillebror utsatta för ett liknande kidnappningsförsök som barnen i det lugna villaorådet, Med den skillnaden att Julia lyckades fly och medan lillebror aldrig återfanns.
John Messmer har slutat som polis efter sitt avtjänade fängelsestraff. Nu för tiden försöker han spendera tiden med sin familj. Men när polisen ser kopplingar mellan barnen i villaområdet och Julia och hennes bror övertalar polischefen Brandeby efter många om och men Messmer att komma in som utredande konsult.
Jag hade möjlighet att få förhandlyssna på Hamits debut, Med mörkret som vittne, för ungefär ett år sen. Jag gillade den skarpt och den lilla kritik jag hade var att jag hade lite svårt med franska namn och att han ville lite för mycket på slutet. I den här boken håller han sig på hemmaplan och boken är lite mer återhållsam, ja ur ett Hamit-perspektiv.
Böcker med försvunna barn är alltid svåra. Man kommer ju att tänka på E.P. Ugglas Bortförda. Ett av dom svåraste brotten då man som förälder självklart får en klump i magen. Samtidig så gäller det att ur ett litterärt perspektiv hantera det med extra mycket respekt, något jag tycker Aktas verkligen gör.
Jag är väldigt svag för karaktärer som är betydlig smartare är oss vanliga dödliga. Smarta på det sättet att karaktären kan se detaljer och samband som andra inte ser. I litteraturen har vi exempel som Sherlock Holmes och Harry Hole.
Som i alla stora berättelser ska det finnas ett stort arsel, i den här heter han Ralf. Det är både roligt och intressant när han jävlas med sina kollegor och en ren njutning när han får ett knä i skrevet.
Det var Jonas Malmsö som läste den först boken i serien och det är han som läste den här boken. I den första tror jag att Hamit hade väldig stor draghjälp av Malmsjö, den här gången står historien mer på egna ben. Ja, Malmsjö är naturligtvis bra igen.
När två barn försvinner kallas Sveriges Harry Hole, John Messmer in. Hamit Aktas får mig att vara på tårna genom hela Där ingenting någonsin händer. Klart det blir en fyra.
Kompisarna Peter och Erik fördriver sommarlovet 1988 på stranden med Erasure i freestylehörlurarna. En tonårssommmar som får ett abrupt slut när Peter en dag är borta. Hans blodiga kläder hittas visserligen på stranden, med betyder det att han blivit mördad eller har han rymt hemifrån utan att säga något? Mysteriet får ingen lösning.
Efter en stökig period så söker den före detta polisen och livvakten Lina Lantz lugnet i lilla Sandinge. Förutom lugnet så har hon ärvt en gård där och så har hon sin älskade morfar där. Så med gården och lugnet öppnar hon ett katthotell.
Men när en ung man hittas mördad på stranden så är det slut på lugnet. Lina dras in i utredningen vars trådar söker sig tillbaka till sommaren 88 och allt som hände då.
Den här boken har några år på nacken men har legat i min bokhylla och väntat. Eftersom jag själv var 16 år sommaren 1988, precis som killarna i boken, så osar den av nostalgi för mig. Annars är den en ganska klassisk deckare med ett brott i dåtid som ska knytas ihop med ett i nutid. Att huvudperson inte är polis, iallafall inte just nu, har också nästan blivit mer regel än undantag. Jag får lite Fucking Åmål vibbar av boken, även om den inte utspelade sig under 80-talet.
Det är är en bok med driv och behöver då läsas av en kvinna som kan hålla tempot. Så med de premisserna är Katarina Ewerlöf perfekt för jobbet. Hon ger tyngd till berättelsen.
Anna Breitholtz Monsén tar oss med till 80-talets Skåne. Stranden bjuder på hemligheter, nostalgi och framförallt spänning. Snyggt och värd en fyra i betyg.
Jag har precis passerat två milstenar vad det gäller min blogg. Det tycker jag är värt att fira. Sedan starten augusti 2012 har jag nu knåpat ihop 800 inlägg. Merparten av inläggen är bokrecensioner men för att vara transparent så ligger nu för tiden även Ljudbokklubbens alla avsnitt här. I skrivande stund är vi uppe i 81 ordinarie avsnitt och ett tiotal specialavsnitt. Lägg till ett antal sammanfattningar av ljudboksåret och några inlägg om de bästa inläsarna. Dom sistnämnda är de klart mest lästa inläggen genom åren. Så jag gissar att bloggen idag har strax under 700 bokrecensioner.
I slutet av 2018 började jag även prova att recensera böcker i videoformat, något som sen tog fart 2022. Det började av samma anledning som att jag startade bloggen, nämligen att jag var nyfiken att testa en ny kommunikationskanal. Jag får väl erkänna att dom första inte är så bra, men som med det mesta så lär man sig med tiden. Idag känner jag mig betydlig mer komfortabel framför kameran och har blivit duktigare att klippa själva videon. Jag har de senaste åren också hittat ett upplägg för videorecensionerna så att de blir mellan 25-30 sekunder långa. Idag spelar jag in en kort video för varje bok jag recenserar. Vill du vara säker på att inte missa någon videorecension så får du gärna prenumerera på min youtube-kanal.
Så med det här inlägget vill jag tack alla som har läst och tittat på det jag gjort under åren.
Det är nämligen så att jag numera är stolt medlem av Crimetime Awards jury och ska vara med och utse årets deckardebut.
Crimetime Award instiftades 2015 av deckarfestivalen Crimetime Gotland med syftet att sprida kriminallitteraturens kraft. Priset är ett av deckarsveriges mest prestigefyllda. Bland vinnarna genom året har vi sett Niklas Natt och Dag, Tina Frennstedt, Lina Bengtsdotter och Victor Pavic Lundberg med flera. Förra året tog Niklas Turner Olovzon med sin bok Isberg och framförde då en bejublad version av Vanilla Ice – Ice Ice baby
I juryn för debutpriset i år sitter förutom jag: Johanna Wistedt, deckarexpert och förlagsredaktör Josefine Lindén, författare och förlagsredaktör Marie Eriksson, deckarälskare som boktipsar som @marieinsweden på Instagram. Rebecka Edgren Aldén, författare och sammankallande ordförande
Vinnaren presenteras på Bokmässan i slutet på september. Vi ses då.
För en vecka sen stod jag på scenen på Cirkus i Stockholm och fick säg dom magiska orden ”Och vinnaren är… Slutet var bara början av Anders Nilsson” på den stora Storytel Awardsgalan.
Men låt oss backa några månader. I höstas fick jag frågan från Storytel om jag ville sitta i Storytel awardsjuryn i katagorin spänning. Om jag vill? Självklart! Det är en väldigt stor ära och för mig ett erkännande jag inte kunde drömma om. Så jag svarade JA men vändande post.
Sen var det en enda lång väntan innan jag fick berätta om det och väntan på att få reda på vilka böcker som var nominerade. Men vid midnatt den 25 januari släpptes listan med det 35 böcker det var möjlig att rösta på. Jag hade lyssnat på lite mer än hälften av böckerna men det som förvånade mig mest var att Emmy Walts Flykt saknades. Men däremot hade Micke Ressem fyra böcker, Leffe Grimwalker och Sofie Sarenbrant två var. Jag kunde konstatera att jag lyssnat på ungefär hälften av böckerna när listan släpptes och de kommande veckorna så betade jag av ytterligare några. Av de drygt 25-30 författarna på lista så hade vi intervjuat 10 i Ljudboksklubben förra året. Det är ändå rätt träffsäkert.
Några veckor senare när ljudbokslyssna hade röstat så var det dags att redovisa de tre finalisterna. Som jurymedlem fick jag reda på vilka de var några dagar innan det blev officiellt på Storytels pressträff. Men torsdagen den 15 februari blev det officiellt att det var följande tre böcker som hade gått till final.
Presentation av jurygrupperna på Storytels pressträff
Så det var dessa tre böcker vi i juryn bestående av mig, Agneta Norrgård och Karin Cellton hade att ta ställning till. Jag hade lyssnat på alla tre böckerna redan när de presenterades men valde ändå att lyssna om dom för att kunna göra ett bra jobb.
Då vi i juryn är utspridda över landet så hade vi våra möten via Teams.
Jag vill inte gå in på vem som tyckte vad i juryn men vi var inte helt överens när vi börjad vårt juryarbete. Vi fick ha två möten innan vi blev överens.
Sen var det bara den stora galan kvar. Eller bara och bara. Då är vi tillbaka där vi började, ”Och vinnaren är…”
Det går nästan inte att sammanfatta det här uppdraget som avlutades men en riktig helkväll. En kväll som började med bubbel på Grand med två av finalisterna, iform av Grimwalkers. Sen delade jag ut priset till vinnaren Anders Nilsson på scen och lite oväntat avslutades kvällen med den tredje finalisten och nya bekantskapen Sara Strömberg. Med andra ord en riktig kanonkväll.
Kvällen började med bubbel på Grand HotelJag och Peter W på ”röda mattan”Finalisterna GrimwalkersJag och Lo KauppiSpänningsjurynVyn från scenJag, Karin och Agneta precis efter genomfört uppdragVåra bordsgrannar, Stefan Holm och Jessica Eriksson Sören Olsson, kvällens hederspristagare 2024 års vinnare Anders Nilsson med 2023 års vinnare Sammy Jeridi Peter W, Fredde Granberg och jagJag och finalisten Sara Strömberg
ljudboksbloggen.com 