Så här på årets sista dag så lägger vi bakom oss ännu ett år fullt med spännande, intressanta, roliga och givande ljudböcker. För min del slutade det på 113 st lyssnade böcker, något färre än senaste åren, men vem räknar.

I helgens avsnitt av Ljudboksklubben avslöjade jag min topp 5 så då tänkte jag komplettera det med platserna 6-10 för att få en komplett topp 10. 

Så här ser min topp 10 bästa ljudböcker 2025 ut:

1. Anden i maskinen, John Ajvide Lindqvist

2. De märkta barnen, Jenny Rogneby

3. Låt vågorna göra resten, Ulf Kvensler

4. Djävulens bästa trick, Anders Roslund

5. Kurragömma, Søren Sveinstrup

6. Den som vaktar flocken, Johan Rundberg

7. Frusen sorg, Jan Melander

8. Au pair, Jina Zachrisson

9. Onskan söker sorgen, Leif Appelgren

10. Död mans kvinna, Katarina Wennstam

Ska man summera ljudboksåret förutom topplistan så måste jag nog ändå sätta när jag delade ut pris Storytel Award galan på Cirkus som årets höjdpunkt.

Att få stå på en scen med stora delar av ljudbokssverige framför sig är både rörande och hedrande. Att man sen råkar blanda ihop Storytel och Spotify får man leva med även om det var jobbigt och pinsamt precis när man gick av scenen och tills man kom tillbaka till sitt bord och beklagade sig för sina bordsgrannar. Att en av dom råkade vara Pekka Heino som skulle upp på scenen några minuter senare tänkte jag inte så mycket på just då. Men det blev rätt bra ändå.

Grattis Katarina Wennstam till den välförtjänta visten med boken Död mans kvinna i kategorin Spänning.

Senare under året satt jag även med i Crimetime Award juryn för att utse årets deckardebut. I år var det väldig många bra böcker som var med och tävlade vilket gjorde att vi i juryn hade ett hårt jobb att enas. Vinnaren blev till slut Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink.

Jag blev också kontaktad av en journalist som skrev för Ica Kuriren under sommaren som skulle skriva en artikel om ljudböcker. Jag tror egentligen att hon ville prata med mig för att får bakgrundsinformation om ljudböcker men det slutade med en artikel om mig och ljudböcker och en med Sofia Berntson som jag tipsade om.

När det kommer till Ljudboksklubben så fortsatte vi på den inslagna vägen. Även om vi under våren gick ner på att släppa avsnitt varannan vecka samt att men poddkollega Peter pga pappaledighet och mer skrivande inte var med på varje inspelning. Med 32 släppta avsnitt är det svårt att ta fram favoriter men visst kittlade det lite extra att för första gången ha med internationella gäster som Peter James, Jeanine Cummins och Yrsa Sigurðardóttir. De två sistnämnda tillsammans med sina svenska uppläsare Mirja Turestedt och Gunilla Leining. I början av året fick vi komma till en av mina stora favoriters skrivarlya nämligen Anders Roslund.

På årets bokmässa gjorde vi inte mindre än 11 intervjuer på scen, i presscentret och i Micke Ressems hotellrum. Att får stå på Storytels nya scen och köra matchmaking med ljudböcker samt att köra frågesport med fem av våra mest älskade uppläsare var två riktiga höjdpunkter.

Jag är så oerhört tacksam för att jag får uppleva genom ljudböcker. Så tack alla som följer mig här på bloggen och i andra kanaler. Nu ser jag fram emot 2026 med förhoppningen om att det ska innehålla lika många spännande, roliga och givande ljudböcker.

I somras blev jag kontaktad av journalisten Maggan Hägglund som ville skriva en artikel om ljudboken inför årets bokmässa. Så hon och jag träffades på ett café på Söder i Stockholm och pratade ljudböcker i över en timme.

När jag blev ombedda att räkna upp några av mina favorituppläsare så nämnde jag Tomas Bolme, Lo Kauppi, Fredde Granberg och Sofia Berntson. Så när jag fick följdfrågan vilken uppläsare hon skulle intervjua för att belysa ljudboken ytterligare så tipsade jag om Sofia. Jag tror att det var tänkt att bli en intervju men med tanke på hur mycket både jag och Sofia pratar så slutade det med att det blev två artiklar.

Gå gärna in och läs artikeln med mig och Sofia.

Med mig: https://www.hemtrevligt.se/icakuriren/artiklar/kultur/20250922/ljudbocker/

Med Sofia: https://www.hemtrevligt.se/icakuriren/artiklar/kultur/20250922/sofia-berntson-ljudboksupplasare/

Kan ni tänka er, det är 14 år sen jag startade den här bloggen. 14 år!!!! Det har hänt en hel del med ljudboken under den tiden. För 14 år sen lånade jag böckerna på i CD format på biblioteket. För att slippa bära runt på CD boxen och CD-spelaren så konverterade jag skivornas innehåll till mp3 filer, döpte om dom så de kom i rätt ordning och flyttade de till min mp3-spelare. En process som tog en mellan halvtimme och en timme, per bok. Låter jag som en stenåldersgubbe, ja förmodligen men vad gjorde man inte för att få lyssna på ljudböcker.

Att som idag, med ett knapptryck, kunna börja lyssna på vilken bok man vill var en utopi som jag bara kunde drömma om då för 14 år sen.

Så jag skulle vilja kalla det som streamingtjänsterna gjort för ljudboken för en kulturrevolution. Jag har inga siffror på hur många som har hittat fram till boken via dessa tjänster men har många i min bekantskapskrets som aldrig eller sällan var i närheten av en bok när jag startade min blogg men nu gärna diskuterar böcker när vi ses. Något som borde få kulturredaktioner och kulturinrättningar runt om i landet att jubla. Men så ser det inte riktigt ut. Det är tyvärr rätt ofta man fortfarande möts av en skepsis när man ”bara” lyssnar på böcker. Det är inte riktigt lika fint som att läsa.

Själv kommer jag fortsätta att slåss för ljudboken på alla fronter jag kan. Oavsett om det är via min blogg, i podden Ljudboksklubben, från en scen på Bokmässan eller varhelst jag kan.

Om vi återgår till den här bloggen så startade den med målet att dela med sig av boktips och på den punkten har ingenting hänt. Jag vill fortfarande hjälpa människor att hitta rätt i den flodvåg med böcker som väller över oss. Förhoppningsvis har jag blivit bättre på att sätta fingret på vad jag tycker om böckerna jag lyssnar på nu efter nästan 1000 recensioner. Den skrivna recensionen är fortfarande det centrala i det jag gör, men för ca sju år sen så började jag även spela in kortare videoklipp med en kortversion på recensionen. Något som har blivit lite av en konstform i sig. Att kunna sammanfatta vad man tycker om en bok på under 30 sekunder är inte alltid så lätt. Men detta har lett till att bloggen också har en YouTube kanal med nästan 400 korta recensioner.

Men det som har betytt allra mest för mig personligen är möjligheten att starta podden Ljudboksklubben tillsammans med författaren Peter Westberg. En videopodcast där vi har intervjuat författare, uppläsare och andra i ljudboksvärlden. Något som har gett mig många nya vänner, gjort att jag fått äran att dela ut pris till bästa spänningsroman på Storytel Award galan, att jag fått vara med och utse årets deckardebut i Crimetime Award och fått intervjua författare och uppläsare på scener på Bokmässan. Upplevelser som berikat mitt liv i massor. Upplever som blev möjliga på grund av att jag startade den här anspråkslösa bloggen för 14 år sen.

I ett villaområde där lugnet råder ska en åttaårig flicka gå med sin sexåriga bror till sin mormor och morfar. En promenad syskonen gjort flera gånger. Den här promenaden skiljer sig från de övriga, för de kommer aldrig fram. En förälders värsta mardröm blir en vecka senare ännu värre när flickan hittas strypt. Pojken är däremot spårlöst borta. Ett nästan hopplöst fall för poliserna Alina Rosander och Hreinn Sigururson.

Parallellt får vi träffa Julia, en 17 år ung kvinna på glid. Har ingen relation med sin mamma och är fast i missbruk driver hon omkring. När hon var i nioårsåldern blev hon och sin lillebror utsatta för ett liknande kidnappningsförsök som barnen i det lugna villaorådet, Med den skillnaden att Julia lyckades fly och medan lillebror aldrig återfanns.

John Messmer har slutat som polis efter sitt avtjänade fängelsestraff. Nu för tiden försöker han spendera tiden med sin familj. Men när polisen ser kopplingar mellan barnen i villaområdet och Julia och hennes bror övertalar polischefen Brandeby efter många om och men Messmer att komma in som utredande konsult.   

Jag hade möjlighet att få förhandlyssna på Hamits debut, Med mörkret som vittne, för ungefär ett år sen. Jag gillade den skarpt och den lilla kritik jag hade var att jag hade lite svårt med franska namn och att han ville lite för mycket på slutet. I den här boken håller han sig på hemmaplan och boken är lite mer återhållsam, ja ur ett Hamit-perspektiv.

Böcker med försvunna barn är alltid svåra. Man kommer ju att tänka på E.P. Ugglas Bortförda. Ett av dom svåraste brotten då man som förälder självklart får en klump i magen. Samtidig så gäller det att ur ett litterärt perspektiv hantera det med extra mycket respekt, något jag tycker Aktas verkligen gör.

Jag är väldigt svag för karaktärer som är betydlig smartare är oss vanliga dödliga. Smarta på det sättet att karaktären kan se detaljer och samband som andra inte ser. I litteraturen har vi exempel som Sherlock Holmes och Harry Hole.

Som i alla stora berättelser ska det finnas ett stort arsel, i den här heter han Ralf. Det är både roligt och intressant när han jävlas med sina kollegor och en ren njutning när han får ett knä i skrevet.

Det var Jonas Malmsö som läste den först boken i serien och det är han som läste den här boken. I den första tror jag att Hamit hade väldig stor draghjälp av Malmsjö, den här gången står historien mer på egna ben. Ja, Malmsjö är naturligtvis bra igen.

När två barn försvinner kallas Sveriges Harry Hole, John Messmer in. Hamit Aktas får mig att vara på tårna genom hela Där ingenting någonsin händer. Klart det blir en fyra.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

Jag har precis passerat två milstenar vad det gäller min blogg. Det tycker jag är värt att fira. Sedan starten augusti 2012 har jag nu knåpat ihop 800 inlägg. Merparten av inläggen är bokrecensioner men för att vara transparent så ligger nu för tiden även Ljudbokklubbens alla avsnitt här. I skrivande stund är vi uppe i 81 ordinarie avsnitt och ett tiotal specialavsnitt. Lägg till ett antal sammanfattningar av ljudboksåret och några inlägg om de bästa inläsarna. Dom sistnämnda är de klart mest lästa inläggen genom åren. Så jag gissar att bloggen idag har strax under 700 bokrecensioner.

I slutet av 2018 började jag även prova att recensera böcker i videoformat, något som sen tog fart 2022. Det började av samma anledning som att jag startade bloggen, nämligen att jag var nyfiken att testa en ny kommunikationskanal. Jag får väl erkänna att dom första inte är så bra, men som med det mesta så lär man sig med tiden. Idag känner jag mig betydlig mer komfortabel framför kameran och har blivit duktigare att klippa själva videon. Jag har de senaste åren också hittat ett upplägg för videorecensionerna så att de blir mellan 25-30 sekunder långa. Idag spelar jag in en kort video för varje bok jag recenserar. Vill du vara säker på att inte missa någon videorecension så får du gärna prenumerera på min youtube-kanal.

Så med det här inlägget vill jag tack alla som har läst och tittat på det jag gjort under åren.

Nu siktar jag på 1000.