Ljudboksbloggen fyller 15 år

För 15 år sedan publicerade jag ett inlägg med rubriken:

”Hej världen, en anspråkslös ljudboksblogg är född.”

Jag hade ingen aning om att jag 15 år senare skulle sitta här med över tusen recensioner bakom mig och försöka sammanfatta vad som egentligen hände.

När jag startade Ljudboksbloggen handlade det egentligen om två saker. Jag älskade ljudböcker och jag var nyfiken på det då stekheta nya fenomenet bloggande. Det fanns ingen affärsplan, ingen strategi och inga stora mål. Jag ville bara tipsa och dela med mig av mina tankar om det böcker jag lyssnade på. Ungefär på samma sätt så som jag gör här 15 år senare.

På den tiden såg ljudboksvärlden dessutom ganska annorlunda ut. Många av oss gick fortfarande till biblioteket och lånade hem boxar med CD-skivor. Streaming hade ännu inte slagit igenom fullt ut och långt ifrån alla jag pratade med visste ens vad en ljudbok var.

Sedan hände något.

Den lilla anspråkslösa bloggen växte sakta men säkert till vad som, så vitt jag vet, är Sveriges största blogg om ljudböcker. Nu ska jag erkänna att konkurrensen kanske inte är den blodigaste i just den kategorin, men ändå.

Det som förvånar mig mest när jag tittar tillbaka är dock inte antalet recensioner. Det är allt annat som följde med på köpet.

Jag lärde mig att hantera kamera och videoredigering och började spela in korta videorecensioner. Det har hittils blivit nästan 500 stycken på min Youtube-kanal. Det ledde i sin tur till att jag tillsammans med Peter Westberg startade podcasten Ljudboksklubben.

Plötsligt satt jag inte längre bara hemma och skrev om mina favoritförfattare. Jag fick möjlighet att sitta ner och prata böcker med dem också.

Under åren har jag fått intervjua över hundra författare och uppläsare som jag tidigare bara kände genom deras böcker och deras röster. Jag har fått samtala med människor vars berättelser följt mig genom pendlingar, promenader och otaliga timmar med hörlurar i öronen. Vi har hittills släppt över 160 avsnitt av Ljudbokskubben, och det är bara början.

Jag har också fått möjligheter som jag aldrig hade kunnat föreställa mig den där dagen 2011.

Jag som dyslektiker har fått stå på scener på Bokmässan. Jag har fått sitta i jurygrupper för Crimetime Awards och Storytel Awards. Jag har fått dela ut priser på Cirkus och moderera samtal med några av Nordens främsta författare.

Men om jag ska vara helt ärlig så är det inte recensionerna, poddavsnitten eller scenerna som betyder mest.

Det är människorna. Alla författare, uppläsare, bokälskare och vänner som jag har lärt känna längs vägen. Det är mötena jag kommer bära med mig längst.

För att fira att Ljudboksbloggen fyller 15 år tänkte jag därför göra något lite speciellt. Under de kommande veckorna kommer jag att resa tillbaka genom åren och lyfta fram böcker som betytt något särskilt för mig. Det handlar inte nödvändigtvis om de bästa böckerna varje år. Istället handlar det om böcker som av någon anledning har fastnat. Böcker som öppnat dörrar, lett till nya upptäckter eller bara stannat kvar långt efter att sista kapitlet tagit slut. Det kan också vara böcker vars författare jag många år senare fått träffa och ställa frågor hur det tänkte när de skrev som det skrev.

Det blir en resa genom ljudboksvärlden. Hur den förändrats under de senaste 15 åren. Men också en resa genom mitt eget liv som ljudbokslyssnare, bloggare, poddare och ljudboksfantast.

Men innan vi börjar titta tillbaka så skulle jag vilja passa på att säga tack. Tack till dig som har läst bloggen genom åren. Tack till dig som kommenterat, tipsat, delat och hejat på. Tack till alla författare, uppläsare och människor i bokbranschen som trott på mig och gett mig möjligheter jag aldrig hade kunnat drömma om.

Och tack till alla nya vänner som ljudböckerna har fört in i mitt liv.

Med början med ljudboksåret 2011 imorgon kommer jag gå igenom vad jag lyssnade på, år för år. Kommer också utse årets ljudbok för det åren jag går igenom.

Häng gärna med på resan. För det här är bara början.

Ön av Malin Sanglert

Elias ser verkligen framåt att få spendera sommaren med flickvännen på hennes släkts ö. Inte bara för sol, bad och tid med henne. Han vill få ett sammanhang i en släkt och han är villig att jobba hårt för det. Oavsett om det handlar om att gå med på att bli spådd med tarotkort eller hjälpa till att riva ut isolering. Men idyllen på ön visar sig inte vara så vacker. 

Efter att en släkting gått bort så börjar motsättningar och gamla hemligheter komma upp till ytan. När Elias gör en hemsk upptäckt så blir det som inte var bra ännu sämre. Elias slits mellan att vara den perfekta pojkvännen och att passa in. Allt på en ö man inte kan ta sig ifrån. 

Det här är den femte boken i Malin Sanglerts Arvserie. En löst sammansatt serie där böckerna inte har mer gemensamt än att historien kretsar kring gamla hus och familjehemligheter. I övrigt är de helt fristående. Jag gillar konceptet. Vi känner igen tonen i böckerna. I den här boken så förstår vi väldigt tidigt att saker kommer att gå åt skogen, frågan är bara vad och hur. 

Tempot i boken är relativt lågt, inga tvära kast. Något som gör att spänningen hela tiden ligger och puttrar under ytan. Att förlägga handlingen på en ö, och en ö med bara släktingar på, gör att man automatiskt får ett slutna rummet mysterium. Något som också spär på spänningen. 

I Elias sökande efter sanningen så snubblar han över både fågelburar på vinden och gamla brev med hemligheter. I de passagerna får boken ett stråk av Tordyveln flyger i skymningen. Bland övriga karaktärer så sticker den lynniga flickvännen och den stränga mormorn ut. 

Jag förstår att man vill har väldigt många trådar oknutna och dörrar öppna för att hålla spänningen vid liv, samtidigt så är det ibland lite väl många gissningar och osäkra antaganden kan jag tycka.

Det är Viktor Åkerblom som gestaltar den unge Elias, något han gör bra. 

Ön är en psykologisk thriller där släkthemligheter blottas. Malin Sanglert fortsätter med sin arvsserie i långsamt tempo och med krypande spänning. Jag delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Viktor Åkerblom

Betyg:

Diamater och rost av Anne Holt

Ett värdigt farväl till Hanne Wilhelmsen

En liten pojke gör ett makabert fynd ute på en åker. I ett badkar ligger en naken död äldre kvinna. Det visar sig att hon arbetat som språkgranskare och bland annat haft kontakt med deckarförfattaren Kristine Hoff, som råkar vara sommargranne med Hanne Wilhelmsen.

Mot sin vilja tillbringar Hanne sommaren i familjens nya hus i Vestfold. För att lindra tristessen börjar hon umgås med Kristine, och när det visar sig Kristine och den döda kvinnan kände varnadra väcks Hannes aldrig riktigt slumrande lust att lösa brott till liv igen.

Parallellt med mordutredningen får vi lära känna den döda kvinnan, hennes familj och inte minst den norska författareliten från 1990-talet fram till metoo-eran. Det är en mörk berättelse om vänskap, svek, makt och offentlig förödmjukelse där Anne Holt väver samman personliga tragedier med en skarp blick på kulturvärlden.

Redan på omslaget får vi veta att detta är den sista boken om den före detta poliskommissarien Hanne Wilhelmsen. Det känns nästan lite sorgligt redan innan man har börjat lyssna. Hanne har genom åren utvecklat en alldeles egen form av bitterhet sedan hon gått från hyllad polis till vresig rullstolsburen grubblare. Men om kroppen begränsar henne är det inget fel på hjärnan. Med skarp analysförmåga och en hel del manipulativ skicklighet lyckas hon få människor i sin omgivning att både agera och berätta sådant hon behöver veta.

Det är också här som Anne Holts styrka ligger. Spänningen uppstår inte främst genom högt tempo eller spektakulära actionsekvenser, utan genom att Hanne är så mycket smartare än de flesta omkring sig. Hon ser samband som andra missar och kan dra slutsatser långt innan resten av omgivningen har förstått vad som egentligen pågår. I dagens spänningslitteratur, där tempot ofta är högt och dialogen rappt underhållande, kan den här typen av berättelser nästan kännas lite gammaldags. Men det är inte ett problem. Tvärtom. Jag skulle snarare vilja kulturminnesmärka serier som Anne Holts böcker om Hanne Wilhelmsen, Håkan Nessers Barbarotti-serie och Jørn Lier Horsts böcker om William Wisting. Inte för att de är mossiga utan för att de representerar något som inte får försvinna, den långsamma, intelligenta kriminalromanen där människor och motiv är viktigare än tempot.

Jag brukar annars hävda att många bokserier är för långa. Här har vi tretton böcker utspridda över tre decennier, och ändå känner jag redan en viss saknad när jag vet att det här är slutet. Det är väl ännu ett bevis på att man ska vara försiktig med att vara alltför tvärsäker.

Apropå saker man får äta upp så har jag också ofta sagt att författare helst inte ska skriva om författare eller om bokbranschen. Risken är att det blir alltför mycket navelskåderi. Men två av det tre senaste böckerna i serien har haft bokvärlden som fond, och jag har älskat båda. Så även där får jag snällt svälja mina tidigare invändningar.

När det gäller ljudboken vill jag också lyfta fram Magnus Roosmann. Jag har nämnt det i tidigare recensioner av serien, men det är fortfarande ganska ovanligt att en manlig uppläsare läser en bok med en kvinnlig huvudperson. I den här berättelsen är dessutom nästan alla centrala karaktärer kvinnor. Ändå fungerar det utmärkt. Magnus Roosmann är undantaget som bekräftar regeln, och ett väldigt bra undantag om du frågar mig. Hans lugna och precisa inläsning passar Hanne Wilhelmsens värld perfekt.

En äldre kvinna hittas död i ett badkar långt hemifrån, det är upptakten i Anne Holts Diamaner och rost. Det här är den trettonde och sista boken om Hanne Wilhelmsen. Lite vemodigt men vi känner igen den alltid kluriga intrigen och det generar en fin final fyra i betyg. 

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

1800 lyssnade ljudböcker

Den här veckan passerade jag 1800 lyssnade ljudböcker!

Japp det är galet, galet att hålla koll. Men listan och min blogg med recensioner har hjälpt mig väldigt mycket att hålla koll på vad jag lyssnar på och vad jag tyckt om det jag lyssnat på. Något som annars skulle vara omöjligt, i alla fall för mig. Så varför inte dyka ner i lite statistik från min lista.

Så under åren kan jag konstatera att jag lyssnat på 402 olika uppläsare. Det jag lyssnat mest på är Magnus Roosmann(108 böcker), Reine Brynolfsson(102) och Jonas Malmsjö (93).

Går vi över till författare så är det ungefär dubbelt så många olika, nämligen 810 st. Det tre mest lyssnade här är två amerikaner och en svensk, David Baldacci(37 böcker), Michael Connelly(36) och Jan Guillou(32)

2024 var det år jag lyssnade på flest böcker 125 tätt följt av 2023 med 121 böcker.

Tittar vi på fördelningen av betyg så har jag fått kritik att jag bara sätter 4:or och det är sant att det är flest 4:or, 826 st men antalet 3:or är ändå 642 st. Jag har endast delat ut 10 st 1:or vilket kanske beror på att jag väljer böckerna själv och kanske är lite för snäll ibland. Jag försöker vara restriktiv med det högsta betyget men det har ändå blivit 172 st 5:or.

För det statistikintresserade så har ni listorna nedan och själv har jag redan siktet inställt på 2000.

Topp 20 mest lyssnade inläsarna

1.            Magnus Roosmann – 108
2.            Reine Brynolfsson – 102
3.            Jonas Malmsjö – 93
4.            Katarina Ewerlöf – 87
5.            Torsten Wahlund – 78
6.            Stefan Sauk – 72
7.            Gunilla Leining – 62
7.            Tomas Bolme – 62
9.            Fredde Granberg – 44
10.         Mirja Turestedt – 34
11.         Anna Maria Käll – 30
12.         Lo Kauppi – 26
13.         Mattias Linderoth – 25
14.         Maria Lyckow – 23
15.         Peter Andersson – 21
16.         Sofia Berntson – 20
16.         Marie Richardson – 20
18.         Martin Wallström – 19
18.         Niklas Engdahl – 19
18.         Håkan Nesser – 19

Topp 20 mest lyssnade författare

1.            David Baldacci – 37
2.            Michael Connelly – 36
3.            Jan Guillou – 32
4.            Dag Öhrlund – 30
5.            Håkan Nesser – 29
6.            Harlan Coben – 22
7.            Arne Dahl – 20
7.            Leffe Grimwalker – 20
9.            Dan Buthler – 18
10.         Mons Kallentoft – 17
10.         Peter Robinson – 17
12.         Lee Child – 16
13.         Anne Holt – 15
14.         Anders Jallai – 14
14.         Jo Nesbø – 14
14.         Kjell Eriksson – 14
17.         Katarina Wennstam – 13
17.         Jørn Lier Horst – 13
17.         Liza Marklund – 13
20.         Pascal Engman – 12

Antal lyssnade böcker per år
2000 – 2003: 57 (lite oklart med fördelningen på år i början )
2004: 26  
2005: 75  
2006: 84  
2007: 63  
2008: 73  
2009: 60  
2010: 60  
2011: 72  
2012: 64
2013: 66
2014: 61
2015: 84  
2016: 94  
2017: 82  
2018: 92  
2019: 91  
2020: 75  
2021: 53  
2022: 59  
2023: 121  
2024: 125  
2025: 114  
2026: 15

Uppdelning per betyg
1: 10 st  
2: 136 st  
3: 642 st  
4: 826 st  
5: 172 st

10 bästa ljudböckerna 2025

Så här på årets sista dag så lägger vi bakom oss ännu ett år fullt med spännande, intressanta, roliga och givande ljudböcker. För min del slutade det på 113 st lyssnade böcker, något färre än senaste åren, men vem räknar.

I helgens avsnitt av Ljudboksklubben avslöjade jag min topp 5 så då tänkte jag komplettera det med platserna 6-10 för att få en komplett topp 10. 

Så här ser min topp 10 bästa ljudböcker 2025 ut:

1. Anden i maskinen, John Ajvide Lindqvist

2. De märkta barnen, Jenny Rogneby

3. Låt vågorna göra resten, Ulf Kvensler

4. Djävulens bästa trick, Anders Roslund

5. Kurragömma, Søren Sveinstrup

6. Den som vaktar flocken, Johan Rundberg

7. Frusen sorg, Jan Melander

8. Au pair, Jina Zachrisson

9. Onskan söker sorgen, Leif Appelgren

10. Död mans kvinna, Katarina Wennstam

Ska man summera ljudboksåret förutom topplistan så måste jag nog ändå sätta när jag delade ut pris Storytel Award galan på Cirkus som årets höjdpunkt.

Att få stå på en scen med stora delar av ljudbokssverige framför sig är både rörande och hedrande. Att man sen råkar blanda ihop Storytel och Spotify får man leva med även om det var jobbigt och pinsamt precis när man gick av scenen och tills man kom tillbaka till sitt bord och beklagade sig för sina bordsgrannar. Att en av dom råkade vara Pekka Heino som skulle upp på scenen några minuter senare tänkte jag inte så mycket på just då. Men det blev rätt bra ändå.

Grattis Katarina Wennstam till den välförtjänta visten med boken Död mans kvinna i kategorin Spänning.

Senare under året satt jag även med i Crimetime Award juryn för att utse årets deckardebut. I år var det väldig många bra böcker som var med och tävlade vilket gjorde att vi i juryn hade ett hårt jobb att enas. Vinnaren blev till slut Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink.

Jag blev också kontaktad av en journalist som skrev för Ica Kuriren under sommaren som skulle skriva en artikel om ljudböcker. Jag tror egentligen att hon ville prata med mig för att får bakgrundsinformation om ljudböcker men det slutade med en artikel om mig och ljudböcker och en med Sofia Berntson som jag tipsade om.

När det kommer till Ljudboksklubben så fortsatte vi på den inslagna vägen. Även om vi under våren gick ner på att släppa avsnitt varannan vecka samt att men poddkollega Peter pga pappaledighet och mer skrivande inte var med på varje inspelning. Med 32 släppta avsnitt är det svårt att ta fram favoriter men visst kittlade det lite extra att för första gången ha med internationella gäster som Peter James, Jeanine Cummins och Yrsa Sigurðardóttir. De två sistnämnda tillsammans med sina svenska uppläsare Mirja Turestedt och Gunilla Leining. I början av året fick vi komma till en av mina stora favoriters skrivarlya nämligen Anders Roslund.

På årets bokmässa gjorde vi inte mindre än 11 intervjuer på scen, i presscentret och i Micke Ressems hotellrum. Att får stå på Storytels nya scen och köra matchmaking med ljudböcker samt att köra frågesport med fem av våra mest älskade uppläsare var två riktiga höjdpunkter.

Jag är så oerhört tacksam för att jag får uppleva genom ljudböcker. Så tack alla som följer mig här på bloggen och i andra kanaler. Nu ser jag fram emot 2026 med förhoppningen om att det ska innehålla lika många spännande, roliga och givande ljudböcker.

Staben av Moa Berglöf och Joakim Zander

Julias karriär som politisk reporter körde i diket efter en felbedömning. Men trots att hennes arbetsgivare förbjudit henne att jobba med de frågorna vill hon tillbaka. Det man kan tänka sig är den slutgiltiga spiken i kistan som politisk reporter är när hennes man Alfred får jobb som presschef hos stadsministern. Ett hedersamt jobb men väl på plats möts Alfred av falskspel, undanhållande av sanningen och en gnagande känsla att något inte står rätt till i maktens korridorer. 

När Julia får ett tips från Alfreds företrädare kan hon inte längre hålla sig från att gräva vidare. Något som kan kosta henne både jobb och äktenskap. 

Det här är en politisk thriller som det slår gnistor om. Jag älskar den här typen av böcker där det känns som man får komma in där de viktiga besluten tas. För det finns händelser som om jag lyssnat på den här boken för ett år sen skulle tyckt var lite överdrivna och inte så trovärdiga. Men tack vare Trump(kanske det enda vi kan tacka honom för) så är det inget som känns för överdrivet. Jag vet inte hur det går till på Rosenbad. Men bara vetskapen om att den ena författaren jobbat i den miljön ökar trovärdigheten i historien. Just trovärdighet är A och O här tycker jag.

Det är den erfarna Angela Kovács som läser boken. Något hon gör bra. Men av någon outgrundlig anledning försöker hon ge sig på att göra värmländska på några karaktärer, en dialekt hon inte riktigt behärskar. Det är första, och förhoppningsvis sista gången, jag hör henne göra det.

Staben är en politisk thriller som utspelar sig i maktens korridorer. Moa Berglöf och Joakim Zander har fått ihop historia helt i min smak. Jag delar ut en nagelbitande fyra i betyg. 

Uppläsare: Angela Kovács

Betyg:

Ljudboken uppmärksammas i ICA Kuriren

I somras blev jag kontaktad av journalisten Maggan Hägglund som ville skriva en artikel om ljudboken inför årets bokmässa. Så hon och jag träffades på ett café på Söder i Stockholm och pratade ljudböcker i över en timme.

När jag blev ombedda att räkna upp några av mina favorituppläsare så nämnde jag Tomas Bolme, Lo Kauppi, Fredde Granberg och Sofia Berntson. Så när jag fick följdfrågan vilken uppläsare hon skulle intervjua för att belysa ljudboken ytterligare så tipsade jag om Sofia. Jag tror att det var tänkt att bli en intervju men med tanke på hur mycket både jag och Sofia pratar så slutade det med att det blev två artiklar.

Gå gärna in och läs artikeln med mig och Sofia.

Med mig: https://www.hemtrevligt.se/icakuriren/artiklar/kultur/20250922/ljudbocker/

Med Sofia: https://www.hemtrevligt.se/icakuriren/artiklar/kultur/20250922/sofia-berntson-ljudboksupplasare/

14 år av ljudboksrecensioner

Kan ni tänka er, det är 14 år sen jag startade den här bloggen. 14 år!!!! Det har hänt en hel del med ljudboken under den tiden. För 14 år sen lånade jag böckerna på i CD format på biblioteket. För att slippa bära runt på CD boxen och CD-spelaren så konverterade jag skivornas innehåll till mp3 filer, döpte om dom så de kom i rätt ordning och flyttade de till min mp3-spelare. En process som tog en mellan halvtimme och en timme, per bok. Låter jag som en stenåldersgubbe, ja förmodligen men vad gjorde man inte för att få lyssna på ljudböcker.

Att som idag, med ett knapptryck, kunna börja lyssna på vilken bok man vill var en utopi som jag bara kunde drömma om då för 14 år sen.

Så jag skulle vilja kalla det som streamingtjänsterna gjort för ljudboken för en kulturrevolution. Jag har inga siffror på hur många som har hittat fram till boken via dessa tjänster men har många i min bekantskapskrets som aldrig eller sällan var i närheten av en bok när jag startade min blogg men nu gärna diskuterar böcker när vi ses. Något som borde få kulturredaktioner och kulturinrättningar runt om i landet att jubla. Men så ser det inte riktigt ut. Det är tyvärr rätt ofta man fortfarande möts av en skepsis när man ”bara” lyssnar på böcker. Det är inte riktigt lika fint som att läsa.

Själv kommer jag fortsätta att slåss för ljudboken på alla fronter jag kan. Oavsett om det är via min blogg, i podden Ljudboksklubben, från en scen på Bokmässan eller varhelst jag kan.

Om vi återgår till den här bloggen så startade den med målet att dela med sig av boktips och på den punkten har ingenting hänt. Jag vill fortfarande hjälpa människor att hitta rätt i den flodvåg med böcker som väller över oss. Förhoppningsvis har jag blivit bättre på att sätta fingret på vad jag tycker om böckerna jag lyssnar på nu efter nästan 1000 recensioner. Den skrivna recensionen är fortfarande det centrala i det jag gör, men för ca sju år sen så började jag även spela in kortare videoklipp med en kortversion på recensionen. Något som har blivit lite av en konstform i sig. Att kunna sammanfatta vad man tycker om en bok på under 30 sekunder är inte alltid så lätt. Men detta har lett till att bloggen också har en YouTube kanal med nästan 400 korta recensioner.

Men det som har betytt allra mest för mig personligen är möjligheten att starta podden Ljudboksklubben tillsammans med författaren Peter Westberg. En videopodcast där vi har intervjuat författare, uppläsare och andra i ljudboksvärlden. Något som har gett mig många nya vänner, gjort att jag fått äran att dela ut pris till bästa spänningsroman på Storytel Award galan, att jag fått vara med och utse årets deckardebut i Crimetime Award och fått intervjua författare och uppläsare på scener på Bokmässan. Upplevelser som berikat mitt liv i massor. Upplever som blev möjliga på grund av att jag startade den här anspråkslösa bloggen för 14 år sen.

Ambassadörens dotter av Anna Martinengo

När den svenske ambassadörens dotter blir mördad i Ligurien i nordvästra Italien så blir Laura Casassa från svenska riskmordgruppen inkopplad att bistå den italienska polisen. Hon är hos släktingar i Italien för att vila upp sig efter ett traumatiskt fall i Sverige. Jakten på mördaren leder 20 år bakåt i tiden.  

Det här är en rätt klassisk deckare. En ung kvinna hittas död, liket är arrangerat, ett antal poliser, både lokala, nationella och i det här fallet internationella tar sig an fallet. Nu är det inte i Fjällbacka eller Ystad utan i Imperia i nordvästra Italien. 

Så där har vi det första som sticker ut. Fantastiska miljöbeskrivningar. Jag har inte varit i den delen av Italien men visst blir man sugen. Vi får se en vardag i dagens Italien. I den stadsbilden ingår även en del flyktingar från Nordafrika. Vi får bland annat följa Malek Nasri en illegal invandrar från Tunisien. Här försörjer sig på att sälja billigt krafs till turister. Det är han som hittar liket när han ska kissa i en bergsskreva en morgon. Precis efter upptäckten möter han en kvinna med hund, bokstavligen med byxorna nere. Maleks rädsla beskrivs så bra. Samtidigt beskrivs kvinnan med hundens misstro mot honom beskrivs lika bra, om man nu kan använda ordet bra här. Att få med denna samhällsutmaning om hur vi behandlar varandra ger boken en dimension till. 

Som jag har förstått så är det här den första boken om vår svenske polis Laura Casassa. En karaktär man verkligen tycker om. Så här gäller det att hålla utkik efter en uppföljare.

Det måste vara skönt för en debutant att ha en så erfaren uppläsare som Gunilla Leining att luta sig mot. Jag vet inte hur bevandrad Gunilla är i det italienska språket men jag har inget att anmärka på hennes uttal av alla italienska orter och företeelser i den här boken.

Ambassadörens dotter blir mördad i nordvästra Italien. Anna Martinengo debuterar med en klassisk deckare i annorlunda en miljö och med många kulturella kopplingar.  Snyggt och jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare: Gunilla Leining 

Betyg:

Efterspelet av Yrsa Sigurðardóttir

En bebis försvinner från sin barnvagn i Reykjavik, och kort därefter spolas barnets filt upp och modern hittas död. Elva år senare återförenas barnpsykologen Freyja och kriminalpolisen Huldar i ett nytt fall där en kvinnas kropp hittas i en övergiven bil. Spåren leder tillbaka till det gamla fallet, och snart nystas en väv av hemligheter upp som binder samman tre olika familjer.

Freyja är mån om att hålla isär det privata och det professionella. Något som gör hennes relation till Huldar svår och näst intill omöjlig när de jobbar tillsammans. När sen Freyja anklagas för dataintrång så är det frågan om Huldar kommer kunna hjälpa henne.

Det här är den sjätte och sista delen i serien om Freyja och Huldur. Då det här är den första boken jag lyssna på med Yrsa så man kan väl säga att jag kommer in på sluttampen. Men trots att det är en relativt komplex historia så funkar den att börja lyssna på. Även om det tog ett tag att komma in i historien. Men det berodde mer på att det läggs ut ett antal olika spår som i bokens andra hälft börjar stråla samman. 

Skulle det göras film av den här boken blir det att använda den mörka och gråa färgskalan. Den isländska kylan och det karga landskapet förstärker den mörka stämningen och ger boken en unik atmosfär. Det kanske inte främjar turismen till Island, men nu åker man nog inte dit och förväntar sig strand och palmer.

Den här boken kombinerar klassisk nordisk noir med psykologisk spänning. Lägg till starka karaktärer.

Det är Callin Öhrvall Delmar som tar sig an den här mörka och komplexa historien. Något hon gör med pondus.

Efterspelet är den sjätte och avslutande delen i populära isländska kriminalserie. Med försvunna barn och mördade kvinnor visar Yrsa Sigurðardóttir upp ett mörkt Island. Komplex intrig och bra miljöbeskrivningar gör att jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar

Betyg: 

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑