Hos Sandell Investigation tar privatutredaren Erik Sandell, Jessica Wallman och Kristian Strååt sig an uppdragen som polisen inte kan eller vill ta. I Spökflickan hamnar teamet i en utredning som börjar med otrohet och leder in i sugerdatingens värld. Vi får följa med när överläkare Lars Widung bjuder 17-årig Vilja på en räksmörgås och bubbel. Han är en riktig gentleman, i sina ögon, men det finns naturligtvis en baktanke. I en annan del av Stockholm får pensionären Magnus besök av en flicka i spökmask som ställer den annars oskyldiga frågan ”Trick or treat”. Så det som först ser ut som ett vanligt uppdrag för Erik och hans kollegor visar sig snart vara något ingen av dem hade räknat med.
Det här är sjätte boken om Erik Sandell men den första jag lyssnar på. Det gick ändå utmärkt att hoppa in i serien. Man behöver inte ha lyssnat de tidigare delarna för att hänga med, och det gjorde mig ännu mer sugen på att gå tillbaka och lyssna på resten.
Ämnet sugerdating är skrämmande eftersom det blottlägger en riktigt dålig människosyn. Vissa män tycker att den som har makt och pengar får göra vad som helst med den man betalar. Männen i boken gör dessutom allt för att rättfärdiga sitt beteende inför sig själva, och det är nästan det obehagligaste av allt. Wernström skildrar det på ett trovärdigt sätt, utan att varken skönmåla eller sensationalisera. Det är ingen upplyftande värld att befinna sig i, men det är en värld som känns verklig, och det är därför den får ta plats i boken.
Trots att jag inte har träffat Erik Sandell tidigare gillar jag honom och hans team verkligen. Det finns en värme och en mänsklighet i skildringen av dem, och det är den som gör att man vill följa dem genom ett så mörkt ämne. Att de normalt inte tar sig an otrohetsuppdrag säger också en del om dem. De är utredare med en moralisk kompass, och det gör att man som lyssnare litar på dem. Trots att Kristian har ett mörkt förflutet. Det blir spänning med värme i botten, en kombination jag uppskattar mycket. Går att dra paralleller till Karlsson och Haags böcker om Wolter och Bergström på den punkten.
Det är också en styrka att berättelsen får vara både underhållande och angelägen. Man lyssnar för att man vill veta hur det går, men man tar samtidigt med sig tankar om hur människor behandlar varandra och vad pengar och makt kan få människor att tro att de har rätt till.
De tidigare böckerna är inlästa av Björn Bengtsson medan den här är inläst av Lars Winclair. Då jag inte lyssnat på de tidigare så kan jag inte jämföra men jag kan konstatera att Winclair gör ett kanonjobb.
I Spökflickan får privatutredare Erik Sandell och hans kollegor ta sig an otrohet, sugerdating och dess konsekvenser. Lars Wernström beskriver en ond värld full av män med dålig människosyn vilket i sig inte är upplyftande men jag belönar det med en fyra i betyg.
De senaste veckorna har jag gått igenom mina senaste 15 år som recensent av ljudböcker, år för år. I den genomgående har jag lyft upp böcker som på olika vis betytt något extra för mig. Men jag har också utsett årets ljudbok för varje år. Det är en lista som utgår ifrån mitt tyckande och inget annat.
Jag är Zlatan var boken som fick en hel generation av unga pojkar att börja läsa igen. Bara det är hedervärt. För mig blev det också en möjlighet att komma närmare berättelsen bakom en fotbollskarriär som jag följt sedan Zlatans första landskamp på Råsunda ungefär tio år tidigare. Dessutom inläst av en då relativt okänd Jonas Malmsjö.
Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall och Per E Samuelson är berättelsen om Olle Möller är så osannolik att man nästan tror att den är påhittad. Vilket den inte är. Det är fortfarande en av de bästa ljudböcker jag har lyssnat på.
Det är inte ofta en debutroman får ett stort genomslag men En man som heter Ove av Fredrik Backman är ett stort undantag från det. Historien om den grinige Ove med det stora hjärtat blev snabbt en bok som alla pratade om. Att den dessutom lästes in av Thorsten Wahlund gjorde den ännu bättre.
2014 – Lotus Blues – Kristina Ohlsson
2014 pausade Kristina Ohlssonserien om Fredrika Bergman och gav i stället ut Lotus Blues, där vi fick lära känna advokaten Martin Benner. Det är kanske inte hennes mest omtalade serie, men för mig är den fortfarande en av hennes allra bästa.
2015 – Det som inte dödar oss – David Lagercrantz
2015 var året då hela bokvärlden pratade om Det som inte dödar oss. Kunde verkligen någon annan än Stieg Larsson skriva Millennium? Det visade sig att David Lagercrantz lyckades väldigt bra. Idag känns författarbyten nästan naturliga, men då var det en stor sak.
2016 – Störst av allt – Malin Persson Giolito
Störst av allt av Malin Persson Giolito visade att en bok inte behöver innehålla internationella konspirationer för att skapa nerv. Ibland räcker det med ett klassrum i Djursholm. Lägg därtill Lo Kauppis fantastiska inläsning så förstår ni varför boken fortfarande finns kvar i minnet.
1968 av Jan Guillou är den bästa delen i Brobyggarserien. Det märks att Guillou skriver om en tid som han verkligen känner till. Politik, idealism och samhällsförändring vävs samman till en berättelse som känns både trovärdig och levande. Dessutom läst av Tomas Bolme, vars röst faktiskt var en av anledningarna till att jag började lyssna på ljudböcker redan när Arn-serien kom runt år 2000.
En helt vanlig familj är en ljudboksupplevelse utöver det vanliga. Historien om familjen i Lund där dottern anklagas för ett allvarligt brott är fantastisk i sig. Men det som verkligen gjorde avtryck var hur ljudboken använde tre olika uppläsare för att spegla berättelsens tre perspektiv. Magnus Roosmann, Rebecka Hemse och Johanna Lazcano gjorde att berättelsen fick ännu större djup. Det här är fortfarande en av de bästa ljudböcker jag har lyssnat på.
2019 bjöd på en riktigt stark danska lysdningsupplevelse genom Kastanjemannen av Søren Sveistrup. Mörk, obehaglig och otroligt välskriven. Och ja, även om den senare blev Netflix-serie så tycker jag fortfarande att boken är bättre. Speciellt när Mattias Linderoth läser den.
2020 års stora upplevelser för mig var Ghettokungen av Sammy Jeridi. En riktig håll-käften-bok som jag gav högsta betyg. Recensionen ledde till att Sammy och jag fick kontakt och några år senare stod jag på min första releasefest när Ghettoprinsessan släpptes. Ghettokungen stod för något nytt med sitt rappa språk i kombination med hjärta och värme.
En familjetragedi är den tredje delen i Mattias Edvardssons Lundasvit som började med En helt vanlig familj. I den serien är alla böcker är helt fristående så i den här boken får vi möta tre unga människor. Även här använder sig Edvardsson sig av tre uppläsare.
Året är 1994 är ett år då väldigt mycket händer i Sverige. Masskjutningen i Falun och naturligtvis fotboll VM. Med det som kuliss så jagar Tomas Wolf och Vera Berg mördare. Det här är den första boken och kanske den bästa i Engman och Selåkers framgångsrika serie.
Det här var en bok som verkligen nockade mig. Samordnad terrorattentat över Europa skapar en flyktigkris. Vi får följa en journalist som råkar hamna på fel sida och blir på det viset behandlad som en flykting. Boken har både ett mänskligt perspektiv samtidigt som den har spänning och tempo. En väldigt stark debut.
2024 – Honungsfällan – Lars Berge & Axel Gordh Humlesjö
Det är inte så ofta en dokumentärbok utses till årets bästa bok. Men vad är det man säger, ibland överträffar verkligheten dikten. Det här är en uppföljning på ett antal Uppdrag granskning program från 2019 där grov penningtvätt inom Swedbank avslöjades. Något år senare fick journalisterna bakom programmen ytterligare information, som pekade på bl.a. kopplingar till Ryssland. Men istället för att göra fler program skrev de en bok, den här boken.
Mitt under pausen av Hamlet så rusar en kvinnlig självmordsbombare in i Marmorfoajén på Dramaten och utlöser bomben. Konsekvensen blir förödande och det värsta terrordådet i Sveriges historia är ett faktum. Så börjar den här boken och det är bara början. John Ajvide Lindqvist har utvecklat sin Blodstorm serie till något riktigt riktigt stort.
Även om det är svårt att hålla isär åren ibland, men vad har du för favoriter?
När Owen försvann för fem år sen ,utan att lämna ett enda spår efter sig, så vändes Hannahs liv upp och ner. Sedan dess har hon kämpat för att lämna det förflutna bakom sig och bygga en trygg tillvaro tillsammans med hans dotter. Något hon lyckats bra med, men när Hannah möter Owen på en mässa vet hon att hon och dottern Baileys liv åter är i fara. Så när en okänd person dyker upp vid Hannahs dörr bestämmer hon att det är dags för henne och Bailey att fly. En flykt som är välplanerad men det dom flyr ifrån är stor och mäktigt vilket gör den svår. Hannah ställs åter inför näst intill omöjliga val. Ska hon skydda Bailey eller riskera allt för att återförenas med mannen hon en gång älskat.
Det här är uppföljaren till Det sista han sa som kom 2022. En sån bok jag blev helt golvad av. En sån bok man bara inte kunde lägga ifrån sig. Så ni hör mina förväntningar på uppföljaren är skyhög. Så frågan är ju då om den lever upp till förväntningarna? Ja och nej, är det lite tråkiga svaret. Nej för att jag inte blev lika överraskad och fångad av historien som jag blev för fyra år sen. Och ja för den hade samma höga tempo. När väl flykten drar igång så är det som att man åker med. Den här boken blandar familjehemligheter med agent action, och allt i ett tempo som gör att det är svårt att sluta lyssna. Just för att allt går så fort så gäller det att vara koncentrerad för att hänga med. De många tillbakablickarna gör det inte enklare för en ljudbokslyssnare. Men nog om det, vi flyger fram både genom både USA och Europa. Så trots att boken inte är så lång, under 8 timmar, så får vi uppleva väldigt mycket.
Precis som den första boken så är det den fantastiska Lo Kauppi som läser boken. Hon gör åter ett kanonjobb, hatten av för Lo.
I Första gången jag så honom vänds Hannahs liv åter upp och ner när Owen plötsligt dyker upp igen. Laura Dave golvade mig med sin Det sista han sa och uppföljaren har samma snabba och smarta intrig om än lite rörigare, men hög klass och en stark fyra i betyg.
Det sista året i min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år.
När jag startade bloggen 2011 lånade jag fortfarande ljudböcker på CD-skiva från biblioteket. Streaming fanns, men var långt ifrån självklar. Många jag pratade med lyssnade inte på ljudböcker alls och ibland fick man nästan förklara vad en ljudbok faktiskt var.
Idag ser världen helt annorlunda ut.
Vi går runt med fler böcker i fickan än de flesta bibliotek hade när jag började blogga. Vi kan lyssna när vi promenerar, kör bil, tränar, lagar mat eller bara vill försvinna in i en annan berättelse en stund.
Men när jag ser tillbaka på de här 15 åren inser jag att det inte bara är ljudboken som har förändrats.
Jag har också gjort det.
Om någon hade sagt till mig 2011 att jag skulle få intervjua några av mina favoritförfattare, starta en podcast, stå på scener, sitta i jurygrupper och få träffa så många fantastiska människor genom ljudböckerna hade jag nog bara skrattat.
Det hade känts ungefär lika osannolikt som att ha världens alla böcker i fickan.
Men så blev det.
Samtidigt ska ett år också sammanfattas med några böcker, och när jag tittar tillbaka på 2026 är det två som sticker ut lite extra.
Monica har skapat något ganska unikt med sina psykologiska thrillers i juristmiljö. Det kanske låter som en smal genre, men resultatet blir spännande, obehagligt och väldigt skickligt berättat. När Magnus Roosmann dessutom står för inläsningen blir det svårt att sluta lyssna.
Här kastas vi rakt in i ett säkerhetspolitiskt drama när en norsk isbrytare kapas i Norra ishavet. Plötsligt står Europas säkerhet på spel och ansvaret hamnar på Alva Rydingar och Zeke Lodén.
Det är en berättelse som visar att svensk spänning fortfarande kan mäta sig med de stora internationella thrillrarna.
Och precis som i Fadern är det Magnus Roosmann som läser.
När jag ser tillbaka på 2026 handlar det egentligen inte bara om de här två böckerna.
Det handlar om att knyta ihop en resa.
Från CD-boxar på biblioteket till streaming.
Från en blogg till en podcast.
Från att skriva om författare till att få träffa dem.
Från att vara en nyfiken ljudbokslyssnare till att få vara en liten del av ljudboksvärlden.
Det är en resa jag aldrig hade kunnat planera.
Och kanske är det just det som är det fina med berättelser.
Man vet aldrig riktigt vart de kommer att leda en.
I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2025.
Och när jag tittar tillbaka på året så är det svårt att inte tänka på hur långt den här lilla, anspråkslösa ljudboksbloggen faktiskt har tagit mig.
För andra året i rad hade jag äran att sitta i juryn för Storytel Awards och vara med och utse årets spänningsroman.
Bara det är stort.
Men att dessutom få kliva ut på Cirkus stora scen och dela ut priset var något helt annat.
Jag minns att jag stod där och tänkte:
”Hur hamnade jag här egentligen?”
Från att som dyslektiker låna CD-boxar på biblioteket till att stå på en av Sveriges mest prestigefyllda scener för ljudböcker. Det är ändå en ganska lång resa.
Årets vinnare blev Död mans kvinna av Katarina Wennstam, den andra delen i hennes serie Sekelskiftesmorden. Katarina själv kunde inte närvara eftersom hon låg hemma med en nyopererad fot, men eftersom priset även går till uppläsaren fick jag istället lämna över priset till Katarina Ewerlöf.
Jag och Katarina Ewerlöf på Storytel Award 2025
Det blev ett speciellt ögonblick.
2025 var också året då Ulf Kvensler fortsatte att visa varför han har blivit en av Sveriges mest intressanta thrillerförfattare.
Efter framgångarna med Sarekoch Brandmannenkom Låt vågorna göra resten. När jag intervjuade Ulf berättade han att det faktiskt var den första bok han skrev.
Han tyckte dock att den var lite för skruvad för att debutera med och lade den åt sidan.
Det säger en del om kvaliteten på hans författarskap. När man kan gömma undan en bok som Låt vågorna göra resten i några år och ändå slå igenom med andra titlar först.
En annan författare som gjorde starkt intryck på mig under året var Anton Berg.
Många känner honom främst från P3 Dokumentär och Spår, men för mig var det med Bytetsom han verkligen tog nästa steg som romanförfattare.
Boken utspelar sig i Antons hemtrakter kring Oskarshamn under 1990-talet. Vi får följa två unga killar på väg in i vuxenlivet, med sommarjobb, vänskap, tjejer och Bruce Springsteen som bakgrundsmusik till tillvaron.
Det finns något väldigt fint i hur Anton skildrar den där perioden i livet när allt fortfarande ligger framför en.
Att han dessutom läser in boken själv gör att berättelsen känns ännu mer personlig.
När jag ser tillbaka på 2025 tänker jag på kontraster.
Den stora scenen på Cirkus.
De psykologiska thrillrarna.
Nittiotalsnostalgin i Oskarshamn.
Och känslan av att fortfarande bli överraskad av nya berättelser efter alla dessa år. Det är kanske det som är det fina med ljudböcker. Man blir aldrig riktigt färdig.
Årets ljudbok 2025
När jag summerade ljudboksåret 2025 hamnade faktiskt en bok som jag inte nämnt ovan högst upp på min lista:
I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2024.
När jag tittar tillbaka på året inser jag att det framför allt var ett år som påminde mig om varför jag älskar ljudböcker. För en ljudbok är som allra bäst när en bra berättelse möter rätt röst. När uppläsaren inte bara läser boken, utan tillför någonting extra.
Historien om Bo och hans hund Sixten är en berättelse fylld av värme, kärlek, sorg och vänskap. En sådan där bok som smyger sig in under skinnet utan att man riktigt märker det. Men det som gjorde den till en riktigt stor ljudboksupplevelse för mig var Lennart Jähkel.
Hans röst passade berättelsen perfekt. Det är svårt att tänka sig någon annan läsa den. Han lyckades ge Bo både värdighet, humor och sårbarhet på samma gång.
Det är ljudbok när den är som bäst.
2024 blev också ett speciellt år för mig personligen.
Jag hade den stora äran att sitta i juryn för Crimetime Award och vara med och utse årets deckardebut.
Det innebar att jag fick lyssna på samtliga deckardebuter som kom ut det året, och till slut var jag med och utsåg En bra man av Tina Trender till vinnare.
Det jag minns allra starkast är dock inte själva juryarbetet.
Det är ögonblicket när vinnaren avslöjades. Jag stod bredvid Tina när motiveringen lästes upp. Jag visste redan att hon skulle vinna. Hon visste det inte.
Att få se glädjen i hennes ansikte när hon förstod att det var hennes namn som skulle läsas upp är ett av de där ögonblicken som stannar kvar. Sådant går inte att planera. Det bara händer. Och sedan stannar det kvar som ett fint minne.
2024 vill jag också lyfta fram en person som gör väldigt mycket för ljudboksvärlden, nämligen Samuel Karlsson.
Många pratar varmt om ljudböcker, men Samuel gör ett konkret arbete varje dag genom Facebookgruppen Vi som älskar ljudböcker. Att hålla en god ton och skapa en trivsam mötesplats för tiotusentals ljudboksälskare är inte alltid enkelt, men han gör det med stort engagemang.
Samtidigt är han förstås också författare.
Under året kom Ljus och skugga, där vi får möta journalisten Tasha Tikkanen, som slits mellan landsbygd och storstad. En både fin och spännande berättelse som dessutom läses in av Mirja Turestedt.
Och som ni kanske förstått vid det här laget så är jag alltid lite extra svag för böcker där Mirja står bakom mikrofonen.
När jag ser tillbaka på 2024 tänker jag på röster.
Lennart Jähkel som gav liv åt Bo och Sixten.
Mirja Turestedt som tog oss med in i Tasha Tikkanens värld.
Och glädjeropet från Tina Trender när hon insåg att hon hade vunnit Crimetime Award.
Det är sådana saker som påminner mig om att ljudböcker inte bara handlar om berättelser.
De handlar också om människorna bakom dem.
Årets ljudbok 2024
När jag summerade ljudboksåret 2024 hamnade faktiskt en bok som jag inte nämnt ovan högst upp på min lista:
Honungsfällanav Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö, uppläst av Lars Berge.
En dokumentär berättelse om penningtvätt, makt och Swedbanks största skandal. Kanske ett oväntat val, men också ett bevis på hur bred ljudboksvärlden faktiskt är.
I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2023.
När jag ser tillbaka på året är det svårt att inte tänka på Ljudboksklubben. Det var året då podden på allvar började hitta sin form och sin publik. Vi hade gäster som Pascal Engman, Mattias Edvardsson och Jens Lapidus, alltså författare som jag några år tidigare bara hade suttit hemma och lyssnat på.
Det var fortfarande lite surrealistiskt att plötsligt sitta mittemot människor vars böcker jag följt under många år.
Samtidigt försökte vi hela tiden hålla fast vid vår grundidé. Att prata om böcker vi själva tyckte om. Inte bara de största namnen eller de mest omskrivna titlarna, utan böcker som fick oss att känna att fler borde upptäcka dem.
En sådan bok för mig var Flyktav Emmy Walt. Jag minns att jag skrev till Peter Westberg direkt efter att jag hade lyssnat klart. ”Henne måste vi ha med i podden.” Och så blev det också.
Det är faktiskt en av de saker jag tycker allra bäst om med Ljudboksklubben. Att en bok man lyssnar på hemma i hörlurarna plötsligt kan leda till ett samtal med personen som skrivit den. Det är fortfarande ganska häftigt.
2023 var också året då min poddkollega Peter Westberg släppte Edda Headshot.
En gaming-feelgood om den äldre damen Edda som börjar spela dataspel.
Det låter kanske som en ovanlig idé, men det fungerade väldigt bra. Inspirationen kom från Silver Snipers, laget med äldre gamers som faktiskt finns på riktigt.
Och det var också tack vare den boken som Ljudboksklubben gjorde sitt första riktiga scenframträdande.
På releasefesten intervjuade jag Peter, uppläsaren Sofia Berntson, förläggaren Hans-Olov Öberg och hela gänget från Silver Snipers inför omkring 120 personer på Malmen i Stockholm. Se avsnittet från releasen här.
Jag minns att jag stod där och tänkte: ”Hur hamnade jag här egentligen?” Från att skriva recensioner hemma vid datorn till att stå på scen och intervjua människor inför publik. Det var en ganska häftig känsla.
Och så måste jag förstås nämna Jo Nesbø och Blodmåne.
2023 kom den trettonde boken om Harry Hole. När serien startade kunde nog ingen ana att den skulle hålla så länge och fortfarande kännas relevant.
I början av boken befinner sig Harry i Los Angeles och försöker mer eller mindre supa ihjäl sig när ett telefonsamtal från Oslo drar honom tillbaka till Norge.
Egentligen borde den klassiska försupne polisen vara en figur som känns uttjatad vid det här laget.
Men Jo Nesbø kommer undan med det.
För han skriver helt enkelt så förbaskat bra.
När jag ser tillbaka på 2023 så handlar det framför allt om möten.
Mötet med nya författare.
Mötet med publiken.
Och mötet mellan bloggen, podden och ljudboksvärlden.
Det var året då jag började känna att Ljudboksklubben inte längre bara var ett roligt sidoprojekt.
Den hade blivit en naturlig fortsättning på hela den resa som började med Ljudboksbloggen.
Tillsammans med författaren Peter Westberg startade jag podden med en ganska enkel tanke. Vi ville prata om ljudböcker som vi själva tyckte om. Inte för att vi måste. Inte för att någon bad oss. Utan för att vi älskar berättelser och ville dela den känslan med andra.
Bilder från inspelningen av första avsnittet av Ljudboksklubben 2022. Se avsnittet.
Ärligt talat hade jag ingen aning om vart det skulle leda.
Fram till dess hade jag framför allt skrivit om ljudböcker. Nu fick jag plötsligt möjlighet att prata om dem också, och ganska snart även med författare och uppläsare som jag själv hade lyssnat på i många år.
När Peter och jag summerade ljudboksåret 2022 var vi dessutom ovanligt överens.
Till minne av en mördare av Pascal Engman och Johannes Selåker var årets bästa bok.
Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig ännu längre än så. Den ligger fortfarande någonstans på min personliga topp 10-lista över de bästa ljudböcker jag har lyssnat på.
Det är en berättelse som lyckas kombinera klassisk spänning med något nytt och eget. Mörk, välskriven och otroligt svår att släppa. Och när Jonas Malmsjö läser händer det som så ofta händer när han står bakom mikrofonen. Berättelsen lyfter ytterligare en nivå.
2022 bjöd också på en av de bästa psykologiska thrillers jag har lyssnat på under senare år.
Det sista han sa av Laura Dave.
När Hannahs man Owen plötsligt försvinner lämnas hon ensam med fler frågor än svar. Vem var han egentligen? Vad har han dolt? Och hur väl känner man egentligen den person man delar sitt liv med?
Ju längre berättelsen går desto fler frågetecken dyker upp, precis på det där sättet som riktigt bra psykologiska thrillers ska fungera.
Dessutom gör Lo Kauppi en fantastisk inläsning som lyfter berättelsen ytterligare.
Och så måste jag förstås nämna Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist.
När det skulle utses vem som skulle ta över Millenniumserien efter David Lagercrantz var John ett av namnen som nämndes. Uppdraget gick till slut till Karin Smirnoff, men John hade redan skrivit stora delar av sin egen version.
Istället för att lägga manuskriptet i byrålådan arbetade han om det och resultatet blev Blodstormen-serien, med Skriften i vattnet som första del.
Med facit i hand känns det som att det blev något väldigt bra av den vägen också.
Att John dessutom läser in serien själv gör att man kommer ovanligt nära berättelsen. Jag har alltid haft en svaghet för när författare själva läser sina böcker, och här fungerar det väldigt bra.
När jag ser tillbaka på 2022 minns jag det framför allt som året då mitt ljudboksliv tog ytterligare ett steg.
Från blogg till podd.
Från recensioner till samtal.
Och från att skriva om böcker till att få diskutera dem tillsammans med författare, uppläsare och andra bokälskare.
Årets ljudbok 2022
Till minne av en mördare av Pascal Engman och Johannes Selåker, uppläst av Jonas Malmsjö.
I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2021.
När jag tittar tillbaka på året slås jag av hur olika de böcker som gjorde störst intryck på mig egentligen var. En utspelade sig längs gränsen mellan Mexiko och USA, en annan långt ute i rymden och en tredje i arbetarklassens Glasgow. Men alla tre hade något gemensamt. De berättade historier som stannade kvar långt efter att jag hade lyssnat klart.
Först måste jag nämna Amerikansk jord av Jeanine Cummins.
Det här var en bok som både hyllades och kritiserades när den kom. Men oavsett debatten så minns jag framför allt berättelsen. Historien om Lydia och hennes son som tvingas fly genom Mexiko efter att deras liv slagits i spillror är både gripande och svår att värja sig mot.
Den svenska ljudboken läses in av Mirja Turestedt, som gör ett fantastiskt jobb med att förmedla både rädslan och hoppet i berättelsen.
Det som känns lite overkligt när jag tänker tillbaka på boken idag är att varken Mirja eller jag kunde ana att vi några år senare skulle sitta i samma poddavsnitt tillsammans med Jeanine Cummins och prata om just den här berättelsen. Sådant är fortfarande svårt att ta in ibland.
2021 var också året då Uppdrag Hail Mary av Andy Weir kom på svenska.
Science fiction är egentligen inte den genre jag oftast dras till. Men Andy Weir är ett undantag.
Han har en förmåga att göra avancerad vetenskap både begriplig och underhållande. Det finns ett driv, en humor och en värme i hans berättelser som gör att man följer med oavsett hur osannolika förutsättningarna är.
Och så finns förstås Rocky. Ja, en rymdvarelse. Att jag skulle bli så engagerad i en fiktiv utomjording trodde jag nog inte själv. Men det säger ganska mycket om hur skickligt berättad den här boken är.
Jag lyssnar fortfarande mest på spänning, men det är ofta romanerna som stannar kvar längst i minnet.
En sådan roman var Shuggie Bain av Douglas Stuart. Berättelsen om den lille, udda pojken Shuggie och hans uppväxt i Glasgow under 1980-talet är både hjärtskärande och vacker. Det är ingen enkel historia, men det är precis den typen av berättelse som lever kvar långt efter att sista kapitlet tagit slut.
Lägg dessutom till Viktor Åkerbloms fantastiska inläsning så får man en ljudboksupplevelse som verkligen visar vad formatet kan åstadkomma när allt fungerar.
I min resa genom Ljudboksbloggens första 15 år har vi nu kommit fram till 2020.
Och 2020… ja, det var året då världen stannade.
Pandemin slog till, världen stängde ner och mycket av det vi tog för givet förändrades över en natt. Mitt i allt det där märkliga fortsatte jag att lyssna på ljudböcker. Kanske mer än någonsin. Berättelserna blev ett sätt att fly verkligheten, men ibland också ett sätt att förstå den.
En av de böcker som gjorde allra starkast intryck på mig det året var Ghettokungenav Sammy Jeridi.
Det finns böcker som man tycker är bra och så finns det böcker som man minns exakt var man var när man lyssnade på dem. För mig var Ghettokungen en sådan bok. Jag gav den högsta betyg när jag recenserade den och det ledde faktiskt till att Sammy och jag fick kontakt.
På den tiden bodde han först i Nordnorge och senare på Kanarieöarna, så våra första samtal skedde digitalt. Men några år senare stod jag plötsligt på releasefesten för Ghettoprinsessan och träffade honom för första gången i verkligheten. Det blev faktiskt min allra första releasefest.
Lite märkligt när man tänker på det. Man börjar skriva recensioner hemma vid köksbordet och plötsligt står man mitt i litteraturvärlden och träffar människorna bakom berättelserna.
2020 var också året då jag upptäckte Arvet efter oss av Erik Lewin.
Erik är säkerhetschef till vardags och skriver spänningsromaner vid sidan av. Det märks. Hans böcker har en realism som gör att man ibland funderar på hur mycket som faktiskt skulle kunna hända på riktigt.
I Arvet efter oss handlar det om ekoterrorism. När boken kom kändes det nästan som science fiction. Idag känns den betydligt mer aktuell.
När jag några år senare fick intervjua Erik slog det mig att han var precis lika intressant som sina böcker. Han är nog det närmaste en James Bond-agent jag har kommit. Väldigt trevlig, väldigt kunnig och väldigt samlad. Det dröjde faktiskt tills kameran var avstängd innan vi lyckades få honom att le.
Och så går det förstås inte att prata om 2020 utan att prata om pandemin.
Mitt under allt det där lyssnade jag på Som pesten av Hanne-Vibeke Holst.
Problemet var bara att boken beskrev något kusligt likt det som höll på att hända runt omkring oss. Smittspridning, oro och jakten på ett vaccin. Att lyssna på den under pandemin var ibland nästan surrealistiskt. Flera gånger fick jag stanna upp och fundera på om jag lyssnade på en roman eller följde nyhetssändningarna.
Det var både fascinerande och ganska skrämmande.
När jag ser tillbaka på 2020 så minns jag ett år där verkligheten ibland blev märkligare än fiktionen. Men också ett år där ljudböckerna fortsatte vara en form av sällskap när mycket annat stod still.
Årets ljudbok 2020
Ghettokungen av Sammy Jeridi, uppläst av Jonas Malmsjö.
