Lokaljournalisten Erik Larsson har en näsa för nyheter. Det är han som skriver om mannen som blir påkörd en sen kväll i Landskrona. En tid senare blir han kontaktad av ett okänt vittne som sett olyckan och helt plötsligt gå det från en lokal smitningsolycka till något där den militära underrättelsetjänsten är inblandad. Jakten på vad som har hänt går vidare och mot Stockholm och bland annat till Bromma flygplats och en i efterhand uppmärksammad utvisning.
Det har är en snyggt berättad samhällsthriller som kretsar kring delvis verkliga händelser. Just denna koppling kittlar mig lite extra. För även om mycket kretsar kring journalisten Erik så kopplas så betydlig starkare krafter både inom och utom Sveriges gränser in. Men det är framför allt spänningen som genomsyrar boken. Vem kan man lite på?
Jag tycker mig kunna hitta en och annan likhet med David Baldacci när det kommer till val av ämne och sätt att skriva. Vilket gör det naturlig att det då är Reine Brynolfsson som läser boken. Ännu en sak jag gillar.
I Den tredje passageraren blandas journalistik, politik och maktspel på ett mycket tilltalande sätt. Tony Johansson får mig att tror att jag är med i handlingen, spännande och snyggt. En stark fyra i betyg
Billie Karlsson driver true-crime podden Sanningen. För att komman närmare just sanningen så bestämmer hon sig för att gå under cover. Hon väljer den gymnasieskola där den mördade och torterade sjuttonåriga Leo gått. I samband med att polisen ska göra ett rutintillslag så mördas en polis. Något som får stora konsekvenser för Billies kompis och tillika polis Klara.
Den nittonåriga Denise är en rätt skötsam tonåring som drömmer om att slå igenom i Hela Sverige bakar. Men hon drömmar även om ett lyxigt storstadsliv, något som leder in henne på kriminella vägar. Trots att Billie är långt ifrån säker på att hon ska få ihop material till sin podd så vävs till slut ett antal livsöden samman till något som börjar närma sig sanningen.
Det här är den andra boken om Billie Karlsson men den första jag lyssnar på. Så jag visste inte vad jag skulle mötas av. Min första tanke var att det är ännu en bok om det svenska gängvåldet. Men sakta men säkert började något annat växa fram. Ja, visst har vi narkotikahandel och våld, men här får vi möte människorna bakom. Både som vill vara med, inte vill vara med, vill stoppa det och de som bara vill förstå vad som händer.
Förutom att det är intressant och spännande att följa karaktärerna i den här boken så för vi också se att handlingar får konsekvenser. Det gäller för i princip alla inblandade. Det finns också ett antal fina kompisrelationer i den här boken. Jag gillar speciellt relationen mellan Billie och hennes vän Klara.
Det är Gunilla Leining som läser boken. Henne lugna och trygga röst kan behövas när världen är som mörkast.
Axelsson och Bonelli beskriver en träffsäkert en verklighet som skrämmer mig. Helga alla medel har en fin blandning av trovärdiga karaktärer. Ja så är den spännande också, det blir en fyra från mig.
Maja har inte varit eller bott i sitt barndomshem på länge. Men när livet trasslar till sig så vänder hon hem till sin far. Något pappan Ruben borde blivit glad över men känslan är en annan. Nästgårds bodde farmor, den stora matriarken Gerda, som var en viktig person i Majas liv. Det är i hennes hus Maja tänk att flytta in, som ska ju nämligen ärva hela gården. Det var ett mantra farmor alltid trummat in hos Maja. Men det är något som inte stämmer på gården. Huset är igenbommat och övergivet.
Den relativt nyinflyttad grannen Inger har hört ryktena om grannen Ruben men ändå går hennes promenader , mot hennes mans vilja, förbi det övergivna huset. Men när Maja söker upp Inger dras Inger in i familjehemligheterna.
Det är svårt att beskriva handlingen mer än så. Men att det är något som inte stämmer på gården är uppenbart. Och inte bara på gården, även med vissa relationer. Det är just ett hus och relationer som står i centrum.
Det finns en kittling i trassliga familjeband och gamla hus som författaren väver samman på en snyggt sätt. Ibland så snyggt så att hon nästan tappar mig.
Men då har vi Katarina Ewerlöfs fasta hand, ja eller röst, som leder mig rätt.
Fostrad är den tredje fristående boken om arv. Malin Sanglert bjuder på en smart berättad historia om en dysfunktionell familj med många hemligheter. Jag delar ut en fin trea.
En våreftermiddag 1989 försvinner åttaåriga Robin när han leker kurragömma med två kompisar. Det två kompisarna som också är bröder blir under utredningens gång misstänkta att ligga bakom försvinnandet. Mycket tack vare expertpsykologen som kallats in. Något den unge polisassistent Gunni Hilding inte är så säker på.
Fem år senare, mitt under pågående fotbolls-VM i USA försvinner ytterligare en ung pojke bortrövad från en kapning, inte långt från den plats där Robin försvann. Trots att pojkens styvfar snabbt blir misstänkt ser Gunni likheter med Robinfallet.
Efter fyra böcker med Lundasviten börjar Mattias Edvardsson nu på ny kula. Han håller sig naturligtvis kvar i Skåne men däremot förflyttar vi oss i tiden. Till en tid utan mobiltelefoner och under halva boken till den mycket populära sommaren 1994. Förutom de uppenbara referenserna till VM matcher så är det gott om paralleller ett andra händelser från 90-talet. Att misstänkliggöra det två bröderna från Robinfallet har många likheter med Fallet Kevin från 1998. Jag tycker mig också kunna skymta liknelser till de psykologer som användes när Thomas Quick erkände sina mord under 90-talet, även om den parallellen inte är lika uppenbar.
Jag tycker Edvardsson är en av Sveriges bästa spänningsförfattare och efter att den senaste Lova mig tystnad kom ut så har vi också sett hans verk som Netflixserie. Så mina förväntningar på den här boken var skyhöga när jag tryckte på play. Uppfylldes min förväntningar? Ja och nej. Det här är en både spännande och välskriven bok, som alla Edvardssons tidigare böcker. Så på den punkten kom mina förväntningar inte på skam. Samtidigt så är en av de saker jag uppskatt mest med de fyra första böckerna att de överraskat mig, alla på lite olika sätt. På den punkten känns den här boken inte lika unik som de tidigare böckerna. Ja, jag vet att det är väldigt mycket att be om men jag nämnde att mina förväntningar var skyhöga.
Det är den erfarna Anna Maria Käll som läser den här boken och de gör hon bra. Samtidigt sitter jag och saknar att den inte löses på skånska när man hör uttryck som fubbik och liknande.
Försvunna pojkar, naturligtvis i Skåne, står i centrum i Mattias Edvardsson nya Gravglänta. Med kopplingar till fall som Kevin och Qvick bjuds vi på spänning och driv. Jag delar ut en fyra i betyg.
Det här är den tredje boken om exmilitären Joel Adler. Parallellerna och liknelsens med Jack Reacher känns det som vi är många som redan dragit. Så de hoppar vi över den här gången. Speciellt när Reacher börjar kännas lite trött och gubbig i de senaste böckerna. Och trött och gubbig är verkligen inte Adler. Jag tänkte den här gången mer på en ung Carl Hamilton, speciellt i början när det är en hel del militära inslag. En början som jag först tyckte var lite väl mycket skjutvapen och militärstrategi. Men lugn, det övergår till ren action efter det.
Det är inte alltid jag gillar den här typen av böcker där man skruvar upp tempot till max. Det är lätt att man inte hänger med i alla svängarna. Men charmen i den lite bistra men ändå varma och rättvisa Adler gör att jag i alla fall jag smälter. Så fartfylld action i kombination med en stark huvudkaraktär, i dubbel benämning, så har ni dem här boken.
Boken är filmiskt uppbyggd och jag har inga problem att se Joel Adler susa fram på sin motorcykel. Utseendemässigt så är min Joel Adler en blandning mellan författaren Andreas Ek och uppläsaren Björn Bengtsson. Ja om dom byggde ett antal kilo muskler.
Den enda överlevaren är den tredje boken om supermilitären Joel Adler. Som vanligt bjuder Andreas Ek på actionfylld spänning med med värme i botten. Jag delar ut en fyra.
När en svart man blir anklagad för dubbelmord i den amerikanska södern 1968 så ser oddsen att gå fri inte så goda ut. Är sedan det mördade paret rika och väl ansedda i samhället så börjar chansen närma sig noll. Oavsett om mannen är oskyldig. Det är den mannen, Jerome Washington, den vite advokaten Jack Lee tar sig an.
Med tanke på strömningarna i samhället så är det ett självmordsuppdrag för Jack, men det är inte hans liv som ligger i potten utan Jeromes. Det efter att delstaten tagit tillbaks möjligheten att dömma mördare till döden.
Innan rättegången startar får den sargade försvarssidan oväntad hjälp av den svarta advokaten Desiree DeBose kommer och erbjuder sina tjänster. DeBose har erfarenheter av rättegångar där hudfärg varit av betydelse tidigare. Till en början lite motvilligt, men efter hand mer energiskt börjar försvarsparet Jack och Desiree ta sig an fallet.
Det här är ett rättegångsdrama som med alla sina lager får mig att sitta som på nålar. Den här typen av rättegångsböcker förknippar vi kanske mest med John Grisham men här visar även en av de andra giganterna att han också behärskar genren. Efter att läst på lite så visar det sig att Baldacci är jurist och från södern samt skriver fantastisk så jag borde inte vara förvånad.
Förutom att det handlar om en rättegång så är det en historisk berättelse om rasismen i den amerikanska södern. En rasism som tyvärr finns kvar och under Trump även fått en ny legitimitet. Det finns en scen i den här boken när 4-5 män tränger sig in på Jacks kontor för att få honom att avsäga sig fallet. För enligt dom så borde ju inte en svart man få någon juridisk hjälp och definitivt inte från en vit man. Då tar Jack upp sin pistol och skjuter av över delen av den ena mannens öra. Nu är förvisso den här boken skriven långt innan attentatet på Trump, men säg inte att det inte finns kopplingar till dagens USA.
Som vanligt är det samhällsfrågorna som engagerar mig mer är själva rättegången, men så som den beskrivs blir den drivet i historien.
Tillsammans med Dennis Lehane och Michael Connelly är Baldacci en av de amerikanska spänningsförfattare jag uppskattar mest. Därför är det spännande när han kliver ur sin agent-med-koppling-till-makten roll och tar sig an en historisk skildring av samhället. Och som han gör det.
Som oftast är det Reine Brynolfsson som läser Baldaccis böcker och som vanligt håller uppläsningen samma höga kvalitet som innehållet.
David Baldacci visar upp den råa rasismen i slutet på 60-talets i amerikanska södern. Tyvärr är nog de historiska beskrivningarna i Processen aktuella även idag. Så välskrivet och gripande att jag tar till lagens högsta betyg, en femma.
Som manusförfattare till en TV-serier så gäller det att veta vad man skriver om. För att ta reda på det behöver man göra research. Så om serien man ska skriva om handlar om hemliga sällskap, ja då får man väl se till att gå med i just ett hemligt sällskap. Men även researcharbete har en gräns. Den kanske har passerats när man får ett paket med ett avhugget gethuvud skickat till sig?
Vår manusförfattare försöker både renovera ett gammalt hus, sätta en son till välden och få sitt stora genombrott i TV välden. Samtidigt har vi känslan att hans researcharbetet övergått till något annat.
För att vara transparenta här så har jag själv en skeptisk inställning till hemliga sällskap och det övernaturliga. Så för mig är den här typen av böcker som ett minfält som det gäller att ta sig över. Samtidigt så är det klart det finns något kittlande här. Det är ju inte för inte som vi fångas av Da vinci-koden och liknande böcker.
Det här boken har två parallella historier. Där den ena är själva serien Inferno som växer fram. Där kommer Olofs egna kunskaper om arbete med film och TV. Delar av handlingen är skriven i vad jag uppfattar som manusformat. Det ger hela boken trovärdighet då det känns som vi får vara med bakom kulisserna. Något som verkligen behövs när vi sen kommer in på själva det hemliga och ibland okulta sällskapen som förekommer. Vi får vara med på möten och vara med om ond bråd död. Både verklig och symbolisk.
Summa sumarum tycker jag att Olof lyckas lotsa i alla fall mig genom minfält utan att mista några vitala kroppsdelar samtidigt som jag både fick insikter och blev underhållen.
Sist kommer vi till uppläsaren Måns Westling som gör ett bra jobb. Jag trodde det var den första boken jag lyssnade på med honom. Men det visade sig att jag lyssnat på en bok med honom för 20 år sen. Det var Jerker Virdborgs Svart krabba som senare blev film. Ska föras till protokollet att jag inte gillade boken som fick en av få ettor jag delat ut.
Den vänstra vägen är en bok om okulta sekter och manusarbete. Olof Spaak balanserar skickligt på gränsen till det overkliga. Det blir en trea i betyg från mig.
Succéförfattaren Tom Berg har skrivkramp. Efter hans senaste kioskvältare har det tagit stopp. Med endast ett tunt synopsis ger han sig ut i verkligheten för att göra research men blir då vittne till ett mord och inte bara det, någon försöker sätta dit honom för det. Konstigt nog sätter mordet fart på hans skrivande. Då mordet liknar det som stod i hans synopsis så börjar hans gräns mellan verkligheten och fiktionen suddas ut.
Det blir polisen Olivia Woolf som får ta sig an mordet Tom bevittnat. Hon är en polis som ogärna lägger fingrarna emellan. Som MMA figher tvekar hon inte att slå först om hon anser det nödvändigt. Så det är denna kvinna som jagar Tom.
Det här är den första boken i serien True Fiction som succéförfattarna Jonas Moström och Arne Dahl skriver tillsammans. De har tillsamman tagit fram en svensk version av The Game. Mina tankar går också till Anders de la Motts debut Geim där handling som styrs av någon annan.
Jag har vid något tillfälle sagt att jag tycker det är lite navelskåderi när författare skriver in en författare som huvudperson. Det tycker jag fortfarande men den här boken är också undantaget från den uppfattningen. Genom att väva ihop den fiktiva historien med verkligheten så uppstår en märklig spänning. Det gör också att författarna ”kommer undan” med det som förefaller som overkligt och som jag i andra historier skulle ha svårt att svälja.
Det finns en annan aktuell bokserie från författarparet Jesper och Patrick Ersgård som också har en författare i huvudrollen. Men till skillnad från deras Sam Milton är Tom Berg inte i närheten av att vara lika tafflig. Trots att han ”bara” är författare så tar han sig ut kviga situationer som en Bond eller Jason Bourne.
Annars är det det höga tempot som är utmärkande för boken. Det är inte många sekunder som den jagade Tom kan eller får hämta andan.
Blanda in lite klimatengagemang , en rullstolsburen akademiledamot, lite oväntade möten och ni har boken. Jag gillar upplägget och tempot och ser framemot en fortsättning.
Det här är tredje boken på någon månad där man skrivit in uppläsaren i boken. I den här boken är det akademiledamoten och jämtlänningen Lennart som ser upp till president Eva Röse. Hon gör för övrigt ett bra jobb för att hålla tempot uppe i boken.
När deckarförfattarna Arne Dahl och Jonas Moström slår sina påsar ihop slår det gnistor. Skaparen som är en verkligt overkliga spänningsroman där tempot är högt. Det blir en fyra i betyg från mig.
Snöstorm över Österlen är inte så vanligt. En sådan ovanlig natt försvinner en man från sin gård. Jens som han heter är änkeman och far till två döttrar. Frågan är, lämnar verkligen en far två små barn att bli föräldralösa med vilje?
Utredningen leds av den relativt nya kommissarien Maria Landsdotter. En polis som väckt känslor sedan hon tillträdde när hon anmälde den förra chefen för tjänstefel. Men det är inte hennes största huvudbry. Det handlar om att ta reda på vad som egentligen hände vid bilolyckan hon överlevde som barna men som kostade hela hennes familj livet. Men var det verkligen en olycka? Även om Maria gör allt för att ta reda på sanningen så visar det sig att den i det här fallet är farlig.
Kontrasten att sitta i en solstol och lyssna på en bok som till stora delar utspelar sig mitt under en snöstorm är stor. Kan inte säga att jag längtar att bli insnöad men visst förflyttas man till det snöiga och blåsiga Österlen när man lyssnar. Författarens målande miljöbeskrivningar är riktigt bra. Det är lätt att visualisera den här boken när man lyssnar på den. Men man behöver inte använda hela färgpaletten när bilderna målas upp i huvudet. Bilden på omslaget illustrerar väldigt bra spännvidden. Jag tror att det krävs ett rikare språk för att beskriva svartvita bilder, något som även det illustreras i den här boken.
Annars är det hemligheter och jakten på sanningen som är bokens kärna. Att via huvudpersonen Maria koppla ihop en dödlig bilolycka i dåtid och ett mysigt försvinnande i nutid är snyggt.
Jag har inte lyssnat på Ginstmarks första bok Tät dimma än men kan konstatera den här boken utan problem stod på egna ben.
Att lära känna nya uppläsare är alltid intressant. Eller ny för mig är mer korrekt. När jag tittar på Gabriella Boris katalog på Storytel så hittar jag många långa serier. Hennes lite återhållsamma röst passar bra till den här boken.
Stormnatt är en spänningsroman fylld av mystik och familjehemligheter. Johanna Ginstmark målar upp ett Österlen långt får sommarmogna äpplen. Det gillar jag och delar ut en fyra i betyg.
Sebastian har varit på fest hos några vänner i skärgården. En miljö han inte är van vid eller tycker speciellt bra om. När han nu bara vill hem ringer den sista personen han vill prata med och kräver att han ska leverera en väska till Sandhamn, när han ändå är i närheten. Leveransen går bra men sen spårare det ur. Han träffar en bekant, tappar bort pengarna han fått och bekanten Johan kommer upp med ett förslag som leder till något riktigt riktigt hemskt.
Samtidigt är det äkta paret Henrik och Isabelle är på seglingssemester med sin dotter, Olivia 10 månader. Ett av stoppen på resan är Sandhamn där deras vägar tyvärr korsar Sebastian och hans vän.
Något senare kommer ett larm om ett oidentifierat föremål i vattnet kommer in till sjöräddningen. Sjöräddaren Annika och hennes kollegor åker på larmet. De hoppas och tror att det är en förlupen badleksak men det är det absolut värsta man kan tänka sig. Ett litet barn.
Det här är mitt första möte med Annika och hennes sjöräddarkollegor. Så utifrån det kan jag konstatera att trots att jag inte lyssnat på de två första delarna kommer jag snabbt in i den.
Jag är inte så bevandrad i Stockholms skärgård men även där så funkar boken bra med sina fina och detaljerade miljöbeskrivningar.
Det här är inte en spänningsroman i den tuffare skolan, samtidigt som den inte går att kalla den för mysdeckare. Skulle man göra TV serie av den så ser jag något i stil med Skärgårdsdoktorn framför mina ögon.
En utmaning i dagens spänningsromaner i stadsmiljö är att hjälp oftast bara är en knapptryckning bort. Det är svårt att få till den riktiga känslan av utsatthet då. Där fungerar skärgården som en bra kuliss för den utsattheten.
Jag gillade drivet i historien och kan tänka mig att backa tillbaka och lyssna på de två första delarna i serien.
Det känns nästan självklart att det är Gunilla Leining som läser den här boken. Hon håller med sin röst rodret stabil genom hela boken.
Rebecka Edgren Aldén bjuder på kidnappningsdrama i tredje delen av Sjöröddarna. Blå skymning känns som ett spännande avsnitt av Skärgårdsdoktorn, ja fast med sjöräddningen då. Det blir en fyra i betyg.
ljudboksbloggen.com 