Bruna ögon blå av Ulrika Alenfelt

När klass 5b på Björkbackaskolan få en vikarie så händer något. Redan första dagen delar hon in klassen i två grupper efter ögonfärg. Ett experiment som ska visa sig få katastrofala följder. 

Nästa 30 år senare anordnas en klassåterträff. Den hålls avskilt i två stugor i de värmländska skogarna. Trots att tiden gått så börjar gamla maktstrukturer snabbt utkristalliseras igen. Den gamla klassen delas återigen upp efter ögonfärg och gränsen mellan sanning och lögn suddas snabbt ut.

Det här är en psykologisk thriller där vi vet att något hemskt har hänt men inte riktigt hur och inte riktigt vad. Så under bokens gång läggs pusselbit efter pusselbit ut genom att växelvis få tillbakablickar från 1986 och från nutid under återträffen. Historia berättas ut rätt många karaktärers perspektiv, men då det är tydligt utmärkt så är det inga problem att hänga med.

Det är ett smart och spännande sätt att berätta historien på. Det finns dock ett dilemma med det. Nämligen att vissa saker som karaktärerna gör kan kännas konstiga och ibland inte trovärdiga när det sker för att senare få sin naturliga förklaring. Men det är svårt både hålla på ett avslöjande och luta sig mot det, eller både äta kakan och ha den kvar.

Delarna i nutid, eller i alla fall 2023, utspelar sig till största del ute i två stugor i värmländska skogarna. För att öka spänningen har klasskompisarna åka dit utan mobiltelefoner. Något som nästan är ett måste för att skapa riktig spänning idag. Vi känner igen det i Ulf Kvenslers Sarek och Monica Rehns Älskarinnan.

Just att boken har sin grund i ett verkligt socialt experiment är intressant och lyfter historien. Annars är det personporträtten som är mest intressant.

Det är det erfarne Sofia Berntson som läser den här debuten. Hon guider oss genom all spänning i de djupa skogarna.

Bruna ögon blå tar sitt avstamp i ett verkligt socialt experiment som spårar ur. Ulrika Alenfelt debuterar med en psykologisk thriller som visar hur grupptryck kan påverka händelser även över lång tid. Spännande och välskrivet,japp. fyra i betyg, jajamänsan.

Uppläsare: Sofia Berntson 

Betyg:

Underverken av Arne Dahl

Det är knappt stockholmarna som passerar Skinnarviksberget tror sina ögon. Mitt på berget står en gigantisk staty av Zeus. För den påläste så är det ett av antikens sju underverk. De som tror att det är en del av ett konstprojekt eller ett anonymt gatukonstverk får snart tänka om. För när gipset börjar smälta av regnet visar sig statyn innehålla en död man.

Det gör att det blir ett fall för Nova, luttrade utredningsgruppen, som leds av Eva Nyman. Det behöver ta redan på vem är mannen i statyn, hur kom statyn dit utan att någon märket det och varför. Men den fråga som gnager hos de flesta i gruppen är om det här är det första av en serie av sju ”underverk”.

Utan att avslöja för mycket så kommer det fler underverk. Något som sätter skräck i Stockholm och gör att Nova får jobba hårdare.

Det här är den andra boken i serien om Nova gruppen som inleddes med ”I cirkelns mitt”. Den här tar sig Nova gruppen an ännu mer spektakulära brott. För det handlar inte bara om mord, någon måste ligga bakom skapandet av konsten som hör till morden. Det finns en del likheter till filmen Seven, den gamla 90-tals filmen. Det finns flera böcker och filmer som bygger på välkända myter oavsett om det gäller dödssynder eller underverk. För mig kan det ibland kännas lite krystat. Idéen kan vara bra, sen finns det en risk att idéen och ”verkligheten” hamnar lite för långt ifrån varandra. För det är inte så vanlig med seriemördare, varken i världen eller i Sverige och att dom sen skulle följa en myt gör det än mindre troligt. Så det är nog lätt för en författare att gå i den fällan och göra en mordserie lite för spektakulär. Men här är det mästaren Arne Dahl vi pratar om. Han skriver så bra så han kommer undan även om historien kan bli lite för fantastisk.

Nova gruppen är kanske inte en ny A-gruppen men visst finns det något här när det kommer till dynamik. Så mycket så att jag ser fram emot nästa del.

Precis som den första boken i serien är det Magnus Roosmann som läser. Tja, har man läst deckare i över 25 år så vet man hur en slipsten ska dras. Den här boken är inget undantag.

I Underverken jagar Nova gruppen seriemördare likt den gamla 90-tals filmen Seven. Känns som det är gjort men Arne Dahls skickliga berättande gör ändå att det funkar. En fyra från mig.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Kaninens år av Fredrik Lundberg

Den grävande journalisten Lars Ferm får ett tips om oegentligheter på Systembolaget. Ett tips som till en början inte låter så intressant men efter förra årets stora gräv i Kongo har det varit stiltje så varför inte. Stiltje är något som är jobbigt för en journalist med så stort bekräftelsebehov som Ferm har. Så med en källa på insidan, ett antal butikschefer som berättar och en vinprovning med experter får Ferm ihop ett riktigt bra program tycker både han och övriga på TVSverige. 

Med med en smart och skicklig manöver lyckades Systembolagets ledning flytta fokus från programmets avslöjande och där skulle allt kunna tagit slut. 

Då hittar Ferm ledtrådarna som leder till en exklusiv vingård i Sydafrika via svenska JAS plan och så tar storyn fart igen. Men det är inte ofarligt, människors liv står på spel.

Det här är den andra boken om den skickliga och självcentrerade journalisten Lars Ferm. Precis som i den första boken Tigerns år så bygger den här delvis på verkliga händelser. Vi känner igen den svenska regeringens misslyckande charmoffensiv i Sydafrika som toppades med en konsert i Soweto på ett stadion för 80 000 och antalet betalande gäster stannade vid ensiffrigt. Kanske inte så förvånande när ambassadör Nils von Otter är med och bokar artister som Dr Alban, förlåt Dr Lagos. Det är kul att min favorit, den överarroganta von Otter är med även i den här boken. Att han sent i boken visar lite mänskliga känslor är en liten besvikelse, men det kanske fördjupar karaktären på längre sikt.

Jag gillar verkligen Lundbergs sätt att kombinera verkliga händelser som vi känner igen med en stor dos humor och glimten i ögat. Dialogen är rapp och med tanke på författarens bakgrund så tror jag på vart enda ord vad det gäller delarna på TV redaktionen. Han har en egen stil som sattes i Tigern och har slipats i den här boken. 

Jag har pekat ut Alexander Saltzberger som vår nästa stora stjärna på ljudbokshimlen och med den här inläsningen så stiger den stjärnan ytterligare. Med ett otal antal ”gubbar” gestaltar han alla karaktärerna i den här boken. Han lyckas pricka så väl de ironiska delarna som de seriösa och spännande delarna. Hatten av.

I Kaninens år jagar Lars Ferm sanningen kring Systembolagets inköpsrutiner. Kanske inte låter så spännande men när Fredrik Lundberg tar sig än ämnet bli det just det. Det här är underhållning med glimten i ögat och det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Alexander Saltzberger 

Betyg: 

Jag ser dig av Yrsa Sigurðardóttir

När Karl ger sig av över till sina grannar han inte sett på några dagar så vet han inte vad han kommer mötas av. De bor på avskilt belägna fjorden Hvalfjörður och när Karl kommer fram till huset ser han spår i snön. Han knackar på och när ingen öppnar bryter han sig in. Synen han möts av är fruktansvärd.

Poliserna Týr och Karólína från Reykjavik kallas till platsen tillsammans med rättsmedicinaren Iðunn för att utreda det brott som begåtts mot familjemedlemmarna. Allteftersom utredningen fortskrider avslöjas omskakande hemligheter om familjen, och snart inser Týr, Karó och Iðunn att fallet är lika bedrägligt som svartis – faran syns inte men lurar i det fördolda.

Jag ser dig är den första delen i Yrsa Sigurðardóttirs nya serie Svart is. Det här är en spänningsroman där vi tidigt vet att något gått åt skogen, riktigt ordentligt. Men vi vet inte riktigt vad, inte riktigt hur och framför allt inte av vem. Berättelsen växlar mellan nutid och dåtid, vilket skapar en krypande känsla av obehag. Sigurðardóttir lyckas på det sättet att bygga upp en spänning som verkligen kryper innanför skinnet. Vi möts av familjehemligheter, psykologisk skräck och ren ondska i den här boken.

Allt ramas in Islands karga och sagolika landskap, som inte gör boken mindre spännande. Precis som i böckerna om Huldar och Freyja spelar, i alla fall för en svensk, miljön och det isländska landskapet en viktig roll i boken. Det karga och gråa förstärker den krypande spänningen.

Det är också intressant att vi har en huvudperson med svenskkoppling. Trots namnet så har Týr precis flyttat, eller flytt, till Island från Sverige. Trots hans perfekta isländska så möts han ändå av skepsis av vissa.

Boken suger verkligen tag i mig i början. Sen tycker jag den tappar farten något i andra halvlek, innan upplösningen kommer.

Det är Angela Kovács som ger röst åt den ibland läskiga boken. En bok full med isländska namn, av naturliga orsaker. Något som jag gissar är en utmaning, men som jag tycker hon gör bra. Att jag sen har lite svårt att hålla isär de isländska namnen är inte Angelas fel.

Jag ser dig är den första boken i Yrsa Sigurðardóttir första bok i den ny serie som känns lovande. Kombinationen av nordisk noir, psykologisk spänning och riktigt mörka hemligheter gör att jag förärar boken med en fyra i betyg.

Uppläsare: Angela Kovács

Vitnatten av Gaberiella Ullberg Westin

Fyra kroppar hittas en sommarmorgon i närheten av gruvberget Luossavaara. Fjällräddaren Mira Salo är först på plats och kan konstatera att de inte bara är döda utan också brända. Det visar sig att de även hittar en levande femte person vars kropp också är svårt bränd. I Miras ögon påminner det här om ett annat makabert fynd hon gjorde bara sex månader tidigare då hon hittade en död liten pojke.

Mira tycker sig se ett samband mellan de brända kropparna och den döda pojken, något polisen med Miras svägerska Boel i spetsen avfärdar som fantasier. Men Mira kan inte släppa sambandet och mot allt förnuft fortsätter hon gräva i det. Mitt i allt detta dyker Miras syster Hilda upp efter att ha bott Stockholm några år. De båda systrarnas förhållande är lite kantstött efter en tuff uppväxt. Läget blir inte bättre när Mira får en känsla att systern är på flykt från något.

Så med ett litet barn, en lite opålitlig syster och en oro efter upptäckten av kropparna försöker Mira balansera livet i en stad under omvandling.

Det här är en spänningsroman i en karg miljö, oavsett om det är till fjälls eller inne i Kiruna. Att riva en stad för att sedan bygga upp en ny sätter sina spår i människorna som bor där. Men jag tycker att kärnan i den här boken är relationen mellan människorna. I centrum Mira som är en komplex själ. Tuff uppväxt, ansvarsfullt jobb och en kärlek till sin man och lilla dotter. Stenen i skon är relationen till sin syster. Hon vill både hjälpa och lita på henne, men verkligheten ser annorlunda ut.

I själva fallet, att ta reda på vad som hänt de döda och brända kropparna, leder bevisen mot miljöforskning. Något som gör att boken känns i takt med tiden. Samtidigt som man även kopplar rymdbasen Esrange till historien. På det sättet greppar man över midnattssol, storslagen natur, flytt av staden och rymdbasen. Allt som jag som utomstående förknippar med Kiruna. Spänning i en spännande miljö.

Boken är inläst av Gunilla Leining. Hon är en inläsare som inte gör så mycket väsen om sig. Hon försöker sig inte på någon norrländsk dialekt även om det förekommer osv. Hon läser boken och det gör hon bra.

aa

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

Torpedflickan av Peter Westberg

Bamse och Ludde lever, i alla fall på ytan, ett svenssonliv. Köpt ett hus i Upplands Väsby norr om Stockholm och precis adopterat den femtonåriga Linda. Svensson så det förslår om det inte var för hur de har försörjt sig under åren, nämligen som torpeder. Men när en rastlös Linda stöter på en plågoande från förr går saker snett och trots att Bamse och Ludde lovat varandra att lägga torpedandet på hyllan så måste de stå upp för sin dotter.

Nu visar det att denna plågoande inte är vem som helst utan Henning Neuwelts son. En rik man som inte bara är fascist utan också drömmer om att ta vid där Hitler slutade och bygga ett nytt, fjärde rike. Det Linda gjort mot Henning son gör att han och hans fru sätter in alla resurser för att hitta och döda Linda. I begreppet alla resurser menas här en mindre armé. Så hon och sina adoptivpappor får lämna svenssonvillan och fly. Allt utvecklas till en jakt genom Sverige. En jakt där flera spöken från det förflutna dyker upp efter vägen.

Det här är den 18 boken i Alex Storm serien och den första spinoffen om torpedbögarna Bamse och Ludde. Hade det inte redan suttit ett Storm-märke på boken så skulle det varit på sin plats med en varningstext om att boken innehåller stora mängder våld och sex. För oss som kan vår Alex Storm så vet vi att böckerna innehåller just det, i ett rasande tempo.

Det som har adderats till Alex Storm serien i och med den här boken är Peter Westbergs humor och underfundiga referenser. Mer om det nedan.

Jag vet att BTJ fick byta recensent för att den första var omnämnd i boken. Tyvärr har Ljudboksbloggen riktigt samma budget så jag får skriva den här recensionen trots att jag ”tror” jag förekommer minst två gånger. Först som patetisk gråhårig poddare och sen som dansbandskung. Nu vet jag inte om det påverkar mitt omdöme, uppåt, nedåt eller så är jag samma stenhårda recensent som jag alltid varit. 😀

Som poddkollega till författaren så är det ett potpurri av referenser jag känner igen. Men lugn, även om man inte känner Peter personligen så duggar referenserna lika tätt som regndropparna i Edinburgh. Normalt brukar jag skriva upp bra referenser medan jag lyssnar men här var det omöjligt. Men ska jag bjuda på en så får det bli ”Tjock, Gilbert Grape style”. När vi ändå är inne på liknelser och referenser så får jag lite Marvel-känsla över hur slutstriden utformas. Ja nu är det ju svårt att likna våra tjocka bögar med superhjältar men jag tror ni kommer förstå vad jag menar när ni lyssnar.

Det är Fredde Granberg som läser den här boken. Jag bjuder den som kan komma på en bättre uppläsare till den här boken på en mazarin. Bara hans inläsning av boken är värt hela entrépengen. 

Jag sympatiserar med Torpedflickan. Det kan inte vara lätt att ha de två tjocka torpedbögar Bamse och Ludde som pappor, eller så är det det. Peter Westberg håller inte igen på sex, våld, spänning och humor när han tar klivet in i Alex Storm-universumet. En fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Nätter utan gryning av Ninni Schulman

Brevbäraren Herman Ångström har lovat att bjuda sin pappa på kondis när han fyller år men dyker inte upp. Något som oroar pappan så mycket att han kontaktat Hennings sambo och polisen. Sambon säger att han är på facklig kurs i Borlänge och polisen säger att man inte letar efter en frisk vuxen efter mindre än ett dygn. Men Henning skulle aldrig missa ett inbokat möte på det sättet så pappa Gösta kontaktar Siljans Spaningsbyrå. Det gör att detta blir ett fall för Ingrid som snart kan konstatera att Henning är inringd sjuk till jobbet och att det inte förekommer någon facklig kurs. Så något stämmer inte och någon ljuger.

Samtidig så sitter Ingrids före detta man häktad i Mora efter överfallet på henne. Skulle han släppas betyder det att hon återigen måste fly. Något som skulle försvåra kontakten med hennes dotter som är det som får henne att hålla livsgnistan vid liv. 

För tredje gången får vi förflytta oss till trakten kring Mora i början på 80-talet. Platsen och tiden där Ingrid för tillfället lever sitt liv. Ett liv där mycket går ut på att överleva. Överleva ekonomiskt, överleva rädslan för sin ex-man och framförallt överleva saknaden efter sin dotter. För även om varje bok i serien har ett ”fall” så kretsar mycket kring Ingrids överlevnad. 

Tempot i boken är inte alltid så högt. Om det beror att det ska spegla tidsandan i Dalarna på 80-talet låter jag vara osagt. Men jag gillar det och tycker det passar bra in den här boken. Just skildringen av 80-talet uppskattar jag också. Då det var mina ungdomsår. Som gammal syntare så blir man ju lite extra glad med dubbla referenser till det årets Depeche Mode-album. Förutom referenser till annan musik, TV program som Razzel och boken Ronja Rövardotter skulle jag vilja lyfta hur bokens titel visas med den för tiden typiska dymo remsan. Fantastiskt. 

Jag gillar den här serien. Den visar på att det går att skriva spännande utan att tempot är allt för högt och brotten inte allt för grova. Ex-mannens totala känslokyla hjälper till att få in den krypande psykologiska spänningen som gör att man inte kan eller vågar slappna av.

Precis som de övriga böckerna i serien så är det Mirja Turestedt som är Ingrid Wolf. Hennes lugna sätt att läsa passar boken. Här behövs inga stora utsvävningar då historien står på egna ben.

I Nätter utan gryning, den tredje boken i Siljansserien letar Ingrid efter en försvunnen brevbärare. Ninni Schulman blandar spänning, vardag och 80-talsnostalgi på ett sätt som gör att man inte kan sluta lyssna. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg 

Det svinperfekta mordet av Hjalmar Åsbrink

Ellen Appelgren är nästan fyrtio år och har svart bälte i dåliga beslut. Arbetslös, hemlös och hennes så kallade pojkvän är inte mycket att hänga i julgranen. Mitt under ett rätt dåligt ligg med honom kläcker hon idén att starta en True Crime podcast. Det är ju bara att hitta ett mord som ingen snokat i och sen börja gräva. Trots den så kallade pojkväns brister så kommer han ändå med uppslaget att hans morbror Jonte sitter i fängelse för ett mord, det kanske kunde vara något?

Under en väldigt blöt kväll börjar hon och hennes bästa vän göra research i fallet. Det resulterar i ett antal nedkladdade servetter som tyvärr ingen av vännerna kan tyda så mycket av dagen efter. Det blir ändå startskottet på Ellens sökande. Exakt vad hon söker efter vet hon inte själv men sökandet leder snart till Hudiksvall där själva mordet hände.

I princip alla hon kontaktar, inklusive morddömde Jonte, avråder henne att fortsätta sitt arbete med sin podcast. Men en person som Ellen lyssnar inte på det örat. Något som gör att hon hamnar i farliga situationer. 

Det här är en underhållande historia som blandar mörker med humor. Att få följa med i Ellens ADHD hjärna är som att åka berg-och-dalbana. Hennes tvärsäkra analyser ändras lika ofta som hon måste byta sovplats. Och även om vi som lyssnar hela tiden ställer oss frågan vem man kan lita på så är det inte något Ellen lägger allt för mycket tankekraft på. Ellen är en riktig antihjälte som mot alla odds snubblar sig fram genom livet.  Nu är de flesta personerna i boken lite kantstötta. Alla på sitt sätt och alla på grund av sin egen anledning. Något som ger boken karaktär.

Lägg till att dialogen är rapp och rolig vilket gör att man ofta sitter och ler när man lyssnar. Alltså väl värd att lyssna på.

Ellen Jelinek läser oftast feelgood och romaner. Därför är det spännande att höra henne läsa den här boken med spänning och humor. Kanon tycker jag.

Det svinperfekta mordet är ett svinperfekt namn på den här boken. Hjalmar Åsbrink debuterar med lika skruvad som underhållande historia om skapande av en True Crime podd. I like och delar ut en fyra.

Uppläsare: Ellen Jelinek 

Betyg 

Antagonisten av Antonio Tublén

Sonja sover på en en begagnad madrass bakom sin mammas soffa och jobbar som städerska på ett hotell i Malmö. Lägg till att hon förlorat vårdnaden om sin dotter och det går att konstatera att livet inte är på topp efter att hon muckat från ett fängelsestraff. 

När hon inte trodde det kunde bli värre så rycker hon in och räddat livet på den berömda författaren Bo Erik Samuelsson när han blir utsatt för ett mordförsök och får sparken som städerska på köpet.

Dagen efter blir hon övertalad att bli bjuden på middag av Bo som tack för att hon räddade hans liv. Middagen slutar med att Bo anställer Sonja på sitt gods Grevehult. 

Frågan är om det här är början på vägen tillbaka till ett liv med sin dotter för Sonja eller en väg som leder ännu längre ner i mörkret?

Antagonisten är en lite ovanlig och lite bakvänd spänningsroman. Det normala är att ett brott, en hemlighet eller någon annan krok presenteras i början på boken för att hänga upp historien på och sen har vi lyssnare något vi vill få reda på, någon typ av sanning att hitta. Det sker inte här, inte en krok så långt ögat ser. Nu ska man ju komma igång att jag gillar när författare och speciellt debutanter vågar slänga deckarmall 1A i soptunnan och pröva något nytt. 

Vi får lära känna en streetsmart kvinna som efter att ha lärt sig en läxa med sitt fängelsestraff ändå vågar ha ryggrad att säga ifrån. Att få följa hennes tankar, planer och handlingar är en fröjd. Hon har ett skönt språk i kombination att hon är orädd. Det gör att livet på Grevehult utvecklas till en katt och råtta-lek där vi har den på pappret välbeställda författaren med skrivkramp i den andra ringhörnan. Släng in en stenhård kvinna som går under namnet Järnladyn eller Thatcher och Sonjas opålitliga före före detta kille och rollbesättningen är rätt imponerande.

Dialogen är rapp och underhållande och historien är, som jag sagt lite bakvänd. Utan att avslöja för mycket.

Att som debutant få Jonas Malmsjö är redan där som att vinna på Lotto. Här får han visa några av hans lite humoristiska sidor också vilket är intressant. 

Antagonisten är en lite bakvänd spänningsroman med glimten i ögat. Debutanten Antonio Tublén visar mod när han tar med oss på en katt och råtta-lek på ett skånskt gods. Det blir en underhållande fyra i betyg från mig. 

Uppläsare: Jonas Malmsjö 

Betyg 

Kurragömma av Søren Sveistrup

En kvinna anmäls försvunnen. När Naia Thulin och hennes nya kollega Raheem börjar gräva i försvinnandet så upptäcker de att kvinnan blivit stalkad och förföljd. Någon har fotograferat henne i smyg och skickat bilderna till henne med korta texter kopplade till den dansk kurragömmalek. Polisen lyckas koppla kvinnans försvinnande till en 19 årig kvinnans död där tillvägagångssättet var kusligt likt.

Mark Hess har kommit tillbaka till Köpenhamn för att hans bror ligger på sjukhus. Efter lite övertalning så ansluter han till gruppen som jobbar med den försvunna kvinnan och paras motvilligt ihop med Thulin igen.   Thulin och Hess har inte haft något med varandra att göra efter fallet med Kastanjemannen och samarbetet går trögt. Ändå kan de koppla kurragömmaleken till en skolutflykt för 30 år sedan när fler offer läggs till listan som får smygtagna bilder på sig själva. Allt utvecklas till en jakt med tiden som den värsta fienden.

Det var sex år sen vi lärde känna Thulin och Hess i Kastanjemannen. Där emellan har den boken blivit Netflix serie och tagit världen med storm. Jag vet att jag hade känslan av Jo Nesbø när jag lyssnade på Kastanjemannen och den känslan har inte blivit mindre efter den här boken. Det betyder att vi är på den över hyllan när det kommer till nordiska deckare.

Det märks att Sveistrup har sin hemvist som manusförfattare, för boken är lätt att se som film när man lyssnar på den. Han bygger upp kulisserna med snön som faller och bara det skapar en nervkittlande spänning. Jag är så imponerad. 

Annars är det Thulin och Hess som står i centrum när det kommer till karaktärer. Jag gillar dom men är även lite svag för den nya stjärnan Raheem. Alla deckare borde ha en smart IT kunnig medarbetare nu för tiden.

Jag kan ibland tycka att seriemördare som lägger ut brödsmulespår åt polisen ibland blir lite tramsig och inte trovärdigt. Men när författaren är så skicklig att skapa spänning så sväljer jag betet med hull och hår. Ännu en liknelse med Jo Nesbø. 

Precis som Kastanjemannen så är det Mattias Lindroth som läser den här boken. Uppläsaren jag lärde känna via Anders De La Mottes första böcker för 14 år sen. Han läser inte så mycket nu för tiden men det han läser gör han riktigt bra.

Søren Sveistrup, mannen bakom Kastanjemannen, är tillbaka och som han är tillbaka. Kurragömma nordisk noir när det är som bäst. Så obehaglig spännande att jag delar ut en femma i betyg.

Uppläsare: Mattias Lindroth

Betyg: 

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑