Kannibalen av Alexandra-Therese Keining

Carl Bengtson sitter sedan över 4o år tvångsisolerad på S:t Clemens psykiatriska klinik efter att har mördat sin flickvän i slutet på 70-talet. Ett mord som beskrivs som något av det mest bestialiska som skådats. Så det är många som blir förvånade när Carl ska börjar slussas ut i samhället.

Den som får uppdraget att bistå Carl när han har sina permissioner är den nittonåriga Bruno. En lite småkriminell själ som döms till samhällstjänst och vars uppdrag blir att eskortera den till synes ofarlig gammal mannen.

Samtidig hittas en vårdare på S:t Clemens dö och kriminalinspektör Miriam Alba är den som får det på sitt bord. Trots att hennes överordnade vill avskriva fallet så kan Miriam inte släppa sin oro över att det är något som inte står rätt

Så vem är då Carl Bengtson egentligen och vad gjorde han sig skyldig till för över 40 år sedan? Och framför allt, är det verkligen säkert att börja slussa ut honom i samhället.

Det här är en historia där vi bit för bit får reda på vad som hände där på 70-talet samtidigt som det som utspelar sig i nutid blir mer och mer spännande i ett allt högre tempo. Min tankar drogs snabbt till paret Keplers böcker om Jona Linna. Även om vi inte har en lika tydlig polishjälte i den här boken. Men stämningen och Carl Bengtson skulle lätt kunna passa in. Med tanke på bokens titel så poppar även det gamla När lammen tystnar citatet ”I’m having an old friend for dinner” upp i huvudet.

Enligt baksidestexten så bygger den här historien på verkliga händelser. Bara där börjar jag blir rädd. Jag tycker inte att jag är särskilt lättskrämd men det här är otäckt. Både krypande läskigt och en hel del makabra detaljer.

Det är Jonas Malmsjö som läser boken och även där så far tankarna iväg och man väntar sig att Jorek Walter ska dyka upp. Malmsjö bidrar i allra högsta grad i det läskiga.

Alexandra-Therese Keining debuterar med en Keplerlik spänningroman som får det att gå kalla korar på ryggen. Kannibalen beskriver ett mörker som är på gränsen på vad jag klarar av. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Rovdrift av Elsa och Cornelia Swärd

En kväll tittas en huvudlös kropp i Frihamnen i Stockholm. Det är kriminalkommissarie Maggan Kipowski som håller i utredningen. Pressens jakt på information leds av hennes flickvän Vera Bonde. Fallet växer snabbt med den ena detaljen mer makaber än den andra. Vissa av upptäckarna sätter skräck i Sverige som land. Snabbt görs en koppling till ett tidigare mord och lika snabbt hamnar fallet på högsta politiska nivå. Så det är inte bara Maggan och hennes kollegor som är pressade, Sveriges regering ska stå värd för ett globalt klimatmöte och klockan tickar.

Det här är en spänningsroman med många trådar, lager och vändningar. För att vara en debut är den väldigt mogen. Här är det kvinnor som står i centrum och det är framför allt relationen mellan kvinnorna som är det intressanta. För hur håller man vattentäta skott mellan sitt jobb och sitt privatliv?

Utan att avslöja för mycket så står kampen för att rädda klimatet i fokus i den här boken. Precis som i Erik Lewins Arvet efter oss så tar sig kampen mer eller mindre våldsamma uttryck.

En liten udda detalj är att historien utspelar sig åtta år framåt i tiden, år 2033. Jag har inte förstått riktigt varför då det inte märks. Men men det är inte heller något som stör. Jag gillar drivet i boken och att den hoppar mellan det personliga och en internationell vinkel.

Det är Gunilla Leining som håller oss i handen genom denna ibland rätt våldsamma historia. Något som känns tryggt.

Elsa och Cornelia Swärd debuterar med en ambitiös spänningsroman. Rovdrift sätter tänderna i klimatfrågan från ett politiskt, journalistiskt och polisiärt perspektiv. Ja så är det spännande också, blir en fyra i betyg. 

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

Det andra livet av Daniel Alfredson

1981 gick U137 på grund utanför Karlskrona. Året efter jagades Sovjetiska ubåtar med ljus och lykta, eller rättare sagt med spaning och sjunkbomber, i Stockholms skärgård. Av misstag akterseglas fyra sovjetiska attackdykare som nu måste hålla sig gömda mitt i fiendeland.

Hur osannolikt det än låter så är det en bibliotekarie från Norra Ängby som blir deras räddning. Under en skolresa till DDR i början på 70-talet blev Helena värvad som spion och fick kodnamnet Vanja. Efter några aktiva år så tog det abrupt slut efter en personlig tragedi. Det är ett liv hon lämnat bakom sig. Nu är hon gift, har två barn och lever ett lugnt liv i sin villa i Bromma.

Efter att telefonen ringt tre gånger utan att någon svarat så vet hon att Vanja måste aktiveras igen. Hennes uppdrag är att hänga upp en röd julstjärna i sin framlidne pappas stuga i skärgården. Det blir en ledstjärna för att de fyra attackdykarna ska hitta till sitt tillfälliga gömställe. Efter tio dagar så är det inte tillfälligt längre. Det är då hon förstår att hennes DDR-kontakt vänt henne ryggen. Så trots att hon ljugit för sin arbetsgivare, grannar och framför allt sin man så inser hon att hon måste lösa situationen själv.

Jag är ruskigt svag för nutidshistoria och när det dramatiseras i romanform viket är det som sker här brukar det bli riktigt bra. Har också alltid varit intresserad av ubåtsjakterna som skedde i Sverige i början på 80-talet. När det begav sig så tog det sig uttryck i att jag byggde ubåtar i lego. Jag är fortfarande intresserad även om legot är utbytt mot ljudböcker och poddar.

De stora penseldragen i den här boken utgörs av de ubåtsjakterna som skedde i Hårsfjärden 1982. För att ge historien trovärdighet får vi citat från DN och nyheter på TV och i radio. Det är öst mot väst, kalla kriget och kulturattachéer på Stockholms ambassader. Den mindre och mer personliga dragen kretsar kring en på ytan vanlig tvåbarnsmamma i Bromma utanför Stockholm. Jag gillar hur Alfredson väver ihop dessa två väldigt olika vinklar till en. Hur Helena med en blandning av rädsla och mod gör det hon tror är rätt. Trots att hon sätter allt på spel, både i det stora och lilla perspektivet.

Boken är inläst av Annika Hallin. En ny uppläsare för mig och när jag kollar upp henne så har hon bara läst in ett fåtal böcker. Om vi nu kallar Daniel Alfredson debutant, vilket han är, så är det modigt att kombinera honom med en så okänd uppläsare. En modig satsning som verkligen gick hem.

Filmregissören Daniel Alfredson debuterar med en historisk spionthriller. I Det andra livet knyts världspolitik ihop med en bibliotekarie i Bromma. Lika snyggt som spännande vilket gör att jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Annika Hallin

Allt är prefekt av Tina Trender

Linn har ett bra jobb som barnmorska, ett tryggt förhållande, ska flytta in i ett hus och har ett efterlängtat barn påväg. Allt är perfekt, till den dag hon får en vänförfrågan på Facebook. Något hon först försöker ignorera men sakta sakta kryper skuggor från det förflutna ifatt henne.

Vänförfrågan kommer från Eivi som var hennes bästa kompis under uppväxten. Så när Eivi dyker upp i Linns liv tar hom med sig minnen från en natt i en husbåt som för länge sedan skulle vara glömda och begravda. Så att hålla upp den där perfekta fasaden blir svårare och svårare. Hur långt är Linn beredd att gå för att skydda sin fasad? Och vad händer när sanningen kommer fram?

I den tuffa andra boken har Tina Trender gjort som Emmy Walt, nämligen förlagt handlingen på hemmaplan i Östersund. För att följa upp en debut som vunnit Crimetime award är inte lätt. Men precis som i En bra man så är det våra känslor och vår sympati för huvudpersonen hon spelar med. För precis som Thomas så står det snabbt klart att Linn inte har rent mjöl i påsen men ändå så har man sympati för henne.

Det här här en relativt kort bok, bara fem och en halv timme lång. Jag lägger inga värderingar i det men jag blev lite nervös när timmarna tickade på och man inte såg lösningen eller förklaringen komma. Men lugn den kommer. 

Jag tyckte jag blev mer mindfuckad av En bra man än den här. Sitter nu efteråt och funderar om det berodde på att det var en manlig huvudperson i den och en kvinnlig i den här. Jag får återkomma med svar på det. Men det är intressant att Linn är barnmorska. Ett yrke som verkligen förknippas med godhet och omhändertagande.

Apropå manligt och kvinnligt då är det Jennie Silfverhjelm som läser. Jag känner bara henne från Susanne Schempers böcker men måsta säga att hennes röst passar böcker med en krypande känsla om att något är fel, obs det är en komplimang. 

Än en gång lyckas Tina Trender få oss att tvivla på det vi känner. I Allt är perfekt staplas hemligheter och skuld på varandra och frågan är hela tiden när tornet ska falla. Det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Jennie Silfverhjelm

Betyg:

I vinet ingen sanning av Andreas Grube

Vinjournalisten Ramona Charles har näsa för två saker i livet, nyheter och vin. Nu har hon börjat följt upp rykten om att något inte står rätt till i vinbranschen. Någon tjänar stora pengar på att detta och alla trådar leder till en och samma person. Tyvärr får Ramona inte tag på honom, det är precis som om han gått i rök. Tills den dag han plötsligt dyker upp i hennes lägenhet, död, naken och med utskuren tunga.

Över en natt går hon från upphöjd journalist med ena handen på Stora journalistpriset till avstängd, jagad och utan någonstans att bo. Även om det tar emot så söker hon sig till sitt ex, fotografen Filip Mårelöw som hon både svikit och bedragit. Tillsammans fortsätter de att nysta i härvan.

Det här är vinjournalisten Andreas Grubes debut och första delen i vad man skulle kunna kalla en vindeckareserie. Känns nytt och fräscht, lite som en Pino noir. Inte nog med att brottet sker i vinbranschen så är boken full av vin referenser. Ett nytt och kul drag.

Just det lekfulla gillar jag med den här boken. Det finns flera flirtar med både litteratur och populärkultur. Vad sägs om att Ramona har en poliskälla som heter Evert och deras mötesplats är kafé Ritorno i Vasastan. Nu heter polisen har inte Truut utan Olsson. Tittar man på omslaget så har det färg och formmässigt drag från Tarantino klassiken Pulp Fiction. Det finns fler, men dom får ni hitta själva.

Vår huvudperson Ramona Charles är en rätt hård person. Går inte och grämer sig över saker i onödan, är sällan rädd och har en moral högre än Kaknästornet. Som karaktär liknar hon Liza Marklunds Annika Bengtsson, två kvinnor som bokstavligen kan går över lik för en bra nyhet.

För att knyta ihop det lekfulla och glimten i ögat så är det Hanna Dorsin som läser boken. Det är min första bok med henne. Precis som när jag lyssnade på det första böckerna med Fredde Granberg så tog det några kapitel att tänka bort Ronny och Ragge. Här var det karaktärer från Grotesco som låg och skvalpade i början. Men så fort man kom över det så var det bara att njuta av en bra inläsning.

I vinet ingen sanning är något så ovanligt som en vindeckare. Andreas Grube har blandat en väl avvägd cocktail på lika delar spänning, journalistik och sin egen vinkunskap. Allt toppat med en gnutta glimten i ögat. Skål, jag delar ut en välsmakande fyra i betyg. 

Uppläsare: Hanna Dorsin

Betyg:

Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink

I dom mörkaste skogarna i Norrlands inland bor och lever busschauffören Dylan i ett hus vid Pärlälven. Hans uppväxt var långt ifrån harmonisk och den blev inte bättre när hans storasyster Ella-Kajsa flyttade, eller flydde, till Uppsala för att studera. Han hoppas att hon en dag ska återvända. Saknaden och livet i stort gör att hans hjärta krymper och han är övertygad att det krävs att ha dricker blod för att bota det. Först räcker det med ekorrar och andra smådjur men senare inser han att han behöver människoblod.

Det finns en liten pojke som åker med Dylans buss till och från skolan. Han kallar Dylan för Bussis och en dag följer pojken med sin mamma till affären och det slutar med att Bussis tar hand om honom. Eller tar hand om är inte rätt uttryck. Dylan måste rädda sitt hjärta och pojken sitt liv.

Det här är en väldigt mörk och suggestiv berättelse långt från pastellfärger och glädje. Det är också en historia som inte är helt enkel att följa med i då den hoppar i tiden och du hela tiden måste vara fokuserad på vem som är vem. Den är i mörkaste laget för min smak och grejen att dricka blod är också något som inte brukar ligga på min topplista. Samtidig är boken välskriven, språket fint och miljöbeskrivningarna av dom inte lika fina platserna bra.

Just den här boken tror jag fungerar bättre att läsa än att lyssna på. Det trots att det är den fantastiska Lennart Jähkel som läser den. Något som ger den ytterligare ett magiskt skimmer till ljudboken.

William Älgebrink debuterar med en riktig mörk berättelse om det mörkaste av Norrlands innland. Huset vid Pärlälvens slut en läslig, komplicerad och välskriven historia. Jag delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Lennart Jähkel

Tula hem av Malin Norrback

Elin är sjukskriven efter att förlorat ett barn precis innan förlossningen. Något som tagit hårt på henne och hennes man Dan. Elin bestämmer sig för att ett miljöombyte till parets torp iallafall inte kan skada. Så hon flyttar in på Björktorp, en liten stuga utan varken el eller vatten. Dagarna spenderar hon genom att hugga ved och ta långa promenader. Av en slump hamnar hon hemma hos Eivor, en äldre ensam kvinna i grannskapet. Tycke uppstår och en varm vänskap utvecklas. Mötena sker alltid hemma hos Eivor och när Elin vill bjuda sin nya vän till Björktorp uppstår en konstig stämning. Eivor vägrar och det kommer snart fram att något hemskt har skett på torpet.

En dag kommer någon till Elin torp, något som förändrar allt.

Det är inte så ofta jag funderar över vilken genre en bok tillhör. Men varför den här boken står under Spänningsroman förstår jag inte. Nej det behöver inte vara biljakter eller revolverdueller för att det ska vara en spänningsroman, men lite spänning tycker jag man kan önska. Det här är en bok om en kvinna som inte mår bra efter att ha förlorat ett barn. Jag skulle nog hellre ta bort spänning och bara kalla den roman. 

När man inte riktig vad som är dröm och vad som är verklighet så kan jag konstatera att det här inte var en bok i min smak. Så kan det vara ibland men jag är i slutändan endast en hobbytyckare.

Bokens stora behållning är att det är Lo Kauppi som läser boken. 

Tula hem är Malin Norrback debut om en kvinna i sorg. Hennes liv i torpet grep tyvärr aldrig grep tag i mig. Det blir en tvåa i betyg. 

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg: 

Krimfluensers av Mariah Eriksson

Vad som bara kan beskrivas som en massaker sker vid en bensinmack söder om Stockholm. Fyra personer dödas var av en känd rappare. En av många poliser på plats är Victoria Sundstedt. En händelsen som skakar om Sverige, den undre världen och Victoria. Det blir inte bättre när ett barn, en tonårs pojke hittas avrättad i skogen inte långt ifrån macken.

Trots att den döda pojken i skogen är Jamals bästa vän så är det inte döden han tänker på. Jamal funderar mest på hur han ska få status och bli en lika bra rappare som Isak. Han vill också ha para och feta klockor, som Isak.

Isaks flickvän Rebecca har med hårt slit äntligen öppnat din skönhetssalong i Vårbergs centrum. Under invigningen håller hennes stolta pappa tal medan Isak har lite mycket med nya låten och kommer lite sent till Rebeccas stora stund.

Vi får följa dessa människors drömmar och våndor i en hård miljö i Stockholms södra förorter.

Att skildra Stockholms gangsterliv såg vi i Snabba Cash för snart 20 år sen. Efter det har vi sett både bra och mindre bra kopior. För att den här typen av böcker ska betraktas som bra så måste de ha en positiv människosyn enligt mig. Något som tyvärr inte alltid är fallet idag.

Vi får också följa Victoria, en polis, med svensk härkomst som också bär på ett bagage som tynger henne. Både i jobbet och privat. Sen är det är inte så lätt att hitta den rätte via snåriga datingappar samtidigt som man ska leda poliskollegor på nätterna.

Mariah Eriksson är varken den första eller den sista polisen som slår sig in på spåret att skriva spänningsromaner. För mig som lyssnare så känner jag en trygghet i att veta att författaren vet vad hon pratar om. Trots att jag bara hört radiokommunikation mellan polisbilen och kommunikationscentralen på film så tror jag på allt som sägs över radion i den här boken. Det ger mig en trygghet och allt känns väldigt autentiskt. 

Radiokommunikation i all ära men det är beskrivningen av de inblandades rädsla, lycka, strävan, frustration och allt där emellan som är bokens storhet. Lägg till en värme bakom alla hårda ord om mammaknullare och vi har boken Krimfluensers. För övrigt en bra boktitel.

Att gestalta så väl den ovan nämnda radiokonversationen som förortsrapparens språk på ett trovärdigt sätt kräver sin inläsare. Det är lätt att det låter svennigt, men här har vi hittat kungarnas king, Magdi Saleh. Jag blev lite förvånad när upptäcker att den enda bok jag lyssnat på med honom tidigare är Jeffrey Archers Fågelvägen som är en fantastisk bok, men så långt från Stockholm södra förorter. Wow vilken bredd och vilken uppläsare!!!

Krimfluensers är en spänningsroman som känns autentisk. Polisen och nu även författaren Mariah Eriksson tar oss med till Stockholms södra förorter där vi får möta rappare, poliser, kids och en hel del vanligt folk. Spännande och värd sin fyra i betyg. 

Uppläsare: Magdi Saleh

Betyg:

Tre flickor av Per Hellgren

Sommaren 1959 försvinner postkassörskan Vanda Eriksson i ett sörmländskt brukssamhälle. Vintern 1961 försvinner kontoristen Ebba Julin efter en kväll på danspalatset Lorry i Sundbyberg. Och på hösten 1965 går gymnasisten Anita Möller upp i rök efter att ha deltagit i en Vietnamdemonstration i Stockholm. Tre försvunna flickor, tre fall i tre olika tider.

Det här är Per Hellgrens uppföljare till En instängd man som var nominerad till Crimetime Awards årets deckardebut 2023 och var en bok jag verkligen uppskattade. Precis som den så känns det som att det är back-to-basic när det kommer till svenska deckare. Liknelsen med Sjöwall-Wahlöö har gjort ett flertal gånger och är relevant varje gång.

Den här boken är väldigt detaljrik när det kommer till miljöbeskrivningar. Nu kan jag inte tillräckligt mycket om hur det såg ut i Sundbyberg i början på 60-talet men efter den här boken så har jag inga problem att bilda mig en uppfattning om hur det såg ut i kvarteren som bara ligger ett stenkast från där jag jobbar idag. Bara det att Statspolisen som på den tiden satt i Kristineberg suckade när de var tvungna att ta sig ut till landet, till Sundbyberg alltså. Det säger en hel del. Måste också få föra till protokollet att jag också varit på Lorry som är det sista stället som Ebba Julin ses på, en så där 30 år senare.

Vad det gäller själva historien så är den snyggt berättad för att sträcka sig över så många år. Men bit för bit kommer vi närmare gåtans lösning.

Jag kan inte komma på någon bättre än Reine Brynolfsson som kan läsa in den här boken. Han gör den med lika delar pondus som glimten i ögat.

Tre flickor är en bok om tre mord under tre olika år på 50 och 60-talet. Per Hellgren kommer ännu en gång med är är en riktig kriminalroman som är lika snygg som spännande. Jag gillar det här och delar ut en klassisk fyra.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

.

Timmen är slagen av Linda Ståhl

Den framgångsrika entreprenören Ulrika har somnat på soffan med datorn i knät. Hon vaknar mitt i natten av att ytterdörren står och slår och än värre, hennes treåriga son ligger inte i sin säng. 

Polisen drar igång en stor sökinsats, dock utan Reub Thelander som ligger hemma sjukskriven efter en operation. Det gör att Estrid Berg behöver kliva fram och ta ett större ansvar.

Det här är den fjärde boken i Höllviken serien och vi börjar känna våra poliser och miljön. Det gör att Reub inte behöver stå i bokens absoluta centrum. Men, lugn hon är med och hon både bråkar och är återhållsamt kärleksfull. 

Det som gör den här boken till den bästa i serien är de många vändningarna. Som recensent av deckare så funderar jag ofta på vad jag ska skriva i recensionerna under tiden jag lyssnar och ibland skriver jag ner några stödord. Den här gången hade jag skrivit ner ordet ”förutsägbar” när det var några timmar kvar. Det för att jag trodde jag löst gåtan. Men tji fick jag. Ny händelser och nya ledtrådar gör att historien vänder och jag får äta upp min tvärsäkerhet. 

Det här är en klassisk svensk deckarserie. En geografisk plats, en polisstation och stort fokus på relationer. Så för att sticka ut med sin serie krävs då något extra. Ja här har vi en icke-binär huvudperson, något som kanske hjälpte den första boken i serien att få uppmärksamhet. Men nu tycker jag att storheten är att serien är i takt med tiden och förbannat välskriven.

Det är, precis som de tre första böckerna Maria Lyckow som läser boken. En uppläsare som sällan gör en dålig insats och det här är inget undantag.

Timmen är slagen börjar med att att en treåring pojke försvinner från sitt hem en natt. De är de snygga vändningarna gör den till Linda Ståhls bästa hittills och belönas med en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑