Blå skymning, skärgårdsdrama av Rebecka Edgren Aldén

Sebastian har varit på fest hos några vänner i skärgården. En miljö han inte är van vid eller tycker speciellt bra om. När han nu bara vill hem ringer den sista personen han vill prata med och kräver att han ska leverera en väska till Sandhamn, när han ändå är i närheten. Leveransen går bra men sen spårare det ur. Han träffar en bekant, tappar bort pengarna han fått och bekanten Johan kommer upp med ett förslag som leder till något riktigt riktigt hemskt.

Samtidigt är det äkta paret Henrik och Isabelle är på seglingssemester med sin dotter, Olivia 10 månader. Ett av stoppen på resan är Sandhamn där deras vägar tyvärr korsar Sebastian och hans vän.

Något senare kommer ett larm om ett oidentifierat föremål i vattnet kommer in till sjöräddningen. Sjöräddaren Annika och hennes kollegor åker på larmet. De hoppas och tror att det är en förlupen badleksak men det är det absolut värsta man kan tänka sig. Ett litet barn.

Det här är mitt första möte med Annika och hennes sjöräddarkollegor. Så utifrån det kan jag konstatera att trots att jag inte lyssnat på de två första delarna kommer jag snabbt in i den.

Jag är inte så bevandrad i Stockholms skärgård men även där så funkar boken bra med sina fina och detaljerade miljöbeskrivningar.

Det här är inte en spänningsroman i den tuffare skolan, samtidigt som den inte går att kalla den för mysdeckare. Skulle man göra TV serie av den så ser jag något i stil med Skärgårdsdoktorn framför mina ögon.

En utmaning i dagens spänningsromaner i stadsmiljö är att hjälp oftast bara är en knapptryckning bort. Det är svårt att få till den riktiga känslan av utsatthet då. Där fungerar skärgården som en bra kuliss för den utsattheten.

Jag gillade drivet i historien och kan tänka mig att backa tillbaka och lyssna på de två första delarna i serien.

Det känns nästan självklart att det är Gunilla Leining som läser den här boken. Hon håller med sin röst rodret stabil genom hela boken.

Rebecka Edgren Aldén bjuder på kidnappningsdrama i tredje delen av Sjöröddarna. Blå skymning känns som ett spännande avsnitt av Skärgårdsdoktorn, ja fast med sjöräddningen då. Det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

Niclas Albertsson – Eldflugan

Sjöäng är ett litet samhälle som de flesta bara passerar och inte fäster något större intresse för. Samtidigt är det en plats där människor bor, dit vissa flyttar tillbaka till och där minst en människa dör.

Sebastian är en man som bor i Sjöäng. Kanske mest för att han inte kan ta sig därifrån. Dels för att han är förlamad från midjan och nedåt efter en bilolycka men även på grund av minnen. Han lever i sitt perfekt inredda hem och har daglig hjälp från hemtjänsten.

Ett minne han har svårt att släppa är vad som egentligen hände när Laura dog. Laura som växte upp i Jehovas vittnen men gjorde allt och lite till för att göra sig fri. En kamp som möjligen slutade på en brygga utanför samhället.

Sen har vi Mikael är fotografen som flyttar hem efter att varit ute i världen. Den sista av de fyra vännerna är Maria som var den av de fyra vännerna som var närmast med Laura.

Det här är en historia om en ung kvinnas död men det är ännu mer en historia om människor i ett mindre samhälle i Sverige. En historia om längtan, åtrå, misstänksamhet osv.

Historien är relativt långsamt berättad. Något jag har börjat uppskatta i tider när tempot ofta skruvas upp så att man knappt hänger med. Men med det sagt så tycker jag den här boken går lite för långsamt. Vi är inne i minsta vrå hos hos personerna och allt för inte handlingen framåt.

Och då kommer vi in på bokens längd, som är nästan 17 timmar. Jag hade en diskussion med Christian Unge för ett tag sedan hur lång en bok får/bör vara. Jag tyckte att det var modigt att låta den första boken i en ny serie vara 17 timmar lång. Som lyssnare vet du inte vad du har att vänta dig och att då ”investera” den tiden är det lätt att i alla fall jag väljer en annan bok. Nu är Christian en etablerad författare, att som debutant är det ännu modigare. I det här fallet tycker jag att boken är för lång.

Det är Björn Bengtsson som står för inläsningen och han gör det bra. När det kommer till spänningsböcker så känner vi igen Björns röst från Andreas Eks Joel Adler serie och Mons Kallentofts Zackserie.

Niclas Albertssons debut är en blandning av småstad, gammal vänskap, hemligheter kryddat med lite frikyrklighet. Jag tycker att Eldflugan är lite i längsta laget och delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg:

Tio minnen av debutanten Isabelle Zaar den Dulk

Xavier lever ett stillsamt liv utanför det småländska samhället Borstaryd. När ett mord på en man sker i närheten av hans stuga riktas samhällets ögon mot han som inte passar in. Hans arbetsgivare tvingar honom att gå i terapi vilket han lite motvilligt gör. Lena som leder terapigruppen uppmanar honom att formulera tio minnen. En uppgift som på ytan låter enkelt, men för Xavier är ett berg att bestiga. Han behöver rota i minnen från Nice som han lämnade för 25 år sen.

I terapigruppen går även Marie vars pojkvän var mannen som blev mördad. Dessa två vingklippta själar hittar varandra i de småländska skogarna.

I den här boken får vi lära känna två människor som inte har någon större bekantskapskrets. Marie lever med sin sorg och sin lite konstiga mamma. Xavier är avstängd från jobbet i skogen och bör i sin ödsliga stuga utanför samhället. Även om det sker ett mord i boken så tycker jag det är mer av en roman än en spänningsroman som den är kategoriserad som. Vi får lära känna Xavier genom tillbakablickar från hans uppväxt i Frankrike. En uppväxt med en dominerande far och en trasig mor. Att flytten till Sverige mer var en flykt än är flytt anar vi ganska snart.

Det är intresserad att få följa människor i samhällets utkant. Hur rädsla gör att de som inte passar in i mönstret lätt blir anklagade för både det ena och det andra. Om man förväntar sig spänning är det lätt att bli besviken. Tempot är relativt lågt och ibland skulle man vilja speeda på handlingen.

Magnus Roosmann trygga stämma ger boken tyngd. Något som hjälper en debutant.

Tio minnen handlar om att inte passa in. Debutanten Isabelle Zaar den Dulk beskriver utanförskap i Småland varvat med minnen från Frankrike. Lite sorgligt och belönas med en trea i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Ljudboksklubben – Katarina Wilk

Vi pratar om vägen till debuten, den röda tråden vi tycker oss skönja i skrivandet oavsett om det rör sig om fackböcker eller skönlitterärt.
Katarina är aktuell med De förblindande, inläst av Hedda Stiernstedt. Den är baserad på verkliga händelser, sägs innehålla en hel del sex och rörde upp intresse hos produktionsbolag redan innan den släppts.
Katarina är också medgrundare till BYWRTRS, som hon berättar mer om!

In och titta eller lyssna!

Älskarinnan – En nagelbitande psykologisk thriller av Monica Rehn

När advokaten och delägaren Manfred Berg skjuts ihjäl i sitt garage så riktas blickarna mot frun Julia. För visst är hon en golddigger, någon Manfred bara gifte sig med henne för att hon blev med barn och var det inte så att han tänkte ta ut skilsmässa om man ska tro ryktena.

På Manfreds begravning dyker hans barndomsvän Jack upp. En man som utstrålar trygghet och som tar väl hand om Julia och hennes tvååriga son Adam. Ryktena i Stockholm blir snart outhärdliga vilket gör att Jack, Julia och Adam flyttar till den ensligt belägna släktgården Julia precis har ärvt.

Där utvecklas relationen och de tre blir en liten familj. Allt känns bra tills en dag två vänner till Jack kommer på besök. Det som sägs är att de bara ska stanna några dagar. Men dagarna blir till veckor och veckor till månader. Julia försöker flera gånger ta upp med Jack att hon vill att de två ska åka, men han slingrar sig bara. När Jack plötsligt försvinner efter en blöt fest så förstår Julia att något är fel. Riktigt fel.

Det är svårt att gå in så mycket mer på handlingen än så. För det är just ovissheten som är storheten i den här historien. Har man lyssnat på Lögnaren så förstår man att något kommer att gå åt skogen, men inte riktigt vad och inte när. Det gör att man hela tiden sitter på helspänn genom hela boken, precis som man vill ha det när det kommer till bra psykologisk thrillers.

Monica är riktigt duktig på att mejsla fram den typen av krypande spänning och sen krydda upp det med sin juridiska kunskaper. Något som får hela anrättningen att smaka mumma.

Genom att förlägga stora delar av handlingen i den öde släktgården med dålig mobiltäckning så får hon till den riktigt krypande känslan att hjälpen är långt borta. Lite samma känsla som Ulf Kvensler lyckas skapa i Sarek.

Så har vi uppläsningen, men shit vilken fullträff. Sofia Berntson!!! En av hennes bästa uppläsningar tycker jag.

Monica Rehn är tillbaka med ännu en nagelbitande psykologisk thriller. Älskarinnan innehåller många vändningar och vi lyssnare behöver om och om fundera vem man kan lita på. Love it och delar ut en fin fyra.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

Samuel Karlsson – Ljus och skugga

Tasha Tikkanen jobbar som upphöjd kriminalreporter på en av Sveriges största tidningar. De ökade antal skjutningar är, även om hon aldrig skulle erkänna det, bra för hennes karriär i storstaden. Men en dag kommer hon för nära våldet när hon själv hamnar i skottlinjen mellan polisen och en misstänkt. När hon får reda på vilken ammunition som använts börjar tankarna fara iväg till det stora faller hon bevakade, tillsammans med fotografen Erik, hemma i Vimmerby fyra år tidigare. Det sista hon gjorde innan hon flyttade, nej flydde, till Stockholm. Erik där emot blev kvar.

När sedan ett brev med ett fotografi kommer till redaktionen adresserat till henne inser hon, om en motvillig att hon måste åka tillbaka.

Efter sex böcker om Jessica Jackson och Mörkö så byter nu Samuel nu spår. Med serien om kriminalreportern Tasha så känns det som han inte bara spänner bågen utan också siktar högre. Jag gillar hur han får till blandningen av storstad och kopplingen till småstadens för och nackdelar.

Det är klart att det är lätt att dra paralleller till Liza Marklunds Annika Bengtzon när huvudpersonen är en kvällstidningsjournalist som bevakar verkligheten och är med och löser brott. Även kopplingen till småstaden, som här bytts från Hälleforsnäs till Vimmerby håller liknelsen vid liv. Men det finns en stor sak som skiljer Tasha och Annika, den verklighet de bevakar. Det skiljer 20-25 år och vi har ett helt nytt samhälle, inte bara i Stockholm utan också i Vimmerby. Och då jag tycker en av bokens storheter är just att beskriva samhället så är den skillnaden viktig.

Som huvudkaraktär är Tasha spännande. Hon är skarp som få men har också sina svagheter och hemligheter. Jag har inga problem att se ett par böcker till med henne. Sen fasande jag lite för hennes kollega Lelle. Fotograf, hobbydetektiv, frånskild och bor på en båt. Ge honom en hund och han skulle kunna få vara med i TV serien Snoken från 90-talet och det gillar man ju.

Det är Mirja Turestedt som ger liv till Tasha och de andra i boken. Jag tycker hon höjer en redan bra bok ytterligare ett snäpp.   

Samuel Karlsson lyckas med konststycket att knyta ihop gängskjutningar i Stockholm med brott i Bullerbyns Vimmerby. Ljus och skugga är spännande, samhällsaktuell och väl värd en fyra i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

Storslagen avslutning för Avdelningen Q av Adler-Olsen

Carl Mørck har hela sitt vuxna liv kämpat för att skyldiga ska sitta inne. Nu december 2020, mitt under brinnande pandemi, sitter han själv där. Att polisledningen vänt honom ryggen är ett hårt slag men det kan han leva med. Det som är värre är att någon har satt ett pris på hans huvud och denna någon har gett sig på att Carl ska dö, även om han sitter inspärrad. Hur försvarar man sig mot någon som vill döda en när man sitter på Sju kvadrat med lås.

Samtidigt bestämmer sig Rose, Assad och Gordon för att trotsa polisledningen och gör vad de kan för att hjälpa Carl.

Det här är den tionde och sista boken om Avdelning Q. Jag har lyssnat på alla och lyssnade på den första 2013. Det har varit en serie jag älskat men som med alla serier tycker jag också om när dom tar slut. Speciellt gillar jag när man då smäller av hela fyrverkeriarsenalen i sista boken. Det tycker jag Adler-Olsen gör här. Vi får blicka tillbaka på fall från serien samtidigt som det är spännande i nuet. Ja, eller nuet är mitt under pandemi.

Det är också intressant att bikaraktärerna är större än huvudkaraktären i den här serien. För visst är både Rose och framförallt Assad mer intressanta än den rätt tråkiga Carl. Sättet som Stefan Sauk gör rösten för Assad kan vara den bästa tolkning de senaste tio åren på ljudboksscenen.

Jag kommer sakna Assads kamelliknelser men efter tio böcker över tolv år tackar jag nu Carl, Assad och de andra. Samtidigt hoppas i alla fall jag att Adler-Olsen fortsätter skriva spännande böcker.

När Jussi Adler Olsen ska knyta ihop säcken i serien om Avdelning Q så gör han det med stil. Carl Mörk sitter i Sju kvadrat med lås, men det hindrar inte honom, Assad och Rosi att skapa spänning på hög nivå. En stark fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Ljudboksklubben – Christian Unge

Veckans gäst är författaren och läkaren Christian Unge. Christian har släppt flera böcker i serien om Tekla Berg, inklusive en spinoff om ambulanssjukvårdaren Reza. Men det började med böcker inspirerade av hans tid inom Läkare utan gränser…

Det blir snack om inspiration, skrivtempo, gräver djupare i varför Christian inte vill jobba som författare på heltid och hur lång bör en bok egentligen vara?
På tal om längd på bok så pratar vi naturligtvis även om hans senaste bok, Klubben, som släpptes i våras (suveränt inläst av Mirja Turestedt). Vi frågar om inspirationskällor då den, till skillnad från tidigare böcker, inte utspelar sig i sjukhusmiljö.

Tranorna flyger söderut: En gripande berättelse om livskamp och kärlek

Bo bor tillsammans med sin hund Sixten i ett hus i Jämtland. Förutom besök från sin son och från hemtjänsten så är det sällan någon som besöker honom. Dagarna går mest åt att blicka tillbaka på sitt liv och kämpa för att han ska få behålla Sixten. För sonen Hans tycker att pappa Bo börjar bli för gammal för at behålla honom. De långa promenaderna i skogen är ett minne blott. Att de tycker olika om hunden river upp en känslomässig ravin mellan far och son, samtidigt gör att Bo måste gå igenom sitt faderskap och hela sitt liv på ålderns höst. I sina tankar går Bo igenom sitt liv och framförallt kärleken till sin fru som tvingats flytta till ett demensboende. En sorg han inte riktigt kunnat ta in.

Det här är en lika gripande som tankeväckande historia om en mans sista tid i livet. Hans kamp, hans kärlek och hans rädslor. Som norrlänsk man som jobbat hela sitt liv på sågen så är det lättare att lägga energin på kampen att få behålla hunden än att laga relationen med sonen.

Vi får mestadels följa händelseförloppet ur Bos perspektiv. Men de insprängda logganteckningarna från hemtjänstpersonalen ger en lite annan sanning vilket ger historien en skärpa. Ridzén lyckas måla upp en levande bild av den svenska landsbygden, med dess natur och lokala karaktärer, vilket ger en stark känsla av plats och atmosfär. Hennes förmåga att skildra relationer och känslor på ett äkta och icke-sentimentalt sätt är en av bokens största styrkor. Äktheten och kärleken till frun gör att mina tankar far iväg till Fredrik Backmans En man som heter Ove. Nej, inte för att den här boken är speciellt rolig, utan för sättet hur en äldre mans kärlek till sin fru beskrivs. Men vördnad och värma. Det är så vackert.

Jag blir naturligtvis lite extra glad över förekomsten av mazariner i boken. Så fort det vankas fika så är det mazariner som vankas för gubbarna. Jag vet inte vad det säger om Ljudboksklubbens val av fikabröd, men jag tolkar det som att vi kan fortsätta med våra mazariner i så där 30-40 år till.

Sen måst jag stanna vid Lennat Jäkhels uppläsning. Han är verkligen Bo i den här boken. Det finns passager i boken som ger mig gåshud. Jag var tvungen och kolla upp. Jag har lyssnat på två böcker tidigare som Lennat Jäkhel läst, I hundarnas våld av Don Wislow och Den poetiska hunden av Tomas Arvidsson, båda belönade med femmor. Något som gör att Jäkhel klättrar upp överst på min uppläsarlista med tre femmor av tre. Sen kan man också konstatera att han har en förkärlek för litterära hundar.

 Tranorna flyger söderut är en finstämd och nedtonad historia om en mans kärleken till sin hund och sin fru. Jag tycker debutanten Lisa Ridzen tagit värmen ur En man som heter Ove och skapat något riktigt vackert. Jag lägger mig platt och delar ut en femma.

Uppläsare: Lennat Jäkhel

Betyg:

Lena Berglin – Kickoff

En liten flicka blir påkörd av en smitare och hennes liv går inte att rädda. Polisen försöker lösa det men kommer ingenstans.

Conny, flickans pappa, får efter nästan två år en ledtråd om vad som har hänt hans lilla flicka. Ledtrådarna leder till en kursgård i närheten där kollegiet på en skola håller kick off.

Läraren Lisen Hansson har det tufft hemma efter att ha blivit utkastad av sin man och hennes dotter vill inte ha med henne att göra. Nu är det långa sommarlovet slut och hon ser verkligen inte fram emot en vecka i Dalarna med sina kollegor.

Det är svårt att inte dra paralleller till Mats Strandbergs Konferensen. Nej, det sker inga splattermord i den här historien, men det är två kommunala verksamheter som har konferens på nästan samma geografiska plats, så visst finns det likheter.

Jag berättade om handlingen för min fru som jobbar inom skolan så var hennes första kommentar att det var ytterst osannolikt att en skola skulle hålla kick off så länge.

Det här är en historia med flera bottnar och många karaktärer. Jag tycker att det delvis blir lite rörigt. Något som är lite svårare att hålla koll på i ljudboksformatet.

Det är den stabila Gunilla Leining som står för inläsningen. Så av den anledningen blir är vi få som blir besvikna.

Kickoff är Lena Berglins spännande debut. Hemligheten kring en påkörd flicka i Dalaskogarna driver historien framåt. Lite rörig och en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑