I veckans avsnitt av Ljudboksklubbens gästas vi av duon Åsa Schwarz och Lena Karlin. 2020 släpptes först delen i deras AI-deckarserie, Dockfabriken. Nu är de aktuella med del två, RansomTime.
Det blir ett trevligt samtal om författarskap, att jobba som översättare och hur duon kompletterar varandra trots olikheter. Åsa berättar om sitt brödjobb som handlar om just säkerhet och artificiell intelligens och Lena delar med sig av berättelsen om den där gången då hon blev inlåst tillsammans med översättare från hela världen för att jobba på ett Dan Brown-manus.
Det blir av naturliga skäl en hel del diskussioner kring just AI och hur utvecklingen tagit stora steg på kort tid.
Duon avslöjar också att de jobbar på en helt ny serie, en intressant crossover mellan deckare och något helt annat.
Jag har nu lyssnat på 1500 ljudböcker. 1500!!!! Allt började med för mer än 20 år sen med Frans G. Bengtssons Röde Orm men det var Jan Guillous Arnserie som verkligen fick mig fast. På den tiden var det CD-boxar som gällde. Jag hade en bärbar cd-spelare jag gick runt och bar på, när jag inte lyssnade i bilen. Några av favoritförfattarns då var Åke Edvardsson, Henning Mankell och Liza Marklund och på uppläsarsidan var det Katarina Ewerlöf, Tomas Bolme och framförallt Torsten Wahlund som gällde.
För mig som troligtvis har dyslexi så var det ett helt nytt universum som öppnades. Antalet böcker jag hade läst, frivilligt(kurslitteratur borträknat), gick att räkna på mina tio fingrar. Så under dom första tio åren ömsom lånade jag CD-boxar på biblioteket ömsom köpte boxarna på bokhandeln och ska erkännas att jag under en period laddad ner från nätet. För att slippa bär runt på den där cd-spelaren så började jag konvertera skivorna till mp3-filer som jag kunde lyssna på i en betydligt mindre mp3-spelare.
Under hela tiden har jag haft en excel-fil där jag skrivit ner författare,titel, uppläsare och ett betyg mellan 1 och 5. Anledningen att jag började var inte för betygen utan för att inte lyssna på samma bok två gånger. Att sen filen blivit en odyssé för mitt ljudboksliv är en annan historia.
Sommaren 2011 startade jag min blogg, Ljudboksbloggen.com. Vid den tiden jobbade jag på en reklambyrå och bloggar var det hetaste som fanns. Men då jag inte var så bra på att prata om skönhet och smink så recenserade jag dom ljudböcker jag lyssnade på istället. Vilket var en till två böcker i veckan. Min tanke och drivkraft var inte att tjäna pengar utan att dela med mig. Om någon där ute skulle ha glädje av mina tips så var det värt det.
Några år efter det 2013-2014 började streamingtjänsterna göra sitt intåg på scenen. Något som gjorde att ljudböcker blev tillgängliga för den större massan. Skillnaden var stor att slippa gå till biblioteket, låna en box dom jag sen konverterade till mp3 filer jämfört med att bara med ett klick starta boken. Denna förenkling av tillgängligheten till litteratur skulle visa sig skaka om och ändra mycket i förlagsvärlden.
2018 började jag prova att göra ljudboksrecensioner i videon format. Drivkraften var den samma som med bloggen, dela med mig och prova ett nytt format. Sedan dess har det blivit över 100 videoklipp.
Under 2021-2022 började jag få kontakt med en och annan författare som tipsade om sina böcker eller tackade för att jag recenserat deras bok. En av dom var Sammy Jeridi som bjöd in mig till din releasefest för Ghettoprinsessan. På den releasefesten träffade jag en annan av författarna jag haft kontakt med nämligen Peter Westberg. Det visade sig bli startskottet för ytterligare en ny satsning. För när Peter och jag träffades på bokmässan ett par månader efter det så föddes idén till vår gemensamma podd Ljudboksklubben. Första avsnittet släpptes i oktober 2022 och sen dess har vi släppt ett avsnitt i veckan. Tanken var att recensera ljudböcker i podd format men det har mer utvecklats till en intervjupodd där vi samtalar med författare, uppläsare och förläggare. Vi har gästats av storheter som Pascal Engman, Gunilla Leining, Kristoffer Lind, Jenny Rogneby, Pernilla Ericson, Fredde Granberg och många många fler. Så om jag fört en relativt anonym tillvaro som ljudbokslyssnare under mer än 20 år så har allt exploderat det senaste året. Tänk er ynnesten att efter alla dessa år få sitta ner och samtala med författare som man tillbringat timtal med under åren.
Under mina år som lyssnare, bloggare och nu mer poddare kring ljudböcker har jag hittills inte tjänat en krona. Men det har heller aldrig varit min drivkraft. Det har däremot gjort mig rik är alla fantastiska historier jag fått tagit del av, alla läsare/lyssnare som hört av sig, något som gör mig varm i hjärtat varje gång det sker och sen alla fantastiska författare och uppläsare jag har fått förmånen att lära känna.
Traumaläkaren KG får i uppdrag av inrikesministern att sätta ihop en nationell insatsstyrka med uppdrag att samordna sjukvårdsinsatser vid eventuella terrordåd. Det visar sig att det är bråttom. Det för att det finns konkreta hot mot rikets säkerhet, från en hemlig grupp som går under namnet Styx.
KG tar sitt uppdrag på största alvar, samtidigt tar han inte den enklaste vägen. De personer han väljer ut är alla udda men väldigt kompetenta personer. Något som gör KGs jobb både svårare och mer spännande. Knappt hinner gruppen samlas innan det smäller första gången gruppen måste rycka ut. Kort där efter kidnappas en minister.
Det här är en bok med högt tempo. Som lyssnare kastas man hit och dit som i en bergochdalbana . Både vad det gäller geografi och perspektiv. Vi får träffa allt från skadade på katastrofplatser till politiker som inte bara har rent mjöl i påsen. Förutom det höga tempot är det den udda sammansättning av individer i gruppen som är underhållande.
För att den här typen av böcker ska fungera för mig så gäller det att boken känns trovärdig. Man, eller jag, ställer mig frågor som, skulle det kunna smälla en bomb i Västerås? Skulle en minister kunna bli kidnappad? Så som säkerhetsläget utformar sig nu så är svaret definitivt ja på den första frågan kanske inte lika tydligt ja på den andra. Med det i bagaget kan sen författaren ta oss med på en resa, vilket han verkligen gör.
I vissa delar är teamet mer poliser än doktorer, med det spelar ingen roll för det är så spännande och tempot är så högt.
Det är just i den här typen av böcker som Jonas Malmsjö är som bäst. Det är han som kör bergochdalbanan. Han vet exakt när han ska dra på och när han ska bromsa in så att det ilar som mest i magen.
Terrorism har skildrats ur många perspektiv men mig veterligen aldrig ut ett läkarteams. Mikael Ressem fångar verkligen mig i Kodnamn Styx med sin spänning, så ja en fyra blir det i betyg.
Den här veckan gästas vi av Lukas Adamsson och Sofia Löfgren. Vi pratar om författande och avhandlar såväl spänning som romance och erotik. Sofia och Lukas berättar om Handlöst fall, första boken i serien de skrivit tillsammans, som släpps 1/9. Vi får en inblick i hur det är att driva förlag ihop och hur det från början kom sig att de tog steget att starta Adamsson Löfgren Bokförlag.
Det blir också en del fokus på den kommande manustävlingen, där Ljudboksklubben sitter med i den jury som i slutändan ska hjälpas åt att kora en vinnare.
Vi utlovar ett underhållande avsnitt med en hel del skratt och intressanta samtal.
Systrarna Bjelke driver en framgångsrik datingapp som står på tröskeln att slå stort i världen. Trots att dom är systrar så är dom väldigt olika. Alicia är ett kodgeni som byggt appen, gillar inte att synas och har ett vanställt ansikte sedan barndomen. Stella är hennes raka motsats. Vacker och tycker lika mycket strålkastarljuset som andra älskar henne. Men det har hon inte mycket glädje av när hon hittas död.
Fallet hamnar på före detta FBI agenten John Adderleys bord. Han gömmer sig från ett knarksyndikat i Karlstad. Så för varje steg han tar behöver han se sig över axeln.
I den första boken, Det sista livet, var John en reko och god människa och polis. Något som ändras i den här boken. Visst finns det anledningar för det men det gjorde mig lite besviken då jag högaktade honom för hans moral i den första boken. Sen ska man ju inte sticka under stolen med att det ger mer dynamik i serien och dessa moraliska genvägar gör också att andra får nya hållhakar på John. Något som bädda för nya komplikationer längre fram.
Mohlin/Nyström är mästare på att balansera högintensiv spänning med mer djupgående psykologi. Det vanligaste är att den ena eller andra av dessa två element dominerande.
Jag blev golvad av Det sista livet och tycker inte den här boken kommer upp i samma nivå. Men backa inte för det, nivån är ändå rikt hög.
Reine Brynolfssons inläsning finns inget att anmärka på. Stabil och ger historien tyngd, precis som ett bra samarbete mellan författare och uppläsare ska vara.
I andra boken om FBI agenten John Adderley i Karlstad går han från Good cop till Bad cop. Mohlin/Nyström förutsätter behåller spänningen och drivet i Den andra systern så bra så jag ger den en fyra i betyg.
Claire dog för 14 år sen, en död hennes make Samuel vägrar acceptera. När han får syn på en kvinna som liknar Claire på ett semesterfoton från Venedig väcks hans hopp igen. Med kortet som bevis tar han kontakt med Hans Rekke och Micaela Vargas som har väldigt svårt att tro på historien. Men sakta men säkert trillar pusselbitar på plats som gör historien åtminstone sannolik. Något som väcker plågsamma minnen för Rekke.
Parallellt med den historien träffar Rekkes dotter Julia en ny pojkvän. Något on för allt i världen vill hålla hemligt. Vargas har sina utmaningar, där det som vanligt kretsar en hel del kring hennes struliga bror. Men det är något hon lärt sig att leva med.
Allt detta leder hela tiden tillbaka till en person, Rekkes stora fiende i ungdomen Gabor Morovia.
Det här är en spännande deckare där vi fördjupar bekantskapen med det udda paret Rekke och Vargas. En lätt psykotisk professor som bor och lever på fina Östermalm och den unga polisassistenten från förorten.
Historien rör sig mellan nutid och 90-talets bankkris. En massa politik, underrättelsetjänster, kors och tvärs genom Europa. Ni hör, allt som jag gillar. Därför blir jag nästan förbannad på mig själv att jag inte rycks med och slukas av den här boken.
En mer förbannad blir jag efter som jag verkligen gillar David Lagercrantz böcker. Tror jag lyssnat på alla sedan Stjärnfall för över 20 år sen.
Att Reine Brynolfsson ska läsa den här boken är en självklarhet. Möjligtvis skulle Roosmann kunna bära upp Rekke, men Brynolfsson gör den perfekt.
Memoria är den andra boken i serien om Rekke och Vargas. Trots att den har alla ingredienser i historien och det är David Lagercrantz som berättar den så är det något som inte riktigt hugger tag i mig. Det blir en tre i betyg.
En dotter till en VD försvinner efter en hemmafest i Karlstad. Då hennes blod och sperma hittats i närheten antas hon vara mördad men ingen kropp hittas.
Tio år senare sätts FBI agenten John Adderley i ett vittnesskyddsprogram i just Karlstad. En stad han bodde i som liten. John får en ny identitet och börjar jobba i cold case gruppen med just fallet med den försvunna unga kvinnan. Kring det här finns det sen en massa personliga kopplingar och komplikationer kring vittnesskyddsprogrammet.
I det här fallet känns det som jag är tvåa, eller till och med trea, på bollen. Det här är en bok som jag såg när den kom men jag hoppade av någon anledning aldrig på tåget då, tyvärr.
Det är ett stort Tyvärr, för det här är en förbaskat bra bok skriven av två riktigt vassa författare.
John Adderley är en intressant huvudperson. Han är både plikttrogen och rättvis samtidigt som han korsar en massa gränser man inte får korsa. Som agent är stark både fysiskt som psykiskt samtidigt som han ändå sin akilleshäl. Lägg till sin minst sagt krångliga familjerelationer. Det är troligtvis just denna komplexitet som gör honom till en människa.
Men det är inte karaktärerna eller de värmländska miljöbeskrivningarna som är bokens storhet tycker jag. För mig är det hur berättelsen är upplagd. Den har så många och smarta vändningar att jag tappade räkningen på hur många gånger jag bytte uppfattning på vem jag trodde var gärningsmannen. Det är ett gott tecken på en välberättad historia. Ent annat tecken på att boken var så spännande att jag vaknade inatt vid tvåtiden och hade tre timmar kvar av boken. Trots att jag var trött så lyssnade jag klart på boken.
Reine Brynolfsson passar väldigt bra för den här boken. Hans röst gör Adderley mognare än vad jag tror en yngre uppläsare skulle gjort. Något jag tycker passar bra i det här fallet.
Mohlin och Nyströms debut är något utöver det vanliga. Deras mogna sätt att berätta historien i Det sista livet är så spännande att det inte går att lägga ifrån sig den. Det här är en femma i min bok.
Det är rätt enkelt att förstå att den här boken utspelar sig sommaren 1985. Live Aid sommaren 1985. Skådeplatsen är Särsö i Roslagens skärgård. På denna Saltkråkeö har ett gäng ungdomar levt sina somrar så länge de kunna minnas. Denna sommar då dom ska bli 14 år blir inte som någon annan. Och det beror varken på att gänget börjar få smak på vuxenvärlden eller Live Aid.
En dag ska de fyra killarna ge sig ut till den mytomspunna och klippiga ön Svärtan. Där gör dom en otrolig upptäckt. På stranden hittar dom en fastbunden sjöjungfru. Inte en Daryl Hannah-snygg sjöjungfru som i filmen Splash utan en betydligt mer fisklik och läskig. Killarna bestämmer dig för att rädda sjöjungfrun och håller den sen gömd i en sjöbod.
De som känner mig vet att det ska mycket till för att jag ska svälja övernaturliga inslag i böcker och en livs levande sjöjungfru hamnar definitivt i den kategorin. Samtidigt är jag nyfiken och vill ge intressanta böcker en chans. Det finns sina likheter mellan den här och Låt den rätte komma in. Ja, det är stor skillnad på Blackeberg och en skärgårdsö och mellan vampyrer och en sjöjungfru. Men båda böckerna har tidsskildringar som i alla fall får mitt hjärta att slå lite extra.
Jag var 13 år sommaren 1985 och såg också fram emot Live Aid och var nog precis lika naiv och vilsen som Johannes och de andra i boken. Det gör att alla musik- och filmreferenser i den här boken sitter mitt i prick för mig. Jag tyckte också Somebody på Some great reward-plattan var världens bästa låt. Så med andra ord den här boken ligger helt rätt i tiden för mig. Men det är inte bara tiden och året 1985 som Ajvede Lindqvist fångar i den här boken. Även de första tonåren, dom osäkra, naiva och sökande åren.
Boken berättas ur Johannes perspektiv och det är hans tankar, rädslor och funderingar vi får följa. Han får reda på att hans föräldrar funderar på att skiljas. Något som skulle få hans värld att om inte rasa så i alla fall gunga rejält. Så med beskrivningar som avsaknaden av Yatzytäningar mot köksbordet fångar Ajvide Lindqvist vår medkänsla för Johannes.
Historien är också återberättad, dvs. Johannes tänker tillbaka och berättar historien med reflektioner på hur det var då jämfört med idag. Som t.ex. att det inte fanns några mobiltelefoner utan man fick snällt cykla ner till ångbåtsbryggan och se om kompisarna var med på båten.
Att det sen är författaren själv som läser boken ger en dimension till. John Ajvide Lindqvist är helt i klass med Håkan Nesser att läsa in sina böcker, och det vill inte säga lite det.
John Ajvide Lindqvist levererar en ordentlig dos 80-tals nostalgi i Sommaren 1985. Ja visst får vi lite övernaturligt men också en rapp dialog och mycket igenkänning så en fyra är på sin plats i betyg.
Den här boken börjar med två parallella historier. I Stockholm forsätter en otäck mordserie. Unga kvinnor mördas och spikas brutalt upp på bryggor, främst i västra Stockholm. Något som håller John Messmer och hans kollegor upptagna. För John blir det mer än så, han blir besatt av de här fallen. Till den grad att hans äktenskap och mer där till går åt skogen. Allt utan att han närmar sig mördaren.
Samtidigt får vi följa Edmond Bouvier i Paris. Trots att han är framgångsrik och ekonomisk oberoende så plågas han av minnen från sin barndom. Han fick som liten bevittna våldtäkten och mordet på sin biologiska mor och nu tar han upp jakten på mannen som utförde morden.
Att dessa två historier på ett eller annat sätt kommer att korsas förstår man ganska snart. Men jag ska naturligtvis inte gå in på hur.
Det här är en läskig och fartfylld historia. En historia där uppläsare Malmsjö får plocka fram sina allra läskigaste röster. Röster som flera gånger får det att knottras på ryggen.
Som debut är den här boken riktigt bra. Aktas vågar verkligen ta ut svängarna och tar oss långt ut i världen. Att förlägga delar av handlingen i Frankrike och Afrika gör att boken sticker ut och blir komplex. Något som kan vara både bra och mindre bra. Bra för att man inte gör som andra mindre bra för att det är svårt att hålla ihop historien. Måste erkänna att jag har lite problem att hålla ihop franska namn och uttryck.
På slutet fick jag känslan att Aktas ville lite för mycket. Han blåste på med hela smatterbandet på en gång.
Hamit Aktas debutroman är en debut med fart och fläkt. Med mörkret som vittne är en läskig, spännande och framförallt fartfylld bok som jag ger en fyra i betyg.
Den något hetsiga akutläkaren Tekla Berg hamnar i konflikt med sina överordnade på Nobelsjukhuset. Något som inte är första gången. Den här gången gör hon slag i saken och säger upp dig, på sant Tekla-manér.
För att ta sig så långt från sin gamla arbetsplats som möjligt söker hon sig till Läkare utan gränser och hamnar hastighet och lustigt i Kongo. Där råder en väpnad konflikt där gerillagrupper riktigt in sig på att ta västerlänningar som gisslan i syfte att tjäna pengar. När det börjar upptäckas en virusliknande sjukdom bland de stridande som kan spåras till en av de till fånga tagna.
Det här är den fjärde boken om Tekla Berg, den översmarta läkaren. Med sitt fotografiska minne klarar hon det mesta inom konsten att vara läkare. Dom dragen gör att det är lite Lisbet Salander över henne. Att hon i den här boken säger upp sig ligger helt i linje med hennes personlighet.
Jag gillar att Unge vidgar vyerna för sin superläkare. Genom att ta henne till Afrika så kommer hon hamna mitt i storpolitiken. Författaren målar upp ett hemskt men ändå inte helt osannolikt scenario. Något som verkligen faller mig i smaken. Visst tror jag att man har nytta av att känna Tekla Berg sen tidigare, men det är inget krav.
Det märks även att författaren vet vad han talar om när det kommer till alla medicinska termer. Nu är jag inte den som kan granska alla med lupp men jag tror på dom och det räcker för mig, utan att det blir för mycket.
Gunilla Leinings lugna trygga röst gör sig bra för att ge liv åt den ibland lite hetsiga Tekla.
Den bångstyriga akutläkaren Tekla Berg hamnar i Kongo i Det gömda huset. Christian Unge blandar storpolitik, läkarkonst och spänning på ett så bra sätt att jag måste plocka upp en fyra ur läkarväskan.
ljudboksbloggen.com 