Nattvandraren av Ulrika Hägglund och Thomas Svensson

Henrik Holm är teamchef på ett IT konsultföretag i Sundsvall. Påväg hem från en firmafest så råkar köra ihjäl en man på småvägarna ute på Alnön. Då han druckit en del så vågar han inte ringa polisen så han tar det korkade beslutet att ta med sig kroppen och dumpa den i havet i förhoppning att komma undan sitt brott. Vad han inte vet är att någon såg allt. Någon vi kan kalla Nattvandraren och som inte tänker släppa honom ur sikte.

Det som följer är en intensiv katt-och-råtta-lek mellan de två.

Det här är en psykologisk thriller som utgår från en vardagsmiljö vi många känner igen. Samtidig så kastar moraliska dilemma långa och mörka i denna välkända miljö.

Berättelsen växlar skickligt mellan perspektiven, och porträttet av nattvandraren är särskilt starkt: en psykopat som är socialt fungerande, manipulativ och driven av ett behov att kontrollera. Henrik, å sin sida, är en man som försöker hålla ihop en fasad som spricker allt mer för varje kapitel. Hans liv – karriär, äktenskap, vänskap – faller samman i takt med att sanningen kryper närmare. 

Det är inte lätt att känna sympati för någon i den här berättelsen, något som är lite ovanligt. Det gör att man sitter och är lite småirriterad under hela boken. Mest på Henrik om jag ska vara ärlig. Visst kan man förstå hans drivkrafter i form av önska om befordran, behålla familjen osv men hans ogenomtänkta beslut gör honom till en sådan looser.

Men trots irritationen är det en intressant debut som är svår att sluta lyssna på.

Det är Thomas Hanzon som läser boken.  En uppläsare som jag kopplar ihop med Anders Roslunds böcker om Ewert Grens då han inte läser så många böcker. Samtidig blir man glad att höra honom läsa andra böcker, som den här, för han gör det så bra.

Nattvandraren är en sån där bok som man hela tiden har ett nej på tungan. Nej, gör inte så, nej gå inte dit. Ulrika Hägglund och Tomas Svenson berättar en historia om en riktig looser och nej, det går inte att sluta lyssna. Det blir en fyra det.

Uppläsare: Thomas Hanzon 

Betyg:

0

Klanen av Tony Johansson och Armen Doslic

När ett krogslagsmål i Malmö slutar med att en medlem av den montenegrinska Savarskiklanen dör, sätts en våldsspiral i rörelse. Att vara dörrvakt och bli vittne till ett mord är en dålig komination. Något som gör att dörrvakten David Varga pekas ut som ansvarig och hamnar genast på klanens dödslista. Samtidigt jagas han av polisen, som inte vet om han är ett nyckelvittne eller en misstänkt mördare. Kriminalinspektör Jenny Romero får fallet på sitt bord och dras in i en labyrint av svek, korruption och moralisk gråzon.

Det här är en spänningsroman med två intressanta karaktärer David och Jenny. David Varga är en komplex man med en bakgrund i Franska främlingslegionen. Trots att han utåt är tuff och hård så är det hans familj han kämpar för, både fysisk och psykologisk. Jenny Romero är polis och har sin bakgrund från Chile och är en stark kvinnlig karaktär som ger boken djup och trovärdighet. De två tillsammans bär verkligen den här berättelsen.

En annan huvudroll i den här boken är Malmö. En stad som i den här boken inte har tagit på sig sin bästa gåbortskostym. Vi får se platser som inte pekas ut på turistbyråns kartor. Malmö framställs som en stad i förändring, där internationella brottssyndikat etablerar sig med skrämmande effektivitet. Något som säkerligen inte bara gäller Malmö.

Den här boken kretsar mycket kring frågor om rätt och fel om lojalitet och överlevnad. Men utan att avslöja för mycket så kommer det inte en prins på vit springare i slutet och ställer allt till rätta. Det här är komplexa frågor som inte alltid har några enkla svar.

Även om mycket i boken är mörkt och våldsamt och till och med brutalt så finns det ljusglimtar. Jag ser fram emot Klanen 2, när den nu dyker upp.

Magnus Roosmanns uppläsning är en stor tillgång för Klanen. Hans röst förstärker den mörka och intensiva stämningen i boken, och hans skickliga karaktärstolkningar gör sig bra i den här boken.

I Klanen guidar Tony Johansson och Armen Doslic oss i Malmös under världen. Hårdkokt, spännande men ändå med en värme i botten. Iallafall hos dom goda. Jag ger den en fyra i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Bruna ögon blå av Ulrika Alenfelt

När klass 5b på Björkbackaskolan få en vikarie så händer något. Redan första dagen delar hon in klassen i två grupper efter ögonfärg. Ett experiment som ska visa sig få katastrofala följder. 

Nästa 30 år senare anordnas en klassåterträff. Den hålls avskilt i två stugor i de värmländska skogarna. Trots att tiden gått så börjar gamla maktstrukturer snabbt utkristalliseras igen. Den gamla klassen delas återigen upp efter ögonfärg och gränsen mellan sanning och lögn suddas snabbt ut.

Det här är en psykologisk thriller där vi vet att något hemskt har hänt men inte riktigt hur och inte riktigt vad. Så under bokens gång läggs pusselbit efter pusselbit ut genom att växelvis få tillbakablickar från 1986 och från nutid under återträffen. Historia berättas ut rätt många karaktärers perspektiv, men då det är tydligt utmärkt så är det inga problem att hänga med.

Det är ett smart och spännande sätt att berätta historien på. Det finns dock ett dilemma med det. Nämligen att vissa saker som karaktärerna gör kan kännas konstiga och ibland inte trovärdiga när det sker för att senare få sin naturliga förklaring. Men det är svårt både hålla på ett avslöjande och luta sig mot det, eller både äta kakan och ha den kvar.

Delarna i nutid, eller i alla fall 2023, utspelar sig till största del ute i två stugor i värmländska skogarna. För att öka spänningen har klasskompisarna åka dit utan mobiltelefoner. Något som nästan är ett måste för att skapa riktig spänning idag. Vi känner igen det i Ulf Kvenslers Sarek och Monica Rehns Älskarinnan.

Just att boken har sin grund i ett verkligt socialt experiment är intressant och lyfter historien. Annars är det personporträtten som är mest intressant.

Det är det erfarne Sofia Berntson som läser den här debuten. Hon guider oss genom all spänning i de djupa skogarna.

Bruna ögon blå tar sitt avstamp i ett verkligt socialt experiment som spårar ur. Ulrika Alenfelt debuterar med en psykologisk thriller som visar hur grupptryck kan påverka händelser även över lång tid. Spännande och välskrivet,japp. fyra i betyg, jajamänsan.

Uppläsare: Sofia Berntson 

Betyg:

0

Ljudboken uppmärksammas i ICA Kuriren

I somras blev jag kontaktad av journalisten Maggan Hägglund som ville skriva en artikel om ljudboken inför årets bokmässa. Så hon och jag träffades på ett café på Söder i Stockholm och pratade ljudböcker i över en timme.

När jag blev ombedda att räkna upp några av mina favorituppläsare så nämnde jag Tomas Bolme, Lo Kauppi, Fredde Granberg och Sofia Berntson. Så när jag fick följdfrågan vilken uppläsare hon skulle intervjua för att belysa ljudboken ytterligare så tipsade jag om Sofia. Jag tror att det var tänkt att bli en intervju men med tanke på hur mycket både jag och Sofia pratar så slutade det med att det blev två artiklar.

Gå gärna in och läs artikeln med mig och Sofia.

Med mig: https://www.hemtrevligt.se/icakuriren/artiklar/kultur/20250922/ljudbocker/

Med Sofia: https://www.hemtrevligt.se/icakuriren/artiklar/kultur/20250922/sofia-berntson-ljudboksupplasare/

0

Underverken av Arne Dahl

Det är knappt stockholmarna som passerar Skinnarviksberget tror sina ögon. Mitt på berget står en gigantisk staty av Zeus. För den påläste så är det ett av antikens sju underverk. De som tror att det är en del av ett konstprojekt eller ett anonymt gatukonstverk får snart tänka om. För när gipset börjar smälta av regnet visar sig statyn innehålla en död man.

Det gör att det blir ett fall för Nova, luttrade utredningsgruppen, som leds av Eva Nyman. Det behöver ta redan på vem är mannen i statyn, hur kom statyn dit utan att någon märket det och varför. Men den fråga som gnager hos de flesta i gruppen är om det här är det första av en serie av sju ”underverk”.

Utan att avslöja för mycket så kommer det fler underverk. Något som sätter skräck i Stockholm och gör att Nova får jobba hårdare.

Det här är den andra boken i serien om Nova gruppen som inleddes med ”I cirkelns mitt”. Den här tar sig Nova gruppen an ännu mer spektakulära brott. För det handlar inte bara om mord, någon måste ligga bakom skapandet av konsten som hör till morden. Det finns en del likheter till filmen Seven, den gamla 90-tals filmen. Det finns flera böcker och filmer som bygger på välkända myter oavsett om det gäller dödssynder eller underverk. För mig kan det ibland kännas lite krystat. Idéen kan vara bra, sen finns det en risk att idéen och ”verkligheten” hamnar lite för långt ifrån varandra. För det är inte så vanlig med seriemördare, varken i världen eller i Sverige och att dom sen skulle följa en myt gör det än mindre troligt. Så det är nog lätt för en författare att gå i den fällan och göra en mordserie lite för spektakulär. Men här är det mästaren Arne Dahl vi pratar om. Han skriver så bra så han kommer undan även om historien kan bli lite för fantastisk.

Nova gruppen är kanske inte en ny A-gruppen men visst finns det något här när det kommer till dynamik. Så mycket så att jag ser fram emot nästa del.

Precis som den första boken i serien är det Magnus Roosmann som läser. Tja, har man läst deckare i över 25 år så vet man hur en slipsten ska dras. Den här boken är inget undantag.

I Underverken jagar Nova gruppen seriemördare likt den gamla 90-tals filmen Seven. Känns som det är gjort men Arne Dahls skickliga berättande gör ändå att det funkar. En fyra från mig.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Blodiga tangenter av Christer Lundberg

Efter en omtumlande Depeche Mode konsert på Scandinavium så var det bestämt. Christian var syntare med allt vad det betydde. För honom betydde det syntfrisyr, att han startade band och bytte namn till Chris, eller började kalla sig det i alla fall. Bandet startade han med din vän Vince, även det taget, och två tvillingar. Tvillingarna fick vara med för att de hade tillgång till en studio. Så nu var frågan inte om utan när det skulle ta över världen och spela på de största arenorna. Vi får följa våra syntälskande vänner genom framgångar och motgångar, mest av det senare om man ska vara ärlig. Så att de behövde lite droger då och då för att dämpa motgångarnas ångest är ju inte så konstig, det hör ju turnélivet till.

För jo, de kommer ut på turné. Både i Sverige och ut över kontinenten. Kanske inte på de största scenerna och resan är långt ifrån något lyxliv. Det kan till och med vara farligt och när den syntälskande jätten Jörg låser fast Chris vid ett tyskt element är det alldeles för sent att ångra sig …

Det här är en bok full av nostalgi för en syntare som växte upp på 80-talet. För ja, jag är syntare. Något som var viktigt för identitet då och ett sätt att distansera sig från de förhatliga hårdrockarna. När förlaget tipsade om den här boken till mig och min 15 år yngre poddkollega fick vi frågan om vi var syntare eller hårdrockare och min kollega svarade han var neural i den frågan. Är du också neural i den frågan är det här ingen bok för dig. Då blir det svårt att sätta sig in på vilket alvar slaget mellan syntare och hårdrockare var och följaktligen blir det svårt att ta boken på alvar.

Nu kanske man inte ska ta den här boken på allt för stort alvar. Det är en rätt skruvad historia där alla droger du kan tänka dig har sin plats. I just den dela med drogerna kan det bli lite mycket av det goda, eller onda. Däremot kan man bli hög på alla musikreferenser som radas upp.

Det här är en är som sagt en skruvad historia som jag tror att bäst avnjuts av de som var med när Nitzer Ebb var förband till Depeche.

Med tanker på författaren läser boken själv och att huvudpersonen heter Christian som inte är så långt från Chister så kittlar tanken i början av boken att det är en lite skruvad självbiografi. Något som rätt snart krasas när drogerna kommer in i bilden. Det finns ingen offentlig person i Sverige som skulle outa att man använder droger i dom mängderna. Men i romanform funkar det.

Är du syntare eller hårdrockare? Om det är det förstnämnda då kan Blodiga tangenter vara något för dig. Radioprofilen Christer Lundberg berättar en rätt skruvad historia om ett syntband, stora drömmar och väldigt mycket knark. Annorlunda, blir en trea från mig.

Uppläsare: Christer Lundberg

Betyg:

0

Kaninens år av Fredrik Lundberg

Den grävande journalisten Lars Ferm får ett tips om oegentligheter på Systembolaget. Ett tips som till en början inte låter så intressant men efter förra årets stora gräv i Kongo har det varit stiltje så varför inte. Stiltje är något som är jobbigt för en journalist med så stort bekräftelsebehov som Ferm har. Så med en källa på insidan, ett antal butikschefer som berättar och en vinprovning med experter får Ferm ihop ett riktigt bra program tycker både han och övriga på TVSverige. 

Med med en smart och skicklig manöver lyckades Systembolagets ledning flytta fokus från programmets avslöjande och där skulle allt kunna tagit slut. 

Då hittar Ferm ledtrådarna som leder till en exklusiv vingård i Sydafrika via svenska JAS plan och så tar storyn fart igen. Men det är inte ofarligt, människors liv står på spel.

Det här är den andra boken om den skickliga och självcentrerade journalisten Lars Ferm. Precis som i den första boken Tigerns år så bygger den här delvis på verkliga händelser. Vi känner igen den svenska regeringens misslyckande charmoffensiv i Sydafrika som toppades med en konsert i Soweto på ett stadion för 80 000 och antalet betalande gäster stannade vid ensiffrigt. Kanske inte så förvånande när ambassadör Nils von Otter är med och bokar artister som Dr Alban, förlåt Dr Lagos. Det är kul att min favorit, den överarroganta von Otter är med även i den här boken. Att han sent i boken visar lite mänskliga känslor är en liten besvikelse, men det kanske fördjupar karaktären på längre sikt.

Jag gillar verkligen Lundbergs sätt att kombinera verkliga händelser som vi känner igen med en stor dos humor och glimten i ögat. Dialogen är rapp och med tanke på författarens bakgrund så tror jag på vart enda ord vad det gäller delarna på TV redaktionen. Han har en egen stil som sattes i Tigern och har slipats i den här boken. 

Jag har pekat ut Alexander Saltzberger som vår nästa stora stjärna på ljudbokshimlen och med den här inläsningen så stiger den stjärnan ytterligare. Med ett otal antal ”gubbar” gestaltar han alla karaktärerna i den här boken. Han lyckas pricka så väl de ironiska delarna som de seriösa och spännande delarna. Hatten av.

I Kaninens år jagar Lars Ferm sanningen kring Systembolagets inköpsrutiner. Kanske inte låter så spännande men när Fredrik Lundberg tar sig än ämnet bli det just det. Det här är underhållning med glimten i ögat och det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Alexander Saltzberger 

Betyg: 

0

Slaget om Ukraina av Marcus Lindqvist

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 var tanken att Putin skulle ta över Ukraina på någon vecka och införliva det i Ryssland. Nu tre och ett havt år senare vet vi att det inte blev så. Något vi i övriga Europa har det ukrainskas folket att tacka för.

Men vad var det egentligen som hände där i skogarna mellan Belarusiska gränsen och Kiev eller i luftrummet ovanför Kiev? Hur var det nu med köttkvarnen i Bachmut? Den här boken ger svaren på dessa frågor och många fler. Ofta får vi berättelser inifrån en stridsvagn eller en bunker. Vi får vara med där det händer berättad av de som var med.

Samtidig får vi vetenskapliga och historiska resonemang kring hur ryssarna bedriver kriget och hur Ukraina försvarar sig. Jag fastnade för vetskapen om att Ryssarna bara kan strida i närheten av ett järnvägsspår, för det är via järnväg de sköter mesta delen av sina transporter av underhåll. Även att man sneglar en del på Finska vinterkriget för att förstå hur Ryssarna agerar är intressant.

Boken har sitt största fokus på de första dagarna efter invasionen i februari 2022 men sträcker sig sen en bit in i 2025 och Trumps inverkan på kriget.

Jag förstår att man behöver använda facktermer på vapen och fordon. Men ibland blir det en orgie i beteckningar. Här är ett exempel: ”De första BMR-64-minröjningsvagnarna hade levererats från stridsvagnsfabriken i Charkiv 2018. De var ombyggda T-64A-stridsvagnar… ”

Det jag tycker man ska ta med sig från den här boken är hur små marginaler det var att kriget skulle få en annan vändning under de första dagarna. Samt hur viktigt det är att vi som tror på principen om länders självständighet fortsätter att stötta Ukraina med vapen och pengar.

Jonas Kruse har som specialist att läsa in just faktaböcker och det gör han bra. Så check på den.

Känner du att du behöver dig en ordentlig genomgång om kriget i Ukraina så kan Marcus Lindquists bok vara något för dig. Slaget om Ukraina är både viktig och lärorik, sen är det lite väl mycket vapendetaljer enligt min smak. Blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Jonas Kruse

Betyg:

0

Rampljus av Alexander Karim

Den stora regissören Ragnar Fyr står i startgroparna för sitt drömprojekt och i huvudrollen ska hans vackra och begåvade hustru Stella synas. Ett litet, eller ganska stort, snedsteg i form av en otrohetsaffär av Ragnar sätter igång ett skyttegravskrig mellan makarna. Men även om drömprojektet byts mot en klichéartad deckare i skärgårdsmiljö så är makarna knutna till varandra av ett kontrakt. Det gör att de kan skjuta prick på varandra med de mest hemska elakheter. Vi får bevittna en filminspelning på en liten ö där ingen av de inblandade vill vara. Något som till slut leder till ond bråd död. 

Det här är en roman där sarkasmerna duggar lika tätt som filmreferenserna. Karim svingar mot allt och alla i den här boken inklusive sig själv. Som t.ex. när skådespelerskan Stella blir tröstad av sin strama finska agent med orden att om skådespelarkarriären skulle gå åt skogen kan hon ju alltid skriva en bok. 

Jag har aldrig varit på en filminspelning och tror inte att den är som i den här boken, men tror ändå att det finns många scener som man bara kopierat från verkliga filminspelningar, ja efter att de skruvats till några varv. 

Visst kan storyn vara lite tunn ibland men det hinner man knappt med att reflektera över när replikerna smattrar fram som en kulspruta. Dialogen och alla skruvade karaktärer är bokens storhet. Där den sliskiga intimitetskoordinator och den finska agenten hör till mina favoriter. 

Humor i bokform är inte så lätt tycker jag. Det är så lätt att det blir pajigt. Men här tycker jag Karim verkligen hittar en ton som fungerar. För att lyckas vara rolig så måste man våga. Våga sticka ut och utmana, som att som skådespelare och uppläsare driva med film- och deckarbraschen. Det är modigt, vilket gör den här boken rolig och underhållande. 

Jag tror inte det var så långa diskussioner på Riddarholmen om vem som skulle läsa in den här boken. Karim läser in sin egen bok med dialekter och ”gubbar” och framförallt får han all sarkasm att verkligen drypa. Snyggt.

Alexander Karim gör allt han kan för att driva med film- och deckarvärlden i sin nya roman. Rampljus är vass, mörk, satirisk och framförallt riktigt underhållande bok där de snabba replikerna få mig att rista in en fyra på Oscarsstatyettens undersida.

Uppläsare: Alexander Karim 

Betyg

0

Mina vänner av Fredrik Backman

De flesta ser vattnet, några ser piren men det är inte många som ser de tre gestalterna på piren i en av världens mest kända målning. Den nästa artonåriga vindpinade själen Louisa ser inte bara ser de tre hon drömmer om att vara där på piren med dem. 

Det här är en berättelse om fyra vänner som gör allt för varandra. En av dom är den som målar tavlan och det är på piren de brukade hänga. Att Louisas och den världsberömda konstnärens vägar skulle korsas 25 år efter att tavlan målades är en slump, eller? Det gör att hon kommer att bli en av de fyra vännerna även om alla inte är i livet.

Mina vänner är en historia om vänskap, viljan att vara normal, önskan att vara fri men ändå höra till. Kort sagt en varm historia om livet. Då spelar det inte så stor roll att det inte är så trovärdigt att en tavla väcker så starka känslor för så många eller att boken blir lite seg någonstans efter hälften. För den beskriver hur ungdomarna kan både slåss, älska och sen skratta hejdlöst åt en prutt. 

Det är intressant att Backman valt att förlägga handlingen i ett icke namngett land. Inte ofta man ser det så tydligt så att den ska fungera nästan var som helst. Den enda gången man fick någon hint om den geografiska platsen är att den ligger flera tidszoner från Asien. 

Jag sitter med ett leende på läpparna och en varm känsla i bröstet när jag lyssnar på den här boken vilket är ett bra betyg.

Spännande att det är Philoméne Grandin som läser den här boken. Hon är nog mest känd för att läsa barnböcker. Men just det kan vara bra här, för boken är rätt barnslig. På ett fint sätt. 

Fredrik Backman är tillbaka med en fin roman om vänskap eller om konst eller möjligen bara förmågan om att skratta åt en prutt. Det är inte så lätt att beskriva Mina vänner, men den lämnar en med en varm känsla efter sig och det är inte illa. Jag ger den en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Philoméne Grandin

Betyg 

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑