Underverken av Arne Dahl

Det är knappt stockholmarna som passerar Skinnarviksberget tror sina ögon. Mitt på berget står en gigantisk staty av Zeus. För den påläste så är det ett av antikens sju underverk. De som tror att det är en del av ett konstprojekt eller ett anonymt gatukonstverk får snart tänka om. För när gipset börjar smälta av regnet visar sig statyn innehålla en död man.

Det gör att det blir ett fall för Nova, luttrade utredningsgruppen, som leds av Eva Nyman. Det behöver ta redan på vem är mannen i statyn, hur kom statyn dit utan att någon märket det och varför. Men den fråga som gnager hos de flesta i gruppen är om det här är det första av en serie av sju ”underverk”.

Utan att avslöja för mycket så kommer det fler underverk. Något som sätter skräck i Stockholm och gör att Nova får jobba hårdare.

Det här är den andra boken i serien om Nova gruppen som inleddes med ”I cirkelns mitt”. Den här tar sig Nova gruppen an ännu mer spektakulära brott. För det handlar inte bara om mord, någon måste ligga bakom skapandet av konsten som hör till morden. Det finns en del likheter till filmen Seven, den gamla 90-tals filmen. Det finns flera böcker och filmer som bygger på välkända myter oavsett om det gäller dödssynder eller underverk. För mig kan det ibland kännas lite krystat. Idéen kan vara bra, sen finns det en risk att idéen och ”verkligheten” hamnar lite för långt ifrån varandra. För det är inte så vanlig med seriemördare, varken i världen eller i Sverige och att dom sen skulle följa en myt gör det än mindre troligt. Så det är nog lätt för en författare att gå i den fällan och göra en mordserie lite för spektakulär. Men här är det mästaren Arne Dahl vi pratar om. Han skriver så bra så han kommer undan även om historien kan bli lite för fantastisk.

Nova gruppen är kanske inte en ny A-gruppen men visst finns det något här när det kommer till dynamik. Så mycket så att jag ser fram emot nästa del.

Precis som den första boken i serien är det Magnus Roosmann som läser. Tja, har man läst deckare i över 25 år så vet man hur en slipsten ska dras. Den här boken är inget undantag.

I Underverken jagar Nova gruppen seriemördare likt den gamla 90-tals filmen Seven. Känns som det är gjort men Arne Dahls skickliga berättande gör ändå att det funkar. En fyra från mig.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Blodiga tangenter av Christer Lundberg

Efter en omtumlande Depeche Mode konsert på Scandinavium så var det bestämt. Christian var syntare med allt vad det betydde. För honom betydde det syntfrisyr, att han startade band och bytte namn till Chris, eller började kalla sig det i alla fall. Bandet startade han med din vän Vince, även det taget, och två tvillingar. Tvillingarna fick vara med för att de hade tillgång till en studio. Så nu var frågan inte om utan när det skulle ta över världen och spela på de största arenorna. Vi får följa våra syntälskande vänner genom framgångar och motgångar, mest av det senare om man ska vara ärlig. Så att de behövde lite droger då och då för att dämpa motgångarnas ångest är ju inte så konstig, det hör ju turnélivet till.

För jo, de kommer ut på turné. Både i Sverige och ut över kontinenten. Kanske inte på de största scenerna och resan är långt ifrån något lyxliv. Det kan till och med vara farligt och när den syntälskande jätten Jörg låser fast Chris vid ett tyskt element är det alldeles för sent att ångra sig …

Det här är en bok full av nostalgi för en syntare som växte upp på 80-talet. För ja, jag är syntare. Något som var viktigt för identitet då och ett sätt att distansera sig från de förhatliga hårdrockarna. När förlaget tipsade om den här boken till mig och min 15 år yngre poddkollega fick vi frågan om vi var syntare eller hårdrockare och min kollega svarade han var neural i den frågan. Är du också neural i den frågan är det här ingen bok för dig. Då blir det svårt att sätta sig in på vilket alvar slaget mellan syntare och hårdrockare var och följaktligen blir det svårt att ta boken på alvar.

Nu kanske man inte ska ta den här boken på allt för stort alvar. Det är en rätt skruvad historia där alla droger du kan tänka dig har sin plats. I just den dela med drogerna kan det bli lite mycket av det goda, eller onda. Däremot kan man bli hög på alla musikreferenser som radas upp.

Det här är en är som sagt en skruvad historia som jag tror att bäst avnjuts av de som var med när Nitzer Ebb var förband till Depeche.

Med tanker på författaren läser boken själv och att huvudpersonen heter Christian som inte är så långt från Chister så kittlar tanken i början av boken att det är en lite skruvad självbiografi. Något som rätt snart krasas när drogerna kommer in i bilden. Det finns ingen offentlig person i Sverige som skulle outa att man använder droger i dom mängderna. Men i romanform funkar det.

Är du syntare eller hårdrockare? Om det är det förstnämnda då kan Blodiga tangenter vara något för dig. Radioprofilen Christer Lundberg berättar en rätt skruvad historia om ett syntband, stora drömmar och väldigt mycket knark. Annorlunda, blir en trea från mig.

Uppläsare: Christer Lundberg

Betyg:

Kaninens år av Fredrik Lundberg

Den grävande journalisten Lars Ferm får ett tips om oegentligheter på Systembolaget. Ett tips som till en början inte låter så intressant men efter förra årets stora gräv i Kongo har det varit stiltje så varför inte. Stiltje är något som är jobbigt för en journalist med så stort bekräftelsebehov som Ferm har. Så med en källa på insidan, ett antal butikschefer som berättar och en vinprovning med experter får Ferm ihop ett riktigt bra program tycker både han och övriga på TVSverige. 

Med med en smart och skicklig manöver lyckades Systembolagets ledning flytta fokus från programmets avslöjande och där skulle allt kunna tagit slut. 

Då hittar Ferm ledtrådarna som leder till en exklusiv vingård i Sydafrika via svenska JAS plan och så tar storyn fart igen. Men det är inte ofarligt, människors liv står på spel.

Det här är den andra boken om den skickliga och självcentrerade journalisten Lars Ferm. Precis som i den första boken Tigerns år så bygger den här delvis på verkliga händelser. Vi känner igen den svenska regeringens misslyckande charmoffensiv i Sydafrika som toppades med en konsert i Soweto på ett stadion för 80 000 och antalet betalande gäster stannade vid ensiffrigt. Kanske inte så förvånande när ambassadör Nils von Otter är med och bokar artister som Dr Alban, förlåt Dr Lagos. Det är kul att min favorit, den överarroganta von Otter är med även i den här boken. Att han sent i boken visar lite mänskliga känslor är en liten besvikelse, men det kanske fördjupar karaktären på längre sikt.

Jag gillar verkligen Lundbergs sätt att kombinera verkliga händelser som vi känner igen med en stor dos humor och glimten i ögat. Dialogen är rapp och med tanke på författarens bakgrund så tror jag på vart enda ord vad det gäller delarna på TV redaktionen. Han har en egen stil som sattes i Tigern och har slipats i den här boken. 

Jag har pekat ut Alexander Saltzberger som vår nästa stora stjärna på ljudbokshimlen och med den här inläsningen så stiger den stjärnan ytterligare. Med ett otal antal ”gubbar” gestaltar han alla karaktärerna i den här boken. Han lyckas pricka så väl de ironiska delarna som de seriösa och spännande delarna. Hatten av.

I Kaninens år jagar Lars Ferm sanningen kring Systembolagets inköpsrutiner. Kanske inte låter så spännande men när Fredrik Lundberg tar sig än ämnet bli det just det. Det här är underhållning med glimten i ögat och det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Alexander Saltzberger 

Betyg: 

Slaget om Ukraina av Marcus Lindqvist

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 var tanken att Putin skulle ta över Ukraina på någon vecka och införliva det i Ryssland. Nu tre och ett havt år senare vet vi att det inte blev så. Något vi i övriga Europa har det ukrainskas folket att tacka för.

Men vad var det egentligen som hände där i skogarna mellan Belarusiska gränsen och Kiev eller i luftrummet ovanför Kiev? Hur var det nu med köttkvarnen i Bachmut? Den här boken ger svaren på dessa frågor och många fler. Ofta får vi berättelser inifrån en stridsvagn eller en bunker. Vi får vara med där det händer berättad av de som var med.

Samtidig får vi vetenskapliga och historiska resonemang kring hur ryssarna bedriver kriget och hur Ukraina försvarar sig. Jag fastnade för vetskapen om att Ryssarna bara kan strida i närheten av ett järnvägsspår, för det är via järnväg de sköter mesta delen av sina transporter av underhåll. Även att man sneglar en del på Finska vinterkriget för att förstå hur Ryssarna agerar är intressant.

Boken har sitt största fokus på de första dagarna efter invasionen i februari 2022 men sträcker sig sen en bit in i 2025 och Trumps inverkan på kriget.

Jag förstår att man behöver använda facktermer på vapen och fordon. Men ibland blir det en orgie i beteckningar. Här är ett exempel: ”De första BMR-64-minröjningsvagnarna hade levererats från stridsvagnsfabriken i Charkiv 2018. De var ombyggda T-64A-stridsvagnar… ”

Det jag tycker man ska ta med sig från den här boken är hur små marginaler det var att kriget skulle få en annan vändning under de första dagarna. Samt hur viktigt det är att vi som tror på principen om länders självständighet fortsätter att stötta Ukraina med vapen och pengar.

Jonas Kruse har som specialist att läsa in just faktaböcker och det gör han bra. Så check på den.

Känner du att du behöver dig en ordentlig genomgång om kriget i Ukraina så kan Marcus Lindquists bok vara något för dig. Slaget om Ukraina är både viktig och lärorik, sen är det lite väl mycket vapendetaljer enligt min smak. Blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Jonas Kruse

Betyg:

Rampljus av Alexander Karim

Den stora regissören Ragnar Fyr står i startgroparna för sitt drömprojekt och i huvudrollen ska hans vackra och begåvade hustru Stella synas. Ett litet, eller ganska stort, snedsteg i form av en otrohetsaffär av Ragnar sätter igång ett skyttegravskrig mellan makarna. Men även om drömprojektet byts mot en klichéartad deckare i skärgårdsmiljö så är makarna knutna till varandra av ett kontrakt. Det gör att de kan skjuta prick på varandra med de mest hemska elakheter. Vi får bevittna en filminspelning på en liten ö där ingen av de inblandade vill vara. Något som till slut leder till ond bråd död. 

Det här är en roman där sarkasmerna duggar lika tätt som filmreferenserna. Karim svingar mot allt och alla i den här boken inklusive sig själv. Som t.ex. när skådespelerskan Stella blir tröstad av sin strama finska agent med orden att om skådespelarkarriären skulle gå åt skogen kan hon ju alltid skriva en bok. 

Jag har aldrig varit på en filminspelning och tror inte att den är som i den här boken, men tror ändå att det finns många scener som man bara kopierat från verkliga filminspelningar, ja efter att de skruvats till några varv. 

Visst kan storyn vara lite tunn ibland men det hinner man knappt med att reflektera över när replikerna smattrar fram som en kulspruta. Dialogen och alla skruvade karaktärer är bokens storhet. Där den sliskiga intimitetskoordinator och den finska agenten hör till mina favoriter. 

Humor i bokform är inte så lätt tycker jag. Det är så lätt att det blir pajigt. Men här tycker jag Karim verkligen hittar en ton som fungerar. För att lyckas vara rolig så måste man våga. Våga sticka ut och utmana, som att som skådespelare och uppläsare driva med film- och deckarbraschen. Det är modigt, vilket gör den här boken rolig och underhållande. 

Jag tror inte det var så långa diskussioner på Riddarholmen om vem som skulle läsa in den här boken. Karim läser in sin egen bok med dialekter och ”gubbar” och framförallt får han all sarkasm att verkligen drypa. Snyggt.

Alexander Karim gör allt han kan för att driva med film- och deckarvärlden i sin nya roman. Rampljus är vass, mörk, satirisk och framförallt riktigt underhållande bok där de snabba replikerna få mig att rista in en fyra på Oscarsstatyettens undersida.

Uppläsare: Alexander Karim 

Betyg

Mina vänner av Fredrik Backman

De flesta ser vattnet, några ser piren men det är inte många som ser de tre gestalterna på piren i en av världens mest kända målning. Den nästa artonåriga vindpinade själen Louisa ser inte bara ser de tre hon drömmer om att vara där på piren med dem. 

Det här är en berättelse om fyra vänner som gör allt för varandra. En av dom är den som målar tavlan och det är på piren de brukade hänga. Att Louisas och den världsberömda konstnärens vägar skulle korsas 25 år efter att tavlan målades är en slump, eller? Det gör att hon kommer att bli en av de fyra vännerna även om alla inte är i livet.

Mina vänner är en historia om vänskap, viljan att vara normal, önskan att vara fri men ändå höra till. Kort sagt en varm historia om livet. Då spelar det inte så stor roll att det inte är så trovärdigt att en tavla väcker så starka känslor för så många eller att boken blir lite seg någonstans efter hälften. För den beskriver hur ungdomarna kan både slåss, älska och sen skratta hejdlöst åt en prutt. 

Det är intressant att Backman valt att förlägga handlingen i ett icke namngett land. Inte ofta man ser det så tydligt så att den ska fungera nästan var som helst. Den enda gången man fick någon hint om den geografiska platsen är att den ligger flera tidszoner från Asien. 

Jag sitter med ett leende på läpparna och en varm känsla i bröstet när jag lyssnar på den här boken vilket är ett bra betyg.

Spännande att det är Philoméne Grandin som läser den här boken. Hon är nog mest känd för att läsa barnböcker. Men just det kan vara bra här, för boken är rätt barnslig. På ett fint sätt. 

Fredrik Backman är tillbaka med en fin roman om vänskap eller om konst eller möjligen bara förmågan om att skratta åt en prutt. Det är inte så lätt att beskriva Mina vänner, men den lämnar en med en varm känsla efter sig och det är inte illa. Jag ger den en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Philoméne Grandin

Betyg 

Jag ser dig av Yrsa Sigurðardóttir

När Karl ger sig av över till sina grannar han inte sett på några dagar så vet han inte vad han kommer mötas av. De bor på avskilt belägna fjorden Hvalfjörður och när Karl kommer fram till huset ser han spår i snön. Han knackar på och när ingen öppnar bryter han sig in. Synen han möts av är fruktansvärd.

Poliserna Týr och Karólína från Reykjavik kallas till platsen tillsammans med rättsmedicinaren Iðunn för att utreda det brott som begåtts mot familjemedlemmarna. Allteftersom utredningen fortskrider avslöjas omskakande hemligheter om familjen, och snart inser Týr, Karó och Iðunn att fallet är lika bedrägligt som svartis – faran syns inte men lurar i det fördolda.

Jag ser dig är den första delen i Yrsa Sigurðardóttirs nya serie Svart is. Det här är en spänningsroman där vi tidigt vet att något gått åt skogen, riktigt ordentligt. Men vi vet inte riktigt vad, inte riktigt hur och framför allt inte av vem. Berättelsen växlar mellan nutid och dåtid, vilket skapar en krypande känsla av obehag. Sigurðardóttir lyckas på det sättet att bygga upp en spänning som verkligen kryper innanför skinnet. Vi möts av familjehemligheter, psykologisk skräck och ren ondska i den här boken.

Allt ramas in Islands karga och sagolika landskap, som inte gör boken mindre spännande. Precis som i böckerna om Huldar och Freyja spelar, i alla fall för en svensk, miljön och det isländska landskapet en viktig roll i boken. Det karga och gråa förstärker den krypande spänningen.

Det är också intressant att vi har en huvudperson med svenskkoppling. Trots namnet så har Týr precis flyttat, eller flytt, till Island från Sverige. Trots hans perfekta isländska så möts han ändå av skepsis av vissa.

Boken suger verkligen tag i mig i början. Sen tycker jag den tappar farten något i andra halvlek, innan upplösningen kommer.

Det är Angela Kovács som ger röst åt den ibland läskiga boken. En bok full med isländska namn, av naturliga orsaker. Något som jag gissar är en utmaning, men som jag tycker hon gör bra. Att jag sen har lite svårt att hålla isär de isländska namnen är inte Angelas fel.

Jag ser dig är den första boken i Yrsa Sigurðardóttir första bok i den ny serie som känns lovande. Kombinationen av nordisk noir, psykologisk spänning och riktigt mörka hemligheter gör att jag förärar boken med en fyra i betyg.

Uppläsare: Angela Kovács

Det sista skottet av Karlsson och Haag

En kvinna blir brutalt knivmördat på en fotbollsläktare inför ögonen på poliserna Wollter och Bergström som dagen till ära arbetar med spaning på Tele2 arena. Mordet sänder en chockvåg genom hela fotbollssverige och framför allt de tre Stockholmsklubbarna. För den maskerade mördaren kom från AIK sektionen och den mördade kvinnan var klädd i Hammarbys grönvita färger. Media spekulerar i om det var så enkelt att mordet var en uppgörelse mellan fotbollssupportrar något som Stockholmsklubbarna kraftigt tar avstånd från.

Trots att Wollter och Bergström bokstavligen satt på första parkett så bir de tidigt fråntagna fallet till förmån för mer äregiriga polischefer högre upp i organisationen. Men som tidigare så håller de sig kvar tillsammans med åklagaren Ditte.

Spåren som Wollter och Bergström följer leder via utsatta människor mot den undre världen.

Det här är den fjärde delen i serien Stockholm Nu. Serien där poliserna Wollter och Bergström bevisar att det finns moral, värme och mänsklighet i den svenska poliskåren. För att understryka det lite extra så framställs polischeferna som inkompetenta och maktgalna.

Det är inte så ofta fotboll får en plats en deckare. Senast jag kommer ihåg var Pascal Engmans X. Den handlade om betting inom fotboll medan här är det mera supporterkulturen som skildras. Jag tycker det är fint att man lyfter upp fina delarna av den kulturen också, och inte som de inkompetenta polischeferna bara spinner på myten att fotbollssupportrar är likställda med huliganer. Även här visas mänskligheten och värmen upp.

Ja vi lever i en mörk och våldsam tid, något patrullerande polis möter varje dag. Men det är då samhället behöver några fler Wollter och Bergström som brys sig om de människor det möter och sprider lite ljus och hopp.

Jag gillar den här serien.

Det här är en serie där Fredde Granberg är i högform. Och den här boken är inget undantag.

Det sista skottet tar upp ämnen våld, droger, social utsatthet och fotboll. Karlsson och Haag visar ännu en gång att det går att kombinera spännande polisarbete med mänsklighet och värme och göra det både realistisk och samhällsengagerad. Det gillar jag och hänger upp en fyra på resultattavlan.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Mordet på Adriana, Storytel Original

Den 2 augusti 2020 är tre vänner, två pojkar och en flicka, vid McDonald’s i Vårby utanför Stockholm när en vit Audi rullar förbi. När bilen kör där ifrån har en ett större antal skott avlossats och flickan har dött. Flickan hette Adriana och blev bara 12 år. 

Kulorna var inte avsedda för henne men resultatet är det samma, Adriana fick aldrig fylla 13 år.

Det visar sig att det är en konflikt mellan två barndomsvänner som ligger bakom skjutningen vid McDonald’s. 

I den här Storytel Original produkten får vi vet mer vad som hände och varför det hände. Vi får höra alltifrån Adrianas mamma till fritidsledare som kände de två barndomsvännerna. Även journalisten Karl Enn som skrivit Den sista sommaren medverkar och ger bakgrunden till konflikten som leder till Adrianas död. 

Man skulle kunna säga att det här är kortversionen av Den sista sommaren. Samtidigt får vi höra historien direkt från några av de inblandade vilket gör det starkt. När du sedan vill veta mer kan jag varmt rekommendera Karl Enns bok. 

Jag gillar det här formatet som går att likna vid P3 Dokumentär. På två timmar får vi en gripande historia. Snyggt.

Mordet på Adriana är en True Crime versionen av Karl Enns Den sista sommaren. Gripande historia i ett snyggt paketerat format gör att jag delar ut en fyra i betyg.

Betyg:

14 år av ljudboksrecensioner

Kan ni tänka er, det är 14 år sen jag startade den här bloggen. 14 år!!!! Det har hänt en hel del med ljudboken under den tiden. För 14 år sen lånade jag böckerna på i CD format på biblioteket. För att slippa bära runt på CD boxen och CD-spelaren så konverterade jag skivornas innehåll till mp3 filer, döpte om dom så de kom i rätt ordning och flyttade de till min mp3-spelare. En process som tog en mellan halvtimme och en timme, per bok. Låter jag som en stenåldersgubbe, ja förmodligen men vad gjorde man inte för att få lyssna på ljudböcker.

Att som idag, med ett knapptryck, kunna börja lyssna på vilken bok man vill var en utopi som jag bara kunde drömma om då för 14 år sen.

Så jag skulle vilja kalla det som streamingtjänsterna gjort för ljudboken för en kulturrevolution. Jag har inga siffror på hur många som har hittat fram till boken via dessa tjänster men har många i min bekantskapskrets som aldrig eller sällan var i närheten av en bok när jag startade min blogg men nu gärna diskuterar böcker när vi ses. Något som borde få kulturredaktioner och kulturinrättningar runt om i landet att jubla. Men så ser det inte riktigt ut. Det är tyvärr rätt ofta man fortfarande möts av en skepsis när man ”bara” lyssnar på böcker. Det är inte riktigt lika fint som att läsa.

Själv kommer jag fortsätta att slåss för ljudboken på alla fronter jag kan. Oavsett om det är via min blogg, i podden Ljudboksklubben, från en scen på Bokmässan eller varhelst jag kan.

Om vi återgår till den här bloggen så startade den med målet att dela med sig av boktips och på den punkten har ingenting hänt. Jag vill fortfarande hjälpa människor att hitta rätt i den flodvåg med böcker som väller över oss. Förhoppningsvis har jag blivit bättre på att sätta fingret på vad jag tycker om böckerna jag lyssnar på nu efter nästan 1000 recensioner. Den skrivna recensionen är fortfarande det centrala i det jag gör, men för ca sju år sen så började jag även spela in kortare videoklipp med en kortversion på recensionen. Något som har blivit lite av en konstform i sig. Att kunna sammanfatta vad man tycker om en bok på under 30 sekunder är inte alltid så lätt. Men detta har lett till att bloggen också har en YouTube kanal med nästan 400 korta recensioner.

Men det som har betytt allra mest för mig personligen är möjligheten att starta podden Ljudboksklubben tillsammans med författaren Peter Westberg. En videopodcast där vi har intervjuat författare, uppläsare och andra i ljudboksvärlden. Något som har gett mig många nya vänner, gjort att jag fått äran att dela ut pris till bästa spänningsroman på Storytel Award galan, att jag fått vara med och utse årets deckardebut i Crimetime Award och fått intervjua författare och uppläsare på scener på Bokmässan. Upplevelser som berikat mitt liv i massor. Upplever som blev möjliga på grund av att jag startade den här anspråkslösa bloggen för 14 år sen.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑