Under lucianatten 1989 dör en ung kvinna i en isvak på Värnen. Hon har festat i ett tält med ett antal vänner och efter en utredning pekas en av dessa ut och döms senare mot sitt nekande för att ha dödat henne. Efter en polisinsats 35 år senare i närheten av platsen där flickan dog så får juristen Mona Schiller upp ögonen för fallet. Hon var själv med den ödesdigra lucianatten och börjar nu tvivla på att det är rätt person som har avtjänat straffet för mord.
Men bygden tvekar inte att polisen tog rätt person där för 35 år sen. Så Monas privata utredning ses inte med blida ögon. Och inte nog med det, desto närmare sanningen hon kommer desto farligare blir det för henne.
Det här är den femte delen i serien om Vargön. Jag måste erkänna att jag inte lyssnat på de fyra första. Men det kan vara intressant att se hur väl det går att ta sig in i en serie. I det här fallet hade jag lite problem då jag tyckte det var väldigt många namn och platser jag inte kände till. Det tog ett tag att komma in i boken tyckte jag.
Annars är det här en klassisk svensk deckare, trots att det inte är en polis i huvudrollen. Vi har en plats, i det här fallet Vargön, och en ett brott i dåtid som kopplas till det som händer i nutid.
Trots att jag lyssnar på boken mitt i sommaren får jag ändå rysningar när vinterlandskapen kring Värnen målas upp i boken. Även den psykologiska spänningen bidrar till mina rysningar.
Det är, precis som de tidigare böckerna i serien, Marie Richardson som läser. Stabilt, som alltid.
I Isnatten ifrågasättas ett 35 år gammalt mord på en ung kvinna. Kamilla Oresvärd bjuder på ett digert persongalleri den femte delen i serien om Vargön. Det blir en trea i betyg från mig.
Den hyllade deckarförfattaren Ninni Schulman är på botten. En tung skilsmässa gör att hon går till en terapeut som börjar rota i hennes barndom. Det första reaktionen är att det inte har något med hennes dåliga mående nu att göra. Men efter att beställt hem journalerna från sin tid på sjukhus som liten så börjar hon successivt ändra uppfattning.
Ninni är född med en ryggskada som var nära att kosta henne livet. Så uppvuxen präglades av sjukhusvistelser, ensamhet och utanförskap. Så det kanske låg något i terapeutens frågor om barndomen ändå.
Det här är en väldigt utlämnande självbiografi som tar upp ämnen som de flesta människor sopar under mattan eller gömmer längst inne i garderoben. Ämnen som att känna sig annorlunda, missfall och att inte bli älskad för den man är. Så hur tar man upp alla dessa tunga ämnen för att inte boken ska bli svart och blytung? Ninni använder glimten ögat och språket. Inte för att bagatellisera ämnena utan för att hon och vi lyssnare ska orka vidare. För det är stundtals tungt och då hjälper just den glimten i ögat.
Jag tycker det är svårt att betygsätta biografer. Historien är den den är och jag kan inte ha någon åsikt att det vore bättre om det inte var betjänten som var mördaren eller att prinsen skulle få sin prinsessa på slutet. Det som återstår att tycka om är då hur historien berättas. Jag har redan nämnt glimten i ögat och så tycker jag historien knyts ihop på ett fint sätt vilket gör att man lämnar boken med en fin känsla i magen trots det bitvis tunga innehållet.
Jag kan inte komma på en bättre uppläsare till den här boken än Lo Kauppi. Hon läser den med sådan inlevelse så man ryser ibland. Så bra.
I Flickebarn nr 291 berättar Ninni Schulman naket och utlämnade om sin uppväxt. Allt med glimten i ögat och utan något tycka-synd-om får vi ta del av med och motgångar, med och utan skidor på fötterna. Snyggt, blir en trea i betyg.
Frun till den världsberömda författaren Sean Montgomery blir mördad på stranden i Köpingsvik på Öland. Mitt i semesteridyllen. Det blir ett fall för Claudia Lewin och hennes kollegor. När polisen börjar skrapa på deckarförfattarens fasad hittar de en självupptagen och lätt narcissistisk man som styr sin omgivning med järnhand. Men har han mördat sin fru? Det visar sig att även att den mördade Isabell hade sina mörka sidor.
Claudia jagar nu en mördare och skuggor från förr mitt i semesterparadiset. Skuggor i form av sin mamma som släppts ur fängelset och dyker upp från det förflutna.
Det här är den andra delen i Morden på Öland. Det är smart att förlägga handlingarna till platser som människor har kopplingar till. Det kan vara därför platser som Visby och här Köpingsvik är populära mordplatser.
Det här är en klassisk svensk deckare i sann Läckberg anda. En polisstation med en uppsättning poliser, ett brott och fokus hoppar mellan brottet och privatlivet för en eller flera av poliserna. Här är det Claudia bor med sin före detta man och sin dotter i ett hus utanför Borgholm. Relationen mellan det före detta makarna skildras på ett fint och respektfullt sätt. Vilket blir en bra kontrast till brottet och författaren Sean.
De vilseledda är en perfekt sommardeckare för den som vill blanda spänningen med relationer. Krydda upp det hela med Öland på sommaren.
Det är erfarna Maria Lyckow som läser. Det ger boken en stabil grund att stå på.
Michaela Winglycke bjuder på en klassisk deckare mitt i semester mitt på Öland. De vilseledda väver snyggt samman spänning med vardagens utmaningar. Det blir en solig trea i betyg.
Christy är en pojke vars högsta önskan är att ta nattvarden. Han och hans pappa är resande och efter att hans älskade farfar dör så får han chansen att både gå i skolan och ta nattvarden. Det för att hans pappa bestämmer att stanna de ska i en mindre stad under en tid. Med en ledtråd från sin farfar och med lite hjälp från stadens bokhandlarfru så börjar Christy under den här tiden nysta i vem han egentligen är och vad som hände med hans mamma.
Vi få följa en pojke på Irland i slutet på 50-talet som inget hellre vill än att passa in men som av andra ändå blir hela tiden blir betraktad som Pojken på utsidan.
Vi lärde känna Jeanine Cummins i den fantastiska Amerikansk jord där mor och son flyr från Mexiko till USA. Det här är en helt annan bok där tempot är lugnare. Sen finns det beröringspunkter mellan det två böckerna. Det finns en värme, det finns hopp och vi rör oss i samhällets utkanter trots att det skiljer decennier i tid och ett världshav mellan de två böckerna.
Det går verkligen att känna unge Christys vilja att passa in. Som när han för första gången i sitt liv är på födelsedagskalas hos den populäraste flickan i klassen och han inte vet att man skulle ha med sig en present. Själv vet han inte ens när han har födelsedag, och har än mindre fått några födelsedagspresenter.
Vi får lära oss en hel del om resandes traditioner och levande i en brytningstid. En tid där häst och vagn håller på att bytas mot bil och plåthinkar blir utkonkurrerade av plasthinkar i onaturliga färgen.
Det finns en sak som stör mig i boken. Det blir konstant fel på han och honom. Ibland kan det vara något skrivtekniskt grepp, men jag kan inte se det.
Precis som Amerikansk jord så är det Mirja Turestedt som läser. Bra som alltid. Sen är det lite ovanligt med en kvinnlig uppläsare när det är en manlig, eller i det här fallet en pojke, i huvudrollen. Men inga regler som inte har undantag, något jag är glad för i det här fallet.
Jeanine Cummins tar oss från Amerikansk jord till Irländsk och från flyktingar till resande. Pojken på utsidan är en historisk roman om en pojkes vilja att passa in och veta sanningen om sig själv. En fin historia som jag delar ut en fin fyra till.
Already in Peter James’ first book about Roy Grace, Dead Simple, we learned that his wife Sandy had disappeared under unclear circumstances. An event that has affected Roy both as a person and as a police officer throughout the series. He has used all his contacts within the police, in the community, and even reached out to mediums to find out what happened to Sandy. Deep down, he has never been able to let go of the hope that she is still alive. Over the course of the series, there have occasionally been signs that she might be. But we never get the full story.
In this book, we finally find out what really happened to Sandy. Where did she go? Why was her car found at Gatwick Airport? And most importantly—why did she disappear?
I listened to Dead Simple in 2007 and thought at the time that it was one of the best books I had ever listened to. I was captivated by the story, by Roy Grace, and by Peter James’ way of storytelling. Sandy’s disappearance wasn’t the main focus back then, but over the years and through the other books, the mystery of Sandy has grown—even if it rarely takes center stage. Most of all, the ghost of Sandy has been a barrier in Roy’s relationship with Cleo, who now becomes his second wife.
It’s hard to go into too much detail about the plot of this book without spoiling anything. But just like in the hunt for a killer in any of the other Roy Grace thrillers, I at least had to change my mind about what I thought had happened and why.
Because we get to know Sandy as a person, her actions become more believable. Over time, Roy has placed her on a higher and higher pedestal—something that might not be entirely true.
Most of the Roy Grace books have been read by Daniel Weyman, but since this book has a female main character, it was read by Gemma Whelan. She managed to speak with both French and German accents, which brings the book to life.
Finally Peter James reveals what happened to Roy Grace’s wife Sandy. In They though I was dead we who have wondered for almost 20 years all get answers, and they may not be the ones we expected. Well written as always and the book gets a rating of four out of five from me.
Reader: Gemma Whelan
Rating:
Redan i Peter James första bok om Roy Grace Levande begravd fick vi reda på att hans fru Sandy hade försvunnit under oklara omständigheter. En händelse som har påverkat Roy både som människa och som polis genom hela serien. Han har använt alla sina kontakter inom polisen, i samhället och till och med tagit kontakt med medium för att få reda på vad som har hänt Sandy. För innerst inne har han inte kunnat släppa hoppet om att hon lever. Under seriens gång har det då och då kommit tecken på att hon lever. Men vi har inte fått hela historien.
I den här boken får vi reda vad som verkligen hände Sandy. Vart tog hon vägen? Varför hittades hennes bil på flygplatsen Gatwick? Och framförallt varför försvann hon?
Jag lyssnade på Levande begravd 2007 och tyckte då att det var en av de bästa böcker jag lyssnat på. Jag fängslades av historien, av Roy Grace och av Peter James sätt att berätta. Det var inte Sandys försvinnande som stod i centrum då men under åren och genom de övriga böckerna har mysteriet Sandy vuxit, även om det sällan tar så stor plats i böckerna. Framförallt har spöket Sandy varit ett hinder i Roys relation med Cleo som till slut blir hans andra fru.
Det går inte att gå in så mycket om handlingen i den här boken för att inte spoila något. Men precis som i jakten på en mördare i någon av de andra Roy Grace deckarna då fick iallafall jag ändra åsikt om vad jag trodde hade hänt och varför.
Just för att vi får lära känna människan Sandy så blir hennes handlingar mer trovärdiga. Roy har ju mer tiden gått satt henne på en högre och högre piedestal. Något som kanske inte är sant.
Det är flesta av Roy Grace böckerna har lästs in av Daniel Weyman men då den här boken har en kvinnlig huvudperson så lästes den av Gemma Whelan. Hon lyckades både bryta på franska och tyska vilket ger boken liv.
Äntligen avslöjar Peter James vad som hände med Roy Grace fru Sandy. I They though I was dead får vi som undrat i nästa 20 år alla svaren, och det är kanske inte dom vi trodde. Välskrivet som alltid och jag delade ut en fyra.
Sonja sover på en en begagnad madrass bakom sin mammas soffa och jobbar som städerska på ett hotell i Malmö. Lägg till att hon förlorat vårdnaden om sin dotter och det går att konstatera att livet inte är på topp efter att hon muckat från ett fängelsestraff.
När hon inte trodde det kunde bli värre så rycker hon in och räddat livet på den berömda författaren Bo Erik Samuelsson när han blir utsatt för ett mordförsök och får sparken som städerska på köpet.
Dagen efter blir hon övertalad att bli bjuden på middag av Bo som tack för att hon räddade hans liv. Middagen slutar med att Bo anställer Sonja på sitt gods Grevehult.
Frågan är om det här är början på vägen tillbaka till ett liv med sin dotter för Sonja eller en väg som leder ännu längre ner i mörkret?
Antagonisten är en lite ovanlig och lite bakvänd spänningsroman. Det normala är att ett brott, en hemlighet eller någon annan krok presenteras i början på boken för att hänga upp historien på och sen har vi lyssnare något vi vill få reda på, någon typ av sanning att hitta. Det sker inte här, inte en krok så långt ögat ser. Nu ska man ju komma igång att jag gillar när författare och speciellt debutanter vågar slänga deckarmall 1A i soptunnan och pröva något nytt.
Vi får lära känna en streetsmart kvinna som efter att ha lärt sig en läxa med sitt fängelsestraff ändå vågar ha ryggrad att säga ifrån. Att få följa hennes tankar, planer och handlingar är en fröjd. Hon har ett skönt språk i kombination att hon är orädd. Det gör att livet på Grevehult utvecklas till en katt och råtta-lek där vi har den på pappret välbeställda författaren med skrivkramp i den andra ringhörnan. Släng in en stenhård kvinna som går under namnet Järnladyn eller Thatcher och Sonjas opålitliga före före detta kille och rollbesättningen är rätt imponerande.
Dialogen är rapp och underhållande och historien är, som jag sagt lite bakvänd. Utan att avslöja för mycket.
Att som debutant få Jonas Malmsjö är redan där som att vinna på Lotto. Här får han visa några av hans lite humoristiska sidor också vilket är intressant.
Antagonisten är en lite bakvänd spänningsroman med glimten i ögat. Debutanten Antonio Tublén visar mod när han tar med oss på en katt och råtta-lek på ett skånskt gods. Det blir en underhållande fyra i betyg från mig.
En kvinna anmäls försvunnen. När Naia Thulin och hennes nya kollega Raheem börjar gräva i försvinnandet så upptäcker de att kvinnan blivit stalkad och förföljd. Någon har fotograferat henne i smyg och skickat bilderna till henne med korta texter kopplade till den dansk kurragömmalek. Polisen lyckas koppla kvinnans försvinnande till en 19 årig kvinnans död där tillvägagångssättet var kusligt likt.
Mark Hess har kommit tillbaka till Köpenhamn för att hans bror ligger på sjukhus. Efter lite övertalning så ansluter han till gruppen som jobbar med den försvunna kvinnan och paras motvilligt ihop med Thulin igen. Thulin och Hess har inte haft något med varandra att göra efter fallet med Kastanjemannen och samarbetet går trögt. Ändå kan de koppla kurragömmaleken till en skolutflykt för 30 år sedan när fler offer läggs till listan som får smygtagna bilder på sig själva. Allt utvecklas till en jakt med tiden som den värsta fienden.
Det var sex år sen vi lärde känna Thulin och Hess i Kastanjemannen. Där emellan har den boken blivit Netflix serie och tagit världen med storm. Jag vet att jag hade känslan av Jo Nesbø när jag lyssnade på Kastanjemannen och den känslan har inte blivit mindre efter den här boken. Det betyder att vi är på den över hyllan när det kommer till nordiska deckare.
Det märks att Sveistrup har sin hemvist som manusförfattare, för boken är lätt att se som film när man lyssnar på den. Han bygger upp kulisserna med snön som faller och bara det skapar en nervkittlande spänning. Jag är så imponerad.
Annars är det Thulin och Hess som står i centrum när det kommer till karaktärer. Jag gillar dom men är även lite svag för den nya stjärnan Raheem. Alla deckare borde ha en smart IT kunnig medarbetare nu för tiden.
Jag kan ibland tycka att seriemördare som lägger ut brödsmulespår åt polisen ibland blir lite tramsig och inte trovärdigt. Men när författaren är så skicklig att skapa spänning så sväljer jag betet med hull och hår. Ännu en liknelse med Jo Nesbø.
Precis som Kastanjemannen så är det Mattias Lindroth som läser den här boken. Uppläsaren jag lärde känna via Anders De La Mottes första böcker för 14 år sen. Han läser inte så mycket nu för tiden men det han läser gör han riktigt bra.
Søren Sveistrup, mannen bakom Kastanjemannen, är tillbaka och som han är tillbaka. Kurragömma nordisk noir när det är som bäst. Så obehaglig spännande att jag delar ut en femma i betyg.
En kropp tittas på Treriksröset, den plats där Sverige, Norge och Finlands gränser möts. Så efter lite dividerande om juridik blir det den svenske polisen Märta som blir ansvarig för utredningen. Märta är en rättfram polis som inte ser några problem med att gå sin egen väg, så länge det gynnar utredningen. På grund av likets placering så behöver hon i det här fallet samarbeta med en pratglad norsk kollega och en något mer lågmäld finsk dito.
Den nordiska trion snubblar över brottslighet som sträcker sig över landsgränser och även in i landet i öster. När lösningen närmar sig då kryper även fallet närmare Märta personligen och jakten på mördaren blir intensiv.
Det är svårt att inte dra paralleller med inledningen på tv-serien Bron, när ett lik hittas precis på gränsen mellan Sverige och Danmark så att de båda ländernas polismyndigheter var tvungna att sammarbeta. Här toppar vi det med tre länder.
Det första man slås av är miljön där allt utspelar sig. Så långt norrut har jag aldrig varit men visst kan man ändå se vidderna framför sig när de beskrivs i boken.
Jag tycker författaren också fått till de tre poliserna från de tre länderna med Märta i spetsen. En utåt sett tuff ensamvarg som litar mest på sig själv. Samtidig så har hon sin moderliga oro när det kommer till sonen. Finns även en befriande rycka-på-axlarna mentalitet till sin lätt yviga man. Kort sagt en människa.
Det är Viktoria Flodström så tar sig an uppgiften att gestalta Märta och de andra. Det är ett och annat uttryck från trakten som vi sörlänningar inte är så vana vid. Men precis som Lo Kauppi galant tar sig an Jana Kippo så fixar Flodström den här.
Treriksdöden är en deckare utan gränser som utspelar sig norr om Polcirkeln. Roger von Bonsdorffs debut är välskriven och med intressanta karaktärer. Jag delar ut en fin trea i betyg.
Klara har fått sitt drömjobb som veterinärsssistent på godset Stora Dimåkra i Skåne. Att få bo och arbeta med hästar i en vacker miljö är mer än hon kan önska sig. Men när hon börjar skrapa på den fina fasaden är det inte lika vackert. Hästar dör under mystiska förhållanden och det är något som inte står rätt till med det forskningsprojektet som bedrivs på gården.
Så tillsamman med sin bästa kompis Amanda, som pluggar till polis så försöker Klara ta reda på vad som verkligen händer på Stora Dimåkra. Något som visar sig både svårt och farligt.
Det här är en spänningsroman berör teman som svek, bedrägeri, klassresor och vetenskapens gränser, allt i en vacker miljö på en hästgård. Vi får både möta den flärdfulla och hårda godsägarinnan Jannike och den hårt arbetande flyktingen Yusof. Men framförallt får vi möta hästar. För att skapa trovärdighet så är allt kring hästarna väldigt detaljerat. Något som ibland tar fokus från själva historien och när Klara till och med tar hästen i slutuppgörelsen blir det lite på gränsen för mycket.
Jag tror att man har mer behållning av boken om man själv har ett hästintresse. Men med det sagt så är det intressant att få inblickar i miljöer man inte är så bekant med. Lägg till att boken har en nerv som genomsyrar hela boken.
Julia Dufvenius som oftast läser romaner med sin lite väna röst kan vi nu konstatera passar bra även när det är riktigt spännande också.
Jag vet inte om man kan kalla Ulrika Fåheaus debut för en hästdeckare? Nja, Hästkrematoriet är i alla fall en bok om hästar, i hästmiljö. Ja sen är det spännande också. Det blir en trea i betyg.
När den svenske ambassadörens dotter blir mördad i Ligurien i nordvästra Italien så blir Laura Casassa från svenska riskmordgruppen inkopplad att bistå den italienska polisen. Hon är hos släktingar i Italien för att vila upp sig efter ett traumatiskt fall i Sverige. Jakten på mördaren leder 20 år bakåt i tiden.
Det här är en rätt klassisk deckare. En ung kvinna hittas död, liket är arrangerat, ett antal poliser, både lokala, nationella och i det här fallet internationella tar sig an fallet. Nu är det inte i Fjällbacka eller Ystad utan i Imperia i nordvästra Italien.
Så där har vi det första som sticker ut. Fantastiska miljöbeskrivningar. Jag har inte varit i den delen av Italien men visst blir man sugen. Vi får se en vardag i dagens Italien. I den stadsbilden ingår även en del flyktingar från Nordafrika. Vi får bland annat följa Malek Nasri en illegal invandrar från Tunisien. Här försörjer sig på att sälja billigt krafs till turister. Det är han som hittar liket när han ska kissa i en bergsskreva en morgon. Precis efter upptäckten möter han en kvinna med hund, bokstavligen med byxorna nere. Maleks rädsla beskrivs så bra. Samtidigt beskrivs kvinnan med hundens misstro mot honom beskrivs lika bra, om man nu kan använda ordet bra här. Att få med denna samhällsutmaning om hur vi behandlar varandra ger boken en dimension till.
Som jag har förstått så är det här den första boken om vår svenske polis Laura Casassa. En karaktär man verkligen tycker om. Så här gäller det att hålla utkik efter en uppföljare.
Det måste vara skönt för en debutant att ha en så erfaren uppläsare som Gunilla Leining att luta sig mot. Jag vet inte hur bevandrad Gunilla är i det italienska språket men jag har inget att anmärka på hennes uttal av alla italienska orter och företeelser i den här boken.
Ambassadörens dotter blir mördad i nordvästra Italien. Anna Martinengo debuterar med en klassisk deckare i annorlunda en miljö och med många kulturella kopplingar. Snyggt och jag delar ut en trea i betyg.
ljudboksbloggen.com 