Glashus av Niklas Turner Olovzon

Under midsommarhelgen kliver Micke och Josefine in i en hiss i en tom kontorsskrapa i centrala Stockholm. Micke är på ytan den framgångsrika reklamaren medan Josefine är en betydligt mer vindpinad karaktär som flyr från något. Kort efter att hissdörrarna gått igen är det något som går fel och hissen störtar mot källaren. Men innan den hamnar där bromsas fallet upp och blir hängande, med Micke och Josefine fångade i den.

Efter att den första chocken lagt sig försöker Micke kalla på hjälp. Men i den folktomma kontorsbyggnaden finns ingen hjälp att få. Innan mobiltelefonen helt laddat ur så lyckas han få iväg ett kryptiskt sms till mamma Liss-Kulla i Tassby. Ett sms som får henne att sätta sig i bilen och åka från sitt trygga Dalarna ner mot Stockholm. Något som dock de två i hissen inte vet något om.

Timmarna går och Micke och Josefine förblir instängda med sina tankar. Tankar som mer och mer blir till tillbakablickar. Frågor som Är Mickes fasad verkligen så glänsande? Vad är det Josefine flyr ifrån? Hur och när ska dom ta sig ut ur hissen?

Det här är Turner Olovzons tredje bok som har sin utgångspunkt i den lilla fiktiva byn Tassby utanför Leksand. För även om Micke och Josefine sitter instängda i en hiss i Stockholm så far berättelserna ändå iväg upp mot Dalarna. I början är det lite förvirrande med alla hopp i tid och rum men efter hand så faller bitarna på plats och då börjar ”drogen” att få veta hur saker hänger i hop in. Det mesta av boken är tillbakablickar som gör att vi kommer närmare och närmare varför de sitter instängda i hissen.

Som vanlig i Turner Olovzons böcker möts vi av musikreferenser och citat insprängda i texten och jag blir lite extra glad när det i denna boken är mina gamla husgudar Depeche Mode som citeras.

Då det är huvudsakligen två perspektiv vi får följa här, Mickes och Josefines, så faller det sig rätt naturlig att det är två uppläsare. Och inte vilka uppläsare som helst, Magnus Roosmann gör Micke och Lo Kauppi gör Josefine. Personligen gillar jag det här greppet och tycker det görs alldeles för sällan.

Två personer instängda i en hiss är ramen för Niklas Turner Olovzons tredje bok. Glashus hoppar mellan nutid och dåtid, mellan Stockholm och Dalarna. Snyggt och belönas med en fyra.

Uppläsare: Magnus Roosmann och Lo Kauppi

Betyg:

De laglösas stig av Jacob Lindfors

Polisen blir kallade till en skottlossning på Värmdö. Först på plats är Zeke Lordén som kan konstatera att ett hagelgevär är avfyrat. Men mer anmärkningsvärt är att den kidnappade femåriga Molly Casteberg hittas, vid liv. När Alva Rydinger ska meddela den glada nyheten till de oroliga föräldrarna är de försvunna.

Det är mycket som tyder på att paret inte försvunnit frivilligt och i ett gömt brev som hittas i huset pekas en person med koppling till ett säkerhetsföretag ut. Vid en närmare granskning av företaget så visar det sig att verksamheten avslutas och medarbetarna har lämnat landet. Då ledtrådar pekar på att personer med koppling till det nedlagda säkerhetsföretaget tagit sig till USA så lånar FAST-gruppen, den enhet som utreder brott utanför Sveriges gränser, över Alva från ekobrott och skickar henne till USA. Där börjar hon samarbeta med FBI för att hitta de som vet mer om de kidnappade makarna Casteberg. Jakten går genom flera delstater och är långt ifrån ofarlig.

Parallellt så söker Zeke efter paret Casteberg i Sverige, där det troligen hålls kidnappade. Så med en polis på vardera sidan Atlanten nystar sig polisen framåt.

Efter fyra böcker i serien Vinterpacket så växlar Jacob Lindfors från den militära världen till den polisiära. Med tanke på den mängd research han har lagt ner för att få alla detaljer så kan jag tänka mig att det är en stor sak. Samtidig så finns de mycket vi känner igen från den tidigare serien. Mycket handlar om det politiska världsläget, oavsett om det handlar om Mellanöstern, Ryssland eller som i den här boken Trumps USA. Ett ämne jag själv lagt ner ohälsosamt mycket energi på de senaste åren. Det är med bestörtning vi ser den amerikanska demokratin monteras ner framför våra ögon. En nedmontering som skildra väldig bra i den här boken. Mycket illustrerat med ett genomruttet FBI. Men vi får också en inblick i hur Trumptrogna tänker och får se vad de är rädda för. Något som inte är en ursäkt men del av en förklaring till det som händer.

Så de politiska delarna i den här boken gillar jag. Sen får vi lära känna två nya fascinerande karaktärer, Alva och Zeke. Två olika karaktärer men båda med ett jäkla driv och passion för det de gör. Jag vet att de är 8-10 böcker planerade i den här serien som kommer att kretsa runt FAST gruppen och fall med kopplingar i olika delar av världen. Så jag ser det här som en början på en längre vänskap med Alva och Zeke.

Självklart är det Magnus Roosmann som läser den här boken. Självklart för att det är få svenska uppläsare som kan ge den här typen av internationella thrillers samma tyngd.

I Jacob Lindfors författarvärld är steget från Vinterpacket till De laglösas stig är inte så långt trots att Atlanten skiljer dem åt. För visst känner vi igen oss trots att vi byter militär mot polis och Kassian mot Rydinger. Modigt att våga skildra en amerikansk politiskt krutdurk. En stark fyra från mig. 

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg

Klanen av Tony Johansson och Armen Doslic

När ett krogslagsmål i Malmö slutar med att en medlem av den montenegrinska Savarskiklanen dör, sätts en våldsspiral i rörelse. Att vara dörrvakt och bli vittne till ett mord är en dålig komination. Något som gör att dörrvakten David Varga pekas ut som ansvarig och hamnar genast på klanens dödslista. Samtidigt jagas han av polisen, som inte vet om han är ett nyckelvittne eller en misstänkt mördare. Kriminalinspektör Jenny Romero får fallet på sitt bord och dras in i en labyrint av svek, korruption och moralisk gråzon.

Det här är en spänningsroman med två intressanta karaktärer David och Jenny. David Varga är en komplex man med en bakgrund i Franska främlingslegionen. Trots att han utåt är tuff och hård så är det hans familj han kämpar för, både fysisk och psykologisk. Jenny Romero är polis och har sin bakgrund från Chile och är en stark kvinnlig karaktär som ger boken djup och trovärdighet. De två tillsammans bär verkligen den här berättelsen.

En annan huvudroll i den här boken är Malmö. En stad som i den här boken inte har tagit på sig sin bästa gåbortskostym. Vi får se platser som inte pekas ut på turistbyråns kartor. Malmö framställs som en stad i förändring, där internationella brottssyndikat etablerar sig med skrämmande effektivitet. Något som säkerligen inte bara gäller Malmö.

Den här boken kretsar mycket kring frågor om rätt och fel om lojalitet och överlevnad. Men utan att avslöja för mycket så kommer det inte en prins på vit springare i slutet och ställer allt till rätta. Det här är komplexa frågor som inte alltid har några enkla svar.

Även om mycket i boken är mörkt och våldsamt och till och med brutalt så finns det ljusglimtar. Jag ser fram emot Klanen 2, när den nu dyker upp.

Magnus Roosmanns uppläsning är en stor tillgång för Klanen. Hans röst förstärker den mörka och intensiva stämningen i boken, och hans skickliga karaktärstolkningar gör sig bra i den här boken.

I Klanen guidar Tony Johansson och Armen Doslic oss i Malmös under världen. Hårdkokt, spännande men ändå med en värme i botten. Iallafall hos dom goda. Jag ger den en fyra i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Underverken av Arne Dahl

Det är knappt stockholmarna som passerar Skinnarviksberget tror sina ögon. Mitt på berget står en gigantisk staty av Zeus. För den påläste så är det ett av antikens sju underverk. De som tror att det är en del av ett konstprojekt eller ett anonymt gatukonstverk får snart tänka om. För när gipset börjar smälta av regnet visar sig statyn innehålla en död man.

Det gör att det blir ett fall för Nova, luttrade utredningsgruppen, som leds av Eva Nyman. Det behöver ta redan på vem är mannen i statyn, hur kom statyn dit utan att någon märket det och varför. Men den fråga som gnager hos de flesta i gruppen är om det här är det första av en serie av sju ”underverk”.

Utan att avslöja för mycket så kommer det fler underverk. Något som sätter skräck i Stockholm och gör att Nova får jobba hårdare.

Det här är den andra boken i serien om Nova gruppen som inleddes med ”I cirkelns mitt”. Den här tar sig Nova gruppen an ännu mer spektakulära brott. För det handlar inte bara om mord, någon måste ligga bakom skapandet av konsten som hör till morden. Det finns en del likheter till filmen Seven, den gamla 90-tals filmen. Det finns flera böcker och filmer som bygger på välkända myter oavsett om det gäller dödssynder eller underverk. För mig kan det ibland kännas lite krystat. Idéen kan vara bra, sen finns det en risk att idéen och ”verkligheten” hamnar lite för långt ifrån varandra. För det är inte så vanlig med seriemördare, varken i världen eller i Sverige och att dom sen skulle följa en myt gör det än mindre troligt. Så det är nog lätt för en författare att gå i den fällan och göra en mordserie lite för spektakulär. Men här är det mästaren Arne Dahl vi pratar om. Han skriver så bra så han kommer undan även om historien kan bli lite för fantastisk.

Nova gruppen är kanske inte en ny A-gruppen men visst finns det något här när det kommer till dynamik. Så mycket så att jag ser fram emot nästa del.

Precis som den första boken i serien är det Magnus Roosmann som läser. Tja, har man läst deckare i över 25 år så vet man hur en slipsten ska dras. Den här boken är inget undantag.

I Underverken jagar Nova gruppen seriemördare likt den gamla 90-tals filmen Seven. Känns som det är gjort men Arne Dahls skickliga berättande gör ändå att det funkar. En fyra från mig.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

En pojke från norr av Julius Hjort

En pojke blir skjuten till döds på sin högstadieskola söder om Stockholm. I en tid av gängskjutningar så faller händelsen tyvärr snart i glömska. Hur tragisk händelsen än är. Men pojkens lärare, Reidar Lindström, kan inte släppa det hela. Han börjar rota i vad som har hänt och märker snart att det är något som inte stämmer. Han köper inte det det där med gängkoppling men vem vill då mörda en pojke på en skola?

Hans efterforskningar leder in på stigar dom gör tillvaron farlig. För honom själv och för andra. 

Det här är Julius debut att stå på egna ben efter två böcker med vapendragaren Olof Jung. 

Precis som deras första bok, Skipar min egen rättvisa, så är startsträckan ganska lång innan det börjar hända något i den här boken. Vi får lära känna vår cyklande SO-lärare som har ett stort rättspatos. Då för guds skull ge inte upp trots den relativt långa startsträckan. 

Tempot är inte så högt i resterande delar av boken heller. Jag uppskatta när författar vågar att inte skruva upp tempot till max. För det kan vara spännande ändå. Själv har jag legat vaken två nätter då jag inte kunnat stänga av för att det varit så spännande.

Jag gillar också att ha en reko högstadielärare med cykelhjälm i huvudrollen. Och just för att vi fick lära känna honom så väl innan själva brottet skedde så funkar det trovärdigts mässigt. 

Jag tycker att man har fått till en småstadskänsla genom hela boken trots att merparten utspelar sig bara kilometer utanför tullarna i Stockholm. 

Det är Magnus Roosmann som läser boken och han bidrar till den suggestiva känslan som genomsyrar boken. Han bidrar till att vår blott 37 åriga lärare känns äldre, något som passar bra in på hans personlighet.

En pojke från norr är en lika välskriven som spännande bok där 

Julius Hjort skapar en stämning som gör att man rycks med. Trots, eller just på grund av det låga tempot skapas magin. Jag är mäkta imponerad och delar ut en riktigt stark fyra. 

Uppläsare: Magnus Roosmann 

Betyg

Tolv otämjda hästar av Anne Holt

Hanne Wilhelmsens värld rasar fullständig. Hennes fru har lämnat henne och tar dotter Ida med sig och när en av hennes få vänner, polisen Henrik Holme, hittas brutalt mördad måste hon erkänna för sig själv att hon är en väldigt ensam människa. Det enda hon kan i livet är att lösa brott så det halmstrået klamrar hon sig fast vid.

Utredningen av mordet leder henne in i en kuslig verklighet när det också visar sig att ett antal oförklarliga graviditeter är en del av en större, skrämmande helhet.

Tolv otämjda hästar är lite som titeln hintar om den tolfte boken i serien om Hanne Wilhelmsen. Här låter Anne Holt sin huvudkaraktär tryckas ner så långt ner i skiten det går. Allt för att visa vilken eländig människa det finns bakom den där masken hon burit. Från Oslos mest hyllade polis till detta. Ett intressant drag. Sen är inte Hanne Wilhelmsen den hon är om hon inte tar tag i situationen, på sitt kantiga sätt.

Jag gillar kombinationen av trasig introvert och arrogant huvudperson kombinerat med den verklighet som finns i det modena Oslo. Det märks att Anne Holt vet hur en slipsten ska dras. En del i det är de till en början nästan helt olösliga mysterier som förekommer i hennes böcker. I den här är det kvinnor som blivit gravida utan att veta hur.

Som i de flesta av böckerna om Hanne Wilhelmsen är det Magnus Roosmann som står för inläsningen. Ett av de få undantagen från regeln att uppläsarens kön ska vara det samman som huvudpersonens. Jag vet inte om det är en bidragande orsak till att Hanne upplevs som så fyrkantig. Hur som helst så läser Magnus bra.

Anne Holt kör Hanne Willelmsens liv så långt ner i skiten det går i Tolv otämjda hästar. Men trots det är Hannes hjärna lika vass vanligt. Spännande och med gåtor som först ser olösliga ut, det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Gräshoppans år av Terry Hayes

CIA-agenten Kane skickas till gränsområdet mellan Iran, Afghanistan och Pakistan för att samla hemlig information om ett planerat terrordåd som hotar västvärlden. Uppdraget visar sig vara extremt farligt och komplicerat, och Kane måste navigera genom en labyrint av faror och förräderi för att lyckas. 

Under sitt uppdrag möter Kane en av världens farligaste män, som har planer på att utföra ett terrordåd som är ännu mer förödande än attackerna den 11 september. 

Äntligen kommer en ny bok av journalisten och manusförfattaren Terry Hayes. Alla vi som älskade Jag är pilgrim har väntat i åtta år på den här boken. 

Vi måste börja med elefanten i rummet när det kommer till den här boken nämligen dess längd. Jag är pilgrim är nästan 26 timmar, vilket är långt. Den här boken är 39 timmar och 21 minuter lång! Det är nästan i klass med Shantaran som är på 42 timmar. Ska man ge sig på så långa böcker så måsta man ha en känsla för att man gillar dom, för det är väldigt långt. Men alla dom tre böckerna jag nämnt här är bra, riktigt bra. Något som gör att de inte känns riktigt så långa. 

Ska man våga ge sig på och tycka om den här boken så bör man gilla agentromaner av typen Le Carré eller Baldacci, något jag gör. För jag tycker det är riktigt spännande och tempot är högt. Vi får följa Kane när han med rutin och intelligens tar sig an de mest svårlösta situationer. Samtidig så finns det delar med etiska dilemma Kane måste hantera. 

Boken en vändning i slutet som är en riktig vattendelare. Jag är lite lätt tveksam till slutet men kommer inte nämna mer om det för att inte förstöra något för dig som tänker lyssna på boken.

Att det är spionthrillernas konung i uppläsarbåset Magnus Roosmann som läser är en fröjd. 

När Terry Hayes följer upp tungviktaren Jag är Pilgrim så gör han det med en ännu tyngre spionthriller. Gräshoppans år än nästan en arbetsvecka lång fylld med spänning och en twist på slutet som går att diskuteras.

Jag delar ut årets tyngsta fyra.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Tio minnen av debutanten Isabelle Zaar den Dulk

Xavier lever ett stillsamt liv utanför det småländska samhället Borstaryd. När ett mord på en man sker i närheten av hans stuga riktas samhällets ögon mot han som inte passar in. Hans arbetsgivare tvingar honom att gå i terapi vilket han lite motvilligt gör. Lena som leder terapigruppen uppmanar honom att formulera tio minnen. En uppgift som på ytan låter enkelt, men för Xavier är ett berg att bestiga. Han behöver rota i minnen från Nice som han lämnade för 25 år sen.

I terapigruppen går även Marie vars pojkvän var mannen som blev mördad. Dessa två vingklippta själar hittar varandra i de småländska skogarna.

I den här boken får vi lära känna två människor som inte har någon större bekantskapskrets. Marie lever med sin sorg och sin lite konstiga mamma. Xavier är avstängd från jobbet i skogen och bör i sin ödsliga stuga utanför samhället. Även om det sker ett mord i boken så tycker jag det är mer av en roman än en spänningsroman som den är kategoriserad som. Vi får lära känna Xavier genom tillbakablickar från hans uppväxt i Frankrike. En uppväxt med en dominerande far och en trasig mor. Att flytten till Sverige mer var en flykt än är flytt anar vi ganska snart.

Det är intresserad att få följa människor i samhällets utkant. Hur rädsla gör att de som inte passar in i mönstret lätt blir anklagade för både det ena och det andra. Om man förväntar sig spänning är det lätt att bli besviken. Tempot är relativt lågt och ibland skulle man vilja speeda på handlingen.

Magnus Roosmann trygga stämma ger boken tyngd. Något som hjälper en debutant.

Tio minnen handlar om att inte passa in. Debutanten Isabelle Zaar den Dulk beskriver utanförskap i Småland varvat med minnen från Frankrike. Lite sorgligt och belönas med en trea i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Tjuv och Polis: Deckare med moraliska dilemman

Niklas Andersson spelade i den högsta ligan när det gäller värdetransportrån, men var tvungen att sadla om. Men inte till en hederlig medborgare utan till att göra inbrott hos välbeställda där han stjäl dyra klockor. Han har planerat att göra en exit även från det livet. På en utekväll träffar han Ida som följer med honom till hans hotellrum. Något dom båda kommer att ångra. Ida jobbar som polis och att befinna sig tillsammans med en kriminell och ett rånbyte när insatsstyrkan slår till gör att man får problem.  

Ida blir avstäng och söker sig senare till sin hemstad Jönköping medan Niklas åker in. Han ställer sitt hopp till sin advokat, den före detta stjärnadvokaten Torsten Blom. En advokat vars stjärna dalat både vad det gäller status och fakturerade timmar. Det inte alla vet är att Niklas även blåst sina barndomsvänner och före detta kumpaner på en massa pengar, vilket gör att han blir en jagad man.

Bokens namn, Tjuv och polis, kan förvirra och låta tankarna fara iväg till svunna tider men nej. Det här en spänningsroman i takt med tiden. Hot, krypterade chattar, moraliska dilemman och en och annan dyr klocka är huvudingredienserna.

Det märks att författaren, likt advokat- och deckarkollegor som Tomas Bodström och Jens Lapidus, vet vad han pratar om. Med sitt jobb som advokat i några av de senaste årens mest välkända rättegångar så kan vi gissa att han har örat mot rälsen när det kommer till brott och straff i dagens samhälle. Men nu räcker det inte att vara ett känt namn och att kunna sitt ämne när man skriver en deckare. Det gäller att kunna mejsla ut en bra historia och sedan kunna formulera sig. Något jag tycker Eriksson kan.

Att det just är Magnus Roosmann som läser boken ger den tygnd. Speciellt delarna med den moraliskt svajiga advokaten Torsten gör han riktigt bra. Förutom utdrag från några krypterade chattar så är det inte ett mycket förortssvenska vilket ockås är bra för Roosmanns uppläsning.

Trots det lite gammalmodiga namnet Tjuv och polis så är det här en deckar i takt med tiden. Den välkända advokaten Johan Eriksson debuterar storartat med spänning som handlar mycket om moral. I like och delar ut en hederlig fyra i betyg.

Uppläsere: Magnus Roosmann

Betyg:

De 20 bästa ljudboksuppläsarna, enligt mig

När jag nu lyssnat på 1600 böcker så kan det vara läge för en summering. Så varför inte en topplista med de bästa ljudboksuppläsarna, enligt min lista. När jag går igenom min lista kan jag konstatera att jag har lyssnat på nästan 700 olika författare och strax över 350 olika inläsare.

Så om man tittar på vilka uppläsare som har fått högst betyg genom åren så har jag sammanställt en lista nedan. Kriteriet för att få vara med på listan är att jag har lyssnat på minst tre böcker av uppläsaren.

Att hitta Jonas Malmsjö överst på en lista när det handlar om uppläsare i Sverige är kanske inte någon superskräll. Men att ha ett snittbetyg på 4,29 på 75 böcker är mer imponerande. Jämför man det med Viktor Åkerblom så har jag ”bara” lyssnat på fyra böcker med honom. Fyra bra böcker ska säga där en av dom är Shuggie Bain. Sen finns det uppläsare på listan som i princip bara läst in en viss serie, som Niklas Falk som läst in böckerna om Sebastian Bergman som jag gillar.

Uppläsarna med högst medelbetyg

1. Jonas Malmsjö – 4,29(75)
2. Viktor Åkerblom – 4,25(4)
3. Thomas Hanzon – 4,18(11)
4. Niklas Falk – 4,11(9)
4. Peder Falk – 4,11(9)
6. Peter Andersson – 4,09(21)
7. Stefan Sauk – 4,08(68)
8. Björn Bengtsson – 4(12)
8. Björn Granath – 4(6)
8. Niklas Engdahl – 4(4)
8. Alexandra Rapaport – 4(3)
8. Anton Berg – 4(3)
8. Jacob Nordenson – 4(3)
8. Katharina Cohen – 4(3)
8. Maria Samuelsson – 4(3)
8. Ola Rapace – 4(3)
8. Shanti Roney – 4(3)
8. Torbjörn Flygt – 4(3)
19. Lo Kauppi – 3,9(20)
20. Christian Fex – 3,88(9)

Jag väljer sällan böcker efter uppläsaren, men jag tror att listan nedan speglar mina favoriter bättre. I den hittar vi giganter som Magnus Roosmann, Reine Brynolfsson, Katarina Ewerlöf och inte minst nestorn och i mina öron Mr Ljudbok Torsten Wahlund.

Uppläsarna som jag lyssnat mest på

1. Magnus Roosmann – 96(3,76)
2. Reine Brynolfsson – 92(3,79)
3. Katarina Ewerlöf – 81(3,58)
4. Torsten Wahlund – 78(3,15)
5. Jonas Malmsjö – 76(4,29)
6. Stefan Sauk – 68(4,09)
7. Tomas Bolme – 61(3,85)
8. Gunilla Leining – 45(3,64)
9. Fredde Granberg – 33(3,42)
10. Mirja Turestedt – 29(3,72)
11. Mattias Linderoth – 23(3,83)
11. Anna Maria Käll – 23(3,09)
13. Peter Andersson – 21(4,10)
14. Lo Kauppi – 20(3,9)
15. Håkan Nesser – 19(3,42)
16. Per Juhlin – 18(3,56)
17. Martin Wallström – 17(3,53)
17. Marie Richardson – 17(3,29)
19. Mats Eklund – 15(3,27)
19. Niklas Engdahl – 15(3,27)

Precis som när jag listade ljudboksförfattare så innehåller listorna få kvinnor. Det är inget medvetet val från min sida. Jag lyssnar på de böcker jag tycker verkar intressant och det är förlagen och författarna som väljer uppläsare. Sen är min erfarenhet att könet på uppläsaren ofta följer med könet på huvudpersonen i boken. Så med det kan vi konsarera att de spänningsromaner, för det är merpareten av det jag lyssnat på genom åren har övervägande manliga huvudpersoner. Vilket inte är så konstig. Skulle det finnas någon där ute med en liknande lista som lyssnat på Feelgoodböcker är jag övertygad att könsfördelningen skulle vara den omvända.

Klicka på länkarna på uppläsarna för att läsa recensioner jag skrivit om böcker de läst in.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑