Älskarinnan av E.P. Uggla

Ester är övertygad att hennes man Vidar har en älskarinna. Hon har redan sett dom tillsammans en gång. Nu är det några dagar till jul. Så när Vidar säger att det är något de behöver prata om så är Ester säker på att det är nu han ska berätta, berätta att han ska lämna henne och barnen. Men ett telefonsamtal avbryter den förmodade bekännelsen. Vin och sömntabletter gör att Ester somnar och sover hela natten och när hon vaknar är familjen borta, liksom deras kläder. Så Vidar har alltså stuckit med barnen. Men var är han? Hos älskarinnan?

Så mycket mer går inte att berätta om handlingen. För det här boken bygger på just vändningar och överraskningar och det bjuds det på. Både för oss som lyssnar och för Ester. Hon är en kvinna som ibland drar en del snabba slutsatser utifrån sin magkänsla. En mage som ibland pekar henne åt fel håll. Jag förstår att det finns omständigheter som gör att hon drar de slutsatser hon gör men det är ändå något som irriterar mig lite. Den i persongalleriet som jag fångas av är polisen Maja som vi även träffade på i Bortförda. En orädd polis med lite udda musiksmak som gärna går sin egen väg. Trots egna problem så tvekar hon inte att ta i när det krävs. 

Den här boken är den andra boken i en serie där Bortförda var den första. Böckerna är väldigt fristående även om det finns några små kopplingar mellan böckerna. Trots den hör bokens alla vändningar och lucköppningar så tycker jag inte den kommer upp i samma klass som Bortförda. Nu ska sägas att det är en bok jag är väldigt svag för, trots dess många hemskheter. Så för er som inte lyssnar på Bortförda så rekommenderar jag den först och för er som lyssnat på den bör ni definitivt fortsätta med denna.

EP Uggla fortsätter leverera krypande psykologiska thrillers. I Älskarinnan blandas ovisshet, vändningar och hemligheter. Jag delar ut en nervkittlande trea i betyg.

Uppläsare: Anja Lundquist 

Betyg

E. P. Uggla – Bortförda

När föräldrar och vårdnashavare ska hämta sina barn från Björkens sommaröppna förskola får dom beskedet att barnen är på sommarutflykt. Alla kan väl vara lite sena från en utflykt, så det är lugnt. Till slut står det klar att hela barngruppen är försvunnen. Hur är det möjligt? Polisen och personalen står handfallna. De förtvivlade föräldrarna gör allt dom kan för att söka svar på vad som har hänt. Hos varandra och hos sig själva. Det visar sig att de flesta inblandade bär på hemligheter, men har dessa något med barnens försvinnande att göra. Det blir en jakt mot klockan.

Bakom det lite mystiska namnet E. P. Uggla hittar vi Emmelie Pettersén Uggla. Känd från P3 podden Väsen. Efter ett antal barn och ungdomsböcker och några SicFi böcker kommer hon nu med sin första spänningsroman.

Det här är en historia där vi får lära känna ett antal människor kring de bortförda barnen. Desto mer vi lär känna dem desto fler hemligheter och konstigheter stöter vi på. Frågan är bara vem kan göra något så grymt som att kidnappa barn, och inte bara ett.

Som förälder, ja eller människa, är det inga probem att sätta sig in i känslan att ens barn försvinner. Just igenkänning är en bra förmåga för att känna för en bok. Jag gillar den här och hur vi sakta men säkert tar oss närmare sanningen.

Det är den nyligen guldbaggerbelönade Anja Lundqvist som läser in boken. Något hon gör med guldglans.

En hel dagisgrupp försvinner i E P Ugglas boken Bortförda. Det blir en intensiv jakt på barnen där hemligheter och relationer spelar stor roll. Jag är fast och ger boken en fyra.

Uppläsare: Anja Lundqvist

Betyg:

Sofia Löfgren – Här slutar allmän väg

Cassandra Carlén driver en framgångsrik mediabyrån i Stockholm. Samtidigt när hon en författardröm. När hennes mormor går bort behöver hon åka till Dalarna och restaurera hennes hus innan försäljningen. Där möter hon inte bara sin trasiga familj utan också ungdomskärleken Morgan.

Det är ju lite kul att dela efternamn med bokens huvudperson Cassandra. Förutom efternamnet så jobbar vi båda med media, men där tar nog likheterna slut. Jag kan inte riktigt känna igen mig i Cassandras ibland lite lynniga humör. Samtidigt så gillar man henne och hennes driv. Jag vurmar ju ofta om dom snälla och goda karaktärerna. Där är Morgan just den reko mannen. Det är en typ av karaktärer som inte är helt lätt att mejsla fram då gränsen mellan reko/snäll och mesig/töntig är hårfin. Jag tycker att Morgan håller sig på rätt sida gränsen.

Så tycker jag att den här historien har väldigt fina miljöbelastningar. Jag har inga problem att förflytta mig till Dalarnas skogar där vägen tar slut. Vi får vara med och fira både midsommar och spelmansstämma.

Med risk för att framstå som den gråa gubbe jag faktiskt är så roas jag inte så mycket av förvecklingarna och missförstånden som uppkommer när två vuxna människor håller på att bli kära. Om det beror på att jag aldrig riktigt varit med om det vet jag inte. Jag träffade min fru för över 30 år sen i en tid då dating inte var uppfunnet. Nu är det ju just dom förvecklingarna och missförstånden som är nyckeln i feelgoodböcker, jag vet. Något som gör att jag möjligtvis går miste om eller inte tar till mig alla delar så som författaren tänk det. Men det är ju mitt problem och ingen annans. Samtidigt så är ändå en bok en bok och ska bedöma utifrån det.

Här slutar allmän väg är en feelgood i dalamiljö. Sofia Löfgren blandar grönsaksodling, känslor, hemligheter och humor och resultatet belönar jag med en fin faluröd tre i betyg.

Uppläsare Anja Lundqvist

Betyg

Dag Öhrlund, Cornelia Södergren – Dejta aldrig på en onsdag

Michaela är är strax över 40 och gynekolog. Hennes kompis Christopher är en välrenommerad fotograf i Stockholm. Båda frånskild med barn och ska ge sig ut i dejtingdjungeln. Som goda vänner så hjälper och peppar dom varandra då det både är svårt och läskigt. Problemet är att båda har under en längre tid varit kära i varandra. Något som ingen av dom vågar berätta för den andra och något som då ställs på sin spets när dom ska ge sig ut och dejta. Vi får växelvis följa de två vännernas äventyr och hur dom kommunicerar via sms med varandra. De gestaltas av Thomas Hanzon och Anja Lundqvist vilket gör boken mer dynamisk.

Innan jag börjar reflektera över boken så bör det påpekas att jag är inte så van att lyssna på feelgood och humor. Boken utspelar sig i en värld jag inte är speciellt intresserad av. Visst kan skratta åt dråpliga situationer men jag fångas av historien. Boken blir en en kavalkad av misslyckande dejtingsituationer

Dejta aldrig på en onsdag är smårolig och trevlig. Men då jag tycker den är lite för förutsägbar så får Öhrlund och Södergren bara en trea i betyg.
Uppläsare: Thomas Hanzon, Anja Lundqvist
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑