Alice Feeney – Jag ljuger ibland

Vi får träffa en kvinna som ligger i koma. Det vi vet är att hon varit med om en olycka men att hon hör det som sker runt omkring henne i sjukhusrummet. Det är onekligen ett annorlunda och spännande sätt att berätta en historia. För steg för steg får vi vara med när historien nystas upp. Nutid varvas med tillbakablickar. Men som titeln antyder så är allt inte så enkelt som det från en början ser ut att vara. Den här historien har ett antal tvära kast. Det är en historia om kärlek, förtroenden men framförallt om svek och falskhet. Anna-Maria Käll gör en riktigt bra inläsning. Ett återkommande inslag i boken är att huvudpersonen sjunger barnvisor som tex Hjulen på bussen går runt runt. Det gör hon med en viskande röst som får det att knottra sig på ryggen på mig. Spännande bok med oväntade vändningar.

Uppläsare: Anna-Maria Käll

Betyg:

Håkan Nesser – Tom

En kvinna i Arlach får ett telefonsamtal från Tom en tidig morgon 1995. Det är starten till den här historien som har en koppling till en händelse 1973. Det här är en klassisk Nesser roman som utspelar sig i den Nesserska fiktiva världen som vi lärt oss tycka om. Berättelsen har ett antal vändningar som det ska vara i Nessers böcker. Även om det börjar bli tjatigt att ta upp, men visst saknar man författarens egen röst som uppläsare. Med det sagt faller ingen skugga på Anna-Maria Källs uppläsning. Då det är en kvinna som är bokens huvudperson så passar det bra med en kvinnlig uppläsare. Jag tycker att det är en storhet att kunna berätta en så här historia på bara 3,5 timmar. Grillar man Håkan Nesser är det här en liten pärla.

Uppläsare: Anna-Maria Käll

Betyg:

Dag Öhrlund – Domaren

Hur man bedömer en bok eller en film har väldigt mycket med förväntningar att göra. Dag Öhrlunds Domaren är en av de böcker jag sett fram emot mest på senast tiden, så min bedömning och betyg kommer att speglas av det. I det här fallet är det också ofrånkomligt att dra paralleller till böckerna om Silfverbielke. Den första boken, En nästan vanlig man, i den serien ligger fortfarande på min all-time-top-5 lista. Det var en bok som kom med något nytt och spännande. Men desto längre serien höll på och desto vidrigare saker Silfverbielke hittade på desto mer blasé blev jag. Så när den sista boken i serien kom i somras så passerade den mig med en axelryckning, inte för att det inte var en spännande och bra bok utan för att mycket kändes som upprepningar. Så då blev förväntningarna på en kvinnlig variant av Silfverbielke naturligtvis högt ställda, speciellt efter att jag sett Öhrlund i morgon-tv säga ”Folk frågar om jag inte är rädd för Silfverbielke. Nä honom skulle jag kunna hantera med vänsterhanden. Men Suzanne(huvudpersonen i Domaren) är jag livrädd för varje sekund”
Och visst är det kittlande att vända på könsbegreppen ibland. Men jag tycker inter riktigt det fungerar i det här fallet. Det kanske beror på att en psykopatisk man kommer undan med mer saker än en psykopatisk kvinna i allmänhetens ögon. För när Silfverbielke var grym och elak tyckte jag att det fanns en spänning och farsination medan när Suzanne t.ex. är elak mot sina egna barn känner jag bara avsmak.
Vi får följa domaren Suzanne och prästen Jessica, två kvinnor med yrken som båda är ställda högt över alla misstankar. Nej för inte kan en domare och en präst gå runt och mörda människor till höger och vänster. Men det är precis vad det kan. I första kapitlet får vi veta hur Suzanne knuffar sin syster som stjäl för mycket uppmärksamhet av föräldrarna över ett stup och så fortsätter det.
Jag har verkligen funderat vad det är jag saknar i boken och kommit fram till att i böckerna om Silfverbielke fanns det också en god kraft i form av Jacob Colt, något som saknas i den här boken. Visst är boken underhållande men storyn är lite tunn och vissa delar lite väl förutsägbar. Så då jag hoppats på något nytt från Öhrlind känns Domaren bara som fortsättning på Sifverbielke serien, men med nya karaktärer.
Då jag gillar Dag Öhrlunds språk så kommer jag naturligtvis lyssna på de efterföljande böckerna om Suzanne men just nu hoppas jag att hans nästa bok blir en i serien om Truut.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Emma Frans – Larmrapporten-Att skilja vetenskap från trams

Att skilja sant från falskt eller vetenskap från trams är svårt. Först måste man vara överens om vad definitionen av orden sant, falskt, vetenskap och trams. Redan där hoppar många av tåget idag. Det är enklare och skrolla vidare till den gulliga katten i flödet än att gräva djupare i definitionen av ord. Det är också där som personer som Emma Frans fyller en så viktig funktion i dagens snabba klicksamhälle. En person som med kunskap och lite humor får några av oss att stanna upp och fundera. Jag följer henne på twitter sedan något år tillbaka. Precis som de flesta andra har jag skaffat mig ett flöde där de flesta tycker som jag och där utgör Emma ett välkommet avbrott i flödet av fotbollsinlägg. Men åter till svårigheten med definitionen av de fyra orden. Emma förklarar i den här boken väldigt pedagogiskt hur olika forskningsrapporter är uppbyggda, hur urval går till och hur de kan och bör tolkas. Det är som sagt inte lätt, vilket också gör att det blir komplext att förklara. Trots hennes bra och ofta roliga liknelser blir det komplext. Så den som förväntar sig en lättsmält rolig feelgoodbok att koppla av till i hängmattan kommer att bli besviken. Det är snarare en föreläsning i någon av Uppsalas föreläsningssalar där bänken är lite obekväm. Men det gör inte boken/föreläsningen mindre intressant.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Denise Rudberg – På sex meters djup

En bok om en kvinna, skriven av en kvinna och det enda ordet som ekar i huvudet är, GUBBIGT!

Dom första böckerna om Marianne Jidhoff kändes lite nyskapande men nu börjar det kännas, som pappas flaska som man snott sprit ur och fyllt på med vatten, utspätt. Att storyn är tunn med lite kulturelit, lite Sverigedemokrater(fast dom kallas något annat) och lite finannsvärld i en blandning som känns väldigt konslad. Jag såg en intervju med Denise Rudberg på TV idag och hörde då att hon ska skriva tre böcker till i serien, men just nu är jag inte sugen på att höra mer om Jidhoff. Tyvärr.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg


Bok nr 958

https://www.storytel.se//books/56038-Pa-sex-meters-djup?appRedirect=true

Fredrik Backman – Min mormor hälsar och säger förlåt

mormor

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Min kommentar: Det finns många paralleller mellan Fredrik Backman och Jonas Jonasson. I en deckarfierad värld är det två författare som med sina mustiga karaktärer och sitt kluriga språk gått rakt in i svenska folkets hjärtan. När dom nu samtidigt kommer med sina uppföljare är jämförelsen ofrånkomlig.  Jag ÄLSKADE Ove, jag kan komma på mig själv att tänka hur Ove skulle lösa en viss situation i vardagen. Så jag vet inte om han kanske står i vägen lite för Elsa och mormor. Det här är en betydligt mörkare historia än Ove. Det är också en mer komplicerad historia. Jag kanske är lite korkad men jag har svårt med invecklade fantasi historier som Sagan om ringen och Harry Potter. I den här boken känns som att Backman försöker krångla till det lite för mycket för min smak. Jag tycker Jonasson lyckades bättre med uppföljaren än Backman.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Gillian Flynn – Gone girl

9789175230245_200_gone-girl_ljudbok

Nick och Amy Dunne har varit gifta i fem år. De har börjat om på nytt i en trygg småstad i Missouri. Men på deras bröllopsdag försvinner Amy spårlöst. I parets villa finns tydliga spår efter en kamp på liv och död. Misstankar faller snabbt på den äkta mannen, som bedyrar sin oskuld och gör allt för att få polis, medier och omvärld på andra spår. Samtidigt ger Amys flera år gamla dagbok en bild av Nick som börjat bli allt annat än trevlig. Men är han verkligen en mördare? Och å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy Dunne någonstans?

Min kommentar: Det här är en välskriven bok som med skickliga tillbaka blickar avslöjar precis lagom mycket hela tiden för att hålla spänningen vid liv. Jag pratar ofta om trovärdighet som den viktigaste parametern för att det ska vara värt att fortsätta lyssna. I den här boken är man och balanserar på den trovärdighets gränsen flera gånger, men utan att kliva över. En bra uppläsning av Anna Maria Käll.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Camilla Grebe, Åsa Träff – Innan du dog

Tredje boken med psykoterapeuten Siri Bergman som nu är nybliven mamma och tycker sig ha fått balans i tillvaron. När hon går igenom en kartong med papper som har tillhört hennes f.d. man Stefan, hittar hon en koppling till ett ouppklarat mord. Siri sugs hon in i det förflutna och hennes liv hotar att falla samman.

Min kommentar: Till att börja med tycker jag att boken har lite för mycket psykolog dravel. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår Siri Bergmans motiv för att börja rota i sin fd mans förflutna. Men boken tar sig mot slutet.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑