Etikett: Betyg 3

Ur spillorna av Lisa Bjerre

Tidigt på juldagsmorgonen hittas en man ihjälslagen utanför Klara Kyrka i Stockholm. Då mannen identifieras som missbrukare så klassas fallet som ett klassiskt fylleslagsmål. Men även fylleslagsmål behöver polisen titta på. Polisen i det här fallet blir Diana Lang som precis fått en andra chans på grova brott efter rättsskandal  och hennes nya och lätt skeptiska kollega Simon.

Det visar sig att fallet är lite mer komplicerat än det först ser ut att vara och spåren lede via de hemlösas värld till mörka familjehemligheter.

Det här är den första delen i Lisa Bjerres nya serie Monstrum. Det är en serie i 5 delar som kommer släppas inom en dryg månad med start nu den 25 november. Spelplatsen är Stockholm och vi får möte många av samhällets mest utsatta. Ett kul och spännande upplägg där vi lyssnare får lite kortare böcker, 5-6 timmar, men betydligt tätare än vi är vana vid. Jag ska följa det här med pänning för att se hur det tas emot. Går det att göra trots att man inte heter Grimwalker i efternamn?

Jag tycker Lisa har fått ihop ett intressant persongalleri med Simon som är seriens Lisbet Salander, i alla fall när de kommer till förmågan att behärska datorer. En karaktärstyp som är rätt vanlig i nya deckare. Sen har vi Diana. Vi får tidigt veta att hon gjort ett ödestigert misstag på sitt tidigare jobb, men inte exakt vad. Det är förövrigt att återkommande tema att vi får en hint om att något hänt. Gissar att fler och fler frågetecken kommer att rätas ut under seriens gång.

Historien är rapp och känns aktuell. Jag berörs av offrets mamma som blint försöker hjälpa sin drogberoende son.

Den erfarna Angela Kovács står för inläsningen och det gör hon som vanlig med den äran.

Ur spillrorna är den första delen i Lisa Bjerres nya serien Monstrum. Det här är en mordet klassisk svensk deckare i Stockholmsmiljö med en spännande huvudkaraktär. Snyggt, det blir en stabil trea i betyg.

Uppläsare: Angela Kovács

Betyg:

0

Kicktorsken av Alexander Salzberger

Han kom in på scenskolan på första försöket, han har både spelat och satt upp pjäser på Dramaten och i den här världen är han en hyllad inläsare. Men vägen hit är långt från spikrak. Han har vuxit upp med en mamma som är alkolist, judisk styvpappa och en biologisk pappa han inte fick träffa trots att han bara bodde 15 minuter från Alexander under hela hans uppväxt.

Det är inte de bästa förutsättningarna att nå de stora scenerna. Något som gjorde att Alexander utvecklade ett eget beroende. Ett beroende av det mesta som gav kickar. Vi får följa en pojke och en man som gör allt för att passa in, fly bort eller ibland bara vara. Något som kan vara väldigt självdestruktivitet och ledde in i drogernas värld. Saltzberger lyckas förmedla den paradoxala dragningen till drogerna – både förödande och lockande på samma gång. Han är öppen med sina misslyckanden och återfall, vilket gör berättelsen trovärdig och samtidigt hoppfull.

Boken är full av historier. Som är långt ifrån tillrättalagda eller nedtecknade för att ställa författaren i ett gott ljus. Som den om när ett gäng högstadieelever åker hem på lunchen för att titta på porrfilm och det visar sig vara porrversionen av Hamlet. Det är inte den typen av historier vi normalt får höra i självbiografier. Att kunskapen om Hamlet skulle komma till användning senare i livet är en annan historia.

Det här är en både underhållande och djärvt berättelse med lika mycket humor som djup. Sen tycker jag ofta det är svårt, och nästan orättvist att betygsätta en självbiografi.

Alexander Salzberger är en av våra bästa uppläsare om du frågar mig. I den här boken som han har skrivit själv och även spelat som pjäs får han fullt svängrum i inlädningsbåset. Så bara inläsningen är värd hela entrépengen här, fantastiskt.

En uppväxt blev en pjäs som blev en bok. Alexander Saltzberger berättar naket och utlämnade om sin väg genom livet. Kicktorsken beskriver hur svårt det kan vara att passa in. Gripande och ibland våldsamt och en trea i betyg.

Uppläsare: Alexander Salzberger

Betyg:

0

Blodiga tangenter av Christer Lundberg

Efter en omtumlande Depeche Mode konsert på Scandinavium så var det bestämt. Christian var syntare med allt vad det betydde. För honom betydde det syntfrisyr, att han startade band och bytte namn till Chris, eller började kalla sig det i alla fall. Bandet startade han med din vän Vince, även det taget, och två tvillingar. Tvillingarna fick vara med för att de hade tillgång till en studio. Så nu var frågan inte om utan när det skulle ta över världen och spela på de största arenorna. Vi får följa våra syntälskande vänner genom framgångar och motgångar, mest av det senare om man ska vara ärlig. Så att de behövde lite droger då och då för att dämpa motgångarnas ångest är ju inte så konstig, det hör ju turnélivet till.

För jo, de kommer ut på turné. Både i Sverige och ut över kontinenten. Kanske inte på de största scenerna och resan är långt ifrån något lyxliv. Det kan till och med vara farligt och när den syntälskande jätten Jörg låser fast Chris vid ett tyskt element är det alldeles för sent att ångra sig …

Det här är en bok full av nostalgi för en syntare som växte upp på 80-talet. För ja, jag är syntare. Något som var viktigt för identitet då och ett sätt att distansera sig från de förhatliga hårdrockarna. När förlaget tipsade om den här boken till mig och min 15 år yngre poddkollega fick vi frågan om vi var syntare eller hårdrockare och min kollega svarade han var neural i den frågan. Är du också neural i den frågan är det här ingen bok för dig. Då blir det svårt att sätta sig in på vilket alvar slaget mellan syntare och hårdrockare var och följaktligen blir det svårt att ta boken på alvar.

Nu kanske man inte ska ta den här boken på allt för stort alvar. Det är en rätt skruvad historia där alla droger du kan tänka dig har sin plats. I just den dela med drogerna kan det bli lite mycket av det goda, eller onda. Däremot kan man bli hög på alla musikreferenser som radas upp.

Det här är en är som sagt en skruvad historia som jag tror att bäst avnjuts av de som var med när Nitzer Ebb var förband till Depeche.

Med tanker på författaren läser boken själv och att huvudpersonen heter Christian som inte är så långt från Chister så kittlar tanken i början av boken att det är en lite skruvad självbiografi. Något som rätt snart krasas när drogerna kommer in i bilden. Det finns ingen offentlig person i Sverige som skulle outa att man använder droger i dom mängderna. Men i romanform funkar det.

Är du syntare eller hårdrockare? Om det är det förstnämnda då kan Blodiga tangenter vara något för dig. Radioprofilen Christer Lundberg berättar en rätt skruvad historia om ett syntband, stora drömmar och väldigt mycket knark. Annorlunda, blir en trea från mig.

Uppläsare: Christer Lundberg

Betyg:

0

Slaget om Ukraina av Marcus Lindqvist

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 var tanken att Putin skulle ta över Ukraina på någon vecka och införliva det i Ryssland. Nu tre och ett havt år senare vet vi att det inte blev så. Något vi i övriga Europa har det ukrainskas folket att tacka för.

Men vad var det egentligen som hände där i skogarna mellan Belarusiska gränsen och Kiev eller i luftrummet ovanför Kiev? Hur var det nu med köttkvarnen i Bachmut? Den här boken ger svaren på dessa frågor och många fler. Ofta får vi berättelser inifrån en stridsvagn eller en bunker. Vi får vara med där det händer berättad av de som var med.

Samtidig får vi vetenskapliga och historiska resonemang kring hur ryssarna bedriver kriget och hur Ukraina försvarar sig. Jag fastnade för vetskapen om att Ryssarna bara kan strida i närheten av ett järnvägsspår, för det är via järnväg de sköter mesta delen av sina transporter av underhåll. Även att man sneglar en del på Finska vinterkriget för att förstå hur Ryssarna agerar är intressant.

Boken har sitt största fokus på de första dagarna efter invasionen i februari 2022 men sträcker sig sen en bit in i 2025 och Trumps inverkan på kriget.

Jag förstår att man behöver använda facktermer på vapen och fordon. Men ibland blir det en orgie i beteckningar. Här är ett exempel: ”De första BMR-64-minröjningsvagnarna hade levererats från stridsvagnsfabriken i Charkiv 2018. De var ombyggda T-64A-stridsvagnar… ”

Det jag tycker man ska ta med sig från den här boken är hur små marginaler det var att kriget skulle få en annan vändning under de första dagarna. Samt hur viktigt det är att vi som tror på principen om länders självständighet fortsätter att stötta Ukraina med vapen och pengar.

Jonas Kruse har som specialist att läsa in just faktaböcker och det gör han bra. Så check på den.

Känner du att du behöver dig en ordentlig genomgång om kriget i Ukraina så kan Marcus Lindquists bok vara något för dig. Slaget om Ukraina är både viktig och lärorik, sen är det lite väl mycket vapendetaljer enligt min smak. Blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Jonas Kruse

Betyg:

0

Vitnatten av Gaberiella Ullberg Westin

Fyra kroppar hittas en sommarmorgon i närheten av gruvberget Luossavaara. Fjällräddaren Mira Salo är först på plats och kan konstatera att de inte bara är döda utan också brända. Det visar sig att de även hittar en levande femte person vars kropp också är svårt bränd. I Miras ögon påminner det här om ett annat makabert fynd hon gjorde bara sex månader tidigare då hon hittade en död liten pojke.

Mira tycker sig se ett samband mellan de brända kropparna och den döda pojken, något polisen med Miras svägerska Boel i spetsen avfärdar som fantasier. Men Mira kan inte släppa sambandet och mot allt förnuft fortsätter hon gräva i det. Mitt i allt detta dyker Miras syster Hilda upp efter att ha bott Stockholm några år. De båda systrarnas förhållande är lite kantstött efter en tuff uppväxt. Läget blir inte bättre när Mira får en känsla att systern är på flykt från något.

Så med ett litet barn, en lite opålitlig syster och en oro efter upptäckten av kropparna försöker Mira balansera livet i en stad under omvandling.

Det här är en spänningsroman i en karg miljö, oavsett om det är till fjälls eller inne i Kiruna. Att riva en stad för att sedan bygga upp en ny sätter sina spår i människorna som bor där. Men jag tycker att kärnan i den här boken är relationen mellan människorna. I centrum Mira som är en komplex själ. Tuff uppväxt, ansvarsfullt jobb och en kärlek till sin man och lilla dotter. Stenen i skon är relationen till sin syster. Hon vill både hjälpa och lita på henne, men verkligheten ser annorlunda ut.

I själva fallet, att ta reda på vad som hänt de döda och brända kropparna, leder bevisen mot miljöforskning. Något som gör att boken känns i takt med tiden. Samtidigt som man även kopplar rymdbasen Esrange till historien. På det sättet greppar man över midnattssol, storslagen natur, flytt av staden och rymdbasen. Allt som jag som utomstående förknippar med Kiruna. Spänning i en spännande miljö.

Boken är inläst av Gunilla Leining. Hon är en inläsare som inte gör så mycket väsen om sig. Hon försöker sig inte på någon norrländsk dialekt även om det förekommer osv. Hon läser boken och det gör hon bra.

aa

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

2

Isnatten av Kamilla Oresvärd

Under lucianatten 1989 dör en ung kvinna i en isvak på Värnen. Hon har festat i ett tält med ett antal vänner och efter en utredning pekas en av dessa ut och döms senare mot sitt nekande för att ha dödat henne. Efter en polisinsats 35 år senare i närheten av platsen där flickan dog så får juristen Mona Schiller upp ögonen för fallet. Hon var själv med den ödesdigra lucianatten och börjar nu tvivla på att det är rätt person som har avtjänat straffet för mord.

Men bygden tvekar inte att polisen tog rätt person där för 35 år sen. Så Monas privata utredning ses inte med blida ögon. Och inte nog med det, desto närmare sanningen hon kommer desto farligare blir det för henne.

Det här är den femte delen i serien om Vargön. Jag måste erkänna att jag inte lyssnat på de fyra första. Men det kan vara intressant att se hur väl det går att ta sig in i en serie. I det här fallet hade jag lite problem då jag tyckte det var väldigt många namn och platser jag inte kände till. Det tog ett tag att komma in i boken tyckte jag. 

Annars är det här en klassisk svensk deckare, trots att det inte är en polis i huvudrollen. Vi har en plats, i det här fallet Vargön, och en ett brott i dåtid som kopplas till det som händer i nutid. 

Trots att jag lyssnar på boken mitt i sommaren får jag ändå rysningar när vinterlandskapen kring Värnen målas upp i boken. Även den psykologiska spänningen bidrar till mina rysningar.

Det är, precis som de tidigare böckerna i serien, Marie Richardson som läser. Stabilt, som alltid.

I Isnatten ifrågasättas ett 35 år gammalt mord på en ung kvinna. Kamilla Oresvärd bjuder på ett digert persongalleri den femte delen i serien om Vargön. Det blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

0

Flickebarn nr 291 av Ninni Schulman

Den hyllade deckarförfattaren Ninni Schulman är på botten. En tung skilsmässa gör att hon går till en terapeut som börjar rota i hennes barndom. Det första reaktionen är att det inte har något med hennes dåliga mående nu att göra. Men efter att beställt hem journalerna från sin tid på sjukhus som liten så börjar hon successivt ändra uppfattning.

Ninni är född med en ryggskada som var nära att kosta henne livet. Så uppvuxen präglades av sjukhusvistelser, ensamhet och utanförskap. Så det kanske låg något i terapeutens frågor om barndomen ändå.

Det här är en väldigt utlämnande självbiografi som tar upp ämnen som de flesta människor sopar under mattan eller gömmer längst inne i garderoben. Ämnen som att känna sig annorlunda, missfall och att inte bli älskad för den man är. Så hur tar man upp alla dessa tunga ämnen för att inte boken ska bli svart och blytung? Ninni använder glimten ögat och språket. Inte för att bagatellisera ämnena utan för att hon och vi lyssnare ska orka vidare. För det är stundtals tungt och då hjälper just den glimten i ögat.

Jag tycker det är svårt att betygsätta biografer. Historien är den den är och jag kan inte ha någon åsikt att det vore bättre om det inte var betjänten som var mördaren eller att prinsen skulle få sin prinsessa på slutet. Det som återstår att tycka om är då hur historien berättas. Jag har redan nämnt glimten i ögat och så tycker jag historien knyts ihop på ett fint sätt vilket gör att man lämnar boken med en fin känsla i magen trots det bitvis tunga innehållet. 

Jag kan inte komma på en bättre uppläsare till den här boken än Lo Kauppi. Hon läser den med sådan inlevelse så man ryser ibland. Så bra.

I Flickebarn nr 291 berättar Ninni Schulman naket och utlämnade om sin uppväxt. Allt med glimten i ögat och utan något tycka-synd-om får vi ta del av med och motgångar, med och utan skidor på fötterna. Snyggt, blir en trea i betyg.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

0

De vilseledda av Michaela Winglycke

Frun till den världsberömda författaren Sean Montgomery blir mördad på stranden i Köpingsvik på Öland. Mitt i semesteridyllen. Det blir ett fall för Claudia Lewin och hennes kollegor. När polisen börjar skrapa på deckarförfattarens fasad hittar de en självupptagen och lätt narcissistisk man som styr sin omgivning med järnhand. Men har han mördat sin fru? Det visar sig att även att den mördade Isabell hade sina mörka sidor. 

Claudia jagar nu en mördare och skuggor från förr mitt i semesterparadiset. Skuggor i form av sin mamma som släppts ur fängelset och dyker upp från det förflutna.

Det här är den andra delen i Morden på Öland. Det är smart att förlägga handlingarna till platser som människor har kopplingar till. Det kan vara därför platser som Visby och här Köpingsvik är populära mordplatser. 

Det här är en klassisk svensk deckare i sann Läckberg anda. En polisstation med en uppsättning poliser, ett brott och fokus hoppar mellan brottet och privatlivet för en eller flera av poliserna. Här är det Claudia bor med sin före detta man och sin dotter i ett hus utanför Borgholm. Relationen mellan det före detta makarna skildras på ett fint och respektfullt sätt. Vilket blir en bra kontrast till brottet och författaren Sean.

De vilseledda är en perfekt sommardeckare för den som vill blanda spänningen med relationer. Krydda upp det hela med Öland på sommaren. 

Det är erfarna Maria Lyckow som läser. Det ger boken en stabil grund att stå på.

Michaela Winglycke bjuder på en klassisk deckare mitt i semester mitt på Öland. De vilseledda väver snyggt samman spänning med vardagens utmaningar. Det blir en solig trea i betyg. 

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg

0

Treriksdöden av Roger von Bonsdorff

En kropp tittas på Treriksröset, den plats där Sverige, Norge och Finlands gränser möts. Så efter lite dividerande om juridik blir det den svenske polisen Märta som blir ansvarig för utredningen. Märta är en rättfram polis som inte ser några problem med att gå sin egen väg, så länge det gynnar utredningen. På grund av likets placering så behöver hon i det här fallet samarbeta med en pratglad norsk kollega och en något mer lågmäld finsk dito.

Den nordiska trion snubblar över brottslighet som sträcker sig över landsgränser och även in i landet i öster. När lösningen närmar sig då kryper även fallet närmare Märta personligen och jakten på mördaren blir intensiv.

Det är svårt att inte dra paralleller med inledningen på tv-serien Bron, när ett lik hittas precis på gränsen mellan Sverige och Danmark så att de båda ländernas polismyndigheter var tvungna att sammarbeta. Här toppar vi det med tre länder. 

Det första man slås av är miljön där allt utspelar sig. Så långt norrut har jag aldrig varit men visst kan man ändå se vidderna framför sig när de beskrivs i boken. 

Jag tycker författaren också fått till de tre poliserna från de tre länderna med Märta i spetsen. En utåt sett tuff ensamvarg som litar mest på sig själv. Samtidig så har hon sin moderliga oro när det kommer till sonen. Finns även en befriande rycka-på-axlarna mentalitet till sin lätt yviga man. Kort sagt en människa.

Det är Viktoria Flodström så tar sig an uppgiften att gestalta Märta och de andra. Det är ett och annat uttryck från trakten som vi sörlänningar inte är så vana vid. Men precis som Lo Kauppi galant tar sig an Jana Kippo så fixar Flodström den här.

Treriksdöden är en deckare utan gränser som utspelar sig norr om Polcirkeln. Roger von Bonsdorffs debut är välskriven och med intressanta karaktärer. Jag delar ut en fin trea i betyg.

Uppläsare: Viktoria Flodström 

Betyg: 

0

Hästkrematoriet an Ulrika Fåhraeus

Klara har fått sitt drömjobb som veterinärsssistent på godset Stora Dimåkra i Skåne. Att få bo och arbeta med hästar i en vacker miljö är mer än hon kan önska sig. Men när hon börjar skrapa på den fina fasaden är det inte lika vackert. Hästar dör under mystiska förhållanden och det är något som inte står rätt till med det forskningsprojektet som bedrivs på gården. 

Så tillsamman med sin bästa kompis Amanda, som pluggar till polis så försöker Klara ta reda på vad som verkligen händer på Stora Dimåkra. Något som visar sig både svårt och farligt. 

Det här är en spänningsroman berör teman som svek, bedrägeri, klassresor och vetenskapens gränser, allt i en vacker miljö på en hästgård. Vi får både möta den flärdfulla och hårda godsägarinnan Jannike och den hårt arbetande flyktingen Yusof. Men framförallt får vi möta hästar. För att skapa trovärdighet så är allt kring hästarna väldigt detaljerat. Något som ibland tar fokus från själva historien och när Klara till och med tar hästen i slutuppgörelsen blir det lite på gränsen för mycket.

Jag tror att man har mer behållning av boken om man själv har ett hästintresse. Men med det sagt så är det intressant att få inblickar i miljöer man inte är så bekant med. Lägg till att boken har en nerv som genomsyrar hela boken.

Julia Dufvenius som oftast läser romaner med sin lite väna röst kan vi nu konstatera passar bra även när det är riktigt spännande också.

Jag vet inte om man kan kalla Ulrika Fåheaus debut för en hästdeckare? Nja, Hästkrematoriet är i alla fall en bok om hästar, i hästmiljö. Ja sen är det spännande också. Det blir en trea i betyg.

Uppläsare: Julia Dufvenius

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑