Den högra handen av Mohlin och Nyström

En kvinna utsätts för en våldtäkt men försvinner spårlöst under polisförhöret. På hennes hotellrum hittar polisen ett par handskar som efter en undersökning visar sig ha fingeravtryck av den ökande Ulvsbymördaren. En man som lyckats hålla sig undan rättvisan i åtta år.

När länskriminalen i Karlstad med John Adderley i spetsen börjar nysta i fallen så leder spåren till ett fastighetsbolag. Ett bolag med ekonomiska problem som leder till fler brott. 

Nu börjar vi lära känna vår före detta FBI agent med hans styrkor och svaga punkter. Den svagaste av dessa punkter är hans brorsdotter som han tar hand om. Med det alltid överhängande hotet att maffian i USA ska hitta honom så lever John under en ständig press. Något som genomsyrar hela den här serien och gör att man som lyssnare håller sig på tå. 

Det här är en bok där lojalitet står i centrum. Både mellan John och hans nya partner, på jobbet och de utpekade. För hur långt är man beredd att gå för att backa upp en kollega? Jag tycker om personskildringen av Martin i boken. Den vice VDn som jobbat sig upp och vill göra rätt. Men att göra rätt är inte alltid så lätt.

När det kommer till själva historien så kan jag tycka att det blev lite väl många som blev inblandade när det väl drog ihop sig på slutet. Men det kan handla om min okoncentration. Samtidig så glöms det bort då det är så spännande och välskrivet. Det är inte den bästa boken i serien men just för att det är så välskrivet så vill man bara ha mer.

Reine Brynolfsson känns nu mer som ett måste för denna serie. Bra som alltid.

Karlstadbaserade FBI agenten John Adderley är tillbaka för fjärde gången i Den högra handen. Petrarna Mohlin och Nyström bjuder som vanligt på spänning med många vändningar. Blir en fyra från mig det.

Uppläsare: Reine Brynolfsson 

Betyg:

Fristaden av Mikkelsen och Sundström

En av Malmös stora profiler Rebecca Rönn hittas mördad. Polisen tror att det är ett rånmord då hennes handväska saknas. De får vatten på sin när det visar sig att det är två unga killar som lagt vantarna på den. Men reportern Sven är inte lika övertygad. Han blev kontaktad av Rebecca innan mordet med budskapet att hon hade information som kunde skaka om näringslivets toppar.

Utrikeskorrespondenten Anne har precis köpt ett fallfärdigt hus i Malmö efter att hennes liv kraschat. Snart femtio, mannen har lämnat henne och hennes dotter vill inte ha kontakt och livet som utrikeskorre har gått i stå så är livet inte på topp. Av en slup stöter hon på Sven, som inte bra är reporter utan också hennes stora ungdomskärlek som hon inte sett på 25 år. Ett möte som gör att också hon blir involverad i jakten på sanningen kring Rebecca Rönns död. En jakt som leder så högt upp som till Turning Torsos festvåning.

Med tanke på författarnas yrken så är det inte konstig att det är kring journalistik den här historien byggs upp. Viljan att hitta sanningen, oavsett åt vilket håll vägen går. I det här fallet uppåt. De väver ihop människoöden från samhällets alla delar. De gör det med värme och utan att det känns påklistrat vilket jag tycker jag är snyggt. Speciellt det två flyktingkillarna som hittar väskan. Kommer från så olika uppväxter men i Sverige blir det hopklumpade till flyktingar, eller bara utlänningar.

Jag brukar sällan kommentera bokomslaget. Det är lite ovanligt att se författarna på det, men jag tycker det är fint. Det borde fler ha.

Det är Sofia Berntson som får går röst åt såväl flyktingpojkarna som de inte lika sympatiska näringslivstopparna. Något hon gör med glans, som alltid.

När journalisterna Mikkelsen och Sundström slår sina påsar ihop skapas spänning på hög nivå. I Fristaden blandas journalistik, papperslösa flktingar och smutsiga affärer i näringslivets topp. Det blir en fyra i min bok det.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

Spänningsroman i 90-talets TV-värld, Tigerns år av Fredrik Lundberg

Två svenska kvinnor har åka till Kongo för att se gorillor. Trots varningar om oroligt läge så ger det sig ut i djungeln med en grupp och allt slutar med att gruppen blir kidnappade av rebeller.

Hemma i Stockholm jobbar journalisten Lars Ferm på med sina samhällsprogram på den kommersiella kanal TVSverige. Han är en ambitiös och driven reporter som vet med sig att han inte är så lätt att ha att göra med, varken på jobbet eller i privatlivet. När hans före detta fru ber honom kolla upp vad som hänt med de två försvunna svenskorna så der han en chans att gottgör samtidig som det kittlar i hans journalistiska nerv.

Situation med de kidnappade kommer snart upp på UDs bord samtidig som Lars Ferm blir mer och mer inblandad.

Den här historien utspelar sig sensommaren 1998 vilket illustreras med att nyheterna domineras av Lewinsky affären och Kevin fallet i Arvika. Det får mina tankar att dra paralleller till Engman och Selåkers Tomas Wolf och Vera Berg. Även kopplingen till journalistiken och drivet i berättelsen har sina likheter. När vi sen förflyttar oss till Afrika och beskrivningen av barnsoldater så kommer jag att tänka på Erik Lewins Tiotusen tårar.

Jag gillar också språket i den här boken. Jargongen som beskrivs både på TV redaktionen och på UD. Jag vet inte om det var så då, men jag tror på det och det känns om man är med i TV korridorerna eller i Arvfurstens palats.

Blandningen av 90-tals nostalgi, nyhetspuls och den internationella utblicken gör den här boken till en riktigt intressant debut. En bok helt i min smak.

Det är Alexander Saltzberger som läser den här boken och han seglar mer och mer upp som en av mina favoriter. Riktigt bra här.

Tigens år är en spänningsroman som utspelar sig i TV världen i slut på 90-talet. Språket är lika rappt som handlingen i Fredrik Lundbergs debutroman och värd en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Alexander Saltzberger

Betyg

Rostskogen av Anders de la Motte

Leo Asker och hennes avdelning för förlorade själar är tillbaka. Det har börjat viskas i korridorerna att Asker ska befodras, något hennes kombattant Jonas Hellman har svårt att ta. Så när ett tio år gammalt mord, som borde gå till Kalla fall kommer upp ser Hellman till att det hamnar hos Asker. Ett fall som ser ut att vara omöjligt att lösa.

Det rör sig om ett tio år gammalt mord på en kvinna i en övergiven torvlada, med ett tillvägagångssätt som uppvisar mystiska likheter med ett mosslik begravt i samma skog för tvåtusen år sedan. Fallet aktualiseras då en förvirrad ung kvinna överrumplar några urban explorers på brottsplatsen med det avhuggna fingret från offret.

Att det sen är Askers mamma som är mer angelägen om befodram är Leo själv är en annan sak. Finns det ett fall att lösa så löser men det och gärna tillsammans med Martin Hill. Så det får bege sig in i Rostskogen där kopplingar ända bak till järnåldern ruvar på svar.

Det här är den tredje delen i serien om den smarta men egensinniga kriminalinspektören Leo Asker. En karaktär jag är mycket svag för just på grund av hennes smartnes och viljan att gå sin egen väg.

När det kommer till själva historien så tycker jag personligen att det blir lite väl mycket av det okulta och
Jag är medveten om att man behöver hitta nya infallsvinklar för spänningsromaner men jag tycker att det ibland blir att man krånglar till det. Det finns vissa delar kring det mystiska med Rostskogen som inte tilltalar mig. Samtidig tycker jag så mycket om Leo Asker, Martin Hill och de övriga delar i historien så att jag ser mallan fingrana med det. Med det sagt så är det här en spännand bok man inte bör missa.

Precis som de två tidiga böckerna så är det Gunilla Leining som är Leo Asker, eller i alla fall läser böckerna, och det gör hon med en ära.

Leo Asker tampas med mosslik i Rostskogen. Anders de la Motte fortsätter att leverera spänning, även om jag kan tycka han krånglar till det lite ibland. Men en fyra är det ändå.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

Den tysta glöden av Jan-Erik Ullström

Ett mycket märkligt dubbelmord sker i ett ödehus vid Billingens fot. Märkligt för att det ena offret var klädd i tomtedräkt och den andre i joggingkläder. Märkligt för att det påträffas en kolbit vid det ena offret och de är ristade i ansiktet.  Och vid en första anblick ser offren inte ut att ha något gemensamt. Det är ett dubbelmord som skakar om bygden där Birger och Sophia bor och verkar.

Snart är det inkopplade på fallet. Ett fall som är mycket mer komplicerat än de tidigare fall de hjälpt polisen med. För precis när de trodde sig veta tar fallet en ny vändning och det visar sig inte vara de sista som mördas och där kolbitar hittas vid offren. Och hinner de lösa fallet innan Birgers gravida dotter kommer hem till jul?

Först måste man ta sig över trovärdighetströskeln med att två lantbrukare hjälper polisen med svåra och alvarliga brott. Men det gjorde jag redan i den först boken om Birger och Sophia. När det väl är avklarat är det bara att njuta av underhållningen. I jämförelse men Kepler och Nesbø så är det här en snäll deckare, men den är absolut inte en mysdeckar typ Morden i Midsomer. Det som sker känns som det är på riktig och livet vid sidan av lantbruks- och detektivarbetet är på riktig. Lägg till att kombinationen före detta polis, före detta alkoholist och nuvarande lantbrukare i par med en smart ung kvinna med trassliga hemförhållanden är briljant.

Jag gillar verkligen Birger och Sophias hjärtliga och respektfulla gnabbande. Det känns så äkta och jag blir beröd. Det finns scen när Birger pratar med sin dotter Anna och uppväxten som gör att jag får en tår i ögat.

Som de tidigare två böckerna är det Fredde Granberg som läser in. Då en liten del av handlingen utspelar sig i Luleå så får han plocka fram sin norrlänska som vi känner igen från Arvidsträsk-serien.

Det udda och härliga deckarparet Birger och Sophia fortsätter att lösa mord i Den tysta glöden. Jan-Erik Ullström lyckas med konststycket att skriva en snäll deckare som inte är mesig. Ja så är den spännande så det blir en fyra i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Sömngångaren av Lars Kepler

Polisen får ett larm om ett inbrott i en husvagn på en vinterstängd camping utanför Stockholm. Ett rutinärende för patrullen som svarar på anropet. Väl där är det långt från rutin. Scenen polisen möts av liknar ett slakthus. Det är blod överallt och mitt i ligger en människa som bokstavligen blivit slaktad. En syn som inte ens de mest hårdnackade polisen kan ta.

I ett angränsande rum hittas en ung man sovande på golvet med en avhuggen arm som huvudkudde. Mannen grips och förs till Kronobergshäktet, identifieras som Hugo Sand, sjutton år gammal, son till en känd författare.

Den unge mannen säger sig inte minnas hur han kommit till husvagnen och än mindre vad som hänt. Det visar sig att han lider av en ovanlig sömnsjukdom som gör att han ofta går i sömnen.

När Joona Linna kopplas in på fallet så läser han på om sjukdomen och får klart för sig att det går med hjälp av hypnos återkalla minnen som Hugo inte kommer ihåg. Det gör att hans vän Erik Maria Bark kopplas in och team Linna & Bark börjar nysta i något som visar sig vara större än mordet i husvagnen.

Det här är de tionde boken om Joona Linna. En serie som startade för femton år sen med boken Hypnotisören. Att kombinera hypnos med actionfyllt polisarbete, allt under pseudonym, kändes då lite nyskapande. Boken blev film, pseudonymen avslöjades och paret Ahndoril blev drivande inom den svenska spänningsgenren. Om man lägger den här tionde boken bredvid den först i serien finns många likheter. Persongalleriet, användandet av hypnos och jakten på en seriemördare. Samtidig är det lätt att konstarterna att tempot är betydlig högre. Vi pratar om seriemördarjakt i realtid. Morden är också betydlig grövre och blodigare, med en seriemördare med yxa blir det lätt så. Det kan hända att det krävs högre tempo och blodigare mord för att sticka ut idag men det lär finnas en gräns hur mycket det går att skruva upp det hela. Men med det sagt så är det väldigt spännande. Det finns delar av boken då man verkligen inte kan sluta lyssna när man sitter upprätt med blicken på dörren och fönstret så man är beredd när mördaren kommer. Något som verkligen är ett bra tecken för en spänningsroman.

Tio böcker är en rätt lång serie, något jag brukar vara lite allergisk mot, men jag är ganska säker att jag kommer att lyssna även på en elfte bok om det kommer en sådan.

Precis som alla de tidigare böckerna i serien med undantag för de första som Peter Andersson läste in så är den Jonas Malmsjö som sitter bakom mikrofonen. Ja, så har vi också experimentet med Spegelmannen som lästes in av både Jonas Malmsjö och Gunilla Leining och så fick lyssnarna själv välja. Var också tvungen att kolla upp, Paganinikontraktet som var den första som Malmsjö läste in i serien var den femte boken jag lyssnade på med honom. Så han var en rätt ny där 2010. Både han och paret Kepler har utvecklats en hel del sedan dess.

Det är blodigt i Sömngångaren som är den tionde boken om Jona Linna. Paret Kepler fortsätter att skruva upp tempot i på gott och ont. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Skallben av Johan Brännström

Mikaela Sköld är ordentligt sargad när hon vaknar upp ur koman efter att ha överlevt bombattentatet i slutet på förra boken. Hon har drabbats av en skallskada som både gett henne nedsatt syn och personlighetsförändringar. Något som gör att varken hon eller omgivningen tar hennes oro över att hon tror sig haft någon okänd i rummet på nätterna. Som de utredare och journalist hon är så börjar hon undersöka saken och får då redan på att någon har besökt henne och utgett sig för att vara hennes bror, trots att hon inte har någon bror.

Rehabiliteringen går sakta framåt när hon drabbas av nästa smäll. Via en länk till Darknet i ett anonymt mail upptäcker Mikaela att hennes röntgenbild och patientjournaler har läckts och ligger nu ute för allmän beskådan. Chocken blir inte mindre när hon får reda på att Hurtcoreking är tillbaka. Mannen som kidnappade Mikaelas dotter Vanja för att utsätta henne för sadistiska lekar på Darknet några år tidigare. Så trots sitt tillstånd så tvingas Mikaela fly med sin dotter till föräldrarna i Härnösand.

Det känn som Brännström har successivt skruvar upp tempot i den här boken. Beskrivningarna av Mikaelas första tid efter uppvaknandet är lite jobbiga att lyssna på, speciellt med tanke på det Johan själv gått igenom, men nödvändiga för att förstå hur lilla där an hon är.  Scenen när hon ska rita en klocka är riktigt skrämmande.

Med flykten upp till föräldrarna i Härnösand får vi en parallell historia från Mikaelas ungdomstid. En historia som ger ett antal svar på varför hon hamnade i Stockholm. Det går också en kontrast mellan storstad och småstad.

Jag gillar Mikaela Sköld som karaktär. Hon har sina personliga mörker samtidig som hon är smart och driven. Det finns några ställen i boken där jag tycker vissa beslut och händelser inte är hundra procent trovärdiga. Men de kommer en bit in i boken är jag redan är fast, så jag låter de passera utan att lägga någon vikt vid de.

Det är Sofia Berntson som är Mikaela Sköld, eller i alla fall har blivit det efter två böcker. Riktigt bra när hon är med att skruva upp tempot på slutet.

Tempot är högt när en sargad Mikaela Sköld blir jagad av skuggor från förr. Jag tycker Skallben är Johan Brännströms bästa bok. Det blir en fin fyra från mig. 

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

Maffiapakten av Lasse Wierup

Lasse Wierup började kartlägga kriminella gäng i bokform i Svensk maffia. Nu 15 år senare pågår fortfarande kartläggningen och är mer aktuell än någonsin. På den tiden agerade de kriminella gängen mer utanför samhället medan de idag mer och mer äter sig in i företag och myndigheter. I Maffiapaktern: när samhällets betrodda säljer sig till gängen får vi en skrämmande bild hur gängen involverar advokater, läkare, revisorer, banktjänstemän och företagsledare. Allt för att gängen ska ta sig in och på det sättet kunna omvandla svarta pengar till vita. Vi får se hur våra säkerhetssystem inte är rustade för den här typen av angrepp. Vi får se hur anställda som samhället litar på säljer sig till gängen via hot, kärlek eller pengar.

Det här är en lektion i dagsaktuell samhällskunskap. Det är med fasa vi för följa hur advokater och läkare, som vi som samhälle, ska kunna lita på har sålt sig. Det som gör mig minst lika beklämd som de enskilda personerna är hur ovilliga och saktfärdiga t.ex. advokatsamfundet är för att komma till rätta med problemet. Ska vi komma till rätta med detta så krävs det krafttag och för att man ska veta var dessa bör sättas in så är denna bok en bra början.

Wierup sparar inte på krutet när det kommer till uppläsare. I de tidigare böckerna om Svensk Maffia så var det Tomas Blome som läste och nu är det Gerhard Hoberstorfer. Kul att se att så prominenta uppläsare tar sig an den här typen av journalistiska böcker också.

I Lasse Wierups Maffiapakten får vi oss en skrämmande insikt i hur sårbart vårt samhälle är när organiserad brottslighet infiltrerar statens tjänster. Den här boken är en ögonöppnare som jag tyvärr alla skulle behöva ta del av. En insiktsfull fyra från mig.

Uppläsare: Gerhard Hoberstorfer

Betyg:

Ingen av Pascal Engman

En högt uppsatt affärsman blir kallblodigt mördad på en privat sexfest. Något som slås upp stort i pressen. I en annan del av Stockholm skjuts en gängkriminell på ett vattenpipscafé, något som inte får till närmelsevis lika stor uppmärksamhet. Gemensamt för de två skjutningarna är att Vanessa Frank och hennes kollegor misstänker att gärningsmännen är väldig unga personer, barn. Att vänja sig vid ett samhälle där vi har barnsoldater är inte lätt, inte ens för de mest hårdnackade poliser.

När sedan en lastbil hittas övergiven på E4:an med flera döda flyktingar i lastutrymmet blir situationen på polishuset än mer trängd.

Vi får även följa Miranda Nunez som beger sig till Sverige från Sydamerika. Det är inte den enklaste vägen via Västafrika, Kanarieöarna och genom Europa. Men ingen väg är för svår när det är drömmen att hitta sin son som hägrar. På vägen hamnar hon i klorna på människosmugglare.

Jag hörde en intervju med Pascal att det var en berättelse om ett litet barn som spolats upp på en strand på Kanarieöarna som var inspirationen till handlingen i den här boken. Just den scenen är för övrigt med i boken och är väldigt stark.

Jag kan konstatera att Pascal har övergett de som insprängda ”faktarutorna” som har varit med i de tidigare Vanessa Frank böckerna. Ja, man saknar dom lite men för trovärdigheten behövs det inte. Jag tror på vart enda ord.

Det här är en bok med väldigt många karaktärer. I ljudboksformatet blir det lite svårt att hänga med ibland. Det var vid några tillfällen jag fick spola tillbaka för att förstå sammanhanget. Jag har ingen bra lösning på det men reflekterade över det.  

Det här är inte den bästa boken i Vanessa Frank serien tycker jag. Samtidig så berör den för att ämnet människohandel berör. Handel med narkotika och vapen är hemskt, men frågan är ändå om inte handel med människor är värre. I den här boken får vi följa händelseförloppet från flera olika perspektiv. Pascal använder sin unika berättarteknik för att skildra detta och han gör det riktigt snyggt.

Det är som de sex tidigare böckerna Stefan Sauk som läser. Han är inte min personliga favorit men skulle vara väldigt konstig om det inte var han som läste den här serien.

Ingen är den sjunde boken om Vanessa Frank och i den står handel med människor i centrum. Pascal Engman använder sitt berättardriv för att blottlägga samhälls utmaningar, vilket jag tycker är snyggt. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Stefan Sauk

Anders Nilsson – De döda och de levande

Efter att Johan Falk återuppstått från de döda, eller iallafall kommit tillbaka från sitt gömställe på de brittiska öarna så är här redo att dra sig tillbaka igen. 

Det är inte så många som vet att han  inte är död och ännu färre som vet att han är tillbaka. Precis när är på väg att lämna sitt Göteborg då ringer  Seth Rydell. Storskurken och informatören Seth Rydell som den senaste tiden gjort allt för att putsa på sin fasad och försöka bli hederlig. Men nu när här ringer Johan är han desperat. 

Att Johan Falk återuppstod i den första boken var en överraskning. Men överrakningseffekten börjar klingat vilket gör att boken behöver stå mer på egna ben. Något jag tycker jag den gör. En anledning att Seth Rydell och andra gamla kändisar från filmerna en större roll. Samtidig så blir man mer beroende att ha sett filmerna för att förstå de små nyanserna. 

Jag tycker att man kan jämför lite med James Bond, det är bra att veta vem han är men historierna som visas på den vita duken funkar ändå, för att de är tydliga vem som är ond och god. 

Det ska bli spännande att se dem här historien på vita duken. Jag tror inte det är en fråga om utan när.

Precis som i den första boken i serien är det Jonas Malmsjö som läser. Bra som alltid.

I De döda och de levande är Johan Falk tillbaka…igen. Anders Nilsson fortsätter att bygga på sina karriärer från filmerna. Det blir en fartfylld fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg 

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑