Cecilie Östby – Det tredje ögat

Ester har ingen god relation med sin världsberömda far Filip Morgan, trots att dom båda jobbar i samma bransch. När fadern hittas död på vardagsrumsgolvet behöver hon närma sig fadern och hans liv. I ett första läge så ser det ut att vara ett självmord, men är det verkligen det?

Det finns en hel del frågor att få svar på efter faderns död. Varför har några av hans patienter nyckel till hans lägenhet? Varför är det sån oreda i redovisningen kring hans forskningsprojekt? Vem är den mystiska Diana och vilken relation hade hon till Filip?

Jag måste erkänna att jag har lite svårt när det blir övernaturligt och det här är en bok som hela tiden ligger på gränsen. Men för att en bok ska vara utmanande så måste man våga utmana gränser. Sen har ju vi som alla lyssnar olika gränser, så det är inte lätt att vara författare. Men vem har sagt att det ska vara lätt.

Det här är en psykologisk thriller där vi bit för bit får reda på mer så att vi tillslut får en så stor och klar bil att vi ser vad som har hänt. Sen finns det säkert en del hemligheter kvar, men det här är ju den första delen i en serie så några trådar måste finnas för att knyta ihop framtida delar. Jag ser fram emot del två.

När jag hörde att Julia Dufvenius skulle läsa boken så trodde jag att hennes röst skulle bli för skör för boken. Men ack så jag bedrog mig. Julia gör ett kanonjobb.

I Det tredje ögat rör vi oss i gränslandet mellan vetenskapen och och det övernaturliga. Cecilie Östby bjuder på en spännande psykologisk thriller om en psykolog, det gillar man ju och delar ut en fyra.

Uppläsare: Julia Dufvenius

Betyg:

Glasmannen – Anders De la Motte

Kriminalinspektör Leo Asker har en komplicerad relation till sin pappa som lever som en enstöring. När en kropp hittas på hans mark vill polisen plocka in honom och vill ha Leos hjälp. Pappan hävdar ett han är oskyldig. Samtidig får Martin Hill frågan att skriva en biografi över den kända företagsledaren Gunnar Irving. Hans mytomspunna karriär samt möjligheten att komma ut till hans privata ö med det övergivna stjärnobservatoriet gör att han tacka ja. I samband med arbetet flyttar Hill in på Irvings ägor vilket gör att han hittar allt från mystiska ljussken till illa tilltygade kroppar.

Glasmannen är den andra delen i Asker serien. Det är svårt att inte dra paralleller med Män som hatar kvinnor med tanke på att det ska skrivas en bok om en känd företagsfamilj och ett antal lik ramlar ut ur garderoben. Jag tror att jag även tog upp likheterna med Jussi Adler Olsens böcker om avdelning Q med tanke på att Asker leder en avdelning i källaren när jag recenserade Bortbytaren.

Det är bra driv i den här boken, precis som i den första. Jag gillar hur De la Motte bygger upp sina historier och lyckas hålla spänningen genom hela boken. Jag gillar också Leo Asker som karaktär. Hon sticker inte ut speciellt mycket men det är kanske det som gör henne trovärdig.

I Glasmannen får vi återigen får möta Leo Asker. Anders De la Motte bjuder som vanlig på en välskriven bok med driv och spänning. Så bra så jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare Gunilla Leining

Betyg

Andrev Walden – Jävla karlar

Anderv växer upp med sin bohemiska mamma. Pappor är det inte ont om, dom kommer och går. Men det är Andervs ”riktiga” pappa han längtar mest efter. Efter ett stort bråk julen 1983 i Norrköping får han ändå veta lite om honom. Hans mamma berättar att han bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna, precis som en indian. Det är ju fantastiskt att ha en pappa som är indian, även om han inte bor hos Andrev. För där bor ju en massa andra pappor, som Växtmagiken till exempel. Sen är det inte så svår att lista ut när det är dags att byta pappa. Då samlas mamma och hennes väninnor i köket. Mellan rödvinsglas och cigarettrök hörs med jämna mellanrum hur dom säger, jävla karlar. Då vet man att det snart kommer en ny pappa, förhoppningsvis en med 500 lappar och en häftig bil.

Språket i den här 80-tals skildringen är fantastiskt. Det är flera gånger man får trycka på paus och spola tillbaka för att få med alla klurigheter och underbar liknelser. Som när det är svårt att skilja vilka som är kusiner och vilka som är dagbarn, tills Andrev kommer på att kusinerna är dom som moster kallar ungjävlar. Dom andra är bara dagbarn.

Det är gott om 80-tals nostalgi i den här boken, och det gillar man ju om man är uppvuxen under det årtiondet. Nu ter ju min uppväxt som Bullerbyn jämfört med Andervs men filmerna, musikern och mordet på Palme är ändå det samma.

Jag ser även många paralleller till Torbjörn Flygts Underdog. Tidsandan är den samma och det lite knapra livet. De har jag också Augustprisnomineringen som en gemensam faktor.

Det här är andra boken i år som Gerhard Hoberstofer läser in. Det första är Diamant Salihus När ingen lyssnar. Det är två väldigt olika böcker som har just Hoberstofers fina inläsning gemensamt.

I Jävla karlar då vi följa den unge Andrevs kringflackande liv med sin 68-övervintrade mamma. Anderv Walden bjuder på en nypa humor och ett mått 80-tals nostalgi, allt sammanblandat med ett underfundigt språk. Den anrättning ger jag en fyra i betyg.

Uppläsare: Gerhard Hoberstofer

Betyg:

Jens Lapidus – Död man walking

Teddys familj samlas på kyrkogården för att minnas hans mamma som gick bort för mer än tjugofem år sedan. Förutom Teddy själv är det hans far och hans syster och Emelie. Hon är med trots att de inte är ett par längre. Emilie börjar kort därefter det forska i vad som egentligen hände när Teddys mamma dog. Spåren leder till ett förflutet som ingen visste fanns, och snart är Emelie indragen i ett dubbelspel som är farligare än hon någonsin kunnat ana.

Teddy däremot är inte intresserad av sin mors förflutna. Han har fullt upp med balansgången mellan möjligheten att träffa sin son och sitt kriminella liv. Det sistnämnda för honom, ibland ofrivilligt, djupt in i Stockholms undre värld och dess brutala konflikter. Så en dag rymmer Max från ungdomsvårdsanstalten, och Teddy måste välja vad han ska göra med pojken som dödade hans älskade systerson. Hämnas eller ej, det är frågan.

Det här är den femte delen i Top Dog serien. Det är ett ganska komplext universum med många sidospår. Ett universum med centrum i Stockholm, men som spänner över alla samhällsklasser från de rikast till de som knappt har pengar till mat. Det skulle kunna uppfattas som spretigt men det finns tyvärr en sak som gör att dessa världar lever närmare varande än man kan tro, nämligen narkotika. Där har vi en av seriens storheter, nämligen närheten till samhället idag.

Jag gillar Lapidus typiska språk med sina fantastiska liknelser. Sen kan jag tycka att det är lit svårt att hänga med då persongalleriet är väldigt stort och sidospåren är många.

Död man walking är den femte delen i Jens Lapidus Top Dog serie. Vi känner igen Lapiduska prosan, tempot och spänningen. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Katarina Wennstam – Döda kvinnor förlåter inte

En blodig ung kvinna hittas död på gården till ett hus på Södermalm år 1895. Det visar sig att kvinnan har försökt att göra abort, eller illegal fosterfördrivning, något som enligt det gamla namnet var förbjudet på den tiden. Kvinnans död gör att kvinnor från olika samhällsklasser i börjar knyta band med varandra.

Det är Hildur, dotter till portvakten, som hittar den döda kvinnan. Samma dag kommer Fredrika Nilsdotter till huset för att bli sällskapsdam i sin farbrors hem. I huset bor också änkan Olga Laurell och hennes tjänsteflicka som heter Edit Tapper. Tjänsteflickan är tystlåten och vi kan snart ana att hon bär på den stor hemlighet.

Då den döda kvinnan tillhörde de lägre samhällsklassen och det faktum att hon var kvinna lägger inte polisen två fingrar i kors för att ta reda på vad som hänt. Det är då de fyra kvinnorna i huset börjar samarbeta för att hitta sanningen. En hjälp är att Olga Laurells man var polis när han levde något som gör att hon har god insyn i polisarbete.

Vi som följt Katarina Wennstams genom Justitiaserie känner igen det stora samhällsengagemanget med fokus på kvinnors utsatthet. En utsatthet som verkligen inte var bättre för 125 år sen. Hade man inte vetat att boken bygger på tung research så skulle man kunna skrattat åt liknelsen mellan prostituerade och kloaksystemet, nämligen att båda fyller en viktig samhällsfunktion men bör synas så lite som möjligt. Men det är den typen av unken människosyn som sticker upp sitt fula tryne i den här boken när Wennstam sätter sökarljuset på det.

Men det här är inte bara en bok om kvinnor i slutet på artonhundratalet, det är först och främst en deckare och en förbaskat spännande deckare. Just att det inte är en polis, eftersom kvinnor inte fick jobba som polis på den tiden, gör historien intressant. Det blir också en polishistorisk lektion då till exempel fingeravtryck var något nytt.

Jag gillar den här boken och ser fram emot nästa i serien. Sen måste jag erkänna att jag tycker att det är lite väl ingående beskrivningar av kläder ibland, men vet att många gillar det.

Döda kvinnor förlåter inte är en historisk deckare. Men oavsett om hennes böcker utspelar sig i nutid eller vid förra millennieskiftet så känner vi igen Katarina Wennstams djupa kvinno- och samhällsengagemang. Jag tackar för spänning och ger boken en fyra

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

Magnus Ranstorp – Från terrorns frontlinjer

När Hamas angrep Israel den 7 oktober 2023 sattes åter igen sökarljuset på Mellanöstern och dess mångårig konflikter. Få människor har sådan djup inblick i de som terrorforskare Magnus Ranstorp. I den här boken får vi följa hans över 30 år vid terrorns frontlinje. Ibland som forskare, ibland som expert och ibland som hemligt sändebud. Men alltid i händelsernas centrum.

Att välja vägen som terrorforskare var långt ifrån självklart, då titeln knappt fanns när han började. Men med sina många år på anrika St Andrews universitet i Skottland räknas Ranstorp till en av de främsta i sitt gebit.

Han har många gånger blivit kallad som expertvittne i rättegångar runt om i världen. Bl.a. vitnade han i 11 september utredningen.

Den här boken är lärorik samtidigt som den är spännande. Vi får både grundkursen och påbyggnadskursen på Israel/Palestina konflikten. Vi får vinklar från så många av de stora terrordåden från 80-talet och fram till idag. Det är imponerande att höra att Ranstorp direkt efter att det första planet flög in i World Trade Center pekade ut Al-Quida. Samtidigt är det lika intressant när han berättar om hur han var med och kommenterade sprängningen i Oslo och senare Utøya i ett tidigt skede och hade helt fel.

Ranstorp läser upp boken själv. Innan jag började lyssna måste jag erkänna att jag var lite skeptisk. Men eftersom man känner igen hans röst från tv så ger det en dimension till även om han inte är en proffsinläsare.

Från terrorns frontlinjer kan inte vara så mycket mer aktuell just nu. Magnus Ranstorp delar med sig av hela sitt väldigt händelserika yrkesliv som terrorforskare. Jag måste dela ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Magnus Ranstorp

Betyg

Per Hellgren – En instängd man

En äldre kvinna blir mördad utanför Arboga. Mördaren ses cykla därifrån. Det är VM sommaren 1958 och Västmanlandspolisen får hjälp av kriminalkonstapel Rydin och hans kollegor från riksmordkommissionen i Stockholm.

Sju år senare sker ett mord på en man i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm. Allt börjar med att grannarna tycker det luktar från mannens lägenhet och när låssmed tillkallas visar det sig inte så lätt att ta sig in. Mannen innanför visar sig vara skjuten på ett sätt som inte är självmord. Men hur skjuter man en man i en lägenhet som är låst från insidan.

Det här är historien om två polisutredningar i en tid som känns långt långt borta. Långt från datorer och mobiltelefoner. Det finns en sekvens när en polis ringer pastorsexpedition och frågor efter uppgifter och personen i andra änden svarar. -Tror du jag har en maskin som kan ta fram dom uppgifterna. Det är inte heller varje dag man lyssnar på böcker som innehåller ord som Protokollering och Rikstelefonkatalogen. Det säger en del om den tiden boken utspelar sig i.

För min egen del så utspelar sig delen 1958 i mina hemtrakter kring Arboga. Så jag blir lite extra glad att hör platser som Felingsbro, Finnåker och Jädersbruk. För även om det utspelare sig så där 15 år innan jag föddes så är igenkänningen stor.

Nu den här boken är inte bara en bok som fångar tidsandan, även om de är det som sticker ut. Det är också en, eller två, deckargåtor som i sig är intressanta. Jag reflekterar också över hur mycket som skiljer polisarbetet från idag när vi har ”maskiner” samtidigt som många metoder är det samma.

Den här boken var nominerad till årets CrimeTime awards debutpris i konkurrens med Emmy Walts Flykt och vinnaren Isberg av Niklas Turner Olovzon. Det går att konstatera att det var ett väldigt starkt startfält i år.

Reine Brynolfsson gör ett kanonjobb men den här boken.

Per Hellgren har skrivit en historisk deckare i Sjöwall Wahlöö anda. En instängd man är smart berättad historia som till stor del utspelar sig i min barndomstrakter. En fin fyra från mig.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg

Patrick Ekwall – En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon

Hannah blev bara 39 år. När solen sken som mest på semestern och alla kurvor i livet pekade uppåt upptäckte Hannah en liten knöl i ena bröstet. Ingenting att oroa sig för var rådet från de flesta men visst kan man kolla upp det. Det visade sig vara en aggressiv form av bröstcancer.

Hannah och henne man TV journalisten Patrick Ekwall bestämde sig tidigt i processen att gå ut och prata om Hannah sjukdom. Något som gjorde att tusentals människor följde deras med och motgångar under resan. Det är mångt och mycket kring den publiceringen som boken är uppbyggd. Vi får höra vad Patrick och Hannah publicerar under den här tiden samt reflektioner på dessa.

Det ska sägas att det här är en väldigt varmt berättad historia. En historia som verkligen beror. En historia med familjen i centrum. För visst är det Hannah som är den som drabbas av sjukdomen. Men som i alla typer av kriser så är det något som berör de närmaste i lika hög grad.

Jag tycker det är fin att boken inte tar slut när Hannah går bort utan hur Patrick fortsätter med arbetet mot bröstcancer även efter. Hur han använder sina kontakter och kunskaper för att göra gott. Och även om Patrick just nu gör allt för att måla allt i rosa, bokstavlig så gillar jag att han i berättelsen inte rakigenom görs bildligt. Som att han vågar vara kritisk, mot till exempel religiösa bättre-vetare och mot Cancerfondens sätt att använda pengar till dyra fotografer.

Att det är Patrick själv som läser in boken är ett plus. Han har en välkänd röst som ger boken både trovärdighet och värme. Sen blir det en extra krydda att mor och dotter Leining kommer in och läser Hannahs inlägg.

Avslutningsvis måste säga att bokens titel är briljant. Att kunna få in så mycket hopp in något så hopplöst tragiskt.

Hon blev bara 39 år. I En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon berättar Patrick Ekwall om tiden före, under och efter Hannah bortgång. Gripande? Ja. Svårt att sätta betyg på? Ja. Det blir en fyra från mig.

Uppläsare Patrick Ekwall, Gunilla Leining, Tova Leining

Betyg:

Niklas Turner Olovzon – Isberg

I Tassby utanför Leksand bor vanliga människor. Precis som i många byar så får man sin plats i samhället tidigt och sen är det svårt att ändra på det. Som Lars-Inge som fick sin efter en pulkatur ner för Lassabacken i unga år. Lars-Inge är en outsider som bär på både mörker och hemligheter. Så har vi Liss-Kulla, vars plats är att berätta om andras hemligheter och tillkortakommanden.

När en thailändsk bärplockare försvinner i skogen och det gamla huset på andra sidan viken besök börjar både mörker och hemligheter krypa fram i den lilla byn.

I Luleå försvinner en femårig pojke. Något som får mamma Elins värld att rasa samman. Det finns dock en koppling till Tassby genom taxichauffören Anders som kör sin taxi på Luleås hala gator.
När dessa människors vägar korsas så börjar familjehemligheter att blottas.

Den här historien utspelar sig till stor del i en liten by i Dalarna. Men den här byn skulle kunna ligga nästan var som helst i Sverige. Det finns många fördelarmed att bo en by som Tassby. Som sammanhållning, trygghet och att man hjälper varandra. Samtidig så finns rädsla och intolerans mot människor och företeelser utifrån och framförallt att sticka ut från mallen. Just detta är bokens kärna.
Det tar ett tag att komma in i boken men väl inne är man fast. Det är lätt att känna för eller emot bokens karaktärer. Jag kom på mig själv att både älska och känna hat när jag lyssnade på den här boken. Något som var svårt att se komma. Men det är väl som ett Isberg, vi ser bara toppen.

Niklas Turner Olovzons belönades med CrimeTime awards debutantpris på bokmässan för några veckor sen. Det i hård konkurrens med bl.a. Emmy Walts Flykt.

Niklas Turner Olovzons Isberg är en spännande familjeberättelse med många bottnar. Jag har inga problem att förstå att den fick Crimetimes debutpris och delar ut en stark fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Linda Ståhl – Ett enda skott

Lärarinnan har för vana att besöka skjutbanan på morgonen. Skjuta en serie eller två och den här septembermorgonen var inget undantag. Trots dimman skjuter hon första skottet och går sen fram för att se hur det tog. Men i stället för en papptavla hänger där en pojke, en av hennes elever, med ett skotthål i bröstet.

Reub och Estrid får fallet på sitt bord och börjar sitt arbete genom att kontakta skolan. Där visar det sig att pojken är välkänd, eller kanske mer ökänd. Rektorn är inte så tillmötesgående som polisen hoppas, kanske mest för att inte tära på skolans goda rykte. Om ryktet nu är så gott då det förekommer både droger och mobbing på skolan.

Det här är en riktigt tät spänningsroman där polisarbetet varvas med personliga problem och utmaningar. Precis som det ska vara alltså. Om det var något att ta upp i den första boken att Reub är icke binär så är det något som över huvud taget inte är en fråga i den här boken, vilket är skönt. Hen har samma utmaningar i livet som alla andra.

Jag tycker att böckerna i Höllviken serien har blivit tätare och mer spännande för varje bok. Vilket gör den här till den tätaste i serien….hittills ska väl tilläggas.

I tredje boken om Estrid och Rube tar Linda Ståhl med oss till skolans värld. Ett enda skott är både tät och spännande och gör att jag skriver en fyra på svarta tavlan.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑