Etikett: Betyg 4

Jenny Rogneby – Vittnet

Att med egna ögon se sin förälder bli mördad är troligtvis det värsta ett barn kan råka ut för. Att den som mördar sen är de andra föräldern gör det om möjlig ännu värre. Detta är vad lilla Ina 5 år får bevittna. Hennes pappa döms mot sitt nekande och Ina och hennes lillebror får växa upp hos sin moster. Tiden går och när pappans fängelsestraff börjar närma sig sitt slut erbjuds han sk medling där han mot ett något kortare straff få möjligheten att träffa och prata med brottsoffret. Men då brottsoffret är död så tillfrågas den nu 17 åriga Ina. Då hon har tusen frågor tackar hon ja, och den största av alla frågor är naturligtvis varför?

Det är medlaren Angela Lans som ska hålla i medlingen, som visar sig vara kontroversiell. Allt från feministiska grupper till landets justitieminister har synpunkter. Det gör att det är extra viktigt att den blir lyckat för Angela. Medlingen sker parallellt med att hon beslutat sig för att ta hem sin psykiskt sjuka syster. Lägg till att Angela utsätts för dödshot från någon där ute.

Jag tyckte att den första boken Medlaren hade något nytt. Att titta på brott från en ny vinkel. Det skulle kunna bädda för att man inte blir lika överraskad när uppföljaren kommer. Men icke, det finns så många överraskningar och vändningar i den här boken så att man nästan inte hänger med på slutet.

Visst är det spännande så att man biter ner sina naglar. Samtidig så sitter man med en stor klump i magen då scenerna där någon blir utsatt för våld är så gripande. Jag vet att jag blev gripen av en av våldsscenerna i Leif Appelgens När ingen ser och att man kan diskutera hur detaljrik man ska vara i den typen av scener. Men ska vi förstå, och kanske framför allt vi män, så måste det nog beskrivas med både detaljer och inlevelse. Speciellt när det inte är i underhållningssyfte utan för att belysa ett viktigt ämne vårt samhälle. Balansgången mellan viktigt ämne och spänning/underhållning är inte alltid lätt men jag tycker Jenny lyckas galant med den balansakten.

När Jenny Rogneby kommer med uppföljaren till Medlaren så är förväntningarna höga. Men lugn, Angela ser till att vi inte blir besvikna. Vittnet innehåller vändningar och spänning så det blir över, samtidigt som boken belyser viktiga ämnen. Det blir en stenhård fyra från mig.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

0

Peter Hammarbäck – Zoopojken

Adam Vieri har en stor passion i livet, djur. En passion han haft seden unga år. Efter att ha varit i Afrika och jobbat med djur jobbar han nu på en djurpark i Stockholm. Hans drivkraft är att se till att djuren har det så bra som det går. Det är inte riktigt samma drivkraft som hans nya chef Camilla har, för henne handlar djurparken om showbiz. Hon tar beslutet att ersätta ”tråkiga” djur nordiska djur med mer spännande exotiska djur. Allt för att öka antalet besökare till djurparken. Så när hon för nys om att en cirkus går in konkurs slår hon till och köper in lejon, gorillor och elefanter, utan att fråga Adam. I samband med köpet får Adam träffa djurens nuvarande skötare Nathalie. De två lär känna varandra och är inte helt övertygade om att djurparken är rätt plats för de nya djuren. När vänskapen övergår till kärlek börjar en helt galen plan gro. Tänk om det går att ta djuren till Afrika istället för till djurparken.

Det här är en väldigt fin berättelse om den lite udda men väldigt snälla mannen Adam. Tidigt föräldrarlös och van att klara sig själv.

Så har vi den väldigt annorlunda chefen Camilla får vi en klassisk det onda mot goda drama.

Det här är en fin och varm historia som det är svårt att inte tycka om. Den visar att det går att lyckas även om man inte är som andra. Vad det nu är att lyckas?

För även om det som Adam och Nathalie tar sig för möjligtvis är omöjligt så har historien vid det laget kommit så långt så man tror på det också.

Viktor Åkerblom gestaltar Adam och dom andra lika finstämt som själva berättelsen vilket gör att vi får harmoni. Snyggt jobbat.

Zoopojken är en fin berättelse om djur, engagemang, kärlek och drömmar. Kan vid första anblicken låta banalt men Peter Hammarbäcks bok är så fylld av värme och eftertanke att man bara måste tycka om den, en elefantstor fyra från mig.

Uppläsare Viktor Åkerblom

Betyg

0

Andreas Ek – Den åtråvärda livvakten

Efter att ha suttit inne i nästan ett år efter allt som hände i förra boken så kommer den före detta elitsoldaten Joel Adler ut. Det enda han vill är att åka norr ut på sin motorcykel. Men Adler hinner knappt sätta sin fot på fri mark innan han blir uppfångad av den stenrike mexikanen Louis. Av honom får Adler An offer you can’t refuse då Louis vill att Adler ska agera livvakt åt dottern Izabela. Efter lite om och men så inser Adler att han måste tacka ja till jobbet, dock motvilligt.

Adler gör tidigt klart att det är ett omöjligt uppdrag på en person. Hur stor, stark och erfaren han än är. Så när Izabela kidnappade blir han inte förvånad. Men som det proffs han är så gör han naturligtvis allt han kan för att få tillbaka Izabela. Något som inte blir så enkelt. Speciellt när det visar sig att Izabela inte är den enda unga kvinnan som gått samma öde till mötes.

För mig är det varken Adlers muskler, vapenkunskap eller ens lugn som är det jag uppskattar mest. Nä, det är att han är reko. Ställer sig alltid på den svaga och utsatta människans sida. Det finns en scen när han skäller ut en man som behandlar sin flickvän illa på en restaurang. Det är scener som dom som gör mig varm i bröstet och påminner mig om att det finns värme även i tuffa spänningsromaner. Jag tycker Ek verkligen lyckats skapa en både intressant och likeable huvudperson.

Joel Adler har ibland blivit jämfört med Jack Reacher, något jag inte riktigt håller med om. Han skulle mer kunna vara hans lillebror. Då det är ju Magnus Roosmann som ÄR Reacher i den svenska ljudboksvärlden så skulle det då göra Björn Bengtsson till hans lillebror, det tycker jag stämmer riktigt bra. Inläsningsmässigt. Björn ÄR Adler.

När Joel Adler kommer ut från fängelset övertygas han att ta ett nytt jobb. I Den åtråvärda livvakten fortsätter Andreas Eks hjälte att göra det svårt för dom onda i välden. En spännande fyra delas ut av mig.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg

0

Håkan Nesser – Det kom ett brev från München

Samtidigt som pandemin härjar i världen så bjuder den världsberömda konstnären Ludvig Rude in sina syskon till en gammal skola i Sillingbo. Anledningen är att han inte har så långt kvar att leva. Alla syskon kommer. Dagen efter första kvällen hittas huvudpersonen mördad.

Då den fiktiva byn Sillingbo ligger utanför den fiktiva staden Kävlinge så hamnar det här mordet Barbarotti och Beckmans bord.

På det här sättet skapar Nesser en klassisk låsta-rummet deckare, allt med pandemin som kuliss. Med största säkerhet är det någon av de sex andra som bodde i huset när konstnären mördades som är gärningsmannen. Samtidigt står ett litet fönster på glänt att det kan vara någon utomstående.

Jag har en teori om att många författare väljer att lägga handlingen antingen före eller efter pandemin för att den tiden var så olik allt vi upplevt. Nesser gör tvärt om, han använder sig av den för att begränsa antalet misstänkta och samtidigt försvåra polisens arbete. Ett intressant och annorlunda drag.

Annars är det ju samspelet mellan Barbarotti och Backman som är den stora behållningen. En relation som utvecklas under seriens nio böcker. Först bara som kollegor och i de senaste böckerna som sambos.

Att Barbarotti har sitt eget förhållande till gud har vi fått lära oss. Det blir något som han får användning för i det här fallet då offret också började få se över sitt förhållande till gud.

Visst saknar man Nessers röst vid uppläsningen men tror jag sagt det förr, Reine Brynolfsson har gått från att vara en vara en ersättare till att tagit över dom ordinarie spelare i Nesserlaget.

Jag är ju väldigt svag för Håkan Nesser ibland lite gubbiga språk. I det kom ett brev från München får han till en klassisk låst-rummet deckare med pandemin som kuliss. Snyggt och väl värd sin fyra i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg

0

Cecilia Sahlström – Änglavingen

Sara Vallén kommer tillbaka efter en längre tjänstledigt och möts av ett makabert dubbelmord. Två män hittas nakna i en nedbrunnen bensinmack. Obduktionen visar att båda männen haft sex innan döden, med varandra eller någon annan. Det hela utreds som ett ”vanligt” dubbelmord tills ytterligare två män hittas döda. Sara och hennes team hittar den ena efter den andra pusselbiten som knyter ihop de två morden. Bilden som tonar fram är en man som inte är så lätt att göra tydlig.

Trots att det här är den åttonde boken om Sara Vallén så är det min första. Så det kan hända att jag missar en del nyanser för att jag inte känner alla karaktärerna. Men jag fattar direkt tycke för vår huvudperson Sara. Smart och orädd men långt ifrån perfekt. Trivs riktigt bra med livet efter att nyligen gift sig och kommer tillvara från en längre ledighet. Gruppens nyaste tillskott är Algot Potter. En duktig polis som ligger precis på gränsen för det tillåtna. Så ett bra och intressant persongalleri med mångfald.

Ibland är det skönt när man känner författaren. I det här fallet vet jag att Cecilia har en lång karriär som polis, något som gör att man kan vara säker på att allt det polisiära är korrekt. Det gör att man som lyssnare kan koncentrera sig på det övriga. I den här boken är det just det övriga som är viktigt. Att våga ta upp ämnen som mord på homosexuella män kräver mod. Speciellt om det ska göras med respekt. Det är så lätt att det blir klyschigt och lite smutsigt. Något som Cecilia med sitt patos håller sig lång ifrån. Vi får också möta det förtyck som framförallt homosexuella män får utså i dagens samhälle. Jag gillar när man använder litteraturen för att belysa viktiga ämnen och det här är ett viktigt ämne tycker jag.

Jag har inte fått kläm exakt hur gammal Sara Vallén ska vara men tycker Maria Lyckows röst passar mycket bra att skildra henne.

I hittas två nakna döda män i en utbänd bensinmack vilket blir ett fall för Sara Vallén. Cecilia Sahlström bjuder på lika mycket spänning som mod när svåra ämnen tas upp i Änglavingen, så japp en fin fyra från mig.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg

0

Mikael Ressem – Kodnamn Styx

Traumaläkaren KG får i uppdrag av inrikesministern att sätta ihop en nationell insatsstyrka med uppdrag att samordna sjukvårdsinsatser vid eventuella terrordåd. Det visar sig att det är bråttom. Det för att det finns konkreta hot mot rikets säkerhet, från en hemlig grupp som går under namnet Styx.

KG tar sitt uppdrag på största alvar, samtidigt tar han inte den enklaste vägen. De personer han väljer ut är alla udda men väldigt kompetenta personer. Något som gör KGs jobb både svårare och mer spännande. Knappt hinner gruppen samlas innan det smäller första gången gruppen måste rycka ut. Kort där efter kidnappas en minister.

Det här är en bok med högt tempo. Som lyssnare kastas man hit och dit som i en bergochdalbana . Både vad det gäller geografi och perspektiv. Vi får träffa allt från skadade på katastrofplatser till politiker som inte bara har rent mjöl i påsen. Förutom det höga tempot är det den udda sammansättning av individer i gruppen som är underhållande.

För att den här typen av böcker ska fungera för mig så gäller det att boken känns trovärdig. Man, eller jag, ställer mig frågor som, skulle det kunna smälla en bomb i Västerås? Skulle en minister kunna bli kidnappad? Så som säkerhetsläget utformar sig nu så är svaret definitivt ja på den första frågan kanske inte lika tydligt ja på den andra. Med det i bagaget kan sen författaren ta oss med på en resa, vilket han verkligen gör.

I vissa delar är teamet mer poliser än doktorer, med det spelar ingen roll för det är så spännande och tempot är så högt.

Det är just i den här typen av böcker som Jonas Malmsjö är som bäst. Det är han som kör bergochdalbanan. Han vet exakt när han ska dra på och när han ska bromsa in så att det ilar som mest i magen.

Terrorism har skildrats ur många perspektiv men mig veterligen aldrig ut ett läkarteams. Mikael Ressem fångar verkligen mig i Kodnamn Styx med sin spänning, så ja en fyra blir det i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

0

Mohlin/Nyström – Den andra systern

Systrarna Bjelke driver en framgångsrik datingapp som står på tröskeln att slå stort i världen. Trots att dom är systrar så är dom väldigt olika. Alicia är ett kodgeni som byggt appen, gillar inte att synas och har ett vanställt ansikte sedan barndomen. Stella är hennes raka motsats. Vacker och tycker lika mycket strålkastarljuset som andra älskar henne. Men det har hon inte mycket glädje av när hon hittas död.

Fallet hamnar på före detta FBI agenten John Adderleys bord. Han gömmer sig från ett knarksyndikat i Karlstad. Så för varje steg han tar behöver han se sig över axeln.

I den första boken, Det sista livet, var John en reko och god människa och polis. Något som ändras i den här boken. Visst finns det anledningar för det men det gjorde mig lite besviken då jag högaktade honom för hans moral i den första boken. Sen ska man ju inte sticka under stolen med att det ger mer dynamik i serien och dessa moraliska genvägar gör också att andra får nya hållhakar på John. Något som bädda för nya komplikationer längre fram.

Mohlin/Nyström är mästare på att balansera högintensiv spänning med mer djupgående psykologi. Det vanligaste är att den ena eller andra av dessa två element dominerande.

Jag blev golvad av Det sista livet och tycker inte den här boken kommer upp i samma nivå. Men backa inte för det, nivån är ändå rikt hög.

Reine Brynolfssons inläsning finns inget att anmärka på. Stabil och ger historien tyngd, precis som ett bra samarbete mellan författare och uppläsare ska vara.

I andra boken om FBI agenten John Adderley i Karlstad går han från Good cop till Bad cop. Mohlin/Nyström förutsätter behåller spänningen och drivet i Den andra systern så bra så jag ger den en fyra i betyg.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

John Ajvide Lindquist – Sommaren 1985

Det är rätt enkelt att förstå att den här boken utspelar sig sommaren 1985. Live Aid sommaren 1985. Skådeplatsen är Särsö i Roslagens skärgård. På denna Saltkråkeö har ett gäng ungdomar levt sina somrar så länge de kunna minnas. Denna sommar då dom ska bli 14 år blir inte som någon annan. Och det beror varken på att gänget börjar få smak på vuxenvärlden eller Live Aid.

En dag ska de fyra killarna ge sig ut till den mytomspunna och klippiga ön Svärtan. Där gör dom en otrolig upptäckt. På stranden hittar dom en fastbunden sjöjungfru. Inte en Daryl Hannah-snygg sjöjungfru som i filmen Splash utan en betydligt mer fisklik och läskig. Killarna bestämmer dig för att rädda sjöjungfrun och håller den sen gömd i en sjöbod.

De som känner mig vet att det ska mycket till för att jag ska svälja övernaturliga inslag i böcker och en livs levande sjöjungfru hamnar definitivt i den kategorin. Samtidigt är jag nyfiken och vill ge intressanta böcker en chans. Det finns sina likheter mellan den här och Låt den rätte komma in. Ja, det är stor skillnad på Blackeberg och en skärgårdsö och mellan vampyrer och en sjöjungfru. Men båda böckerna har tidsskildringar som i alla fall får mitt hjärta att slå lite extra.

Jag var 13 år sommaren 1985 och såg också fram emot Live Aid och var nog precis lika naiv och vilsen som Johannes och de andra i boken. Det gör att alla musik- och filmreferenser i den här boken sitter mitt i prick för mig. Jag tyckte också Somebody på Some great reward-plattan var världens bästa låt. Så med andra ord den här boken ligger helt rätt i tiden för mig. Men det är inte bara tiden och året 1985 som Ajvede Lindqvist fångar i den här boken. Även de första tonåren, dom osäkra, naiva och sökande åren.

Boken berättas ur Johannes perspektiv och det är hans tankar, rädslor och funderingar vi får följa. Han får reda på att hans föräldrar funderar på att skiljas. Något som skulle få hans värld att om inte rasa så i alla fall gunga rejält. Så med beskrivningar som avsaknaden av Yatzytäningar mot köksbordet fångar Ajvide Lindqvist vår medkänsla för Johannes.

Historien är också återberättad, dvs. Johannes tänker tillbaka och berättar historien med reflektioner på hur det var då jämfört med idag. Som t.ex. att det inte fanns några mobiltelefoner utan man fick snällt cykla ner till ångbåtsbryggan och se om kompisarna var med på båten.

Att det sen är författaren själv som läser boken ger en dimension till. John Ajvide Lindqvist är helt i klass med Håkan Nesser att läsa in sina böcker, och det vill inte säga lite det.

John Ajvide Lindqvist levererar en ordentlig dos 80-tals nostalgi i Sommaren 1985. Ja visst får vi lite övernaturligt men också en rapp dialog och mycket igenkänning så en fyra är på sin plats i betyg.

Uppläsare: John Ajvide Lindqvist

Betyg

0

Hamit Aktas – Med mörkret som vittne

Den här boken börjar med två parallella historier. I Stockholm forsätter en otäck mordserie. Unga kvinnor mördas och spikas brutalt upp på bryggor, främst i västra Stockholm. Något som håller John Messmer och hans kollegor upptagna. För John blir det mer än så, han blir besatt av de här fallen. Till den grad att hans äktenskap och mer där till går åt skogen. Allt utan att han närmar sig mördaren.

Samtidigt får vi följa Edmond Bouvier i Paris. Trots att han är framgångsrik och ekonomisk oberoende så plågas han av minnen från sin barndom. Han fick som liten bevittna våldtäkten och mordet på sin biologiska mor och nu tar han upp jakten på mannen som utförde morden.

Att dessa två historier på ett eller annat sätt kommer att korsas förstår man ganska snart. Men jag ska naturligtvis inte gå in på hur.

Det här är en läskig och fartfylld historia. En historia där uppläsare Malmsjö får plocka fram sina allra läskigaste röster. Röster som flera gånger får det att knottras på ryggen.

Som debut är den här boken riktigt bra. Aktas vågar verkligen ta ut svängarna och tar oss långt ut i världen. Att förlägga delar av handlingen i Frankrike och Afrika gör att boken sticker ut och blir komplex. Något som kan vara både bra och mindre bra. Bra för att man inte gör som andra mindre bra för att det är svårt att hålla ihop historien. Måste erkänna att jag har lite problem att hålla ihop franska namn och uttryck.

På slutet fick jag känslan att Aktas ville lite för mycket. Han blåste på med hela smatterbandet på en gång.

Hamit Aktas debutroman är en debut med fart och fläkt. Med mörkret som vittne är en läskig, spännande och framförallt fartfylld bok som jag ger en fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

1

Christian Unge – Det gömda huset

Den något hetsiga akutläkaren Tekla Berg hamnar i konflikt med sina överordnade på Nobelsjukhuset. Något som inte är första gången. Den här gången gör hon slag i saken och säger upp dig, på sant Tekla-manér.

För att ta sig så långt från sin gamla arbetsplats som möjligt söker hon sig till Läkare utan gränser och hamnar hastighet och lustigt i Kongo. Där råder en väpnad konflikt där gerillagrupper riktigt in sig på att ta västerlänningar som gisslan i syfte att tjäna pengar. När det börjar upptäckas en virusliknande sjukdom bland de stridande som kan spåras till en av de till fånga tagna.

Det här är den fjärde boken om Tekla Berg, den översmarta läkaren. Med sitt fotografiska minne klarar hon det mesta inom konsten att vara läkare. Dom dragen gör att det är lite Lisbet Salander över henne. Att hon i den här boken säger upp sig ligger helt i linje med hennes personlighet.

Jag gillar att Unge vidgar vyerna för sin superläkare. Genom att ta henne till Afrika så kommer hon hamna mitt i storpolitiken. Författaren målar upp ett hemskt men ändå inte helt osannolikt scenario. Något som verkligen faller mig i smaken. Visst tror jag att man har nytta av att känna Tekla Berg sen tidigare, men det är inget krav.

Det märks även att författaren vet vad han talar om när det kommer till alla medicinska termer. Nu är jag inte den som kan granska alla med lupp men jag tror på dom och det räcker för mig, utan att det blir för mycket.

Gunilla Leinings lugna trygga röst gör sig bra för att ge liv åt den ibland lite hetsiga Tekla.

Den bångstyriga akutläkaren Tekla Berg hamnar i Kongo i Det gömda huset. Christian Unge blandar storpolitik, läkarkonst och spänning på ett så bra sätt att jag måste plocka upp en fyra ur läkarväskan.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑