Etikett: Betyg 4

Mina vänner av Fredrik Backman

De flesta ser vattnet, några ser piren men det är inte många som ser de tre gestalterna på piren i en av världens mest kända målning. Den nästa artonåriga vindpinade själen Louisa ser inte bara ser de tre hon drömmer om att vara där på piren med dem. 

Det här är en berättelse om fyra vänner som gör allt för varandra. En av dom är den som målar tavlan och det är på piren de brukade hänga. Att Louisas och den världsberömda konstnärens vägar skulle korsas 25 år efter att tavlan målades är en slump, eller? Det gör att hon kommer att bli en av de fyra vännerna även om alla inte är i livet.

Mina vänner är en historia om vänskap, viljan att vara normal, önskan att vara fri men ändå höra till. Kort sagt en varm historia om livet. Då spelar det inte så stor roll att det inte är så trovärdigt att en tavla väcker så starka känslor för så många eller att boken blir lite seg någonstans efter hälften. För den beskriver hur ungdomarna kan både slåss, älska och sen skratta hejdlöst åt en prutt. 

Det är intressant att Backman valt att förlägga handlingen i ett icke namngett land. Inte ofta man ser det så tydligt så att den ska fungera nästan var som helst. Den enda gången man fick någon hint om den geografiska platsen är att den ligger flera tidszoner från Asien. 

Jag sitter med ett leende på läpparna och en varm känsla i bröstet när jag lyssnar på den här boken vilket är ett bra betyg.

Spännande att det är Philoméne Grandin som läser den här boken. Hon är nog mest känd för att läsa barnböcker. Men just det kan vara bra här, för boken är rätt barnslig. På ett fint sätt. 

Fredrik Backman är tillbaka med en fin roman om vänskap eller om konst eller möjligen bara förmågan om att skratta åt en prutt. Det är inte så lätt att beskriva Mina vänner, men den lämnar en med en varm känsla efter sig och det är inte illa. Jag ger den en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Philoméne Grandin

Betyg 

0

Jag ser dig av Yrsa Sigurðardóttir

När Karl ger sig av över till sina grannar han inte sett på några dagar så vet han inte vad han kommer mötas av. De bor på avskilt belägna fjorden Hvalfjörður och när Karl kommer fram till huset ser han spår i snön. Han knackar på och när ingen öppnar bryter han sig in. Synen han möts av är fruktansvärd.

Poliserna Týr och Karólína från Reykjavik kallas till platsen tillsammans med rättsmedicinaren Iðunn för att utreda det brott som begåtts mot familjemedlemmarna. Allteftersom utredningen fortskrider avslöjas omskakande hemligheter om familjen, och snart inser Týr, Karó och Iðunn att fallet är lika bedrägligt som svartis – faran syns inte men lurar i det fördolda.

Jag ser dig är den första delen i Yrsa Sigurðardóttirs nya serie Svart is. Det här är en spänningsroman där vi tidigt vet att något gått åt skogen, riktigt ordentligt. Men vi vet inte riktigt vad, inte riktigt hur och framför allt inte av vem. Berättelsen växlar mellan nutid och dåtid, vilket skapar en krypande känsla av obehag. Sigurðardóttir lyckas på det sättet att bygga upp en spänning som verkligen kryper innanför skinnet. Vi möts av familjehemligheter, psykologisk skräck och ren ondska i den här boken.

Allt ramas in Islands karga och sagolika landskap, som inte gör boken mindre spännande. Precis som i böckerna om Huldar och Freyja spelar, i alla fall för en svensk, miljön och det isländska landskapet en viktig roll i boken. Det karga och gråa förstärker den krypande spänningen.

Det är också intressant att vi har en huvudperson med svenskkoppling. Trots namnet så har Týr precis flyttat, eller flytt, till Island från Sverige. Trots hans perfekta isländska så möts han ändå av skepsis av vissa.

Boken suger verkligen tag i mig i början. Sen tycker jag den tappar farten något i andra halvlek, innan upplösningen kommer.

Det är Angela Kovács som ger röst åt den ibland läskiga boken. En bok full med isländska namn, av naturliga orsaker. Något som jag gissar är en utmaning, men som jag tycker hon gör bra. Att jag sen har lite svårt att hålla isär de isländska namnen är inte Angelas fel.

Jag ser dig är den första boken i Yrsa Sigurðardóttir första bok i den ny serie som känns lovande. Kombinationen av nordisk noir, psykologisk spänning och riktigt mörka hemligheter gör att jag förärar boken med en fyra i betyg.

Uppläsare: Angela Kovács

0

Det sista skottet av Karlsson och Haag

En kvinna blir brutalt knivmördat på en fotbollsläktare inför ögonen på poliserna Wollter och Bergström som dagen till ära arbetar med spaning på Tele2 arena. Mordet sänder en chockvåg genom hela fotbollssverige och framför allt de tre Stockholmsklubbarna. För den maskerade mördaren kom från AIK sektionen och den mördade kvinnan var klädd i Hammarbys grönvita färger. Media spekulerar i om det var så enkelt att mordet var en uppgörelse mellan fotbollssupportrar något som Stockholmsklubbarna kraftigt tar avstånd från.

Trots att Wollter och Bergström bokstavligen satt på första parkett så bir de tidigt fråntagna fallet till förmån för mer äregiriga polischefer högre upp i organisationen. Men som tidigare så håller de sig kvar tillsammans med åklagaren Ditte.

Spåren som Wollter och Bergström följer leder via utsatta människor mot den undre världen.

Det här är den fjärde delen i serien Stockholm Nu. Serien där poliserna Wollter och Bergström bevisar att det finns moral, värme och mänsklighet i den svenska poliskåren. För att understryka det lite extra så framställs polischeferna som inkompetenta och maktgalna.

Det är inte så ofta fotboll får en plats en deckare. Senast jag kommer ihåg var Pascal Engmans X. Den handlade om betting inom fotboll medan här är det mera supporterkulturen som skildras. Jag tycker det är fint att man lyfter upp fina delarna av den kulturen också, och inte som de inkompetenta polischeferna bara spinner på myten att fotbollssupportrar är likställda med huliganer. Även här visas mänskligheten och värmen upp.

Ja vi lever i en mörk och våldsam tid, något patrullerande polis möter varje dag. Men det är då samhället behöver några fler Wollter och Bergström som brys sig om de människor det möter och sprider lite ljus och hopp.

Jag gillar den här serien.

Det här är en serie där Fredde Granberg är i högform. Och den här boken är inget undantag.

Det sista skottet tar upp ämnen våld, droger, social utsatthet och fotboll. Karlsson och Haag visar ännu en gång att det går att kombinera spännande polisarbete med mänsklighet och värme och göra det både realistisk och samhällsengagerad. Det gillar jag och hänger upp en fyra på resultattavlan.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

0

Mordet på Adriana, Storytel Original

Den 2 augusti 2020 är tre vänner, två pojkar och en flicka, vid McDonald’s i Vårby utanför Stockholm när en vit Audi rullar förbi. När bilen kör där ifrån har en ett större antal skott avlossats och flickan har dött. Flickan hette Adriana och blev bara 12 år. 

Kulorna var inte avsedda för henne men resultatet är det samma, Adriana fick aldrig fylla 13 år.

Det visar sig att det är en konflikt mellan två barndomsvänner som ligger bakom skjutningen vid McDonald’s. 

I den här Storytel Original produkten får vi vet mer vad som hände och varför det hände. Vi får höra alltifrån Adrianas mamma till fritidsledare som kände de två barndomsvännerna. Även journalisten Karl Enn som skrivit Den sista sommaren medverkar och ger bakgrunden till konflikten som leder till Adrianas död. 

Man skulle kunna säga att det här är kortversionen av Den sista sommaren. Samtidigt får vi höra historien direkt från några av de inblandade vilket gör det starkt. När du sedan vill veta mer kan jag varmt rekommendera Karl Enns bok. 

Jag gillar det här formatet som går att likna vid P3 Dokumentär. På två timmar får vi en gripande historia. Snyggt.

Mordet på Adriana är en True Crime versionen av Karl Enns Den sista sommaren. Gripande historia i ett snyggt paketerat format gör att jag delar ut en fyra i betyg.

Betyg:

0

Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson

En man på Söderslätt får ett vykort förställande en kyrka. Texten på baksidan består endast av ett datum, som visar sig vara ett dödsdatum.

Efter sommaren 1994 har Gunni Hilding återgått till sin vanliga tjänst på ordningspolisen efter att varit utlånad till brottsroteln. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen men Gunni är övertygad att någon där ute vet vad som hänt systern.

När fallet med vykortsmördaren växer så för Gunni åter frågan från brottsrotelns chef Valter Roos om hon kan hjälpa till. Men vill hon det? Pressen ökar när det kommer ytterligare ett vykort.

Det här är den andra delen i serien som utspelar sig på Söderslätt utanför Trelleborg. Det följer den stora trenden att utspela sig på 90-talet. Precis som Engman/Selåkers böcker, Tigens år av Fredrik Lundberg osv. En tid som inte känns så länge sedan men ändå en tid då man skickade vykort och ringde varandra via telefoner med sladd. Även titeln Vykort från en mördare för tankarna till Engman/Selåkers första bok Till minne av en mördare. Nog med liknelser nu.

Det är miljöbeskrivningarna som är bokens storhet tycker jag. Även om jag inte är speciellt bevandrad på slätterna norr om Trelleborg så har jag inga problem att både se hur det ser ut och även luktar när jag lyssnar på boken.

För oss som följt Lundasviten där det är familjen som står i centrum så är den här serien är mer en klassisk svensk deckare. Själv tycker jag att Lundasviten är vassare. Samtidig är både Gravglänta och den här boken så välskrivna så att trots att de ligger mer i spänningslitteraturens mittenfåra sticker de ut.

Precis som Gravglänta så är det Anna Maria Käll som läser. Hon är en av våra mest erfarna inläsare. Med en stil som inte gör några större utsvävningar. Hon läser det som står i boken på ”rikssvenska” oavsett om karaktärerna i boken pratar den bredaste skånska.  

Vykort från en mördare är andra gången vi besöker Söderslätt. Mattias Edvardsson följer upp Gravglänta med en stämningsfull kriminalroman där spänningen gradvis byggs upp. Snyggt som alltid, det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg

0

Torpedflickan av Peter Westberg

Bamse och Ludde lever, i alla fall på ytan, ett svenssonliv. Köpt ett hus i Upplands Väsby norr om Stockholm och precis adopterat den femtonåriga Linda. Svensson så det förslår om det inte var för hur de har försörjt sig under åren, nämligen som torpeder. Men när en rastlös Linda stöter på en plågoande från förr går saker snett och trots att Bamse och Ludde lovat varandra att lägga torpedandet på hyllan så måste de stå upp för sin dotter.

Nu visar det att denna plågoande inte är vem som helst utan Henning Neuwelts son. En rik man som inte bara är fascist utan också drömmer om att ta vid där Hitler slutade och bygga ett nytt, fjärde rike. Det Linda gjort mot Henning son gör att han och hans fru sätter in alla resurser för att hitta och döda Linda. I begreppet alla resurser menas här en mindre armé. Så hon och sina adoptivpappor får lämna svenssonvillan och fly. Allt utvecklas till en jakt genom Sverige. En jakt där flera spöken från det förflutna dyker upp efter vägen.

Det här är den 18 boken i Alex Storm serien och den första spinoffen om torpedbögarna Bamse och Ludde. Hade det inte redan suttit ett Storm-märke på boken så skulle det varit på sin plats med en varningstext om att boken innehåller stora mängder våld och sex. För oss som kan vår Alex Storm så vet vi att böckerna innehåller just det, i ett rasande tempo.

Det som har adderats till Alex Storm serien i och med den här boken är Peter Westbergs humor och underfundiga referenser. Mer om det nedan.

Jag vet att BTJ fick byta recensent för att den första var omnämnd i boken. Tyvärr har Ljudboksbloggen riktigt samma budget så jag får skriva den här recensionen trots att jag ”tror” jag förekommer minst två gånger. Först som patetisk gråhårig poddare och sen som dansbandskung. Nu vet jag inte om det påverkar mitt omdöme, uppåt, nedåt eller så är jag samma stenhårda recensent som jag alltid varit. 😀

Som poddkollega till författaren så är det ett potpurri av referenser jag känner igen. Men lugn, även om man inte känner Peter personligen så duggar referenserna lika tätt som regndropparna i Edinburgh. Normalt brukar jag skriva upp bra referenser medan jag lyssnar men här var det omöjligt. Men ska jag bjuda på en så får det bli ”Tjock, Gilbert Grape style”. När vi ändå är inne på liknelser och referenser så får jag lite Marvel-känsla över hur slutstriden utformas. Ja nu är det ju svårt att likna våra tjocka bögar med superhjältar men jag tror ni kommer förstå vad jag menar när ni lyssnar.

Det är Fredde Granberg som läser den här boken. Jag bjuder den som kan komma på en bättre uppläsare till den här boken på en mazarin. Bara hans inläsning av boken är värt hela entrépengen. 

Jag sympatiserar med Torpedflickan. Det kan inte vara lätt att ha de två tjocka torpedbögar Bamse och Ludde som pappor, eller så är det det. Peter Westberg håller inte igen på sex, våld, spänning och humor när han tar klivet in i Alex Storm-universumet. En fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

0

Nätter utan gryning av Ninni Schulman

Brevbäraren Herman Ångström har lovat att bjuda sin pappa på kondis när han fyller år men dyker inte upp. Något som oroar pappan så mycket att han kontaktat Hennings sambo och polisen. Sambon säger att han är på facklig kurs i Borlänge och polisen säger att man inte letar efter en frisk vuxen efter mindre än ett dygn. Men Henning skulle aldrig missa ett inbokat möte på det sättet så pappa Gösta kontaktar Siljans Spaningsbyrå. Det gör att detta blir ett fall för Ingrid som snart kan konstatera att Henning är inringd sjuk till jobbet och att det inte förekommer någon facklig kurs. Så något stämmer inte och någon ljuger.

Samtidig så sitter Ingrids före detta man häktad i Mora efter överfallet på henne. Skulle han släppas betyder det att hon återigen måste fly. Något som skulle försvåra kontakten med hennes dotter som är det som får henne att hålla livsgnistan vid liv. 

För tredje gången får vi förflytta oss till trakten kring Mora i början på 80-talet. Platsen och tiden där Ingrid för tillfället lever sitt liv. Ett liv där mycket går ut på att överleva. Överleva ekonomiskt, överleva rädslan för sin ex-man och framförallt överleva saknaden efter sin dotter. För även om varje bok i serien har ett ”fall” så kretsar mycket kring Ingrids överlevnad. 

Tempot i boken är inte alltid så högt. Om det beror att det ska spegla tidsandan i Dalarna på 80-talet låter jag vara osagt. Men jag gillar det och tycker det passar bra in den här boken. Just skildringen av 80-talet uppskattar jag också. Då det var mina ungdomsår. Som gammal syntare så blir man ju lite extra glad med dubbla referenser till det årets Depeche Mode-album. Förutom referenser till annan musik, TV program som Razzel och boken Ronja Rövardotter skulle jag vilja lyfta hur bokens titel visas med den för tiden typiska dymo remsan. Fantastiskt. 

Jag gillar den här serien. Den visar på att det går att skriva spännande utan att tempot är allt för högt och brotten inte allt för grova. Ex-mannens totala känslokyla hjälper till att få in den krypande psykologiska spänningen som gör att man inte kan eller vågar slappna av.

Precis som de övriga böckerna i serien så är det Mirja Turestedt som är Ingrid Wolf. Hennes lugna sätt att läsa passar boken. Här behövs inga stora utsvävningar då historien står på egna ben.

I Nätter utan gryning, den tredje boken i Siljansserien letar Ingrid efter en försvunnen brevbärare. Ninni Schulman blandar spänning, vardag och 80-talsnostalgi på ett sätt som gör att man inte kan sluta lyssna. Det blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg 

0

Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser

Gunnar Barbarotti och Eva Backman håller på att runda av sina arbetsliv i polisens tjänst och ska dra sig tillbaka till sitt hus på Gotland. En ö dit redan deras gamla kommissarie Asunander redan flyttat till. Vid ett möte så presenterar Asunander ett fall han inte kunnat släppa, trots att det gått 30 år och som han vill ha Barbarottis hjälp att titta på.

En man kontaktar polisen i Kymlinge och säger att han har mördat sin fru. När polisen kommer hem till paret där kvinnan skulle ligga mördad är det tomt. Så frågan är om det är ett mord eller ett försvinnande?  Spåren leder vidare via kapade lillfingrar och guldfynd på Gotland.

Det här är den tionde och sista boken i serien om Barbarotti. Serien är en fortsättning på serien om kommissarie Van Veeteren som startade med boken Det grovmaskiga nätet 1993. Så rent titelmässigt så knyter Nesser ihop säcken riktigt snyggt.

För mig som älskat serien om Barbarotti, som under åren blivit serien om Barbarotti och Backman, så känns det som att ta på sig ett par väl ingådda tofflor när man börjar med boken. Nej, tofflorna är inte av senaste snittet men dom är riktigt bekväma. Man känner sig hemma i Gunnar och Evas kärleksfulla gnabbande. Formuleringarna känns så naturliga trots att de ibland är lite bakvända.

Jag skrev att det var de tionde boken om Barbarotti, något det också står på bokens framsida. Ska man räkna noga, varför man nu ska göra det, så finns det elva böcker där Barbarotti är med. De vänsterhäntas förening är boken där Barbarotti och Van Veeteren träffas som första och enda gången. Det är också första boken som Reine Brynolfsson läser. De tidigare har Nesser själv läst in, något jag saknar. Nu gör Reine det bra men med all sin skådespelarerfarenhet så får han ändå inte riktigt till de mustiga svordomarna som Nesser levererar så bra på sin närkingska.

Trots att det här är finalen av en, eller två, serier så är blir det inte något storslaget fyrverkeri som vi bjuds på. Men det känns ändå hedersamt på något vis och jag har en känsla att varken Barbarotti eller Backman är så mycket för storslagna fyrverkerier. Ett klurigt fall som hittar sin lösning, det är mer värdigt.

Det finmaskiga nätet blir den sista gången vi får träffa Gunnar Barbarotti och Eva Backman. Som vanligt presenteras Håkan Nesser ett till synes olösligt problem som han sakta men säkert nystar upp för oss. Jag delar ut en fin final fyra i betyg här. 

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

Det svinperfekta mordet av Hjalmar Åsbrink

Ellen Appelgren är nästan fyrtio år och har svart bälte i dåliga beslut. Arbetslös, hemlös och hennes så kallade pojkvän är inte mycket att hänga i julgranen. Mitt under ett rätt dåligt ligg med honom kläcker hon idén att starta en True Crime podcast. Det är ju bara att hitta ett mord som ingen snokat i och sen börja gräva. Trots den så kallade pojkväns brister så kommer han ändå med uppslaget att hans morbror Jonte sitter i fängelse för ett mord, det kanske kunde vara något?

Under en väldigt blöt kväll börjar hon och hennes bästa vän göra research i fallet. Det resulterar i ett antal nedkladdade servetter som tyvärr ingen av vännerna kan tyda så mycket av dagen efter. Det blir ändå startskottet på Ellens sökande. Exakt vad hon söker efter vet hon inte själv men sökandet leder snart till Hudiksvall där själva mordet hände.

I princip alla hon kontaktar, inklusive morddömde Jonte, avråder henne att fortsätta sitt arbete med sin podcast. Men en person som Ellen lyssnar inte på det örat. Något som gör att hon hamnar i farliga situationer. 

Det här är en underhållande historia som blandar mörker med humor. Att få följa med i Ellens ADHD hjärna är som att åka berg-och-dalbana. Hennes tvärsäkra analyser ändras lika ofta som hon måste byta sovplats. Och även om vi som lyssnar hela tiden ställer oss frågan vem man kan lita på så är det inte något Ellen lägger allt för mycket tankekraft på. Ellen är en riktig antihjälte som mot alla odds snubblar sig fram genom livet.  Nu är de flesta personerna i boken lite kantstötta. Alla på sitt sätt och alla på grund av sin egen anledning. Något som ger boken karaktär.

Lägg till att dialogen är rapp och rolig vilket gör att man ofta sitter och ler när man lyssnar. Alltså väl värd att lyssna på.

Ellen Jelinek läser oftast feelgood och romaner. Därför är det spännande att höra henne läsa den här boken med spänning och humor. Kanon tycker jag.

Det svinperfekta mordet är ett svinperfekt namn på den här boken. Hjalmar Åsbrink debuterar med lika skruvad som underhållande historia om skapande av en True Crime podd. I like och delar ut en fyra.

Uppläsare: Ellen Jelinek 

Betyg 

0

Pojken på utsidan av Jeanine Cummins

Christy är en pojke vars högsta önskan är att ta nattvarden. Han och hans pappa är resande och efter att hans älskade farfar dör så får han chansen att både gå i skolan och ta nattvarden. Det för att hans pappa bestämmer att stanna de ska i en mindre stad under en tid. Med en ledtråd från sin farfar och med lite hjälp från stadens bokhandlarfru så börjar Christy under den här tiden nysta i vem han egentligen är och vad som hände med hans mamma.

Vi få följa en pojke på Irland i slutet på 50-talet som inget hellre vill än att passa in men som av andra ändå blir hela tiden blir betraktad som Pojken på utsidan. 

Vi lärde känna Jeanine Cummins i den fantastiska Amerikansk jord där mor och son flyr från Mexiko till USA. Det här är en helt annan bok där tempot är lugnare. Sen finns det beröringspunkter mellan det två böckerna. Det finns en värme, det finns hopp och vi rör oss i samhällets utkanter trots att det skiljer decennier i tid och ett världshav mellan de två böckerna.

Det går verkligen att känna unge Christys vilja att passa in. Som när han för första gången i sitt liv är på födelsedagskalas hos den populäraste flickan i klassen och han inte vet att man skulle ha med sig en present. Själv vet han inte ens när han har födelsedag, och har än mindre fått några födelsedagspresenter.

Vi får lära oss en hel del om resandes traditioner och levande i en brytningstid. En tid där häst och vagn håller på att bytas mot bil och plåthinkar blir utkonkurrerade av plasthinkar i onaturliga färgen. 

Det finns en sak som stör mig i boken. Det blir konstant fel på han och honom. Ibland kan det vara något skrivtekniskt grepp, men jag kan inte se det.

Precis som Amerikansk jord så är det Mirja Turestedt som läser. Bra som alltid. Sen är det lite ovanligt med en kvinnlig uppläsare när det är en manlig, eller i det här fallet en pojke, i huvudrollen. Men inga regler som inte har undantag, något jag är glad för i det här fallet.

Jeanine Cummins tar oss från Amerikansk jord till Irländsk och från flyktingar till resande. Pojken på utsidan är en historisk roman om en pojkes vilja att passa in och veta sanningen om sig själv. En fin historia som jag delar ut en fin fyra till. 

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg 

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑