Majlis, en nybliven pensionär som lever ett stillsamt liv i Fjällåviken vid Höga Kusten. När hon får ett svårt sjukdomsbesked så bestämmer hon sig för att själv ta kontroll över slutet. För inte ska hon belasta dottern Ronja som är i kast med att föda sitt första barn i Stockholm. När dottern samtidigt blir bedragen av sin man så blir det ännu mindre aktuellt att belasta dottern med sina sorger. Men det visar sig att mor och dotter behöver varandra när båda drabbas av var sin livskris. Så Majlis packar väskan och tar med katten Gul och beger sig till Stockholm. Med sig i bagaget har hon också vetskapen om sin sjukdom som kommer att kosta henne livet inom en snar framtid, men inte ska hon belasta sin jänta med det nu när hon har det så jobbigt.

Det här är en berörande roman om relationen mellan en mor och en dotter. En roman som är lågmäld, varm men ändå skakar om med sina existentiella frågor. För hur hanterar man att man har ett bäst före datum på livet och hur hanterar man att en nära anhörig har det. I den här boken är det inga dramatiska utspel eller någon som höjer rösten och kastar saker omkring sig. I stället får vi följa händelseförloppet genom en mor, en dotter, en nyfödd liten tjej och en katt.

Det är också en krock mellan generationer och en krock mellan småstad och storstad. Majlis är den som ut i fingerspetsarna representerar den äldre generationen från det lilla samhället. Hon som aldrig vill vara till besvär, som vill vara alla till lags och tros att hon efter ett helt arbetsliv på en mekanisk verkstad endast får en chokladask och en mugg i avskedspresent så är det som det är. Hon som trots att hon tycker om färg helst tar på sig ett par jeans för att inte sticka ut och inte ens när hon vet att hon ska dö ber om hjälp. Vi har alla mött de kvinnorna i livet. Sen har vi dottern Ronja som sett världen, flyttat till storstaden, startat ett eget företag och ska nu kröna allt med att för första gången bli mamma. Visst finns det lite Fjällåviken kvar i henne men mycket av det har suddats ut när hon levt livet.

Jag måste erkänna att det inte är så ofta jag tar mig an den här typen av böcker. Ofta för att jag är lite rädd att det ska vara för mycket datingdravell. Missförstå mig rätt här, jag har inget emot kärlek och att människor träffas och börjar tycka om varandra. Men när man ska beskriva vånda, oro och man ska tolka vad det betyder om hon eller han skivar si eller så i ett sms så blir jag lätt uttråkad. Men den här boken har inte så mycket av den varan vilket jag tycker är bra. Något som visar att det går att bli belönad med en Storytel Awards som årets Feelgood genom att bara berätta en fin historia. Och här kanske det är på sin plats att tolka genren ordagrant. För även om temat i boken är död så är det en varm och fin historia som får mig att må just bra.

När en bok blir belönad med Storytel Award så är det både författaren och uppläsaren som får pris. Just för att kombinationen av berättelse och uppläsning är så viktigt och här kan vi verkligen pratat om en match made in heaven, om titeln får ursäkta. Charlotta Jonson ger liv till karaktärerna på ett fantastiskt sätt. Att kunna lägga till en liten droppe mer norrländska när hon gestaltar mamma Majlis är uppläsarkonst i den högre skolan. Så snyggt.

I Cassandra Brunstedts nyligen Storytel Award belönade bok får vi följa mor och dotters kamp när livet är utmätt.  Man skulle kunna tänka sig att Mellan himmel och här skulle vara en mörk och sorglig berättelse, och det är den delvis, men jag ser den ändå som en väldigt ljus och hoppfull historia. Jag delar ut en berörande fyra i betyg. 

Uppläsare: Charlotta Jonsson

Betyg: