Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler

Författaren Marcus har en nedåtgående kurva när det kommer till skrivande och utgivning. Då blir han kontaktad av sin gammal kursaren Ernst. Ernst vill ha hjälp med en enkel sak . Han vill att Marcus ska förmedla hans manus till sin agent så att det kan ges ut under pseudonym. Enkelt, vad kan gå fel? En hel del visar det sig, och konsekvenserna blir förödande.

Det här är ännu en bok från Kvensler där man vet att det kommer att gå åt skogen men inte riktigt hur. Meningen, ”nej nej gör det inte”, ligger hela tiden längst fram på tungan medan man oförtrutet lyssnar vidare med en stor klump i magen. Allt detta samtidigt som man inte vill att boken ska ta slut. Det låter som en blandning av motsägelser och självspäkning, vilket det kanske är.

Vi hade ett avsnitt med Ljudboksklubben där vi listade saker man retade sig på i böcker och jag nämnde då när författare skriver böcker om skrivande och författare. Efter den här boken känns det uttalandet lite jobbigt, för just det är vad den här boken handlar om.

Jag vet att den grunden till den här historien har legat klar hos Ulf ett längre tag och jag är väldigt glad att den tillslut gavs ut, trots min inställning till författare som skriver om författare.

Det finns ett avsnitt där Marcus är så upprörd att han till och med glömmer sätta punkt efter en mening i ett SMS. Då förstår ni att han är ur gängorna.

Då Ulfs tre böcker alla varit fristående så har han också använt sig av tre olika inläsare. Den här gången är det Gerhard Hoberstrofer som tar sig an att gestalta Marcus och hans våndor. Han läser inte så mycket men det han tar sig an gör han bra.

Hur långt kan man gå för att skydda en hemligt? Det är den övergripande frågan i Ulf Kvenslers ruggigt spännande psykologiska thriller Låt vågorna göra resten. Själv går jag så långt så jag delade ut en femma i betyg.

Uppläsare: Gerhard Hoberstrofer

Betyg:

14 april, 2025 0

Maffiapakten av Lasse Wierup

Lasse Wierup började kartlägga kriminella gäng i bokform i Svensk maffia. Nu 15 år senare pågår fortfarande kartläggningen och är mer aktuell än någonsin. På den tiden agerade de kriminella gängen mer utanför samhället medan de idag mer och mer äter sig in i företag och myndigheter. I Maffiapaktern: när samhällets betrodda säljer sig till gängen får vi en skrämmande bild hur gängen involverar advokater, läkare, revisorer, banktjänstemän och företagsledare. Allt för att gängen ska ta sig in och på det sättet kunna omvandla svarta pengar till vita. Vi får se hur våra säkerhetssystem inte är rustade för den här typen av angrepp. Vi får se hur anställda som samhället litar på säljer sig till gängen via hot, kärlek eller pengar.

Det här är en lektion i dagsaktuell samhällskunskap. Det är med fasa vi för följa hur advokater och läkare, som vi som samhälle, ska kunna lita på har sålt sig. Det som gör mig minst lika beklämd som de enskilda personerna är hur ovilliga och saktfärdiga t.ex. advokatsamfundet är för att komma till rätta med problemet. Ska vi komma till rätta med detta så krävs det krafttag och för att man ska veta var dessa bör sättas in så är denna bok en bra början.

Wierup sparar inte på krutet när det kommer till uppläsare. I de tidigare böckerna om Svensk Maffia så var det Tomas Blome som läste och nu är det Gerhard Hoberstorfer. Kul att se att så prominenta uppläsare tar sig an den här typen av journalistiska böcker också.

I Lasse Wierups Maffiapakten får vi oss en skrämmande insikt i hur sårbart vårt samhälle är när organiserad brottslighet infiltrerar statens tjänster. Den här boken är en ögonöppnare som jag tyvärr alla skulle behöva ta del av. En insiktsfull fyra från mig.

Uppläsare: Gerhard Hoberstorfer

Betyg:

30 oktober, 2024 1

Andrev Walden – Jävla karlar

Anderv växer upp med sin bohemiska mamma. Pappor är det inte ont om, dom kommer och går. Men det är Andervs ”riktiga” pappa han längtar mest efter. Efter ett stort bråk julen 1983 i Norrköping får han ändå veta lite om honom. Hans mamma berättar att han bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna, precis som en indian. Det är ju fantastiskt att ha en pappa som är indian, även om han inte bor hos Andrev. För där bor ju en massa andra pappor, som Växtmagiken till exempel. Sen är det inte så svår att lista ut när det är dags att byta pappa. Då samlas mamma och hennes väninnor i köket. Mellan rödvinsglas och cigarettrök hörs med jämna mellanrum hur dom säger, jävla karlar. Då vet man att det snart kommer en ny pappa, förhoppningsvis en med 500 lappar och en häftig bil.

Språket i den här 80-tals skildringen är fantastiskt. Det är flera gånger man får trycka på paus och spola tillbaka för att få med alla klurigheter och underbar liknelser. Som när det är svårt att skilja vilka som är kusiner och vilka som är dagbarn, tills Andrev kommer på att kusinerna är dom som moster kallar ungjävlar. Dom andra är bara dagbarn.

Det är gott om 80-tals nostalgi i den här boken, och det gillar man ju om man är uppvuxen under det årtiondet. Nu ter ju min uppväxt som Bullerbyn jämfört med Andervs men filmerna, musikern och mordet på Palme är ändå det samma.

Jag ser även många paralleller till Torbjörn Flygts Underdog. Tidsandan är den samma och det lite knapra livet. De har jag också Augustprisnomineringen som en gemensam faktor.

Det här är andra boken i år som Gerhard Hoberstofer läser in. Det första är Diamant Salihus När ingen lyssnar. Det är två väldigt olika böcker som har just Hoberstofers fina inläsning gemensamt.

I Jävla karlar då vi följa den unge Andrevs kringflackande liv med sin 68-övervintrade mamma. Anderv Walden bjuder på en nypa humor och ett mått 80-tals nostalgi, allt sammanblandat med ett underfundigt språk. Den anrättning ger jag en fyra i betyg.

Uppläsare: Gerhard Hoberstofer

Betyg:

16 november, 2023 0

Hans Gunnarsson – Nattsida

Jag tycker det är viktigt att ibland iallafall försöka vidga sina vyer genom att prova nya saker. Det är ingen garanti att man gillar det nya, men det kan vara lärorikt ändå. Den här boken låg en bit utanför den typen av böcker jag brukar lyssna på., och måste erkänna att jag inte gillade den. Om det bror på att jag inte riktig förstod det fina i kråksången vet jag inte. Boken har en rätt knepig handling och en massa krångliga ord. Ett exempel är Idiosynkratiska infall??? Var tvungen att slå upp det, betyder för övrigt motvilligt eller överkänsligt. Boken har ett ganska gubbigt språk, både vad det gäller ord och referenser. Det nämns tex tre restauranger i Stockholm, vilka är KB, Sturehof och Tennstopet, kanske inte de hippaste ställena. Språkligt liknar liknar boken Håkan Nessers böcker, men inte samma driv. Jag är glad att jag vågade prova men kommer nog inte lyssna på fler. Hans Gunnarsson får en tvåa för sin lite knepiga och gubbiga bok Nattsida.

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

21 mars, 2019 0