Håkan Mattsson – Döden för oss samman

En fyraårig flicka försvinner spårlöst och en familj lämnas i ovisshet om vad som hänt. En ovisshet som inte är bra för familjen. 12 år senare orkar Hanna inte stanna kvar och rymmer till Stockholm. Så ja visst är det här en bok om en försvunnen flicka, men det är bara en liten del. Jag tycker den stora behållningen att följa en ung kvinna påväg in i vuxenvärlden. För det är inte så lätt att flytta från en liten stad och möta en tuffare värld.
Sen tar boken en vändning där vi hamnar i gränslandet. Gränslandet mellan genrer, gränslandet mellan vetenskap och ockultism och gränsen mellan liv och död. Det är här jag måste brottas lite med mig själv. Å ena sidan har jag lite svårt för det som är på gränsen till det onaturliga och å andra sidan hyllar jag när en författare tar till nya grepp. Men då historien och viljan att det ska gå bra för Hanna är så stark så vinner nog ändå glädjen över det nya greppet.
Jag upptäckte Håkan Mattsson i samband med Stay Metal som jag forfarande tycker är en av det roligaste böcker jag lyssnat på. Och gudarna ska veta att jag är svårflörtad när det kommer till komedi. Det är så lätt att det blir pajigt. Så därför är det både roligt och intressant att Mattson inte stannar i samma fåra utan fortsätter att plöja nya.
Så kommer vi till uppläsningen. I det här fallet så höjer verkligen Fredde Granberg historien. Det trots att det är en kvinnlig huvudperson, och Fredde verkligen är en man.
Håkan Mattsson tar man inte där man ställer honom, vilket jag gillar. Döden för oss samman är en svårplacerad bok vad det gäller genrer, men strunt i det. Spänningen, drivet och uppläsningen ger den en fyra i min bok.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Håkan Mattsson – Reliken – stjärnornas budbärare

Martin tar ett sommarjobb som vaktmästare på Vela kyrka. Det blir startskottet på en helt otrolig historia som sträcker sig över 500 år via några av historiens stora vetenskapsmän och stora delar av Europa. Den första känslan är att det är en modern vuxenversion av Tordyveln flyger i skymningen. När historien sen tar fart så övergår den mer till Dan Brown bok. Sen kanske den inte riktig kommer upp i hans klass men det har jag inga problem att se genom fingrarna med. Jag tyckte historien trampade vatten i mitten men tog sedan fart när upplösningen närmade sig. Tycker också att historien ibland svävar ut lite för mycket ibland och har lite för många otroliga sammanträffande på kort tid. Det hör att den tappar i trovärdighet i mina öron. Nu är det här en påhittad historia full av fantasi, så då kan det vara förmätet att tala om trovärdighet, trots att det gnager hos mig. Hade jag inte fått tipset om boken hade jag säkerligen bläddrar förbi den, men är det något Håkan Mattsson lärt mig är att allt är inte alltid är vad det ser ut att vara på ytan. Precis som med hans roliga och underbara bok Stay Metal.
En extra fjäder i hatten att författaren läser boken själv.
Håkan Mattsson är tillbaka med en Änglar-och-demoner liknande historia. Reliken-stjärnornas budbärare kanske inte håller Dan Brown klass men är underhållande för en trea i betyg.
Uppläsare: Håkan Mattsson
Betyg:

Mattsson & Hellström – Stay Metal

Jag är uppväxt i en liten mellansvensk stad på 80-talet. På den tiden var livet enkelt, svart eller vitt, man var antingen hårdrockare eller synthare. Själv var jag synthare. Så med det är inte så konstigt att jag skrollade förbi en svart bok med titeln Stay Metal. Men efter ett tips från författaren hamnade den i min bokhylla. Tack för det, för den här boken vill man inte missa. Enköping är en annan mellansvensk småstad, det är världens och kanske hela universums mittpunkt, i alla fall om man frågar Kenny ”Metal” Bladqvist. Enligt honom själv är han gudsgåva till hårdrocken, kvinnorna och mänskligheten, för oss andra är han bara en misslyckad övervintrad rocker. Som ett komplement hans trumiskarriären, som han ser det, kör Metal lastbil och en dag blir han övertalad att ta sig an 18 åriga Lancelot Vik som praktikant. Lance är Metals raka motsats och i smyg under deras långkörningar spelar Lance in deras dialoger, som oftast är monologer av Metal. Dialogen mellan dem påminner lite om den mellan Agne och Svullo på 90 talet, en försynt frågeställare och en bullrig besserwisser. Dessa inspelningar ger Lance sedan ut i podden Stay Metal. Det är upprinnelsen till den här är en rolig men också eftertänksam historia. För under allt buller och vulgärt språk som vår antihjälte häver ur sig så finns det något mer. Ett djup där vänskap, mobbing, religion och kärlek tas upp, ja genom Metals hårdrocksdimmiga filter men ändå. Det är också en beskrivning av småstad vs storstad och nutid vs dåtid.

Jag kommer att tänka på En man som heter Ove när jag lyssnar på den här boken. Det kan till en början vara svårt att se likheterna mellan Ove och Kenny, men dom finns faktiskt. Innerst inne bultar ett stort hjärta i dessa två omaka män.

Jag gillar att bli överraskad av en bok och det blev jag av den här boken. Det finns ingen som kan försvara Metals dåliga människosyn, speciellt vad det gäller hans syn på homosexuella, men hans grabbiga och politiskt inkorrekta språk är ändå väldigt befriande att lyssna på. Alla som är uppväxta i en småstad har nog mött en ”Metal” någon gång och ofta är mycket snack och inte lika mycket verkstad. Så det finns en hel del igenkänning i den här boken.

Sist måste jag berömma Håkan Mattssons inläsningen, underbar. Hans härligt gnällig dialekt påminner om Fredrik Lindström när han levererar Kennys mer än lovligt grabbiga repliker.

Uppläsare: Håkan Mattsson

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑