Xavier lever ett stillsamt liv utanför det småländska samhället Borstaryd. När ett mord på en man sker i närheten av hans stuga riktas samhällets ögon mot han som inte passar in. Hans arbetsgivare tvingar honom att gå i terapi vilket han lite motvilligt gör. Lena som leder terapigruppen uppmanar honom att formulera tio minnen. En uppgift som på ytan låter enkelt, men för Xavier är ett berg att bestiga. Han behöver rota i minnen från Nice som han lämnade för 25 år sen.

I terapigruppen går även Marie vars pojkvän var mannen som blev mördad. Dessa två vingklippta själar hittar varandra i de småländska skogarna.

I den här boken får vi lära känna två människor som inte har någon större bekantskapskrets. Marie lever med sin sorg och sin lite konstiga mamma. Xavier är avstängd från jobbet i skogen och bör i sin ödsliga stuga utanför samhället. Även om det sker ett mord i boken så tycker jag det är mer av en roman än en spänningsroman som den är kategoriserad som. Vi får lära känna Xavier genom tillbakablickar från hans uppväxt i Frankrike. En uppväxt med en dominerande far och en trasig mor. Att flytten till Sverige mer var en flykt än är flytt anar vi ganska snart.

Det är intresserad att få följa människor i samhällets utkant. Hur rädsla gör att de som inte passar in i mönstret lätt blir anklagade för både det ena och det andra. Om man förväntar sig spänning är det lätt att bli besviken. Tempot är relativt lågt och ibland skulle man vilja speeda på handlingen.

Magnus Roosmann trygga stämma ger boken tyngd. Något som hjälper en debutant.

Tio minnen handlar om att inte passa in. Debutanten Isabelle Zaar den Dulk beskriver utanförskap i Småland varvat med minnen från Frankrike. Lite sorgligt och belönas med en trea i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg: