Det hänger tunga regnmoln över Österlen när den tidigare kommissarien Göran Danielsson grips misstänkt för mord. Att gripa en tidigare kollega är ett tufft beslut. Om du sen är kvinna och kommer utifrån så ska det visa sig vara mer än bara tufft. Maria Larsdotter behöver ta sig igenom ett moraliskt minfält för att göra sitt jobb. Det ska visa sig i utredningen att Danielsson under sina tretti år som kommissarie aktivt skyddat familjen Dalsgård. Men inte ens sanningen är alltid ett skydd misstankar från lokalbefolkning och kollegor när man tar obekväma beslut.

Det här är tredje gången vi besöker Österlen tillsammans med Johanna Ginstmark och hennes karaktärer. Det är just karaktärerna med Maria Larsdotter i spetsen som bygger den här boken och serien. Hon framstår som allt mer sammansatt genom att visa sig både stark och sårbar. I den här boken får vi följa hennes kamp mot både yttre hot och inre tvivel. Relationerna, särskilt de som präglas av gamla lojaliteter och nedärvda hemligheter, är laddade och trovärdiga. Familjekonflikterna och det förflutna fungerar inte bara som bakgrund, utan som en aktiv kraft som driver handlingen framåt.

Sen har vi miljön. Det skulle inte vara några problem att flytta den här historien valfri brittisk kuststad. För om vi blev insnöade i Stormnatt så är det regn och tunga skyar som präglar den här boken. Även mentaliteten bland lokalbefolkningen rimmar väl med det brittiska. När man samlas och blir lagom arga över något. Inte så att man demonterar på gatorna som i Frankrike utan mer knyter näven i byxfickan och muttrar lite.

Tempot i boken är inte så högt, vilket jag uppskattar. Det gör att spänningen och det psykologiska spelet byggas upp under kontrollerade former. Något som gör att man hinner med att se de små snygga detaljerna som finns längs berättarstigen.

Det är den för mig relativt okända Gabriella Boris som läser in den här boken. Men bara för att jag inte känner till henne så betyder det inte att hon inte läst in så många böcker. Tvärt om, när jag skrollar igenom listan med hennes böcker så är den hur lång som helst. Det som går att konstatera är att Ginstmarks böcker sticker ut bland alla romaner i långa serier. Jag tror att det finns något bra i att uppläsare hoppar mellan gener ibland och på det viset tar med sig sin berättarstil in i det här fallet en spänningsroman.  

I Johanna Gimstmarks tredje boken från Österlen ställs Maria Larsdotter in för faktum att gripa sin tidigare kollega. Det är skuld, svek och lojalitet som står i fokus i Skyfall. Med känslan av en brittisk deckare delar jag ut en regntung fyra i betyg.

Uppläsare: Gabriella Boris

Betyg: