Jo Nesbø – Blodmåne

Harry Hole är i Los Angels för att bokstavligen supa ihjäl sig. På en bar möter han en vän som har lånat pengar av en knarkkartell. Trots sitt ädla uppdrag försöker han hjälpa sin vän. Allt detta sammanfaller med att en fastighetsmagnat blir anklagad i pressen för att vara inblandad i två unga kvinnors försvinnande i Oslo. Så när Hole får frågan om han kan försöka rentvå fastighetsmagnat och samtidigt kunna hjälpa sin vän tackar han ja. Men knarkkartellen sätter en tidsram på 10 dagar. Det gör att vi får en förutsättning där den legendariske Harry Hole har obegränsat med pengar för att lösa försvinnandet av två unga kvinnor på 10 dagar. Ni hör ju, det blir åka av. Det blir inte sämre för oss som gillar Nesbøs universum när han drar ihop ett riktigt ”rövarband” som sitt team. Taxichauffören Øystein, den avstängda polisen Truls Berntsson och Psykiater Ståle Aune.
Väl igång med arbetet är igång blir det en balansgång. En balansgång med att hjälpa sin uppdragsgivare, hjälpa och få hjälp från polisen och en balansgång med pressen och den intresserade allmänheten. Trots Holes grava alkoholmissbruk har han forfarande en riktig skarp hjärna som både är bra på att ta in information och kunna dra smarta slutsatser. Där har vi enligt mig det som är Holes storhet. Det här är en historia med många vändningar. Så många att det till och med känns som några för många innan Nesbø till slut knyter ihop säcken. Det gör han så bra så att han till och med lyckas krångla in himlakropparnas tillstånd i form av Blodmånen i upplösningen.
Jonas Malmsjö visar varför han är den absolut bästa uppläsaren när han med fast hand tar oss igenom den här i många bitar rätt invecklade historien.
När vi för trettonde gången får möta Harry Hole handlar det om att på tid lösa två kvinnors försvinnande.
Jo Nesbø är en mästare när det kommer till spänning, driv och underhållande berättande, så mästerverket Blodmåne kan bara belönas med en femma i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Jens Lapidus – Mr ETT

Det är fem år sen senaste boken i Top Dog serien. Det är ett oändligt uppehåll i en bokserie nu för tiden. Ett uppehåll som gör det svårt att hålla ordning på det stora persongalleriet som Lapidus håller sig med. Jag kommer på mig själv att inte hålla ordning på alla in i bokens sista timme.
Det finns en sanning när det kommer till grovt kriminella, det finns bara två sätt att sluta. Inspärrad eller död. Men gangsterbossen Isak, Mr ETT, tar sikte på en tredje utväg. Att bli vit. Men när hans son försvinner grusas hans planer.
Det här är en bok i Snabba cach anda. Det var en bok som öppnade upp för en helt ny genre när den kom 2006. Jag skulle vilja säga att Lapidus nu är omsprungen av andra författare som Sammy Jeridi och Leffe Grimwalker som har tagit genren vidare sen dess. Ja, språket är bra. Liknelser som ”Tystnaden är tung som en medicinboll” när dom är i ett gym är ju fantastiska.
Efter ett långt uppehåll är Jens Lapidus tillbaka med den fjärde boken i Top Dog serien. Mr ETT är bra, men hans böcker är inte lika normbytande längre. Så en fyra blir det iallafall.
Uppläsare: Jonas Malmsjö

Olle Lönnseus – Vakthundarna

I den andra delen av serien om elitsoldaten Simon Olsson blir han indragen i ett mord på en journalist. Det är inte vilken journalist som helst, utan en som stått Simon nära. För efter att ha slutat som soldat har han gjort allt han kan för att han hålla sig undan, men det går så där. Speciellt när trådarna leder till en patriotisk grupp. Den här boken innehåller egentligen att jag gillar. Jag gillar Lönnseus sätt att skriva, mord, spänning, politik….. men. För det finns ett eller flera men. Boken fångar mig inte som jag trodde. Jag kommer flera gånger på att jag tappat tråden, vilket inte är något bra tecken. Jag märker också att jag saknar Lönnseus grå-bruna Skånebeskrivningar. För trots att superuppläsaren Malmsjö gör ett kanonjobb så saknar jag Christian Fex skånska i Lönnseus böcker.
Nu har har jag klagat nog. Det här var den svåra andra boken i en serie. Den första Gamen var riktigt bra och jag är övertygad att nästa bok i serien kommer hålla den klassen.
När Olle Lönnseus fortsätter serien om den fd elitsoldaten Simon är det något som saknas. Ja Vakthundarna är spännande, tempot är högt men det är något som gör att jag inte rycks med, så den här gången stannar betyget på en trea.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Lars Kepler – Spindeln

Det har gått två år sen vi senast mötte Joona Linna och Saga Bauer. Nu är det åter dags för dem att ge sig ut på seriemördarjakt. När det kommer till spänningsromaner av den här sorten är det lätt att författaren gasar på lite för mycket. Att pusslet blir för oroligt och morden blir för spektakulära. När det sker tappar i alla fall jag intresset. När det gäller Kepler så gäller visst inte den regeln. För ja pusslet och ledtrådarna är otroliga och morden minst sagt spektakulära. Lägg sen till att den här mördarjakten sker i realtid. Och jag är helt fängslad.Lite intressant är att det finns flera detaljer där den här boken liknar Anders De La Mottes Bortbytaren.I den förra boken Spegelmannen så gjorde förlaget ett experiment genom att låta både Gunilla Leining och Jonas Malmsjö läsa in boken. Nu har man återgått till att låta Jonas Malmsjö läsa boken. Något han gör med fröjd.
Lars Kepler bjuder på seriemördarjakt i realtid och det i ett högt tempo. Boken Spindeln är spännande som attans och väl värd sin femma i betyg.Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Leffe Grimwalker – Blodregn

Det känns smått overkligt att det är sex böcker sen vi fick lära känna Alex Storm. När allt började hade han en bilfirma utanför Stockholm och var tillsammans med Jessica. Nu är han triadledare i Hongkong, något han försöker han vända ryggen genom att åka hem till Sverige igen. Något jag tycker är bra då det ibland kan bli för mycket av det goda(onda) i Hongkong. Så medan Lily Rose åker för att leta upp sin biologiska mor så åker Alex till Sverige för att hitta sin dotter. Då det visar sig att hans bror Peter Bao skonat en av de fyra döttrarna. Det blir en jakt som startar uppe i norra Sverige. Allt i högt tempo och med mycket blod.
Jag tycker storheten med Alex Storm serien är just tempot och den rappa dialogen. Jag kommer på mig själv att sitta och le för mig själv när jag lyssnar. Det är ett gott betyg. Persongalleri är också något som har vuxit under seriens gång. Det är en brokig skara människor där Alex framstår som rätt normalt i sammanhanget.
Det börjar bli lite tjatigt, men Jonas Malmsjö är en fantastisk uppläsare. Han lyfter en kanonbok till himmelska höjder även denna gång.
Alex Storm är tillbaka i Sverige igen och precis vanligt bjuder Leffe Grimwalke oss på rapp dialog, högt tempo och blod blod blod. Så jag ger Blodregn en stormande fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

20 bästa uppläsarna

Näst efter frågorna om jordens uppkomst och huruvida gud finns tror jag frågan om vem som är den bästa uppläsaren av ljudböcker kommer.
Jag gjorde en sammanställning av de 15 bästa uppläsarna för 4 år sen så jag tyckte det var dags att göra en ny lista. För att kunna jämföra så har jag gått tillväga på samma sätt. Jag har lyssnat och betygsatt nästan 1400 böcker dom senaste 20 år sen. Så för att få ihop listan nere så har jag räknat ut ett medelvärde på betygen 1-5 för varje uppläsare.
För att det ska bli någorlunda rättvist så har jag dragit gränsen vid att jag måste lyssnat på minst tre böcker. I listan nedan ser ni placering, uppläsare, medelbetyg samt hur många böcker jag lyssnat på. Klicka på länken. Om du vill du se recensionerna till respektive uppläsare
Det ger följande lista.

1 Jonas Malmsjö 4,35 (46)
2 Viktor Åkerblom 4,33 (3)
3 Thomas Hanzon 4,30 (43)
4 Björn Bengtsson 4,11 (9)
5 Peder Falk 4,11 (9)
6 Peter Andersson 4,10 (21)
7 Stefan Sauk 4,05 (64)
8 Niklas Falk 4,00 (8)
9 Björn Granath 4,00 (6)
10 Jacob Nordenson 4,00 (3)
11 Maria Samuelsson 4,00 (3)
12 Ola Rapace 4,00 (3)
13 Shanti Roney 4,00 (3)
14 Christian Fex 3,89 (9)
15 Jan Waldekranz 3,88 (8)
16 Lo Kauppi 3,86 (14)
17 Tomas Bolme 3,84 (58)
18 Karin Alvtegen 3,83 (6)
19 Mattias Linderoth 3,82 (22)
20 Alexandra Rapaport 3,80 (10)

Om jag själv ska analysera listan så är jag inte särskilt förvånad att den även denna gång toppas av Jonas Malmsjö. Det, och listan i sig, speglar vilken typ av böcker jag lyssnar på och det är ju ingen hemlighet att Jonas Malmsjö ofta får dom mest populära böckerna att läsa.
Lite mer förvånad är jag över att Viktor Åkerblom ligger på en andra plats. Men om man tänker tillbaka på hans uppläsning av Shuggie Bain så fattar man det. Att Thomas Hanzon ligger på pallen beror till stor del på att jag är svag för böckerna om Evert Greens som han läser så bra.
Den observanta ser att listan endast innehåller fyra kvinnor. Det är inte bra men betydligt bättre än senaste listan då det bara var en. Det här är en fråga jag börjat tänka på de senaste åren och gör jag en ny lista om några år så hoppas och tror jag att fördelningen är jämnare.
Det här är kanske inte så vetenskapligt som det ser ut. Mina betyg bygger på en helhetsupplevelse av boken och uppläsaren så det gör ju att uppläsare som läser in ”bra” böcker gynnas på listan. Precis som uppläsare som inte läst in så många böcker. Så jag passade på att sammanställa en lista med de uppläsare som jag lyssnat mest på också.

1 Magnus Roosmann (88)
2 Reine Brynolfsson (82)
3 Torsten Wahlund (78)
4 Katarina Ewerlöf (73)
5 Stefan Sauk (64)
6 Tomas Bolme (58)
7 Jonas Malmsjö (46)
8 Anna Maria Käll (23)
9 Mattias Linderoth (22)
10 Peter Andersson (21)

Så dela gärna med dig av din lista eller varför inte skjuta ner min.

Sammy Jeridi-Ghettoprinsessan

Leon är ute ur fängelset och Ghettoserien är tillbaka i Sverige. Men det är inte Leon eller någon av dom andra männnen dom står i rampljuset i den här boken. Istället får vi lära känna ett pärlband av kvinnor som Lexia, Maggan, Ayanda och Pussan. Dom är onda, goda, vackra, brutala, unga och gamla. Genom att låta denna blandning av kvinnor ta plats i den annars väldigt mansdominerad ghettovärlden uppstår en massa spänning. Boken bryter en massa normer utan att det känns krystat vilket jag gillar.
En sak som ger boken en tyngd och trovärdighet är svårigheten att ta sig ur den brottsliga världen. Både Leon och några av de andra karaktärerna strävar efter att bli laglydiga, men dras gång på gång tillbaka.
Jag tycker det är modigt att våga utveckla ghettokonceptet. Att våga klippa med ghettosäljarna samtidigt som vi får en hel hög med nya karaktärer gör att serien behåller spänningen och överraskningsmomentet. Så jag ser redan fram emot nästa bok och känner jag Sammy rätt så kommer jag inte behöva vänta så länge.
I den fjärde Ghettoboken växlar Sammy Jeridi upp, både vad det gäller spänning och karaktärer. Det är kvinnor som tar plats i Ghettoprinsessan, något dom gör med besked och något som ger ger boken en välförtjänt fyra.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Som en bonus till den här recensionen så bjuder jag på lite bilder från bokens releaseparty där jag fick träffa både livs levande ghettosäljare och en massa trevlig författare.

Pascal Engman, Johannes Selaker – Till minne av en mördare

Efter 4 böcker om Vanessa Frank har nu Pascal Engman hittat en ny lekkamrat i form av Johannes Selåker. En kollega från kvällstidningsbranschen om jag förstått det rätt. Dom tar med oss till 1994, den för evigt varma VM sommaren. Men 94 var inte bara sol och fotboll, det var också Flinks skjutningar i Falun och Estonia. Så mitt i det får vi lära känna polisen Tomas Wolf som tillsammans med kvällstidningsjournalisten Vera Berg börjar nysta i ett antal mord med liknande tillvägagångssätt runt om i Sverige. Vera har inte bara ”rent mjöl” i sin påse, något som gör hennes karaktär lite intressant. En av dom huvudmisstänkta är den Persbrandtliknande skådisen Michael Bratt. Så när det gäller persongalleriet i den här boken är det inte något att klaga på, färgstarka och spännande. Spännande är och också historien. Bra driv och tvära kast. Men frågan är om inte miljöbeskrivning och beskrivningen av stämningen av tidsandan som är det bästa i boken. Jag jobbade i Stockholm hela den sommaren och var på många av dom platser som beskrivs i boken. När man är klar med boken vill man kasta sig över krönikan om VM 94, för att få ännu mer 94 känsla.
Till minne av en mördare är årets klart bästa bok hittills. Pascal Engman och Johannes Selåker tar oss nästan 30 år tillbaka i tiden med beskrivning av miljö, människor och händelser. En klar femma.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Sammy Jeridi – Ghettolegender

I den tredje boken i ghettoserien har spelplanen ändrats. Från Ghettosäljarna i Stockholm till världen som spelplan. När Prästen kräver in en skuld så spelar det ingen roll att Leon sitter inne, så bara att rymma. Uppdraget är att hitta Rommels guld, en skatt från Nazityskland. Om man tycker att det det låter som ett omöjligt uppdrag så blir det inte lättare om det måste göras med ens ärkefiende. Det är upprinnelsen till en klappjakt genom Europa. För att komplicera allt ytterligare så är Leons pedofil till pappa ute efter samma guldskatt. På varje plats får dom en ledtråd till nästa plats. Det gör att man får känslan av en Dan Brown roman. Tyvärr känns det som att tajmingen är lite för bra lite för ofta genom jakten. Det gör att trovärdigheten sjunker. Men då det är spännande så går det att se mellan fingrarna på det. Boken skiljer sig en hel del från det två tidigare vilket först irriterad mig något. Men med någon dags perspektiv så tycker jag det finns något stort att våga utveckla sitt koncept. Så jag ser redan fram mot del fyra.
I Ghettolegender ger sig Leon ut på skattjakt. Sammy Jeridi har utvecklat sitt koncept, spännande på gott och ont. Det ger boken en fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Dan Buthler,Leffe Grimwalker – Isstorm

Vi har redan kommit fram till bok fyra i serien om Alex Storm. Tittar man tillbaka så har väldigt mycket hänt i Alex liv och när boken börjar så har han och Jessica valt att gå skilda vägar. Det gör att dom blir konkurrenter på den svenska kokainmarknaden. I en spänningsroman som utspelade sig i en fiktiv miljö som ska ligga nära verkligheten är trovärdigt väldigt viktigt. Jag tyckte att man var väldigt nära den trovärdigtsgränsen i förra boken när Jessica blev kokaindrottning. I den här boken är det Alex halvbror Peter Bao som pushar mot den gränsen. Jag säger inte att dom går över den.
I den här boken har de två ”Bad guys” i serien Peter Bao och Lily Rose lite större roller. Det jag tycker är intressant att vi får en större förståelse för varför de är som de är.
Jag gillar drivet i den här boken, precis som i de tidigare böckerna i serien.
Paret Buthler/Grimwalker stormar vidare i samma höga tempo. I Isstorm spelar man lite högre och lite mer internationellt. En stark fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑