Lee Child, Andrew Child – Vaktposten

Lee Child är framme vid bok nummer 25 om sin fd. militärpolis Jack Reacher. Som vanlig börjar boken med att Reacher kliver av bussen i en anonym småstad någonstans i USA och som vanlig blir han indragen i någonting. Den här gången är det en kidnappning IT kille han lyckas förhindra men blir som vanlig indragen i något större. Grundstoryn är att den lilla staden sedan någon vecka är utsatt för en cyberattack där IT killen är ansvarig.

En av dom saker jag hakat upp mig på i de senaste böckerna är Reatchers dåliga teknikkunskap, en okunskap på gränsen till förakt. Ja han är lite äldre men att använda en mobiltelefon idag kräver inte en ingenjörsexamen. Det göra att det krockar en hel del när temat i boken är dataintrång och cyberattacker. Sen är det som vanlig en spännande och välskriven bok. Jag kan inte rå för att jag blir imponerad när Reacher genom att skrämma fyra eller fem motståndare i en uppgörelse bara genom att berätta hur han kommer att göra dom illa. Det i kombination med hans förmåga att lösa problem gör honom till en litterär superhjälte för mig.

Men det här är en av de sämre böckerna i serien. Historien med det utslagna datasystemet i staden håller inte och då hjälper inte ens Reatchers superkrafter för att rädda det hela.

Lee Child har kommit fram till den 25:e boken om Jack Reacher. Tyvärr tycker jag Vaktposten är en av de sämre i serien. Även om huvudpersonen är lika bra som vanlig känns historien inte trovärdig, tyvärr bara en trea i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosman

Betyg:

Lee Child – På fiendens mark

För 24:e gången får vi följa med Jack Reacher på äventyr i en amerikansk småstad. Trots att jag inte har några större erfarenheter av amerikanska småstäder så känns det som engelsmannen Lee Child är en mästare på att fånga stämningen i just dom. Att sätta fingret på brister i det amerikanska samhället. Den här gången är det samhällets oförmåga att ta hand om en svårt cancersjuk kvinna utan sjukförsäkring. Han ställer få sina tjänster till förfogande till de desperata föräldrarna som ofrivilligt dragits in i kriminell låneverksamhet. Att Reacher brukar slå bondlurkar på käften utanför diverse barer har vi som följts hans framfart vant oss med. Men i den här boken startar han ett mindre krig. Något jag kan tycka blir lite på gränsen för våldsamt. Jag är mer svag för när hjältarna med intelligens överlistat bovarna. En annan sak jag irriterar mig på är Reachers lite gubbiga oförmåga att använda ny teknik. Och då pratar vi om så enkla ting som en mobiltelefon eller vanliga sökningar på nätet.
Sist måste nämnas hur Magnus Roosmanns lugna trygga röst är en del av historien om Jack Reacher, skulle inte vara samma sak utan den.
Lee Childs hjälte Jack Reacher dyker återigen upp och hjälper okända i USA. På fiendens mark är välskrivet, spännande men på gränsen till för våldsam för min smak, så det blir en fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Lee Child – Midnattslinjen

Bok nummer 22 med Jack Reacher, 22!! Det är riktigt imponerande att hålla liv en bokserie så länge. Huvudpersonen är på ytan en ganska enkel man. Inga tillhörigheter, åker dit första bussen går och är inte speciellt social. Men har man lärt känna Reacher genom åren vet man att det finns mer än ett par nävar som kan slåss. Det finns ett ädelt hjärta som vill att världen ska vara rättvis och en knivskarp hjärna som ser samband som ingen annan. Jag tror det är dom egenskaperna tillsammans med Lee Childs målande beskrivningar av den amerikanska landsbygden som håller Reacher ”vid liv”. Just miljöbeskrivningen av USA gör engelsmannen Child med glans på sitt nedtonade sätt. Sen kan man kanske ibland ifrågasätta hans motiv att alltid hamna i händelsernas centrum. Är tex en examensring på en pantbank anledning nog att sätta sitt liv på spel? Nu får vi vara glada att det är det i Reachers värld. Lee Childs böcker fick ju ett uppsving efter att Tom Cruise gestaltade Reacher på vita duken. Själv tycker jag att han är lite klen jämfört med den Jack Reacher jag har i mitt huvud. Det man kan ha mot bokserien är att huvudpersonen börjar kännas lite gammalmodig. Bara det att man gör en sak av att Reacher inte har en mobiltelefon är ett lite illavarslande tecken. Finns risk att unga hjältar springer om honom.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑