Ryggen på Magnus börjar ge sig, han orkar inte med det tunga jobbet som svetsare på samma sätt längre. Men han är inte ensam. Männen runt honom börjar falla ifrån, en efter en. Är det inte ryggen så är det knän, lungor eller något annat. Den centrala punkten för dem är Pizzeria Roma, en restaurang som är lika sliten som dess gäster. Det är där Magnus träffar Bosse, Kenneth och Roger Landgren.
Det här är en roman om livet i en by som sakta håller på att utarmas. De unga och kvinnorna flyttar där ifrån och kvar blir männen. De som hellre cyklar till Nordpolen än åker till Stockholm, de som dricker Trocadero till pizzan och som använder Text-tv för att få de senaste nyheterna. Men det skildras inte med en bitterhet, det är mer konstaterande över livets gång.
Den som söker en actionfylld berättelse kan sluta läsa här, för det händer inte så mycket i den lilla byn. Vi får vara med när Magnus går upp på viden och hämtar ner en elektrisk värmefilt och funderar vilken av sina fyra timers han kan använda när han ska använda den. Det är just den typen av träffsäkerhet när det kommer till detaljer som är en av bokens storheter.
Den andra storheten är vänskapen och respekten mellan dessa män och då framför allt Magnus och Kenneth. Två män som känt varandra genom hela livet. Att visa vänskap och respekt handlar lika mycket om att vara tyst, hjälpa till att skjutsa till sjukhuset och se till att det finns ved inburet som att via ändlösa samtal vända ut och in på sitt liv och sina känslor.
Magnus är en väldig omtänksam man, på sitt sätt. Han vet inte vad det är hans dotter pluggar i Stockholm men han är väldig mån om att hon helförsäkrar sin bil. Med risk för att hänga ut mig själv så känner jag igen mig i Magnus. Kärlek och omtanke behöver inte följa en feelgood norm för att räknas.
Det är svårt att inte dra paralleller till Lisa Ridzéns Tranorna flyger söderut. Ung kvinna skriver om äldre män på den norrländska landsbygden. Det finns många likheter, speciellt värmen med hur dessa män gestaltas. En sak de också har är att när det blir lite högtidligt så äts det mazariner.
En annan sak böckerna har gemensamt är att det är Lennart Jähkel som läser. Något som gör det hela till en riktigt vacker upplevelse. Han gör det med sådan värme så att man ryser. Bara uppläsningen är värd hela entrépengen.
Pizzeria Roma är en stark roman om manlig vänskap. Elin Persson lyckas på ett finstämt sätt baka in småstad, åldrande och Trocadero i den här historien. Med stor igenkänning, trots att jag inte är där….än delar jag ut en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Lennart Jähkel
Betyg:
ljudboksbloggen.com 