En kvinna blir brutalt knivmördat på en fotbollsläktare inför ögonen på poliserna Wollter och Bergström som dagen till ära arbetar med spaning på Tele2 arena. Mordet sänder en chockvåg genom hela fotbollssverige och framför allt de tre Stockholmsklubbarna. För den maskerade mördaren kom från AIK sektionen och den mördade kvinnan var klädd i Hammarbys grönvita färger. Media spekulerar i om det var så enkelt att mordet var en uppgörelse mellan fotbollssupportrar något som Stockholmsklubbarna kraftigt tar avstånd från.

Trots att Wollter och Bergström bokstavligen satt på första parkett så bir de tidigt fråntagna fallet till förmån för mer äregiriga polischefer högre upp i organisationen. Men som tidigare så håller de sig kvar tillsammans med åklagaren Ditte.

Spåren som Wollter och Bergström följer leder via utsatta människor mot den undre världen.

Det här är den fjärde delen i serien Stockholm Nu. Serien där poliserna Wollter och Bergström bevisar att det finns moral, värme och mänsklighet i den svenska poliskåren. För att understryka det lite extra så framställs polischeferna som inkompetenta och maktgalna.

Det är inte så ofta fotboll får en plats en deckare. Senast jag kommer ihåg var Pascal Engmans X. Den handlade om betting inom fotboll medan här är det mera supporterkulturen som skildras. Jag tycker det är fint att man lyfter upp fina delarna av den kulturen också, och inte som de inkompetenta polischeferna bara spinner på myten att fotbollssupportrar är likställda med huliganer. Även här visas mänskligheten och värmen upp.

Ja vi lever i en mörk och våldsam tid, något patrullerande polis möter varje dag. Men det är då samhället behöver några fler Wollter och Bergström som brys sig om de människor det möter och sprider lite ljus och hopp.

Jag gillar den här serien.

Det här är en serie där Fredde Granberg är i högform. Och den här boken är inget undantag.

Det sista skottet tar upp ämnen våld, droger, social utsatthet och fotboll. Karlsson och Haag visar ännu en gång att det går att kombinera spännande polisarbete med mänsklighet och värme och göra det både realistisk och samhällsengagerad. Det gillar jag och hänger upp en fyra på resultattavlan.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

När en ung kvinna hittas död efter en överdos på en offentlig toalett i centrala Stockholm är hon tyvärr bara en av flera. Antalet dödsoffer ökar när heroinvågen drar in över Stockholm.

Narkotikapoliserna Wollter och Bergström är naturligtvis bekymrade över utvecklingen, men lyckas av en slump med ett större beslag. Ett parti som kommer från Köpenhamn och ett beslag som visar sig vara farligt för dom personligen. Det visar sig att partiet som våra två poliser kommer över tillhör ett extremt våldsamt internationellt brottssyndikat. Ett syndikat som inte tvekar att döda två enkla svenska poliser om det skulle behövas. Trådarna leder mot Köpenhamn där Dorte Jacobsen dragit sig tillbaka efter uppgörelsen i Sollentuna. Så även om hon inte har en så stor roll i den här boken så blir hon naturligtvis inblandad. Förutom allt kaos som heroinvågen skapar i Stockholm så korsas Wollers väg av en ung man från Gambia.

Det ständiga tjatet mellan kollegorna Wollter och Bergström fortsätter och i den här boken är det kampen mot heroinet som står i centrum. Men vi får även möta både nya och gamla bekanta som kämpar med att få rätsida på sina liv. Som Sarin som börjat sälja grönsaker på Hötorget eller den underbara scenen när en mycket skeptisk Dorte ska gå till en ”hjärnskrynklare” för första gången.

Nu efter tre böcker ska jag försöka sätta fingret på vad det är jag tycker så mycket om med den här bokserien. Det jag kommer fram till går att summera i orden värmen och mänskligheten. För det beskrivs inte bara i feelgood-böcker som utspelar sig på den franska landsbygden. Det kan lika väl beskrivas i en skitig knarkarkvart i Stockholm eller genom att gå med en ung tjej på en anhörigdag eller till och med när Wollter slår en internutredare på käften. Allt detta förstärks med att det är Fredde Granberg som läser. Mänsklighet och värme rakt igenom.

Det vita guldet är den tredje boken om poliserna Wollter och Bergström. Med den visar Karlsson och Haag ännu en gång att det går att kombinera grova brott och mänsklig värme i samma berättelse. Fantastisk och väl värd en stark fyra i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

En morgon skjuts Sollentunas kommunalråd med fyra skott inför ögonen på sina barn. Kort därefter publiceras ett klipp på Instagram där allt pekar på att det där allt pekar på att det är familjen som styr Sollentunanätverket som ligger bakom mordet.

Samhället och pressen skriker på att mördaren grips och politikerna i regeringen lovar. Samtidigt som allt detta gör det orolig på Malmvögen, vilket tillslut leder kravaller och upplopp.

Zarin Kadri, den ensamkommande flyktingpojken vi fick lära känna i första boken får kontakt med en okänd farbror och flyttar till just Sollentuna.

När våra poliser Wolter och Bergström kopplas in i samband med kravallerna så får dom en känsla att det är någon som inte stämmer med polisledningens teori om kommunalrådets mördare. Tillsammans med vännen och åklagaren Dorte Jacobsen börjar dom nysta i en del nya trådar.

Upplägget att Wolter, Bergström och Dorte känner vi igen från Det som inte syns. Liksom ”tugget”, värmen och klarsyntheten mellan de tre. Sen är miljön och handlingen naturligtvis något helt nytt. Vi får en insikt i hur ett förortsgäng ”jobbar” och med tanke på Lennart Karlssons erfarenhet så är jag övertygad att det inte är så långt från verkligheten.

Det finns några scener där jag tycker några politiker agerar lite väl okunnig och uppskruvat. Något som senare får en delförklaring. Annars är det mesta i boken väldig trovärdig, speciellt när man bor nära händelsernas centrum i den här boken.

Även om ordet trovärdighet har används en del så tycker jag inte man får glömma bort värmen och medmänskligheten som också genomsyrar boken. Utan den skulle boken blivit både mindre underhållande och platt.

Sen kommer vi till Mistro Granberg. Som jag skrev när jag recenserade den första boken, Fredde är det tredje benet i duon Haag och Karlsson.

I Det uppenbara blir Sollentunas kommunalråd skjuten och det mesta vändas upp och mer. I andra delen av Stockholm Nu fortsätter Haag&Karlsson att skildra dagens Sverige med lika delar rå verklighet som humor och värme, något jag gillar och delar ute en välförtjänt fyra i betyg.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

Wolter och Bergström två riktiga snutar av det gamla gardet. Det åker efter ett längre uppehåll återigen i samma bil, nu som knarkspanare i centrala Stockholm. Efter ett tillslag kommer dom över en mobiltelefon med ett register av köpare som skulle få varje polis att dansa jenka. Men när flera av namnen i listan tillhör människor från samhällets toppskikt och till och med höjdare från polisens egna led spritter det inte lika mycket i benen. De båda snutarna vänder sig till vännen och åklagaren Dorte Jacobsen och tillsammans blir de ett team som gör allt för att göra gott i en hård värld.

Det här är en deckare med och om poliser i uniform. Med utgångspunkt från det drar jag två paralleller. Det första är till Öberg/Adolphssons Götgatsbacken som kom ut tidigare i år. Böckerna har samma spelplats och båda har just poliser i uniform i huvudrollen. Något som inte är så vanligt som man tror. Den andra är mer en känsla när jag var klar med boken. Känslan är att det finns likheter med alla svenska deckares moder, nämningen Sjöwall Wahlöös böcker. Storyn kretsar kring aktuella samhällsutmaningar, tempot är inte uppskruvat till max och poliserna i centrum är goda. Ja, det är kanske argument som passar in på ungefär hälften av alla deckare som kommer ut i Sverige, men det finns en ton genom hela boken som gör att jag ändå gör kopplingen. Jag får återkomma till den parallellen efter bok två i serien hoppas jag.

Så kommer vi till uppläsaren, herr Granberg. Vilken match made in heaven. Det är inte bara att rösten passar karaktärerna och historien. Det känns som att Granberg kompletterar Haag och Karlsson och bildar en trio.

Det som inte syns är en riktig deckare med riktiga snutar och om viktiga samhällsfrågor. Det doftar Sjövall Wahlöö över Haag och Karlssons första bok tillsammans och det gillar man ju, blir en femma från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg: