Ön av Malin Sanglert

Elias ser verkligen framåt att få spendera sommaren med flickvännen på hennes släkts ö. Inte bara för sol, bad och tid med henne. Han vill få ett sammanhang i en släkt och han är villig att jobba hårt för det. Oavsett om det handlar om att gå med på att bli spådd med tarotkort eller hjälpa till att riva ut isolering. Men idyllen på ön visar sig inte vara så vacker. 

Efter att en släkting gått bort så börjar motsättningar och gamla hemligheter komma upp till ytan. När Elias gör en hemsk upptäckt så blir det som inte var bra ännu sämre. Elias slits mellan att vara den perfekta pojkvännen och att passa in. Allt på en ö man inte kan ta sig ifrån. 

Det här är den femte boken i Malin Sanglerts Arvserie. En löst sammansatt serie där böckerna inte har mer gemensamt än att historien kretsar kring gamla hus och familjehemligheter. I övrigt är de helt fristående. Jag gillar konceptet. Vi känner igen tonen i böckerna. I den här boken så förstår vi väldigt tidigt att saker kommer att gå åt skogen, frågan är bara vad och hur. 

Tempot i boken är relativt lågt, inga tvära kast. Något som gör att spänningen hela tiden ligger och puttrar under ytan. Att förlägga handlingen på en ö, och en ö med bara släktingar på, gör att man automatiskt får ett slutna rummet mysterium. Något som också spär på spänningen. 

I Elias sökande efter sanningen så snubblar han över både fågelburar på vinden och gamla brev med hemligheter. I de passagerna får boken ett stråk av Tordyveln flyger i skymningen. Bland övriga karaktärer så sticker den lynniga flickvännen och den stränga mormorn ut. 

Jag förstår att man vill har väldigt många trådar oknutna och dörrar öppna för att hålla spänningen vid liv, samtidigt så är det ibland lite väl många gissningar och osäkra antaganden kan jag tycka.

Det är Viktor Åkerblom som gestaltar den unge Elias, något han gör bra. 

Ön är en psykologisk thriller där släkthemligheter blottas. Malin Sanglert fortsätter med sin arvsserie i långsamt tempo och med krypande spänning. Jag delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Viktor Åkerblom

Betyg:

Fostrad av Malin Sanglert

Maja har inte varit eller bott i sitt barndomshem på länge. Men när livet trasslar till sig så vänder hon hem till sin far. Något pappan Ruben borde blivit glad över men känslan är en annan. Nästgårds bodde farmor, den stora matriarken Gerda, som var en viktig person i Majas liv. Det är i hennes hus Maja tänk att flytta in, som ska ju nämligen ärva hela gården. Det var ett mantra farmor alltid trummat in hos Maja. Men det är något som inte stämmer på gården. Huset är igenbommat och övergivet.

Den relativt nyinflyttad grannen Inger  har hört ryktena om grannen Ruben men ändå går hennes promenader , mot hennes mans vilja, förbi det övergivna huset. Men när Maja söker upp Inger dras Inger in i familjehemligheterna.

Det är svårt att beskriva handlingen mer än så. Men att det är något som inte stämmer på gården är uppenbart. Och inte bara på gården, även med vissa relationer. Det är just ett hus och relationer som står i centrum. 

Det finns en kittling i trassliga familjeband och gamla hus som författaren väver samman på en snyggt sätt. Ibland så snyggt så att hon nästan tappar mig. 

Men då har vi Katarina Ewerlöfs fasta hand, ja eller röst, som leder mig rätt. 

Fostrad är den tredje fristående boken om arv. Malin Sanglert bjuder på en smart berättad historia om en dysfunktionell familj med många hemligheter. Jag delar ut en fin trea.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑