Niklas Natt och Dag – 1794

När Niklas Natt och Dags 1793 kom så kändes det som vi fått något nytt, deckare i Bellmanland. I den här har författaren tonat ner mordgåtan något och mer koncentrerat sig på människorna och miljöerna. Det är på både gott och ont, men den tappar lite av sin unikitet och blir ”bara” en historieroman. Men vill du vet hur det går för Cardell och Anna Stina Knapp tycker jag absolut du ska lyssna även på den här. Samtidigt behöver nog en tredje del i serien innehåll något riktigt spännande för att jag ska kasta mig över den.

Niklas Natt och Dags fortsättning på deckare-i-Bellmanland, 1794, känns som en lite tråkig kopia på 1793 och får bara en trea.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Niklas Natt och Dag – 1793

Författare som vågar gå nya vägar ska alltid premieras. Att skriva en deckare i Gustav III miljö, är definitivt något nytt.

Boken har ett språk som gör att det känns som som man förflyttar sig till Stockholms skitiga gator i slutet på 1700-talet. Det är nästan omöjligt att inte dra paralleller till Per-Anders Fågelströms Mina drömmars stad även om den utspelade sig 70 år senare.

Boken börjar med att ett illa tilltygat lik hittas i vattnet utanför Södermalm. Där efter berättas historien sen ur fyra olika perspektiv.

Det känns som jag inte är ”först på bollen” vad det gäller den här boken. Den har hyllas av många. Jag kan hålla med om att språket är nyskapande, om man nu kan kalla gammelsvenska nyskapande. Jag håller med om att miljöbeskrivningarna är stundtals fantastiska. Man kan nästan känna hur kallt och fuktigt det är vid spinnrocken på Långholmen. Men…….för det finns ett men, det blir nästan lite för mycket av det goda. Språket och miljöerna överskuggar det mesta vilket gör historien är lite rörig. Så jag inte rycktes med i historien så blir betyget ”bara” en 3:a

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑