Vi följde alla Lilla Hjärtas tragiska historia. Den lilla treåriga flickan som
blev fosterhemsplacerade för att föräldrarna inte kunde/var lämpliga att ta hand om henne, men som sen fick tillbaka vårdnaden. Ett och ett halvt år senare hittades hon död. Den här historien berättas utifrån fostermamman Melindas perspektiv.

Vi får följa hennes sorg, glädje och kamp för att inget barn ska råka ut för det som Esmeralda råkade ut för. Boken berättas med tidshopp ur tre olika tidsperspektiv. När Esmeralda har dött, när Esmeralda kommer till Melindas familj och Melindas egen uppväxt.

Måste erkänna att jag var lite tveksam när jag började lyssna på den här boken. Ännu en snyfthistoria. Den känslan höll i sig en bra bit in i boken. Jag retade mig en del på begrepp som Umgängesstödjare, Biologmamman, Umgänge. Störde mig också lite på att man inte hittade på namn på dom biologiska föräldrarna. Utan kallar dom XX biologmamman och NN biologpappan.
Att inte sätta fiktiva namn på de biologiska föräldrarna kan vara ett sätt att hålla distansen till dom, kom jag på efter ett tag.

Men när jag kommit över dom små irritationsmomenten så är det något
som börjar hända. Det är omöjligt att inte engagera sig. Ett inte ryckas med både i glädje och i sorg, men framförallt bli redigt förbannad på den flatheten som Socialtjänsten visar upp.

Att gömma sig bakom paragrafer när ett barn bokstavligen för framför deras ögon gör mig så förbannad så jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det här är en form av True-crime bok, även om det känns konstigt att
sätta den etiketten den. Vi vet ju vad som kommer hända i stora drag men
det är ändå spännande när man får veta detaljerna och när luckorna fylls i.

Jag var även lite skeptisk till att man fick följa Melindas uppväxt till en början. Vad hade det med Esmeraldas död att göra? Men den här boken handlar lika mycket om Melindas kamp för barns rättigheter. Och då är hennes bakgrund relevant.

Det är inte så lätt att sätta betyg på en sådan här bok. För det går nästan inte att vara kritisk när ämnet är så viktigt och engagerande. Hon hette Esmeralda är precis som undertiteln beskriver Berättelsen om Lilla Hjärtat. Vi får följa den 3-åriga flickans tragiska öde genom fostermannans Melinda Jacobs ögon nedskrivet av Minna Thunberg. Men blir arg, ledsen, glad men framför allt engagerad, så kan inte bli något annat än en fyra i betyg.
Uppläsare: Philoméne Grundin
Betyg