Det var snart tretio år sen det fruktansvärda skedde. Det som i trakten går under namnet Slakten i Storlien. En pappa och två barn mördas i sitt hem samtidigt som mamman försvinner. Ett fall som fortfarande är olöst. Så att när Jämtlandsposten ska satsa på en True crime serie så är fallet självklart att ta upp. Så lokalreportern Vera Bergström tar sig an jobbet att skriva historien med all sin energi. Kanske lite för mycket energi. Men när hon börjar få vittring på vad som hände den natten på 90-talet så är det svårt att sluta. Spåren leder henne till jaktstugor, bilskrotar, storstadsförorter men framförallt runt om i och omkring Storlien.

Allt det samtidigt som hennes ensamma liv börjar få en vändning.

Trots dom stora framgångarna med Sly och Skred så är det här min första bok av Sara Strömberg. Så det blir ett test om boken klarar att stå på egna ben och det första testet klarar den. Det är inga problem att komma in i boken och lära känna och börja tycka om Vera. Även om hon inte är en karaktär som så gärna släpper andra människor in på livet. Något som gör henne till den till den fyrkantiga arbetsnarkoman hon är.

Jag gissar att jag inte är den första som kommer att tänka på Liza Marklunds Annika Bengtzon här. Inte bara för att det är en journalist som löser brotten utan för att det finns vissa likheter mellan Annika och Vera. Framförallt deras oräddhet.

Att koppla historien till ett gammalt olöst fall är kanske det mest klassiska svenska deckaregreppet. Så när man använder det som redan är gjort gäller det att göra det lite bättre än de som gjort det tidigare för att inte bli en blek kopia. Och Sara Strömberg levererar. Det här är bra. Något som förstärks av Katarina Ewerlöfs sätt att gestalta Vera och allt i historien.

Likt en jämtländsk Annika Bengtzon nystar Sara Strömbergs hjältinna upp det gamla fallet. Skinn är klassisk svensk deckare med alla ingredienser som gamla mord, överklass och svensk glesbygd. Snyggt berättat och en fyra från mig.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg