Gerry var en riktigt lovande fotspelare i början på 80-talet. Vägen mot allsvenskan och landslaget låg öppen. En olycklig omständighet satte tyvärr stopp för karriären men nu fyrtio år senare så är han ändå fortfarande kvar på fotbollsplanen. Nu som ansvarig för att klippa gräset. Men han har inte släppt fotbollen helt, under åren som gått har han slagit över hundra frisparkar varje dag. Något som gjort att han kan sätta bollen i mål från de flesta ställen inom rimligt avstånd på en fotbollsplan.

När kommunen beslutar sig för att ersätta Gerry med robotgräsklippare lackar han ur, något som blir startskotten för ett nytt kapitel som 62 åring.

Det här är en bok om fotboll, men lika mycket om sorg och saknad. Det går att dra många paralleller med En man som heter Ove. Framförallt för den ödmjukhet som Gerry tar sig an livet.

Som fotbollsälskare kan jag dock ha en del invändningar till trovärdigheten i flera av Gerrys äventyr. Jag vill inte ge några konkreta exempel här för att inte spoila något. Men ni som lyssnar förstår vad jag menar. Samtidig så kanske man ibland måste lägga trovärdigheten lite åt sidan när berättelsen är så fin.

Frisparkad är något så ovanligt som en fotbollsfeelgood. Sölve Dahlgren gör en Ove när han blandar drömmar, saknad och perfekt frisparkar. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg