Soran, och hans medförfattare Jonas Magnusson, har skrivit en bok på innehållet tv-serien Absolut Svensk som gick på SVT för något år sen plus en del annat som Soran gjort.

Så har man följt honom de senaste åren har man redan hört stora delar av boken vilket är ett litet minus. Något som är svårt att hålla mot författaren.

Men det är så befriande att följa Soran som vågar kastar sig in i lejonets gap, och inte med svärdet i högsta hugg utan med samtalet som vapen. Att han gång på gång sätter sig ner med meningsmotståndare och lyssnar och debatterar. Att diskutera och lyssna är något jag också gillar. Det är kanske osvenskt, men att kunna gå från en diskussion och vara överens om att man inte tycker lika men ändå inte tycka illa om den andra tycker jag är en storhet.

Jag gillar hans jämförelsen mellan virus och rasism. Det hjälper inte att vi hittat ett botemedel/lösning mot rasism eftersom den hela tiden byter skepnad. Som att byta ordet, ras mot ordet kultur och vi är tillbaka på ruta ett.

I diskussionen med den franska fotbollsspelaren Lilian Thuram tar han upp behovet av ett vi och dom. Jag vill väldigt gärna vara vi med Soran. Om det beror på att jag också är Liverpool supporter, har en mamma som flytt till Sverige eller att jag inte vill vara som dom(läs Sverigedemokraterna).

Boken är lika viktig som Gellert Tamas – Det svenska hatet och lika peppande som Stefan Einhorns – Konsten att vara snäll. Två böcker som betytt mycket för mig, så lyssna på den här boken!

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

Boknr: 1027