Det är inte varje dag en bok jag recenserar har just koras till Årets bok, så jag var någorlunda taggad när jag satte igång med Den fjärde väggen.

Regissören Sebastian Krantz slog igenom med en debutfilm i början av 00-talet, men sedan den stora framgången har karriären mest runnit ut i sanden. Numera går han mest och stryker omkring i det nybyggda lyxhuset i Saltsjöbaden medan frun Annie, som tycks lyckas med precis allt hon tar sig för, drar in både pengarna och framgångarna. När Sebastian börjar misstänka att Annie är otrogen anlitar han en privatspanare för att få klarhet. Spaningen ger honom bilder på Annie tillsammans med en man han misstänker är hennes älskare, men ju mer spanaren gräver, desto tydligare blir det att det finns betydligt mer obehagliga saker att hitta än en vanlig affär. Frågan som växer fram är om Sebastian någonsin egentligen har känt sin fru, och tiden börjar rinna ut för honom att ta reda på vem Annie verkligen är innan det är försent.

Det här är en sådan bok där man från början vet att allt kommer gå åt skogen, men utan att veta hur. Till skillnad från många liknande böcker väljer Pavic Lundberg att inte gå den raka vägen dit. Det är tvära kast hela vägen, berättelsen hoppar fram och tillbaka, och mina sympatier för de olika karaktärerna skiftade om och om igen genom hela boken. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen för att hänga med, men det är en skön typ av ansträngning. Allt är dessutom inramat med film som fond, vilket alltid är lite extra kittlande för mig som lyssnare.

Även titeln är hämtad från filmens värld, den fjärde väggen syftar som bekant på den osynliga gränsen mellan fiktionen och publiken. Det är en snygg detalj som förstärker hela inramningen och känns som mer än bara ett påhittat bokmärke. Jag gillar verkligen hur Pavic Lundberg bygger upp historien och snyggt klipper mellan scener som gång på gång förändrar spelplanen, nästan som i en välregisserad film. Det är inte svårt att förstå varför den här boken blev utsedd till Årets bok.

Boken följer också en trend jag känt av de senaste åren, berättelser om framgångsrika, rika människor som bor i påkostade villor. Den här gången råkar huset ligga i Saltsjöbaden, men det hade lika gärna kunnat stå i Djursholm eller Bromma, miljön känns igen oavsett adress.

Det är Christoffer Svensson som läser boken. Jag har bara lyssnat på honom i ett fåtal böcker tidigare och hade egentligen ingen särskild uppfattning om honom, men shit vad bra han var här. Han ger historien spänning och nerv genom hela lyssningen, och jag är riktigt imponerad.

Den fjärde väggen har precis utsätts till Årets bok. Victor Pavic Lundberg ger oss psykologiskt spänning och vändningar i en filmisk inramning. Snyggt och en fin fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Christoffer Svensson

Betyg: