Erik Bruun – Inga fler hemligheter

Att kasta sig på en debutbok på 16 timmar som man inte hört något om kan ibland vara en chansning. Fördelen är att man inte har några förväntningar på den och nackdelen, tja, att man blir besviken. Men besviken blev jag verkligen inte av Erik Bruuns debut. Journalisten Malin är först på något som ser ut som ett terrordåd på Stockholms Central. Hon och hennes fotograf fångar hur några män för bort en kvinna i slöja i en bil. Det blir upprinnelsen till en spännande historia som utspelar sig parallellt i Stockholm och på CIAs högkvarter i Langley, Virginia. I Langley gör Salmineo Sahle, kallas Neo sin första dag på jobbet. Det är han som fångar upp vad som händer i Stockholm och börjar nysta i historien från amerikanskt håll. Persongalleriet med Malin, Neo och senare Nour och Ulvis är riktigt starkt och man känner verkligen med dom på olika sätt.

För att den här typen av bok ska fungera är trovärdighet A och O. Det känns att pseudonymen Erik Bruun är insatt i säkerhetsfrågor som är en av huvuddelarna den här boken bygger på. Den andra är vetenskap. Där kan det finnas lite mer att önska på slutet men det byggs verkligen upp snyggt. Mina tankar går till Dan Browns böcker som är uppbyggda på samma sätt. Lägg fram en massa fakta som läsaren kan koll upp och tro på, sen smyger du in en ”osanning” utan att vi som lyssnar märker det och så bygger du vidare på den.

Det är inte så ofta som jag hör eller reagerar på att dom missat i klippningen på ljudböcker. I den här boken tänkte jag på det vid minst 5-6 tillfällen. Känns lite oproffsigt.

Erik Bruuns debut Inga fler hemligheter för ibland tankarna till DaVincikoden. Han får en riktigt stark fyra för sin spännande thriller i både Stockholms och internationell miljö.

Uppläsare: Otto Milde

Betyg:

Jo Nesbø – Knife

Harry Hole är lika trasig som han är intelligent. När det enda han riktigt bryr sig om rycks ifrån honom ställs hans värld på ända. I den tolfte boken i serien behöver han verkligen använda den där intelligensen för att få reda på vad som hänt. Trots att jag lyssnat på alla böcker i serien blir jag ändå lite förvånad över hans förmåga att se samband. Det trots hans kärlek till Jim Beam-flaskan. Det här är en bok med många tvära kast och oförutsedda händelser. Allt med Nesbøs ganska långsamma men träffsäkra berättarstil.

På grund av Storytels konflikt med Bonnier så har jag lyssnar på boken på engelska. Det gör att jag saknar Jonas Malmsjös röst som för mig är förknippad med Hole. Att lyssna på den på engelska gör också att många av Oslos gator och platser får väldigt lustiga och annorlunda uttal.

Jo Nesbøs senate Harry Hole bok Knife får en fyra för sina tvära kast och alltid lika träffsäkra berättarstil.

Uppläsare: Sean Barrett

Betyg:

Betyg 4

Tara Westover – Allt jag fått lära mig

Antalet personer som lever, eller vill leva, utanför samhället är inte så många. Det kan ha många olika orsaker som miljömedvetenhet, politiska eller religösa. I den här berättelsen är nog orsaken att familjen Westover vill leva utanför samhället en blandning av de två sistnämnda. De är mormoner och är väldigt skeptiska mot regeringen och allt dom står för. Dit hör skola och sjukvård. Så Tara har tex inget födelsebevis, hon vet inte när hon är född. Men så länge hon bor på gården i Idaho i Texas är det in icke fråga. Det räcker gott att veta att men har födelsedag någon gång i slutet på september. Men när Tara sakta men säkert börjar ta sig ut i världen är det lite mer knepigt. Det här är en helt fantastiskt, otrolig, skrämmande historia om Taras resa. Det kanske skulle vara enkelt att måla upp ett diktatoriskt styrt mormonskt hem, skylla allt ont på uppväxten och hjälten kommer ut på andra sida och slutet gott allting gott. Men då det här är en berättelse från och om livet så är det betydligt mer komplicerat. Vi får följa pappans psykiska sjukdom, lojaliteten till familjen och kampen till sin egen uppfattning om sig själv. Just att författaren inte fokuserar det religionen tycker jag är bra, då jag inte tror det är det stora ”problemet” i det här fallet. Det här är en välskriven berättelse om en otrolig resa.

I Allt jag fått lära mig berättar Tara Westover om sin helt fantastiska resan från gården i Idaho och ut i världen. Hon får en fyra för sin historia som visar att verkligheten överträffar dikten.

Uppläsare: Katharina Cohen

Betyg:

Betyg 4

Sara Paretsky – Egen vinning annans skada

V.I. Warshawski är en privatsparare i Chicago som är tuff, smart och riktigt riktigt rapp i käften. Låter väl som en vanlig amerikansk actionroman, om det inte var för att V står för Viktoria.

Hon är en självständig kvinna som inte backar. Hennes vassa och smarta framtoning gör att man gillar henne. I inledningsscenen av boken beskrivs området och hennes kontor och det är inget ställe för mysiga tebjudningar. Hennes uppdrag är att hitta en ung kvinna som försvunnit efter att hennes pojkvän mördads. Hennes pappa är en hög chef inom facket och hans pappa en hög chef på en bank. Tyvärr tycker jag kampen mellan facket och rika bankmän är lite krystad, men det får man se lite mellan fingrarna med.

Det är inte alltid man märker skillnad mellan manliga och kvinnliga författare, men när de beskriver hjältens klädsel lika ingående som vapnet kan man ana att författaren är kvinna. Vilket jag som inte är speciellt vapenintresserad kan tycka är uppfriskande.

Sara Paretsky skriver rappt i klass med Baldacci och hennes hjälte är i klass med Bosch. Storyn i Egen vinning annans skada är lite tunn men uppvägs av huvudpersonen som man bara älskar och betyget blir en fyra.

Uppläsare: Sara Chaanhing-Kennedy

Betyg:

 Betyg 4

Carina Bergfeldt – Sju dagar kvar att leva

Jag tycker att dödstraff är skillnaden mellan en civiliserad stat och en ociviliserad. Det tycker långt ifrån alla i Texas. I den här boken/serien(9 delar) tar Carina Bergfeldt med oss till till just Texas. Vi får möta Vaughn Ross som är dömd till döden för ett dubbelmord och har just sju dagar kvar att leva. Vad tänker man på, hur säger man hej då osv. I serien får vi möte nästan alla roller som är inblandade i en avrättning. Den dödsdömda, den dödsdömdas anhöriga, offrets anhöriga, pastorn, fängelsedirektören, polisen, journalister, stödpersoner med flera. Carina belyser avrättningen från alla tänkbara vinklar både med fakta och personliga berörande möten.

Ett av de möten som berörde mig mest var när hon mötte en pastor som vad den som samtalade med den dödsdömde precis innan giftet ska injiceras. Den här serien har inte på något sätt ändrat min syn på dödsstraffet. Tvärt om, jag kan inte förstå hur en stat kan ta sig rätten att mörda sina medborgare.

Det är en riktigt bra uppläsning av Marie-Caroline Biver, men visst skulle man vilja höra Carinas trovärdiga stämma.

Journalisten Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva är en stark, intressant och viktig skildring av dödsstraffets USA. Den får en fyra för blandningen av personliga skildringarna, historiska tillbakablickar och ren fakta under sju dagar i Texas.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Carina Bergfeldt – Tre dagar med Ku Klux Klan

Det är inte ofta man sitter och väntar på att utrikeskorrespondents inslag ska komma på nyheterna. Men jag måste erkänna att det har hänt när det gäller Carina Bergfelds inslag. Jag tycker hon är en skicklig journalist speciellt när det gäller att ta sig an stora frågor och möta människor. I hennes serie Bergfeldts Amerika visar hon sina färdigheter både i att möta människor och tar i stora frågor.

I den här serien, om fyra avsnitt, så medverkar hon och hennes fotograf på Ku Klux Klans konvent i Harrison. Vi får möta människor som pratar om ”vitt folkmord” och att ”raser” inte bör blandas. Från ett svenskt perspektiv är det som att möta Marsmänniskor tycker jag. Det är smått surrealistiskt när dom kommer till konventets höjdpunkt, korsbränningen, och alla barnen leker runt omkring. Förutom att möta de som arrangerar och nya medlemmar får vi även historiska tillbakablickar samt intervjuer med personer i motståndsrörelsen. Det är en skrämmande berättelse med uppseende väckande fakta dom gör att jag vill hålla mig så långt som möjligt från södra USA.

Marie-Caroline Biver gör en bra inläsning men jag tror att boken skulle lyfta ytterligare en nivå om Carina själv skulle läst in boken.

I Tre dagar med Ku Klux Klan tar USA korrespondenten Carina Bergfeldt med oss på en lika skrämmande som fascinerande resa till södra USA. Boken får välförtjänt fyra för att den är så välgjord.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

B A Paris – Ta mig tillbaka

Bakom stängda dörrar var förra årets läskigaste bok tycker jag. Så jag kastade mig över den här boken med stora förhoppningar om att bli uppskrämd.

Finn och Layla stannar på en rastplats utanför Paris. Finn går på toaletten och när han kommer tillbaka till bilen är Layla borta. Tiden går och hon är spårlöst försvunnen och efter 10 år blir Finn och Layla syster ett par. Ett par månader före bröllopet börjar Layla åter göra sig påmind. Det här är en spänningsroman som hoppar i tiden och mellan bokens karaktärer. Det är utvecklas till ett klassiskt triangeldrama där man vet att det kommer gå åt skogen men inte hur. Det är en smart skriven bok som håller oss lyssnare på halster ända till slutet.

B A Paris uppföljare till succén Bakom stängda dörrar är en smart skriven roman som håller spänningen vid liv ända till slutet. Ta mig tillbaka får en riktigt stark fyra.

Uppläsare: Kristin Andersson

Betyg:

Steve Cavanagh – Advokaten

Steve Cavanagh är en ny bekantskap för mig. Han är britt som här skrivit en spänningsroman som utspelar sig i New York, helt i klass med amerikaner som David Baldacci och Michael Connelly. Det här är en spänningsroman i riktigt högt tempo med en riktig skön huvudperson. Eddie Flynn är en något så skön kombination som fd Advokat och fifflare. Med fifflare har han många strängar på sin lyra, han vet allt om att blåsa försäkringsbolag men behärskar även ficktjuvens alla trix. Dom tillsammans med kunskaperna om juridik får han använda till max när den ryska maffian kidnappar hans dotter.

Steve Cavanagh får en mycket välförtjänt 4:a för sin spännande, fartfyllda och smarta bok Advokaten. Helt i klass med Baldacci och Connelly.

Uppläsare: Dan Kandell

Betyg:

Jesper Ersgårds – 1986, säsong 2

Nu är äntligen säsong 2 av 1986 här. Första säsongen tog mig med storm så förväntningarna var högst ställda från mig. I den första säsongen flyttade Elias mellan 1986 och 2017. Nu börjar han med ett betydligt större tidshopp till 1628. För de som kan sin svenska historia förknippas det årtalet med att ett visst regelskepp gick till botten. Då Palmemordet hade en central roll i förra säsongen så har serien lite likhet med Forrest Gump och Hundraåringen, den den skillnaden att Elias kan röra sig över större tidsperiod. Annars går säsongen i samma höga tempo som den första. Trots att man rör sig länger bort från nutiden så känns det som man får in mer ny teknik som AI mm.

Mina höga förväntningar infriades så Jesper Ersgårds får gärna sätta sig framför skrivmaskinen och knåpa ihop en tredje säsong av serien 1986.

Uppläsare : Stefan Sauk

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑