Anton Berg – Trohetseden

Sanningen kring de aderton fick ju inte sin lösning i Anton Bergs första bok i serien så det mysteriet kan fortsätta. Historien är helt uppdiktad, men likt Anders Jallai lyckas Berg på ett snyggt sätt väva in historiska händelser dom morden på Carl Algenon och Cats Falk mfl. Det tillsammans med att man känner igen Bergs röst från bl.a. Spår och P3 Dokumentär gör den ganska osannolika historien trovärdig. I och med att en Rembrant tavla stjäls på Nationalmuseum och vår hjälte Alex Sköld börjar leta ledtrådar där får boken också en DaVinci koden känsla.
Jag tycker om hur Axels och kollegan Stinas lite udda son Davids relation beskrivs. Denna kille med sina speciella behov är en av bokens höjdpunkter, i det lilla.
Jag ser redan fram emot en uppföljare.
Anton Berg läser sin egen bok Trohetseden. En bok i DaVinci koden stil som både har spänning, värme och känns trovärdig. En stark fyra från mig.
Uppläsare: Anton Berg
Betyg:

Dag Öhrlund – Dom meddelas redan i natt

Vi har redan kommit fram till den tredje boken om domaren Suzanne Eriks. För mig känns det fortfarande som den nya serien. Jag har inte riktigt kommit in i den än. Ja, Eriks vill rensa upp i Sverige. Rensa upp dom som hon stör sig på på ett eller annat sätt. Det kan vara högt i form av våldsmän och sexualförbrytare och lågt i form av kollegor som fiser. Till din hjälp så fortsätter hon att tvinga väninnan och prästen Jessica. Detta omaka och på pappret oförvitliga par begår det ena mordet, brottet övergreppet efter det andra. Visst finns det en handling i boken. Men till slut känns det bara som Öhrlund staplar vålds och sexhandlingar på varandra. Det är tur att Öhrlund skriver så bra annars skulle boken falla ganska platt.
I Dom meddelas redan i natt möter vi för tredje gången psykopaten och domaren Suzanne Eriks. Jag tycker det är tur att Dag Öhrlund skriver så bra, annars skulle boken falla platt. Blir en trea i betyg.
Uppläsare: Anna Maria Käll
Betyg:

Anders Roslund – Litapåmig

Anders Roslund är en mästare på att ha en känsla för samtiden och bygga sina berättelser på den känslan. Det gör att berättelsen blir trovärdig och aktuell. Att hans böcker sen är spännande så att man knappt kan lägga ifrån sig är en bonus man kan leva med. I den här boken är det prostitution, människohandel och organhandel som står i centrum. Ämnen som han och Börje tog upp redan i Box 21. Det här blir som en fristående fortsättning på den boken. Vår käre Evert Grens, denna fyrkantiga man med ett stort rättspatos släpper släpper i den här boken lite på sin ”känslogard”. Tillåter en annan människa att komma innanför hans mur. Hela den processen är väldigt fint beskrivet i den här boken. Jag gillar också hur Roslund växel drar mellan sina två huvudkaraktärer Hoffman och Grens.
Anders Roslund levererar som vanligt en aktuell bok som sätter fingret på de utmaningar vi har i det svenska samhället. Att Litapåmig och bjuder spänning och känslor gör den inte sämre. En fyra från mig.
Uppläsare: Thomas Hanzon
Betyg:

Leif Appelgren – Ingen ond man

Leif Appelgren är en ny bekantskap för mig. Nu en bekantskap som givit mig spänning och fått mig att fundera. Det här är en spänningsroman som mestadels utspelar sig i Sveriges utsatta delar med tungt kriminella men även i dom fina salongerna. Men precis som välden ser ut i verkligheten så är det inte svart eller vitt. Vem som är ond och vem som är god är inte självklart. Ett av de finare personporträtten i den här boken är städaren som stoppar och anmäler gruppvåldtäkten. En handling som sätter hela hans tillvaro på spel. Det finns för övrigt fler trovärdiga personporträtten i boken. Annars är det att man måste fundera över vem som är ond eller god som är bokens behållning. Jonas Malmsjö gör som alltid en stabil inläsning.
Leif Appelgrens bok Ingen ond man är en spännande och välskriven bok. Det bästa med den är att den får en att fundera, gillar den och ger den en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Stefan Di-Omnia – Suicidium

Sexuella övergrepp mot barn är ett av den mest vidriga och tabubelagda ämnen att ta upp i en bok. Samtidigt går det att ta upp den typ av ämnen, om man tar upp det på rätt sätt. Det tycker jag att författaren gör i det här fallet. Man får inga eller väldigt sparsamt med detaljer om själva övergreppen. Istället ligger övergreppen som en dov ton i bakgrunden genom hela boken. För boken handlar om så mycket mer. Det här är en bok om uppväxt och vänskap, om rika och fattiga, om kärlek och hat. Vi får följa dom något omaka vännens Jonathan, Carl-Magnus och Sergio. Det är Jonathan varas pappa tagit livet av sig vi får följa mest. Hur han växer upp och tacklar livets med och motgångar. Att det bygger på verkliga hände ger boken en extra krydda. För i vissa delar överträffar verkligheten dikten, ibland på gott och tyvärr ibland även på ont.

Fredde Granberg gör en riktig bra inläsning av den här boken, så lugn och värdig röst.

Stefan Di-Omnia är tillbaka med en ny true crime berättelse. Suicidium tar upp lika hemska som fina ämne i en lika spännande som välberättad historia. Blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Karin Smirnoff – Sockerormen

Efter Jana Kippo serien har Karin Smirnoff flyttat handlingen söderut och bakåt i tiden. I den fristående romanen befinner vi oss i 80-talets Södertälje. Astrid, Kristin och Miika är tre barn som har den ovanliga kombinationen av intresse för klassisk musik och fattigdom och utsatthet. Utsattheten bestå av döda eller frånvarande föräldrar och musik intresset, speciellt hos Astrid, bestå av en begåvning utöver det vanliga. Musikintresset, men framför allt utsattheten är något deras musiklärare Frank Leide utnyttjar. Det här är en roman om vänskap, mod, förbjuden kärlek och utsatthet. För lika äcklad som man blir av det Leide gör och tänker, lika fascinerad blir man av beskrivningen av barnens mod och förmåga att överleva i en värld som vänder dom ryggen när dom behöver det som mest. Det är också en skildring av ett svenskt 80-tal som inte bara var hubbabubba rosa. Jag kommer at tänka på Torbjörn Flykts 80-tals skildring i Underdog som inte heller var en ljus historia.   

Socker ormen är en lika hemsk som underbar skildring av utanförskap och förbjudna handlingar. Karin Smirnoffs språk och skildringar av ett svenskt 80-tal är bra, riktigt bra. Det är en stark fyra i min bok.

Uppläsare: Ella Schartner

Betyg:

Lee Child, Andrew Child – Vaktposten

Lee Child är framme vid bok nummer 25 om sin fd. militärpolis Jack Reacher. Som vanlig börjar boken med att Reacher kliver av bussen i en anonym småstad någonstans i USA och som vanlig blir han indragen i någonting. Den här gången är det en kidnappning IT kille han lyckas förhindra men blir som vanlig indragen i något större. Grundstoryn är att den lilla staden sedan någon vecka är utsatt för en cyberattack där IT killen är ansvarig.

En av dom saker jag hakat upp mig på i de senaste böckerna är Reatchers dåliga teknikkunskap, en okunskap på gränsen till förakt. Ja han är lite äldre men att använda en mobiltelefon idag kräver inte en ingenjörsexamen. Det göra att det krockar en hel del när temat i boken är dataintrång och cyberattacker. Sen är det som vanlig en spännande och välskriven bok. Jag kan inte rå för att jag blir imponerad när Reacher genom att skrämma fyra eller fem motståndare i en uppgörelse bara genom att berätta hur han kommer att göra dom illa. Det i kombination med hans förmåga att lösa problem gör honom till en litterär superhjälte för mig.

Men det här är en av de sämre böckerna i serien. Historien med det utslagna datasystemet i staden håller inte och då hjälper inte ens Reatchers superkrafter för att rädda det hela.

Lee Child har kommit fram till den 25:e boken om Jack Reacher. Tyvärr tycker jag Vaktposten är en av de sämre i serien. Även om huvudpersonen är lika bra som vanlig känns historien inte trovärdig, tyvärr bara en trea i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosman

Betyg:

Johan Anderberg – Flocken

Det senaste året har präglats av en enda sak, Corona pandemin. Själv har jag som många jobbat hemifrån ofta tagit en rast kl 14 för att följa FHMs presskonferens. Att Sverige valde en i vissa fall en egen väg genom pandemis minfält stod snart klart. I den här boken tittar Johan Anderberg varför. Han har kartlagt Tengnell, Giesecke, Britton och alla andra huvudpersoner i det här dramat. För det är ett drama när Anderberg rullar upp den här historien. Trots att man vet vad som ska hända så är det ändå spännande att få mer information om vad som händer bakom kulisserna, både i Sverige och utomlands. Som tex att en rapport från England fick så stor betydelse. Inte för Sveriges taktik, men för de flesta andra länderna. I just det fallet visade det sig att Sverige hade rätt. Det är sällan man får så färsk nutidshistoria serverad när ämnet fortfarande är aktuellt. Det finns en risk att boken är inaktuell om något år, så passa på att lyssna på den nu. Det är det verkligen värt.
I Flocken bjuder Johan Anderberg på nutidshistoria i realtid. Boken är spännande, aktuell och intressant vilket blir fyra i betyg från mig.
Uppläsare: Johan Holmberg
Betyg:

Carl V Andersson – Statsministerns närmaste man

När Storytel original kom för ett antal år sen var serien Deadline en av de första jag lyssnade på. En politisk thriller med tidningen Deadline i centrum. Det har gått några år och jag hade nästan glömt bort den när jag blev påmind att det kommit en uppföljare.
Vi får återigen följa med reporten Alma Engström på hennes jakt på scoop. När hon börjar ställa frågor om han som kallas för stadsministerns närmaste man möts hon av tystnad och märkliga reaktioner. Något som väcker hennes intresse. Jag gillar drivet i den här boken. En av anledningarna är att man bygger historia kring en tidning vilket inte är något nytt. Vi har det ju i Millennium serien och i böckerna om Annika Bengtzon och det är ju serier med bra driv de också.
För er som brukar läsa mina recensioner vet att jag är lite svag för när man blandar in politik i handlingen. Gör man det finess så ger det en trovärdighet. Den här boken gör mig inte besviken.
Historien och driver är bra i boken, sen spritsar vi på lite grädde på anrättningen med Tomas Bolmes underbara uppläsning. Jag hade nästan glömt hur bra han läser.
Carl V Andersson är tillbaka med ännu en Storytel original i Deadline serien. Statsministerns närmaste man rör sig i maktens korridorer och bjuder på driv och spänning. En stark 4 från mig.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

Mats Samuelsson – Hatten

I dagens bokflöde finns det många som följer en mall hur en deckare eller roman ska vara uppbyggd. Handlingen följer en viss mall, persongalleriet följer en viss mall och det blir ofta både spännande och underhållande. Tyvärr är det svårt att hålla isär den ena mallboken från den andra ner det gått en tid. Sen kommer det böcker som struntar i mallen och gör något nytt. Någon som berättar historien på ett nytt sätt eller har ett annat perspektiv. Hatten är precis en sådan normbrytande berättelse. Vi börjar med perspektivet, historien berättas utifrån just en hatts perspektiv, låter helknäppt men funkar. Nu är det ju så att den här hatten inte sitter på vilka huvuden som helst, den sitter nämningen på den ena kulturgiganten efter de andra. På det sättet blir historien intressant. Det närmaste jag kan komma i jämförelses är Forest Gump och Hundraåringen. Det är också två historier som sticker ut och där huvudpersonen snubblar över den ena kända personen efter den andra, precis som vår vän Hatten. Författaren använder konsekvent endast förnamnet och första bokstaven i efternamnet när han beskriver personerna. Så vi får träffar konstnären Andy W, rockikonen Patti S, fastigetspajasen Donald T, journalisten Mats S osv. Jag gillar den här berättelsen trots att den är lite skruvad ibland. Men med tanke på att mycket kretsar runt konst så känns det nästan naturligt. Alla kända personer som dyker upp hjälper också till med att göra historien trovärdig, om nu det är ett mål.
Mats Samuelsson visar att man inte behöver följa några bestämda mallar när man berättar en historia. Hatten är en underbar, underhållande och utmanande historia berättad ur just en hatts perspektiv. Låter det konstigt, japp men väl värd sin 4:a i betyg.
Uppläsare: Johan Pekkari
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑