Peter Johansson – Och sen så är jag död

Det här är en riktigt hårdkokt debut från Peter Johansson. Vi får i huvudsak följa tre karaktärer. Den unga änkan Elin, Instagrampolisen Eric och den vilsne förortskillen Ali. Handlingen kretsar kring konflikter när förortens kriminalitet möter Svenssonsveriges liv. Det behövs både säkerhetsbälte och störtkruka för att ta sig igenom den här boken. Språket skiftar utifrån berättarperspektivet vilket gör att stora delar av boken är på förortssvenska. Som en motvikt till ord jag som medelålders vit man bara kan gissa mig till ibland uppskattar jag referenser till radioprogrammet Hassan och punkgruppen KSMB. Denna blandning ger boken en bra dynamik.
Nu när jag är klar med boken kan jag konstatera det lite ovanliga att jag inte känner någon större sympati för någon av karaktärerna. Alla har både goda och onda sidor, vilket är så som vi människor är. Något som ökar historiens trovärdighet.
Boken lämnar också efter sig en bitter eftersmak. Det har inget med författaren eller historien att göra. Det har med det svenska samhället och dess polarisering att göra. Jag mår dåligt av att höra om den utbredda rasismen inom den svenska polisen som beskrivs lika mycket som jag tycker illa om den brutala och hänsynslösa kulturen dom frodas hos förortskidsen. Sen kan man fundera vem som gör sig skyldig till dom värsta brotten när allt summeras.
Det är inte bara författaren som är debutant för mig, även uppläsaren är en ny bekantskap. Lars Winclairs lugna röst tar oss igenom den annars fartfyllda berättelsen på ett tryggt sätt. Jag tycker också har klarat av att leverera dom inte alltid så lätta förortsuttrycken.

Peter Johanssons debut är en brutal och fartfylld resa genom de Stockholms västra förorter. Och sen så är jag död är lika spännande som skrämmande vilket ger den en fet fyra i betyg.
Uppläsare: Lars Winclair
Betyg:

Stephen King – Billy Summers

En bok om en krypskytt som varit i Irak kan man lätt tro är hårdkokt, grabbig och full med många och långa vapenbeskrivningar. Men inte när Kingen skriver den. På klassiskt manér ska krypskytten Billy Summers göra ett sista välbetalt jobb. Som den hedersman han är så avrättar han bara riktigt onda människor, och det här sista jobbet är inget undantag. Men den här boken handlar inte om kallblodiga avrättningar med ett krypskyttegevär. Jo, visst finns den scenen med med den här boken handlar om vänskap, tillit(eller bristen på den), kärlek, händ och försoning.
Jag blir fascinerad av beskrivningen av hur Billy sätter upp en fasad att verka lite korkad inför sina uppdragsgivare, bara för att dom ska underskatta honom. Hans vilja att passa in i ett villaområde genom att spela monopol med grannbarnen. Så trots sitt yrke är Billy en varm, smart och omtänksam man. Något som kan vara svårt att tro om man bara läser baksidestexten.
Det här är en berättelse med många små historier invävda i sig. Så när man tror att en tagit slut och bokens kommer börja gå på tomgång startar nästa. Något som gör att dom 20 timmarna bara flyger fram. Efter att Stephen King övergav sträck så har han levererat en rad av högklassiga böcker och den här är defensivt inget undantag.
Ludvig Josephsons uppläsning bör också nämnas. Lugn, trygg och trovärdig. Något som är viktigt för den här boken.
The king is back. Stephen King är här med en bok om en krypskytt, men inte på det sätt man tror. Billy Summers är en bok om kärlek, tillit, händ och försoning. Skrivet så man inte kan sluta lyssna och så att den är värd en pricksäker fyra i betyg.
Uppläsare: Ludvig Josephson
Betyg:

Sammy Jeridi-Ghettoprinsessan

Leon är ute ur fängelset och Ghettoserien är tillbaka i Sverige. Men det är inte Leon eller någon av dom andra männnen dom står i rampljuset i den här boken. Istället får vi lära känna ett pärlband av kvinnor som Lexia, Maggan, Ayanda och Pussan. Dom är onda, goda, vackra, brutala, unga och gamla. Genom att låta denna blandning av kvinnor ta plats i den annars väldigt mansdominerad ghettovärlden uppstår en massa spänning. Boken bryter en massa normer utan att det känns krystat vilket jag gillar.
En sak som ger boken en tyngd och trovärdighet är svårigheten att ta sig ur den brottsliga världen. Både Leon och några av de andra karaktärerna strävar efter att bli laglydiga, men dras gång på gång tillbaka.
Jag tycker det är modigt att våga utveckla ghettokonceptet. Att våga klippa med ghettosäljarna samtidigt som vi får en hel hög med nya karaktärer gör att serien behåller spänningen och överraskningsmomentet. Så jag ser redan fram emot nästa bok och känner jag Sammy rätt så kommer jag inte behöva vänta så länge.
I den fjärde Ghettoboken växlar Sammy Jeridi upp, både vad det gäller spänning och karaktärer. Det är kvinnor som tar plats i Ghettoprinsessan, något dom gör med besked och något som ger ger boken en välförtjänt fyra.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Som en bonus till den här recensionen så bjuder jag på lite bilder från bokens releaseparty där jag fick träffa både livs levande ghettosäljare och en massa trevlig författare.

Stefan Di-Omnia – Themis

Efter succén med Kattstryparen började Stefan Di-Omnia på en serie om vänskap mellan tre väldig omaka killar. Runt den första boken Suicidium så var diskussion mycket om att den handlade om sexuella övergrepp mot barn. Nu går livet vidare för Sergio, Jonathan och Carl-Magnus. Jag tycker det tog ett tag att komma in i berättelsen, men det har nog mer med mig att göra än historien i sig. Väl inne i den är det ett driv jag gillar. När det kommer till karaktärerna så bjuds vi på hela spektrat från de mest hänsynslösa och avskyvärda till vanligt hyggligt folk. Även om det finns en övervikt för de onda, men det tycker jag gör det hela mer intressant.
Jag gillar att Di-Omnia lyckas referera till två moderna deckarklassiker i upplösningen.
Sist måste Fredde Granberg få en extra fin fjäder i sin hatt. Hans uppläsning lyfter den här boken ytterligare från den redan höga nivån.
Jag tycker Stefan Di-Omnia växlat upp i sin andra bok i serien om det tre vännerna. Themis är både intressant och fängslande med ett driv i historien. Får en mycket mycket stark fyra från mig.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Åsa-Helena Borkesand – Världens vackraste brott

Som ljudboksbloggare får man lite då och då ”tips” från författare. Något jag alltid uppskattar. Det gör ofta att jag provar böcker jag annars inte skulle lyssna på. Världens vackraste brott kvalar in i den kategorin. En fin berättelse om en liten familjs toppar och dalar på livets väg. Familjen består av Linn, Micke och sonen Elias. Vi får följa Elias uppväxt ur mamma Linns ögon. Det är inte speciellt svårt att känna sympati för den lilla familjen. Att förstå våndan hos Linn när Elias liv inte alltid går på räls med sin lugna trygga man Micke vid sin sida. Då det är en självbiografisk berättelse så får den en dimension till. Samtidigt är det svårt att ha synpunkter på själva berättelsen. Jag kan dock tycka att vissa dialoger är lite styltiga. Men det vägs upp av att Åsa-Helena läser boken själv. Något jag ofta tycker är ett plus. Ett extra plus i kanten för bokens kluriga titel.
Världens vackraste brott är en fin berättelse av Åsa-Helena Borkesand. Denna självbiografisk historia om en lite familjs med och motgångar belönas med en trea av mig.
Uppläsare: Åsa-Helena Borkesand
Betyg:

Pascal Engman, Johannes Selaker – Till minne av en mördare

Efter 4 böcker om Vanessa Frank har nu Pascal Engman hittat en ny lekkamrat i form av Johannes Selåker. En kollega från kvällstidningsbranschen om jag förstått det rätt. Dom tar med oss till 1994, den för evigt varma VM sommaren. Men 94 var inte bara sol och fotboll, det var också Flinks skjutningar i Falun och Estonia. Så mitt i det får vi lära känna polisen Tomas Wolf som tillsammans med kvällstidningsjournalisten Vera Berg börjar nysta i ett antal mord med liknande tillvägagångssätt runt om i Sverige. Vera har inte bara ”rent mjöl” i sin påse, något som gör hennes karaktär lite intressant. En av dom huvudmisstänkta är den Persbrandtliknande skådisen Michael Bratt. Så när det gäller persongalleriet i den här boken är det inte något att klaga på, färgstarka och spännande. Spännande är och också historien. Bra driv och tvära kast. Men frågan är om inte miljöbeskrivning och beskrivningen av stämningen av tidsandan som är det bästa i boken. Jag jobbade i Stockholm hela den sommaren och var på många av dom platser som beskrivs i boken. När man är klar med boken vill man kasta sig över krönikan om VM 94, för att få ännu mer 94 känsla.
Till minne av en mördare är årets klart bästa bok hittills. Pascal Engman och Johannes Selåker tar oss nästan 30 år tillbaka i tiden med beskrivning av miljö, människor och händelser. En klar femma.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Hillary Rodham Clinton, Louise Penny – I terrorns grepp

Jag gillar politiska thrillers, gärna på hög politisk nivå. Vita huset med insikt av någon som bott och verkat där är riktigt bra förutsättningar. En ny president tar över efter en president som kört landet i diket och tagit utrikespolitiskt tagit en del kontroversiella beslut. Känns igen på något sätt. När det börjar ske ett antal terrordåd i Europa får utrikesminister Ellen Adams det hett om öronen. Det blir inte mindre hett när det visar sig att hennes son är inblandad.
Det är klart att boken får en annan tyngd när det kommer till inblick om vad som händer i den innersta kretsen som styr USA när Hillary Clinton är en av medförfattarna. Samtidigt så är det en uppdiktad historia. Jag tycker historien är spännande och i stora delar trovärdig. Speciellt gillar jag försöken att efterlikna fiktionen som om Trump varit president i boken. Men trots eller just för att Hillary är en av författarna så hänger jag upp mig på ett par saker som drar ner trovärdigheten. Det gäller både inblandning av administrativ personal, nära anhöriga och interna läckor. Jag menar inte att det inte förekommer eller att det inte kan behövas lite fantasi för storyn. Sen var boken lite i längsta laget.
I terrorns grepp är en politisk thriller på högsta nivå. Men trots att den är skriven av Hillary Rodham Clinton och Louise Penny och att den är spännande är det något jag saknar. Blir bara en trea i min bok.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Betyg:

Jan Guillou – Den som dödar helvetets änglar

För något år sen gick Guillou i mål med sin serie om det stora århundradet. Så därför var jag lite extra spänd på vad som komma skulle efter det. Och svaret blev någon sorts fortsättning. Vi får en berättelse berättad från Erik Pontis
horisont. Att Ponti har många gemensamma drag Guillou själv har inte varit någon hemlighet och det är något som verkligen förstärks i den här boken. Det gör att boken blir väldigt politiskt. Boken ger känslan att Guillou sitter och berättar om sin samtid med en krydda med Hamilton. Ja det finns en historia om hur Ponti och Hamilton hjälper en gammal dam men annars är det mest lösryckta betraktelser från vår samtid. Allt från pandemin, bokbranschen till storpolitik.
Nja, jag fick inget grepp om den här historien. Det känns som ett desperat försök att krama ut det sista av hans karaktärer. Nu hörde jag att det ska vara början på en serie med Ponti och Hamilton. Vi får väl hoppas att nästa bok får en bättre form, en historia som håller ihop bättre. På plussidan är Tomas Bolmes trygga fina röst i uppläsningen.
Jan Guillou har börjat på en ny serie med sin pensionsmässiga karaktärer Ponti och Hamilton. Tyvärr tycker jag Den som dödar helvetets änglar inte håller måttet med sin rörighet. Blir bara en trea från mig.
Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Kristina Ohlsson – Isbrytare

Kristina Ohlsson har kommit med sin andra bok antikhandlaren August Strindberg. Den här boken börjar med att han och grannens sjöbod brinner ner. Det blir början på något som utvecklas till ett morddrama på västkusten. Det här är en klassisk svensk deckare. Utspelas i en småstad, persongalleri med några poliser och några ”civila”, ett brott med kopplingar bakåt i tiden. Skriver du en sådan bok gäller det sticka ut på något sätt. Ohlsson gör det genom att skriva bra med driv.
Har lyssna alla Ohlssons böcker om Fredrika Bergmans och framförallt Lotus Blues serien, och älskat böckerna. Därför har mina förväntningar på henne nya serie varit skyhöga. Nu två böcker in i serien är jag inte säker på om den uppfyller mina förväntningar. Oundvikligt att dra paralleller till Läckberg när en deckare utspelar sig på västkusten. Tycker även det fler likheter när det gäller uppbyggd av karaktärer och upplägg av historien.
I Isbrytare tar Kristian Ohlsson med August Strindberg på nya äventyr på västkusten. Det här är en välskriven klassisk svensk deckare med driv som belönas med en fyra i betyg.
Uppläsare: Martin Wallström
Betyg:

10 bästa 2021

Nu lägger vi ännu ett ljudboksår bakom oss, det tiode här på ljudboksbloggen.com. I augusti var det 10 år sen jag drog igång. Jag skrev ett inlägg där jag summerade delar av vad jag upplevt under åren med bloggen. Men den här bloggen ska ha sitt fokus på ljudböcker så låt oss kasta oss in på en summering av året. När jag går igenom listan med böcker jag lyssnat på i år så hittar jag fem stycken femmor. Men så enkelt är det inte alltid. Det finns böcker på listan som inte fått högsta betyg men som av olika anledningar ändå förtjänar sin plats på listan. Att plocka ut de 10 böckerna på listan var inte så svårt, men att sedan sätta dom i en inbördes ordning var inte så lätt. Ni har säkert era invändningar, med det är ju så det ska vara.

1. Mattias Edvardsson – En familjetragedi

Edvardsson tog mig med storm för några år sen när han kom med sin debutroman En helt vanlig familj. Familjen står i centrum även i hans tredje bok. En en gång överraskar Mattias Edvardsson oss med en annorlunda, spännande och klurigt berättad historia. Det gör att jag sätter den överst på min lista i år.
Läs recensionen

2. Sammy Jeridi – Ghettobröder

I våras kom Sammy Jeridi med den andra biken i Ghettoserien och jag blev åter igen charmad av den justa lightgangstern Leon. Ghettobröder är minst lika spännande, rapp och fartfylld som den första boken i serien, vilket ger den en fin andraplats på årets lista.
Läs recensionen

3. Andy Wier – Uppdrag Hail Mary- ensam i rymden

Andy Weir levererar återigen en fängslande berättelse om en ensam man i rymden. Jag tycker Uppdrag Hail Mary är minst lika bra som Ensam på Mars och det är anledningen till att den tar plats på pallen.
Läs recensionen

4. Jeanine Cummins – Amerikansk jord

Amerikansk jord är enskrämmande aktuell bok med tanke på världens alla flyktingar. Här får vi följa en mor och hennes son på sin väg från Mexiko till vad som tror är en säkrare tillvaro på Amerikansk jord. Spännande och skrämmande.

5. Leif Appelgren – Ingen ond man

Leif Appelgrens bok Ingen ond man är en spännande och välskriven bok som får en att fundera. Den fick ”bara” en fyra i betyg men då boken får en att fundera så växer den.

6. Pascal Engman – Kokain

I den fjärde boken om Vanessa Frank är det som titeln antyder droghandeln som står i centrum. Hans historier är bra men för mig är det personskildringarna som är behållningen.

7. Stefan Di-Omnia – Suicidium

Stefan Di-Omnia är tillbaka med en ny true crime berättelse. Suicidium tar upp lika hemska som fina ämne i en lika spännande som välberättad historia. Då Stefan lovat en uppföljning till sommaren så ser även 2022 ljust ut.
Läs recensionen

8. Sarah Pinborough – Bakom hennes ögon

Bakom hennes ögon är en av årets riktiga nagelbitare.  Med driv och spänning in i det sista håller Sarah Pinborough oss på halster.
Läs recensionen

9. Mats Samuelsson – Hatten

Hatten är den udda fågeln på den här listan. Mats Samuelsson visar att man inte behöver följa några bestämda mallar när man berättar en historia. Hatten är en underbar, underhållande och utmanande historia berättad ur just en hatts perspektiv. Låter det konstigt, japp men väl värd sin plats på årets topplista.
Läs recensionen

10. Hanne-Wibeke Holt – Som pesten

Att mitt under en pandemi lyssna på en så en bok som så ruskigt pricksäkert vad som händer under en global pandemi är skrämmande i sig. När boken sen bjuder på spänning, politik, kärlek, maktkamp, mm är det klart boken ska in på listan ett pandemiår som detta.
Läs recensionen

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑