Edvard Unsgaard – Jakten på Anna Lindhs mördare

Tänk att en mördarjakt där man vet vem som jagas kan vara så spännande. Det känns inte så längesen man såg presskonferensen där Göran Persson meddelade att Anna Lindh avlidit av skadorna från knivöverfallet på NK, men det är 16 år sen. Verkligen en nyhetshändelse i klass med Palmemordet, 911 och Estonia. En händelse det har skrivits mycket om. Edvard Unsgaard, journalist och Reinfeldts fd pressekreterare har i den här boken sammanfattat händelseförloppet från mordet och framåt i minsta detalj. Det, utan att det blir faktatorrt. Historien har ett flyt och hoppar via olika perspektiv. Inbland känns det som man sitter bed i spaningsrummet, operationsrummet eller i mördaren Mijailo Mijailovic närhet. Det är en konst att kunna blanda fakta som att Anna Lindh förlorade över 50 liter blod med dialoger mellan poliser. En personlig reflektion är att Anna Lindh var lika gammal som jag är nu när hon mördades. Det ger två perspektiv, först att hon gick bort alldeles för tidigt och det andra att hon hade hunnit med väldigt mycket under det 47 år hon levde.

Den spännande Jakten på Anna Lindhs mördare av Edvard Unsgaard får en trea för sin balans mellan fakta och historia.

Uppläsare: Johan Holmberg

Betyg:

Mia Törnblom – Ta plats med ansvar och generositet

Jag gillar människor som delar med sig, jag gillar Mia Törnblom. I den här typen av böcker eller om man går kurser på jobbet så är det inte så ofta som man får lära sig så mycket nytt, det mesta är sånt man redan hört. Men det är ju ofta precis det som behövs, att någon påminner en lite då och då. Jag tror att världen skulle vara lite snällare och lite enklare att leva i om alla då och då läser, lyssnar eller går på en föreläsning med Mia eller någon med liknande budskap. Att då och då stanna upp, fundera om man är på väg åt rätt håll här i livet är inte så dumt. Boken innehåller många konkreta tips och ännu flera exempel. Att Mia själv läser är inte bara bra, det är en självklarhet. Bäst blir boken när Mia ryter till vid några tillfällen och hennes raka härliga personlighet lyser igenom de pedagogiska knepen.

Mia Törnblom får en stark trea för sin bjussiga bok Ta plats med ansvar och generositet.

Uppläsare: Mia Törnblom

Betyg:

Hans Gunnarsson – Nattsida

Jag tycker det är viktigt att ibland iallafall försöka vidga sina vyer genom att prova nya saker. Det är ingen garanti att man gillar det nya, men det kan vara lärorikt ändå. Den här boken låg en bit utanför den typen av böcker jag brukar lyssna på., och måste erkänna att jag inte gillade den. Om det bror på att jag inte riktig förstod det fina i kråksången vet jag inte. Boken har en rätt knepig handling och en massa krångliga ord. Ett exempel är Idiosynkratiska infall??? Var tvungen att slå upp det, betyder för övrigt motvilligt eller överkänsligt. Boken har ett ganska gubbigt språk, både vad det gäller ord och referenser. Det nämns tex tre restauranger i Stockholm, vilka är KB, Sturehof och Tennstopet, kanske inte de hippaste ställena. Språkligt liknar liknar boken Håkan Nessers böcker, men inte samma driv. Jag är glad att jag vågade prova men kommer nog inte lyssna på fler. Hans Gunnarsson får en tvåa för sin lite knepiga och gubbiga bok Nattsida.

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

Christoffer Carlsson – Järtecken

Dom flesta böcker har jag en klar uppfattning om vad jag ska skriva för recension och vilket betyg jag ska sätta, ofta redan innan boken är slut Men nu har det gått över ett dygn sen boken tog slut och jag vet inte forfarande vad jag ska tycka. Å ena sidan var boken svår att komma in i och hade en komplex historia och å andra sidan gillar jag böcker som sticker ut och inte följer den vanliga mallen. Ja, ni hör. Inte lätt det här. Ska man försöka hitta en liknelse så tycker jag boken påminner en hel del om Anders De la Mottes senaste senaste bok Höstdåd. Båda böckerna har en svärta i sig. Vi får följa ett antal generationer i en västsvensk by, brottet som boken bygger på är en mordbrand i början på 90-talet. Men trots att mordet är navet i historien så är det alla bihistorier som är det intressanta.

Ska jag ändå behöva knyta ihop säcken så får Christoffer Carlsson en fyra för sin bok Järtecken, mest för att den sticker ut och inte följer det vanliga mönstret.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Lotta Lundh – Familjen

Jag vet inte om man kan prata om man kan prata om kvinnliga och manliga deckare, och egentligen tycker jag inte det är en intressant fråga. Men ändå kom tanken kvinnlig deckare upp i huvudet när jag skulle beskriva den här boken. Det kan vara för att berättelsen fokuserar mer på hur människorna i den känner och förhåller sig till varandra, något som manlig deckare ibland saknar, om det nu finns en sådan uppdelning. Boken ligger i genren småstadsdeckare som exploderade efter Camilla Läckbergs genombrott. Som uppvuxen i en småstad kan jag både känna igen mig och uppskatta den här typen av böcker. För att en sista gång återkoppla till att boken känns som en kvinnlig deckare är det intressant och befriande att man valt Reine Brynolfsson som uppläsare.

Lotta Lundh får en fyra för sin mysiga småstadsdeckare Familjen.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Thomas Pettersson – Den osannolika mördaren

Det här är den andra boken jag lyssnar på om mordet på Olof Palme. Till skillnad mot Gunnar Walls Mordgåtan Olof Palme så bygger den här på en teori om vem som sköt stadsministern den kalla februarikvällen 1986. Boken är en utökad version av den uppmärksammades artikeln som publicerades i magasinet Filter för några år sen. Enligt författaren var det en grafiker anställd på Skandia som sköt Palme. Antalet teorier i ämnet i litteratur, film och tv har varit många genom åren. Den ena mer spektakulär än den andra. Den stora skillnaden mot andra är att Thomas Petterssons gärningsman bevisligen var på mordplatsen när skotten föll. Som liknande böcker fylls teorin ut med bakgrundsinformation gör att sätta in mordet i ett sammanhang. Därefter blir det en jakt på bevis och motiv. Boken är saklig och trovärdig i sitt sätt att presentera teorin. Om sen Skandiamannen är han som sköt Palme är en helt annan fråga.

Thomas Petterssons dokumentärbok om Den osannolika mördaren och teorin om vem som mördat Palme får en tre av fem.

Uppläsare: Per Runhammar

Betyg:

Gunnar Wall – Mordgåtan Olof Palme, Del 1-5

Mordet på Olof Palme är det klart mest uppmärksammande mordet i Sverige under min livstid. Att fortfarande är olöst har inte gjort att det blivit mindre omskrivet.

Är du ute efter en bok som ska leverera en spektakulär lösning på det 33 år gamla mordet så finns det en hel uppsjö med andra böcker. Nä, den här bokens storhet är att den ger bakgrund och framförallt efterspel till mordet. Det som slår mig är den socialdemokratiska regeringen stora inblandning i det som hände efter mordet. För trots att det är en socialdemokratiska stadsminister som blir skjuten så får en regering inte lägga sig i polisens och åklagarnas arbete. Något dom gör gång på gång på gång. Holmér, Ebbe Carlsson, Lidholm, Marjasin är bara några av dom som används för informera och i viss mån styra händelseförloppet. Tyvärr är det ju inte första gången vi ser det. Lite ironiskt är det ju att Palme själv använt sig av liknande metoder under IB affären, Geijer affären och Sjukhusspionen.

Författaren kan dock inte helt hålla sig borta från egna teorier om mördaren, men detta är väldigt kort på slutet av serien. Jag tycker det här är en spännande genomgång av händelser som har med Palme mordet att göra. Så vill jag också tillägga att Per Juhlin har en lugn och saklig röst som passar väldig bra för den här typen av dokumentär böcker.

Gunnar Wall får en stark trea för sin grundliga genomgång av Mordgåtan Olof Palme i fem delar.

Uppläsare: Per Juhlin

Betyg:

David Baldacci – Dödsdömd: Melvin Mars

Amos Decker är en rätt så ovanlig hjälte. Som stor, tjock fd fotbollsspelare och med perfekt minne passar han inte in i mallen för deckarhjältar. Men det är nog just det som gör honom så intressant. I den här boken tar han sig an en Marvin Mars, en dödsdömd före detta fotbollsspelare som räddas från att bli avrättad i sista stund. Amos är på väg att börja jobba för FBI när han snubblar över det här fallet och övertalar sina nya kollegor att ta sig an fallet. Jag gillar Amos som hjälte och historien. Baldacci brukar berätta sina historier i och omkring Washington. Men i den här boken får en inblick i orättvisor och rasism i södra USA. Det är både fascinerande och skrämmande.

Min deckarhusgud Baldacci får en fyra för sin spännande historia om Marvin Mars med den fantastiska Amos Decker.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Søren Sveinstrup – Kastanjemannen

En kvinna hittas mördad på en lekplats utanför Köpenhamn. Mordet är brutalt men det är inte det konstigaste. För intill liket tittas en kastanjeman, två kastanjer med tändstickor som armar och ben, med fingeravtryck som förundrar polisen. De tillhör socialministerns dotter, som varit försvunnen i ett år. Det är upprinnelsen till en seriemördarjakt i högt tempo. Handlingen är bra, men frågan om inte bokens karaktärer är bättre. Naia Thulin och Mark Hess utgör det udda paret som drivs av att hitta lösningen.

Det är första boken jag lyssnar på med Søren Sveistrup men har ju sett TV-serierna Brottet och The Killing som han skrivit manus till.

Jag hade lite Jo Nesbø-vibbar när jag lyssnade på den här boken, vilket är ett riktigt bra betyg. Lägg till en stabil uppläsning av Mattias Lindroth och betyget blir det högsta möjliga. Søren Sveistrup får en femma för sin spännande, läskiga, välskrivna bladvändare bok Kastanjemannen.

Uppläsare: Mattias Lindroth

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑