Den varma sommaren 1974 bestämde de styrande att svarta studenter skulle bussas till vita stadsdelar i Boston som ett led i att underlätta integrationen. En beslut som fick rashatet att stiga till kokpunkten, speciellt i de irländska området Southie. I det området bor den ensamstående mamman Mary Pat med sin 17 åriga dotter.
Efter en kväll ute med sina kompisar kommer dottern inte hem. När Mary Pat börjar höra sig för så sågs hon nära en tunnelbanestation där en ung svart man hittats död samma natt. Trots att de två händelserna inte ser ut att hänga ihop så knyts de närmare och närmare varandra ju mer Mary Pat gräver i den irländska maffians förehavanden kring tunnelbanestationen.
Trots att det är 50 år sen den här historien utspelade sig i de fattiga områdena söder om Boston så känns den kusligt aktuell. Ja, bilar, politiker och cigarettmärken har kommit och gått under åren men segregationen och rashetsen är tyvärr i mångt och mycket den samma.
Vi får möta Mary Pat och andra i Southie. Där är rasismen utbredd och en del av samhället de lever i. Det är viktigare med lojaliteten till sina grannar än att stå upp för rättigheter, och speciellt rättigheter för svarta. Fattigdomen har skapat ett hårt samhälle. Samtidigt får vi möta ljusglimtar i form av polisen Billy och Mary Pats före detta man. Det är även intressant att följa Mary Pats egna inre kamp.
Shit va jag gillar den här typen av skildringar. Jag kan se många paralleller till boken Shuggi Bain, trots att den utspelar sig på andra sidan Atlanten och 8-10 år efter den här så beskrivs samhället och fattigdomen på liknande sätt.
Tyvärr är det här Lehanes sista bok om vi ska tro författare själv. Jag har lyssnat på 11 av hans böcker med höjdpunkter som Gone baby gone och Patient 67. Så tack för allt.
Uppläsaren Odile Nunnus gör en riktigt bra insats. Jag kan konstatera att jag bara mött henne i en bok tidigare, Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Lite lik Katarina Ewerlöf i sitt sätt att läsa, så håll utkik efter henne.
Dennis Lehane tar oss med till Southie i Boston 1974. Hatets hjärta sätter fingret på så väl segregering och rashets som lojalitet och kärlek till sina barn. Jag delar ut en fasansfull, fantastiskt femma i betyg.
Uppläsare: Odile Nunnus
Betyg
ljudboksbloggen.com 