Om det finns en motsats till feelgood så skulle den här boken ligga på topplistan i den genren. Vi befinner oss i industristaden Glasgow i början på 80-talet. Eller ska man säga före detta industristaden, för det mesta som har med jobb att göra håller på att försvinna från staden. Här lever familjen Bain. Efter att pappan lämnar familjen börjar den falla samman. Kvar blir mamma Agnes och minsta sonen Shuggie. Agnes planer för livet ha alltid varit storslagna, hon är alltid snyggt klädd när hon lämnar hemmet, men förfallet har börjat. I takt med att tiden går börjar hon dricka. Hennes alkolism låser in den unga och lite udda Shuggie. Att bara en kille som inte går bredbent, gillar fotboll eller och uppträder bögigt i andras ögon har det inte så lätt. Tankarna går till Billy Eliot eller Om en pojke. Mer och mer av tiden går åt till att passa på sin mamma. Ett skrämmande exempel är att den 11 åriga Shuggie håller koll på vilken modell och storlek på strumpbyxor mamman föredrar så han kan se till att det finns hemma om hon kommer på att hon ska ut.
Livet hos familjen Bain speglar misären i samhället. Skulle man göra en film av den här boken så skulle den gå i brungrått.
Det är en hemsk historia, men i allt det hemska finns kärlek och omtanke. Man kastas mellan hopp och förtvivlan och även om förnuftet säger att det kommer att gå åt skogen så känner man så starkt för den unga pojken och hans kamp.
I Douglas Stuarts bok Shuggie Bain får vi följa den unga pojkens tuffa och oftast hopplösa kamp mot sin mamma alkolism. Misären i 80-talets Glasgow är så långt från feelgood man kan komma men det är en fängslande berättelse som är värd sin 4 i betyg.
Uppläsare: Viktor Åkerblom
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Kommentera