Michael Connelly – Mörk och helig natt

Harry Bosch tillhör ju en av mina husgudar när det kommer till kriminalkarsktörer. Denna vindpinade man som är tuff när det behövs men ser alltid till den lilla människans rätta. Men Michael Connelly har ju under de senaste åren också vävt in andra karaktärer i sitt Los Angeles universum. Harrys halvbror Mickey Haller är en och sen något år även den kvinnliga polisen Renée Ballard. Lite udda som älskar sin hund och sin surfingbräda. I den här boken jobbar Bosch och Ballard för första gången tillsammans med ett fall som handlar om en bortförd och dödad ung kvinna.

Boken skiftar mellan Bosch och Ballards perspektiv och jag tycker det börjar bli väldigt tydligt att Bosch börjar bli i äldsta laget. Den unga Ballard känns betydligt mer intressant att följa. Connelly är efter alla sina böcker fortfarande en mästare att locka fram spänning med sina målande beskrivningar av Los Angeles skiftande miljöer, från slummens gäng till Hollywoods lyx.

Det skulle kännas väldigt konstigt med en annan uppläsare till Bosch än Magnus Roosman, som även denna gång gör ett bra jobb.

Mästaren Michael Connelly får en fyra för boken Mörk och helig natt där båda hans karaktärer Bosch och Ballard löser fallet tillsammans.

Uppläsare: Magnus Roosman

Betyg:

Christoffer Carlsson – Järtecken

Dom flesta böcker har jag en klar uppfattning om vad jag ska skriva för recension och vilket betyg jag ska sätta, ofta redan innan boken är slut Men nu har det gått över ett dygn sen boken tog slut och jag vet inte forfarande vad jag ska tycka. Å ena sidan var boken svår att komma in i och hade en komplex historia och å andra sidan gillar jag böcker som sticker ut och inte följer den vanliga mallen. Ja, ni hör. Inte lätt det här. Ska man försöka hitta en liknelse så tycker jag boken påminner en hel del om Anders De la Mottes senaste senaste bok Höstdåd. Båda böckerna har en svärta i sig. Vi får följa ett antal generationer i en västsvensk by, brottet som boken bygger på är en mordbrand i början på 90-talet. Men trots att mordet är navet i historien så är det alla bihistorier som är det intressanta.

Ska jag ändå behöva knyta ihop säcken så får Christoffer Carlsson en fyra för sin bok Järtecken, mest för att den sticker ut och inte följer det vanliga mönstret.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Lotta Lundh – Familjen

Jag vet inte om man kan prata om man kan prata om kvinnliga och manliga deckare, och egentligen tycker jag inte det är en intressant fråga. Men ändå kom tanken kvinnlig deckare upp i huvudet när jag skulle beskriva den här boken. Det kan vara för att berättelsen fokuserar mer på hur människorna i den känner och förhåller sig till varandra, något som manlig deckare ibland saknar, om det nu finns en sådan uppdelning. Boken ligger i genren småstadsdeckare som exploderade efter Camilla Läckbergs genombrott. Som uppvuxen i en småstad kan jag både känna igen mig och uppskatta den här typen av böcker. För att en sista gång återkoppla till att boken känns som en kvinnlig deckare är det intressant och befriande att man valt Reine Brynolfsson som uppläsare.

Lotta Lundh får en fyra för sin mysiga småstadsdeckare Familjen.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

David Baldacci – Dödsdömd: Melvin Mars

Amos Decker är en rätt så ovanlig hjälte. Som stor, tjock fd fotbollsspelare och med perfekt minne passar han inte in i mallen för deckarhjältar. Men det är nog just det som gör honom så intressant. I den här boken tar han sig an en Marvin Mars, en dödsdömd före detta fotbollsspelare som räddas från att bli avrättad i sista stund. Amos är på väg att börja jobba för FBI när han snubblar över det här fallet och övertalar sina nya kollegor att ta sig an fallet. Jag gillar Amos som hjälte och historien. Baldacci brukar berätta sina historier i och omkring Washington. Men i den här boken får en inblick i orättvisor och rasism i södra USA. Det är både fascinerande och skrämmande.

Min deckarhusgud Baldacci får en fyra för sin spännande historia om Marvin Mars med den fantastiska Amos Decker.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Søren Sveinstrup – Kastanjemannen

En kvinna hittas mördad på en lekplats utanför Köpenhamn. Mordet är brutalt men det är inte det konstigaste. För intill liket tittas en kastanjeman, två kastanjer med tändstickor som armar och ben, med fingeravtryck som förundrar polisen. De tillhör socialministerns dotter, som varit försvunnen i ett år. Det är upprinnelsen till en seriemördarjakt i högt tempo. Handlingen är bra, men frågan om inte bokens karaktärer är bättre. Naia Thulin och Mark Hess utgör det udda paret som drivs av att hitta lösningen.

Det är första boken jag lyssnar på med Søren Sveistrup men har ju sett TV-serierna Brottet och The Killing som han skrivit manus till.

Jag hade lite Jo Nesbø-vibbar när jag lyssnade på den här boken, vilket är ett riktigt bra betyg. Lägg till en stabil uppläsning av Mattias Lindroth och betyget blir det högsta möjliga. Søren Sveistrup får en femma för sin spännande, läskiga, välskrivna bladvändare bok Kastanjemannen.

Uppläsare: Mattias Lindroth

Betyg:

Stefan Malmström – Hjärntvättad

I den här boken så tar författaren upp två av dom ämnes som vi i Sverige är mest rädda för, sekter och pedofili. Än mer läskigast blir det att det bygger på en verklig händelse. Vi får en djup insikt i den annars då hemlighetsfulla Scientologirörelsen. Ryckt ur sitt sammanhang är deras tankar och idéer mer än lovligt snurriga och på gränsen till tokiga. Men det som slår mig och gör mig väldigt oroliga med den här sekten är deras effektiva och cyniska sätt att övertala sina medlemmar att pantsätta allt dom äger och mer där till för att ”klättra vidare på bron”. Men det här är ingen faktabok utan en spänningsroman, och en riktigt bra sådan. Allt börjar med att ex amerikanen Luke Bergmann hittar sin vän hängd, och hans fyra åriga dotter livlös. Polisen vill avskriva det som självmord, något som Luke vägrar tro. Visst kan man ifrågasätta hur en privatperson kan få fram så mycket som Luke får och den ”oväntade vändningen” på slutet kanske inte är så oväntad. Men då boken har ett riktigt bra driv och är spännande så kan man bortse från det. Att historien är baserad på verkligheten ge den extra kryddan som krävs för att sticka ut. Stefan Malmströms Hjärntvättad får en fyra för sin spännande historia där vi får en inblick i en sekts cyniska värld.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Anders De La Motte – Vintereld

Jag har gillat Anders De La Mottes böcker sen den första, Geim. Då tycket jag han kom med något nytt. Riktigt snabba deckare i storstadsmiljö. Efter hand har han sänkt tempot och flyttat ut på landet. I den här boken är landet lika med hans hemtrakter i Skåne. En lucianatt 1987 brinner det på dansbanan på den lilla orten och en av de 6 vännerna från den tiden brinner inne. Den tragiska branden splittrar Goonies gänget som dom kallade sig, efter den från den tiden så populära ungdomsfilmen. När Laura återvänder till orten 30 år senare för att begrava och hantera arvet efter sin faster hänger förfarande skuggan efter branden över henne och orten. Det här är en ganska klassisk deckare där hela boken går ut på att får reda på vad som egentligen hände decembernatten 1987. Det är svår att sätta fingret på vad det är som gör att jag inte riktigt går igång på den här historien. För visst är den spännande, aven om det går lite långsamt. Mirja Turstedt gör en bra uppläsning och skapar en mystisk känsla genom hela boken. Det kanske är persongalleriet som känns lite tunt, eller inte så trovärdigt. Jag gilla Laura tycker hon är en intressant kvinna. Men skulle vilja se mer av hennes förmåga att läsa av människor som är hennes ”superkraft”. Har också lite svårt när författare blandar in övernaturliga väsen i berättelsen. Boken är absolut inte dålig men jag kan konstatera att jag är mer svag för De La Mottes snabbare böcker i storstaden än de långsammare på landet.

Uppläsare: Mirja Turstedt

Betyg:

Mons Kallentoft – Himmelskriket

På en av sommarens varmaste dagar blir Malin Fors kallad till en parkering utanför ett företag. Allt tyder på att en mamma har glömt sin lilla son i sin bilen, med konsekvensen att pojken dör. Trots den massiva stormen på sociala media är det inget brott att vara glömsk i Sverige. Den här tragiska händelsen är startskottet för flera händelser. Kallentoft har nu passerat den magiska gränsen på 10 böcker i samma serie med två. Det är inte så många serier som gör det med värdighet. Men jag tycker att han lyckas hålla Malin, Tove, Zeke och dom andra intressanta fortfarande. En anledning kan också vara att brotten som historierna bygger på inte alltid behöver vara så spektakulära. Jag kan ibland tycka att författare vänder ut och in på dig själva gör att få till det värsta eller grymmaste brotten. Något som sen är svårt att ”ro i hamn” med någon form av trovärdighet. Kallentoft utgår ifrån det enkla och behåller på det sättet trovärdigheten.

De första nio böckerna lästes in av Torsten Wahlund, inget ont om inläsarnas grand old man, men Mirja Turnstedt gör det betydligt bättre. Hon fångar Malins kamp mot spriten och dig själv på ett mycket bra och även det trovärdigt sätt.

Uppläsare: Mirja Turnstedt

Betyg:

Lars Kepler – Lazarus

Joona Linna är ute ur fängelset men har inte fått börja som riktig polis än. Men efter fynd vid ett mord i Oslo och ett till i Rostock blir han inkallad. Fynden och morden får honom att börja tvivla på om hans ständiga kombattant, seriemördaren Jurek Valter verkligen är död. Jag är ju svag för riktigt smarta och duktiga poliser, som Bosch, Hole och Joona Linna. Men för att dessa poliser ska få visa sig på styva linan måste dom ju ha en värdig motståndare. Lite som Agent Cooper har din Hannibal Lecter i När lamen tystnar. En liknelse som jag tänkt på flera gånger under serien om Joona Linna. Det gäller även liknelsen till Nessbøs böcker om Hole. Det finns en råhet i hur man beskriver mord och andra hemska handlingar som man känner igen från Harry Holes värld. Paret Kepler i kombination med uppläsare Malmsjö har en fantastisk förmåga att göra alla situationer blir spännande och skrämmande. De håller pulsen uppe från start till mål. Så nästan 18 timmar gör att man nästan får träningsvärk. Men samtidigt får man en känsla att dom vill trycka in så mycket i historien så att det nästan ”rinner över”, det blir lite för mycket av det goda. Jag tror att historien skulle må bra med lite lugnare partier också. Som vanligt en bra uppläsning av Jonas Malmsjö.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑