Johan Brännström – Feber

Det värsta som kan hända en förälder är att ens barn försvinner. Precis just det händer journalisten Mikaela Sköld efter att hon har lämnat sin febersjuk dotter en dag. Polisen kopplas in och spåren efter flickan är inte många men dom som finns leder ner i de mörkaste delarna av Darknet. Vi får bokstavligen följa med ner i mörkret till platser och handlingar som är så grymma att man ryser. Men samtidig är det inga snaskiga och vidriga beskrivningar. Trots alla hemskheter så tycker jag att historien är trovärdig, förutom några små detaljer. Som till exempel att Mikaela går in på en bar i en källare precis när hennes dotter försvunnit. En episod som känns väldigt märklig. Jag gillar också när det kopplas in andra personer i Mikaelas närhet i sökandet.
Det tog lite tid att komma in i boken men när det väl tog fart så gällde det att spänna fast sig, för då blev det åka av. Gunilla Leaning utkristalliserar sig mer och mer som en av de bästa uppläsarna när det kommer till deckare.
Feber tar oss med till människan och nätets värsta platser. Johan Brännström bjuder oss på krypande spänning i högt tempo vilket ger boken en fyra i betyg.
Uppläsare: Gunilla Leaning
Betyg:

Michael Connelly – På dödligt spår

Michel Connelly är ju för oss flesta lika med Bosch, men de senaste åren har han startat upp ett antal andra serier. Los Angeles och rättssamhället är ändå gemensamma ingredienser i samtliga böcker. Det här är den tredje boken om journalisten Jack McEvoy. När en kvinna i hans närhet mördas kan han inte släppa historien, trots att han till och med blir anklagad för mordet. Ganska snart hittar han kopplingar till andra dödsfall runt om l landet. Kopplingar som LAPD inte gör. Det här blir en spännande och ibland farlig jakt på en mördare. Ibland kan mördarjakter till och med vara mer spännande när den inte drivs av polisen. Som journalist och mångårig deckarförfattare blir Connelly väldigt trovärdig. När vi sen ger oss ut på darknet så får man känslan att historien utspelar sig i nuet. Det är inte den bästa av Connellys böcker, men då hans skrivande håller så hög klass så blir betyg över medel.
Jack McEvoy är den grävande journalisten i Michel Connellys universum. I På dödligt spår jagar han en riktigt grym seriemördare. Spänningen och att den känslan att den utspelar sig i nuet ger den en fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Dag Öhrlund – När regnen upphör

Allas vår buffliga, fyrkantiga, godhjärtad kriminalkommissarie Truut är tillbaka. Allt börjar med att en man skär halsen av en politiker utanför sin port på Strandvägen. Själv halkar Ewert på en isfläck och bryter foten. Som om inte vore nog får han en stalker efter sig, en riktig stråltant. Serien om Truut har en bra balans mellan hederligt polisarbete och personliga relationer, känslor och sånt tjafs som Ewert skulle sagt. Samtidigt måste deckarstoryn vara intressant och spännande för att den de personliga relationerna ska ha sin plats i en deckare, något som funkar med beröm godkänt i den här boken.
Den här boken är riktigt bra, samtidigt är det inte den bästa boken i serien. Jag hoppas att nästa bok i serien kommer att sticka ut lite mer än den här boken.
En rolig detalj är ju att Öhrlund ibland skriver in sig själv i handlingen, den här gången både på caféet och som författare i FIB aktuellt.
Dag Öhrlund och hans kommisarie Truut är tillbaka i När regnen upphör. Lika bufflig som godhjärtad, lika spännande och välskrivet som vanligt, en fyra i betyg.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:

Pascal Engman – Änkorna

Pascal Engman är en författare som smugit lite under radarn. Han har sedan första boken Patrioterna levererat spänning på hög nivå både i och utanför Sveriges gränser. I den här boken håller sig handlingen i Sverige. Men det betyder inte att det inte finns en internationell koppling. Den här gången är det Syrien och IS som står i centrum.
I den här boken är det handlingen och spänningen som står i centrum. Visst är Vanessa och hennes kollegor intressanta, men jag tycker de är bifigurer i den här i historien. Så med det i tanken är det intressant att Engman får ihop en så komplett, intressant och spännande bok.
Jag tycker Stefan Sauk hör till en av våra bästa uppläsare vi har i det här landet. Men i den här boken tyckte jag att han gick fel när han försökte göra vissa dialekter. Ska man man försöka sig på skånska så måste man behärska det, annars blir det pinsamt. Här blev det lite pinsamt ibland.
Pascal Engman levererar spänning igen. I Änkorna sätts Vanessa Frank på prov på mer än ett sätt. En stark fyra i betyg.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:

Lars Kepler – Spegelmannen

Vi har inte så många megastjärnor på den svenska bokhimlen, dom som får oss läsare/lyssnare att gemensamt stanna till. Men paret Lars Kepler får vi nog räkna dit. Det går också se på med vilken marknadsapparat bokförlaget marknadsför boken. Något jag, till skillnad mot andra i kulturvärden, tycker är både roligt och positivt. Det nya greppet med att låta två populära inläsare båda läsa in boken är ju genialt. Precis som när en stor musikartister eller en storfilm släpps så finns det recensenter som i förväg bestämt sig för att antingen hylla eller såga, och det går ibland prestige i det ena eller det andra. Själv sällar jag mig till hobbyrecensenterna och låter andra ta hand om prestigen.
Jag har som många andra haft Spegelmannen liggande i bokhyllan ett längre tag och kastade mig över den när den kom. Jag tycker Joona Linna fyller alla dom kriterierna för en litterär deckarhjälte. Han är smart men ändå sårbar och han står på sig men är ändå ödmjuk. Det är saker som gör att man tycker om honom och att han känns trovärdig. Just trovärdighet är ofta något som kan få mig att tvivla på en historia. När jag som lyssnare inte tror på historien så tappar jag snabbt intresse för den. Det kan handla om både detaljer och om en helhetsbedömning. Det finns mycket i den här historien som inte är trovärdigt. För mig känns det otroligt att den här historien skulle kunna utspela sig i det svenska samhället. Men på grund av att historien är så väl berättad och spännande så sväljer jag det, med hull och hår. För det här är en spännande bok, från början till slut.
När jag tittar tillbaka så har serien om Joona Linna genomgående fått fyror och femmor i betyg och det här blir inget undantag. Att slå den första Hypnotisören är inte lätt då det var något nytt när den kom, men jag tycker det här är en av de bättre böckerna i serien. Om det beror på att hypnotisören Erik Maria Bark får större plats vet jag inte, jag tror att det är spänningen och historien som gör det.
Paret Lars Keplers sårbara superhjälte Joona Linna är tillbaka och det med besked. Spegelmannen har varit uppskriven och jag tycker att den uppfyller alla mina förväntningar. Spänningen och historien ger den en klar femma i min bok.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Hans Rosenfeldt – Vargsommar

Hans Rosenfeldt är känd för att ha skrivit tv-serierna Bron och Marcella samt böckerna om psykologen Sebastian Bergman tillsammans med Michael Hjort. Nu står han för första gången på egna ben med serien om Haparanda. En stad han verkligen vördar i den här boken. Med korta inpass om hur den utvecklats och fungerar nu. Lite poetiskt blir då Haparanda betecknad som Hon, lite fint när man tänker efter.
Annars är det här en deckare som tar sin början med att polisen hittar en död varg. Ingen speciellt ovanlig i dessa trakter om det inte hade visat sig att vargen hade ätit rester av en människa. Detta makabra fynd kan snart kopplats till både död och knarkuppgörelser. Bara på grund av Haparandas geografiska placering så får deckaren ett internationellt anslag. Närheten till Finland är självklar men även Ryssland finns inte allt för långt bort. Det internationella sätter sin prägling på boken på ett intressant sätt.
Jag vet inte om jag var lite okoncentrerad i mitten på boken men jag hade lite svårt att hålla isär karaktärerna ibland vilken gjorde den bitvis lite seg. Men när det drog ihop sig till uppgörelsen i slutet så var spänningen tillbaka igen och det var svårt att sluta lyssna. Jag gillar Lo Kauppis ibland lite säregna röst, gör sig bra som fond till den här historien. Sen tycker jag att dom har lyckats fånga mycket av känslan i boken i bokomslaget, riktigt vackert.
Hans Rosenfeldt startar med Vargsommar upp en ny deckarserie. Den utspelar sig i Haparanda vilket sätter sin prägling på boken, spännande, internationell och välskriven gör att jag sätter en fyra i betyg.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

Anna Karolina – Försvararen

Anna Karolina är tillbaka med en ny serie. Vi känner henne från dom hårdkokta böckerna om Amanda och från dom två senaste böckerna i Herkulesserien Mons Kallentof. I den här boken får vi lära känna Ebba Tapper. En före detta polis som efter ett olyckligt ingripande tvingats sluta. När den fd fotbollsspelaren Nicolas sitter anhållen för mord på sin tvillingsyster och får han Angela Köhler som försvarsadvokat. Hon i sin tur tar hjälp anställer Ebba som utredare i fallet.
Boken är en klassisk deckare men från ett lite annat perspektiv, med mord, poliser och oväntade vändningar. Men det intressanta är Ebbas liv och levene. Hennes kamp mot att dricka för mycket, att vilja få tillbaka sitt ex och viljan att sätta dit sin före detta chef. Jag gillar boken även om den inte sticker ut. Det var ett tag sen jag lyssnade på en bok som Katarina Ewerlöf läste men hon gör som oftast en trygg och stabil insats.
Anna Karolina är tillbaka med en ny serie om den lite kantstötta före detta polisen Ebba Tapper. Försvararen är bra utan att sticka ut, en fyra i betyg.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Betyg:

Katarina Wennstam – Dockorna

Vi är redan framme vid den tiondet boken i Justitia serien och den sjunde boken om Shirin. Denna mångsidig jurist som engagerar dig i dina klienter och kämpar med som identitet. Det är inte alla bokserier som håller så länge. I Katarina Wennstams fall tycker jag det beror att hon lyckas hålla varje bok aktuell. Hur illa män behandlar kvinnor ser tyvärr ut att vara en outtömlig källa och det skulle då tala för att serien kommer att fortsätta länge till. Om samhällsengagemanget bastonen i det Wennstam skriver så består det av betydligt fler toner. Det här är först och främst en deckare, det är ett brott som ska lösas. I den här boken är upprinnelsen när den framgångsrika manusförfattaren Julian Gross hittas död nedanför klipporna på Söder Mälarstrand dagen efter sin egen storslagna 50 års fest. Charlotta Lugn och på sikt även Shirin blir inblandade och engagerade i fallet som visar sig ha trådar bakåt i tiden.
Böckerna om Charlotta och Shirin skulle nog inte vara kompletta om dom inte lästes av Alexandra Rapaport. Nu är det som tur är inget vi behöver fundera på eftersom hon läser dom med sin lugna och trygga röst.
Katarina Wennstams Dockorna är som de andra böckerna om Shirin en spännande och samhällsaktuell deckare. Vilket ger den en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Alexandra Rapaport
Betyg:

Christian Svahn – Inkarnation

En ung flicka tar sitt liv och en man blir avrättad utanför stans största köpcenter. Det är två händelser poliskommissarie Lenny Haraldsson får ta sig an. Det här är en klassisk svensk polisdeckare, på gott och ont. Den har en stad, en uppsättning poliser och ett eller flera mord som ska lösas. Staden i det här fallet är Malin Fors-land, Linköping. Det här är en välskriven och spännande bok och som har några oväntade vändningar. Sen är frågan om den sticker ut? För konkurrensen i denna typ av deckare knivskarp. Svaret blir nog ett nja.
Jag gillar Fredde Granbergs väldigt nedtonade inläsning av boken.
Christian Svahns debut Inkarnation är en klassisk svensk deckare. En stad, en grupp poliser och några brott. Välskriven, spännande men saknar det lilla extra för att sticka ut, så en trea i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Håkan Nesser – Den sorgsne busschauffören från Alster

Bara titeln Den sorgsne busschauffören från Alster skvallrar om att det är en bok av Håkan Nesser. Om vi räknar bort De vänsterhäntas förening där Barbarotti gästspelade så är det åtta år sen senaste vi hade glädjen att träffa Gunnar Barbarotti och Eva Backman, då i Styckerskan från Lilla Burma. Serien om Barbarotti är en av de mest ojämna bokserier jag kan komma på. Den här boken tillhör en av det bättre och är uppe och snuddar på den bästa, En helt annan historia. Jag har förståelse för dom som inte klarar av Nessers lite gubbiga språk men själv njuter jag av det. Ännu bättre blir det när han läser själv med sitt gnälliga kumlamål, men även om det är Reine Brynolfsson som läser den här gången så kan jag höra Nessers röst i huvudet ibland. Det här är en snillrik historia, helt in Nesser anda, om den före detta akademikern och till lika före detta busschauffören Albin Runge. Bit för bit får vi veta vad som hänt vår sorgsne huvudperson och författaren lämnar tillräckligt med ledtrådar så vi som lyssnar får en chans att gissa på vad som verkligen hänt honom. Jag har tidigare utsett Jørn Lier Horst till den långsamma deckarens mästare, men kanske måste se över den titeln. Här är tempot inte speciellt högt och man hinner med att tänka själv. Varken Barbarotti, Backman eller någon annan av karaktärerna i boken får pulsen att skena, allt hänger på historien vilket har sin charm. Som ni hör är jag svag för Nesser och hans sätt att berätta kluriga historier. Det händer att han trasslar in sig men det gäller inte den här gången. Det är spännande ända till slutet.
Håkan Nesser är tillbaka med en ny bok om Gunnar Barbarotti efter 8 år. Den sorgsne busschauffören från Alster är en skickligt berättad historia i sann Nesser-anda, jag har njutit i 10 timmar, stark fyra.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑