Katarina Wennstam – Dockorna

Vi är redan framme vid den tiondet boken i Justitia serien och den sjunde boken om Shirin. Denna mångsidig jurist som engagerar dig i dina klienter och kämpar med som identitet. Det är inte alla bokserier som håller så länge. I Katarina Wennstams fall tycker jag det beror att hon lyckas hålla varje bok aktuell. Hur illa män behandlar kvinnor ser tyvärr ut att vara en outtömlig källa och det skulle då tala för att serien kommer att fortsätta länge till. Om samhällsengagemanget bastonen i det Wennstam skriver så består det av betydligt fler toner. Det här är först och främst en deckare, det är ett brott som ska lösas. I den här boken är upprinnelsen när den framgångsrika manusförfattaren Julian Gross hittas död nedanför klipporna på Söder Mälarstrand dagen efter sin egen storslagna 50 års fest. Charlotta Lugn och på sikt även Shirin blir inblandade och engagerade i fallet som visar sig ha trådar bakåt i tiden.
Böckerna om Charlotta och Shirin skulle nog inte vara kompletta om dom inte lästes av Alexandra Rapaport. Nu är det som tur är inget vi behöver fundera på eftersom hon läser dom med sin lugna och trygga röst.
Katarina Wennstams Dockorna är som de andra böckerna om Shirin en spännande och samhällsaktuell deckare. Vilket ger den en fin fyra i betyg.
Uppläsare: Alexandra Rapaport
Betyg:

Christian Svahn – Inkarnation

En ung flicka tar sitt liv och en man blir avrättad utanför stans största köpcenter. Det är två händelser poliskommissarie Lenny Haraldsson får ta sig an. Det här är en klassisk svensk polisdeckare, på gott och ont. Den har en stad, en uppsättning poliser och ett eller flera mord som ska lösas. Staden i det här fallet är Malin Fors-land, Linköping. Det här är en välskriven och spännande bok och som har några oväntade vändningar. Sen är frågan om den sticker ut? För konkurrensen i denna typ av deckare knivskarp. Svaret blir nog ett nja.
Jag gillar Fredde Granbergs väldigt nedtonade inläsning av boken.
Christian Svahns debut Inkarnation är en klassisk svensk deckare. En stad, en grupp poliser och några brott. Välskriven, spännande men saknar det lilla extra för att sticka ut, så en trea i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Håkan Nesser – Den sorgsne busschauffören från Alster

Bara titeln Den sorgsne busschauffören från Alster skvallrar om att det är en bok av Håkan Nesser. Om vi räknar bort De vänsterhäntas förening där Barbarotti gästspelade så är det åtta år sen senaste vi hade glädjen att träffa Gunnar Barbarotti och Eva Backman, då i Styckerskan från Lilla Burma. Serien om Barbarotti är en av de mest ojämna bokserier jag kan komma på. Den här boken tillhör en av det bättre och är uppe och snuddar på den bästa, En helt annan historia. Jag har förståelse för dom som inte klarar av Nessers lite gubbiga språk men själv njuter jag av det. Ännu bättre blir det när han läser själv med sitt gnälliga kumlamål, men även om det är Reine Brynolfsson som läser den här gången så kan jag höra Nessers röst i huvudet ibland. Det här är en snillrik historia, helt in Nesser anda, om den före detta akademikern och till lika före detta busschauffören Albin Runge. Bit för bit får vi veta vad som hänt vår sorgsne huvudperson och författaren lämnar tillräckligt med ledtrådar så vi som lyssnar får en chans att gissa på vad som verkligen hänt honom. Jag har tidigare utsett Jørn Lier Horst till den långsamma deckarens mästare, men kanske måste se över den titeln. Här är tempot inte speciellt högt och man hinner med att tänka själv. Varken Barbarotti, Backman eller någon annan av karaktärerna i boken får pulsen att skena, allt hänger på historien vilket har sin charm. Som ni hör är jag svag för Nesser och hans sätt att berätta kluriga historier. Det händer att han trasslar in sig men det gäller inte den här gången. Det är spännande ända till slutet.
Håkan Nesser är tillbaka med en ny bok om Gunnar Barbarotti efter 8 år. Den sorgsne busschauffören från Alster är en skickligt berättad historia i sann Nesser-anda, jag har njutit i 10 timmar, stark fyra.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Anne Holt – Operation Fosterland

Den före detta stjärnadvokaten Selma Falck är tillbaka, och det med med besked. Nu är hon en fiktiv person, men hon har en förmåga att hamna i de mest trassliga sammanhang. Men det är ingen slump, hon har en ”känslig näsa” som snokar upp dessa sammanhang. Den här gången börjar boken med att hon vaknar upp mörbultad och naken i en fjällstuga. Det är egentligen slutet på historien. Allt innan är består av mord, hemliga organisationer och toppolitik. Det är inte så svårt att tycka om Selma. Stark, smart och driven, samtidigt som hon har sina brister som spelmissbruk och en kantighet. Anne Holt har tillhört deckareliten i över 25 år. För mig sitter hon säkert i den division, mycket för att hon är noggrann i sitt skrivande och skriver sällan en dålig bok. Jag gillar när hon blandar deckarhistorien med politik, och gärna på hög nivå. Det är en bok med både intressanta karaktärer där naturligtvis Selma sticker ut, en spännande story och berättat på ett bra sätt.
Boken läses av en av mina favoriter, Magnus Roosmann, som gör en riktigt bra insats. Det som sticker ut lite är att det är en man som läser in en bok av en kvinna med en kvinnlig huvudperson. Inte så vanligt.
Anne Holt är tillbaka med en ny bok om den komplexa karaktären Selma Falck. Operation Fosterland är en spännande deckare med politiska inslag om jag verkligen gillar, mycket stark fyra.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

David Baldacci Mörkläggningen

Amos Decker blir kallad till North Dakota efter att en kvinna hittads mördad. Det blir en jakt på hemligheter runt olja och försvarshemligheter. Det här är en bok med väldigt mycket namn. Jag vet inte om jag lyssnat lite okoncentrerat men när det var några timmar kvar av boken dök det upp personer som jag knappt kunde placera i historien. David Baldacci har en 6-7 olika serier med olika huvudkaraktärer. I den här gör han det som blir mer och mer populärt, att låta karaktärer från olika serier mötas. Den här gången träffar Amos Decker Will Robie. Den typen av litterära grepp brukar få det att gnistra till lite men tycker inte det gör det den här gången. Jag har alltid varit fascinerad över Deckers superkrafter i form av att se färger kring döda och det perfekta minnet, när det nu börjar avta något börjar intresset för karaktären minska. Men kanske är bättre i nästa bok.
Jag ser alltid fram emot nya böcker av David Baldacci men Mörkläggningen gjorde mig lite besviken. Välskriven, spännande men lite rörig, det blir en trea. Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Cilla & Rolf Börjlind – Fruset guld

Olivia Rönning är tillbaka, och Tom och Mette och dom andra karaktärerna. Det känns som att komma in på en fest med kompisar man känner väl och inte sett på ett tag. Jag tycker det är roligt att Mårten, som alltid fått vara en bifigur, får ta en lite större roll i den här boken. Förutom det digra och lite spretiga persongalleriet så är det spänningen och actionscenerna som sticker ut. Det märks att författarparet är vana att skriva filmmanus. För det är inga problem att se handlingen som en film. Vi rör oss i så skilda miljöer som karga svenska fjäll till Gambias kust. Jag kan tycka att boken trampade lite vatten på slutet när säcken skulle knytas ihop. Uppläsaren Nina Zanjani är en ny bekantskap för mig och hon imponerar stort på mig. Hennes röst passare bra för action.
Cilla & Rolf Börjlind och alla deras härliga karaktärer är tillbaka. I Fruset guld bjuder Olivia Rönning och Tom Stilton på action i sedvanlig stil, en fyra i betyg.
Uppläsare: Nina Zanjani
Betyg:

Don Winslow – Spillror

Jag känner Don Winslow som författaren som kan berätta om poliser som balanserar på gränsen mellan rätt och fel. Som när han beskriver Denny Malone i Styrkan. Ja, han gör fel men har en vilja att göra rätt. I den här boken får vi sex fristående noveller med liknande polisen som på olika sätt strävar efter rättvisa men balanserar på den tunna gränsen mellan rätt och fel. Vi rör oss över stora delar av södra och västra USA. Historierna är nyskrivna och beskriver att nytt splittrat USA så som det blivit under Trumptiden. Den sista berättelsen utspelar sig också runt gränsen till Mexico och blottar delar av det bristerna i hanteringen av splittrade familjer. Annars gillade jag berättelsen om den förrymda beväpnade apan. Jag älskar Winslows långa detaljrika romaner. Detaljerna och personbeskrivningarna finns där man tycker som funkar bättre i roman än i novellform.
Don Winslow ger sin bild av ett splittrat land i novellboken Spillror. Tycker han är bättre i roman än novellform, men allt det vanliga finns där så en fyra blir det allt.
Uppläsare: Frederick Halbout
Betyg:

Anders Roslund – Sovsågott

Anders Roslunds böcker, även de han skrev tillsammans med Börje Hellström, har alltid en koppling till ett aktuellt samhällsproblem. Den här boken är inget undantag. Två små flickor försvinner från Stockholm samma dag. De försvinner till de mörkaste och hemskaste ”platser” vi människor kan tänka oss. Det är inte första gången Roslund tar upp ämnen som pedofili och människohandel. Redan i de två första böckerna om Ewert Grens Odjuret och Box21 var ämnena centrala, och det är 15 år sen. Den här boken är spännande från början till slut, precis när man tror att allt är löst så finns det en vinkel till eller ytterligare en sten att lyfta på. Att få in Piet Hoffman som ytterligare en huvudperson i serien har givit böckerna ytterligare en dimension. Thomas Hanzon läser inte in så många böcker men serien om Grens läser han väldigt bra. Gillar också se små subtila tilltagen att göra dialogerna i telefon lite burkinsk.
‪I Sovaågott tar sig Grens och Hoffman an en pedofilring. Anders Roslund är en mästare på att kombinera samhällsengagemang och spänning. Han gör det på det allra bästa sättet och det premieras med en femma i betyg.
Uppläsare: Thomas Hanzon
Betyg:

Lotta Luxenburg – Infiltratören

Jag har med stort nöje följt Lotta Luxenburgs serie om Klara och Nick. Så det var med höga förväntningar jag kastade mig över hennes nya serie om Stockholmsgruppen. Som titeln på serien skvallrar om så utspelar även denna bok i Stockholmsmiljö samt att det handlar om en ny grupp poliser. Handlingen kretsar kring Isabella och Nikolaj som infiltrerar ett ryskt brottsnätverk. Jag blir tyvärr inte helt övertygad. Att en polis tar sig an uppdraget att jobba som infiltratör utan förkunskaper gör att jag tappar förtroendet. Och ett tappar förtroendet är svårt att hämta igen. För även om ansatsen är god att få bort trafficking och prostitution så har polisen lagar och regler att hålla sig till, något det är lite si och så med ibland.
Mina höga förväntningar på Lotta Luxenburgs nya serie om Stockholmsgruppen uppfyllde inte mina högt ställda förväntningar. Infiltratören är stundtals spännande men sakna det lilla extra så får en trea i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Arne Dahl – Friheten

Arne Dahl har jag älskat sedan första boken om A-gruppen. Hans målande språk och varma personporträtt har varit ett signum. När han för några år sen begravde han Hjelm och dom andra i A-gruppen. Det var säkert helt rätt. I den nya serien får vi lära känna Sam Berger och Molly Blom. Det som skiljer de två serierna är att den senare är mörkare, mer lik Jo Nesbøs böcker. Tycker också det går att dra en parallell till Anders De La Motte som först skrev dom fartfyllda böckerna i Geim-triologin för att sen växla över till den betydligt mörkare årstids serien.
Missförstå mig rätt, det här är en fartfylld deckare. Berger blir rekommenderad av sin fd kollega Deer att gå till en psykolog. Det blir upprinnelsen till en jakt på sanningen, eller på Friheten. Ibland kan även spänning och tempo bli för mycket. Här kan jag tycka att författaren ibland öser på lite för mycket och krånglar till det lite för mycket.
Arne Dahl öser på med spänning och tempo i Friheten. Kommer inte upp i A-gruppen klass men en fyra i betyg tycker jag den är värd.
Uppläsare: Niklas Engdahl
Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑