Cilla & Rolf Börjlind – Fruset guld

Olivia Rönning är tillbaka, och Tom och Mette och dom andra karaktärerna. Det känns som att komma in på en fest med kompisar man känner väl och inte sett på ett tag. Jag tycker det är roligt att Mårten, som alltid fått vara en bifigur, får ta en lite större roll i den här boken. Förutom det digra och lite spretiga persongalleriet så är det spänningen och actionscenerna som sticker ut. Det märks att författarparet är vana att skriva filmmanus. För det är inga problem att se handlingen som en film. Vi rör oss i så skilda miljöer som karga svenska fjäll till Gambias kust. Jag kan tycka att boken trampade lite vatten på slutet när säcken skulle knytas ihop. Uppläsaren Nina Zanjani är en ny bekantskap för mig och hon imponerar stort på mig. Hennes röst passare bra för action.
Cilla & Rolf Börjlind och alla deras härliga karaktärer är tillbaka. I Fruset guld bjuder Olivia Rönning och Tom Stilton på action i sedvanlig stil, en fyra i betyg.
Uppläsare: Nina Zanjani
Betyg:

Don Winslow – Spillror

Jag känner Don Winslow som författaren som kan berätta om poliser som balanserar på gränsen mellan rätt och fel. Som när han beskriver Denny Malone i Styrkan. Ja, han gör fel men har en vilja att göra rätt. I den här boken får vi sex fristående noveller med liknande polisen som på olika sätt strävar efter rättvisa men balanserar på den tunna gränsen mellan rätt och fel. Vi rör oss över stora delar av södra och västra USA. Historierna är nyskrivna och beskriver att nytt splittrat USA så som det blivit under Trumptiden. Den sista berättelsen utspelar sig också runt gränsen till Mexico och blottar delar av det bristerna i hanteringen av splittrade familjer. Annars gillade jag berättelsen om den förrymda beväpnade apan. Jag älskar Winslows långa detaljrika romaner. Detaljerna och personbeskrivningarna finns där man tycker som funkar bättre i roman än i novellform.
Don Winslow ger sin bild av ett splittrat land i novellboken Spillror. Tycker han är bättre i roman än novellform, men allt det vanliga finns där så en fyra blir det allt.
Uppläsare: Frederick Halbout
Betyg:

Anders Roslund – Sovsågott

Anders Roslunds böcker, även de han skrev tillsammans med Börje Hellström, har alltid en koppling till ett aktuellt samhällsproblem. Den här boken är inget undantag. Två små flickor försvinner från Stockholm samma dag. De försvinner till de mörkaste och hemskaste ”platser” vi människor kan tänka oss. Det är inte första gången Roslund tar upp ämnen som pedofili och människohandel. Redan i de två första böckerna om Ewert Grens Odjuret och Box21 var ämnena centrala, och det är 15 år sen. Den här boken är spännande från början till slut, precis när man tror att allt är löst så finns det en vinkel till eller ytterligare en sten att lyfta på. Att få in Piet Hoffman som ytterligare en huvudperson i serien har givit böckerna ytterligare en dimension. Thomas Hanzon läser inte in så många böcker men serien om Grens läser han väldigt bra. Gillar också se små subtila tilltagen att göra dialogerna i telefon lite burkinsk.
‪I Sovaågott tar sig Grens och Hoffman an en pedofilring. Anders Roslund är en mästare på att kombinera samhällsengagemang och spänning. Han gör det på det allra bästa sättet och det premieras med en femma i betyg.
Uppläsare: Thomas Hanzon
Betyg:

Lotta Luxenburg – Infiltratören

Jag har med stort nöje följt Lotta Luxenburgs serie om Klara och Nick. Så det var med höga förväntningar jag kastade mig över hennes nya serie om Stockholmsgruppen. Som titeln på serien skvallrar om så utspelar även denna bok i Stockholmsmiljö samt att det handlar om en ny grupp poliser. Handlingen kretsar kring Isabella och Nikolaj som infiltrerar ett ryskt brottsnätverk. Jag blir tyvärr inte helt övertygad. Att en polis tar sig an uppdraget att jobba som infiltratör utan förkunskaper gör att jag tappar förtroendet. Och ett tappar förtroendet är svårt att hämta igen. För även om ansatsen är god att få bort trafficking och prostitution så har polisen lagar och regler att hålla sig till, något det är lite si och så med ibland.
Mina höga förväntningar på Lotta Luxenburgs nya serie om Stockholmsgruppen uppfyllde inte mina högt ställda förväntningar. Infiltratören är stundtals spännande men sakna det lilla extra så får en trea i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Arne Dahl – Friheten

Arne Dahl har jag älskat sedan första boken om A-gruppen. Hans målande språk och varma personporträtt har varit ett signum. När han för några år sen begravde han Hjelm och dom andra i A-gruppen. Det var säkert helt rätt. I den nya serien får vi lära känna Sam Berger och Molly Blom. Det som skiljer de två serierna är att den senare är mörkare, mer lik Jo Nesbøs böcker. Tycker också det går att dra en parallell till Anders De La Motte som först skrev dom fartfyllda böckerna i Geim-triologin för att sen växla över till den betydligt mörkare årstids serien.
Missförstå mig rätt, det här är en fartfylld deckare. Berger blir rekommenderad av sin fd kollega Deer att gå till en psykolog. Det blir upprinnelsen till en jakt på sanningen, eller på Friheten. Ibland kan även spänning och tempo bli för mycket. Här kan jag tycka att författaren ibland öser på lite för mycket och krånglar till det lite för mycket.
Arne Dahl öser på med spänning och tempo i Friheten. Kommer inte upp i A-gruppen klass men en fyra i betyg tycker jag den är värd.
Uppläsare: Niklas Engdahl
Betyg:

Michael Connelly – En eld i natten

Det här är den 24e boken om Harry Bosch, riktigt imponerad. Kan inte på rak arm komma på någon så lång bokserie med en och samma huvudperson. Nu har Connelly utvidgat sitt universum de senaste åren. Först var det halvbrodern Mickey Haller som då och då dyker upp i den här boken. Sen har vi den surfande polisen Renée Ballard. En karaktär växer för varje bok hon är med i. Det är riktigt smart att komplettera den trygga och välkända karantän Bosch med en yngre kvinnlig vinkel. Det har blåst nytt liv i serien. Om Bosch dotter börjar läsa juridik eller rent av blir polis skulle jag gärna se mer av henne i serien.
I den här boken börjar våra hjältar gräva i en fall som Bosch mentor Thompson lämnade efter sig när han dog. Fallet ringlar sig genom Los Angeles gator, genom advokatbyråer och poliskontor.
Utan Magnus Roosmanns trygga, raspiga och lite släpiga röst skulle den här bokserien inte vara lika bra. Han läser väldigt bra.
Michael Connelly stärker banden mellan Bosch och Ballard i En eld i natten. Kanske inte den bästa i serien men en trygg fyra för sin spänning.
Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Jørgen Jæger – Villospår

Den första boken i serien, Monster, lyssnade jag på dom en serie. Måste säga att jag gillar bokformatet bättre. I den här boken är Cecilie tillbaka. Tyvärr måste hon åka och identifiera hennes sambo Bernard som befaras drunknad i Drammen. Nu visar det sig att det inte är Bernard på bårhuset, trots att en annan kvinna redan har identifierat honom. En kvinna som visar sig vara hans fru. Livet vänds totalt upp och ner för Cecilie och det är bara början. När hennes situation blir värre tar hon hjälp av din före detta chef Ole Vik. Det här är en spännande deckare med många vändningar. Korrumperade poliser, organiserad brottslighet, kopplingar utomlands. Vi får följa både polisens och Oles arbete, samtidigt som frågetecknen kring Bernard hela tiden hänger över historien. Med Magnus Roosmanns uppläsning blir det en riktig spännande bok.
Jørgen Jæger är med Villospår tillbaka med en spännande historia om Cecilie och Ole. Norsk krim på den över halvan av deckare, klar fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Jørn Lier Horst, Thomas Enger – Nollpunkt

Vi har fått lära känna Jørn Lier Horst via kommisarie Wisting och hans journalistdotter Line. I den här boken har han en liknande uppsättning vad det gäller huvudpersoner. Nu är det polisutredare Alexander Blix och journalisten Emma Ramm. De är inte släckt den här gången, men det betyder inte att det inte finns länkar mellan dem. Jag tycker Horst är en mästare att skriva deckare i ett lågt tempo, när han skriver ihop med Thomas Enger så har tempot skruvas upp, rejält. Det här är en mördarjakt i högt tempo. Det svåraste som finns när det det gäller en deckare med flera brott är trovärdigheten. Tror jag på det här? Är frågan jag ställer jag mig varje gång och börjar jag tvivla är det svårt att hämta igen det. I den här boken var jag aldrig nära att tvivla. En riktigt trovärdig, snabb och välskriven bok.
Som vanligt en riktigt bra uppläsning av Jonas Malmsjö. Jag brukar inte recensera bokomslaget, men den här boken har ett ruskigt snyggt omslag som verkligen passar boken.
Nollpunkt av Lier Horst/Enger är årets bästa bok, hittills. Den spännande mördarjakten i högt tempo är värd sin femma i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Lotta Luxenburg – Förföljda

I Lotta Luxenburgs tredje bok i serien om poliserna Nick och Klara är det deras grupp som angripen. Det är klart att det blir extra intressant när en series huvudpersoner angrips av mördare, men det kan också bli för mycket av det ”goda”(eller onda). Något som jag tycker är fallet i den här boken. Priset man får betala är att man tappar i trovärdigt när lite för många i en grupp poliser blir angripna och deckare bygger till stor del på trovärdighet. Iallafall för mig. Sen är jag ju väldigt förtjust i persongalleriet i den här serien. De fina Petra och Holly och den onde åklagaren, så den boken har har om inte allt, så mycket. För tillfället är nu min bokhylla tom vad det gäller böcker i serien. Men jag hoppas att det snart kommer nya böcker i serien för jag gillar den.

Förföljda är inte den bästa bok i Lotta Luxenburgs serie. Boken brister lite i trovärdighet men vägs upp av sitt persongalleriet, så en tre är ett rimligt betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑