Håkan Nesser – Schack under vulkanen

Håkan Nesser har ett väldigt eget och målande språk. Jag förstår om vissa ser det som gubbigt men jag älskar det. Bara titeln Schack under vulkanen är ju underbar. När författare börjar försvinna i Kymlinge blir kommissarie Barbarotti något motvilligt inkopplad. Då hans kollega och livskamrat Eva Backman är bortrest får han ta sig an fallet på egen hand. Det här är ett typisk Nesser mysterium där vi bit för bit får reda på vad som hänt.
Jag har funderat på hur författare ska behandla 2020 då pandemin ändrade vårt sätt att leva. Hittills har de böcker jag lyssnat på förlagt handlingen antingen före eller efter pandemin för att inte behöva förhålla sig till den. Så det här är den första boken där den blir en del av historien. Ingen stor del, men en del.
Det här är inte den bästa i Barbarottiserien. Historien är lite rörig ibland och sluten kunde vara bättre i min smak. Men som jag varit inne på tidigare så vägs det upp av språket. Vem gillar inte titeln på en påhittad bok med namnet ”18 samtal med en häst, om jag hade en”. Det är Nesser i en liten ask.
Visst saknar man att Nesser läser sina egna böcker på sin gnälliga närkingska. Det finns ingen som kan leverera svordomar och citat som han. Med det sagt så har Reine Brynolfsson tagit över de senaste böckerna i serien med den äran.
I Schack under vulkanen försöker Gunnar Barbarotti lösa mysteriet kring ett antal försvunna författare. Kanske inte den bästa boken i serien men det vägs upp av Håkan Nessers underbara och unika språk. Blir en fyra i betyg från mig.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Jørn Lier Horst, Thomas Enger – Slagsida

I den tredje boken från Enger/Lier Horst hittas Alexander Blixts kollega Sofia Kovic mördad i sitt hus, ett hus där Blixt dotter bor en våning upp. När boken börjar sitter Blixt och Emma Ramm i polisförhör efter att Blixt skjutit en man. Så historien berättas genom hopp i tiden där vi bit för bit får händelseförloppet klart för oss. Det är ett raffinerat sätt att berätta på vilket gör att boken lyfter. Vi vet från början att det ska gå åt skogen men inte hur, vilket gör att man sitter med en klump i magen under hela lyssnandet.
Kombinationen polis och journalist har vi sett många gånger i deckare men jag tycker det funkar ovanligt bra i den här boken. Trots, eller tack vare, ett begränsat persongalleri där dom andra två är Blixt dottern Iselin och journalisten Emma Ramm så blir det spännande. En riktig bra spänningsroman.
I Slagsida bjuder Enger/Lier Horst på en smart berättad historia med både spänning och driv. Med Jonas Malmsjös uppläsning blir det en klar fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Anne Holt – Mandelaeffekten

Vi får möta den något komplexa personligheten Selma Falck för tredje gången. Som före detta handbollsproffs och före detta stjärnadvokat är hon ett välkänt ansikte i Norge. Något som kan vara både till fördel och nackdel när hon nu försörjer sig som privatdetektiv. Anne Holt tillhör en av de riktiga veteranerna i det nordiska deckarskråt. Det betyder inte att hon lutar sig tillbaka och lever på sin rutin. Jag tycker att serien om Selma Falck är riktigt bra. Som vanligt så känns det som Anne Holt har örat mot rälsen när det gäller att spegla det norska samhället. Jag vet inte om det varit några skandaler kring den norska barnsvårdsnämnden, men det spelar ingen roll för historien känns trovärdig, vilket alltid är det vikigaste. Det är inte det lättaste när det gäller seriemord, då det redan är gjort om och om igen.
I Mandelaeffekten får vi åter möta den intressanta karaktären Selma Falck igen. När Anne Holt som sin vana trogen bjuder på spänning är det bara att luta sig tillbaka och njuta. En väldigt stark 4:a från mig.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Olivier Norek – Ytspänning

Kommissarien och gruppchefen Noèmie Chastain på Parispolisen blir skjuten i ansiktet under en inbrytning. Hon har tur och överlever men hennes ansikte blir vanställt. När hon anser sig klar att återgå i tjänst blir hon motarbetad och skickad till den lilla byn Avalone. Där med uppdraget att lägga ner polisstationen. När sen ett barnlik flyter upp i dammen blir hon mot sin vilja indragen i ett 25 år gammalt mord. Det här är en blandning av hård och mjuk deckare och visar på skillnader mellan storstad och landsbygd. Men framförallt får vi följa den tuffa och rebelliska Noèmie i hennes kamp. En kamp att kunna vara polis och att vara människa med ett vanställt ansikte. Historien tar många oväntade vändningar. Jag kan inte franska vilket gör att jag ibland hade lite svårt att hänga med i alla namn. Men annars är det alltid intressant att lyssna på deckare som inte är från England eller Norden. Det är inte så ofta jag reagerar på det men man gjort en del raka översättningar från franskan vilket gör att vissa uttryck blir lite konstiga på svenska. Men det tar inte bort charmen och finessen i Noreks i övrigt fina språk.
Olivier Norek bjuder på spänning och en intressant och rebellisk huvudperson i den franska deckaren Ytspänning. Blir en fyra i betyg.
Uppläsare: Jonna Eriksson
Betyg:

Hans Rosenfeldt, Michael Hjorth – Som man sår

Riksmord blir kallade till Blekinge där tre personer blivit skjutna av en prickskytt på loppet av en dryg vecka. Vanja, Billy och dom andra har inte mycket att gå på då de inte hittar varken samband mellan offren eller vittnen.
Samtidigt i Stockholm har Sebastian Bergman dragit sig tillbaka och driver psykologmottagning långt från händelsernas centrum. Men vad vore en Rosenfeldt/Hjorth bok utan att Sebastian Bergman skulle bli inblandad på något sett, vilket han naturligtvis blir. Det här är en deckare med flera lager och bottnar. Så när man tror att man förstår hur det hela hänger ihop så tar handlingen en ny vändning. Historien är mycket skickligt berättad vilket gör det svårt att lägga ifrån sig boken, varför man nu ska göra det.
Det är en klar fördel att ha läst/lyssnat på de övriga böckerna i serien då det är många trådar som löper bakåt i tiden.
Jag har nästan bara hört Niklas Falk läsa in böckerna om. Sebastian Bergman men jag måste säga att han gör det riktigt bra. Det höjer böckerna ett snäpp.
Mannen som är så lätt att avsky, Sebastian Bergman, är tillbaka. Rosenfeldt/Hjorth bjuder på spänning och många vändningar i Som man sår. En lysande 4:a från mig.
Uppläsare: Niklas Falk

Betyg:

Lee Child, Andrew Child – Vaktposten

Lee Child är framme vid bok nummer 25 om sin fd. militärpolis Jack Reacher. Som vanlig börjar boken med att Reacher kliver av bussen i en anonym småstad någonstans i USA och som vanlig blir han indragen i någonting. Den här gången är det en kidnappning IT kille han lyckas förhindra men blir som vanlig indragen i något större. Grundstoryn är att den lilla staden sedan någon vecka är utsatt för en cyberattack där IT killen är ansvarig.

En av dom saker jag hakat upp mig på i de senaste böckerna är Reatchers dåliga teknikkunskap, en okunskap på gränsen till förakt. Ja han är lite äldre men att använda en mobiltelefon idag kräver inte en ingenjörsexamen. Det göra att det krockar en hel del när temat i boken är dataintrång och cyberattacker. Sen är det som vanlig en spännande och välskriven bok. Jag kan inte rå för att jag blir imponerad när Reacher genom att skrämma fyra eller fem motståndare i en uppgörelse bara genom att berätta hur han kommer att göra dom illa. Det i kombination med hans förmåga att lösa problem gör honom till en litterär superhjälte för mig.

Men det här är en av de sämre böckerna i serien. Historien med det utslagna datasystemet i staden håller inte och då hjälper inte ens Reatchers superkrafter för att rädda det hela.

Lee Child har kommit fram till den 25:e boken om Jack Reacher. Tyvärr tycker jag Vaktposten är en av de sämre i serien. Även om huvudpersonen är lika bra som vanlig känns historien inte trovärdig, tyvärr bara en trea i betyg.

Uppläsare: Magnus Roosman

Betyg:

B J Hermansson – Morden i Dala Järna

Jag brukar säga att det finns en klassisk mall för den svenska deckaren. Den ska ha en lokal anknytning och vad det gäller handlingen så ska ett brott skett någongång för länge sen, ett brott sker i nutid och så går boken ut på att knyta ihop dessa två brott. Den här boken har allt det. Den lokala koppling här är Dalarna och närmare bestämt den lilla orten Dala Järna. Där har vi behållningen av boken. Hur man beskriver livet i en liten ort i Sverige.
Sen tyckte jag historien var lite rörig och saknade trovärdighet på flera plan. Ett exempel på rörighet är namnsättning av karaktärer. Vi har Margit, Majlis, och Majken samt Liselott och Louise. Då namnen är väldigt lika gör det det svårt att hänga med som ljudbokslyssnare. Något är betydligt enklare när man läser än när man lyssnar.
En av dom saker som får mig att uppskatta en bok är när den hittar ett nytt grepp, ett nytt sätt att berätta eller en ny vinkel. Den här boken hade inga tyvärr inget nytt. Men gillar du Morden i Midsomer och Läckberg håller du säkert inte med mig.
B J Hermansson bjuder på en klassisk svensk deckare. Morden i Dala Järna må vara klassisk uppbyggd men saknar överraskningar. Det blir en tvåa i betyg.
Uppläsare: Sofia Berntson
Betyg:

M.W. Craven – Brännaren

Washington Poe är en tjänstledig polis som inte har någon tanke på att komma tillbaka till polisyrket. Men när hans namn hittas inristat på bröstet på ett svårt bränt mordoffer. Offret är bara en i en serie av mord med efterföljande brand. Det gör att han kommer tillbaka till jobbet. Väl på plats börjar han jobba med Tilly Brandshaw, en lite speciell ung kvinna. Hon är socialt tafatt men hennes logiska tänkande är något ut över det vanliga. Detta något ovanliga par tar sen upp jakten på brännaren, som media kallar mördaren. Man får lite Lisbet Salander vibbar av Tilly vilket kittlar. Det här är en brittisk deckare när de är som bäst, helt i klass med Peter Robinson eller Elizabeth George.
Det är en mördarjakt med många och oväntade vändningar genom tid och rum.
Det här är den första boken i en serie och jag kommer sätta bevakning på den så att jag inte missar fortsättningen.
M W Craven levererar brittisk deckare när den är som bäst. Brännaren är en spännande mördarjakt med oväntade vändningar och spännande karaktärer. En mycket mycket välförtjänt 4 i betyg.
Uppläsare: Nicklas Engdahl
Betyg:

Jørn Lier Horst Thomas Enger – Rökridå

En bomb smäller mitt i centrala Oslo precis på tolvslaget på nyårsafton. Mirakulöst nog dör inte så många. Då kommisarie Blix hittar ett välkänt namn på listan med offer börjar han nysta i ett gammalt fall med en ouppklarad kidnappning. Jag blev helt ”slagen till marken” av Horst Engers första bok Nollpunkt. Den hade en fart, fläkt och spänning. Så mina förväntningar på den här boken var höga. Jag tycker inte Rökridå kommer upp i samma klass som den första boken. Men med det sagt så är det en spännande och välskriven deckare. Den känns som en återgång till Jørn Lier Horst böcker om Wisting i stilen, vilket inte är fel.
Horst och Enger följer upp sin succé med Nollpunkt med Rökridå. Tempot har sjunkit något och den kommer inte riktigt upp i samma nivå. Men en 4:a i betyg blir det ändå.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Anders Jallai – Kryptören

Sprängningar är inget ovanligt i Sverige. Men det är först när det smäller på farsonabla Strandvägen i Stockholm, med flera döda som stadsministern tar det på allvar. Han ger SSI i uppdrag att lösa brottet och det gör att den i förtid pensionerade Anton Modin.
Anders Jallai har gjort sig känd för att skriva spännande deckare med kopplingar till verkliga händelser i vår närtid. Det har varit Estonias förlisning, mordet på Cats Falk och ständigt återkommande mordet på Palme. Den här boken är inget undantag. Som intresserad av nutidshistoria, True Crime och deckare så har Jallais böcker varit som ett Kinderägg, allt i ett. Jag tycker det här är en av de sämre böckerna i serien. För att den här typen av böcker ska fungera så måste vi lyssnare tro på historien och det som händer. Jag hakade upp mig på Antons son, som trodde att han som svensk över 30 år skulle ha en chans att slå dig in i ett NFL lag. Man behöver inte veta så mycket om sport för att förstå att den chansen är näst intill noll.
I elfte boken om Anton Modin försöker han rädda Sverige från sprängningar. Jag tycker Kryptören är en av de sämre i Anders Jallais serie men blir ändå en fyra i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑