Jørn Lier Horst, Thomas Enger – Nollpunkt

Vi har fått lära känna Jørn Lier Horst via kommisarie Wisting och hans journalistdotter Line. I den här boken har han en liknande uppsättning vad det gäller huvudpersoner. Nu är det polisutredare Alexander Blix och journalisten Emma Ramm. De är inte släckt den här gången, men det betyder inte att det inte finns länkar mellan dem. Jag tycker Horst är en mästare att skriva deckare i ett lågt tempo, när han skriver ihop med Thomas Enger så har tempot skruvas upp, rejält. Det här är en mördarjakt i högt tempo. Det svåraste som finns när det det gäller en deckare med flera brott är trovärdigheten. Tror jag på det här? Är frågan jag ställer jag mig varje gång och börjar jag tvivla är det svårt att hämta igen det. I den här boken var jag aldrig nära att tvivla. En riktigt trovärdig, snabb och välskriven bok.
Som vanligt en riktigt bra uppläsning av Jonas Malmsjö. Jag brukar inte recensera bokomslaget, men den här boken har ett ruskigt snyggt omslag som verkligen passar boken.
Nollpunkt av Lier Horst/Enger är årets bästa bok, hittills. Den spännande mördarjakten i högt tempo är värd sin femma i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Lotta Luxenburg – Förföljda

I Lotta Luxenburgs tredje bok i serien om poliserna Nick och Klara är det deras grupp som angripen. Det är klart att det blir extra intressant när en series huvudpersoner angrips av mördare, men det kan också bli för mycket av det ”goda”(eller onda). Något som jag tycker är fallet i den här boken. Priset man får betala är att man tappar i trovärdigt när lite för många i en grupp poliser blir angripna och deckare bygger till stor del på trovärdighet. Iallafall för mig. Sen är jag ju väldigt förtjust i persongalleriet i den här serien. De fina Petra och Holly och den onde åklagaren, så den boken har har om inte allt, så mycket. För tillfället är nu min bokhylla tom vad det gäller böcker i serien. Men jag hoppas att det snart kommer nya böcker i serien för jag gillar den.

Förföljda är inte den bästa bok i Lotta Luxenburgs serie. Boken brister lite i trovärdighet men vägs upp av sitt persongalleriet, så en tre är ett rimligt betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Lotta Luxenburg – Spårlöst

I den andra boken om kriminalpoliserna Nick och Klara så är det en kvinna som blir bortförd efter en blöt möhippa i stan. Det blir upprinnelsen till en jakt, helt i samma stil som i hennes första bok Försvunnen. Jag gillar också att hon behåller och bygger vidare på persongalleriet från den första boken. Det betyder att vi förutom poliserna i Nicks grupp även får träffa Petra och Holly från den första boken. En kvalificerad gissning är att dom kommer hänga med även framöver.
Så måste jag hylla Maria Lyckows uppläsning. Hennes röst ger trovärdighet till berättelsen. Precis som första boken är boken inte så lång, vilket jag uppskattar. På minussidan kan möjligen sättas upp att upplösningen kändes lite väl banal. Men det är taget när boken i övrigt håller hög klass.
Lotta Luxenburgs Spårlöst börjar med att en kvinna kidnappas. Den får en fyra för sina fina och trovärdiga karaktärer och spännande och kompakta historia.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Lotta Luxenburg – Försvunnen

Lotta Luxenburg har legat i min bokhylla under en längre tid men ett tips från en kompis fick mig att få ”tummen ur”, tack Erika.
Ska man lyckas att ta sig igenom bruset med en deckare i Stockholmsmiljö behöver boken ha något extra. Det tycker jag Lotta har, men det lilla extra är inte helt enkelt att sätta fingret på. Vi får lära känna en grupp med poliser med Nick Johansson och Klara Phil i spetsen. Just dessa två karaktärer är två väldigt levande karaktärer, med fel och brister. Lägg sedan till en historia med ett försvunnet barn i centrum. Ett ämne som inte kan lämna någon oberörd.
En annan sak på plussidan med den här boken är att den inte är så lång, under 7 timmar. Inga onödiga transportsträckor
Bäst av allt, det ligger två böcker till i serien i bokhyllan och väntar.
I Försvunnen försvinner ett barn. Lotta Luxenburg har lyckats fånga spänning, rädsla och medkänsla i en deckare under 7 timmar. En klar fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Sara Åström, Anette Sandlund – Vid skogens slut

Nu kan vi pricka in Piteå på deckarkartan. För precis som Visby har sin Maria Wern och Fjällbacka sina poliser har nu Piteå fått sin Sofia Vinter.

Det finns en utmaning när en författare ska skapa tex ett fiktivt MC gäng för att men inte kan använda sig av Hells Angels, det kan lätt bli lite överdrivet och då inte så trovärdigt. I den här boken är det en påhittad sekt som är en blandning av Scientologerna och Knutby man försöker skapa. Jag blir inte helt övertygad.

För att hålla kvar vid trovärdigheten lite så får Sofias grupp med Socialtjänst, polis och skola en oproportionerligt stor roll i ett så pass allvarligt brott som ändå sker, vilket ger lite Kalle Blomkvist känsla.

Nu låter det som jag sågar boken totalt, vilket inte är min avsikt. Det är en både spännande och välberättad och Rakel Molins uppläsning är glimrande.

Åström&Sandlunds Vid skogens slut tappar lite i trovärdighet ibland men gillar man mysdeckare och kommer från Piteå skulle man nog ge den mer än min trea i betyg.

Uppläsare: Rakel Molin

Betyg:

Andreas Ek – Mörkret inom honom

Jag känner Andreas Ek genom Törst och Raseri, böcker som handlar om att välden drabbas av ett dödligt virus. När den riktiga välden drabbats av ett dödligt virus, kanske inte lika aggressivt som i Eks böcker växlar han in på deckare spåret. Det här är en klassisk deckare där poliser jagar mördare. Jag gillar intensiteten i dialogen, speciellt dialogerna över polisradion känns väldigt trovärdiga. Är inte helt bekväm med slutet men fram till upplösning gillade jag drivet i boken. För att sticka ut i det stora bruset bland alla deckare gäller det att ha något utöver det vanliga. Boken är bra och välskriven men saknar det lilla extra. Samtidigt kommer jag hålla ögonen öppna efter uppföljare.

Boken har också något så ovanligt som en kvinnlig uppläsare trots att både författare och flera av huvudpersonen är män. Borde inte vara så ovanligt men jag kommer inte på någon annan bok nu på rak arm.

Andreas Ek lämnar zombies och levererar en helt ok deckare i boken Mörkret inom honom. Hade inte det lilla extra men en fin trea i betyg.

Uppläsare: Sandra Andreis

Betyg:

Michel Bussi – Svarta näckroser

Tänk att kunna skiva en klassisk deckare samtidigt som man väver in en av våra mest kända konstnärer, eller iallafall hans arv. Michel Bussi har lyckats förlägga ett mord av en konstintresserad kvinnokarl i Claude Monet välkända miljö. Scenen är riktigt bra och alla dom små ledtrådar som polisen får in gör det upplagt för en riktig pusseldeckare. Tyvärr tycker jag historien krånglats till desto längre in i boken vi kommer. Sen måste jag också erkänna att alla franska namn rör till det för mig som inte förstår franska. Men med det sagt så ska Magnus Roosmann ha en eloge för sitt franska uttal.
Michel Bussi upplägg att förlägga ett mord i Claude Monets miljö är bra men historien blir för krånglig för mig. Därför får Svarta näckrosor bara en två av mig.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

Tom Clancy – Heder utan samvete

Tom Clancy dog 2013. Men likt Stieg Larsson så kommer det fortfarande ut böcker om hans karriärer. Till skillnad mot Millenium böckerna så skrivs Tom Clancys namn ut, klart och tydligt här, när det egentligen är Marc Cameron som skrivit boken.
I den här står Iran inför en revolution, en epidemi i USA och så har två ryska stridsspetsar kapats och försvunnit. Så president Jack Ryan har det hett om öronen.
För den som gillar politiska thrillers på högsta nivå är det här julafton. Jag gillar det men kan tycka det blir lite väl mycket ”vapenporr” ibland. Var tvungen att spara några citat när det var som värst. ”Det handlar om två stycken 51T6 ABM:er” eller ”De enorma sextonhjuliga MZKT-79221-lastbilarna”. Så ibland kan det bli lite väl mycket av det goda.
Boken har en del inslag av hur politisk propaganda används idag som är intressant. President Ryan blir bland annat utsatt för AI-manipulerade filmer, något han hanterar på ett riktigt intressant och bra sätt.
Tom Clancy, eller Marc Cameron som egentligen har skrivit boken får en tre för Heder utan samvete. Spännande politik på högsta nivå men lite för mycket av det goda ibland.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Anders Jallai – Spinndoktorn

Jag brukar prata om att jag gillar böcker och serier som sticker ut och inte följer den vanliga mallen. Anders Jallai och hans serie om Anton Modin är verkligen en serie som inte följer mallen. Bara det enkla att böckerna inte kommer i tidsordning är en sak. Att dom blandar verkligen med fiktionen på ett sätt så att man tror på vart enda ord är en annan. Att han sedan kunna gjort det i tio böcker gör allt än mer otroligt. Den här gången dyker vi ner ett år efter Palmemordet. När Holmér kört polisutredningen i diket, Anton Modin varit sjukskriven och Ebbe Carlsson och hans gäng kliver in på scenen. Idag förfasar vi oss över Trumps missbruk av sin maktposition, att han använder sig av den för sin och sitt partis vinning. Men tittar vi tillbaka på Socialdemokraterna i Sverige under 70 och 80-talet så var det inte så stor skillnad. Så som Palme, Giejer, Lidbom, Sten Andersson och de andra i toppen ljög och styrde för att skydda sig själva och sitt parti är även med dagens mått häpnadsväckande. För även om dom själva säkert tyckte att dom gjorde det dom gjorde för ”den goda saken” så får man ändå inte kringgå stadsapparaten. Ebbe Carlsson affären kan ses som en slutpunkt för den tiden. Jallais sätt att berätta det som hände som en roman, med avbrott för ”faktarutor”. Genom att redovisa var han fått uppgifterna ifrån så kan han sen hitta på nästan hur mycket han vill mellan dessa faktarutor och ändå vara trovärdig. Det är inte den bästa boken i serien men den handlar om en väldigt intressant tid i Sveriges nutids historia.
I Spinndoktorn berättar Anders Jallai om tiden efter Palmemordet. Genom sin agent Anton Modin får vi på det vanliga spännande och trovärdiga sätter följa Ebbe Carlssonaffären.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Camilla Grebe – Skuggjägaren

Min spontana upplevelser efter att ha lyssnat klart på den här boken är att det är en välskriven deckare. Vi har alla läst standard deckaren, ett-mord-sker-i-dåtid-som-har-något-med-ett-mord-i-nutid-att-göra. Den här deckaren har precis dom ingredienserna, skillnaden att bagare Grebe har rört ihop smeten på ett helt nytt sätt. Ett betydligt mer spännande sätt. Den största delen av handlingen utspelar sig i den fiktiva Stockholmsförorten Östertuna. Då berättelsen förflyttar sig genom decennierna så blir det också, förutom den spännande deckarhistorien, en tidsstudie resa. Vi får möta polischefer som inte tycker kvinnor ska vara poliser på sjuttiotalet och dom första profilerats på åttiotalet.
Att boken fått deckarakademins pris för 2019 års bästa deckare är välförtjänt. Den får en extra krydda med Katarina Ewerlöfs fantastiska inläsning.
Camilla Grebes deckare Skuggjägaren är lika välskriven som spännande, lika nyskapande som träffsäker vad det gäller tidsandan. Den får en superstark fyra, på gränsen till en femma.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑