Kategori: Deckare

Julius Hjort/Olof Jung – Skipar min egen rättvisa

Maria är en ung juriststuderande som har sina problem med ångest. Men när hon börjar få det under kontroll det händer det värsta. Efter en utekväll med vänner blir hon våldtagen av taxichauffören som ska köra henne hem. Det ställer hennes och hennes nyblivna sambos liv på ända. Sambon Samuel gör allt vad han kan för att ta hand om Maria, samtidigt som han inte tycker att polisen gör sitt jobb. Något som gör att han tillslut bestämmer sig för att skipa sin egen rättvisa.

Vi får parallellt lära känna polisen Peter Johansson. En tuff polis som under 80-talet åker med den ökända Batongligan där resultatet sattes före lagar och regler. Något som Peter ogillade och fick lida för under större delen av sin poliskarriär.

Det tar ganska lång tid att komma in i den här historien. Vi får lära känna Maria, Samuel och Peter väldigt ingående innan själva historien tar fart. Det är lite ovanligt idag då det helst ska ske ett brott på första sidan. Men det är skönt att låta karaktärerna växa fram vilket ökar trovärdigheten för de beslut och handlingar karaktärerna gör senare i boken. Det är just detta som är bokens storhet. Att vi får huvudpersonernas inre tankar, våndor och funderingar. Vad är värt att stå upp för och varför är frågor som återkommer.

Sen får vi en väldigt bra 80-tals skildring under en period i boken. En tid som inte känns så avlägsen men samtidigt var ett helt annat Sverige än det är idag.

Julius Hjort och Olof Jung är nya bekantskaper för mig. Men även om det här är deras debutroman så känns den väldigt mogen.

Någon som inte är en ny bekantskap är Fredde Granberg som verkligen gör den här historien rättvis. Ett kanonjobb.

Julius Hjort och Olof Jung berättar om lika mänskliga som omänskliga handlingar i sin debut Skipar min egen rättvisa. Den är spännande och välberättad gör att jag sätter en riktigt stark fyra här.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

https://youtube.com/shorts/s8wF5k_aJns
2

Johan Brännström – Splitter

I den fjärde boken om Mikaela Sköld så är det ett terrordåd mot Sverige största nyhetsbyrå som står i centrum. I kölvattnet av Solberga utredningen i boken Ingen ska skonas så lyckas polisen komma åt innehållet i en krypterad app som kriminella använder. I den snappar dom upp att det planeras ett terrordåd mot ”hjärtat av Mediasverige”. Det är Mikaelas vän och kollega Stefan Jelinek som håller i det hela och när dom börjar bli säkra på att det rör sig om Mikaelas gamla arbetsplats Nyhetsbyrån blir hon också inblandad. Ur information går att tolka ut att terroristerna har en insider som polisen till varje pris polisen måste ta reda på vem det är. Så Stefan börjar en övertalningskampanj att Mikaela ska återgå till sin gamla arbetsplats som undercoveragent, med uppdrag att ta reda på vem som är insidern.

Mikaela tvekar, då det innebär att mörka inför såväl före detta kollegor och sina närmaste. Just denna tvekan tycker jag ger boken trovärdighet.

Boken sätter fingret på en av våra största demokratiutmaningar, nämligen tilltron till den fria pressen. Sociala medier har gjort det möjlig att skapa sina egna nyheter, vilket är fantastiskt omen också farlig. Vi ser idag en stark framväxande alternativ media som gör allt för att misskreditera ”gammalmedia” samtidigt som de själva inte kan eller får ifrågasättas. Men precis som inom forskningen dom har ett inbyggt system med granskning för att bli bättre och ”sannare”, så har gammalmedia ett system med ansvariga utgivare för att på det sättet bli bättre och ”sannare”. Men det nya samhället som håller på att växa fram så sätts detta ur spel. I kombination med terror, som beskrivs i den här boken, blir iallafall jag rädd.

Johan Brännström har en riktig bra penna för att kombinera samhällsproblem, relationer och spänning. Jag föll för hans första bok i serien Feber och den här är helt i klass med den.

Så har Brännström gjort det förbjudna, att byta uppläsare mitt i serien. Något jag är övertygad att vi kommer få välja oss med framför när antalet böcker och serier ökar. Visst är det tufft att byta från fantastiska Gunilla Leining men om det är till den minst lika fantastiska Sofia Berntson så stör det inte mig. Sofia gör ett kanonjobb här.

Johan Brännström har gjort det igen. Med den fjärde boken om Mikaela Sköld blandar han riktigt bra spänning med högaktuella samhällsutmaningar. Allt på ett trovärdigt sätt, en klockren fyra om ni frågar mig.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

0

Erik Thulin – Den tjuvaktiga författarinnan

Likdelar har flutit iland i havet utanför Norrköping under tio års tid och nu är det dags igen. Den här gången en fot. Den, ja inte bokstavligt, hamnar på kriminalkommissarie Edvard Nordenmarks bord.

Samtidigt så ska succéförfattaren Amina Almroth hålla ett föredrag på ön Morbrorsklabben i ovan nämnda hav. Bland åhörarna är det endast kvinnor och en hel del influensers. Amina hade tänkt sig några lugna spadagar på ön men blir istället indragen i en polisutredning kring en försvunnen kvinna. så där korsas Edvards och Aminas vägar.

Det finns två saker som gör att den här boken sticker ut. Det helt underbara språket och karaktärerna, och då framförallt Edvard.

Två saker som förvisso hänger ihop. Edvard är en rätt bedrövlig utredare med handen på hjärtat. Och när det kommer till honom som person är det inte så mycket bättre. Han har en kollega som tycker om honom och det bord han vara väldigt tacksam över. Utan att dra liknelsen för långt så finns det drag av både Öhrlunds Ewert Truut, GWs Bäckström och Westbergs Conny Ericsson i Gourmand. Alltså både självgod och lite gammaldags. Allt detta återspeglar sig sedan i språket. Ta som exempel när Edvard ska beskriva sin chef:

”Sture ser ut som en sparris men utan den charm och karisma en sparris har”.

Boken är full med liknande citat och meningar som gör att iallafall jag satt med ett leende på läpparna när jag lyssnade. Allt detta blir ju inte sämre när man träffat mitt i prick när det kommer till uppläsare. Fredde Granberg är som klippt och skuren för att leverera just den här historien.

Att historien ibland innehåller delar som i mina öron inte blir så trovärdiga har jag inga problem att bortse ifrån.

Erik Thulin levererar med Den tjuvaktiga författarinnan en historia med ett underbart roligt språk. Lägg till en självgod och gubbig polis och jag har inga problem att sätta upp en fyra på betygstavlan.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

0

Tony Fischier – I mästarnas spår

En man hittas död på Göteborgs konstmuseum och kriminalkommissarie Niklas Ragnvik vill ogärna avskriva det som olycka. När en man kort där på mördas med det något ovanliga mordvapnet armborst och det visar sig att mannen har kopplingar till museet behöver Ragnvik och hans kollegor klia sig ordentlig i huvudet. I båda dessa brott finns det detaljer som polisen verkligen har svårt att få ihop. Något som blir riktigt bra cliffhangers för oss som lyssnar på boken.

Samtidig som allt detta sker så kastas Ragnviks flickvän som är privatdetektiv in i ett fall med en skum uppdragsgivare. Men om Ragnvik är reko ut i fingerspetsarna så är hans flickvän Maxine inte bang att gina lite i lagens kurvor om det gör att hon löser sina fall. Något som gör dynamiken mellan de två intressant.

Efter en brand i sin lägenhet så har Ragnvik flyttat hem till sin pappa som han har haft ett komplicerat förhållande till. Hemma hos pappan är det någon som smyger runt i hans trädgård. Är det så att buset hittat dit också?

Precis som den första boken i serien, Mannen som försvann, har denna bok ett bok ett driv i historien som gör att man inte vill sluta lyssna. Självklart är det Niklas Ragnvik som är seriens nav men han vore inget utan sina kollegor. Där fastnar jag lite extra för radarparet Bäcklund och Nyman. Två män som tror att dom är väldig olika som personer, går varandra på nerverna men i slutändan tycker väldig väldigt mycket om varandra. Två man jag gärna skulle gå ut och ta en öl med och sitta tyst och lyssna på deras tjabbel.

I Tony Fischiers andra bok om Niklas Ragnvik så är det stulen konst som står i centrum. I mästarnas skugga är spännande, klurigt berättad med värme. Ja ni hör, blir en mästerlig fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

0

Tony Fischier – Mannen som försvann

När ett litet barn håller på att drunkna i Hamnkanalen i Göteborg så kastar sig Hans Arnesson modigt i vattnet och räddar pojken. Allt filmas av ett filmteam som var i närheten. Några timmar hittas Arnesson knivdödad i sitt hem. Ett sammanträffande som är konstigt, men det är inte det enda som är konstigt när kriminalkommissarie Niklas Ragnvik och hans kollegor börjar ta sig an Arnessons död. Är verkligen Arnesson den han utger sig vara?

Det här är Fischiers debut men ändå känns den så komplett. Handlingen kretsar kring mysteriet med vem Arnesson egentligen är. Samtidigt finns det ett antal stickspår där den fruktade seriemördaren Kilroy som tömmer sina offer på blod är ett och Ragnviks försvunna syster är ett annat. Annars är det Niklas Ragnvik själv som är den stora behållningen. En litteraturpolis som sticker ut, på grund av sin godhet. När andra är onda, myglar eller super så är Ragnvik något så udda som reko. En egenskap jag själv värdesätter högt men som kan uppfattas som mesig och tråkig, något som motbevisas i den här boken.

Att få sin debut uppläst av Jonas Malmsjö är naturligtvis en bra kickstart för att få igång sin litterära kariär. Ja, Malmsjö gör en kanoninläsning samtidigt så är boken så bra så att den skulle kunna flyga med de flesta inläsare. Jag är fast och kommer verkligen fortsätta att lyssna på Ragnviks öden och äventyr.

Mannen som försvann är Tony Fischiers debutroman och ändå känns den så mogen. Jag är lika förtjust i den reko kommissarie Niklas Ragnvik som i den smart berättade historien. Här delas det ut en stark fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

2

Tony Fischier – Den sjunde kretsen

Först försöker en man ta livet av sig i domkyrkan men räddas, sen tittas en hög polischef mördad och ytterligare en man mördas brutalt i centrala Göteborg. Det gör att Niklas Ragnvik och hans grupp får mycket att göra. Men det är dom vana med. Det som dom inte är vana med är att krafter i polisledningen kräver full insyn samt att dom inte får prata med vem dom vill. Något som irriterar Niklas till den grad att han har hjälp av sin sambo privatdetektiven Maxine. Något som visar sig inte lika enkelt som det såg ut från början.

Om Niklas har haft en del att reda upp med sin pappa i de tidigare böckerna så är det Maxines tur att reda ut saker med sin pappa som råkar ut för ett brott.

Det här är en serie helt i min smak. Spänning men med fokus på karaktärens och deras olika moraliska kompasser. Kompassnålar som kan påverkas av varandra om dom kommer för nära varandra. Det har varit populärt att blanda in hemliga ordnar eller sammanslutningar i spänningsromaner den senaste tiden. Något som kittlar, just för att dom är hemliga. Samtidigt är det en knivsegg att balansera på för att det inte ska bli fånigt. Men jag tycker Fischier lyckas balansera bra, kanske för att det är en bihistoria och inte ligger i huvudfåran.

I Den sjunde kretsen sätts den reko polisen Niklas Ragnvik verkligen på prov, både i jobbet och privat. En en gång lyckas Tony Fischier hålla spänningen från början till slutet något jag belönar med en välförtjänt fyra i betyg.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

0

Dag Öhrlund – Eldstorm

En kvinnlig politiker tillsammans med sin son hittas innebrända i en lägenhet. En folkpartistisk politiker som Ewert Truut på sitt gammalmodiga sätt etiketterar henne när han får fallet på sitt bord. Förutom, brand- och politikerspåret så lämnas även en lapp som lägger till satanistspåret. Så trots Ewert och hans lilla grupp har trådar att dra i går det trögt.

Det här är den nionde boken om den gammalmodiga, truliga men väldigt duktiga kommissarien Ewert Truut. Det är runt honom allt i serien snurrar. Sen så ser författaren till att utsättas honom för alla sina fördomar som miljöpartister, ickebinära, elbilar, homosexuella och mediokra deckarförfattare. Att Ewert ska vara gubbig och inte hänga med din tid ingår i hans karaktär. Men välden han lever i borde ju ändå vara 2023. Ta exemplet att en karaktär i boken driver en liten resebyrå och åker runt och provbor hotell för att kolla att dom håller måttet. Finns den typen av resebyråer kvar?

Jag vet att det är en väldigt populär serie och jag påpekade redan efter förra boken att serien börjar tappa fart. Så för min del så få kommisarie Truut gärna gå i pension nu och ägna sig åt sina djur och nära och kära. Inte för att Öhrlund på något sätt skriver dåligt, utan för att skivan börjar haka upp sig. Utbrotten på elbilar och andra nymodigheter är redan gjort.

Att det är författaren som läser in boken var en stor sak i förra boken när det byttes från Stefan Sauk, något som känns helt naturligt nu.

I Eldstorm, den nionde boken om den gubbiga kommisarie Truut jagar han en mordbrännare. Jag tycker serien börjar trampa vatten och skulle gärna se Dag Öhrlund börja på en ny serie. Men då språket är bra och historien har driv så blir betyget en trea.

Uppläsare: Dag Öhrlund

Betyg:

0

Hans-Olov Öberg, Viktor Adolphson – Götgatsbacken

En bomb detonerar på en känd krog mitt i Götgatsbacken. När röken har lagt sig visar det sig att en person har dött i explosionen. Den erfarne polisen i yttre tjänst, Jon Smed, är först på plats. Trots att det är en utredning för Stockholmspolisens specialutredare så blir Jon och hans yngre och handlingskraftiga kollega Emma Modig inblandade. Genom att känna till Söder och de som bor och verkar där så lägger dom bit för bit i pusslet kring sprängningen på Götgatsbacken.

I den här boken får vi följa polisens arbete från ett annat perspektiv än vi är vana vid, nämligen polis i yttre tjänst. Det går att dra många paralleller till SVTs Den tunna blå linjen som också har fokus på den delen av polisarbetet.

Nä, det är inte dom som ska lösa mord och utreda sprängningar i restauranger. Samtidigt så lyckas författarparet på ett snyggt sätt krångla sig förbi det dilemmat. En anledning är på det trovärdiga sättet arbetet skildras. Det känns som om man får åka med i polisbilen när den susar fram på Söders gator. Allt från anrop i radion till jargong och interna skämt.

Annars är det skurkarna som står för det mesta av humorn i boken. En humor som ibland är lite gubbig, men på ett charmigt sätt. Till persongalleriet på skurksidan har vi bl.a. hedersskummisen Risto och den lite lika sympatiska Dramatenskådisen Sverker.

Jag gillar den här blandning av både det ena och det andra. Humor, verklighet och spänning. Det är en bok som sticker ut i en annars hyfsat homogen genre.

Så vem är då bättre att hålla ihop en dalapolis, en göteborgska och en storvuxen finsk gangster, japp Fredde Granberg.

I Götgatsbacken utförs riktigt polisarbete, i uniform. Så när polisen Viktor Adolphson och förläggaren Hans-Olov Öberg slår sina påsar ihop så blir det således en riktig deckare. Spännande, roligt och trovärdigt gör att jag sätter upp en fyra på betygstavlan.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

0

Anton Marklund – Under falkens vingar

Tidigt en morgon klackar polisen på Ramonas dörr. Det för att maken Peter har känner till det mesta om trakten där dom bor. Polisen vill att dom följer med ner till sjön men utan att säga vad det rör sig om. Men Ramona vet redan. Hon ser redan när hon kliver in i bilen hur kvinnan ligger död i båten.

Det är en förmåga hon inte skyltar med men som polisen fångar upp och ser till att använda sig av under jakten på den dom har mördat kvinnan i båten. Ramonas förmåga som hon har både nytta av i sitt jobb som socialsekreterare men som också kan vara en förbannelse.

För er som läst mina recensioner här vet att jag brukar dra öronen åt mig när vi börjar närma oss det övernaturliga och lite ockulta. Jag är nog alldeles för mycket naturvetenskaplig för att gå igång på det. Med det sagt så tycker jag Anton Marklund lyckas väldigt bra med att berätta om hennes förmåga att se vad som har hänt i människors liv, hur hemliga dom än är.

Sen har vi ytterligare en i raden av deckare där huvudpersonen inte är en polis. Har man väl köpt in på det att polisen ber om hjälp och hon får ledigt från jobbet så fungerar det alldeles utmärkt.

Allt utspelar sig långt uppe i norr, med mina mått mätt, närmare bestämt utanför Skellefteå. Även om Sofia Berntson inte läser det på norrländska så passar hennes lite hesa och ras perfekt för den här boken.

Under falkens vingar är en debut som sticker ut. Även om jag inte alltid går igång på det övernaturliga så lyckas Anton Marklund väva in det så snygg så jag måste dela ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

0

Peter Nyström och Peter Mohlin – Den tysta fågeln

När en benbit som tros komma från en människa tar skvallret fart i den lilla bruksorten i Värmland. kan den komma från de två tvillingpojkarna som försvann för tretio år sen. Ett sår som forfarande inte läkt på den gata där pojkarna bodde. Ärendet hamnar på den fd FBI agenten John Adderley som jobbar på länskrim i Karlstad. Att han är fd FBI agent är det inte många som vet, då han är på flykt. Men det är varken flykten eller utredningen som oroar honom mest. Utan att se till att hans nioåriga brorsdotter ska ha det bra. Det är ingen optimal situation att hon bor hos en hårt arbetande polis.

Det är relationen till brorsdottern som ger den här boken hjärta och puls. Visst är det en spännande utredning med vändningar och kast men det är det i dom flesta deckare nu för tiden. Så för att sticka ut så måste man ha något mer vilket är denna flicka tycker jag.

Karlstad var en ny spelplats vad det gäller deckare för mig. En stad jag gillar så varför inte lite mördarjakt där.

Jag har inte lyssnat på något av Peter gånger två, Mohlin och Nyström. Men det här kommer inte vara den sista boken var så säker. Tyvärr gjorde jag något jag sällan gör, nämligen började med bok tre. Men gjort är gjort, jag kommer att backa tillbaka till bok ett, jag lovar.

Reine Brynolfsson gör som vanligt en bra insats. Hans röst passade perfekt för den här boken.

Nyström och Mohlin får det att kännas helt naturligt att en fd FBI agent jobbar i Karlstad och tar sig an ett trettioårigt försvinnande. I Den tysta fågeln får vi följa John Adderlay kamp mot lösningen, klockan och sitt eget samvete. Deckare med det lilla extra, stark fyra från mig.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑