Bob Woodward – Fear

Jag tycker man ska vara medveten om att den här typen av politiska böcker ofta har eller kan ha ett bakomliggande syfte. Den här boken är skriven av den i USA mycket meriterade journalisten Bob Woodward, han jobbar på Washington Post och var bl.a. med och avslöjade Watergateskandalen. Då en bok om Trump kommer att dissikeras i mista detalj av Trump och hans anhängare för att leta efter felaktigheter så kan man anta/hoppas att Woodward har kollat och dubbelkollat sina källor. Med allt det sagt så kan man börja komma till innehållet i boken. Den ritar upp en bild en barnslig, impulsiv, obegåvad och totalt hänsynslös amerikansk president. Vi får följa honom från valkampanjen och till en bit in på 2018. Hans tro eller filosofi är att driva USA dom sitt eget företag. Nu är det ju lite fler parametrar att hålla koll på när det gäller ett land jämfört med ett fastighetsbolag. Och framförallt är det ju inte dina pengar du spelare med. Sen kommer vi till hans twittrande, det är ju lika farligt som en ett skarpladdat vapen i händerna på en skjutgalning. Fullständigt livsfarligt. Att han förolämpar och hånar media via twitter är ju en sak. En helt annat när han förolämpar främmande makt som t.ex. Robotman. Eller när han twittrade ut beslut om transexuellas rättigheter i förvaret innan beslutet var fattat. Tramp målas upp som en väldigt enfaldig och okunnig man. Han har varken koll på den enklaste nationalekonomin eller hur beslutsordningen går till i politiken. Han blir både arg och frustrerad män någon upplyser honom att bara för att man är president så får man inte besluta om allt, själv. Det sägs ju att tidigare presidenter som Bill Clinton och Barak Obama bara som ca 5 timmar per natt för att hinna läsa in sig på alla beslut de skulle fatta. Tramp har en annan taktik, nämligen att aldrig läsa på inför möten för att inte ha några förutfattade meningar. Det gör ju då att han får tid att titta på tv 5-6 timmar varje dag. Men du som är sugen på den här boken bör vara insatt i amerikansk politik. För trots att jag anser att jag är hyfsat insatt i amerikansk politik men det finns vissa delar och vissa personer jag inte hänger med på i den här boken med det gör inte så mycket. För det här är en välskriven bok där iallafall jag tror på författaren.

Uppläsare: Robert Petkoff

Betyg:

Bill Clinton, James Patterson – The President is missing

Precis som titeln antyder är det här är spänningsroman i Vita Huset-miljö och med tanke på att den ena av författarna bott i just det huset i åtta år så finns det nog en hel del verklighet i boken. Handlingen där emot är en helt uppdiktad historia om en cyberattack mot det amerikanska samhället. En attack som om det vore verkligt skulle lamslå hela världen. Så boken sätter fingret på hur sårbart vårt moderna digitala samhälle är. Nu tror jag kanske den här historien är lite förenklad men det är ju underhållning som är det viktiga här. Det är en spännande historia i jakten på att stoppa attacken. Vi möter onda och goda terrorister, förrädare i den innersta kretsen och politiskt spel. Det som gör att betyget inte blir högre är att det ibland känns lite för overkligt kring presidenten, trots att Clinton är medförfattare. Jag har lyssnar på boken på engelska och dom har använt sig av det lite annorlunda greppet att använda sig av fem olika uppläsare. Kändes lite märkligt i början men man vande sig.

Uppläsare: Dennis Quaid , January LaVoy , Peter Ganim , Jeremy Davidson , Mozhan Marnò

Betyg:

Ann Rule – Green river running red

Det här är en bok som hämtad ur en Netflix dokumentär. Det är en berättelse om en av USAs värsta seriemördare och hur han klarade sig undan rättvisan i nästan 20 år innan DNA tekniken till slut han ikapp honom. Det fascinerande med den här typen av dokumentära berättelser är att man känner till fragment av historien och vet hur det slutar men spelar ingen roll, spänningen finns där ändå. Historien utspelar sig i Seattle i början på 80 talet. Runt Green river försvinner prostituerade. Inte en eller två utan tiotal, under åren 81-83 över 40 stycken. Flera av dom hittas men långt ifrån alla. Det ska sen dröja ända fram till 2001 innan polisen till slut får fast Gary Ridgway som tillslut bekänner 48 mord. Jag tycker att det är en välskriven bok där man både vår en beskrivning av 80-talets västra USA och en kittlande hemsk berättelse om en mordserie som saknar motstycke. Beskrivningen av alla offer och deras liv tar lite för lång tid kan jag tycka, något som gör hela boken lång. Ann Rules sätt att väva in små stycken av Ridgways liv långt innan man vet att det är han som är mördaren är snyggt. Så vill du grotta ner dig i amerikanska seriemördare är det här en bok för dig.

Uppläsare : Barbera Curoso

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑