Maria Bouroncle – Det kom för mig i en hast-Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson

Det är påsken 1929, och det är kallt. När Artur kommer hem hittar han sin fru apatisk och sina tre barn död. Det här är den tragiska berättelsen om vad som hände den vårdagen när Ingeborg Andersson dödade sin tre barn. Men inte bara om vad som hände den dagen utan även det kommande åren. Idag är det kanske inte så svårt att ställa diagnosen förlossningsdepression i kombination med psykiskt ohälsa. Men för nästan hundra år sen är det okända begrepp. Det här är en väldig mörk historia. Jag lyssnade på den i bilen ner till bokmässan och fick flera gånger pausa för att hämta andan. Men man ska inte avstå att lyssna på boken av den anledningen. Det här är ett välskrivet tidsdokument och det känns att författaren har ett släktband till huvudpersonen Ingeborg.
Det är både skrämmande och fascinerande att få följa med in bakom murarna på Sveriges
enda kvinnofängelse på den tiden.
Anna Godenius tar oss igenom den här historien på ett lugnt och trovärdig sätt med sin behagliga röst. Något som kan behövas i det mörkaste stunderna i den här boken.
Det kom för mig i en hast är ett fascinerande tidsdokument. Maria Bouroncle berättar historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson så bra att jag ger den en trea i betyg.
Uppläsare: Anna Godenius
Betyg:

Lena Ebervall, Per E Samulson – IB – som i inhämtning Birger

Ebervall/Samulson är kända för att skriva nutidshistoriska romaner med en levande dialoger. Men förutom det har böckerna en sak till gemensamt, huvudpersonen har drag av att vara rättshaverist. Jag återkommer till det.
Den här gången ger dom sig på en av eller kanske den största politiska skandalen i Sverige, IB affären. Det att det Socialdemokratiska partiet under mer än två årtionden åsiktsregistrerade kommunister i Sverige. När man säger/skriver det idag så låter det helt absurt. Men det är ändå inte handlingen i sig som är det mest absurda, det är arrogansen från hur dom ledande socialdemokratiska politikerna hanterade frågan. Och då är vi tillbaka till huvudpersonen, Olof Palme. Att den kanske mest kända svenska stadsministern genom tiderna kan blåljuga och handla på det sättet han gör saknar ord tycker jag.
Jag gillar deras sätt att kombinera nutidshistoria med den berättande romanformen dom använder sig av. Det gör att det känns som man är på redaktionsmötet eller på polisförhöret. Det i kombination med Tomas Bolme trygga röst så tror jag på varenda ord, även om jag vet att vissa dialoger är uppdiktade.
Ebervall/Samulson tar sig an en av Sveriges största skandaler i IB-som i inhämtning Birger. Trots att man vet hur det slutar är det ruskigt spännande och när verkligheten är skrämmande och ”dikten” är välskriven kan betyget bara bli en femma.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

Jag och Per från Bokmässan 2022

Åsne Seierstad – En av oss: en berättelse om Norge

I Sverige har vi morden på Palme och Anna Lind och massakern på Drottninggatan. Vi vet alla var vi var och gjorde när vi fick reda på vad som hänt. I Norge är den motsvarande händelsen 22 juli 2011.
Vi får möta en man som försöker passa in, men inte riktigt lyckas. En man med klara drag av Aspbergers då han ”snöar” in på en sak i taget. Graffitti, lokal politik, affärer, dataspel och slutligen hat mot muslimer. Det sist nämnda med fasansfulla konsekvenser. Vi får också möta en man med bristande förmåga att känna empati, som när han beklagar sig över ett 5 mm stort sår på sin hand efter att skjutit ihjäl 69 personer. Författaren tecknar en väldigt bra bild av en väldigt ensidig man. Även porträttet som tecknas av Brejviks mor är intressant. Hur hon putsar på ytan trots att innehållet krakelerar. Även porträtten av de offer som ritas upp är intressanta även om dom ibland känns som på gränsen till helgon. Men lika mycket som det här handlar om människorna så handlar det om Norge som land. Mycket är likt Sverige men inte allt.
Det mäsks i berättartekniken att Åsne Seierstad är van att intervjua människor och få ihop en historia av det. Det mäsks att hon har lagt ner mycket tid på den här boken. Den är lika detaljrik som spännande trots att vi alla vet hur det går.
Åsne Seierstad berättar vad som hände på Utøya före, under och efter den 22 juli 2011. En av oss är en välskriven, intressant och lärorik bok om en mördare, offer och ett land. Klar fyra i betyg.
Uppläsare: Angela Kovács
Betyg:

Måns Gahrton – Fotbollens mest magiska ögonblick

Nu i Coronatider då fotbollsabstinensen är som störst är den här boken som balsam för själen. Jag lyssnar på boken samtidigt som SVT sänder matcherna från VM 94 i sin helhet. Jag har tagit del av merparten av matcherna från 80-talet och framåt i den här boken på radio, tv eller på plats. Så det är med mycket igenkänning jag hör Zlatan cykelsparka på Friends, Robert Prytz tårar i Prag eller Zidans skallning i sin sista match. Författaren blandar fakta med klassiska radioreferat. Att höra Granqvist, Kinch, Engstrand, Hyland, Jerring mfl kan verkligen få mina hårstrån på armarna att resa sig. Men det som får boken att lyfta är författarens egna upplevelser från läktaren. Han har också varit med. Vi får alla kvalrysare från Gelsenkirchen till miraklet i Milano och alla EM och VM matcher dom senaste 50 åren. Tyvärr är det ju inte bara an njutning med tanke på vissa resultat, men det är ju så fotboll är och ska vara. Gahrton har verkligen utnyttjat ljudboksformatet till max.
För dig som också saknar fotboll och inte har något emot nostalgi så är Måns Gahrtons Fotbollens mest magiska ögonblick en lisa för själen. Vi får allt 4-4 i Berlin till VM 94 via fakta och klassiska radioreferat. Klar trea i betyg.
Uppläsare: Måns Gahrton
Betyg:

David Baldacci – Skulden

Krigsveteranen Archer kommer till den lilla staden Poca City. Efter att han kom hem från andra världskriget har hunnit suttit oskyldig dömd i fängelse. Så eftersom han är villkorligt frivillig får han inte bli inblandad i något. Men när han antar ett jobb att driva in en skuld åt en lokal affärsman så blir han anklagad för ett mord. Inte bra, och han måste hjälpa polisen att hitta mördarn. Upplägget känns som en Jack Reacher deckare, men på 40-talet.
David Baldacci är en av mina favorit författare. Jag gillar att han kan börja på nya serier vilket görs hans författarskap dynamiskt. Trots det sticker den här boken ut lite extra då den inte utspelar sig i nutid och inte handlare om agenter. Jag gillar när man utmanar men jag tycker den här boken är svår att komma in i. Den hugger inte tag i mig som hans böcker brukar göra.
David Baldacci har flyttat handlingen i sin nya bok Skulden till slutet på 40-talet. Trots att jag gillar hans böcker kommer jag inte riktigt in i den här, så det blir bara en trea i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Niklas Natt och Dag – 1794

När Niklas Natt och Dags 1793 kom så kändes det som vi fått något nytt, deckare i Bellmanland. I den här har författaren tonat ner mordgåtan något och mer koncentrerat sig på människorna och miljöerna. Det är på både gott och ont, men den tappar lite av sin unikitet och blir ”bara” en historieroman. Men vill du vet hur det går för Cardell och Anna Stina Knapp tycker jag absolut du ska lyssna även på den här. Samtidigt behöver nog en tredje del i serien innehåll något riktigt spännande för att jag ska kasta mig över den.

Niklas Natt och Dags fortsättning på deckare-i-Bellmanland, 1794, känns som en lite tråkig kopia på 1793 och får bara en trea.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Jan Guillou – Den andra dödssynden

Serien om släkten Laurizen har kommit fram till 80-talet. Så 1968 och 70-talets Västtyska terrorism har bytts mot spekulationsekonomi, ubåtsjakt och Palmemord. Det hör att vänsteradvokat Eric Letang går det svårare att navigera dig genom tillvaron. För hur ska en socialist hantera att han blir mångmiljonär på kapitalistisk spekulation. Ja, ni hör den politiska undertonen fortsätter. Något jag uppskattar. Jag tycker att den här serien är en riktigt bra berättelse där författaren på ett snillrikt sätt väver ihop sina olika litterära universum med verkligheten. Med tanke på förra bokens sista mening hade jag hoppats på att Carl Hamilton skulle vara med i den här boken. Jo, han dyker upp men det gäller att inte blinka för då missar man det. För egen del så har ju historien kommit till den tid då man själv känner igen och upplevt händelserna som beskrivs i boken, vilket gör historien än mer intressant. Om jag förstått det hela rätt så återstår det en del till i serien. Ska bli intressant att se hur Guillou tar sitt stora verk i hamn. Slutligen vill jag sätta en fjäder i Tomas Bolmes hatt för hans lugna och behagliga uppläsning.Jan Guillou har kommit fram till 80-talet med sin serie om det stora århundradet. Den andra dödssynden får en fyra för Bolmes uppläsning och den genuint bra historien.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Daniel Rydén – 101 Historiska möten

Att möten mellan människor har betydelse vet vi. Vissa möten är flyktiga och andra får större betydelse. Så finns det möten som förändrar vår historia. I den här boken får vi höra historien om några av dessa. Det kan vara möten mellan politiker, idrottsmän, konstnärers, vetenskapsmän och helt vanliga människor. Vi får vara med när Björn möter Benny och Che möter Castro. Högt och lågt, vissa mer intressanta än andra. Tyvärr tycker jag nog boken innehåller lite för många halvintressanta möten. Då tycker jag 101 historiska myter är mer lyssningsvärd. Precis som den boken är det Fredde Granberg som läser, något han gör riktigt bra. Har en väldigt behaglig röst.

Daniel Rydén får en trea för sin något ojämna bok 101 Historiska möten där Fredde Granbergs inläsning är den stora behållningen.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Olle Larsson – Gustav Vasa

Man kan lite slarvigt kalla Gustav Vasa för Sveriges första riktiga kung. En kung som inte var född till kung men som såg till att bli det. Väl där såg han både till att sitta kvar och säkra så att hans söner per automatik fick ärva tronen. Så vem var den man som lyckades med allt det, tja för det första så får vi lära oss att det där med Vasa kom till 200 år efter hans död, han hette och lyssnade till namnet Gustav Eriksson. Författaren Olle Larsson drar många intressanta paralleller mellan Gustav Vasa och den Fursten som Machiavelli beskrev i sin bok med samman namn. Den som blev en smått bisarr instruktionsbok för kungar och andra under 1500-talet. Vi får inblick i hur Gustav kunde använda både list och grymhet för att behålla kronan på sitt huvud. Vi får också en bra inblick hur Sverige och Europa såg ut och fungerade på den här tiden. Allt från kyrkans makt till att får veta att det inte bodde mer än ca 6-7 000 personer i Stockholm på den här tiden. Det här är långt ifrån en hyllning till Gustav Vasa, tvärt om Larsson är väldigt källkritisk och påpekar gång på gång att ta Peder Svarts krönika som mången historiker hämtat information ut med en stor ”nypa salt”. Det för att det med stor sannolikhet är Gustav själv som har dikterat vad som skulle bli hans eftermäle. Något han ändå lyckats väldigt bra med.

Så för den historiesuktande som vill få en inblick i 1500-talets Sverige och hur Gustav Vasa blev den han blev kan jag varmt rekommendera den här ljudboken i två delar. Det blir lite extra tyngd i det när en så välmeriterad uppläsare som Magnus Rosmann tar sig an en historiebok. Så Olle Larssons Gustav Vasa får en stark tre för att det känns som man lärt sig en massa när man lyssnat klart på den, och det är ju alltid en skön känsla.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

img_0862-74

Niklas Natt och Dag – 1793

Författare som vågar gå nya vägar ska alltid premieras. Att skriva en deckare i Gustav III miljö, är definitivt något nytt.

Boken har ett språk som gör att det känns som som man förflyttar sig till Stockholms skitiga gator i slutet på 1700-talet. Det är nästan omöjligt att inte dra paralleller till Per-Anders Fågelströms Mina drömmars stad även om den utspelade sig 70 år senare.

Boken börjar med att ett illa tilltygat lik hittas i vattnet utanför Södermalm. Där efter berättas historien sen ur fyra olika perspektiv.

Det känns som jag inte är ”först på bollen” vad det gäller den här boken. Den har hyllas av många. Jag kan hålla med om att språket är nyskapande, om man nu kan kalla gammelsvenska nyskapande. Jag håller med om att miljöbeskrivningarna är stundtals fantastiska. Man kan nästan känna hur kallt och fuktigt det är vid spinnrocken på Långholmen. Men…….för det finns ett men, det blir nästan lite för mycket av det goda. Språket och miljöerna överskuggar det mesta vilket gör historien är lite rörig. Så jag inte rycktes med i historien så blir betyget ”bara” en 3:a

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑