Carina Bergfeldt – Sju dagar kvar att leva

Jag tycker att dödstraff är skillnaden mellan en civiliserad stat och en ociviliserad. Det tycker långt ifrån alla i Texas. I den här boken/serien(9 delar) tar Carina Bergfeldt med oss till till just Texas. Vi får möta Vaughn Ross som är dömd till döden för ett dubbelmord och har just sju dagar kvar att leva. Vad tänker man på, hur säger man hej då osv. I serien får vi möte nästan alla roller som är inblandade i en avrättning. Den dödsdömda, den dödsdömdas anhöriga, offrets anhöriga, pastorn, fängelsedirektören, polisen, journalister, stödpersoner med flera. Carina belyser avrättningen från alla tänkbara vinklar både med fakta och personliga berörande möten.

Ett av de möten som berörde mig mest var när hon mötte en pastor som vad den som samtalade med den dödsdömde precis innan giftet ska injiceras. Den här serien har inte på något sätt ändrat min syn på dödsstraffet. Tvärt om, jag kan inte förstå hur en stat kan ta sig rätten att mörda sina medborgare.

Det är en riktigt bra uppläsning av Marie-Caroline Biver, men visst skulle man vilja höra Carinas trovärdiga stämma.

Journalisten Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva är en stark, intressant och viktig skildring av dödsstraffets USA. Den får en fyra för blandningen av personliga skildringarna, historiska tillbakablickar och ren fakta under sju dagar i Texas.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Carina Bergfeldt – Tre dagar med Ku Klux Klan

Det är inte ofta man sitter och väntar på att utrikeskorrespondents inslag ska komma på nyheterna. Men jag måste erkänna att det har hänt när det gäller Carina Bergfelds inslag. Jag tycker hon är en skicklig journalist speciellt när det gäller att ta sig an stora frågor och möta människor. I hennes serie Bergfeldts Amerika visar hon sina färdigheter både i att möta människor och tar i stora frågor.

I den här serien, om fyra avsnitt, så medverkar hon och hennes fotograf på Ku Klux Klans konvent i Harrison. Vi får möta människor som pratar om ”vitt folkmord” och att ”raser” inte bör blandas. Från ett svenskt perspektiv är det som att möta Marsmänniskor tycker jag. Det är smått surrealistiskt när dom kommer till konventets höjdpunkt, korsbränningen, och alla barnen leker runt omkring. Förutom att möta de som arrangerar och nya medlemmar får vi även historiska tillbakablickar samt intervjuer med personer i motståndsrörelsen. Det är en skrämmande berättelse med uppseende väckande fakta dom gör att jag vill hålla mig så långt som möjligt från södra USA.

Marie-Caroline Biver gör en bra inläsning men jag tror att boken skulle lyfta ytterligare en nivå om Carina själv skulle läst in boken.

I Tre dagar med Ku Klux Klan tar USA korrespondenten Carina Bergfeldt med oss på en lika skrämmande som fascinerande resa till södra USA. Boken får välförtjänt fyra för att den är så välgjord.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Magnus Montelius – 8 månader

Det här är en politisk thriller när den är som bäst. Den skärpta och hårt arbetande journalisten Nina har avslöjat Sveriges utrikesminister med byxorna ner, bokstavligt talat, tror hon att hon ska få den fasta tjänsten på tidningen. Istället visar det sig att hon får ett annat klart oväntat jobberbjudande. Som pressekreterare till den nya utrikesministern Jacob Weiss. Weiss utnämning är lika oväntad som Ninas. Det är inledningen på intriger på internationell, nationell och personlig nivå. UD är en väldigt bra spelplats för den här typen av berättelse. Vi har partifolk, diplomater, överklass, tjänstemän allt i en enda blandning. Blandar vi sedan in kopplingen till pressen via Nina får vi en väldigt snabb och tät thriller. Montelius historia känns trovärdig trots sina många vändningar. Allt i jakten på dom försvunna 8 månaderna. Mirja Turestedts inläsning sätter den sista pricken över i:et för att göra den här historien komplett.

Magnus Montelius får en fyra, på gränsen mot en femma för sin spännande och täta politiska thriller 8 månader.

Uppläsare: Mirja Turestedts

Betyg:

Edvard Unsgaard – Jakten på Anna Lindhs mördare

Tänk att en mördarjakt där man vet vem som jagas kan vara så spännande. Det känns inte så längesen man såg presskonferensen där Göran Persson meddelade att Anna Lindh avlidit av skadorna från knivöverfallet på NK, men det är 16 år sen. Verkligen en nyhetshändelse i klass med Palmemordet, 911 och Estonia. En händelse det har skrivits mycket om. Edvard Unsgaard, journalist och Reinfeldts fd pressekreterare har i den här boken sammanfattat händelseförloppet från mordet och framåt i minsta detalj. Det, utan att det blir faktatorrt. Historien har ett flyt och hoppar via olika perspektiv. Inbland känns det som man sitter bed i spaningsrummet, operationsrummet eller i mördaren Mijailo Mijailovic närhet. Det är en konst att kunna blanda fakta som att Anna Lindh förlorade över 50 liter blod med dialoger mellan poliser. En personlig reflektion är att Anna Lindh var lika gammal som jag är nu när hon mördades. Det ger två perspektiv, först att hon gick bort alldeles för tidigt och det andra att hon hade hunnit med väldigt mycket under det 47 år hon levde.

Den spännande Jakten på Anna Lindhs mördare av Edvard Unsgaard får en trea för sin balans mellan fakta och historia.

Uppläsare: Johan Holmberg

Betyg:

Bob Woodward – Fear

Jag tycker man ska vara medveten om att den här typen av politiska böcker ofta har eller kan ha ett bakomliggande syfte. Den här boken är skriven av den i USA mycket meriterade journalisten Bob Woodward, han jobbar på Washington Post och var bl.a. med och avslöjade Watergateskandalen. Då en bok om Trump kommer att dissikeras i mista detalj av Trump och hans anhängare för att leta efter felaktigheter så kan man anta/hoppas att Woodward har kollat och dubbelkollat sina källor. Med allt det sagt så kan man börja komma till innehållet i boken. Den ritar upp en bild en barnslig, impulsiv, obegåvad och totalt hänsynslös amerikansk president. Vi får följa honom från valkampanjen och till en bit in på 2018. Hans tro eller filosofi är att driva USA dom sitt eget företag. Nu är det ju lite fler parametrar att hålla koll på när det gäller ett land jämfört med ett fastighetsbolag. Och framförallt är det ju inte dina pengar du spelare med. Sen kommer vi till hans twittrande, det är ju lika farligt som en ett skarpladdat vapen i händerna på en skjutgalning. Fullständigt livsfarligt. Att han förolämpar och hånar media via twitter är ju en sak. En helt annat när han förolämpar främmande makt som t.ex. Robotman. Eller när han twittrade ut beslut om transexuellas rättigheter i förvaret innan beslutet var fattat. Tramp målas upp som en väldigt enfaldig och okunnig man. Han har varken koll på den enklaste nationalekonomin eller hur beslutsordningen går till i politiken. Han blir både arg och frustrerad män någon upplyser honom att bara för att man är president så får man inte besluta om allt, själv. Det sägs ju att tidigare presidenter som Bill Clinton och Barak Obama bara som ca 5 timmar per natt för att hinna läsa in sig på alla beslut de skulle fatta. Tramp har en annan taktik, nämligen att aldrig läsa på inför möten för att inte ha några förutfattade meningar. Det gör ju då att han får tid att titta på tv 5-6 timmar varje dag. Men du som är sugen på den här boken bör vara insatt i amerikansk politik. För trots att jag anser att jag är hyfsat insatt i amerikansk politik men det finns vissa delar och vissa personer jag inte hänger med på i den här boken med det gör inte så mycket. För det här är en välskriven bok där iallafall jag tror på författaren.

Uppläsare: Robert Petkoff

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑