Ben Woodward – Rage

Ett par månader innan det amerikanska valet kommer den rutinerade journalisten Bob Woodward med din andra bok om Donald Trump. Till skillnad från den första Fear så har han den här gången även byggt innehållet på intervjuer med Trump. Något som naturligtvis ökar den redan höga trovärdigheten Woodward redan har. Innan jag börjar berätta hur jag uppfattar innehållet och vad jag tycker om det ska jag lägga in några brasklappar. Det finns alltid en önskan om uppmärksamhet från journalister som skriver den här typen av böcker och det gäller speciellt när det rör politiker tätt in på ett viktigt val. Man bör också ha en förståelse att trots att vi i Sverige ofta tycker att vårt svenska samhälle är ganska likt det amerikanska så är olikheterna ibland både många och stora. Det gäller synen på media, hur man uttrycker sig, värderingar, hur man lever osv.
Med det sagt så är jag ändå så förundrad hur det kan sitta en man på världens mäktigaste stol och förvånansvärt ofta bete sig som ett litet barn. Och inte ett snällt litet barn utan ett tjurigt och elakt barn. Vi får följa händelsens bakom när James Comey fick sparken från FBI. Där det visas hur besatt Trump kan bli. Under den tiden kunde han inte göra något annat. Det är ju bara tur att ingen katastrof inträffade just då. Katastrofen eller den stora utmaningen kom ju efter Comey och Muller utredning, pandemin. Hur han hanterade eller inte hanterade pandemin och Black lives matter demonstranterna är det som upptar bokens senare del. Woodward försöker pressa Trump om att försöka pressa Trump att vara självkritisk. Men det är ju som att dunka huvudet blodigt mot en vägg. Han viker inte en tum. Sen tror jag man måste vara väldigt intresserad av amerikansk politik för att lyssna på den här boken.
Den legendariska journalisten och författaren Bob Woodward har en en gång granskat Trump. Jag lyssnar på den här boken med skräckblandad förtjusning, blir en trea i betyg.
Uppläsare: Robert Petkoff
Betyg:

Fredrik Reinfelt – 3 november 2020 Ödesvalet

För oss som följer utvecklingen i USA med skräckblandad förtjusning är Fredrik Reinfeldts bok ett måste. Till skillnad mot tex Bob Woodwards Fear är det här är inte en bok om Trump utan om valet den 3 november. Men då han är den ena av de två huvudrollsinnehavarna i höstens val så tar han naturligtvis mycket plats ändå.
Jag har lärt mig mycket om det ibland väldigt märkliga amerikanska valsystem. Som att det det skiljer sig relativt mycket från delstat till delstat.
Sen tycker jag att genomgång av alla 50 delstater lite väl mycket Statistik årsbok över det hela.
Det är väldigt modigt av en före detta stadsminister att gå ut och dra slutsatsen att världens enda supermakt är på väg mot att bli en auktoritär stat, speciellt Trump skulle bli återvald. Men det är både logiskt och lätt att följa hans resonemang.
Nu tror jag man har störst behållning av boken nu de närmaste två månaderna, då den har ett väldig tydligt bäst-före-datum.
Fredrik Reinfelt gör en gedigen genomgång av det amerikanska valsystemet och presidenter genom tiderna. Men det är konsekvenserna av utgången i valet som gör 3 november 2020 Ödesvalet intressant, en trea i betyg.
Uppläsare: Per Juhlin
Betyg:

Per Hallén – Utan samvete

Utan samvete är en politisk spänningsroman. Det politiska kretsar kring det snabbt växande partiet Svenska Nydemokraten med rötterna i VAM och BSS. Känner ni igen något? Om inte så har partiet en partiledare som heter Jimmy Jakobsson. Han bor dock inte i Sölvesborg utan lite ironiskt har författaren förlagt honom i Skara. Den typen av subtila flirtar med verkligheten finns det många i den här boken. Något jag uppskattar. Jag tycker att de politiska kopplingarna i boken är det som håller den uppe. Den parallella historien om Åsa som ska hämnas en våldtäkt som skedde för 30 år sen känns inte så trovärdig. Blir inte bättre när hon för och kompisarna ska ta upp hämden. Något som också slår mig är att alla karaktärerna i boken har klassiska svenska förnamn som Lasse, Olle, Gun, Kenta, Gunnar osv. Lite som en svartvit film. Det hade varit uppfriskande med en Nazri eller iallafall en Fabian.
Per Halléns Utan samvete är en spänningsroman med politiska kopplingar. Förutom en del roliga blinkningar till en politisk verklighet haltar historien lite i trovärdighet, så det blir en två i betyg.
Uppläsare: Per Hallén
Betyg:

Tom Clancy – Heder utan samvete

Tom Clancy dog 2013. Men likt Stieg Larsson så kommer det fortfarande ut böcker om hans karriärer. Till skillnad mot Millenium böckerna så skrivs Tom Clancys namn ut, klart och tydligt här, när det egentligen är Marc Cameron som skrivit boken.
I den här står Iran inför en revolution, en epidemi i USA och så har två ryska stridsspetsar kapats och försvunnit. Så president Jack Ryan har det hett om öronen.
För den som gillar politiska thrillers på högsta nivå är det här julafton. Jag gillar det men kan tycka det blir lite väl mycket ”vapenporr” ibland. Var tvungen att spara några citat när det var som värst. ”Det handlar om två stycken 51T6 ABM:er” eller ”De enorma sextonhjuliga MZKT-79221-lastbilarna”. Så ibland kan det bli lite väl mycket av det goda.
Boken har en del inslag av hur politisk propaganda används idag som är intressant. President Ryan blir bland annat utsatt för AI-manipulerade filmer, något han hanterar på ett riktigt intressant och bra sätt.
Tom Clancy, eller Marc Cameron som egentligen har skrivit boken får en tre för Heder utan samvete. Spännande politik på högsta nivå men lite för mycket av det goda ibland.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Anders Jallai – Spinndoktorn

Jag brukar prata om att jag gillar böcker och serier som sticker ut och inte följer den vanliga mallen. Anders Jallai och hans serie om Anton Modin är verkligen en serie som inte följer mallen. Bara det enkla att böckerna inte kommer i tidsordning är en sak. Att dom blandar verkligen med fiktionen på ett sätt så att man tror på vart enda ord är en annan. Att han sedan kunna gjort det i tio böcker gör allt än mer otroligt. Den här gången dyker vi ner ett år efter Palmemordet. När Holmér kört polisutredningen i diket, Anton Modin varit sjukskriven och Ebbe Carlsson och hans gäng kliver in på scenen. Idag förfasar vi oss över Trumps missbruk av sin maktposition, att han använder sig av den för sin och sitt partis vinning. Men tittar vi tillbaka på Socialdemokraterna i Sverige under 70 och 80-talet så var det inte så stor skillnad. Så som Palme, Giejer, Lidbom, Sten Andersson och de andra i toppen ljög och styrde för att skydda sig själva och sitt parti är även med dagens mått häpnadsväckande. För även om dom själva säkert tyckte att dom gjorde det dom gjorde för ”den goda saken” så får man ändå inte kringgå stadsapparaten. Ebbe Carlsson affären kan ses som en slutpunkt för den tiden. Jallais sätt att berätta det som hände som en roman, med avbrott för ”faktarutor”. Genom att redovisa var han fått uppgifterna ifrån så kan han sen hitta på nästan hur mycket han vill mellan dessa faktarutor och ändå vara trovärdig. Det är inte den bästa boken i serien men den handlar om en väldigt intressant tid i Sveriges nutids historia.
I Spinndoktorn berättar Anders Jallai om tiden efter Palmemordet. Genom sin agent Anton Modin får vi på det vanliga spännande och trovärdiga sätter följa Ebbe Carlssonaffären.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Björn Af Kleen – Amerikaner

Som DN läsare har jag läst många av USA korrespondenten Björn Af Kleens reportage. Nu har han sammanställt några av dom i den här boken. Även om den hetare Amerikaner så finns det en viss amerikan som är bokens nav, Donald Trump. Boken gör ett antal utsvävningar men det spelar ingen roll om ämnet är #metoo, journalistik eller miljö så kommer vi tillbaka till Trump och hur han påverkar ämnet. Författaren har träffat ett pärlband av intressanta personer. Jag tycker delarna med Madeleine Albright och Masha Gessen sticker ut. Även intressant att höra Michael Wolff berättar om Fire and Fury boken vilket ger inblickar i Trumps ledarskap, eller brist på ledarskap. Någon formulerade i boken att Trump passar så bra för dokusåpan för att han kan inte formulera en hel mening utan att avbryta sig själv med ett nytt infall. Det skulle ju också kunna vara diagnosen för ADHD.

Jag följer rapporteringen kring Trump med skräckblandad förtjusning. Michael Wolff uttryckte att Trump är rätt ointressant som person, men Trump i sammanhanget som president blir väldigt intressant. Boken är lite för lång, den börjar bra och intressant men tappar lite fart på slutet.

DN korrespondenten Björn Af Kleen ger oss en inblick i dagens USA med Trump som centralfigur i sin bok Amerikaner. Spännande möten med intressant personer ger boken en tre i betyg.

Uppläsare: Peter Melin

Betyg:

Carina Bergfeldt – Sju dagar kvar att leva

Jag tycker att dödstraff är skillnaden mellan en civiliserad stat och en ociviliserad. Det tycker långt ifrån alla i Texas. I den här boken/serien(9 delar) tar Carina Bergfeldt med oss till till just Texas. Vi får möta Vaughn Ross som är dömd till döden för ett dubbelmord och har just sju dagar kvar att leva. Vad tänker man på, hur säger man hej då osv. I serien får vi möte nästan alla roller som är inblandade i en avrättning. Den dödsdömda, den dödsdömdas anhöriga, offrets anhöriga, pastorn, fängelsedirektören, polisen, journalister, stödpersoner med flera. Carina belyser avrättningen från alla tänkbara vinklar både med fakta och personliga berörande möten.

Ett av de möten som berörde mig mest var när hon mötte en pastor som vad den som samtalade med den dödsdömde precis innan giftet ska injiceras. Den här serien har inte på något sätt ändrat min syn på dödsstraffet. Tvärt om, jag kan inte förstå hur en stat kan ta sig rätten att mörda sina medborgare.

Det är en riktigt bra uppläsning av Marie-Caroline Biver, men visst skulle man vilja höra Carinas trovärdiga stämma.

Journalisten Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva är en stark, intressant och viktig skildring av dödsstraffets USA. Den får en fyra för blandningen av personliga skildringarna, historiska tillbakablickar och ren fakta under sju dagar i Texas.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Carina Bergfeldt – Tre dagar med Ku Klux Klan

Det är inte ofta man sitter och väntar på att utrikeskorrespondents inslag ska komma på nyheterna. Men jag måste erkänna att det har hänt när det gäller Carina Bergfelds inslag. Jag tycker hon är en skicklig journalist speciellt när det gäller att ta sig an stora frågor och möta människor. I hennes serie Bergfeldts Amerika visar hon sina färdigheter både i att möta människor och tar i stora frågor.

I den här serien, om fyra avsnitt, så medverkar hon och hennes fotograf på Ku Klux Klans konvent i Harrison. Vi får möta människor som pratar om ”vitt folkmord” och att ”raser” inte bör blandas. Från ett svenskt perspektiv är det som att möta Marsmänniskor tycker jag. Det är smått surrealistiskt när dom kommer till konventets höjdpunkt, korsbränningen, och alla barnen leker runt omkring. Förutom att möta de som arrangerar och nya medlemmar får vi även historiska tillbakablickar samt intervjuer med personer i motståndsrörelsen. Det är en skrämmande berättelse med uppseende väckande fakta dom gör att jag vill hålla mig så långt som möjligt från södra USA.

Marie-Caroline Biver gör en bra inläsning men jag tror att boken skulle lyfta ytterligare en nivå om Carina själv skulle läst in boken.

I Tre dagar med Ku Klux Klan tar USA korrespondenten Carina Bergfeldt med oss på en lika skrämmande som fascinerande resa till södra USA. Boken får välförtjänt fyra för att den är så välgjord.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Magnus Montelius – 8 månader

Det här är en politisk thriller när den är som bäst. Den skärpta och hårt arbetande journalisten Nina har avslöjat Sveriges utrikesminister med byxorna ner, bokstavligt talat, tror hon att hon ska få den fasta tjänsten på tidningen. Istället visar det sig att hon får ett annat klart oväntat jobberbjudande. Som pressekreterare till den nya utrikesministern Jacob Weiss. Weiss utnämning är lika oväntad som Ninas. Det är inledningen på intriger på internationell, nationell och personlig nivå. UD är en väldigt bra spelplats för den här typen av berättelse. Vi har partifolk, diplomater, överklass, tjänstemän allt i en enda blandning. Blandar vi sedan in kopplingen till pressen via Nina får vi en väldigt snabb och tät thriller. Montelius historia känns trovärdig trots sina många vändningar. Allt i jakten på dom försvunna 8 månaderna. Mirja Turestedts inläsning sätter den sista pricken över i:et för att göra den här historien komplett.

Magnus Montelius får en fyra, på gränsen mot en femma för sin spännande och täta politiska thriller 8 månader.

Uppläsare: Mirja Turestedts

Betyg:

Edvard Unsgaard – Jakten på Anna Lindhs mördare

Tänk att en mördarjakt där man vet vem som jagas kan vara så spännande. Det känns inte så längesen man såg presskonferensen där Göran Persson meddelade att Anna Lindh avlidit av skadorna från knivöverfallet på NK, men det är 16 år sen. Verkligen en nyhetshändelse i klass med Palmemordet, 911 och Estonia. En händelse det har skrivits mycket om. Edvard Unsgaard, journalist och Reinfeldts fd pressekreterare har i den här boken sammanfattat händelseförloppet från mordet och framåt i minsta detalj. Det, utan att det blir faktatorrt. Historien har ett flyt och hoppar via olika perspektiv. Inbland känns det som man sitter bed i spaningsrummet, operationsrummet eller i mördaren Mijailo Mijailovic närhet. Det är en konst att kunna blanda fakta som att Anna Lindh förlorade över 50 liter blod med dialoger mellan poliser. En personlig reflektion är att Anna Lindh var lika gammal som jag är nu när hon mördades. Det ger två perspektiv, först att hon gick bort alldeles för tidigt och det andra att hon hade hunnit med väldigt mycket under det 47 år hon levde.

Den spännande Jakten på Anna Lindhs mördare av Edvard Unsgaard får en trea för sin balans mellan fakta och historia.

Uppläsare: Johan Holmberg

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑