Tom Clancy – Heder utan samvete

Tom Clancy dog 2013. Men likt Stieg Larsson så kommer det fortfarande ut böcker om hans karriärer. Till skillnad mot Millenium böckerna så skrivs Tom Clancys namn ut, klart och tydligt här, när det egentligen är Marc Cameron som skrivit boken.
I den här står Iran inför en revolution, en epidemi i USA och så har två ryska stridsspetsar kapats och försvunnit. Så president Jack Ryan har det hett om öronen.
För den som gillar politiska thrillers på högsta nivå är det här julafton. Jag gillar det men kan tycka det blir lite väl mycket ”vapenporr” ibland. Var tvungen att spara några citat när det var som värst. ”Det handlar om två stycken 51T6 ABM:er” eller ”De enorma sextonhjuliga MZKT-79221-lastbilarna”. Så ibland kan det bli lite väl mycket av det goda.
Boken har en del inslag av hur politisk propaganda används idag som är intressant. President Ryan blir bland annat utsatt för AI-manipulerade filmer, något han hanterar på ett riktigt intressant och bra sätt.
Tom Clancy, eller Marc Cameron som egentligen har skrivit boken får en tre för Heder utan samvete. Spännande politik på högsta nivå men lite för mycket av det goda ibland.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Anders Jallai – Spinndoktorn

Jag brukar prata om att jag gillar böcker och serier som sticker ut och inte följer den vanliga mallen. Anders Jallai och hans serie om Anton Modin är verkligen en serie som inte följer mallen. Bara det enkla att böckerna inte kommer i tidsordning är en sak. Att dom blandar verkligen med fiktionen på ett sätt så att man tror på vart enda ord är en annan. Att han sedan kunna gjort det i tio böcker gör allt än mer otroligt. Den här gången dyker vi ner ett år efter Palmemordet. När Holmér kört polisutredningen i diket, Anton Modin varit sjukskriven och Ebbe Carlsson och hans gäng kliver in på scenen. Idag förfasar vi oss över Trumps missbruk av sin maktposition, att han använder sig av den för sin och sitt partis vinning. Men tittar vi tillbaka på Socialdemokraterna i Sverige under 70 och 80-talet så var det inte så stor skillnad. Så som Palme, Giejer, Lidbom, Sten Andersson och de andra i toppen ljög och styrde för att skydda sig själva och sitt parti är även med dagens mått häpnadsväckande. För även om dom själva säkert tyckte att dom gjorde det dom gjorde för ”den goda saken” så får man ändå inte kringgå stadsapparaten. Ebbe Carlsson affären kan ses som en slutpunkt för den tiden. Jallais sätt att berätta det som hände som en roman, med avbrott för ”faktarutor”. Genom att redovisa var han fått uppgifterna ifrån så kan han sen hitta på nästan hur mycket han vill mellan dessa faktarutor och ändå vara trovärdig. Det är inte den bästa boken i serien men den handlar om en väldigt intressant tid i Sveriges nutids historia.
I Spinndoktorn berättar Anders Jallai om tiden efter Palmemordet. Genom sin agent Anton Modin får vi på det vanliga spännande och trovärdiga sätter följa Ebbe Carlssonaffären.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Björn Af Kleen – Amerikaner

Som DN läsare har jag läst många av USA korrespondenten Björn Af Kleens reportage. Nu har han sammanställt några av dom i den här boken. Även om den hetare Amerikaner så finns det en viss amerikan som är bokens nav, Donald Trump. Boken gör ett antal utsvävningar men det spelar ingen roll om ämnet är #metoo, journalistik eller miljö så kommer vi tillbaka till Trump och hur han påverkar ämnet. Författaren har träffat ett pärlband av intressanta personer. Jag tycker delarna med Madeleine Albright och Masha Gessen sticker ut. Även intressant att höra Michael Wolff berättar om Fire and Fury boken vilket ger inblickar i Trumps ledarskap, eller brist på ledarskap. Någon formulerade i boken att Trump passar så bra för dokusåpan för att han kan inte formulera en hel mening utan att avbryta sig själv med ett nytt infall. Det skulle ju också kunna vara diagnosen för ADHD.

Jag följer rapporteringen kring Trump med skräckblandad förtjusning. Michael Wolff uttryckte att Trump är rätt ointressant som person, men Trump i sammanhanget som president blir väldigt intressant. Boken är lite för lång, den börjar bra och intressant men tappar lite fart på slutet.

DN korrespondenten Björn Af Kleen ger oss en inblick i dagens USA med Trump som centralfigur i sin bok Amerikaner. Spännande möten med intressant personer ger boken en tre i betyg.

Uppläsare: Peter Melin

Betyg:

Carina Bergfeldt – Sju dagar kvar att leva

Jag tycker att dödstraff är skillnaden mellan en civiliserad stat och en ociviliserad. Det tycker långt ifrån alla i Texas. I den här boken/serien(9 delar) tar Carina Bergfeldt med oss till till just Texas. Vi får möta Vaughn Ross som är dömd till döden för ett dubbelmord och har just sju dagar kvar att leva. Vad tänker man på, hur säger man hej då osv. I serien får vi möte nästan alla roller som är inblandade i en avrättning. Den dödsdömda, den dödsdömdas anhöriga, offrets anhöriga, pastorn, fängelsedirektören, polisen, journalister, stödpersoner med flera. Carina belyser avrättningen från alla tänkbara vinklar både med fakta och personliga berörande möten.

Ett av de möten som berörde mig mest var när hon mötte en pastor som vad den som samtalade med den dödsdömde precis innan giftet ska injiceras. Den här serien har inte på något sätt ändrat min syn på dödsstraffet. Tvärt om, jag kan inte förstå hur en stat kan ta sig rätten att mörda sina medborgare.

Det är en riktigt bra uppläsning av Marie-Caroline Biver, men visst skulle man vilja höra Carinas trovärdiga stämma.

Journalisten Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva är en stark, intressant och viktig skildring av dödsstraffets USA. Den får en fyra för blandningen av personliga skildringarna, historiska tillbakablickar och ren fakta under sju dagar i Texas.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Carina Bergfeldt – Tre dagar med Ku Klux Klan

Det är inte ofta man sitter och väntar på att utrikeskorrespondents inslag ska komma på nyheterna. Men jag måste erkänna att det har hänt när det gäller Carina Bergfelds inslag. Jag tycker hon är en skicklig journalist speciellt när det gäller att ta sig an stora frågor och möta människor. I hennes serie Bergfeldts Amerika visar hon sina färdigheter både i att möta människor och tar i stora frågor.

I den här serien, om fyra avsnitt, så medverkar hon och hennes fotograf på Ku Klux Klans konvent i Harrison. Vi får möta människor som pratar om ”vitt folkmord” och att ”raser” inte bör blandas. Från ett svenskt perspektiv är det som att möta Marsmänniskor tycker jag. Det är smått surrealistiskt när dom kommer till konventets höjdpunkt, korsbränningen, och alla barnen leker runt omkring. Förutom att möta de som arrangerar och nya medlemmar får vi även historiska tillbakablickar samt intervjuer med personer i motståndsrörelsen. Det är en skrämmande berättelse med uppseende väckande fakta dom gör att jag vill hålla mig så långt som möjligt från södra USA.

Marie-Caroline Biver gör en bra inläsning men jag tror att boken skulle lyfta ytterligare en nivå om Carina själv skulle läst in boken.

I Tre dagar med Ku Klux Klan tar USA korrespondenten Carina Bergfeldt med oss på en lika skrämmande som fascinerande resa till södra USA. Boken får välförtjänt fyra för att den är så välgjord.

Uppläsare: Marie-Caroline Biver

Betyg:

Magnus Montelius – 8 månader

Det här är en politisk thriller när den är som bäst. Den skärpta och hårt arbetande journalisten Nina har avslöjat Sveriges utrikesminister med byxorna ner, bokstavligt talat, tror hon att hon ska få den fasta tjänsten på tidningen. Istället visar det sig att hon får ett annat klart oväntat jobberbjudande. Som pressekreterare till den nya utrikesministern Jacob Weiss. Weiss utnämning är lika oväntad som Ninas. Det är inledningen på intriger på internationell, nationell och personlig nivå. UD är en väldigt bra spelplats för den här typen av berättelse. Vi har partifolk, diplomater, överklass, tjänstemän allt i en enda blandning. Blandar vi sedan in kopplingen till pressen via Nina får vi en väldigt snabb och tät thriller. Montelius historia känns trovärdig trots sina många vändningar. Allt i jakten på dom försvunna 8 månaderna. Mirja Turestedts inläsning sätter den sista pricken över i:et för att göra den här historien komplett.

Magnus Montelius får en fyra, på gränsen mot en femma för sin spännande och täta politiska thriller 8 månader.

Uppläsare: Mirja Turestedts

Betyg:

Edvard Unsgaard – Jakten på Anna Lindhs mördare

Tänk att en mördarjakt där man vet vem som jagas kan vara så spännande. Det känns inte så längesen man såg presskonferensen där Göran Persson meddelade att Anna Lindh avlidit av skadorna från knivöverfallet på NK, men det är 16 år sen. Verkligen en nyhetshändelse i klass med Palmemordet, 911 och Estonia. En händelse det har skrivits mycket om. Edvard Unsgaard, journalist och Reinfeldts fd pressekreterare har i den här boken sammanfattat händelseförloppet från mordet och framåt i minsta detalj. Det, utan att det blir faktatorrt. Historien har ett flyt och hoppar via olika perspektiv. Inbland känns det som man sitter bed i spaningsrummet, operationsrummet eller i mördaren Mijailo Mijailovic närhet. Det är en konst att kunna blanda fakta som att Anna Lindh förlorade över 50 liter blod med dialoger mellan poliser. En personlig reflektion är att Anna Lindh var lika gammal som jag är nu när hon mördades. Det ger två perspektiv, först att hon gick bort alldeles för tidigt och det andra att hon hade hunnit med väldigt mycket under det 47 år hon levde.

Den spännande Jakten på Anna Lindhs mördare av Edvard Unsgaard får en trea för sin balans mellan fakta och historia.

Uppläsare: Johan Holmberg

Betyg:

Bob Woodward – Fear

Jag tycker man ska vara medveten om att den här typen av politiska böcker ofta har eller kan ha ett bakomliggande syfte. Den här boken är skriven av den i USA mycket meriterade journalisten Bob Woodward, han jobbar på Washington Post och var bl.a. med och avslöjade Watergateskandalen. Då en bok om Trump kommer att dissikeras i mista detalj av Trump och hans anhängare för att leta efter felaktigheter så kan man anta/hoppas att Woodward har kollat och dubbelkollat sina källor. Med allt det sagt så kan man börja komma till innehållet i boken. Den ritar upp en bild en barnslig, impulsiv, obegåvad och totalt hänsynslös amerikansk president. Vi får följa honom från valkampanjen och till en bit in på 2018. Hans tro eller filosofi är att driva USA dom sitt eget företag. Nu är det ju lite fler parametrar att hålla koll på när det gäller ett land jämfört med ett fastighetsbolag. Och framförallt är det ju inte dina pengar du spelare med. Sen kommer vi till hans twittrande, det är ju lika farligt som en ett skarpladdat vapen i händerna på en skjutgalning. Fullständigt livsfarligt. Att han förolämpar och hånar media via twitter är ju en sak. En helt annat när han förolämpar främmande makt som t.ex. Robotman. Eller när han twittrade ut beslut om transexuellas rättigheter i förvaret innan beslutet var fattat. Tramp målas upp som en väldigt enfaldig och okunnig man. Han har varken koll på den enklaste nationalekonomin eller hur beslutsordningen går till i politiken. Han blir både arg och frustrerad män någon upplyser honom att bara för att man är president så får man inte besluta om allt, själv. Det sägs ju att tidigare presidenter som Bill Clinton och Barak Obama bara som ca 5 timmar per natt för att hinna läsa in sig på alla beslut de skulle fatta. Tramp har en annan taktik, nämligen att aldrig läsa på inför möten för att inte ha några förutfattade meningar. Det gör ju då att han får tid att titta på tv 5-6 timmar varje dag. Men du som är sugen på den här boken bör vara insatt i amerikansk politik. För trots att jag anser att jag är hyfsat insatt i amerikansk politik men det finns vissa delar och vissa personer jag inte hänger med på i den här boken med det gör inte så mycket. För det här är en välskriven bok där iallafall jag tror på författaren.

Uppläsare: Robert Petkoff

Betyg:

Britt-Marie Mattsson – Projektet

Från första ordet kändes den här boken som Hundraåringen. Huvudpersonen heter inte Allan Karlson utan Peter Carlsson, han är inte hundra år utan bara hälften. Den känslan av ”saga” tror jag räddade boken. För det finns så många saker som är så pass osannolika att man normalt sätt hade tappat mig som lyssnare, men Peder Falks sagolika röst behöll en. Sen finns det mycket som är verkligt och väl underbyggt. Britt-Marie Mattson är en erfaren journalist som har följt politik och politiker under många år. Dom marknadsförare så är hela boken en ministudie i kommunikation och ett avslöjande av trixen och tipsen hur man når fram med sitt budskap. Det var längesen valaffischer var det effektivaste sättet att övertyga väljare om sin förträfflighet.

Det här är en mysig politisk sagobok med intriger och maktspel. Kanske lite lång men värd att lyssna på.

Uppläsare: Peder Falk

Betyg:

Boknr: 1033

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑