Kategori: Roman

Bytet av Anton Berg

Sommaren 1995 ska Filip jobba på kärnkraftverket inne i Oskarshamn. Det betyder att han måste ta bussen från Figeholm varje morgon. På den bussen lär han känna Jojje. Förutom att dom är jämnåriga så är det kärleken till Bruce Springsteen som för dom samman. Det här blir deras första stapplande stegen in i vuxenlivet. Det går via träning, öl och tjejer. På kärnkraftverket jobbar också Nella som är tio år äldre än Filip och Jojje.  Men det är inte ett hinder för Filip att bli kär i henne. 

Under sommaren sker ett rån mot den bank där Jojje pappa är chef. För även om rånarna grips och döms så återfinns inte hela bytet. 

Rånet blir en händelse som ställer allt på sin spets. För var går gränsen mellan rätt och fel och vad är viktigast, vänskap eller kärlek?

Anton Berg hakar på den största trenden inom skönlitteraturen just nu, att förlägga handlingen på 90-talet. Tiden precis innan mobiltelefonen låg i var mans ficka. En tid som var lite mer oskyldig än den vi lever i idag. En tid då lycka kunde vara att få tag i en bootleg av en artist från New Jersey. Att Berg får in så mycket kunskap om Bruce Springsteen i den här boken är underhållande. Men det illustrerar ännu mer hur vänskap mellan två manliga ungdomar kan se ut. Hur status kan byggas på kunskap. Men inte kunskap i största allmänhet, utan om något specifikt typ Newcastles backlinje, mopedmotorer eller Bruce Springsteen. Snyggt.

Jag gillar kombinationen av naiviteten och att allt är på blodigt alvar i den här historien. För kärleken och viljan att passa in är på riktigt, precis som det ska vara.

Ja, det här är en fiktiv historia. Samtidig så finns det väldig mycket av författaren själv i den här boken vilket gör att det känns på riktigt.

Att Berg läser sin egen bok har blivit en självklarhet. I De ardeton fanns det en poäng för trovärdigheten att den lästes av en röst vi förknippar med seriösa dokumentärer. Just den kopplingen behövs inte i den här boken. Men visst finns det ett och annat småländskt uttryck som blir mer autentisk när författaren själv läser de.

Vi får följa med Anton Berg till hans  ungdoms Småland i romanen Bytet. En berättelse om småstad, Bruse Springsteen, kärlekens makt och den eviga viljan att passa in. Nostalgin och viljan att veta vad som hände med bytet gör att jag delar ut en fyra.

Uppläsare: Anton Berg

Betyg:

0

Berätta var jag hör hemma av Jeanine Cummins

Det här är en släktsaga som sträcker sig över tre generationer kvinnor – Rafaela, Ruth och Daisy – och utforskar teman som identitet, rotlöshet och vad det egentligen innebär att höra hemma. Berättelsen växlar mellan olika tidsepoker och platser. Det börjar i slutet på 60-talet då Rafaela gifter sig och flyttar till USA, via Ruths liv i New York 2023, och vidare till Daisy som konfronteras med sin bakgrund när en orkan närmar sig Puerto Rico. Genom dessa kvinnors öden blottläggs hemligheter, trauman och livsval som format deras relationer och självbild.

Det här är en historia som ligger väldigt nära sanningen. Det finns en stark scen där Rafaela blir ifrågasatt om hon är vit på en exklusive Golfklubb och det slutar med att hon får byta om med personalen när hon är där. Den scenen är hämtad från något som hände Cummins mormor. Det finns en annan scen där Ruth är osäker om hon ska sitta vid de vitas eller de afroamerikanskas bord första dagen på collages, något författaren själv upplevt.

Jag tycker det är modigt att skriva den här boken efter den massiva kritiken som följde efter succén med Amerikansk jord. Kritiken gick mest ut på att man inte får skriva en bok om flyktingar om man inte själv varit en flykting. Men det fanns också en del rasistiska undertoner. Att då skriva en bok om sin egen släkt med bakgrund i Puerto Rico är modigt i USA just nu.

Det här är en rätt komplex historia som sträcker sig över tre generationer och ännu fler platser. Historien är inte heller linjärt berättad så det gäller att hålla tungan i rätt mun när man tar del av historien. Något som kan vara lite extra svårt när man tar del av den som ljudbok. Men det är mödan värt.

Efter att Mirja Turestedt har läst in Cummins två första böcker som kommit ut i Sverige så gick uppdraget vidare till Anna Maria Käll den här gången. En av våra mest erfarna inläsare, något som verkligen behövdes med tanke på komplexiteten i historien. Något Anna Maria fixade fint.

Berätta var jag hör hemma är en fin roman om tre generationer kvinnor med rötterna i Puerto Rico. Det är modigt av Jeanine Cummins att skriva den här boken efter debatten kring Amerikansk jord. Finstämdheten och modet belönar jag med en fyra.

Uppläsare: Anna Maria Käll

0

Blodiga tangenter av Christer Lundberg

Efter en omtumlande Depeche Mode konsert på Scandinavium så var det bestämt. Christian var syntare med allt vad det betydde. För honom betydde det syntfrisyr, att han startade band och bytte namn till Chris, eller började kalla sig det i alla fall. Bandet startade han med din vän Vince, även det taget, och två tvillingar. Tvillingarna fick vara med för att de hade tillgång till en studio. Så nu var frågan inte om utan när det skulle ta över världen och spela på de största arenorna. Vi får följa våra syntälskande vänner genom framgångar och motgångar, mest av det senare om man ska vara ärlig. Så att de behövde lite droger då och då för att dämpa motgångarnas ångest är ju inte så konstig, det hör ju turnélivet till.

För jo, de kommer ut på turné. Både i Sverige och ut över kontinenten. Kanske inte på de största scenerna och resan är långt ifrån något lyxliv. Det kan till och med vara farligt och när den syntälskande jätten Jörg låser fast Chris vid ett tyskt element är det alldeles för sent att ångra sig …

Det här är en bok full av nostalgi för en syntare som växte upp på 80-talet. För ja, jag är syntare. Något som var viktigt för identitet då och ett sätt att distansera sig från de förhatliga hårdrockarna. När förlaget tipsade om den här boken till mig och min 15 år yngre poddkollega fick vi frågan om vi var syntare eller hårdrockare och min kollega svarade han var neural i den frågan. Är du också neural i den frågan är det här ingen bok för dig. Då blir det svårt att sätta sig in på vilket alvar slaget mellan syntare och hårdrockare var och följaktligen blir det svårt att ta boken på alvar.

Nu kanske man inte ska ta den här boken på allt för stort alvar. Det är en rätt skruvad historia där alla droger du kan tänka dig har sin plats. I just den dela med drogerna kan det bli lite mycket av det goda, eller onda. Däremot kan man bli hög på alla musikreferenser som radas upp.

Det här är en är som sagt en skruvad historia som jag tror att bäst avnjuts av de som var med när Nitzer Ebb var förband till Depeche.

Med tanker på författaren läser boken själv och att huvudpersonen heter Christian som inte är så långt från Chister så kittlar tanken i början av boken att det är en lite skruvad självbiografi. Något som rätt snart krasas när drogerna kommer in i bilden. Det finns ingen offentlig person i Sverige som skulle outa att man använder droger i dom mängderna. Men i romanform funkar det.

Är du syntare eller hårdrockare? Om det är det förstnämnda då kan Blodiga tangenter vara något för dig. Radioprofilen Christer Lundberg berättar en rätt skruvad historia om ett syntband, stora drömmar och väldigt mycket knark. Annorlunda, blir en trea från mig.

Uppläsare: Christer Lundberg

Betyg:

0

Rampljus av Alexander Karim

Den stora regissören Ragnar Fyr står i startgroparna för sitt drömprojekt och i huvudrollen ska hans vackra och begåvade hustru Stella synas. Ett litet, eller ganska stort, snedsteg i form av en otrohetsaffär av Ragnar sätter igång ett skyttegravskrig mellan makarna. Men även om drömprojektet byts mot en klichéartad deckare i skärgårdsmiljö så är makarna knutna till varandra av ett kontrakt. Det gör att de kan skjuta prick på varandra med de mest hemska elakheter. Vi får bevittna en filminspelning på en liten ö där ingen av de inblandade vill vara. Något som till slut leder till ond bråd död. 

Det här är en roman där sarkasmerna duggar lika tätt som filmreferenserna. Karim svingar mot allt och alla i den här boken inklusive sig själv. Som t.ex. när skådespelerskan Stella blir tröstad av sin strama finska agent med orden att om skådespelarkarriären skulle gå åt skogen kan hon ju alltid skriva en bok. 

Jag har aldrig varit på en filminspelning och tror inte att den är som i den här boken, men tror ändå att det finns många scener som man bara kopierat från verkliga filminspelningar, ja efter att de skruvats till några varv. 

Visst kan storyn vara lite tunn ibland men det hinner man knappt med att reflektera över när replikerna smattrar fram som en kulspruta. Dialogen och alla skruvade karaktärer är bokens storhet. Där den sliskiga intimitetskoordinator och den finska agenten hör till mina favoriter. 

Humor i bokform är inte så lätt tycker jag. Det är så lätt att det blir pajigt. Men här tycker jag Karim verkligen hittar en ton som fungerar. För att lyckas vara rolig så måste man våga. Våga sticka ut och utmana, som att som skådespelare och uppläsare driva med film- och deckarbraschen. Det är modigt, vilket gör den här boken rolig och underhållande. 

Jag tror inte det var så långa diskussioner på Riddarholmen om vem som skulle läsa in den här boken. Karim läser in sin egen bok med dialekter och ”gubbar” och framförallt får han all sarkasm att verkligen drypa. Snyggt.

Alexander Karim gör allt han kan för att driva med film- och deckarvärlden i sin nya roman. Rampljus är vass, mörk, satirisk och framförallt riktigt underhållande bok där de snabba replikerna få mig att rista in en fyra på Oscarsstatyettens undersida.

Uppläsare: Alexander Karim 

Betyg

0

Mina vänner av Fredrik Backman

De flesta ser vattnet, några ser piren men det är inte många som ser de tre gestalterna på piren i en av världens mest kända målning. Den nästa artonåriga vindpinade själen Louisa ser inte bara ser de tre hon drömmer om att vara där på piren med dem. 

Det här är en berättelse om fyra vänner som gör allt för varandra. En av dom är den som målar tavlan och det är på piren de brukade hänga. Att Louisas och den världsberömda konstnärens vägar skulle korsas 25 år efter att tavlan målades är en slump, eller? Det gör att hon kommer att bli en av de fyra vännerna även om alla inte är i livet.

Mina vänner är en historia om vänskap, viljan att vara normal, önskan att vara fri men ändå höra till. Kort sagt en varm historia om livet. Då spelar det inte så stor roll att det inte är så trovärdigt att en tavla väcker så starka känslor för så många eller att boken blir lite seg någonstans efter hälften. För den beskriver hur ungdomarna kan både slåss, älska och sen skratta hejdlöst åt en prutt. 

Det är intressant att Backman valt att förlägga handlingen i ett icke namngett land. Inte ofta man ser det så tydligt så att den ska fungera nästan var som helst. Den enda gången man fick någon hint om den geografiska platsen är att den ligger flera tidszoner från Asien. 

Jag sitter med ett leende på läpparna och en varm känsla i bröstet när jag lyssnar på den här boken vilket är ett bra betyg.

Spännande att det är Philoméne Grandin som läser den här boken. Hon är nog mest känd för att läsa barnböcker. Men just det kan vara bra här, för boken är rätt barnslig. På ett fint sätt. 

Fredrik Backman är tillbaka med en fin roman om vänskap eller om konst eller möjligen bara förmågan om att skratta åt en prutt. Det är inte så lätt att beskriva Mina vänner, men den lämnar en med en varm känsla efter sig och det är inte illa. Jag ger den en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Philoméne Grandin

Betyg 

0

Pojken på utsidan av Jeanine Cummins

Christy är en pojke vars högsta önskan är att ta nattvarden. Han och hans pappa är resande och efter att hans älskade farfar dör så får han chansen att både gå i skolan och ta nattvarden. Det för att hans pappa bestämmer att stanna de ska i en mindre stad under en tid. Med en ledtråd från sin farfar och med lite hjälp från stadens bokhandlarfru så börjar Christy under den här tiden nysta i vem han egentligen är och vad som hände med hans mamma.

Vi få följa en pojke på Irland i slutet på 50-talet som inget hellre vill än att passa in men som av andra ändå blir hela tiden blir betraktad som Pojken på utsidan. 

Vi lärde känna Jeanine Cummins i den fantastiska Amerikansk jord där mor och son flyr från Mexiko till USA. Det här är en helt annan bok där tempot är lugnare. Sen finns det beröringspunkter mellan det två böckerna. Det finns en värme, det finns hopp och vi rör oss i samhällets utkanter trots att det skiljer decennier i tid och ett världshav mellan de två böckerna.

Det går verkligen att känna unge Christys vilja att passa in. Som när han för första gången i sitt liv är på födelsedagskalas hos den populäraste flickan i klassen och han inte vet att man skulle ha med sig en present. Själv vet han inte ens när han har födelsedag, och har än mindre fått några födelsedagspresenter.

Vi får lära oss en hel del om resandes traditioner och levande i en brytningstid. En tid där häst och vagn håller på att bytas mot bil och plåthinkar blir utkonkurrerade av plasthinkar i onaturliga färgen. 

Det finns en sak som stör mig i boken. Det blir konstant fel på han och honom. Ibland kan det vara något skrivtekniskt grepp, men jag kan inte se det.

Precis som Amerikansk jord så är det Mirja Turestedt som läser. Bra som alltid. Sen är det lite ovanligt med en kvinnlig uppläsare när det är en manlig, eller i det här fallet en pojke, i huvudrollen. Men inga regler som inte har undantag, något jag är glad för i det här fallet.

Jeanine Cummins tar oss från Amerikansk jord till Irländsk och från flyktingar till resande. Pojken på utsidan är en historisk roman om en pojkes vilja att passa in och veta sanningen om sig själv. En fin historia som jag delar ut en fin fyra till. 

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg 

0

Det var bättre förr av Bilan Osman

Leyla är en tonåring som lever sitt liv på Vallön utanför Göteborg. En plats där splittring och rasism biter sig fast, något som oroar Leyla.

En dag vaknar hon upp i en sjukhussäng och hon inser att hennes oro varit befogad. Ett vansinnesdåd har inträffat i hennes högstadieskola.

Vi får följa händelseförloppet fram till det som hände på skolan. Från Leylas perspektiv men även Liam, en jämnårig pojke som på ytan inte har så mycket med Leyla att göra. En rätt inbunden ung man som ägnar stor del åt internets mörkare sidor. Mycket för att hålla sig borta från sin hårda pappa. Men skrapar man på den där ytan så har ungdomarna mer gemensamt än man anar. 

Bilan Osmans debut är en gripande och tankeväckande berättelse som utspelar sig i det fiktiva Vallön, en småstad präglad av ideologiska konflikter och social isolering. Genom ungdomarna i boken tas teman som radikalisering upp, allt i skuggan av samhällets splittring. Just miljöbeskrivningen av hur samhället förändrats från ett Nydemokati-sverige i början av 90-talet till ett SD-sverige idag, allt beskrivet ur de som drabbas av denna intolerans ögon. Ett perspektiv som tyvärr inte är så vanligt i dagens populära kultur. Något som gör boken viktig.

Det finns delar i mitten av boken som känns som transportstäckor men håll ut, jag lovar att de lösa trådarna samlas upp och knyts ihop på slutet. 

Då mycket kretsar kring ungdomar så tror jag att boken passar den målgruppen väldigt bra, även om det inte är en ungdomsbok. Det är inte så lätt att sätta in den i en genre och bokförlaget gör det inte enklare. På bokens omslag står det roman men i ljudbokstjänsten är den klassad som Spänningsroman.

Det är Jessica Liedberg som läser boken. En ny bekantskap för mig även om hon läst in en hel del när jag går in och söker på henne. Är övertygad att jag kommer möta henne igen efter den här insatsen.

Det var bättre förr sätter fingret på och visar upp vårat polariserade samhälle. Bilan Osman debuterar med en bok om ungdomars rädsla och hat. Allt beskrivet på ett smart sätt och med värme. En viktig bok som belönas med en trea i betyg.

Uppläsare: Jessica Liedberg

Betyg:

0

Pizzeria Roma av Elin Persson

Ryggen på Magnus börjar ge sig, han orkar inte med det tunga jobbet som svetsare på samma sätt längre. Men han är inte ensam. Männen runt honom börjar falla ifrån, en efter en. Är det inte ryggen så är det knän, lungor eller något annat. Den centrala punkten för dem är Pizzeria Roma, en restaurang som är lika sliten som dess gäster. Det är där Magnus träffar Bosse, Kenneth och Roger Landgren.

Det här är en roman om livet i en by som sakta håller på att utarmas. De unga och kvinnorna flyttar där ifrån och kvar blir männen. De som hellre cyklar till Nordpolen än åker till Stockholm, de som dricker Trocadero till pizzan och som använder Text-tv för att få de senaste nyheterna. Men det skildras inte med en bitterhet, det är mer konstaterande över livets gång.

Den som söker en actionfylld berättelse kan sluta läsa här, för det händer inte så mycket i den lilla byn. Vi får vara med när Magnus går upp på viden och hämtar ner en elektrisk värmefilt och funderar vilken av sina fyra timers han kan använda när han ska använda den. Det är just den typen av träffsäkerhet när det kommer till detaljer som är en av bokens storheter.

Den andra storheten är vänskapen och respekten mellan dessa män och då framför allt Magnus och Kenneth. Två män som känt varandra genom hela livet. Att visa vänskap och respekt handlar lika mycket om att vara tyst, hjälpa till att skjutsa till sjukhuset och se till att det finns ved inburet som att via ändlösa samtal vända ut och in på sitt liv och sina känslor.

Magnus är en väldig omtänksam man, på sitt sätt. Han vet inte vad det är hans dotter pluggar i Stockholm men han är väldig mån om att hon helförsäkrar sin bil. Med risk för att hänga ut mig själv så känner jag igen mig i Magnus. Kärlek och omtanke behöver inte följa en feelgood norm för att räknas.

Det är svårt att inte dra paralleller till Lisa Ridzéns Tranorna flyger söderut. Ung kvinna skriver om äldre män på den norrländska landsbygden. Det finns många likheter, speciellt värmen med hur dessa män gestaltas. En sak de också har är att när det blir lite högtidligt så äts det mazariner.

En annan sak böckerna har gemensamt är att det är Lennart Jähkel som läser. Något som gör det hela till en riktigt vacker upplevelse. Han gör det med sådan värme så att man ryser. Bara uppläsningen är värd hela entrépengen.

Pizzeria Roma är en stark roman om manlig vänskap. Elin Persson lyckas på ett finstämt sätt baka in småstad, åldrande och Trocadero i den här historien. Med stor igenkänning, trots att jag inte är där….än delar jag ut en fin fyra i betyg.

Uppläsare: Lennart Jähkel

Betyg:

1

Mjölkharen av Tina Norin

Den världsberömda målningen Mjölkharen av Astrid Serner försvinner spårlöst under en konstkupp 1978. När hennes två barnbarn ska städa ur släkthuset hittar de sin mormors dagbok något dom som gör att de lär känna sin mormor bättre.

Den berömda konstnären Astrid Sterners tavla Mjölkharen försvinner spårlöst från Göteborgs konstmuseum under en märklig konstkupp 1978. När hennes barnbarn städar ur släkthuset fyrtio år senare hittar de brev och en gammal dagbok och ett antal brev som ger en helt ny bild av deras omtalade mormor.

Astrid och hennes väninna Viola reser på 1910-talets till Paris för att studera konst för Henri Matisse. Ett ovanlig men lärorikt äventyr för det två kvinnorna på den tiden. Konststudier varvat med Paris nöjesliv kan vara utmanande. Så drömmen om att leva av och för konsten visar sig få katastrofala följder.

Vendela har flyttat hem efter en skilsmässa och Johan drömmer om att skriva en bok. Via dagboken och breven gräver de båda barnbarnen i mormor Astrids liv, ett liv kantat av kantat av lögner, svek och konst.

Det här är en historisk roman som hoppar mellan tre tidsperioder. 1910-talet, 1970-talet och nutid där nutiden där nutiden är den del som håller ihop historien.

Den här boken klassad som deckare vilket jag i efterhand kan höja lite på ögonbrynen över. Ja, visst kretsar mycket runt en stulen tavla men det brottet är preskriberat och fokus ligger mer på familjehemligheter och historiska tillbakablickar. Efter ett tag så är jag mer fångad av den unge Astrids liv i Paris är att får reda på vad som hänt med den försvunna tavlan.

Jag gillar personportätten av Astrid och Vendela. Två kvinnor med en genereation emellan. De har båda ett driv som tar sig uttryck på olika vis. Jag uppskattar även hur författaren vi personerna knyter samman de olika tidsperioderna.

Det är den trygga rösten från Anna-Maria Käll som guidar och runt på de franska barerna, konstskolan och i släkthuset utanför Göteborg.

Tina Norin debuterar med en historisk spänningsroman. Mjölkharen är en mix av familjehemligheter, konsthistoria, vänskap och svek. Lite mer historia än spänning gör att jag delar ut en trea i betyg. 

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

0

Är allt jag har lärt mig om kärlek en lögn? av Sara Sommerfeld

Sara har en framgångsrik skådespelarkarriär som både gett henne pengar att köpa en lägenhet ett stenkast från Stureplan och access till Stockholms alla kändisfester. På kärleksfronten går det också bra. Hon är upp över öronen kär i sin italienare och har planer på att sätta skådespelande på paus och flytta till Rom för att bilda sin efterlängtade familj. 

Men bakom fasaden har livet kantats av många hårda festnätter och många destruktiva förhållanden. Så när det visar sig att italienaren bara är ännu en gris i raden av män så bestämmer sig Sara. Bestämmer sig för att för första gången i livet satsa på sig själv. För eftersom hon skulle flytta till Rom så är jobben pausade och lägenheten är uthyrd. Så med sin favoritbok Eat, pray and love av Elizabeth Gilberts under armen åker hon till Bali. Där ska hon en gång för alla göra sig av med prestationsdjävulen, klara sig utan män och verkligen satsa på sig själv. Hur svårt ska det vara?

Ganska, visar det sig. Det här är en historia om jakten på sig själv för vår huvudperson Sara Sommerfeld. En historia berättad med kärlek, glimten i ögat och en jäkla massa humor. 

Det är just humorn som är den här bokens huvudperson tycker jag.

Något det också finns gott om är yoga och östasiatisk filosofi. Och med risk att låta som den gråa medelålders vita man jag nu är så tycker jag det på den fronten blir lite väl mycket ibland.  Jag ska inte klaga då jag troligen inte är i bokens huvudmålgruppen och eftersom det är en nästa självbiografisk bok så är det svårt att ha synpunkter på vad som verkligen händer i boken. Just detta med nästan självbiografisk tycker jag annars är en krydda i boken. För vår huvudperson är upphöjd skådespelare, med judiskt påbrå och heter Sara Sommerfeld. 

Ytterligare en krydda på den här vegetariska anrättningen är att Sara själv läser boken. 

Sara Sommerfeld har skrivit en fiktiv roman om en skådespelande kvinna vid namn Sara Sommerfeld som försöker hitta sig själv. Är allt jag lärt mig om kärlek en lögn? är en bok med mycket humor och ännu mera yoga. Det blir en livsbalanserad trea i betyg.

Uppläsare: Sara Sommerfeld

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑