Petra Holst – Jag släpper dig aldrig

Vem gör rätt, vem gör fel och varför? Det är frågor som ofta kommer upp när man lyssnar på Petra Holst bok. Den moraliska kompassen snurrar snabbare och snabbare desto längre in i boken man kommer. Anna är gift med den charmiga mäklaren David. När vi kommer in i historien är Anna sjukskriven för depression på grund av sin svartsjuka. Hennes barndomskompisar Isabel och Ellen gör var de kan för att stötta henne men när Isabel träffar David på en visning kompliceras historien. Någon form av attraktion uppstår, hur förbjudet det än är. Vi vet alla att man inte får vara otrogen med sin bästa kompis man, men är det verkligen så??? Den här relationsrysaren spelar på alla dom klassiska strängarna som kärlek, åtrå, vänskap, spänning och tillit utan att bli sliskig. Bara det att man inte vet vem bokens titel syftar på fören i slutet tycker jag säger en hel del.

Lo Kauppis lite svala röst passar perfekt till den här historien.

Petra Holst får en välförtjänt fyra för sin spännande, skrämmande och framför allt läskig bok Jag släpper dig aldrig.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

Hans Gunnarsson – Nattsida

Jag tycker det är viktigt att ibland iallafall försöka vidga sina vyer genom att prova nya saker. Det är ingen garanti att man gillar det nya, men det kan vara lärorikt ändå. Den här boken låg en bit utanför den typen av böcker jag brukar lyssna på., och måste erkänna att jag inte gillade den. Om det bror på att jag inte riktig förstod det fina i kråksången vet jag inte. Boken har en rätt knepig handling och en massa krångliga ord. Ett exempel är Idiosynkratiska infall??? Var tvungen att slå upp det, betyder för övrigt motvilligt eller överkänsligt. Boken har ett ganska gubbigt språk, både vad det gäller ord och referenser. Det nämns tex tre restauranger i Stockholm, vilka är KB, Sturehof och Tennstopet, kanske inte de hippaste ställena. Språkligt liknar liknar boken Håkan Nessers böcker, men inte samma driv. Jag är glad att jag vågade prova men kommer nog inte lyssna på fler. Hans Gunnarsson får en tvåa för sin lite knepiga och gubbiga bok Nattsida.

Uppläsare: Gerard Hoberstorfer

Betyg:

Håkan Nesser – Tom

En kvinna i Arlach får ett telefonsamtal från Tom en tidig morgon 1995. Det är starten till den här historien som har en koppling till en händelse 1973. Det här är en klassisk Nesser roman som utspelar sig i den Nesserska fiktiva världen som vi lärt oss tycka om. Berättelsen har ett antal vändningar som det ska vara i Nessers böcker. Även om det börjar bli tjatigt att ta upp, men visst saknar man författarens egen röst som uppläsare. Med det sagt faller ingen skugga på Anna-Maria Källs uppläsning. Då det är en kvinna som är bokens huvudperson så passar det bra med en kvinnlig uppläsare. Jag tycker att det är en storhet att kunna berätta en så här historia på bara 3,5 timmar. Grillar man Håkan Nesser är det här en liten pärla.

Uppläsare: Anna-Maria Käll

Betyg:

Jan Guillou – De som dödar drömmar sover aldrig

Nu har Brobyggarserien kommit fram till 70-talet. Ett årtionde som präglades av tyska terrorister, Vietnamkriget, Watergate och i Sverige IB affären. Den sistnämnda något som författaren själv var i högsta grad inblandad i. Som i flera av hans andra böcker gestaltas han själv av Erik Ponti. Även om det här är en roman så är det ju verkliga händelser som boken bygger på. Just IB affären är ju en händelse där verkligheten i allra högsta grad överträffar dikten. Att vi i en socialdemokratiskt Sverige kan ha en hemlig polis, utanför vår vanliga säkerhetspolis, vars uppgift är att åsiktsregistrera och buggar andra svenska medborgare. Organisation avslöjas och trots det sitter samma socialdemokrater som tillsatte organisationen kvar vid regeringsmakten. Nixon fick ju iallafall avgå efter Watergate. Jag gillade den förra boken i serien,1968. Mycket för att jag var fascinerad över engagemanget hos hela vänsterrörelsen. Visst förstår att även 70-talet också präglat av vänsteridéer samt att dom ligger Guillou varmt om hjärtat. Men till skillnad från dom första sju böckerna i serien som alla har haft olika teman så känns den här bara som en fortsättning på 1968-boken, samma huvudperson och samma vänsterrörelse. En annan sak som drar ner mitt betyg är att det är väldigt mycket juridik och rättegångar i boken. På plussidan sätter jag upp Guillous driv i språket och framförallt underbara Tomas Bolmes uppläsning. Nästa bok i serien kan bli riktigt intressant med tanke på bokens sista mening, ännu en gammal bekant på ingång.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Lena Ebervall, Per E Samulson – Domardansen

Precis som Ebervall/Samulsons tidigare böcker så får vi följa med på en resa där en medborgare blir orättvist behandlad av det svenska rättssamhälle. Den här gången är det rike, bohemiska, konstnären Gustaf Unman som kommer i kläm för rättvisan. Efter en smutsig vårdnadstvist blir Gustaf omyndigförklarad. Tyvärr korsas hans väg då med rådsman Folke Lundquist som då börjar förskingra hans förmögenhet. Det blir början på en historia om svek och maktmissbruk av sällan skådade mått i svensk historia. Till skillnad mot de flesta av huvudpersonerna i Ebervall/Samulsons tidigare böcker är Gustaf själv ingen rättshaverist. Det är en snäll och ganska harmlös man som blir skinnad på allt han äger och där alla i det rättskipande Sverige, från jurister upp till stadsministern skyddar den genom ruttna Lundquist. Som genom sin upphöjda ställning kunde lura till sig stora summor pengar. Det som slår mig är gemene mans blinda tro på rättssamhället. Något som jag tycker är bra, men om den interna kontrollen i det inte fungerar kan få katastrofala följder. Då den här historien utespelare sig parallellt med historien om Kurt Haijby och Olle Möller så dyker det upp en hel del kända personer även från de böckerna. Då det idag ges ut väldigt många True crime böcker så tycker jag Ebervall/Samulssons böcker sticker ut och skiljer sig från mängden. De de första andra känns som faktaböcker där du får detaljrika gärningsbeskrivningar så är de här böckerna romaner. En del i det är att man får en känsla av den tid händelserna utespelare sig. De använder ord och uttryck som inte används idag. Något som sen förstärks av Helge Skoogs underbara uppläsning. Jag tycker inte det är Ebervall/Samulsons bästa bok, men den tar kanske upp en av de största rättsskandalerna under 1900-talet. För då jag verkligen tror att vart enda ord är sant i boken så blir den inte bara underhållande, den blir ruskigt skrämmande.

Uppläsare: Helge Skoog

Betyg:

Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen

I den här romanen får vi följa den mörkhyade slaven Cora genom livet och genom USA. Cora lyckas rymma, något många i hennes situation bara drömmer om. Det gör att vi får följa med på en resa genom flera av USAs östra delstater. Som titeln på boken sker det delvis med den underjordiska järnvägen. I den här boken gestaltas den som en fysisk järnväg med ånglok i underjordiska tunnlar. Men i verkligheten var det benämningen på organiserade flyktvägar för svarta som ville fly till de norra delstaterna där slaveri var förbjudet. Det är en skrämmande berättelse om amerikanska söderns mörka historia och samtidigt så aktuell. För visst skulle man som i många historiska skildringar kunna skylla alla hemskheter på att det var-så-det-var-på-den-tiden. Men när man lyssnar på t.ex. Alt-right rörelsen retorik så lever tankarna om att människor med en mörk hudfärg är lägre stående som människor än de med ljusare hudton. Precis på samma sätt som bokens hemska plantageägarna och slavjägarna tycker och agerar efter, för ca 200 år sen.

Men även om ämnet är viktigt och aktuellt så blir jag inte gripen av Coras historia. Något som gjorde mig lite besviken då jag hört mycket bra om boken. Även Hannah Schmitz uppläsning var lite lam.

Uppläsare: Hannah Schmitz

Betyg:

Mattsson & Hellström – Stay Metal

Jag är uppväxt i en liten mellansvensk stad på 80-talet. På den tiden var livet enkelt, svart eller vitt, man var antingen hårdrockare eller synthare. Själv var jag synthare. Så med det är inte så konstigt att jag skrollade förbi en svart bok med titeln Stay Metal. Men efter ett tips från författaren hamnade den i min bokhylla. Tack för det, för den här boken vill man inte missa. Enköping är en annan mellansvensk småstad, det är världens och kanske hela universums mittpunkt, i alla fall om man frågar Kenny ”Metal” Bladqvist. Enligt honom själv är han gudsgåva till hårdrocken, kvinnorna och mänskligheten, för oss andra är han bara en misslyckad övervintrad rocker. Som ett komplement hans trumiskarriären, som han ser det, kör Metal lastbil och en dag blir han övertalad att ta sig an 18 åriga Lancelot Vik som praktikant. Lance är Metals raka motsats och i smyg under deras långkörningar spelar Lance in deras dialoger, som oftast är monologer av Metal. Dialogen mellan dem påminner lite om den mellan Agne och Svullo på 90 talet, en försynt frågeställare och en bullrig besserwisser. Dessa inspelningar ger Lance sedan ut i podden Stay Metal. Det är upprinnelsen till den här är en rolig men också eftertänksam historia. För under allt buller och vulgärt språk som vår antihjälte häver ur sig så finns det något mer. Ett djup där vänskap, mobbing, religion och kärlek tas upp, ja genom Metals hårdrocksdimmiga filter men ändå. Det är också en beskrivning av småstad vs storstad och nutid vs dåtid.

Jag kommer att tänka på En man som heter Ove när jag lyssnar på den här boken. Det kan till en början vara svårt att se likheterna mellan Ove och Kenny, men dom finns faktiskt. Innerst inne bultar ett stort hjärta i dessa två omaka män.

Jag gillar att bli överraskad av en bok och det blev jag av den här boken. Det finns ingen som kan försvara Metals dåliga människosyn, speciellt vad det gäller hans syn på homosexuella, men hans grabbiga och politiskt inkorrekta språk är ändå väldigt befriande att lyssna på. Alla som är uppväxta i en småstad har nog mött en ”Metal” någon gång och ofta är mycket snack och inte lika mycket verkstad. Så det finns en hel del igenkänning i den här boken.

Sist måste jag berömma Håkan Mattssons inläsningen, underbar. Hans härligt gnällig dialekt påminner om Fredrik Lindström när han levererar Kennys mer än lovligt grabbiga repliker.

Uppläsare: Håkan Mattsson

Betyg:

Håkan Nesser – De vänsterhäntas förening

Jag har full förståelse att alla inte gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Det skulle nog kunna beskrivas som klurigt, gubbigt och lite långsamt. Ett talande exempel på just detta skulle kunna vara ”Cash is king, en något ålderstigen monark måhända, men still going strong”. Jag gillar det. Förutom ett stort antal fristående romaner har Nesser skrivit två bokserier. Den mest kända om kommisarie Van Veeteren i Mardam och den andra om Gunnar Barbarotti i Kymlinge. Nu möts dom för första gången. Det är som att Jan Guillou skulle låta Carl Hamilton få möta bröderna Lauritzen. Sin vana trogen har Nesser fått till en komplicerad historia. I det här fallet sträcker den sig över flera decennier och över landsgränser. Med utgångspunkt i den fiktiva staden Mardam som ligger någonstans i nordvästra Europa(tror jag) och med förgreningar till Kymlinge som också är en fiktiv stad men som är placerad i södra Sverige. Jag gillar den här historien som har sitt avstamp i en klubb för ett gäng ganska misslyckade killar som råkar ha det gemensamt att de är vänsterhänta. Att sen få in den sedan länge pensionerade Van Veeteren och Barbarotti i utredningen utan att det känns krystat är också snyggt skrivet. Reine Brynolfsson gör en jättebra inläsning men visst saknar man Nessers gnälliga närkingska. Det här är en av de bästa böckerna från Nesser på många år. I serien om Barbarotti är det bara En helt annan historia som slår den.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Lena Ebervall, Per E Samuelson – Florence Stephens förlorade värld

Sin vana trogen har Ebervall och Samuelson hittat en lite udda person som på ett eller annat sätt kommit i klammeri med det svenska rättsväsendet. Den här gången är det i form av en överklasskvinna, född i slutet på 1800-talet, nära kopplingar till det svenska kungahuset och senare ägare till en bruksgård i Småland. Kvinnan heter Florence Stephens och bruket är Huseby bruk. Boken ger en både intressant och skrämmande bild av ett Sverige för ca hundra år sen. En tid när kungen fortfarande hade makt, kvinnor inte hade rösträtt och arbetare på ett bruk i Småland var i princip livegna. Det är den tiden som formar den unge Fröken Florence och som kommer ha stor inverkan på de väl och händelser som kommer prägla hennes liv. Det faktum att hon inte blir gift, på den tiden gifte sig inte överklasskvinnor dom blev gifta, var ett annat viktigt faktum. Hennes önskan att ha andra människor omkring sig. Men vi möter både kungar, framförallt en prins, bedragare, advokat Henning Sjöström, häradshövdingar och Wilhelm Moberg. Så korsas Flourens väg lite flyktigt även med en annan av Ebervall/Samuelsons litterära personer Kurt Haijby. Det här är inte deras bästa bok men deras sätt att beskriva en förlorad värld och framförallt Helge Skoogs fantastiska inläsning gör det värt att lyssna på den.

Inläsare: Helge Skoog

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑