Birgitta Andersson – Fängslade kärlek

Fängslande kärlek är Birgitta Anderssons senaste och om man får tro henne själv sista bok. Den handlar om de rätt nergångna kvinnorna Carina och Marit som finner varandra på kvinnofängelset Hinseberg. När dom myckar så gör dom ett försöka att leva tillsamman då dom inte kan leva utan varandra. Men i deras miljö är det lättare sagt än gjort. För oss som lyssnat på Birgittas självbiografiska bok Blondie så känns det här som en spinn-off. Vi hade kunnat möta både Carina och Marit i den boken. Jag har som tur aldrig behövt leva i dom här miljöerna och under dom här omständigheterna men
beskrivningen av dom känns både skrämmande och trovärdig.
Ja, den innehåller lite snusk. Men vad vore en av Birgittas böcker utan det. Sen är det knappt att man blir röd om kinden innan det är över. Så jag skulle hellre vilja fokusera på framför allt Carinas strävan efter ett bättre liv. Även hennes våndor mellan tryggheten och viljan till lust och åtrå.
I Fängslande kärlek förflyttas vi till samhällets mörkare sida. Men är gror både hopp, åtrå, kärlek och längtan som Birgitta Andersson beskriver både varmt och trovärdigt. En klockren trea i betyg.
Uppläsare: Pia Poppelin
Betyg:

Lena Ebervall, Per E Samulson – IB – som i inhämtning Birger

Ebervall/Samulson är kända för att skriva nutidshistoriska romaner med en levande dialoger. Men förutom det har böckerna en sak till gemensamt, huvudpersonen har drag av att vara rättshaverist. Jag återkommer till det.
Den här gången ger dom sig på en av eller kanske den största politiska skandalen i Sverige, IB affären. Det att det Socialdemokratiska partiet under mer än två årtionden åsiktsregistrerade kommunister i Sverige. När man säger/skriver det idag så låter det helt absurt. Men det är ändå inte handlingen i sig som är det mest absurda, det är arrogansen från hur dom ledande socialdemokratiska politikerna hanterade frågan. Och då är vi tillbaka till huvudpersonen, Olof Palme. Att den kanske mest kända svenska stadsministern genom tiderna kan blåljuga och handla på det sättet han gör saknar ord tycker jag.
Jag gillar deras sätt att kombinera nutidshistoria med den berättande romanformen dom använder sig av. Det gör att det känns som man är på redaktionsmötet eller på polisförhöret. Det i kombination med Tomas Bolme trygga röst så tror jag på varenda ord, även om jag vet att vissa dialoger är uppdiktade.
Ebervall/Samulson tar sig an en av Sveriges största skandaler i IB-som i inhämtning Birger. Trots att man vet hur det slutar är det ruskigt spännande och när verkligheten är skrämmande och ”dikten” är välskriven kan betyget bara bli en femma.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

Jag och Per från Bokmässan 2022

Torbjörn Flygt – Slugger

Jag är inte uppvuxen i ett hyreshus i Malmö, jag har inte haft en frånvarande pappa, min syster är i livet och jag är inte familjejurist. Ändå känns det som jag har så mycket gemensam med Johan, mamma Bodil och Monika. Underdog som kom 2001 och fick Augustpriset är en av de första böckerna jag lyssnade på. Men trots att det passerar över 20 år sen och nästan 1400 böcker så känns den så närvarande.
I Underdog var Johan en pojke och i Outsider var han student. Nu har han vuxit upp till en medelålders familjejurist. Han har skaffat sig en en egen familj och trots att han är en närvarande pappa blir allt inte som han tänkt sig. Men den stora sorgen är att hans syster Monika går bort. I Slugger får vi bland annat följa det förloppet. Men den är så mycket mer. Framförallt är den ett tidsdokument. Ett tidsdokument som visar på hur barnen från 70-talets miljonprogram växt på och flyttat ut till mer välbärgade villakvarter och spelar padel. Jag älskar Flykts språk med omskrivningar som tex sidentunna samtal eller när den grillande grannen pratar om en dubbel skotte. Men framförallt älskar man människorna i berättelsen. Människor som alla är lite kantstötta, precis som det är i livet.
Flygt läser boken själv, något jag uppskattar. Boken är och utespelare sig i Skåne så allt annat en en skånsk uppläsare är uteslutet i det här fallet.
Slugger är den tredje boken om Johan Kraft. Torbjörn Flygt fortsätter att på ett tidstypiskt sätt beskriva hur Sverige förändras. Med ett språk iallafall jag älskar så jag delar ut en välförtjänt fyra i betyg.
Uppläsare: Torbjörn Flygt
Betyg:

Jonas Jonasson – Profeten och Idioten

Den inte fullt begåvade Johan har precis släppt av sin bror Fredrik på Arlanda med den nyinköpta husbilen, som han egentligen inte kan köra. På vägen där ifrån så råkar han köra på den självlärda astrofysikern Petras husvagn. Petra och Johan, eller Profeten och Idioten slår följe och efter en felkörning råkar hamna hos änkan och internetfenomen Agnes. Denna omaka trio ger sig sen ut på en roadtrip genom Europa och senare världen. På den möter dom allt från en dansk gödselexpert till Barack Obama.
Känns receptet igen? Ja, tyvärr. Det är lite för mycket hundraåringen över den här boken tycker jag. Precis som i hundraåringen så får huvudpersonerna träffa en massa kända personer och vara med i historiska händelser. Jag tycker dock att det är lite för mycket konstigheter för att man ska smälta allt. Men med det sagt så är det underhållande bok.

Jag tycker det känns som Jonas Jonasson har tagit receptet till Hundraåringen och skrivit Profeten och Idioten. Ja det är lättsmält, underhållande och roligt men det blir inte mer än en lättuggad trea i betyg från mig.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:

Stephen King – Billy Summers

En bok om en krypskytt som varit i Irak kan man lätt tro är hårdkokt, grabbig och full med många och långa vapenbeskrivningar. Men inte när Kingen skriver den. På klassiskt manér ska krypskytten Billy Summers göra ett sista välbetalt jobb. Som den hedersman han är så avrättar han bara riktigt onda människor, och det här sista jobbet är inget undantag. Men den här boken handlar inte om kallblodiga avrättningar med ett krypskyttegevär. Jo, visst finns den scenen med med den här boken handlar om vänskap, tillit(eller bristen på den), kärlek, händ och försoning.
Jag blir fascinerad av beskrivningen av hur Billy sätter upp en fasad att verka lite korkad inför sina uppdragsgivare, bara för att dom ska underskatta honom. Hans vilja att passa in i ett villaområde genom att spela monopol med grannbarnen. Så trots sitt yrke är Billy en varm, smart och omtänksam man. Något som kan vara svårt att tro om man bara läser baksidestexten.
Det här är en berättelse med många små historier invävda i sig. Så när man tror att en tagit slut och bokens kommer börja gå på tomgång startar nästa. Något som gör att dom 20 timmarna bara flyger fram. Efter att Stephen King övergav sträck så har han levererat en rad av högklassiga böcker och den här är defensivt inget undantag.
Ludvig Josephsons uppläsning bör också nämnas. Lugn, trygg och trovärdig. Något som är viktigt för den här boken.
The king is back. Stephen King är här med en bok om en krypskytt, men inte på det sätt man tror. Billy Summers är en bok om kärlek, tillit, händ och försoning. Skrivet så man inte kan sluta lyssna och så att den är värd en pricksäker fyra i betyg.
Uppläsare: Ludvig Josephson
Betyg:

Stefan Di-Omnia – Themis

Efter succén med Kattstryparen började Stefan Di-Omnia på en serie om vänskap mellan tre väldig omaka killar. Runt den första boken Suicidium så var diskussion mycket om att den handlade om sexuella övergrepp mot barn. Nu går livet vidare för Sergio, Jonathan och Carl-Magnus. Jag tycker det tog ett tag att komma in i berättelsen, men det har nog mer med mig att göra än historien i sig. Väl inne i den är det ett driv jag gillar. När det kommer till karaktärerna så bjuds vi på hela spektrat från de mest hänsynslösa och avskyvärda till vanligt hyggligt folk. Även om det finns en övervikt för de onda, men det tycker jag gör det hela mer intressant.
Jag gillar att Di-Omnia lyckas referera till två moderna deckarklassiker i upplösningen.
Sist måste Fredde Granberg få en extra fin fjäder i sin hatt. Hans uppläsning lyfter den här boken ytterligare från den redan höga nivån.
Jag tycker Stefan Di-Omnia växlat upp i sin andra bok i serien om det tre vännerna. Themis är både intressant och fängslande med ett driv i historien. Får en mycket mycket stark fyra från mig.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Åsa-Helena Borkesand – Världens vackraste brott

Som ljudboksbloggare får man lite då och då ”tips” från författare. Något jag alltid uppskattar. Det gör ofta att jag provar böcker jag annars inte skulle lyssna på. Världens vackraste brott kvalar in i den kategorin. En fin berättelse om en liten familjs toppar och dalar på livets väg. Familjen består av Linn, Micke och sonen Elias. Vi får följa Elias uppväxt ur mamma Linns ögon. Det är inte speciellt svårt att känna sympati för den lilla familjen. Att förstå våndan hos Linn när Elias liv inte alltid går på räls med sin lugna trygga man Micke vid sin sida. Då det är en självbiografisk berättelse så får den en dimension till. Samtidigt är det svårt att ha synpunkter på själva berättelsen. Jag kan dock tycka att vissa dialoger är lite styltiga. Men det vägs upp av att Åsa-Helena läser boken själv. Något jag ofta tycker är ett plus. Ett extra plus i kanten för bokens kluriga titel.
Världens vackraste brott är en fin berättelse av Åsa-Helena Borkesand. Denna självbiografisk historia om en lite familjs med och motgångar belönas med en trea av mig.
Uppläsare: Åsa-Helena Borkesand
Betyg:

Stefan Di-Omnia – Suicidium

Sexuella övergrepp mot barn är ett av den mest vidriga och tabubelagda ämnen att ta upp i en bok. Samtidigt går det att ta upp den typ av ämnen, om man tar upp det på rätt sätt. Det tycker jag att författaren gör i det här fallet. Man får inga eller väldigt sparsamt med detaljer om själva övergreppen. Istället ligger övergreppen som en dov ton i bakgrunden genom hela boken. För boken handlar om så mycket mer. Det här är en bok om uppväxt och vänskap, om rika och fattiga, om kärlek och hat. Vi får följa dom något omaka vännens Jonathan, Carl-Magnus och Sergio. Det är Jonathan varas pappa tagit livet av sig vi får följa mest. Hur han växer upp och tacklar livets med och motgångar. Att det bygger på verkliga hände ger boken en extra krydda. För i vissa delar överträffar verkligheten dikten, ibland på gott och tyvärr ibland även på ont.

Fredde Granberg gör en riktig bra inläsning av den här boken, så lugn och värdig röst.

Stefan Di-Omnia är tillbaka med en ny true crime berättelse. Suicidium tar upp lika hemska som fina ämne i en lika spännande som välberättad historia. Blir en fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

Karin Smirnoff – Sockerormen

Efter Jana Kippo serien har Karin Smirnoff flyttat handlingen söderut och bakåt i tiden. I den fristående romanen befinner vi oss i 80-talets Södertälje. Astrid, Kristin och Miika är tre barn som har den ovanliga kombinationen av intresse för klassisk musik och fattigdom och utsatthet. Utsattheten bestå av döda eller frånvarande föräldrar och musik intresset, speciellt hos Astrid, bestå av en begåvning utöver det vanliga. Musikintresset, men framför allt utsattheten är något deras musiklärare Frank Leide utnyttjar. Det här är en roman om vänskap, mod, förbjuden kärlek och utsatthet. För lika äcklad som man blir av det Leide gör och tänker, lika fascinerad blir man av beskrivningen av barnens mod och förmåga att överleva i en värld som vänder dom ryggen när dom behöver det som mest. Det är också en skildring av ett svenskt 80-tal som inte bara var hubbabubba rosa. Jag kommer at tänka på Torbjörn Flykts 80-tals skildring i Underdog som inte heller var en ljus historia.   

Socker ormen är en lika hemsk som underbar skildring av utanförskap och förbjudna handlingar. Karin Smirnoffs språk och skildringar av ett svenskt 80-tal är bra, riktigt bra. Det är en stark fyra i min bok.

Uppläsare: Ella Schartner

Betyg:

Mats Samuelsson – Hatten

I dagens bokflöde finns det många som följer en mall hur en deckare eller roman ska vara uppbyggd. Handlingen följer en viss mall, persongalleriet följer en viss mall och det blir ofta både spännande och underhållande. Tyvärr är det svårt att hålla isär den ena mallboken från den andra ner det gått en tid. Sen kommer det böcker som struntar i mallen och gör något nytt. Någon som berättar historien på ett nytt sätt eller har ett annat perspektiv. Hatten är precis en sådan normbrytande berättelse. Vi börjar med perspektivet, historien berättas utifrån just en hatts perspektiv, låter helknäppt men funkar. Nu är det ju så att den här hatten inte sitter på vilka huvuden som helst, den sitter nämningen på den ena kulturgiganten efter de andra. På det sättet blir historien intressant. Det närmaste jag kan komma i jämförelses är Forest Gump och Hundraåringen. Det är också två historier som sticker ut och där huvudpersonen snubblar över den ena kända personen efter den andra, precis som vår vän Hatten. Författaren använder konsekvent endast förnamnet och första bokstaven i efternamnet när han beskriver personerna. Så vi får träffar konstnären Andy W, rockikonen Patti S, fastigetspajasen Donald T, journalisten Mats S osv. Jag gillar den här berättelsen trots att den är lite skruvad ibland. Men med tanke på att mycket kretsar runt konst så känns det nästan naturligt. Alla kända personer som dyker upp hjälper också till med att göra historien trovärdig, om nu det är ett mål.
Mats Samuelsson visar att man inte behöver följa några bestämda mallar när man berättar en historia. Hatten är en underbar, underhållande och utmanande historia berättad ur just en hatts perspektiv. Låter det konstigt, japp men väl värd sin 4:a i betyg.
Uppläsare: Johan Pekkari
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑