Håkan Nesser – De vänsterhäntas förening

Jag har full förståelse att alla inte gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Det skulle nog kunna beskrivas som klurigt, gubbigt och lite långsamt. Ett talande exempel på just detta skulle kunna vara ”Cash is king, en något ålderstigen monark måhända, men still going strong”. Jag gillar det. Förutom ett stort antal fristående romaner har Nesser skrivit två bokserier. Den mest kända om kommisarie Van Veeteren i Mardam och den andra om Gunnar Barbarotti i Kymlinge. Nu möts dom för första gången. Det är som att Jan Guillou skulle låta Carl Hamilton få möta bröderna Lauritzen. Sin vana trogen har Nesser fått till en komplicerad historia. I det här fallet sträcker den sig över flera decennier och över landsgränser. Med utgångspunkt i den fiktiva staden Mardam som ligger någonstans i nordvästra Europa(tror jag) och med förgreningar till Kymlinge som också är en fiktiv stad men som är placerad i södra Sverige. Jag gillar den här historien som har sitt avstamp i en klubb för ett gäng ganska misslyckade killar som råkar ha det gemensamt att de är vänsterhänta. Att sen få in den sedan länge pensionerade Van Veeteren och Barbarotti i utredningen utan att det känns krystat är också snyggt skrivet. Reine Brynolfsson gör en jättebra inläsning men visst saknar man Nessers gnälliga närkingska. Det här är en av de bästa böckerna från Nesser på många år. I serien om Barbarotti är det bara En helt annan historia som slår den.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Lena Ebervall, Per E Samuelson – Florence Stephens förlorade värld

Sin vana trogen har Ebervall och Samuelson hittat en lite udda person som på ett eller annat sätt kommit i klammeri med det svenska rättsväsendet. Den här gången är det i form av en överklasskvinna, född i slutet på 1800-talet, nära kopplingar till det svenska kungahuset och senare ägare till en bruksgård i Småland. Kvinnan heter Florence Stephens och bruket är Huseby bruk. Boken ger en både intressant och skrämmande bild av ett Sverige för ca hundra år sen. En tid när kungen fortfarande hade makt, kvinnor inte hade rösträtt och arbetare på ett bruk i Småland var i princip livegna. Det är den tiden som formar den unge Fröken Florence och som kommer ha stor inverkan på de väl och händelser som kommer prägla hennes liv. Det faktum att hon inte blir gift, på den tiden gifte sig inte överklasskvinnor dom blev gifta, var ett annat viktigt faktum. Hennes önskan att ha andra människor omkring sig. Men vi möter både kungar, framförallt en prins, bedragare, advokat Henning Sjöström, häradshövdingar och Wilhelm Moberg. Så korsas Flourens väg lite flyktigt även med en annan av Ebervall/Samuelsons litterära personer Kurt Haijby. Det här är inte deras bästa bok men deras sätt att beskriva en förlorad värld och framförallt Helge Skoogs fantastiska inläsning gör det värt att lyssna på den.

Inläsare: Helge Skoog

Betyg:

Jan Guillou – 1968

Som bokens titel har Brobyggareserien kommit fram till slutet på 60-talet. Av titeln kan man också förstå att denna sjunde del i serien handlar en hel del om vänsterpolitik. Och ja, den handlar nästan uteslutande om just vänsterpolitik. Ett ämne som författaren verkligen brinner för, vilket märks.

Om ingenjörskonsten står i centrum i de första böckerna så juridiken lite oväntat i centrum i den här boken. Han lyckas både få in invasionen i Prag, OS i Mexico City, det stora Neurosedynmålet och naturligtvis alla protesterna mot Vietnamkriget. Sin vana trogen lyckas han smyga in karaktärer från andra serier, i slutet av boken dyker Erik Ponti upp.

Ja, visst kan det bli väldigt mycket politik i den här boken, och jag kanske inte håller med i sakfrågorna man diskuterar men det är underhållande och skrivit men en stor nypa självdistans. Den här hör till en av de bästa böckerna i serien, så har du läst de andra böckerna så är den här ett måste.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Boknr: 1025

Fredrik Backman – Min mormor hälsar och säger förlåt

mormor

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Min kommentar: Det finns många paralleller mellan Fredrik Backman och Jonas Jonasson. I en deckarfierad värld är det två författare som med sina mustiga karaktärer och sitt kluriga språk gått rakt in i svenska folkets hjärtan. När dom nu samtidigt kommer med sina uppföljare är jämförelsen ofrånkomlig.  Jag ÄLSKADE Ove, jag kan komma på mig själv att tänka hur Ove skulle lösa en viss situation i vardagen. Så jag vet inte om han kanske står i vägen lite för Elsa och mormor. Det här är en betydligt mörkare historia än Ove. Det är också en mer komplicerad historia. Jag kanske är lite korkad men jag har svårt med invecklade fantasi historier som Sagan om ringen och Harry Potter. I den här boken känns som att Backman försöker krångla till det lite för mycket för min smak. Jag tycker Jonasson lyckades bättre med uppföljaren än Backman.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Jonas Jonasson – Analfabeten som kunde räkna

9789164222558_200_analfabeten-som-kunde-rakna_ljudbok

Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet, till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.

Min kommentar: Allan har bytts mot Nombeko, men annars känner man igen sig. Jonassons kluriga och igenkännande språk finns där. Nombeko skriver brev till Jimmy Carter, blir bekant med Kinas blivande ledare och träffar/hjälper kungen och Fredrik Reinfelt vilket är helt i linje med Allan i Hundraåringen. Det är säkert ett omöjligt uppdrag att följa upp en sådan dundersuccé som Hundraåringen men jag tycker att Jonasson spänt bågen och även om hans pil inte når himlen den här gången sån når han betydligt högre än trädtopparna. Det är inte illa. Så måste man ge Björn Granath en extra guldstjärna. Det som gör Jonassons böcker speciella är det lite ”gubbiga” språket. För att få ut full potential av det måste det vara en gubbe som läser det och gubben Granath gör det med glans.

Uppläsare: Björn Granath

Betyg:

5

Jan Guillou – Mellan rött och svart

mellan-rott-och-svart

Första världskriget är förbi. Bröderna Lauritzen har drabbats svårt både ekonomiskt och personligt. Oscar fick alla sina tillgångar i Afrika konfiskerade av de segrande engelsmännen. Sverres älskade Albie stupade i kriget och själv blev han utkastad från godset som var hans hem i nära tjugo år. Och Lauritz och Ingeborg har tvingats lämna Bergen eftersom sonen Harald riskerade att bli ihjälslagen i skolan som tyskvän.

Återhämtningen till ett bättre liv i Berlin och Saltsjöbaden tar sin tid men snart befinner man sig i det glada 20-talet.Tyskland ser ut att kunna resa sig på nytt och i hela Europa föreställer man sig att det aldrig mer kan bli krig. Familjen Lauritzen kan lika lite som alla andra se den svarta slagskuggan av en ofattbar ondska som ska kasta världen in i en ännu större katastrof.

Min kommentar: Jag är ju svag för nutidshistoria, Tomas Bolmes uppläsning och Jan Guillous berättelser. Så det är klart att de här boken får en 5:a. Men boken är inte den bästa i serien. Den är bättre än Dandy men inte lika bra som Brobyggarna. När nu boken utspelas till stor del i Sverige så blir det lite lättare att få kopplingen historia man känner igen. Allt från Wallenberg, Ådalen 31 och Sandöbron. Klart värd att lyssna på.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

5

E. L James – Femtio nyanser av mörker/Femtio nyanser av frihet

50

Femtio nyanser av mörker är den andra boken i trilogin om den unga Anastasia och den rike mannen Christian Grey, av författarinnan E L James.
När Anastasia till slut fattar beslut och verkligen lämnar Mr Grey och deras sadomasochistiska förhållande, mår hon inte alls så bra som hon hoppats på. Tankarna på Mr Grey lämnar inte henne ifred och hon funderar mycket över deras relation och varför han är den sadist han är. I Mr Grey finns djupa, mörka hemligheter och i den andra boken får vi en klarare bild av hans karaktär.
I sin tur lider Mr Grey oerhört över att ha blivit lämnad av Anastasia och vill ha tillbaka henne i sitt liv. Han gör allt för att vinna henne tillbaka, men Anastasia har frågor hon måste få svar på. Med ödmjukhet och kärlek försöker Anastasia nå den lilla pojken bakom den kalla mannen. I grunden finns det en kärlek dem emellan som balanserar mellan ömsesidighet och kontrollerande av den andre.
Med detaljerade sexscener, kärleksfulla mail och djupa psykologiska funderingar, tas vi med på parets resa genom åtrå och förtvivlan.

I den sista boken i en trilogi av författarinnan E L James, med titeln 50 nyanser av frihet, finner Anastasia och Christian Grey livet som gifta svårt. Svartsjuka, kontrollerande och dystra hemligheter styr fortfarande deras liv och kan inte övervinnas av den kärlek de känner för varandra. Deras förhållande är en evig kamp som pendlar väldigt mellan misstänksamhet och villkorslös passion.
Anastasia vet att hon måste lära sig att förstå Christian och hans livsstil utan att ge avkall på det som är hon själv. Tillsammans, men var för sig utkämpar de varsin strid, i Christians fall handlar det om att bli herre över sitt kontrollbehov.
När de till slut är där, med hinderna bakom sig, borde livet få falla på plats. Istället väljer ödet att pröva Anastasia ytterligare.
Trots hotande faror, upplever Anastasia att Christian är överbeskyddande och hon väljer att inte berätta sanningen för honom. Med en förföljare som lurar i kulisserna och förträngda känslor hos dem båda, möter de vardagen med strider som endera sliter isär dem, endera för dem samman.

Min kommentar: Det här är första inlägget då jag recenserar två böcker i samma inlägg. Det här är bok 2 och 3 i Femtio nyanser- serien. Precis som jag konstaterade efter den första boken i serien så skulle böckerna aldrig bli lika populära om de hade varit skriva av en man. Till skillnad från första boken så utvecklas förhållandet mellan Anna och Christian till något som mer liknar ett vanligt förhållande. Men efter att ha lyssnat på nästan 40 timmar behöver man inte vara professor för att konstatera det är sex i alla dess former som är det som driver böckerna frammåt. Av alla de dagar som beskrivs i boken går det att räkna antalet dagar huvudpersonerna inte har sex på ena handens fingrar, och då beror det ofta på att någon ligger på sjukhus eller av andra orsaker inte kan. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag gillar böckerna eller inte. Julia Dufvenius gör en jättebra uppläsning det är det som gör att böckern får en 4:a istället för en 3:a. Men som sagt, jag får återkomma till om jag jag verkligen gilla böckern.

Uppläsare:  Julia Dufvenius

Betyg:

E.L James – Fifty shades of Grey

When literature student Anastasia Steele goes to interview young entrepreneur Christian Grey, she encounters a man who is beautiful, brilliant, and intimidating. The unworldly, innocent Ana is startled to realize she wants this man and, despite his enigmatic reserve, finds she is desperate to get close to him. Unable to resist Ana’s quiet beauty, wit, and independent spirit, Grey admits he wants her, too–but on his own terms.
Shocked yet thrilled by Grey’s singular erotic tastes, Ana hesitates. For all the trappings of success–his multinational businesses, his vast wealth, his loving family–Grey is a man tormented by demons and consumed by the need to control. When the couple embarks on a daring, passionately physical affair, Ana discovers Christian Grey’s secrets and explores her own dark desires.

Min kommentar: Jag lyssnar på böcker när jag åker buss och tåg till och från jobbet. Jag tror inte att någon av mina medressinärer hör vad jag lyssnar på, vilket jag i det här fallet är är glad för. Det här är en bok där det verkligen hettar till i. Boken är välskriven och jag tror att det finns en poäng att lyssna på den poäng att lyssna på den på engelska. Jag tror heller inte att den här boken hade slagit så stort som den gjort om den skrivits av en man.

Uppläsare: Becca Battoe

Betyg:

Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan hanskar

En skildring av 1980-talets Stockholm, sjukdomen aids och de människor som drabbas. Här finns Rasmus som 1982 lämnar den lilla bruksorten Koppom och kastar sig ut i de homosexuellas Stockholm, Benjamin som är Jehovas vittne och en dag ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen som Gud någonsin skapat.

Min kommentar: Jag brukar alltid hylla författare som själva läser sina egna böcker och det här är inget undantag. Den största behållningen i den här uppläsningen är Gardells ”försök” att läsa Pauls Eskilstuna dialekt. Lite roligt att han själv ber om ursäkt. Boken är en blandning av dokumentär och roman, även detta är en bokform jag gillar. På toppen är det naturligtvis ett viktigt ämne han tar upp. Men…jag vet inte vad det är jag saknar för att jag ska tycka att det är en riktigt bra bok. Jag ska ta mig en funderare på det så får jag återkomma.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑