Kategori: Roman

Tranorna flyger söderut: En gripande berättelse om livskamp och kärlek

Bo bor tillsammans med sin hund Sixten i ett hus i Jämtland. Förutom besök från sin son och från hemtjänsten så är det sällan någon som besöker honom. Dagarna går mest åt att blicka tillbaka på sitt liv och kämpa för att han ska få behålla Sixten. För sonen Hans tycker att pappa Bo börjar bli för gammal för at behålla honom. De långa promenaderna i skogen är ett minne blott. Att de tycker olika om hunden river upp en känslomässig ravin mellan far och son, samtidigt gör att Bo måste gå igenom sitt faderskap och hela sitt liv på ålderns höst. I sina tankar går Bo igenom sitt liv och framförallt kärleken till sin fru som tvingats flytta till ett demensboende. En sorg han inte riktigt kunnat ta in.

Det här är en lika gripande som tankeväckande historia om en mans sista tid i livet. Hans kamp, hans kärlek och hans rädslor. Som norrlänsk man som jobbat hela sitt liv på sågen så är det lättare att lägga energin på kampen att få behålla hunden än att laga relationen med sonen.

Vi får mestadels följa händelseförloppet ur Bos perspektiv. Men de insprängda logganteckningarna från hemtjänstpersonalen ger en lite annan sanning vilket ger historien en skärpa. Ridzén lyckas måla upp en levande bild av den svenska landsbygden, med dess natur och lokala karaktärer, vilket ger en stark känsla av plats och atmosfär. Hennes förmåga att skildra relationer och känslor på ett äkta och icke-sentimentalt sätt är en av bokens största styrkor. Äktheten och kärleken till frun gör att mina tankar far iväg till Fredrik Backmans En man som heter Ove. Nej, inte för att den här boken är speciellt rolig, utan för sättet hur en äldre mans kärlek till sin fru beskrivs. Men vördnad och värma. Det är så vackert.

Jag blir naturligtvis lite extra glad över förekomsten av mazariner i boken. Så fort det vankas fika så är det mazariner som vankas för gubbarna. Jag vet inte vad det säger om Ljudboksklubbens val av fikabröd, men jag tolkar det som att vi kan fortsätta med våra mazariner i så där 30-40 år till.

Sen måst jag stanna vid Lennat Jäkhels uppläsning. Han är verkligen Bo i den här boken. Det finns passager i boken som ger mig gåshud. Jag var tvungen och kolla upp. Jag har lyssnat på två böcker tidigare som Lennat Jäkhel läst, I hundarnas våld av Don Wislow och Den poetiska hunden av Tomas Arvidsson, båda belönade med femmor. Något som gör att Jäkhel klättrar upp överst på min uppläsarlista med tre femmor av tre. Sen kan man också konstatera att han har en förkärlek för litterära hundar.

 Tranorna flyger söderut är en finstämd och nedtonad historia om en mans kärleken till sin hund och sin fru. Jag tycker debutanten Lisa Ridzen tagit värmen ur En man som heter Ove och skapat något riktigt vackert. Jag lägger mig platt och delar ut en femma.

Uppläsare: Lennat Jäkhel

Betyg:

2

Leif Selander – Belägringen

Efter att ha segrat till havs i Havets hjältar trodde Harald att han skulle få hela äran för segern. Men istället dras han in i ett politiskt spel.

I Antiokia gror missnöjet över att deras hertig och guvernör blivit arresterad. Kejsarens utnämning av ny guvernör gör att bägaren rinner över. Riket hotas av splittring. Harald och hans män blir sända mot öst för att lugna situationen. Ett uppdrag som visar sig bli deras svåraste hittills i det Romerska riket.
Harald har nu bestämt sig för att ingen ska kunna ta åt sig äran för vad han själv har åstadkommit.

Det här är den tredje delen i serien den hårda vägen. En serie om vi vikingen Haralds äventyr långt hemifrån. Vad man nu kan kalla hemma. Desto längre våra vikingar är borta desto mer anpassar dom sig till platserna de bor och lever på. Även om det för historien är viktig att nordmännen skiljer ut sig med sin törst och sin kämpaglöd.

Jag gillar den här serien. Det är ett driv i historien och till skillnad från de två första böckerna så är det lite mer humor i den här. Inte så att man asgarvar men små finurliga formuleringar som får mig att le där jag sitter och lyssnar till Lars Winclairs helt fenomenala inläsning. Han lyckas verkligen fånga våra vikingars bravader riktigt bra.

Vår superviking Harald ger sig ut på nya äventyr i det Romerska riket. Leif Selanders underhållande språk och nordmännens mod och list i boken Belägringen gör att jag ristat in en fyra i runstenen.

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg:

1

Peter Westberg – Edda Hotshot

Edda Holmberg, eller Edda Headshot som hon nu mer är mera känd som, gläds tillsamman med sina lagkamrater i Fragrz åt OS-platsen. Tänk att en så brokig skara människor kan kvala in till självaste OS. Så nu är det träning som gäller, trots att livet rusar på som vanligt. Edda fördjupar sin relation med Kaj samtidigt som hon tycker sig se suddigar. Hon som alltid sett så bra.

Isak får oväntade erbjudanden och rejäla överraskningar som gör att lagkapten behöver bli vuxen i en takt som han kanske inte tänk sig.

Men den här bokens huvudperson är lagets yngste medlem Andros. Hans pappa fortsätter, trots eller tack vare, den stora spelvinsten att supa och missköta sig. Något som tär på den unge Andros. Han brottas som alla högstadieelever att båda passa in och sticka ut. Allt samtidigt som allt blir svårare och svårare hemma. Så när en hjälpande hand sträcks ut så tar han den, trots att han innerst inne vet att det inte är bra.

Edda Hotshot är den andra boken om Edda, Isak och de andra e-sportlaget. Just för att det är den andra boken i serien så har den inledande euforin att boken om Edda är något nytt lagt sig och mer av en vardag har infunnit sig. Men vardag behöver inte vara fel. Jag gilla den varma känslan som omger boken. Ta Isak som exempel, en god människa som belönas med både framgång och annat, kanske just på grund av att han är snäll. Det gillar jag. Sen innehåller boken en hel del action och en och annan bad boy också.

Som vän till författaren så kan jag se var vissa episoder kommer ifrån. Lite som små, nästa osynliga, blinkningar. Som mazariner och inte dammsugare, synbutiken, SO läraren Lars Selander som bara pratar om vikingar, videohälsningen till förläggare Hans-Olov och min absoluta favorit när Edda behöver stödkissa innan hon går ut. Allt detta är saker som varken förstås eller uppskattas av alla. Men den som vet den vet.

Men för alla andra som inte förstår ovanstående referenser, ni behöver inte misströsta. För boken är full av småfinurliga kopplingar till populärkultur, Norrort i Stockholm, politik och livet i stort. Det är bara att slicka i sig. För det är just språket som är behållningen i den här boken.

Underbara Sofia Berntson ÄR Edda. Det är märkligt hur man på bara två böcker kan bli en karaktär. Jag har svår att just nu tänka mig någon annan Edda en Sofia.

Det har blivit vardag i Eddaland efter OS kvalet. Men det betyder inte att det att det är händelselöst och tråkigt. Peter Westbergs språk kryddar upp denna vardag ordentligt i Edda Hotshot. Så mycket att jag delar ut en träffsäker fyra.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg

0

Christina Wahldén -Kort kjol

Det är skolavslutning i första ring, årets roligaste dag. Myran och hennes vänner åker ut på Djurgården för att fira. Det blir rätt blött, framför för Myrans bästa kompis som går hem lite tidigare. Myran däremot är forfarande glad och vill fortsätta kvällen. Det gör hon tillsammans med två klasskamrater i en lägenhet. Glädjen falnar och kvällen slutar med att hennes två kompisar våldtar henne.

Den här boken han några år på nacken men är tyvärr lika aktuell idag som när den kom ut. Det är varken den första eller sista boken som handlar om en våldtagen ung kvinna. Det som möjligen en av dom få böckerna i ämnet som både är lärorika och underhållande. Om nu det går att använda ordet underhållande när det handlar om en ung kvinna som får sitt liv förstört.

Det här är en viktig bok, viktig för att förstå att det inte finns någon quickfix när det kommer till kränkningar och våldtäkt. Jag vet att den här boken används i skolan för att öka förståelsen. Något jag tycker är bra.

Det är Myrans liv som står i centrum. De två förövarna nämns bara flyktigt, bland annat under rättegången där de har helt olika inställning till det dom gjort. Den ena är djupt ångerfull medan den andra är kall och avståndstagande. Även det ger en intressant dimension till historien.

Även om jag som medelålders man känner mig en bra bit ifrån det som utspelar sig i boken så blir jag ändå berörd och får mig en tankeställare. Något jag tror är nyttigt.

I Kort kjol blir Myran som blir utsatt för en våldtäkt på natten efter skolavslutningen. Christina Wahldén beskriver allt denna unga kvinna går igenom med fakta, känslor men framförallt med värme, det blir en trea från mig.

Uppläsare: Ella Schartner

Betyg

0

Niklas Natt och Dag – Ödet och hoppet

År 1434 styrs Sverige från Danmark av kung Erik av Pommen. Han är inte så populär och hans fogdar i slott och herresäten i Sverige ännu mindre. Det är under den här tiden som bergsmannen från Norberg Engelberkt Engelberktsson dyker upp.  Han är en reko man som människor lyssnar på. Flera av de mäktiga ätterna är tveksamma men den unge Måns Bengtssons far ser något som andra inte ser. Så han skickar sin son till Engelberktsson för att denne ska vinna hans öra. Det går inte så bra till en början men efter hand växer en vänskap och tillit och kanske även något mer fram mellan det två männen. Vi får följa Engelbrektssons för den här tiden något ovanliga sätt att överta borgar.

Som uppvuxen i Arboga har man fått läsa en del om Engelberktsson i skolan. Han står staty utanför kyrkan och själv gick jag på Engelberktsskolan. Men historien som berättas i den här boken var till stora dela okänd för mig. Vi får följa en man som på den våldsbenägna medeltiden heller förhandlade än slogs, en man som gjorde det utan ambitioner att själv bli kung. Kort och gott en ovanlig person.

Vi känner igen språket från Natt och Dags tidigare böcker. Ett språk som snabbt förflyttar sig alla hundratals år bakåt i tiden. Samtidig ett språk som gör att man inte riktigt kan slappna av när man lyssnar på det. Det är som att lyssna på norska, men förstår allt men orden är lite skruvade ibland.

Jag hade lite svårt att komma in i historien. Det tog nästan halva boken innan jag började få ordning på personer, släkter och platser.

Apropå språket så måste jag hylla Martin Wallström som läster den här boken. Han gör det fantastiskt. Jag hoppas att han fick en bonus för arbetet. Det kan inte vara lätt att få till det i alla lägen.

Trots att Niklas Natt och Dag flyttar sig så där 350 år i tiden så känner vi igen hans språk. Det tog lite tid att komma in i Ödet och hoppet men sen blev det intressant att följa Engelbrekts liv. Det blir en trea i betyg från mig.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

0

Andrev Walden – Jävla karlar

Anderv växer upp med sin bohemiska mamma. Pappor är det inte ont om, dom kommer och går. Men det är Andervs ”riktiga” pappa han längtar mest efter. Efter ett stort bråk julen 1983 i Norrköping får han ändå veta lite om honom. Hans mamma berättar att han bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna, precis som en indian. Det är ju fantastiskt att ha en pappa som är indian, även om han inte bor hos Andrev. För där bor ju en massa andra pappor, som Växtmagiken till exempel. Sen är det inte så svår att lista ut när det är dags att byta pappa. Då samlas mamma och hennes väninnor i köket. Mellan rödvinsglas och cigarettrök hörs med jämna mellanrum hur dom säger, jävla karlar. Då vet man att det snart kommer en ny pappa, förhoppningsvis en med 500 lappar och en häftig bil.

Språket i den här 80-tals skildringen är fantastiskt. Det är flera gånger man får trycka på paus och spola tillbaka för att få med alla klurigheter och underbar liknelser. Som när det är svårt att skilja vilka som är kusiner och vilka som är dagbarn, tills Andrev kommer på att kusinerna är dom som moster kallar ungjävlar. Dom andra är bara dagbarn.

Det är gott om 80-tals nostalgi i den här boken, och det gillar man ju om man är uppvuxen under det årtiondet. Nu ter ju min uppväxt som Bullerbyn jämfört med Andervs men filmerna, musikern och mordet på Palme är ändå det samma.

Jag ser även många paralleller till Torbjörn Flygts Underdog. Tidsandan är den samma och det lite knapra livet. De har jag också Augustprisnomineringen som en gemensam faktor.

Det här är andra boken i år som Gerhard Hoberstofer läser in. Det första är Diamant Salihus När ingen lyssnar. Det är två väldigt olika böcker som har just Hoberstofers fina inläsning gemensamt.

I Jävla karlar då vi följa den unge Andrevs kringflackande liv med sin 68-övervintrade mamma. Anderv Walden bjuder på en nypa humor och ett mått 80-tals nostalgi, allt sammanblandat med ett underfundigt språk. Den anrättning ger jag en fyra i betyg.

Uppläsare: Gerhard Hoberstofer

Betyg:

0

Sölve Dahlgren – Frisparkad

Gerry var en riktigt lovande fotspelare i början på 80-talet. Vägen mot allsvenskan och landslaget låg öppen. En olycklig omständighet satte tyvärr stopp för karriären men nu fyrtio år senare så är han ändå fortfarande kvar på fotbollsplanen. Nu som ansvarig för att klippa gräset. Men han har inte släppt fotbollen helt, under åren som gått har han slagit över hundra frisparkar varje dag. Något som gjort att han kan sätta bollen i mål från de flesta ställen inom rimligt avstånd på en fotbollsplan.

När kommunen beslutar sig för att ersätta Gerry med robotgräsklippare lackar han ur, något som blir startskotten för ett nytt kapitel som 62 åring.

Det här är en bok om fotboll, men lika mycket om sorg och saknad. Det går att dra många paralleller med En man som heter Ove. Framförallt för den ödmjukhet som Gerry tar sig an livet.

Som fotbollsälskare kan jag dock ha en del invändningar till trovärdigheten i flera av Gerrys äventyr. Jag vill inte ge några konkreta exempel här för att inte spoila något. Men ni som lyssnar förstår vad jag menar. Samtidig så kanske man ibland måste lägga trovärdigheten lite åt sidan när berättelsen är så fin.

Frisparkad är något så ovanligt som en fotbollsfeelgood. Sölve Dahlgren gör en Ove när han blandar drömmar, saknad och perfekt frisparkar. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Ludvig Josephson

Betyg

0

Peter Hammarbäck – Zoopojken

Adam Vieri har en stor passion i livet, djur. En passion han haft seden unga år. Efter att ha varit i Afrika och jobbat med djur jobbar han nu på en djurpark i Stockholm. Hans drivkraft är att se till att djuren har det så bra som det går. Det är inte riktigt samma drivkraft som hans nya chef Camilla har, för henne handlar djurparken om showbiz. Hon tar beslutet att ersätta ”tråkiga” djur nordiska djur med mer spännande exotiska djur. Allt för att öka antalet besökare till djurparken. Så när hon för nys om att en cirkus går in konkurs slår hon till och köper in lejon, gorillor och elefanter, utan att fråga Adam. I samband med köpet får Adam träffa djurens nuvarande skötare Nathalie. De två lär känna varandra och är inte helt övertygade om att djurparken är rätt plats för de nya djuren. När vänskapen övergår till kärlek börjar en helt galen plan gro. Tänk om det går att ta djuren till Afrika istället för till djurparken.

Det här är en väldigt fin berättelse om den lite udda men väldigt snälla mannen Adam. Tidigt föräldrarlös och van att klara sig själv.

Så har vi den väldigt annorlunda chefen Camilla får vi en klassisk det onda mot goda drama.

Det här är en fin och varm historia som det är svårt att inte tycka om. Den visar att det går att lyckas även om man inte är som andra. Vad det nu är att lyckas?

För även om det som Adam och Nathalie tar sig för möjligtvis är omöjligt så har historien vid det laget kommit så långt så man tror på det också.

Viktor Åkerblom gestaltar Adam och dom andra lika finstämt som själva berättelsen vilket gör att vi får harmoni. Snyggt jobbat.

Zoopojken är en fin berättelse om djur, engagemang, kärlek och drömmar. Kan vid första anblicken låta banalt men Peter Hammarbäcks bok är så fylld av värme och eftertanke att man bara måste tycka om den, en elefantstor fyra från mig.

Uppläsare Viktor Åkerblom

Betyg

0

John Ajvide Lindquist – Sommaren 1985

Det är rätt enkelt att förstå att den här boken utspelar sig sommaren 1985. Live Aid sommaren 1985. Skådeplatsen är Särsö i Roslagens skärgård. På denna Saltkråkeö har ett gäng ungdomar levt sina somrar så länge de kunna minnas. Denna sommar då dom ska bli 14 år blir inte som någon annan. Och det beror varken på att gänget börjar få smak på vuxenvärlden eller Live Aid.

En dag ska de fyra killarna ge sig ut till den mytomspunna och klippiga ön Svärtan. Där gör dom en otrolig upptäckt. På stranden hittar dom en fastbunden sjöjungfru. Inte en Daryl Hannah-snygg sjöjungfru som i filmen Splash utan en betydligt mer fisklik och läskig. Killarna bestämmer dig för att rädda sjöjungfrun och håller den sen gömd i en sjöbod.

De som känner mig vet att det ska mycket till för att jag ska svälja övernaturliga inslag i böcker och en livs levande sjöjungfru hamnar definitivt i den kategorin. Samtidigt är jag nyfiken och vill ge intressanta böcker en chans. Det finns sina likheter mellan den här och Låt den rätte komma in. Ja, det är stor skillnad på Blackeberg och en skärgårdsö och mellan vampyrer och en sjöjungfru. Men båda böckerna har tidsskildringar som i alla fall får mitt hjärta att slå lite extra.

Jag var 13 år sommaren 1985 och såg också fram emot Live Aid och var nog precis lika naiv och vilsen som Johannes och de andra i boken. Det gör att alla musik- och filmreferenser i den här boken sitter mitt i prick för mig. Jag tyckte också Somebody på Some great reward-plattan var världens bästa låt. Så med andra ord den här boken ligger helt rätt i tiden för mig. Men det är inte bara tiden och året 1985 som Ajvede Lindqvist fångar i den här boken. Även de första tonåren, dom osäkra, naiva och sökande åren.

Boken berättas ur Johannes perspektiv och det är hans tankar, rädslor och funderingar vi får följa. Han får reda på att hans föräldrar funderar på att skiljas. Något som skulle få hans värld att om inte rasa så i alla fall gunga rejält. Så med beskrivningar som avsaknaden av Yatzytäningar mot köksbordet fångar Ajvide Lindqvist vår medkänsla för Johannes.

Historien är också återberättad, dvs. Johannes tänker tillbaka och berättar historien med reflektioner på hur det var då jämfört med idag. Som t.ex. att det inte fanns några mobiltelefoner utan man fick snällt cykla ner till ångbåtsbryggan och se om kompisarna var med på båten.

Att det sen är författaren själv som läser boken ger en dimension till. John Ajvide Lindqvist är helt i klass med Håkan Nesser att läsa in sina böcker, och det vill inte säga lite det.

John Ajvide Lindqvist levererar en ordentlig dos 80-tals nostalgi i Sommaren 1985. Ja visst får vi lite övernaturligt men också en rapp dialog och mycket igenkänning så en fyra är på sin plats i betyg.

Uppläsare: John Ajvide Lindqvist

Betyg

0

Peter Westberg – Edda Headshot

Edda har precis blivit änka och livet är väl inte toppen. Vardagen sniglar sig fram och spenderas mest i sällskap med pudeln Hendrix. Barnbarnet Isak är lagkapten för det framgångsrika e-sportlaget Fragrz. När han mot sin vilja får en vakans i sitt lag föds den tokiga idén att låta mormor Edda fylla den. Efter att ha provspelat använder hon en del av arvet efter sin make att köpa en gameingdator. När hon sen visar sig vara en naturbegåvning vad det gäller gaming så blir hon mot alla odds en del av laget.

Allt detta sammanfaller med att IOK tar beslutet att låta e-sport bli en del av OS. Så Fragrz tar sikte på att kvala in som Sveriges deltagare.

Så rent dramaturgiskt så är det här en klassisk idrottsbok där allt byggs upp mot den stora finalen.

Men den här historien innehåller så mycket mycket mer. Den innehåller kärlek, vänskap, svek och framförallt humor och feelgood.

Boken innehåller flera starka karaktärer med Edda i spetsen. Själv gillar jag även den unge kloka barnbarnet Isak.

Humor är bland det svåraste som finns tycker jag. Gränsen mellan asgarv och pajigt är hårfin. Jag tycker den här boken har en hel del Ove, Benny och Stay Metal över sig. Humor med värme. Något jag gillar.

Sofia Berntson gör en suverän inläsning av den här lite udda boken. Då persongalleri spänner från 80-åriga Edda till unge Isak och många dialoger så får hon verkligen jobba och som hon gör det. Jag tycker hon verkligen lyckas betona fantastisk speciellt när Edda är skeptisk eller medvetet säger ironiskt fel. På det sättet förstärker hon humorn i boken.

När en Edda 80 år börjar spela dataspel uppstår magi och hon blir Edda Headshot. Peter Westberg har med humor, alvar och några hembakta mazariner skapat genren Gamingfeelgood, något som definitivt är värd en pricksäker fyra i betyg.

Uppläsare: Sofia Berntson

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑